Teater Svarta Handsken
Sofia kyrkas församlingssal
Av: August Strindberg.
Regi: Dag Lindberg.
Vid pianot: Arne Johansson.
Att tappa en handske är en av livet förtretligheter, en
sådan som August Strindberg brukar göra dramatik av. I
kammarspelet ”Svarta handsken” intresserar han sig dock
mindre för den som förlorat en ägodel än för dem som
hittar den.
Regissören Dag Lindberg plockar upp den halvt glömda
handsken och skapar därmed en fin avrundning på
Strindbergsåret. Handlingen utspelar sig vid jultid och
Eva Carlsson Werle, Dag Werle och Oskar Dzwill tar väl
vara på spelet mellan ljus och mörker i enkel och
stämningsfull scenografi och ljussättning.
Handsken tappas och återfinns i ett hyreshus med ett
trettiotal lägenheter, och vi får insyn i några av dem.
Rent sceniskt glider handlingen fram utan tydliga
skarvar och det framstår som självklart att
övernaturliga väsen kan dyka upp för att ställa saker
till rätta – och busa litet.
Teateråret 2012 - Med klassikerna in i
framtiden
Strindberg, Strindberg och Strindberg. Kulturradions
Maria Edström sammanfattar teateråret 2012 som präglades
av klassikerna. Men även nyskriven och politisk teater.
SR P1, Kulturnytt 31.12.12
Av Maria Edström
”Är han död?” Frågar Laura hoppfullt när äkta maken
Edgar dånat i Strindbergs ”Dödsdansen” på
Riksteatern/Smålands Musik & Teater där regissören
Dritëro Kasapi elegant betonat jubilarens omedvetet
komiska sida i skildringen av äktenskapshelvetet.
Ja visst är han död, frågar man sig proppmätt efter
detta fullmatade Strindbergsår, där några guldkorn, som
nämnda dödsdans förvisso glimmat. Som tex på Strindbergs
egen Intima Teater där Anna Pettersson gjorde en
one-woman av Fröken Julie, fräckt och roligt fick den
gamle misogynen svar på tal. Svar på tal också i ”Ett
drömspel” på Stockholms stadsteater i Mattias Anderssons
regi; Pang, där satt världen och tittade på oss i
publiken, från krogköer och flyktingförläggningar, poesi
och politik; det är rätt ”synd om människorna”. Och i
Spöksonaten på Dramaten fick Mats Ek ensemblen att
självlysa i en köns-dans-sångöverskridande, helt
underbar föreställning, kanske om ett slags äldreboende
i Carema-skandalens kölvatten.
Det verkar hursomhelst som om man måste bråka med
Strindberg för att hålla honom levande, som i ”Nya
Spöksonaten” som spelades på teater moment i Gubbängern
i Andreas Boonstras mycket politiska variant och det
politiska har varit mycket närvarande på årets
teaterscener både i klassiker och det nyskrivna.
[...]
Samlevnadsformerna kommer och går,
men den envisa giftaslystenheten består.
Under hela Strindbergsåret skriver svenskspråkiga
författare nya Giftasnoveller - sist ut är Anne Swärd.
Expressen 31.12.12
Redan från början var flickorna en del av bilden.
Skyfall, ett stopp längs vägen som han annars inte
skulle ha gjort, på ett motell mellan motorlederna.
Efteråt tänkte hon att han inte ens skulle ha lagt märke
till henne om det inte varit för flickorna som skymtade
i den öppna dörren bakom hennes rygg. Två döttrar i
yngre tonåren, uppflugna på varsin barstol vid
diskbänken i restaurangköket. Slickande pannkakssirap
från varandras fingrar.
Det var en sådan dag. Städkillen hade inte dykt upp
efter utskällningen hon varit tvungen att ge honom när
hon upptäckte att allting var smutsigare efter att han
städat än innan. Det hade runnit över för henne. Han
kallade henne "rich bitch" innan han stack därifrån, och
det märkliga var att glåpordet faktiskt smickrade henne.
Att någon kunde se henne så. Som någon med makt och
medel.
USA, Miami (Fl)
Un libro con pinturas, fotografías, textos y poemas de
Strindberg
Por Elena Martí
El Nuevo Herald, Publicado el sábado, 12.29.12
Cuando está a punto de acabar el 2012 y con él la
conmemoración de los 100 años de la muerte del sueco
August Strindberg (1849-1912), padre del teatro moderno
y una de las figuras más ricas de la creación
contemporánea, aparece un libro con sus pinturas,
fotografías y algunos textos y poemas. La obra,
cuidadosamente ilustrada, ostenta el título Strindberg,
escritor, pintor y fotógrafo. La edición, de Nórdica, es
bilingüe, con traducción de Carmen Montes Cano y prólogo
de Simon Zabell.
“Mi fuego es el mayor de Suecia y, si usted quiere, le
prenderé fuego a esta guarida miserable”, es una de las
frases más conocidas de Strinberg. Su procedencia se
aclara en este libro y no es otra que la carta que mandó
en 1876 a Siri von Essen, su primera esposa, de las
cuatro que tuvo. Autor de cuentos, novelas, artículos
periodísticos y poemas, Strindberg, el gran provocador,
acusado de misógino, y quien vivió durante mucho tiempo
atormentado y paranoico, fue precursor en todo, y
también de la fotografía, como muestra este libro.•
Un libro dedicado a la vida, obras
y locuras de Strindberg
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo, conmemora el
centenario de este artista: una de las figuras más ricas
y rompedoras de la creación contemporánea
Hoy 28/Diciembre/2012
Cuando está a punto de acabar 2012 y con él la
conmemoración de los cien años de la muerte del
dramaturgo sueco August Strindberg, el padre del teatro
moderno y una de las figuras más ricas y rompedoras de
la creación contemporánea, aparece un libro con sus
pinturas, fotografías y algunos textos y poemas.
Es un libro cuidadosamente ilustrado con el título
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo, en edición
bilingüe, traducido por Carmen Montes Cano, con prólogo
de Simon Zabell y editado por Nórdica, la editorial que
ha publicado también este año los cuentos inéditos de
este irreverente escritor, autor de La señorita Julia.
Prolífico, obsesivo y lleno de fuego. "Mi fuego es el
mayor de Suecia y, si usted quiere, le prenderé fuego a
esta guarida miserable". Una de las frases más conocidas
de Strinberg (Estocolmo, 1849 -1912) y cuya procedencia
se aclara en este libro, que no es otra que la carta que
mandó en 1876 a Siri von Essen, su primera esposa, de
las cuatro que tuvo, y quien estaba casada cuando le
conoció y quería ser actriz.
STRINDBERG. Strindbergsåret går mot sitt slut. Vi har i
återkommande korta texter här på kultursidan betraktat
August Strindberg ur olika perspektiv och avslutar nu
året med en längre artikel om den så kallade
Strindbergsfejden.
Man talar om kulturdebatt. Och menar små stillsamma
ordväxlingar som nu utförs av samtida kulturpersoner,
vilka antingen umgås eller nyligen upphört. Under året
har Tintin, Lilla Hjärtat, Bengt Ohlsson och
kulturfolket på Söder avhandlats. Ja, och så den lilla
tårtfejden med ministern. Men ofta är det fridsamt
umgänge. Då var det bättre förr.
Den kallades Strindbergsfejden och har sitt eget
uppslagsord. Salvan siktade på Karl XII och träffade
därigenom hela svenska reaktionen.
Den var Sveriges största kulturdebatt någonsin, men man
påminns inte om den i jubileumsåret. Omkring tusen
publicerade debattinlägg, hundratals
karikatyrteckningar, cirka trehundra deltagande
debattörer, åttiotalet tidningar. Åren var 1910-1912,
stickor och strån rök, det skakade till bland de
tongivande och deras tolkningar. Resultatet präglade
seklets kommande kultursyn.
Vad gällde striden? "Samhällets framtid" vore det
enklaste svaret.
Lycko-Per som ironisk skräckis
avslutar Strindbergsåret 2012
Av Lars Ring
SvD 27 december 2012
Radioteater Lycko-Pers resa
Unga Radioteatern
Regi, bearbetning: Richard Turpin.
Dramaturg: Doréen Kanter.
Premiär: P1, del 1 nyårsafton den 31/12 kl 9.15.
På den allra sista dagen av Strindbergsåret 2012
avslutar Unga Radioteatern med en mycket rolig, femdelad
version av sagospelet ”Lycko-Pers resa” – ett feeri som
trots sin naivistiska ton inte var avsett för en ung
publik utan tänkt som en samhällskritisk moralitet av en
ännu radikal Strindberg.
Stycket är nästan löjligt tydligt en parafras på ”Peer
Gynt” av Ibsen, fast utan dess djup och konflikter.
Strindberg skriver prefreudianskt om en 15-årig grabb
som är inlåst av sin far – som för övrigt dödat modern,
av något oklar anledning. Per får dock hjälp av en
gudmor och ges som karaktärsprov en önskering.
Fast det går inte bra. Lycko-Per (här ett ironiskt namn)
vill hångla, köra med folk och bli hjälteförklarad. Inte
för att han gjort något gott utan enbart för att bli
hyllad. Under tiden står rara flickan Lisa och väntar
som en annan Solveig.
Publican libro de August
Strindberg a 100 años de su muerte
'Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo' ofrece una
"sinfonía polifónica, un río intangible y diverso, como
lo fue este personaje; de una talla descomunal tanto en
su vida como en su obra": traductora.
De la redacción
La Jornada: 26/12/2012 16:12
Conmemorando 100 años de la muerte August Strindberg,
considerado como uno de los escritores más importantes
de Suecia y reconocido en el mundo, principalmente, por
sus obras de teatro, aparece un libro con sus pinturas,
fotografías, algunos textos y poemas.
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo es un libro
cuidadosamente ilustrado, en edición bilingüe, traducido
por Carmen Montes Cano, con prólogo de Simon Zabell y
editado por Nórdica, la editorial que ha publicado
también este año los cuentos inéditos de este
irreverente escritor, autor de "La señorita Julia".
Prolífico, obsesivo y lleno de fuego.
Strindberg ha sido considerado el renovador del teatro
sueco y precursor o antecedente del teatro de la
crueldad. De personalidad esquizofrénica, durante la
mayor parte de su vida se sintió acosado y perseguido.
Esta peculiaridad dotó a su obra de una especial fuerza
y dramatismo.
Según la traductora, Carmen Montes, que ha seleccionado
los textos, en este libro Strindberg ofrece una
"sinfonía polifónica, un río intangible y diverso, como
lo fue este personaje; de una talla descomunal tanto en
su vida como en su obra".
Dance of Death at Donmar at the Trafalgar Studios Black Humour
By Rachel Halliburton
Theater News Online
August Strindberg would have been very at home with
today’s confessional culture. This caustic capricious
intellectual plundered not only his own unsuccessful
marriages for writing purposes (his novel "The Cloister"
and drama "A Dream Play" came from his first and second
marital disasters, respectively), but also, here, that
of his sister Anna. In Dance of Death we see the
playwright as vulture, ripping the flesh off a union
that’s approaching 25 years and revealing it in all its
leering skeletal reality. No wonder Anna’s husband, Hugo
Philp, flung the script in the fire and refused to talk
to Strindberg for four years.
Yet though splenetic marital meltdown may not seem the
ideal way to celebrate the festive period, Titas
Halder’s chamber production proves refreshingly and
brutally funny. Famously, Dance of Death has inspired
works including Death of a Salesman and Who’s Afraid of
Virginia Woolf?, but here we can also see the man dubbed
Sweden’s Shakespeare looking back to Much Ado’s Beatrice
and Benedick. As the play opens, Indira Varma’s Alice
sits as rigidly as a mantelpiece ornament against an
upright piano covered with dust, looking balefully
around her. Appropriately for a play that was almost
called "The Vampire," there’s a feeling of the living
dead hanging over this setting – yet within moments the
bitter banter starts up and so does the laughter.
España
Strindberg, el padre del teatro moderno, también
fotógrafo y pintor
El Diario, Madrid 25/12/2012
Por Carmen Sigüenza
Cuando está a punto de acabar 2012 y con él la
conmemoración de los cien años de la muerte del
dramaturgo sueco August Strindberg, el padre del teatro
moderno y una de las figuras más ricas y rompedoras de
la creación contemporánea, aparece un libro con sus
pinturas, fotografías y algunos textos y poemas.
Un libro cuidadosamente ilustrado con el título
"Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo", en edición
bilingüe, traducido por Carmen Montes Cano, con prólogo
de Simon Zabell y editado por Nórdica, la editorial que
ha publicado también este año los cuentos inéditos de
este irreverente escritor, autor de "La señorita Julia".
Prolífico, obsesivo y lleno de fuego.
"Mi fuego es el mayor de Suecia y, si usted quiere, le
prenderé fuego a esta guarida miserable". Una de las
frases más conocidas de Strinberg (Estocolmo-1849-1912)
y cuya procedencia se aclara en este libro, que no es
otra que la carta que mandó en 1876 a Siri von Essen, su
primera esposa, de las cuatro que tuvo, y quien estaba
casada cuando le conoció y quería ser actriz.
Esta es solo una pequeña muestra de lo que encierra este
bello libro, cargado de pinturas que dejan ver también
la precocidad del autor, su dominio de los colores y
cómo influyó en los movimientos de los surrealistas o
expresionistas, en la Escuela de Nueva York, en Mark
Rothko o en Pollock.
Av Karin Fjaervoll
Östersunds-Posten 22 december 2012
I fjol var Andreas Englund aktör i uppsättningen
"Strindberg, Strindberg och så vi". I samband med det
dök en förfrågan upp om han ville tonsätta några av den
kände författarens dikter.
– Jag antog utmaningen och uppträdde med några låtar på
föreställningen. Nu har jag tagit det ett steg vidare
och ska göra en skiva.
ÖP träffar honom i en källarlokal på I5-området. Andreas
går tredje året på en gymnasieutbildning med
musikinriktning och ska, i sitt avslutande
projektarbete, spela in en skiva med tonsatta tolkningar
av Strindbergdikter.
– Jag har länge varit intresserad av Strindberg. Av hans
politiska åskådningar i unga år, hans dikter och hans
naturvetenskapliga bakgrund
Förarbetet har varit omfattande. Att gå igenom samtliga
verk har tagit tid.
– Jag har plöjt igenom alla dikter jag har hittat av
Strindberg. Sedan har jag sållat. Det har tagit mycket
tid men jag har valt ut de texter jag tycker mest om och
som lämpar sig bäst att tonsätta. Andreas spelaralla instrument
till skivan själv: Akustisk gitarr, kontrabas, trummor,
munspel, congas och klockspel.
An Interview with Sue Prideaux on
August Strindberg
Yale Press Log, December 10, 2012
August Strindberg was not only a novelist, satirist,
poet, photographer, painter, alchemist, and hellraiser
but also, as Arthur Miller suggested, “the mad inventor
of modern theater” who led playwriting out of the polite
drawing room into the snakepit of psychological warfare.
Best known for his play Miss Julie, Strindberg was a
prolific writer amassing sixty plays, three books of
poetry, eighteen novels and nine autobiographies.
In her book Strindberg: A Life, which was recently
shortlisted for the Samuel Johnson Prize, Sue Prideaux
describes a man of obsessions; in Paris he was gripped
by a burning fascination with alchemy and the occult,
believing the hounds of the underworld to be stalking
Edvard Munch’s corridors, yet previously he had been a
realist and atheist indebted to Zola. Strindberg was
also at one time a womaniser and heavy absinthe drinker,
yet was still prepared to remain at home with his
children to enable his first wife Siri to pursue her
acting career.
Prideaux recently spoke to Yale University Press, London
about the legacy of Strindberg, the deeply psychological
focus of his works, and the appeal of his plays to
female actors.
Ett satans Strindbergsår går mot sitt slut
Avslutas med fajt mellan ”Fadren” och ”Fordringsägare”
Av Jenny Aschenbrenner
Aftonbladet 2012-12-14
Ryttmästaren vrålar av lycka när han inför publik får spöa
sin hustru Laura. Han är oövervinnerlig i sin brötiga
manlighet, tills Tekla ingriper, lierar sig med Laura och
besegrar honom, sliter av honom byxorna och avslöjar att han
bär stringtrosor och strumpeband under. Chocken är total.
Kommentatorerna vrålar av bestörtning.
Inget kan vara konstigare. Förrän tomten ger sig in i
fajten. Och Ibsen.
Nils Poletti avslutar Strindbergsåret och satsningen Satans
Strindberg på Dramaten med lite extra allt. En match mellan
Strindbergs två svartaste kammarspel, Fadren och
Fordringsägare, en uppbyggd wrestlingring på scenen, de två
tungt dysfunktionella familjerna har klätt sig i bästa
wrestlingdressen och sminkat sig kolsvart i halva ansiktet.
Det är svett, könsord och gutturala läten. Det är plumpt,
bröligt, barnsligt och alldeles, alldeles underbart.
Accelererande underbart i takt med att publiken börjar bröla
med, att Daniel Lindman Agorander som Lycko-Per lyfter den
försiktiga teater-wrestlingen till våldsakrobatik med
verkligt underhållningsvärde.
Ännu ljuvligare när bittersnippan Anne Charlotte Leffler
kidnappar hela tillställningen och med den rättfärdigas
vrede kräver ett Leffler-år och spyr ut sitt förakt mot alla
oss kulturkvinnor som onanerar till allt som det manliga
geniet gör.
Epsteins STHLM
Möt Stockholm och stockholmarna tillsammans med Lars Epstein
– passionerad fotoboksamlare, DN-fotograf sedan 25 år och
urstockholmare.
Strindberg i Gamla stan
Av Lars Epstein
DN 13 december 2012
Strindbergsårets sista skälvande dagar sätter tydliga
avtryck i Nationalgalleriets brokiga julutställning ”Tomtens
ockulta däckmarknad – en liten djefla god affär” med alster
av ett flertal olika konstnärer. Det mesta är till salu till
överkomliga priser. Utställningen på stans äldsta
konstnärsdrivna galleri pågår till dagen före julafton. På
lördag kl 12 startar vernissagen på Skomakargatan 3 i Gamla
stan.
Bosna i Hercegovina/Босна и Херцеговина,
Sarajevo/Сарајево
Embassy of Sweden
Pressrelease, 13 Dec 2012.
Promotion of book “The Novels” by August Strindberg
A hundred years after his death, August Strindberg (1849 –
1912) continues to fascinate. He was trailblazer and
innovator in his time and still manages to provoke audience
in theatres around the world.
Over four decades, Strindberg wrote some 120 works, about
half of them were plays. He also wrote historical dramas,
fairy-tale plays, novels as well as a large number of
newspaper articles, scientific essays and thousands of
letters. Apart of being an innovator in drama and prose, he
was a poet, a painter, a photographer, even a sinologist.
Some of Strindberg’s novels have now been selected and
translated from Swedish language by Professor Izet
Muratspahic and published in Bosnia and Herzegovina for the
first time.
In that honour, the Embassy of Sweden would like to invite
media representatives to attend promotion of book “The
Novels” by August Strindberg at the Small Amphitheater of
the Philosophic Faculty (address: Franje Rackog 1) in
Sarajevo on Thursday, 13 December 2012 at 12.00 hours.
Promoters of August Strindberg and his works will be:
Professor Izet Murtspahic, Mr. Almir Basovic and H.E. Bosse
Hedberg, Ambassador of Sweden in Bosnia and Herzegovina.
Nationalupplagan av August Strindbergs samlade verk är den
största satsningen på en svensk författare. Den första
volymen kom 1981 och nu kommer den sista 71:a volymen.
August Strindbergs mest älskade verk Hemsöborna är
avslutningen, 100 år efter August Strindbergs död.
Efter Giftas och Tjänstekvinnans son ansågs August
Strindberg i vissa kretsar som en osedlig ungdomens
förförare. Han valde romanformen och skärgårdsmotiv för att
skriva en populär bok som kunde inbringa förtjänst.
Hemsöborna blev en stor försäljningsframgång och en
klassiker redan i August Strindbergs livstid.
Det finns kanske några verk av August Strindberg som är ännu
större konstnärliga verk. Pjäserna Fröken Julie, Ett
drömspel, Mäster Olof och Dödsdansen.
Men den tragikomiska romanen om änkan på skärgårdsön som
anställer och så småningom gifter sig med lille värmländske
drängen som kommer som ett yrväder en aprilafton med ett
höganäskrus i en svångrum om halsen är August Strindbergs
mest älskade verk och kanske även hans främsta verk.
Teater Pelikanen
Av: August Strindberg.
Regi: Hilmar Jósson.
Scenografi: Magnus Möllerstedt.
Musik: Jonas Lindeborg.
Medv: Liselotte Lindeborg, Patrik Voight, Birgitta Agrér.
Östgötateatern
Islänningen Hilmar Jósson regisserar Strindbergs ”Pelikanen”
och jag väntar mig något nytt och vilt. Det oväntade är att
han gör vardagsdrama av denna spökhistoria från 1907.
På Östgötateatern dominerar den italienska slagdängan
”Volare” ljudrummet och placerar stycket i 1950-tal, även om
möblerna i Magnus Möllerstedts scenografi är äldre, och
transistorradion yngre.
”Pelikanen” är ett av flera svar på Ibsens ”Gengångare”, där
kammarherre Alving kläs av sin vackra yta. Här blir den döde
fadern istället äreräddad, till den levande moderns nackdel.
Det är hon som ironiskt kallas pelikan, en fågel som enligt
myten sliter upp sitt eget bröst för ungarnas skull.
Liselott Lindeborg som modern Elise uppträder i ljus
mysdress och kan inte fort nog städa undan sin man, gungstol
och allt. Birgitta Agrérs trotjänarinna sköter själva
sopandet och skrubbandet, men har en annan rengöring i
åtanke.
En satans wrestlingshow värdig Strindbergsfinal
Det ångar av svett i Dramatens Lejonkulan, den som under
hösten har varit Turteaterns alternativa rövarkula där det
tidigare har kokats beska teaterdekokter som metal- och
jämställdist-Strindberg, allt under rubriken ”Satans
Strindberg” – en serie små experimentella
Strindbergstolkningar.
Av Ylva Lagercrantz Spindler
SvD 9 december 2012
The Royal Dramatic Rumble Wrestling Fight Night Forever! –
Fadren vs Fordringsägare
Dramaten (Lejonkulan)
Regi och text: Nils Poletti
Scenografi och ljus: Markus Granqvist.
Kostym: Lena Lindgren.
I rollerna: Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna Sundqvist,
Omid Khansari, Ester Uddén, Hampus Hallberg m fl
Det ångar av svett i Dramatens Lejonkulan, den som under
hösten har varit Turteaterns alternativa rövarkula där det
tidigare har kokats beska teaterdekokter som metal- och
jämställdist-Strindberg, allt under rubriken ”Satans
Strindberg” – en serie små experimentella
Strindbergstolkningar.
När det nu vankas final står regissören Nils Poletti i
foajén och inbjuder oss till Teatersveriges första
”sportevent-wrestling-show”. Väl inne i salongen möts vi av
Heliga Birgitta som månglar öl till publiken och på scenen
är det alltså riggat för den typ av underhållningsbrottning
som nämns redan i Homeros ”Illiaden” och vars rötter kan
spåras ännu längre tillbaka i tiden.
Sportkommentatorer är inga mindre än Dagens Nyheters
teaterkritiker Leif Zern (Pierre Wilkner) och jämställdisten
Peder Franzén (Sanna Sundqvist). Sistnämnda mötte vi även i
samma gängs ”Reflektioner kring naturalismen och kvinnan –
ett samtal”tidigare i höst. Och på scenen står
kombattanterna Fadren-teamet versus Fordringsägar-teamet och
laddar till Boney M:s ”Daddy Cool”.
Slutet för Strindberg. Ensam i Berlin.
Kafka#4.
Lundströms Bokradio, 13e programmet
SR, P1 Lördag 08 december 2012
Bokcirkeln om Franz Kafkas Processen avslutas och lyssnarna
får ställa sina frågor direkt till författarna Fredrik
Sjöberg och Rose Lagercrantz.
Programledaren Marie Lundström kommenterar kantarell- och
karamellbråket mellan Svenska Akademiens Göran Malmqvist och
poeten Li Li.
Och så en oväntad tysk boksuccé: Ensam i Berlin av Hans
Fallada (1893-1947) som är en av Kerstin Ekmans favoriter.
Nu kommer den i nyöversättning - ocensurerad.
Veckans poet är Helena Eriksson, aktuell med boken
Täthetsteoremet.
Dessutom frågar vi oss hur August Strindberg ska klara sig
nu, när strålkastarljuset från Strindbergsåret 2012 snart
slocknat. Blir det dödsstöten för nationalskalden? Under en
exklusiv guidning i Blå Tornet, bostaden som blivit
Strindbergsmuseum, blickar vi in i framtiden.
Så gjordes Liljevalchs "nutida August"
Du kanske har sett affischerna för Liljevalchs nya August
Strindberg-utställning - de föreställer Strindberg i nutida
miljöer. Men hur gjordes de?
Av Anders Lundberg
Cap & Design 2012-12-07
”August. En djefla uställning” kallar Liljevalchs sin nya
utställning kring den store svenske författaren. Reklamen
för uställningen är minst lika anmärkningsvärd som själva
utställningen – affischer och andra bilder visar Strindberg
i annars alldeles vanliga, nutida, foton.
Det hela är så klart resultatet av mödosamt retuscherande i
Photoshop, och Liljevalchs har visat upp processen både i
bilder och en video.
Grunden var ett känt fotografi på författaren taget 1881 av
Robert Roesler. Sedan tog Liljevalchs fotograf Mattias
Lindbäck ett självporträtt så nära originalet det gick – han
hade låtit mustaschen och det lilla pipskägget växa ut och
frisyren var fixad. Sedan smältes bilderna samman av Andreas
Lindström och Rolle Lindgren på Bildinstitutet.
Canada, Montreal
Theatre review: August Strindberg’s La danse de mort at
Théâtre Prospero
By Pat Donnelly,
The Montreal Gazette, December 6, 2012
Long before Edward Albee set George and Martha at each
other’s throats, there was August Strindberg’s The Dance of
Death, now playing, in French, as La danse de mort at
Théâtre Prospero.
When this scorcher came out in 1900, as a follow-up to the
noted Swedish playwright’s previous battles of the sexes,
The Father (1887) and Miss Julie (1888), it was seen as
groundbreaking, a prime example of expressionism, and more
balanced in its sympathies than the other two.
After Strindberg died, in 1912, his works, newly arrived in
North America, began to influence not only Albee, but
Tennessee Williams, Eugene O’Neill and John Guare (The House
of Blue Leaves).
In La danse de mort, Edgar and Alice, who are celebrating
their 25th anniversary, live alone on an island, where
Edgar, a military man, is in charge of an isolated fort. Cut
off from society, estranged from their two adult children,
they have no one to talk to but each other. Bored to the
edge of sanity, they quarrel incessantly. A decrepit
telegraph machine provides their only means of contact with
the world.
Av Anna Thörnell
Helsingborgs Dagblad 6 december 2012
Perstorp. Än är det inte över. Drygt tre veckor återstår av
2012, året som i mångt och mycket har tillhört August
Strindberg. För den som ännu inte fått (eller inte kan få)
nog av denna gigant finns nu möjlighet att inte bara läsa,
utan även beskåda honom på Perstorps bibliotek. Där finns
han nämligen avbildad på en jättemålning signerad Olle
Silversand. Tavlan är målad i äggtempera, som konstnären
tillverkat själv.
– Det var den perfekta färgen redan på 1300-talet och den är
lika fin idag. Det finns ingen färg som överträffar den.
I utställningen, som hänger på biblioteket december ut,
ingår bland annat målningar av Klippans stolthet
kungsfiskaren.
– Jag är mycket intresserad av fåglar, och kungsfiskaren är
som en juvel. Helt fantastisk, säger Olle Silversand.
Silversand har tidigare deltagit i flera jurybedömda
samlingsutställningar runt om i landet och finns
representerad i en rad samlingar tillhörande såväl museer
som privatpersoner. Han har dessutom gjort flera offentliga
utsmyckningar, bland annat på Ybbåsen i Perstorp.
Por Manuel de la Fuentemanolhito / Madrid
ABC 05/12/2012
August Strindberg.
Prólog: Simon Zabell.
Traducción: Carmen Montes Cano.
Nórdica Libros. 104 pág. 22 euros.
August Strindberg fue un hombre rompedor. Hasta consigo
mismo. Nunca acabó de quererse, y pocas veces se sintió
querido. Pasó largas temporadas de su vida sintiéndose
acosado, perseguido por presuntos asesinos que creía intuir
a la vuelta de cualquier esquina.
Pensaba que en los hoteles le querían envenenar, imaginaba
que sus tres esposas le engañaban, y se las tenía bastante
tiesas con todo el mundo, hasta con las autoridades suecas,
problemas que le llevaron al exilio en distintas ciudades
europeas.
Pero el tormento interior en el que (sobre)vivía no impidió
que fuera un artista de trascendental dimensión.
Renovador de la literatura dramática, se aventuró antes que
nadie en los desoladores terrenos del teatro del absurdo y
de la crueldad antes que nadie, y dibujó como pocos el pulso
tembloroso de las angustias y pesares del hombre, el trazo
espeso de una sociedad que empezaba a cambiar a todo trapo,
la guerra de los sexos, la exasperada violencia psicológica,
la crueldad, los latidos de un mundo desosegador y
desconsolado. Lo hizo, además, con un lenguaje de la calle
que hoy por hoy, a los cien años de su muerte, sigue
palpitante y repleto de vida.
Novedad editorial El redescubrimiento de un escritor Un libro ilustrado revela la faceta
pictórica de Strindberg
La publicación de la editorial Nórdica, presentada en la
fundación Ayala, cuenta con las traducciones de la granadina
Carmen Montes y el prologuista Simón Zabell
Por M. Rivero / Granada
Granada hoy 05.12.2012
Auguste Strindberg es conocido como una de los escritores
más ilustres de la literatura sueca pero pocos saben de su
polifacética actividad artística entre la pintura y la
fotografía. Ahora la editorial Nórdica celebra el primer
centenario de la muerte del autor con la publicación de
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo, un libro ilustrado
que profundiza en su fructífera actividad gracias a la
selección de textos de la traductora granadina Carmen Montes
y la labor del prologuista Simón Zabell.
La fundación Francisco Ayala ejerció ayer de escenario para
la presentación de este libro en la que participó Montes y
Zabell junto al director Nórdica, Diego Moreno quien explicó
la génesis de una novedad literaria y gráfica que la
convierten en "todo una acontecimiento cultural, nunca visto
en la librerias".
Teater Paria Av August Strindberg efter Ola Hansson.
Regi: Carl Kjellgren.
Stockholms stadsteater/ Strindbergs intima
Scenografi: Peter Holm.
Medv: Richard Forsgren, Niklas Falk.
Varför spela ”Paria”, ett kort stycke om två män som mäter
sina krafter i kvavt väder i Skåne? Har det kompakta
formatet betydelse?
Inom loppet av tre dagar har jag nu sett två versioner av
stycket, Thorstens Flincks på Brunnsgatan fyra och
Stockholms stadsteaters.
Den senare ges på Strindbergs intima teater, där den rent
rumsligt passar som hand i handske. Men mer än det?
”Paria” bygger på en novell av Ola Hansson som intresserade
sig för förbrytarens psykologi, vad det nu innebär. Tanken
att en förbrytare har ett bestämt utseende eller en
uppsättning givna egenskaper ter sig idag urmodig, även om
den slår igenom i vissa kriminalserier. Hos Strindberg
handlar det också om en maktkamp i rummet: vem av oss är
starkast?
Carl Kjellgren har placerat Richard Forsgren och Niklas Falk
i Peter Holms enkla scenrum, avskalat på allt utom det
nödvändigaste. I det ingår en hylla med böcker och ett par
röda hängslen.
Great Works: Wonderland, 1894, by August
Strindberg
Nationalmuseum, Stockholm
By Michael Glover
The Independent, Saturday 01 December 2012
There was a terrible, lifelong restlessness about August
Strindberg. He was perpetually in conflict with Swedish
society. In fact, his condition seemed to be that of a
natural and habitual transgressor. Best known for his plays,
he was also a memoirist, essayist, novelist, poet, actor,
and a ceaseless, amateurish dabbler in the sciences.
He was also a painter of real distinction, and as with all
his other endeavours, his paintings feel, always, not only
like fragments ripped out of the pages of his own
autobiography – do not his lonely trees on the shoreline
generally feel like portraits of their painter in his
habitual mood of testy, haunted isolation? – but also ways
of fighting his way through to the essential truth of
things.
In 1894, he proclaimed in a letter to a friend that he had
discovered a way of making art that would be both a mirror
of the artist's mind and a genuine attempt to frame a window
on a common world. It would be both esoteric and exoteric,
inward-looking and outward-looking. The word he uses to
describe this new art is "double-bottomed", which means that
it will comprehend an aspect that everyone can make out, and
an esoteric one reserved for the painter and "the chosen
few". This way of making would also involve chance, he
announced, decades before the Surrealists embraced the idea
of automatic writing and the aleatory impulse as things
peculiar to themselves.
Teater Paria
Teater Brunnsgatan fyra
Av: August Strindberg efter Ola Hansson.
I rollerna: Thorsten Flinck.
I somras hörde jag Thorsten Flinck på Gröna Lund. Publiken
var samtidigt förväntansfull och beredd på att bli blåst på
konfekten. Åtminstone på att herr Flinck skulle komma in
något sent. I vissa delar av musikbranschen är det för
övrigt inget särskilt med det.
Men han dök upp på klockslaget med Revolutionsorkestern,
höll på exakt en timme med full fart och koncentration.
Några skämt föll inte i så god jord som han hade hoppats,
men det sänkte inte trycket.
Nu spelar Flinck teater igen, på Brunnsgatan fyra. Han intar
ett scenrum som ser ut att vara träffat av ett åsknedslag, i
rollen som herrX i Strindbergs ”Paria”. Ja, han spelar även
herrY, kluven i två i svartvit skjorta. Det här är inget
nytt projekt; en version av ”Paria” har spelats i tv, men
där saknas den levande närvaro som är en så väsentlig
beståndsdel av uppsättningen.
Margareta Hallins djupa relation till
August Strindberg
Allehanda 29 november 2012
KRAMFORS När två storheter möts kan det inte bli annat än
bra. Margareta Hallin, hovsångerska, professor, en av
Sveriges främsta operaröster genom tiderna – och sedan
ganska många år tillbaka bosatt i Kramfors, har satt ihop
ett program med titanen August Strindbergs brev till tredje
hustrun Harriet Bosse.
Relaterat
Premiären var för omkring en månad sedan i Sundsvall, och nu
hade turen kommit till Kramfors, och biografen Royal. I
februari ska för övrigt samma program framföras på
Strindbergmuseet i Blå Tornet på Drottninggatan i Stockholm.
Teater Tat tvam asi
Teater Giljotin
Text, medv: Kia Berglund och Torbjörn Flatnes (också musik).
Scenbild: Youlian Tabakov.
August Strindberg är minsann inte ensam om att inspireras av
hinduismen. Kia Berglund har på Teater Giljotin lått bygga
sin egen Fingalsgrotta, det bergrum från slutscenen av ”Ett
drömspel” där Diktaren och Indras dotter lyssnar på alla
jordiska plågor och sedan bränner sina bördor för att bli
fria.
Teater Giljotin fungerar nu som andaktsrum. Publiken får
sitta på soffor eller kuddar – alldeles som Kia Berglund och
Torbjörn Flatnes mellan vilka böljar en 80 minuter lång
dialog om varat och jaget. Det hela inspirerat av meningen
”Tat tvam asi” från upanishaderna – texter lika gamla som
grekernas tragedier, fast något mer kryptiska och väldigt
mycket mer abstrakta. Från taket hänger lyktor, ljus flämtar
genom dunklet medan Flatnes dämpat spelar indiskinspirerad
musik.
”Tat tvam asi” är på en gång en medveten
Strindbergsparafras, bekännelser om genomgångna kriser och
ett försök att finna andlighet. Det är lätt att ta till sig
den första delen och det som påminner om Hermann Hesses
böcker.
OE1, Österreichischer Rundfunk, Mittwoch 28. November 2012
Die Ö1 Club-Sendung. Aktuelle Veranstaltungen und Angebote
der Ö1 Kulturpartner. Gestaltung: Bernhard Eppensteiner
1. Das schwedische Cullberg Ballet bietet höchstes
tänzerisches und darstellerischen Niveau, orientiert an
aktuellen Konzepten. Die Ausdrucksformen der
experimentierfreudigen Skandinavier reicht von Tanz bis
Performance, von Cabaret bis Theater.
Strindberg Project so heißt das aktuelle Programm der
Kompanie, das am 1. Dezember im Festpielhaus in St. Pölten
zu sehen ist. Anlässlich des 100. Todestages des
schwedischen Nationaldichters, lud die Compagnie den
Choreografen Tilman O'Donnell und die Regisseurin Melanie
Mederlind ein, sich der Person Strindberg anzunähern.
Unerwartetes ist dabei entstanden. Melanie Mederlind,
befasste sich zb. mit Studien Strindbergs zur chinesischen
Sprache. The Cullberg Ballett mit "The Strindberg Project"
am Samstag den 1. Dezember im Festspielhaus St. Pölten, um
19 Uhr 30
Anteprima film Rai “Signorina Giulia 3D” di
Strindberg, dallo spettacolo di Valter Malosti con Valeria
Solarino
RB Casting, nov 28 2012
Il Museo Nazionale del Cinema in collaborazione con Rai 5,
presenta in anteprima, lunedì 3 dicembre 2012 alle ore 21.00
nella Sala Uno del Cinema Massimo di Torino, il film
“Signorina Giulia 3D” di Felice Cappa, tratto
dall’allestimento teatrale che Valter Malosti – regista,
attore e direttore artistico della compagnia Teatro di
Dionisio – ha realizzato a partire dal testo di August
Strindberg.
Konflikterna blir en kamp om livet
Pelikanen är ett i raden av kammarspel som August Strindberg
skrev under året 1907. På lördag är det premiär för
Östgötateaterns uppsättning, som regisseras av Hilmar
Jónsson.
Av Pauli Olavi Kuivanen
Norrköpings Tidningar 2012-11-24
Trots en verksamhet som går drygt två decennier bakåt i
tiden är det första gången den isländske regissören stiftar
närmare bekantskap med pjäsen.
- Jag har inte ens sett den uppföras på scen tidigare, så
min egen uppsättning blir den första, säger han och ler åt
ironin i det hela.
Det är pressvisning och på Stora scenen tornar ovädersmolnen
upp sig.
Fadern har nyligen gått bort och lämnat hustru och två vuxna
barn efter sig. Frånfället utlöser ett allas krig mot alla
och anklagelserna slår ner som blixtar.
- När jag läste pjäsen tog det lite tid innan jag förstod
vad den handlar om. Jag har ägnat all tid åt den, tagit in
allt jag kunnat och förstått att Strindberg ville undersöka
en dysfunktionell familj, säger Hilmar Jónsson som anser att
pjäsen beskriver hur konflikterna utvecklas till en kamp om
livet.
Pelikanen står som en symbol för moderskärlek, men
Strindberg vänder på föreställningen. Liselotte Lindeborg
som spelar modern Elise beskylls för tjuveri av sonen
Fredrik (Maurits Elvingsson). Dottern Gerda och hennes make
Axel (Ann-Sofie Andersson Kern och Patrik Voight) försöker
båda hitta fotfäste i en tillvaro som vacklar betänkligt.
Strindberg-maraton på Amatörteatern
Sollefteå 20 skådespelare, 23 roller och 4 pjäser. Det är
vad publiken bjuds på när Amatörteatern har premiär för sin
föreställning 4 X Strindberg på lördag.
Av Marielle Sundin
Allehanda 24 november 2012
Man kommer inte att spela upp hela pjäser, eftersom
föreställningen i så fall skulle ta hela dagen. I stället
kommer publiken att få se nedbantade versioner av de fyra
pjäserna Fordringsägare, Ett drömspel, Fröken Julie och
Pelikanen.
Ingrid Eldeklint och Eva Sköld är två av regissörerna, de
regisserar Ett drömspel respektive Pelikanen.
– I år är det Strindberg-året, det är 100 år sedan han dog,
så de flesta teatrar spelar en pjäs. Vi har gjort en
potpurri av fyra pjäser med fyra olika regissörer. Det är
jag som regisserar Ett drömspel, Eva Pelikanen, Stena
Westergren har valt Fordringsägare och Mikael Björklund
Fröken Julie, berättar Ingrid Eldeklint.
Radioteater Svanehvit
Text: August Strindberg.
Regi, bearbetning: Åsa Melldahl.
Musik: Erik Petersen
En röd tråd vindlar genom många Strindbergspjäser: det
magiska féeriet. ”Ett drömspel”, exempelvis, kan mycket väl
ses som en utbyggd, radikal och mogen version av en sagopjäs
där allt kan hända.
Också den numera sällan framförda ”Svanehvit” hör till den
kategorin även om Strindberg hämtat en hel del inspiration
från belgaren, symbolisten Maeterlinck.
”Svanehvit” är en märklig pjäs, tydligt inspirerad av
folkvisor, sagor och mötet med Harriet Bosses
ungflicksgestalt. Stycket blandar ”Askungen” och
Wagnerhjälten Tristan till en naivistisk skröna med mycket
poesi som möjligen mest av allt handlar om tiden och döden –
två irreversibla storheter.
Svanehvit ska giftas bort med en kung och får lära sig goda
seder av en ung prins. Kärlek uppstår men den motarbetas av
en ond styvmor. Handlingen vimlar av symboler: påfåglar,
magiska horn och svanar. Allt slutar med en blomsterprövning
där paret frias från otukt. Då är prinsen död. Kommer
Svanehvit att med kärlek, tro och hopp väcka honom till liv?
Strindberg svarar ja på frågan men regissören Åsa Melldahl
gör det inte. Hon låter slutet vara öppet. Iscensättningen
är kortad men får behålla sin ton av aningen överspänd
lyrik. ”Svanehvit” är verkligen ingen lätt pjäs att ta till
hjärtat men poängen med denna tolkning är att man så starkt
anar en 51-årig Strindberg som svartsjukt våndas över sin
unga fru och som upplever tiden och åldrandet som faktiska,
mörka krafter.
Så gör Strindberg saga av sin passion, som här ändå mest
andas vånda och onda aningar. Prins Gråhår dör men sagan om
honom och hans verk berättas ännu. Alltså lever han för
evigt.
By independent URY (University Radio York) reviewer, James
Metcalf
URY Speech, Friday, 23 November 2012
Perhaps August Strindberg is an unfamiliar name to most; I
had certainly never heard of him, but the radio play of his
creation ‘Creditors’, which will feature on University Radio
York on Sunday 25th November, from 14:00 until 15:25 in the
afternoon, changed all that.
Advertised as a ‘darkly comic and mature work of obsession,
honour, and revenge’, ‘Creditors’ deals with the mania of a
married artist named Adolph who waits impatiently for his
ambitious and fiercely independent novelist wife to return.
When he discovers that he is, in fact, suffering as a result
of his anxiety and passionate yet resentful covetousness, he
opens his life to a stranger, and finds that he has more
suffering still to endure. This stranger uncovers the
possibilities of infidelity, and future unhappiness, and
Adolph is forced to confront these issues that had,
unconsciously, already infiltrated his interior mind. In so
doing, he questions his future with a woman whose heart is
withheld and whose feelings are consequently unknown, and
finds that the happiness he thought he had was never truly
there at all – at least, not as he remembers it.
USA, New York (NY)
Mies Julie: The Best Strindberg You're Going To Get
By Dan Callahan
The L Magazine, November 21, 2012
Mies Julie
St. Ann's Warehouse
Veils of dry ice waft over the audience at St. Ann’s
Warehouse before this show begins, and when the veils part,
the set revealed gives off the impression of punishing heat.
Mies Julie (through December 16) is writer/director Yael
Farber’s free adaptation of August Strindberg’s Miss Julie
set in a kitchen in South Africa, in the Karoo region of the
Eastern Cape. Part of the floor downstage has been
shattered, and we later learn that Christine (Thoko
Ntshinga) took an axe to the tile because her ancestors were
buried under it when the white ruling class stole their
land. Her son John (Bongile Mantsai) polishes the boots of
the master of the house, and he tries not to take notice of
Julie (Hilda Cronje), the daughter of the master, who
strides around the kitchen and assumes a series of frankly
carnal poses that display both her sexual hunger and her
utter contempt for sex.
The last production of the URY Festival of Drama from the
national award winning drama team at University Radio York.
Anxiously awaiting the return of his new wife, Adolph finds
solace in the words of a stranger. But comfort soon turns to
destruction as old wounds are opened, insecurities are laid
bare and former debts are settled. Regarded as Strindberg's
most mature work, "Creditors" is a darkly comic tale of
obsession, honour and revenge. David Greig's version
premiered at the Donmar Warehouse, London, in September 2008
and now comes to URY with an incredible student cast
directed by Lewis Gray.
The production, starring Georgia Bird, Ryan Lane and Dan
Wood will be in the third week of the URY Festival of Radio
Drama!
NORRKÖPING Ett mollstämt familjedrama tar plats på Stora
Teaterns scen. August Strindbergs Pelikanen slår ner - en
pjäs känd för sin djävulsmorsa.- Det finns inget
textunderlag för att hon är elak, säger Liselott Lindeborg
som spelar modern Elsie.
När Strindbergsåret lider mot sitt slut har Pelikanen
premiär på Östgötateatern. Det är en av August Strindbergs
internationellt mest spelade dramer, skriven 1907. Under det
året producerade Strindberg inte mindre än fyra kammarspel,
utöver Pelikanen även Oväder, Brända tomten och Spöksonaten.
Enligt myten står denna stornäbbade sjöfågel för
moderskärlek. Den sägs hacka hål på sig själv för att kunna
mata ungarna med sitt eget blod.
Men modersgestalten Elise framhålls ofta som motsatsen -
någon slags monstermorsa. En fullblodsegoist som äter de
bästa bitarna i köket, eldar för sin egen del, men aldrig
för familjen och kastar lystna blickar efter sin måg.
Nationalupplagan av Strindbergs Samlade Verk tecknar en
delvis ny bild av en av Sveriges största författare. Drygt
30 års forskning och studier av tusentals originalmanussidor
gör att man för första gången kan ge en rättvis och fullödig
beskrivning av Strindberg som stilist.
Sedan slutet av 1970-talet har Nationalupplagan av
Strindbergs Samlade Verk involverat en stor mängd forskare,
inte minst språk- och litteraturvetare. En av dem är Gunnel
Engwall, professor i franska vid Stockholms universitet och
ordförande i ledningsgruppen för upplagan.
– Man lyfter ofta fram Strindbergs språk, att han skrev
livfullt och modernt, men studier av originalmanuskripten
visar att han faktiskt var mer lekfull och experimentell än
vad som framgått av tidigare utgåvor av hans verk, säger
Gunnel Engwall.
Att utgivningen är vetenskaplig innebär att forskarna genom
så kallad textetablering strävat efter att publicera
texterna så nära Strindbergs ursprungliga intentioner som
möjligt. Genom att gå igenom varje känt originalmanuskript
och sedan jämföra det mot andra källor, som till exempel
förlagskorrektur, anteckningar eller brev där Strindberg
kommenterar sina alster, har man kunnat fastställa vilka
förändringar i slutmanus som skett utanför Strindbergs
kontroll och på så vis kunnat ta fram en mer vetenskapligt
tillförlitlig utgåva.
Theater Review: Proving August
Strindberg’s Greatness
By M. Lance Lusk
D MAgazine, November 20th, 2012
I am always saying I would like to see more plays by August
Strindberg. His experiments in expressionist and surrealist
techniques and dream-like Scandinavian moodiness are beyond
intoxicating to this critic. Now, the chance to see an
original work about that incomparable Swede, done in his
distinctive style by an incredible director and playwright
was a theatrical blessing. Theatre TCU presents Born on a
Sunday written and directed by T.J. Walsh.
There is a reason Eugene O’Neill referred to Strindberg in
his Nobel Prize acceptance speech as “that greatest genius
of all modern dramatists.” He was an exceedingly prolific
polymath playwright, poet, essayist, novelist, painter, and
dabbler in the sciences. However, he experienced a
tumultuous time of psychotic attacks, paranoia, delusions,
and religious turmoil while he was abroad in Paris in the
1890s called the “Inferno crisis.”
L'Orientale ricorda Strindberg
spettacolo gratuito al Teatro Nuovo
Il Mattino, Martedì 20 Novembre 2012
In occasione dei cento anni dalla morte dello scrittore
svedese August Strindberg, domani (mercoledì 21 novembre)
alle 14.30 si terrà presso la sede dell’Orientale di Palazzo
du Mesnil (via Chiatamone 62) la prima delle due giornate
del convegno internazionale “Realismo e mito nell’opera di
August Strindberg”.
La due giorni si concluderà giovedì alle 15.00 con la
rappresentazione, presso il Teatro Nuovo (Via
Montecalvario), di “Kristina” di August Strindberg, tradotto
dal laboratorio di traduzione (svedese) dell’Università
“L’Orientale” di Napoli, a cura di Maria Cristina
Lombardi, con la regia di Alexander Nordström. Attori:
Antonio Parascandolo e Margherita Romeo.
Ingresso libero fino a esaurimento posti.
August Strindberg (Stoccolma,1849-1912) è stato uno
scrittore e drammaturgo svedese. Per la vastità e la
rilevanza della produzione (che ricopre praticamente tutti i
generi letterari ed è raccolta in circa 50 volumi, a cui se
ne aggiungono 22 di corrispondenze), il suo nome è ai
vertici della tradizione letteraria scandinava ed è
riconosciuto unanimemente tra i massimi artisti letterati
del mondo.
Efter den uppmärksammade uppsättningen av Hemsöborna på
Dalateatern är Carl Kjellgren nu tillbaka på Stockholms
stadsteater för att avsluta Strindbergsåret med Paria. I
rollerna som Herr X och Herr Y ser vi Richard Forsgren och
Niklas Falk. Premiär på Strindbergs Intima teater 2 december
i samarbete med Stockholms stadsteater.
Slumpen har fört samman två män på den skånska slätten.
Alltmedan åskvädret tornar upp sig tätnar maktkampen dem
emellan. Deras möte utvecklar sig till en tidlös spännande
thriller och väcker eviga frågor om ont och gott, rätt och
fel, brott och straff. Vad är ett samvete?
Av Göran Holmquist
Helsingborgs Dagblad 20 november 2012
En hårresande musikal och en svart komedi om konsten att
leva ända till döden. Totalteater och ett laddat källarmöte.
August Strindberg och Richard Rosengren delar scen. Så ser
det ut på Helsingborgs stadsteater våren 2013.
Nöje. Nästa säsong inleds på Lillan 26 januari med Charlotte
Engelkes (manus och regi) "Flygande holländare". Sveriges
performance-drottning berättar om kaptenen som för evigt är
dömd att segla världen runt. Allkonstverket bygger på
legenden i Wagners opera med samma namn.
Av Maria Turdén
SR, Nyheter P4 Östergötland, tisdag 20 november 2012
På lördag är det premiär för Östgötateaterns uppsättning av
August Strindbergs Pelikanen, som ensemblen beskriver som
ett modernt, psykologiskt relationsdrama.
– Det är en dysfunktionell familj men basen är att det
verkligen älskar varandra i botten, säger skådespelaren
Liselott Lindeborg, som spelar modern.
Vad händer med invanda roller i en familj när en
familjemedlem dör? I August Strindbergs Pelikanen, som
skrevs 1907, ställs allt på sin spets när fadern går bort
och modern med dotter och måg och son för första gången
börjar prata med varandra på allvar.
– Det är ett spel på hög nivå med mycket manipulationer. Jag
tycker det är som en psykologisk thriller ibland, det är
väldigt spännande, fortsätter Liselott Lindeborg.
Enligt myten står pelikanen för moderskärlek, där modern
till och med offrar sitt blod för att kunna mata ungarna.
Strindberg vänder dock på allt och låter istället modern bli
en utsugare.
Islänningen och regissören Hilmar Jónsson vill att publiken
ska tänka över hur man själv beter sig mot sin familj.
– hur har jag det i mitt liv? Hur har jag varit? Har jag
sagt jag älskar dig till någon nyligen?
Men är inte Strindberg tung och lite jobbig?
– Nej inte alls. Han är en fantastiskt intelligent kille och
hans sätt att skriva är väldigt modernt.
St. Ann’s Warehouse has carved out a solid niche for itself
by bringing modest-sized, impeccably conceived international
theater productions to Brooklyn. After losing their home on
Water Street in DUMBO and weathering the ups and downs of
the Tobacco Warehouse redevelopment debacle, it was
reassuring for me to step into their new space at 29 Jay
Street and see the familiar black curtains, risers, and
chairs—St. Ann’s survives, relocation and Hurricane Sandy
and all!
St. Ann’s opening production for the season is a provocative
one: Mies Julie, imported from the Baxter Theatre Centre in
Cape Town, transposes Swedish playwright August Strindberg’s
19th century classic, Miss Julie, to present-day,
post-apartheid South Africa (now playing through December
16, tickets here>).
Set in a farming community in the Eastern Cape on Freedom
Day, Mies Julie is a steamy, freighted encounter between
Julie (Hilda Cronje), the daughter of a white landowner, and
John (Bongile Mantsai), her father’s favorite hired hand. As
they careen through the uncertainties of their own
relationship, they filter their experiences through a prism
dominated by race and class, with questions of justice, land
ownership, and restitution looming large.
Deutschland
Hier kämpft jeder um das eigene Terrain August Strindbergs „Der Vater“ im
Theaterlabor:
Kleine Bühne gewährt gnadenlosen Blick auf den Ehekrieg
Von Arndt Zinkant
Münsterländische Volkzeitung So., 18.11.2012
Derzeit 3.5 von 5 Sternen.
Münster -
Zwischen diesen Eheleuten klafft ein Graben aus Hass. Er
vergiftet das Lächeln von Ehefrau Laura, er donnert durch
die Patriarchenstimme des Herrn Rittmeister. Hier ist kein
gutwilliges Bemühen mehr, hier wird nur noch ums eigene
Terrain gekämpft. Insbesondere um die Erziehung der Tochter.
Klingt bekannt – und ist doch anders, denn das Theaterlabor
der Universität hievte Strindberg nicht ins Heute, sondern
entführte das Publikum in sein Milieu. „Der Vater“, hier
deutlich gerafft, gehört zu den weniger gespielten Stücken.
Regie führte Enrico Otto.
„1887!“ wird zu Beginn dräuend verkündet. Auf den ersten
Blick herrscht Großbürgerlichkeit, die pittoresk gemalte
Kulisse zeigt Schloss, Teich und nackte Figuren in antiker
Pose. Die kleine Bühne gewährt scharfen Blick auf die grell
ausgeleuchteten Laienspieler. Die Atmosphäre: gnadenlos. So
gnadenlos, wie auch die feine Dame des Hauses ihren Ernährer
vom Sockel stößt. Vermutlich hätte manch ein Stadttheater
diese Laura zur politisch korrekten Figur aufgehübscht. Auch
der Programmtext nennt sie „emanzipatorisch“. Das stimmt
insofern, als sie die Autorität des Mannes nicht duldet und
die Erziehung von Tochter Bertha nicht aus der Hand geben
will. Was man aber sieht, ist eine zynische und boshafte
Frau, die den eigenen Willen schon als Kind über alles
andere stellte. Katja Lehmann spielt diese Egomanie ganz
sanft. Christoph Spielmann legt als Patriarch unter dem
steifen Frack ein Sensibelchen frei, dem die Fäden seines
„Weiberhaushalts“ entgleiten. Überall tropft das Gift des
Zweifels. Der Arzt (Claus Becker) bezweifelt, was der Pastor
(Sebastian Renczikowski) predigt. Die abergläubische
Großmutter bezweifelt die wissenschaftlichen Studien des
Rittmeisters. Und: Laura sät beim psychisch labilen Ehemann
Zweifel an seiner Vaterschaft – mit dem Ziel, ihn
entmündigen zu lassen. Dies ist die Waffe, die ihre
Eheschlacht entscheidet. Ohne Vaterschaft wird das soziale
Konstrukt dieser Familienhölle sinnlos. Viele Eheschlachten
wurden seitdem geschlagen, auf der Bühne und im Leben.
August Strindberg machte 1887 Tabula rasa. Der Patriarch
liegt tot am Boden.
Scenhösten 2012 kan sammanfattas med två ord: fria grupper
och dramatisk musikteater. En rad gruppteatrar har imponerat
stort detta halvår med konstnärlig kvalitet och det är
uppenbart att Stockholm skulle stå sig slätt utan
vitamininjektioner och impulser från grupper som Galeasen,
Tribunalen, Moment och Turteatern. Idag fungerar dessa
scener som skola och undervegetation men också som platser
för en alternativ, mer politisk och vågad repertoar. Här
odlas det intima tilltalet, liksom en mer ”smutsig” och nära
teatralitet som inte undgår att beröra.
Dramaten har haft en blek höst. Det som imponerat mest på
nationalscenen – även om det genom sin korta speltid inte
hamnat på denna lista – har varit Nils Polettis duster med
August Strindberg. Projektet ”Satans Strindberg” har via
fyra snabba iscensättningar (en återstår) imponerat stort
med sin anarkistiskt lekfulla spelstil och sin vilja att
pröva möjliga, och omöjliga, anslag. Poletti, vanligtvis på
Turteatern symptomatiskt nog, har en respektlöshet som lovar
gott.
“SE FUE CON SU PADRE” Algunos temas nunca pierden vigencia
La obra de Luis Cano, con dirección de Lorena Ballestrero,
habla de la incógnita de la identidad.
Por Rafael Granado
16.11.2012
Un pueblo de la costa argentina, en 1920, habitado por los
fantasmas de la soledad. Una historia inspirada, en alguna
medida, en la obra Amor de madre , del sueco August
Strindberg, que atrajo a la directora Lorena Ballestrero y
al poeta y dramaturgo Luis Cano. Así surgió Se fue con su
padre , relato sombrío sobre tensas relaciones familiares y
la incógnita de la identidad, con una tía (Angélica), una
hija (Elena), su madre (Elvira) y una media hermana (Ana)
como protagonistas excluyentes.
De la mano de este planteo narrativo, en el que es
determinante el manejo verbal agresivo de la madre y la tía,
sumado a graves acusaciones de la media hermana, la hija -de
frágiles estados anímicos- termina formulándose dolorosas
preguntas: ¿de dónde vengo?, ¿quién soy?, ¿qué pasó cuando
nací? Y no es menos inquietante que la joven (27 años recién
cumplidos) quiera conocer datos del padre al que
supuestamente nunca vio y, a la vez, intente saber si Elvira
es su madre biológica.
Forskning. se
Pressmeddelande från Stockholms universitet 2012-11-16
Hemsöborna, den sista Strindbergtexten i Samlade Verk, har
lämnat tryckpressarna och finns inom kort i bokhandeln.
Därmed har det stora litteraturvetenskapliga
utgivningsprojektet vid Stockholms universitet passerat en
milstolpe – alla Strindbergs texter kan nu läsas så som han
en gång skrev dem, före förläggarnas strykningar och
ingrepp.
Texten i den nya utgåvan av Hemsöborna är redigerad av
Camilla Kretz och kommenterad av Hans Söderström. Båda ingår
i Stockholms universitets redaktion för nationalupplagan av
August Strindbergs Samlade Verk.
– Den första utgåvan av den uppskattade romanen Hemsöborna
publicerades för jämnt 125 år sedan, i en version som
förlaget hade censurerat och bearbetat språkligt, säger Per
Stam, huvudredaktör för nationalupplagan. I Samlade Verk har
texten upprättats efter originalmanuskriptet. Det är
fantastiskt att vi innan minnesårets slut kan läsa alla
Strindbergs verk i trogna versioner och att ett mycket
omfattande utgivningsarbete närmar sig sin fullbordan.
Goings On About Town: The Theatre Mies Julie
The New Yorker
August Strindberg’s classic chamber treatment of power and
sexuality, “Miss Julie,” gets a postcolonial makeover in the
playwright-director Yael Farber’s reconception. Set in a
desert region of post-apartheid South Africa, the play gives
a racial shading to the psychoeconomic pressures that
obsessed Strindberg. This is logical, but the transformation
of the love triangle (a man, his mistress, and his
betrothed) into something more glaringly Oedipal (a man, his
mistress, and his mother) is a befuddling misstep.
Strindberg’s taut dissection of human beings as creatures of
conflicting lusts feels lost in translation, and what
results resembles a sprawling melodrama of identity.
Previews begin November 8, opens November 12, closes
December 2
St. Ann's Warehouse
29 Jay St., Brooklyn, N.Y.
718-254-8779
stannswarehouse.org
USA, New York (NY)
Stage Review - Mies Julie (2012)
By Melissa Rose Bernardo
Entertainment Weekley Nov 16, 2012
Details Opening Date: Nov 12, 2012; Lead Performances: Hilda
Cronje and Bongile Mantsai; Director: Yael Farber; Genre:
Drama
Boot-kissing scene notwithstanding, August Strindberg's 1888
drama Miss Julie has always kept the battle of the sexes on
the emotional plane. Now the tale of an upstairs-downstairs
tryst gone terribly wrong is getting physical. In Yael
Farber's South African-set Mies Julie — at Brooklyn's St.
Ann's Warehouse through Dec. 2 — mistress Julie (Hilda
Cronje), an Africaner, and servant John (Bongile Mantsai), a
Xhosa man, slap, punch, grab, and throw each other (and
themselves) around the set like half-dressed rag dolls. It's
both enthralling and unnerving.
In Farber's adaptation, it's Freedom Day in South Africa,
yet vestiges of the apartheid era remain: The farm owned by
Julie's father is built on the land of John's ancestors.
(Bantu Land Act No. 27 of 1913 prohibited ''natives'' from
owning more than 7.3 percent of the country's land area.)
And though the various Immorality Acts prohibiting sex and
mixed marriages between whites and non-whites have long
since been repealed, well, Julie and John won't be making a
Benetton ad — or even walking out of the house together —
anytime soon, despite their mutual attraction.
Farber's script contains enough heavy-handed ''storm''
references for anyone to realize trouble is brewing. The
bucket of blood that John's mom, Christine (Thoko Ntshinga),
drags into the kitchen — don't ask — makes the point as
well. So does the constant presence of a Xhosa ancestor
(Tandiwe Nofirst Lungisa), who hovers around the periphery
chanting, playing a bow, or looking generally ghostly.
(Presumably she's one of the people buried under the kitchen
floor.) When Cronje's Julie slinks into the room like a cat
in heat, her eyes ablaze with lust and longing, it's not
long before the predator becomes the prey. Who's the master
and who's the servant?
August Strindberg receives his due
with
Cutting Ball’s ‘Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep’
The Examiner/TheatreStorm, November 15, 2012
By Charles Kruger
Rating: 4/5 » Highly Recommended
August Strindberg (1849-1912), along with his contemporary
nordic countryman, Henrik Ibsen, is often cited as a founder
of modern theatre. No survey of theatre history would be
complete without a chapter on Strindberg. Most theatre
students will have seen and/or read at least one of his
plays, most likely “Miss Julie“.
Nevertheless, except for that masterpiece of realism,
Strindberg is not often produced nowadays. His language is
old fashioned and his plays can be uncomfortably wordy.
But his genius was astounding. His novels (which preceded
the plays) are considered classics. As a founder of realism,
he is viewed as co-equal with Ibsen and Chekov. He also
wrote expressionistic plays full of the supernatural, poetry
and dreams. His work clearly anticipated the dream like
experiments of Tennessee Williams as well as the absurdist
creations of Samuel Becket and Edward Albee and even the
weighty family dramas of Eugene O’Neill. As if all that
weren’t enough, he was also an amateur painter (friends with
both Edvard Munch and Paul Gaugin) and photographer whose
work is still on display in museums and taken seriously by
art historians.
By Nicole Gluckstern
San Francisco Bay Guardian 11.15.12
A singular marathon
Preparing for a marathon of theatre is similar to preparing
for any other kind. Of paramount importance: lots of rest,
good hydration, comfortable layers.
This year’s test of my theatre-going tenacity, clocking in
at 11.5 hours, came courtesy of the ever-ambitious Cutting
Ball Theater, who, with translator Paul Walsh, have been
preparing for this event for years: the production of a
five-play cycle of August Strindberg’s “chamber plays,”
written in the last years of his life. After a year-long
series of staged readings, and creation of an archival
website, the Strindberg cycle debuted in repertory on
October 12, including four all-day marathons of the entire
cycle of which I attended the first (the last will play this
Sunday, November 18).
Here's the play-by-play:
USA, San Francisco (CA)
Extreme Theater: Strindberg's Chamber Plays in Rep at the
Cutting Ball
By Lily Janiak
SF Weekley, Thu., Nov. 15 201
We'll admit it; we thought we knew the playwright August
Strindberg, who died 100 years ago this year. We'd seen his
most famous anti-heroine, Miss Julie, of the eponymous play,
kill herself enough times and watched enough Strindberg and
Helium videos to buy into his bad rap: He might be one of
the fathers of modern drama, we thought, but he's a sad,
angry little misogynist whose works practically bludgeon
audiences with their misanthropy and severe realism.
We are not alone. The Cutting Ball Theater, whose ambitious
project The Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep is in
its final week, knows all too well its audience's
preconceptions of the Swedish playwright, but that hasn't
stopped the company from setting out to change them.
Strindberg called Storm, Burned House, Ghost Sonata, The
Pelican, and The Black Glove his chamber plays for a few
different reasons. Like chamber music compared to
symphonies, they are distilled versions of some of his
larger works. They're also thematically related, tropes and
phrases, plot points and character types popping up from one
play to the next. Finally, they were written for, if not an
actual chamber, Strindberg's own Intimate Theater, which in
contrast to many other playhouses in the early 20th century,
was small enough in size to allow for subtle performances
instead of huge, readily visible gestures.
Italia
Camogli: XY alla Fondazione Remotti
Dall’ufficio stampa della Fondazione Pier Luigi e Natalina
Remotti riceviamo e pubblichiamo
Levante News, tutte le notizie dalla riviera ligure e
dall'entroterra 15.11 2012
Sabato 24 novembre, alle 18.00, la Fondazione Pier Luigi e
Natalina Remotti ospiterà ”XY” liberamente tratto da Den
Starkare – La più forte, di August Srindberg; regia di
Valeria Morosini; con Margherita Remotti, Valeria Morosini,
Emanuela Rolla.
Una nuova proposta arricchisce il carnet degli eventi alla
Fondazione Pier Luigi e Natalina Remotti: l’inedita pièce
teatrale XY, liberamente tratta dall’atto unico Den Starkare
– La più forte, di August Strindberg, per la regia di
Valeria Morosini. La sfida tra due donne racchiude nel
profondo un gioco di ambiguità che l’autore, Strindberg, ben
conosceva. La moglie Siri Von Essen lo aveva infatti
abbandonato dopo avere perso la testa per la giovane Marie
Caroline David.
La vendetta di Strindberg è diventata scrittura e ha preso
forma nel confronto tra le due interpreti. Ma dove può
sembrare che il trofeo conteso sia un uomo, questi si rivela
essere solo la scusa attraverso cui Madame X e Mademoiselle
Y esprimono e a tratti reprimono la loro passione complice.
La pièce è stata tradotta da Valeria Morosini e Margherita
Remotti con la collaborazione di Fernando Coratelli e
Johanna Persson Cordioli. Interpretano Margherita Remotti,
Valeria Morosini e Emanuela Rolla. L’immagine usata per la
locandina dell’avvenimento è un’opera dell’artista Andrea
Bowers che sull’ambiguità gioca con grande ironia ed estrema
efficacia.
The Stage Dive
Off-Broadway Roundup:
Hawke in Ivanov, Eve Ensler’s Latest, and More
By Scott Brown
Vulture 11/14/12
Mies Julie
In Yael Farber's graphic, punishing,
just-this-side-of-prurient Mies Julie, Strindberg's
class-crossed sexual pugilists are transplanted to modern
South Africa, where apartheid is history but race and wealth
still divide ... and tantalize. Angry, educated black
workingman John (Bongile Mantsai) is teased by his white
employer's dangerously disconsolate daughter Julie (Hilda
Cronje). Julie is just a little older than the
post-apartheid era, John just a little older than Julie.
They have wanted and hated each other for as long as either
can remember. The tables turn, and turn again, and soon
these two symbol-engorged hardbodies are ON the table,
testing its limits ... and ours. Farber directs and
choreographs this acrobatic, sometimes aerobatic carnal
combat to the very edge of artsploitation — and then over
it, in a bloody cascade.
Farber (whose superior MoLoRa paired The Oresteia with the
Truth-And-Reconciliation Commission, to haunting effect) is
orbiting closer to the sultry, blood-drenched pulp of Django
Unchained than she might be willing to admit. (“A fan
circles slowly, listlessly overhead,” read the
set-directions, conjuring the immortal spirit of the
Potboiler from the depths of the human groin.) Farber has
cast two distractingly gorgeous human beings as her leads;
their otter-lithe, baby-oiled beauty is so frictionless,
clothes won’t adhere to them for more than ten minutes at a
time. Farber braids them together, tears them apart, and
sets them fighting and humping with all the S&M provocation
Strindberg’s mighty, priapic script demands and then some.
(A belated thank-you, Angry Dead Swedes, for helping perfect
the modern hate-fuck!)
Nationella sekritariatet för genusforskning
Lambda nordica i motreaktion till Strindbergsåret
Av Roxana Ortiz
Nyhet: 2012-11-14
Det är 100 år sedan August Strindberg dog. Radio, tv, och
tidningar uppmärksammar hans död. I ljuset av detta
fokuserar Lambda nordica på norm, avvikelse, makt och
motmakt. Det tredje numret för i år kallas Inte ett
Strindbergsnummer – tillägnat Siri von Essen (1850-1912).
Litteraturvetaren, Liv Saga Milton, skriver om den lesbiska
tematiken i August Strindbergs roman En dåres försvarstal.
Hon analyserar romanen och undersöker romantisk vänskap,
frigörelse och kvinnlig homosexualitet. Hennes bidrag är att
låta dessa tre idéer samexistera, något som tidigare
forskning inte gjort. Hon gör det genom att lyssna på
huvudpersonen i romanen.
Konstvetaren, Cecilia Berggren, analyserar Nils Dardels
tavlor genom att använda sig av Oscar Wildes bok Dorian
Grays porträtt och C.J.L Almqvists bok Drottningens
juvelsmycke. Berggren gör en queerstudie och analyserar
kontexten utifrån sexualpolitiska och kulturhistoriska
termer. Hon låter andra bilder kring kön och sexualitet växa
fram, bilder som går emot de normativa ideal som återfinns i
Strindbergs verk.
I Inte ett Strindbergsnummer- tillägnat Siri von Essen
(1850-1912) finns även två essäer. Att synliggöra
alternativ, skriven av Moa Holmqvist som är doktorand i
litteraturvetenskap, undersöker litterära kanon. Den andra
essän Revolusjon i litteraturen på Cuba handlar om den
kubanske författaren, Virigilo Piñera, skriven av professor
emeritus, Briger Angvik. Liv Strömqvist bidrar med en serie
om regeringens hyllning till Alfhild Agrell, Frida Stéenhoff
och Elin Wägner. Sist men inte minst finns även nekrologer
och recensioner.
Tidskriften lambda nordica grundades 1989 och är en
refereegranskad nordisk vetenskaplig tidskrift som
presenterar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning
med anknytning till homo/lesbiska/bi/trans och queerstudier.
Brazil, São Paulo Strindberg é celebrado no ano de seu
centenário
Diário do grande ABC, quarta-feira, 14 de novembro de 2012
Em 2012, não faltaram oportunidades de se comprovar a
potência da obra deixada pelo dramaturgo sueco August
Strindberg. No ano que marca o centenário de morte do
escritor, uma série de espetáculos recuperaram seus textos.
Comprovaram a permanência de seus diagnósticos, a atualidade
de suas reflexões sobre os enfrentamentos entre os sexos e
as relações de dominação.
A peça "Credores", que estreia nesta quarta-feira em versão
de Nelson Baskerville, no Sesc Ipiranga, mereceu
recentemente duas outras montagens: uma de Eduardo Tolentino
e seu grupo Tapa. Outra de Elias Andreatto, protagonizada
por Reynaldo Gianecchini.
Nos últimos meses, o público também pôde acompanhar "Júlia",
recriação que a diretora Christiane Jatahy fez do clássico
maior do autor: "Senhorita Júlia". Sem a preocupação de se
ater ao original, Jatahy adaptou o enredo para a atualidade.
Matizou a trama com elementos de discriminação racial.
Valeu-se ainda de câmeras e procedimentos cinematográficos
para aproximar a plateia da violência dos conflitos. O grupo
Tapa também mostrou "A Noite das Tríbades", com Clara
Carvalho e Norival Rizzo.
Para celebrar a efeméride, houve ainda um grande número de
leituras cênicas que celebraram o centenário e podem, no
futuro, render outras montagens. As informações são do
jornal O Estado de S. Paulo.
CREDORES
Sesc Ipiranga (Rua Bom Pastor, 822). Tel. (011) 3340-2000.
3ª a 5ª, às 21 h (feriados, às 18 h). R$ 16. Até 13/12.
Siri von Essens svåra liv
"Vad menar ni med kärlek?" frågar Siri Wrangel sin och
makens nye bekant August Strindberg.
"En känsla som övergår alla andra".
Av Lars Landström
Allehanda 14 november 2012
Det kom blixtsnabbt. "En naturkraft som ingenting kan
motstå. Något sådant som åskan, tidvattensvågen, ett
vattenfall, stormen. Det högsta, det mest meningsfulla, det
närmaste gudomlighet människan får uppleva i sitt liv".
Den scenen är en av de mest centrala i Lena Einhorns roman
"Siri". Siri Wrangel blev förstummad av svaret från den unge
mannen. Kanske var det precis då som kärlekshistorien mellan
Siri von Essen och August Strindberg började.
Teater Västernorrlands uppsättning av P-O Enquists
Tribadernas natt berättar om det sista mötet mellan Siri von
Essen och August Strindberg.
Lena Einhorn berättar tidigt i sin roman om skilsmässan.
Teater Hemsöborna 123 Schtunk
Text: August Strindberg.
Medv: Josefine Andersson, Lasse Beischer, Dick Karlsson,
Thomas Påhlsson.
En hel familj sitter uppradad på första bänk inför
”Hemsöborna” på Scalateatern i Stockholm. Lasse Beischer
frågar om de vet vad de ger sig in i, och pappan nickar
energiskt. Salongen är fullsmockad med positiva
förväntningar.
Själv fångades jag av Teater Hallands commediaversion av
”Erik XIV” för tolv år sedan. Josefine Andersson och Lasse
Beischer var med då, och utgör nu kärnan i den fria gruppen
123 Schtunk, som för traditionen vidare. De har spelat både
”Gamla testamentet” och Beckett och är som bäst tillsammans
med en riktig klassiker.
Som vanligt går själva berättelsen mot alla odds i mål: den
fyrkantige värmlänningen Carlsson kommer till Hemsö, gör sig
oumbärlig för Madam Flod, retar upp hennes son och springer
efter pigor innan allt slutar med en katastrof på svag is.
Skådespelarna gör sina roller, ibland med stort allvar, och
kommenterar däremellan texten, sitt eget och de andras spel,
scenografin, ljuset och kostymerna. De pratar med publiken,
fångar upp skratt och kommentarer, förolämpar och skäller på
oss. Och vid denna Stockholmspremiär lapar vi i oss allt och
ber om mer. Med minsta möjliga uppmuntran råmar, bräker och
kacklar vi, utan att det känns tillgjort!
Av Gotlands Allehanda Inger Hammar
Hela Gotland 2012-11-13
- Det var Strindbergscitat och inte bibelcitat som präglade
min barndom, säger biskop emerita Caroline Krook.
Intresset för teater och August Strindberg har följt henne
genom livet.
-Jag har alltid varit kulturintresserad och hade tänkt bli
skådespelare men blev präst, säger hon.
Hennes morfar var skådespelare vid Strindbergs teater
Intiman i Stockholm och gift med teaterchefens syster.
Vid kvällens författarmöte på Almedalsbiblioteket pratar hon
om Strindberg som en troende tvivlare och om trosmotiv i
hans dramer.
- Det är Strindbergs år, men vi firar inte hans död utan att
hans verk lever, säger Caroline Krook med eftertryck.
Under 2012 har hon föreläst runt om i landet om Strindberg
och kristen tro. I Visby fokuserar hon på Strindbergs
förhållande till religionen.
USA, New York (NY)
Torrid Night Lays Bare Old Wounds
Yael Farber’s ‘Mies Julie,’ at St. Ann’s Warehouse
By Ben Brantley
The New York Times: November 12, 2012
The temperature never stops rising in Yael Farber’s “Mies
Julie,” a play for which “scorcher” is way too mild a
description. This inspired South African adaptation of
Strindberg’s “Miss Julie,” which opened on Monday night at
the newly relocated St. Ann’s Warehouse in Brooklyn, begins
with smoke rising from the stage and a thrumming music that
suggests the noise inside your head when you have a high
fever.
These sensual stimuli, though, are only a foretaste of
conflagrations to come. In translating Strindberg’s 1888
tale of love, class and madness into contemporary South
Africa, Ms. Farber has created a parched and blistered world
in which every living soul is highly combustible tinder, and
the rules for living keep melting.
Be warned: There is more erotic heat generated by the play’s
two central characters, fiercely inhabited by Hilda Cronje
and Bongile Mantsai, than in any production in town. But
this is a fire that chills as it destroys. You may well
leave the show in a sweat, but it is likely to be a cold
one. (A production of the Baxter Theater Center at the
University of Cape Town, in association with the South
Africa State Theater, “Mies Julie” runs through Dec. 2.)
Strindberg’s “Miss Julie” was always a shocker, with its raw
depiction of a death-tempting, socially forbidden love
affair in a world that depended on people’s knowing their
places. Yet while it remains a fixture in the canon of
modern drama, it seldom works onstage.
Mies Julie, South African Adaptation of August
Strindberg Classic, Opens at St. Ann's Warehouse Nov. 12
By Adam Hetrick
Plybill 12 Nov 2012
The American premiere of Mies Julie (from South Africa's
Baxter Theatre Centre), which offers a new take on August
Strindberg's Miss Julie, officially opens Nov. 12 at St.
Ann's Warehouse new home at 29 Jay Street in Dumbo.
Yael Farber adapted and directs the drama that played to
acclaim at the Edinburgh Fringe Festival earlier this year.
Mies Julie began previews Nov. 8 for a run through Dec. 2 in
Dumbo. It premiered at the National Arts Festival, in
Grahamstown, South Africa.
Here's how it's billed: "In the smoldering kitchen of a
remote estate 18 years after the end of apartheid, a single
night, both brutal and tender, unfolds among a black farm
laborer, his 'master's' daughter, and the woman who has
raised them both. The visceral struggles of contemporary
South Africa are revealed as a deadly attraction spirals out
of control between John and Julie who battle over power,
sexuality, mothers and the land. Haunting and violent,
intimate and heartbreaking, the struggles take place among
the characters and with their ancestors, laying bare
questions of what restitution and freedom can really mean
and what losses can and cannot ever be recovered."
By Tinashe Sibanda
The Standard November 12, 2012 in Entertainment
A play titled The Father, will be staged at Small City Hall
in Bulawayo on November 16 and 17.
The play that was written by a literature giant, August
Strindberg, will be showcased, courtesy of Intwasa Arts
Festival koBulawayo and The Culture Fund of Zimbabwe Trust.
It was produced by Global Arts Trust in conjunction with
Complete Arts Project.
The play will be staged as part of the centenary
celebrations of the works of Strindberg, who was popularly
known as the Shakespeare of Sweden.
“Intwasa Arts Festival koBulawayo is excited to host The
Father as one of a few post-festival performances scheduled
to take place before the year ends. The Father is a
universal story that will resonate with many Zimbabweans,”
said Intwasa Festival director, Raisedon Baya.
The Strindberg centenary celebrations are not the first
activities in which the Swedish government has supported
Zimbabwean arts and culture. There has always been a link
between Sweden and Zimbabwe.
The play is a story that asks pertinent questions about
fatherhood.
Questions brought out in the play include: Who is the father
of the child? Can any man declare with absolute certainty
that he is the father of his children? Does the mother have
the last say on a child’s paternity?
“It is a frightening debate from the father of modern
theatre on the issue many couples would rather not discuss
for fear of confronting hidden dark family secrets in the
war of the sexes. The issues covered in the play deal with
the centrality of a woman’s position in a world dominated by
men,” said Baya.
Peter Churu directs the play that features the talents of
Tinashe Chirisa, Nothando Nobengula, Tafadzwa Bob Mutumbi,
Charmaine Picardo, Samantha Ndlovu, Gideon Joseph Wabvuta
and Eddington Hatitongwe.
“The issues covered are real and relevant to any man or
family in any culture and any part of the world,” said Baya.
Off-Broadway Review Bold 'Mies Julie' Sets Strindberg in
South Africa
By Ron Cohen
Backstage Nov. 12, 2012
The late-19th-century classic “Miss Julie,” by Swedish
playwright August Strindberg, is yanked ferociously into
present-day South Africa in this galvanizing adaptation by
Yael Farber, a native South African writer and director now
living in Montreal. With its frank (some might say
overwrought) depiction of class struggle and sexual
domination, Strindberg’s work was a controversial landmark
in naturalistic theater. The insidious residue of
apartheid—the legal system enforcing racial segregation and
white supremacy, both politically and socially, that defined
much of South Africa from 1948 until 1994—adds viscerally to
the contemporary impact of “Mies Julie.” (That’s not a typo;
“Mies” is Afrikaans for “Miss.”)
Farber sets her script in the kitchen of a white-owned farm
in a backwater district of the country. Outside, black
workers and squatters are celebrating Freedom Day, marking
the anniversary of the nation’s first post-apartheid
elections 18 years earlier. Julie, the daughter of the
well-to-do farm owner, moves about aimlessly, sometimes
dancing, sometimes stretching out on the kitchen table,
flaunting her body in front of John, her father’s black
manservant, while Christine, John’s mother, scrubs the
floor. The sexual connection between Julie and John is
palpable, as are the inbred class barriers and unhealed
psychic wounds from the past. The kitchen becomes a
battleground, where chronic hatreds from years of oppression
clash with animal instincts, and the potential for genuine
love is eventually destroyed in the play’s blood-soaked
ending.
Teater I’m saving it for you goatboy
Dramaten
Regi, text: Nils Poletti.
Scenbild, ljus: Markus Granqvist.
Kostym: Lena Lindgren.
Medv: Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna Sundqvist, Py
Huss-Wallin, Ester Uddén, Hampus Hallberg.
Musik: Jesahia (Max Sjöblom, Joel Hjalmarsson, Martin
Peterson, Tobias Alpadie, Daniel Stridsberg)
Det är inte varje dag publiken erbjuds öronproppar och
spypåse på teatern. Men så är det också en Polettipjäs som
ska avsmakas på Dramaten. Närmare bestämt den tredje i
ordningen av totalt fyra inom projektet ”Satans Strindberg”
som avslutas med ”The royal dramatic rumble wrestling fight
night forever! Fadren vs. Fordringsägare” i december.
Och öronpropparna lär behövas för dig som inte går igång på
hardcore eller metal. För av 40 minuter föreställning är
ungefär 30 en teatral konsert med bandet Jesaiha vars texter
också har fått ge föreställningen dess namn. Och då talar vi
tung metal med hela rekvisitan – läs blod, kräk och demoner.
Men det börjar med att vi befinner oss i ett sjabbigt
hotellrum i stil med Stephen Kings novell ”1408”. Så kallar
också Nils Poletti uppsättningen för en iscensatt
skräckelkonsert, kanske som en kombination av skräck, äckel
och hotell.
México
Modernizan 'Señorita Julia' de Strindberg
La compañía A la deriva teatro de Jalisco presentó en la 33
Muestra Nacional de Teatro, la obra 'Todas las Julias del
mundo'.
Por Emiliano Balerini
Milenio 10 Noviembre 2012
San Luis Potosí • Basada en la puesta en escena Señorita
Julia del escritor y dramaturgo sueco August Strindberg
(1849-1912), la compañía A la deriva teatro de Jalisco
presentó en la Asociación Teatral “La Carrilla”, de San Luis
Potosí, durante la 33 Muestra Nacional de Teatro, la obra
Todas las Julias del mundo.
Se trata de un montaje que surgió a partir de la inquietud
personal del director teatral Fausto Ramírez, por
interpretar a los clásicos de la dramaturgia internacional
desde la época del siglo de oro hasta aquellos que fueron
muriendo en el siglo XX.
La inquietud de Ramírez llegó aún más lejos, cuando se
decidió por interpretar a uno de estos clásicos, en este
caso Strindberg, pero desde una propuesta en el presente,
con problemáticas que presentan los jóvenes en la
actualidad.
Según Fausto, traer un texto de August Strindberg a la
contemporaneidad es complicado por dos factores: el primero
es que los jóvenes no necesariamente lo entienden y el
segundo elemento es que piensan que hay mucha lejanía entre
lo que los jóvenes leen en el texto y ellos.
Sin embargo, comentó en entrevista, fue necesario hacer una
propuesta abierta que abordara el problema de las
diferencias entre clases sociales de forma muy natural. La
dificultad fue asumir que se vivía en el presente, a pesar
de ser un clásico al cual se le podía contextualizar de
forma histórica.
Para el director del montaje, Strindberg y cualquier
dramaturgo clásico sigue vigente, en la medida en que un
actor lo haga suyo. “Hay gente que ha decidido hacer obras
al estilo clásico para rendirles honor a estos autores,
nuestro caso fue diferente: nosotros quisimos hacer algo
moderno, en el que incluso los actores se vistieran como
ellos quisieran”.
La obra se ha presentado en diferentes partes de la
República y volverá a los escenarios de Jalisco en febrero o
marzo de 2013.
Av Ann-Christine Snickars
Hufvudstadsbladet 9.11.2012 13.46
Dödsdansen av August Strindberg & Vi har det bra av Camilla
Blomqvist
Riksteatern
Regi: Dritëro Kasapi.
Scenografi/kostym: Annika Nieminen Bromberg. Ljusdesign:
Peter StockhausI.
rollerna: Jimmy Endeley, Benjamin Moliner, Silvia Rauan.
Riksteaterns gästspel på Åbo Svenska Teater 6.11.
Föreställningar på Esbo Stadsteater 8–9.11.
Det blir jag inte slug på, sade Strindberg.
Riksteaterns bidrag till Strindbergåret är en uppsättning av
Dödsdansen i kombination med den nyskrivna enaktaren Vi har
det bra av Camilla Blomqvist. Det är en fantasieggande idé
att låta någon skriva en uppdatering av äktenskapsdramat med
motsvarande rollbesättning. Det kan också kännas bra att
Strindberg plockas ner från den piedestal vi placerat honom
på. Och det känns spännande att någon utmanar Strindberg i
hans paradgren – att bygga ett rafflande drama om
relationer, makt och förnedring, kanske lite kärlek.
Anslaget är lovande, friskt stiliserat. Strindbergs
utförliga scenanvisningar börjar läsas av en torr inspelad
röst, som strax hakar upp sig. Man har struntat i
inredningen och i stället ritat möbleringen med krita direkt
på väggen. Dörren har också vuxit igen, in och ut tar man
sig endast med svårighet. Hela upplägget är klaustrofobiskt,
men lutar också åt gammal svartvit film. Stumfilm? Där
fnissar man inombords första gången, hos Strindberg kan man
ju inte sluta prata ...
Ett pedagogiskt projekt och ett experiment. Ett klipp och
klistra-projekt. Något nytt.
Ja, så beskriver skådespelaren Maja Runeberg arbetet bakom
pjäsen 4 x Den starkare som har premiär på tisdag på
Norrbottensteatern.
Hon är den drivande kraften bakom uppsättningen som bara
kommer att spelas fyra gånger, där varje föreställning är
unik.
- Den senaste uppsättningen jag var med i var Grabben i
graven bredvid. Jag blev gravid och födseln var planerad
till veckan innan premiären för höstens revy. Därför kunde
jag inte medverka i den och jag är inte typen som tycker det
är kul att gå hemma, säger hon.
Några pengar fanns inte men idéer.
- Jag funderade på vad jag kunde göra utanför teaterns
program. Det är Strindbergsår och jag tyckte det skulle vara
roligt att göra Den starkare som är en dialog mellan Fru X
som talar och Fröken Y som är helt stum under
föreställningen. Jag visste att de gick fyra tjejer på Luleå
kulturgymnasiums spetsutbildning i teater och tänkte att det
vore roligt att experimentera och se vad som händer om de
fyra fick spela den stumma rollen i varsin föreställning,
menar Maja Runeberg.
Swedish Great Playwright August
Strindberg’s ‘Creditors’ in Korea
Pressrelease
The father of modern play August Strindberg's 'Creditors' is
performed as the forth play of 'Strindberg Centennial
Festival 2012' at Guerilla Theatre, Daehangro from 8
November to 2 December, 2012.
<Creditors> is about wife and husband. The story starts from
Gustav visiting Adolf to take revenge on her ex-wife Takla.
Gustav induces Adolf to doubt his wife, and in the end Adolf
kills himself for the shock. The male characters are like
Strindberg himself in the past and in the present, or one
person divided into two. The author's life seems to be
projected in the play. What Strindberg truly lived appears
in Adolf while what Strindberg would have wished appears in
Gustav who succeeds in revenge.
Johan August Strindberg (1849-1912) has a number of
nicknames: 'Misogynist,' 'the Flag of Sweden,' 'Northern
Zola,' 'the Father of Modern Play,' 'the Spokesperson of the
People,' 'Anti-Nobel Prize Awardee by the People,' 'Genius,'
and 'Lunatic.' These nicknames represent how versatile and
curious Strindberg was, and they also tell us the militant
path of life of the unique soul. Strindberg had had a wide
range of jobs: actor, director, playwright, instructor,
journalist, photographer, painter, social critic, scientist
and a medical student. Through all these jobs, we could
guess his high intellectual level, psychological wandering,
and a life of ups and downs coming and going between various
religious lives.
Österreich
Bildhauer schenkte Klam eine Strindberg-Büste
KLAM. Die Verbundenheit mit dem Ort seiner Kindheit brachte
der in München lebende Bildhauer Hans Kastler kürzlich zum
Ausdruck.
Oberösterreich Nachrichten, 8 November 2012
Der renommierte Bildhauer – er erhielt 2004 das
Bundesverdienstkreuz am Bande der Bundesrepublik Deutschland
– fertigte anlässlich des hundertsten Todestages des
Dichters August Strindberg eine Bronze-Büste an und machte
sie der Gemeinde Klam zum Geschenk.
Kastler wurde 1931 in der ehemaligen Hammerschmiede in der
Klamschlucht geboren und wuchs in Klam auf. Genau diese
Schlucht fand auch Eingang in Strindbergs Werken „Inferno“
und „Nach Damaskus“. Bürgermeister Josef Fraundorfer ließ es
sich nicht nehmen, dieses wertvolle Geschenk persönlich in
München abzuholen. Dabei versprach er dem Künstler, dass
sein Werk in Klam einen würdigen und für jedermann
sichtbaren Platz erhalten werde. Bei der Enthüllung werde er
– falls ihm seine Gesundheit dies erlaube– selbst anwesend
sein, so Kastler.
Sue Prideaux, one of the authors shortlisted for the Samuel
Johnson prize for non-fiction, has written the biography of
playwright August Strindberg.
Next week the winner of the prize will be announced and BBC
Radio 4's The World at One programme will be broadcasting
interviews with all six of the shortlisted authors.
Sue Prideaux explained to presenter Martha Kearney that she
wanted to bring a new perspective to the life of Strindberg:
"What I had read about… Strindberg didn't really tally with
the Strindberg that I was meeting though [Edvard] Munch."
Anita Björk
Anita Björk, who has died aged 89, was a leading Swedish
actress and one of the many lovers of Graham Greene.
The Telegraph 06 Nov 2012
She is best remembered for her role as Miss Julie in Alf
Sjöberg’s 1951 screen adaptation of Strindberg’s classic
play, which won the top prize at that year’s Cannes Film
Festival . It was a superb performance by Anita Björk,
combining youthful beauty and charm with undertones of
ambition and determination, and many predicted that she had
a brilliant international future.
On the strength of that role, Alfred Hitchcock wanted to use
her in his 1953 film I Confess alongside Montgomery Clift’s
Roman Catholic priest who, charged with murder, is unable to
prove his innocence because the killer has come clean only
in Confession.
But when Anita Björk reported for duty on the set in
Hollywood accompanied by her lover, the writer Stig
Dagerman, and their daughter, Warner Bros took fright at
employing a star with an illegitimate child and sent her
packing; the role went to Anne Baxter instead.
Conference about August Strindberg
Embassy of Sweden
Current affairs 06 Nov 2012
Ambassador Anders Bengtcén attended a conference about the
Swedish author August Strindberg at the Bookstore Bastilia
in Bucharest November 2.
At the conference organized by Uniunea Teatral din Romania
(UNITER) five new translations of Strindberg's works of
literature to Romanian were launched. The Swedish literary
critic Margareta Sörenson, the French literary critic Elena
Balzamo and the Romanian translator Carmen Vioreanu also
attended the conference.
The year 2012 marks one hundred years since August
Strindberg's death. More information about August Strindberg
can be found on the web site,
www.strindberg2012.se.
San Francisco Theater Preview: STRINDBERG
CYCLE: THE CHAMBER PLAYS IN REP (Cutting Ball Theater)
By Tony Frankel
Stage and Cinema November 4, 2012
In many ways, playwright August Strindberg’s influence in
the theater has been far more significant than his public
reception. While theater historians and scholars speak of
Strindberg (1849-1912) with the fervency normally associated
with Shakespeare, only five of his over sixty plays are
produced with any kind of regularity: The Father, Miss
Julie, A Dream Play, The Dance of Death, and The Ghost
Sonata; these plays are also the best-read and the most
anthologized and influential.
Tony Frankel’s Stage and Cinema preview of Strindberg Cycle:
The Chamber Plays in Rep at Cutting Ball in San FranciscoThe
main reason for the dearth of Strindberg’s produced work is
that he did not write for the masses.
It is not easy to treat “Alone” as just another play, for
two reasons. First and foremost are the circumstances in
which I saw it: an Off-Off Broadway production that went on
when the blackout that followed Hurricane Sandy shut down
most of the others. Its lead actor, Timothy McCown Reynolds,
had walked from his home in Bushwick all the way to the
theater in midtown Manhattan for the tech rehearsal the day
before it opened. The night I attended “Alone,” I was nearly
alone in the audience. How can one help but be impressed by
the dedication of Rabbit Hole Ensemble?
But “Alone” is also difficult, because its writer and
director, Edward Elefterion, the artistic director of Rabbit
Hole Ensemble, claims that it is inspired by the life and
work of August Strindberg and created in honor of the
centennial of his death. Yet it is about as far from a
bio-drama of the great Swedish dramatist as a play whose
main character is named August Strindberg could be. Yes,
there are a few scenes with Siri (Annalisa Ledson), the
first of his three wives, and with one of his daughters
(also played by Ledson.) But this Strindberg spends more
time in conversation with his landlady (Alyssa Simon), who
compares him to Edgar Allan Poe, as well as with a war
veteran and a young musician (both played by Adam Griffith)
and a beggar woman (Tracy Shar). He also communicates at
length with a sparrow and Cerberus, the three-headed hound
who guards the gates of hell, and eventually with the dead
Poe himself, who mostly dispenses advice (“Free yourself
from the weight of character and plot and cut to the heart.
How does it feel?”)
By Martin Denton
nytheatre.com review, November 3, 2012
For me, the creation of art is a miracle. I don't know how
someone sits down with a sketchpad and draws forth a
portrait or landscape from a pencil in his hand; or how
someone else sits down at a keyboard and causes beuatiful
music to emanate when she touches the keys. What we call
talent—or sometimes genius—is ineffable and awesome and
deeply mysterious.
Edward Elefterion—a theater artist endowed with prodigious
amounts of talent—explores this notion in his new play,
Alone. It's inspired by August Strindberg, and though I'm
far from an expert on the subject, it's clear that the play
is filled with vignettes and allusions to the great man's
life and art. It takes place during August's middle age,
after his wife has left him and it seems as though his
creative power has abandoned him as well. He's returned to
the city of his birth, taken up residence in a boarding
house, and spends his days searching for inspiration. By the
end of the play, he's found it, and appears ready to enter a
new phase of productivity.
August Strindberg e Ingmar Bergman se unem
nos palcos - Estúdio Cultura
Montagem em São Paulo se inspira na dramaturgia e no cinema
dos mestres
Cirley Ribeiro Jornalismo
CMAIS 31/10/12
Promover o encontro entre a dramaturgia de August Strindberg
e o cinema de Ingmar Bergman é a proposta do espetáculo
"Strindbergman" no Viga Espaço Cênico (R. Capote Valente,
1323).
A montagem das atrizes Nicolé Córdery, Suaudeau e Clara
Carvalho tem trilha que reúnem composições de Piazzolla e
Bela Bártok, já a linguagem mistura elementos do teatro e do
cinema.
Peter Wallgram inszeniert
Strindbergs "Der Vater"
in den Würzburger Kammerspielen 100 packende Minuten Machtspiele liefern sich die
Akteure in August Strindbergs Schauspiel "
Der Vater" in
Peter Wallgrams Inszenierung in den Kammerspielen des
Mainfranken Theaters Würzburg.
Von Ferö Südwest Presse 05.11.2012
In August Strindbergs Kammerspiel "Der Vater" führen der
Rittmeister und seine Ehefrau Laura einen Ehekrieg, der
sich an unterschiedlichen Vorstellungen über die
richtige Erziehung der gemeinsamen Tochter Bertha
entzündet. Ausgetragen wirr er sinnigerweise in deren
Kinderzimmer auf bonbonrosafarbener Schaukel und
grellgrünem Schaukelpferd. Zugang ermöglicht nur ein
enger Spalt in einer erotisch aufgeblasenen
Plastikskulptur. Frei nach dem Motto dieser Spielzeit "machtSPIELE" sind
es 100 packende Minuten Machtspiele von einem Paar, das
die Liebe zwischen den Geschlechtern nur als Kampf
verstehen kann, in dem keine Kriegslist und Bosheit
ausgelassen werden darf. Über den Ausgang der
Tragikomödie gibt schon die erste Szene Aufschluss. Der
Rittmeister besteigt ein Spielgerüst und lässt sich auf
dem Schaukelpferdchen seiner Tochter nieder. Ein
lächerlicher und todernster Beginn, über den dank eines
unübertrefflich agierenden Rainer Appel niemand lacht.
By Robert Hurwitt San Francisco Chronicle, Sunday, November 4, 2012
Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep: Five
one-acts. By August Strindberg. Directed by Rob Melrose. Through Nov. 18. Cutting Ball Theater, Exit on Taylor,
277 Taylor St., S.F. $10-$50, Festival Pass $75. (415)
525-1205.
www.cuttingball.com.
One character tends to bleed into another in the five
plays that make up Cutting Ball Theater's "Strindberg
Cycle." That's partly by design. For the little
theater's hugely ambitious project - staging all of
August Strindberg's late chamber plays in repertory (the
first time it's ever been done) - director Rob Melrose
has cast the same actors in similar roles wherever he
can. The tactic works to underscore Strindberg's recurring
themes. But it also exposes the limitations of his
dramaturgy - and why the seminal Swedish playwright has
long been more honored in America by citations of his
influence than by actual productions. It's still an impressive effort to mark the centennial
of Strindberg's death - with a large acting ensemble, an
in-depth website and incisive new translations by Paul
Walsh (available from Exit Press). Cutting Ball opened
"The Ghost Sonata" first (reviewed Oct. 22), followed by
"The Pelican" and "The Black Glove" on Oct. 27, and
"Storm" and "Burned House" on Saturday. Five-play
marathons take up the final two weekends.
Mainfranken Theater:
Geschlechterkrieg a la Strindberg Überzeugende Schauspieler in August Strindbergs „Der
Vater“ in den Kammerspielen des Mainfranken Theaters
Main Post 04.11.2012
Es geht um Männer und Frauen, um Väter und Mütter. Vor
allem aber geht es in August Strindbergs 1887
uraufgeführtem Stück „Der Vater“ um Macht. In einer
Gesellschaft, in der der Mann nach geltendem Recht die
alleinige Entscheidungsgewalt besaß, war das ein heißes
Eisen, auch wenn die Frau sich zusehends emanzipierte.
Vor diesem Hintergrund spielt sich der Niedergang eines
Mannes ab. Peter Wallgram hat das Trauerspiel in drei Akten für die
Kammerspiele des Würzburger Mainfranken Theaters als
100-minütige Tour de Force ohne Pause inszeniert. Es
entwickelt sich ein hochkonzentrierter Krieg der
Geschlechter auf engem Raum, ohne Fluchtmöglichkeiten.
Laura, längst entfremdete Frau des Rittmeisters,
intrigiert kaltblütig gegen ihren Ehemann, um
(sozusagen) das alleinige Sorgerecht für die 17-jährige
Tochter Bertha zu erringen. Das war in Strindbergs Zeit
nur über die Entmündigung oder den Tod des Vaters zu
erreichen.
Agneta Elers-Jarlemans pjäs ”Djävla karl”, en enmansshow
om August Strindberg, firar 20 år den 12 november. Detta
firas med en jubileumsföreställning på Boulevardteatern
i Stockholm just den dagen, med Lennart R Svensson i
pjäsens enda roll. ”Djävla karl” är enligt Svenska Dagbladet en av
Stockholms stadsteaters mest framgångsrika uppsättningar
genom tiderna, och den har turnerat i 16 länder.
Skräck och äckel när Strindberg möter
hardcoremetal
1 nov, 2012
Nu är det dags för den tredje premiären i Nils Polettis
Satans Strindberg-projekt i Lejonkulan: ”I´m Saving my
flower 4 U goatboy” - Inspirerade av Inferno, Legender, Ensam och En blå bok
gör vi vår Infernokris, som en iscensatt skräckelkonsert
med hardcoremetalbandet Jesaiah. Alkoholism, egoism,
dämoner, kroppsvätskor, ångest och skräck, säger Nils
Poletti om uppsättningen. Jesaiah är ett hardcoremetalband från Stockholm som
bildades 2006. Bandets första fullängdsalbum, Et Tu,
Hope släpptes hösten 2009.
Satans Strindberg är en serie snabba och experimentella
produktioner. 2012 har några regissörer och skådespelare
fått fria tyglar att utforska August Strindberg på
Lejonkulans scen. Under våren har Malin Stenberg och
Magnus Roosman gjort produktioner med snabbt, oväntat
och drastiskt som ledord. Under hösten är det alltså
Nils Polettis tur, och till sin hjälp har han
scenografen Markus Granqvist och kostymören Lena
Lindgren.
I’m saving my flower 4 u goatboy I rollerna Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna
Sundqvist, Py Huss-Wallin**, Ester Uddén*, Hampus
Hallberg* Regi Nils Poletti Scenografi och ljus Markus Granqvist Kostym Lena Lindgren Peruk och Mask Barbro Forsgårdh Speltid: ca 40 minuter. Det förekommer starka ljud i
föreställningen
Premiär 9 november
*Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö
** Praktikant från avgångsklassen 2013 Mimprogrammet
StDH
För mer information: Erik Gripenholm Vik. Pressansvarig Kontor 08-66 56 114 Mobiltelefon 0703-726 114 erik.gripenholm@dramaten.se
Hoy. La obra de Lorena Ballestrero, con dirección de
Luis Cano, un trabajo de experimentación de la autora a
partir de sus lecturas de August Strindberg, plantea
interrogantes sobre los lazos familiares. Lugar y hora. Teatro San Martín, Av. Corrientes 1530,
0800-333-5254. Miércoles a sábados a las 21, domingos a
las 20. $ 60 y $ 35 (miércoles).
México Llega a su fin la temporada de Señorita Julia
Esl Economista, 1 Noviembre, 2012
La puesta en escena, Señorita Julia, que se presenta en
el Museo de la Ciudad por el grupo teatral, EspeKtros,
concluye su temporada, por lo que el 3 y 10 de noviembre
serán sus dos últimas funciones a las 8:30 de la noche. La obra más famosa de August Strindberg fue representada
por este grupo en el 2004, mientras que la temporada por
concluir fue realizada de manera especial con motivo de
los 10 años de EspeKtros y conmemorar el centenario de
la muerte de Strindberg. Señorita Julia otorgó reconocimiento mundial a August
Strindberg en medio de una terrible crisis matrimonial,
cuando su mujer intentaba recluirlo en un manicomio. La obra plantea un combate encarnizado por el poder
entre una señorita aristócrata y su criado, donde es una
constante la lucha de clases y de sexos. Esta puesta en escena es interpretada por Jessica Elías
en el personaje de Julia, la noble jovencita neurótica;
Leonardo Cabrera es Juan, el criado insolente y
ambicioso, y Flor Moreno como Cristina, la criada que se
enfrenta a su patrona por el amor de un hombre. Julia y Juan rompen el orden social y moral al fundirse
en su pasión amorosa en la noche de San Juan. “Juan se
levanta y Julia cae, ambos sólo se encuentran en el
mismo plano en el momento de la seducción, en los brazos
del gran democratizador, el sexo”.
Av Lars Landström Allehanda 1 november 2012, Lars Kulturblogg
Teater Västernorrlands får många lovord för sin
uppsättning av P-O Enquists pjäs Tribadernas natt.
Repetitionerna av pjäsen Den starkare blev en laddad
sista uppgörelse mellan August Strindberg och Siri von
Essen. ”Dialogen är rapp, replikerna viner blixtsnabbt
genom luften som i en fäktingsduell, tempot är oavbrutet
högt genom båda akterna” skrev Gregor Flakierski i sin
recension efter premiären i Sundsvall. Den recensionen (publicerad 16 oktober) lockade dock
inte en större publik till Sollefteå Amatörteater den 19
oktober. Tribadernas natt spelade för en publik på 13
personer. Jag såg pjäsen på Centrum i Ullånger i lördags. Publiken
var sisådär 30-40 personer. En skaplig publiksiffra för
en liten ort. Det blev också en tät föreställning som
fick stående ovationer av publiken. ”Så är det alltid med teater i Sollefteå att publiken
inte kommer” sa en kollega. Jag tänkte på hur annorlunda min första teaterupplevelse
i Sollefteå var.
Teater Den starkare Regi: Claes Åström Dotterbolaget på Fri scen,Stockholms stadsteater Originaltext: August Strindberg. Scenografi: Caroline Romare Medv: Karin Bergstrand, Camilla Persson
Clowner är ingenting att leka med. Det oberäkneliga är
en del av deras karaktär – och det dubbeltydiga. En
clown gör allt för ett skratt, vilket inkluderar våld
och självplågeri. En clown är inte rädd för att få
blåmärken, varken på in- eller utsidan. Den svenska varianten av det clowniska scenspråket
kommer från pedagogen Mario Gonzales som fostrat såväl
Morgan Alling och Per Sörberg som 123 Schtunk. Teatergruppen Dotterbolaget och regissören Claes Åström
är ännu en livskraftig gren på clownimprovisationsträdet
som under elva dagar spelar Strindbergsdramat ”Den
starkare” på Fri scen.
Naturalistic manifesto The Anniversary of August
Strindberg and the Swedish Culture Amnesia Theatre met the ideal demands and the small theatre got
just what it needed, and it created Swedish performing
theatre history. A total of 24 Strindberg plays were
performed, beginning with Miss Julie.
By Deniz Hellberg Stark Insider 01.11.2012
This is a special Stark Insider feature as part of our
arts and cultures perspective series. Interested in
contributing? Write SI at
info@starkinsider.com.
In the post social democratic heaven of the world, one
has the opportunity to apply for diverse regional and
governmental culture funds. The main motive of all this government support is to
create a theatre culture which supports minority, women
and children rights. It is important to emphasize that
art policy is the matter of discussion here, as distinct
from political party agenda. For instance, one can apply
for support for an “equality project in stage art area’
in order to make sure that at least 50% of the artistic
staff are women, regardless of their artistic
educational background, qualifying talents or
international recognition. The motivation for applying for support for branding the
Swedish language, or strengthen the awareness of Swedish
history, art or classics abroad, has proven utterly
ineffective and impossible. No such culture support even
exists and it is against the bureaucratic rules and
culture policies to give support to such artistic
projects. As a result of this primarily social
democratic culture policy (which is now adapted by the
right-wing Swedish government) Swedish theatre artists,
since the beginning of 1960, have created theatre art as
“promotion of women, children and minority rights” — a
political theatre policy well worth its name. In consistency with this policy, it was announced by the
official government institutions in Sweden that no
special funding has been granted and no celebrations
have been planned for Sweden’s most acknowledged
international writer, August Strindberg, whose 100th
anniversary of death will be marked by 2012. The ignorance and lack of interest in Strindberg is
surprising.
By Steven McElroy The new York Times October 31, 2012
EARLY in “Mies Julie,” a South African adaptation of
Strindberg’s play, a domestic servant takes a garden
fork to the kitchen floor of her boss’s house in a
feverish attempt to free her ancestors’ spirits, trapped
beneath flagstones that were placed over a burial
ground. In moments like this South African history
merges with Strindberg’s drama in a production that
speaks boldly about that nation today. “Mies Julie,” adapted and directed by Yael Farber,
enthralled critics and audiences at the Edinburgh
Festival Fringe this summer when it was presented by the
Baxter Theater Center of Cape Town and the South African
State Theater. The show drew raves and won several
awards, including a coveted Fringe First from the
newspaper The Scotsman and the Carol Tambor Best of
Edinburgh Award. Ms. Farber, 41, who grew up in Johannesburg, said in a
recent interview in New York that Strindberg’s “Miss
Julie” drew her attention because she is always
interested in texts “that had an extraordinary impact on
their society when they were written.” Though
Strindberg’s drama “lacks teeth in today’s society,” she
said, she was curious how it might work when placed in a
different context. “I saw that the spine of the
narrative had an extraordinarily potent potential to
speak about ownership through the domination of the
body,” she said, “and how this dynamic gets unlocked
over a single night in one kitchen, in the heat of the
kitchen.”
"Strindberg Cycle": Cutting Ball
Stages the Chamber Plays
By Lily Janiak Wednesday SF Weekly, Oct 31 2012
The Cutting Ball Theater's production of Strindberg
Cycle: The Chamber Plays in Rep has no shortage of
headline-makers. It falls on the 100th anniversary of
Swedish playwright August Strindberg's death. It marks
the first time all five of Strindberg's chamber plays —
The Ghost Sonata, The Pelican, The Black Glove, Storm,
and Burned House — have been fully staged in repertory
in one language. It's also by far the largest project
the small, 13-year-old theater company has ever embarked
upon. The five plays, all directed by Rob Melrose,
involve 13 actors (including the celebrated James
Carpenter), new translations by Paul Walsh, and
partnerships with universities across the country to
develop a dynamic new website. But one of the most interesting aspects of the
production is a quieter one: the re-imagining of
Strindberg's legacy. Theater scholars generally regard three playwrights as
the fathers of modern drama: Strindberg, Henrik Ibsen,
and Anton Chekhov. According to Walsh, however,
Strindberg is treated more like an "absentee father"
because he was so ahead of his time. Strindberg, says
Walsh, "was trying to figure out what it would mean to
live in the 20th century" while his contemporaries,
particularly Ibsen, were stuck in the 19th.
Fröken Julie Miss Julie Playwright: August Strindberg Director/Actor: Anna Pettersson Videographer/Digital artist: Max Marklund Venue: Ramolao Makhene Theatre @ the Bus Factory Until: Thursday (November 1) RATING: ***
There’s a reason for the dual title of this production
of Strindberg’s timeless play. It is performed predominantly in Swedish, injecting this
heavily deconstructed version with an earthily rhythmic
authenticity. If English is your lingua franca (and
familiarity with the script of Miss Julie is obligatory)
you have to depend on a small monitor with 12 lines at a
go of ridiculously small subtitles to get the gist of
what Anna Pettersson intends with this conceptual tour
de force produced by Strindberg’s Intima Teater from
Stockholm. So without real access to the verbal text (which takes
licence with and extends the 1888 original, which is
retained in snippets) the substance of this gruelling
portrait of class and sex is to be found in the potent
imagery and immaculately minimalist stage- craft created
by the actor/director and cameraman Max Marklund.
Strindberg med Judit och Judit Från Com Hem-reklam till Strindberg. Pernilla Parszyk
och Carina Perenkrantz spelar Den starkare på Norrtälje
konsthall i november.
Av Kim Nilsson Norrtälje Tidning
30 oktober 2012
Många tänker sig August Strindberg som en
självsäker och stark person, men nära sin död var han
cancersjuk och svag. Den sistnämnda versionen av
författaren är sällan porträtterad, men Nicke Wagemyr
gör en tolkning i en egenskriven monolog som fått titeln
Enslingen i blå tornet. – Jag har spelat Strindberg tidigare i Tribadernas natt,
men då var han i 40-årsåldern. Jag gjorde mycket
research då, så det fanns en bra grund när jag började
skriva, säger han. Tillsammans med regissören Marianne Tedenstad och
skådespelarna Pernilla Parszyk och Carina Perenkrantz
kommer han till konsthallen i Norrtälje i november för
att tre gånger uppträda med en temakväll. Först spelas
hans monolog, som följs av en paus och sedan Strindbergs
Den starkare. – Vi får två helt olika perspektiv. Först Strindberg
själv och sedan ett av hans verk. Det blir världspremiär
för Nickes monolog, säger Marianne Tedenstad. – Strindberg var en så mångsidig konstnär, han både
målade och skrev musik. Jag sjunger bland annat en av
hans sånger, säger Nicke Wagemyr.
Enslingen i det blå tornet och Den starkare spelas
den 5, 9 och 20 november på Norrtälje konsthall klockan
19.30.
USA, Illinois
Review: 'A Dream Play' something
of a nightmare
By Mary Wyczolkowski The News Gazette, Mon, 10/29/2012
There is a reason that most of us don't find ourselves
clamoring to hear about the "crazy" dreams the raving
madman outside the coffeeshop has been having lately:
Dreams don't typically make great stories, even on the
blessed occasion that the storyteller isn't completely
bananas. The University of Illinois Department of Theatre is
attempting to tell a crazy man's dream story anyway,
however, as it presents August Strindberg's "A Dream
Play," showing through Nov. 4 at the Studio Theatre in
Krannert Center for the Performing Arts. Strindberg forged the European Expressionist movement as
a writer and visionary and was incredibly influential in
his craft; a bevy of impressive predecessors have cited
him as an influence (Tennessee Williams and Ingmar
Bergman, anybody?). But as Strindberg's career progressed, so did his
dementia. His later plays are about as viewer-friendly as an
"Alice in Wonderland"/"Requiem for a Dream" mash-up in
their insistence on pushing the boundaries of time,
character development and — as far as the audience is
concerned — sanity to their outermost limits. After battling his way through a series of psychotic
episodes (seriously), Strindberg decided it was time to
bring the feeling of defeatist paranoia and misery to
the masses. "A Dream Play" was written to mirror the
nonsensical world of our dreams. In it, Strindberg
unabashedly flies in the face of convention by writing a
play in which neither the passage of time, nor character
or plot development, are subjected to the traditional
constructs of literature and performance art.
Even the light is dark Dark in the Swedish Winter:
Strindberg at the Cutting Ball Rob Melrose astutely writes that in many ways, The
Pelican is “the modern chamber version of Hamlet and
Electra – a father murdered by the mother and her lover
and the children needing to know where their loyalties
lie and what revenge to take.”
By Cy Ashley webb Stark Insider 10.29.2012
The Pelican / The Black Glove 2.5 out of 5 stars - 'Comme ci, comme ça' Cutting Ball Theater Directed by Rob Melrose
Swedish novelist and playwright August Strindberg
exercised enormous influence over modern theatre – and
the centennial celebration of his death is in full swing
at the Cutting Ball Theater. Founder Rob Melrose has
focused on works written by Strindberg near the end of
his life. “Ghost Sonata” plays through November 18th.
“The Pelican” and “The Black Glove” opened over the
weekend. “Storm” and “Burned House” will be opening next
week. If you missed any part of this, don’t worry –
November 10th, 11th, 17th, and 18th are devoted to
Strindberg marathons, during which all five shows will
be performed. Both of the plays that opened last night were dark
pieces. With respect to “The Pelican,” Rob Melrose
astutely writes that in many ways, it is “the modern
chamber version of Hamlet and Electra – a father
murdered by the mother and her lover and the children
needing to know where their loyalties lie and what
revenge to take.” However, unlike Hamlet, the central
figure of this fast-paced drama is the evil mother
(Danielle O’Hare), who is loosely modeled after
Strindberg’s first wife. Her adult children attempt to
come to terms with their realization that their mother
unnecessarily starved them, killed their father, and
covered her tracks with a passel of lies. Her lush red
dress, which provided the only color on otherwise dark
stage, had echoes of the Cindy Sherman painting of
Salome.
Luis Cano: por amor a
Strindberg Se vuelve a estrenar una obra suya en el Complejo
Teatral de Buenos Aires, Se fue con su padre, sobre
un universo femenino que tiene montaje de Lorena
Ballestrero, para el San Martín
Por Laura Ventura La Nacion, Sábado 27 de octubre de 2012
"Hay obras que te hacen pegar la cabeza contra la
pared", dice Luis Cano. Los textos de Strindberg
generan este efecto en el dramaturgo y poeta
argentino, y a partir de este dolor y de este estado
nuevo de vigilia que surge con aquel golpe escribió
Se fue con su padre . Esta pieza se estrena hoy
(sábado 27) en el San Martín, con dirección de
Lorena Ballestrero y la actuación de Lola Banfi,
Mercedes Fraile, María Eugenia López y Élida
Schinocca. Strindberg es uno de los autores más representados
en los escenarios de todo el mundo, gracias a su ya
clásica pieza La señorita Julia. A partir de Amor de
madre , del artista sueco, Cano creó Se fue con su
padre , un universo femenino que se hunde en la
naturaleza de los lazos familiares: "Esta es una
obra dispersa, perdida en la costa de un río de
Santa Fe, con personajes fantásticos y muchos
elementos de intriga. Pero no es posible encontrar
líneas reconocibles de Strindberg, hay un aire a él.
Fue muy completo trabajar con este texto, por eso lo
elegí, por el desafío que me planteaba", explica
quien además es docente de dramaturgia y dirección. Cano intenta explicar su fascinación por Strindberg:
"Crea unas máquinas teatrales enormes. Me gusta ese
nerviosismo especial que recubre todos sus textos.
Sus obras son clásicas porque nos siguen pareciendo
interesantes", dice este realizador, quien tiene una
vasta trayectoria como dramaturgo, tarea por la que
ha recibido numerosas distinciones.
Dödsdansen & Vi har det bra av August Strindberg och Camilla Blomquist. Regi: Dritëro Kasapi. Scenografi/Kostym: Annika Nieminen Bromberg. Textbearbetning Dödsdansen: Eva Maria Benavente
Dahlin. I rollerna: Jimmy Endeley, Benjamin Moliner, Sylvia
Rauan. Riksteatern och Smålands Musik & Teater, KariL,
Sagateatern, Linköping
Det moderna relationsdramat har sin utgångspunkt hos
Ibsen och Strindberg. Deras texter från förra
sekelskiftet lyfte fram de borgerliga
familjeidealens förljugenhet och skärskådade
moralens bräckliga grunder. Äktenskapet som ett fängelse är metaforen i
Dödsdansen. Inte symbolistiskt beslöjat utan krasst
och expressionistiskt utslängt. Det är ett kargt och
skoningslöst kammarspel. Som i ett krig finns inga
vinnare, bara förlorare. Tolkningen tar fasta på den svartvita polariteten
och renodlingen i dramat. Man har förkortat och
stiliserat på ett stilkänsligt sätt. Scenografin är
kongenialt enkel och skissartad; Grovt klumpig och
raffinerat pricksäker på samma gång. Men ett förkortat tidsförlopp gör samtidigt den
psykologiska utvecklingen mindre trovärdig. Det som
sker, sker lite för snabbt helt enkelt och det blir
tvära kast i en del övergångar. Detta framhäver
spelets yttre gestik och det groteska och koleriska. Skådespelarna är hängivna i sina gestaltningar. De
tar ut svängarna ordentligt i enlighet med den ytans
grotesk som regin driver. Det är effektfullt och
skickligt spelat.
Theater review: Cutting Ball's
'Ghost Sonata' a macabre feast
By Sam Hurwitt, IJ correspondent Marin Independent Journal, 10/25/2012
San Francisco's Cutting Ball Theater is doing a
remarkable thing. It's celebrating the centennial of
August Strindberg's death by producing all five of
the Swedish playwright's "Chamber Plays" in rotating
repertory, in crisp new translations by Paul Walsh.
Cutting Ball artistic director Rob Melrose of San
Rafael commissioned Walsh to translate the three
Chamber Plays he hadn't already tackled, and the
five translations have been newly published by Exit
Press. This is the first time all five have been
performed in rep in any language. Strindberg wrote the Chamber Plays late in life, in
1907 and 1909, for the Intimate Theater, a small
theater in Stockholm. They're not called chamber
plays because they have few characters or take place
a single location (which they don't), but because
they riff on motifs in the manner of chamber music,
and because they provide an intimate look into the
internal turmoil of the characters. Melrose directs all the shows with the same 13
actors in different permutations. The smallest cast
for any of the plays is eight actors, and although
none have characters in common, some of the same
types keep showing up. The company is rolling the
plays out gradually, most of them in double bills;
"The Ghost Sonata" opened last weekend, "The
Pelican" and "The Black Glove" open Oct. 27, and
"Storm" and "Burned House" start next week. The
three programs run in repertory until Nov. 18, with
four all-day marathons of all the plays the last two
weekends of the run.
Teater Tribadernas natt Teater Västernorrland, gästspel på Teater Giljotin Av: P O Enquist. Regi: Kia Berglund. Scenografi: Youlian Tabakov. I rollerna: Åke Arvidsson, Gisela Nilsson, Ellen
Sjöö, Tobias Hjelm
I debutpjäsen ”Tribadernas natt” från 1975 låter P O
Enquist homofoben Strindberg blomma ut. Det är
flathat och snoppmätning, tillkortakommanden och
komplex när Strindberg går till verbal attack mot
Siri von Essens förmodade älskarinna, danskan Marie
David med sin ”isterhaka, gula ögon, och krokiga
näsa” som Strindberg beskriver henne. Siri von Essen
kontrar med att kalla Strindberg ”en fin liten
kvinna” och hånar hans svaghet för broderade
tulpantofflor i ett drama som har hämtat sin näring
från Strindbergs digra brevsamling. I denna metateaterpjäs av stora mått utspelas ”Den
starkare” i två lager. Dels som en pjäs i pjäsen,
dels på sätt och vis som själva pjäsen, vilken
skildrar en kväll när Siri von Essen och Marie David
får oväntat besök av Strindberg när de repeterar
just ”Den starkare” på Dagmarteatern i Köpenhamn
1899. Omedelbart inleds en verbal maktkamp mellan de
tre där Augusts och Siris skilsmässa plötsligt blir
viktigare än den stundande premiären.
Stories are woven and undone in this accomplished
production of Strindberg’s Miss Julie. Strindberg’s
drama deals headlong with battles, from first to
last. These are battles of the classes, of the
sexes, of comedy and tragedy, of beliefs, of desires
and consequences, of anyone and anything. The play
follows, in Naturalistic (with a big ‘N’ and all)
detail, the events of the night of Midsummer’s Eve
on a Count’s estate in Sweden. The action is keenly
focused on Miss Julie (the Count’s daughter played
by Sophie Ablett), Jean (the Count’s Valet;
Alexander Stutt), and Kirsten (the Cook and Jean’s
fiancée; Tanya Lacey-Solymar).
Miss Julie plays at the Burton-Taylor studio until
Saturday October 27th, at 7:30pm. Tickets £5.00.
USA, San Diego
Last tango in Coronado A review of Ion Theatre’s ‘Julia’ leads our coverage
of local productions
By David L. Coddon San Diego CityBeat, Wednesday, Oct 24, 2012
August Strindberg’s late-19th-century play Miss
Julie was the inspiration for Julia, the incendiary
one-act written and directed by Claudio Raygoza, Ion
Theatre’s executive artistic director. But don’t go
looking for too many clues in Strindberg’s
naturalistic work, which was twice made into a film.
Raygoza’s Julia is not the oppressed daughter of a
Swedish count, but a wronged wife of a Mexican
politician who flouts her liberation (so she thinks)
and exacts her revenge (sort of ) by way of unseen
hubby Ruben’s valet and cook. It’s full-throated, sexy, gun- and knife-wielding
melodrama, with Catalina Maynard (in the title role)
madly shifting, like a Formula One driver in a
chicane, from haunted to seductive to explosive. The
placid 1970s trappings and the presence of a
telescope aimed at a starry night sky (a prop for an
ongoing, cryptic eclipse allusion) belie the sense
of desperation inside Señora Julia.
Berns Pressmeddelande Strindberg & Graffitin på Berns
Mynewsdesk 2012-10-24
I samband med Strindbergsåret 2012 vill Berns och
YoungArt skildra en nationalskald som i mångt och
mycket var före sin tid och ofta befann sig i
blåsväder genom två av vår tids mest
kulturrevolutionerande fenomen, Internet och
graffiti. Hundra år efter Strindbergs död tolkar två
artister med rötter i graffiti, Mathias Quisth och
Thomas Hämén, hans konstnärskap i utställningen ”On
Chance” på Berns.
Mathias Quisth (f.1983) är utbildad inom grafisk formgivning och
konstvetenskap. Mathias började med graffiti i
mitten av 90-talet och har uppmärksammats som
graffitikonstnär och illustratör i publikationer
både i Sverige och internationellt. Thomas Hämén (f.1987) har studerat första året på
master-programmet i fri konst vid Kungliga
Konsthögskolan och medverkat vid ett flertal
utställningar i bland annat Sverige, Tyskland och
Spanien. Han har aktivt målat graffiti sedan slutet
av 90-talet
Med en digital slumpgenerator plockas bilder från
Internet som Mathias och Thomas använder för att
illustrera Strindbergs teori kring det slumpartade
skapandet. Målerisviten kompletteras med en
ljusinstallation som nyttjar Berns Asiatiska till
att skapa en ljusskulptur i ständig slumpmässig
förändring.
Utställningen visas på Berns mellan den 1 november
till den 29 november.
För mer info, bilder och intervju: Daniel S Ogalde, PR-ansvarig Berns. daniel.ogalde@berns.se eller 08-566 32 387
Danish Actress Dina Rosenmeier Set for
August Strindberg Rep Double Bill, 10/26-11/17
OffOff Broadway World, Tuesday, October 23, 2012
Danish actress Dina Rosenmeier will play both Mrs. X
in "The Stronger" and the Puppet Master's Wife in
"Casper's Fat Tuesday" when August Strindberg Rep
offers the plays in a double bill at the Gene
Frankel Theatre, 24 Bond Street, October 26 to
November 17. They are Ms. Rosenmeier's first New
York plays in a decade, during which she has been
making high marks both as an international film
maker and as an actress in European and L.A.
theater. Her documentary, "A Journey in my Mother's
Footsteps" (Freya Films) won the Best Human Spirit
Award at Chagrin Documentary Film Festival in 2011
and was presented at the Quad Cinema in NYC last
December. The film examines why Rosenmeier's
humanitarian mother, Jessie Rosenmeier, established
orphanages, schools and adoption agencies throughout
India, seemingly prioritizing orphaned Indian
children over her own three kids. Latino Weekly
wrote, "Rarely does a documentary film take you on a
journey as extraordinary as 'A Journey in my
Mother’s Footsteps.' Writer, director, producer Dina
Rosenmeier tells a story so intimate and profound
her documentary seems certain to change thousands if
not millions of lives." Variety wrote, "Jessie
Rosenmeier, the laudable Danish humanitarian whose
amazing achievements the docu chronicles, is alive
and well, charismatic and extremely articulate."
Mynewsdesk 2012-10-23 LIVET ÄR INGENTING FÖR AMATÖRER 27 oktober – 18 november 2012
Strindberg är överallt. Du möter honom i hans
romaner, dramer och konst – som alltid var mer eller
mindre självbiografiska, i hans efterlämnade brev
och inte minst som en ständigt växande myt. Hyllad och hatad, Strindberg är ingen enkel person
att sammanfatta i ett par paragrafer, men det går
inte att förneka att han är en ikon. För att
uppmärksamma 100-årsdagen av hans bortgång har
Sveriges främsta utövare av den ikoniskt laddade
seriekonsten gett sina tolkningar. De utvalda
serieskaparna har haft olika ingångar till den
svenska allkonstnären: några har gjort direkta
tolkningar av hans romaner och noveller; andra har
förlagt serier och bilder till en nutida kontext;
någon har skärskådat brev och relationer i
Strindbergs liv; andra har lagt en satirisk slöja
över hela författarmyten, och några har tolkat hans
språk och mening. Sammantaget ger detta en bild av
Strindberg, kanske inte som han var i kött och blod,
utan mer av hu han finns kvar i våra sinnen. Via
akvarell, tusch, gouache, pastell, krita och inte
minst en skarp blick, får vi en annorlunda vision av
den omsusade, upphöjda, bespottade, glömda,
beundrade och stilbildande svenska författarikonen,
August Strindberg.
Följande serieskapare har deltagit i projektet: Johanna Rubin Dranger Knut Larsson Loka Kanarp Anneli Furmark Joanna Hellgren Matilda Ruta Malin Biller Kolbeinn Karlsson Fabian Göransson Henrik Lange
Projektledare: Fredrik Strömberg och Josefin Svenske Koordinator och kontaktperson: Anders Bo Ashi
Johansson Projektet genomförs av Seriefrämjandet
Kulturdirekt Pressmeddelande Dotterbolaget: CLOWNER SPELAR STRINDBERGS ”DEN
STARKARE”
MyNewsDesk 2012-10-23
”DEN STARKARE” PÅ STOCKHOLMS STADSTEATER, FRI SCEN
Genrep 30/10 kl 19.00
En annorlunda och galet rolig Strindbergs pjäs, "Den
starkare" spelad av Dotterbolaget i Commedia Clown
form. Strindbergs drama spelas av clowner som ger det nytt
blod och helt nya perspektiv. Clownen närmar sig de
existentiella grundvillkoren rakt framifrån.
Bokstavligt, med maximal styrka och sårbarhet, med
full insyn för publiken och med storslagen utsikt
över nuet. Vår hyllning till Strindberg blir den roligaste,
galnaste och mest våghalsiga 2012.
Dotterbolaget är en fri teatergrupp baserad i
Stockholm. Vi spelar nyskriven dramatik, av kvinnor
för alla. Den här gången har vi gjort ett undantag
och spelar en död mans mycket levande text. Den
Starkare är gruppens fjärde clownföreställning.
På scenen: Camilla Persson, Karin Bergstrand Regi: Claes Åström Manus: August Strindberg Kostym: Caroline Romare Producent: Madeleine von Sivers
Premiär 31 oktober kl 19.00 på Stockholms
stadsteaters Fri Scen. Därefter spelas föreställningen: 1/11,2/11, 3/11,
4/11, 7/11, 8/11, 9/11, 10/11, 11/11.
En spöksonat Anna Ringberg om Ulf Peter Hallbergs "Strindbergs
skugga i Nordens Paris".
Av Anna Ringberg Helsingborgs Dagblad 23 oktober 2012
Ulf Peter Hallberg. Strindbergs skugga i Nordens Paris Norstedts
boken. Hur väcker man liv i de döda? Hur bygger man
en bro mellan det förflutna och nuet? Frågor som återkommer i romanen Strindbergs skugga i
Nordens Paris liksom i tidigare böcker av Ulf Peter
Hallberg. Hans övertygelse är att vi har mycket att
lära från den majoritet som redan gått bort:
”Eftersom vi också ska dö är vi i varje ögonblick
med en del av vårt medvetande vänner med de döda –
och glömmer vi det, om så bara för en sekund, blir
vi omänskliga.” Strindbergs skugga är en ung man, Knud Wiisby, som
upptäckts för eftervärlden via efterlämnande
dokument. Den skandalomsusade Strindberg har just
flytt till den danska huvudstaden från Stockholm och
Giftas-processen för att sätta upp skådespelet
"Fadren".
Av Carina Waern Helsingborgs Dagblad 23 oktober 2012
Elena Balzamo Skrifdon och papper, brefkort, frimärken Fyra essäer om Strindberg Lind & Co
BOKEN. Strindbergsåret 2012 har gett upphov till en
rad publikationer som befäster August Strindbergs
roll som den obestridde nestorn i den svenska
litteraturen. Få gör något försök att kasta nytt
ljus över arbetsnarkomanen Strindberg. Elena
Balzamo, rysk litteraturhistoriker, är ett undantag;
hon väljer att betona Strindbergs modernitet och
hans upptagenhet av att lansera sig själv i det
samtida Europa. I tur och ordning avhandlas Strindberg som
brevtillverkare, affärsman, familjefader och
översättare. Strindberg var en exempellöst flitig
brevskrivvare, över 9 000 brev ur hans hand finns
bevarade på Kungliga Biblioteket. På 1800-talet var
det postutdelning flera gånger om dagen, så ingen
som kunde skriva och läsa behövde känna sig
isolerad. Denna konst, förutspådde Strindberg, var
dock på utdöende. Redan på 1890-talet beskrev han i
själva verket det framtida sms-meddelandet: "Konsten
att skriva brev på tre sidor försvinner, och
telefonen medför samma behov som vykortet och
telegrammet. Telegrammet, det är idealet. Bara
namnet en gång och inga titlar. Nakna sakinnehållet,
utan fraser utgör texten: Fråga och svar."
KÄVLINGE. När Teater Oscar i Kävlinge bjuder in
publiken till sin årliga pjäs blir det med en "Dejt
med Strindberg". – Har man sett Strindberg förut så kommer man att
känna igen en hel del, men inte minst få veta mycket
nytt om honom, säger regissören Sten Erici
hemlighetsfullt. Premiären är på fredag på Kävlinge
Kulturscen.Det är 100 år sedan som August Strindberg
dog. Teater Oscar vill inte missa tillfället att
utmana sig själva. Men de gör en egen variant. – Det blir ett collage av Strindbergs verk. Det
kommer dock inte kännas långt och tråkigt, utan mer
som en spännande speed dating, säger Sten Erici. Totalt spelas tio föreställningar, sju i Kävlinge
och tre i Lund, på Lilla Teatern.
Konsten att leva för konsten Ulf Peter Hallbergs roman rör sig bland litterära
giganter i Paris
Av Claes Wahlin Aftonbladet 2012-10-22
Strindbergs skugga i Nordens Paris Ulf Peter Hallberg Norstedts
Vem, eller vad som egentligen är huvudperson i Ulf
Peter Hallbergs roman är inte så viktigt. Köpenhamn,
Knud Wiisby, Strindberg, Victoria Benedictsson,
Georg Brandes eller en spridd längtan till Paris? Ett metallskrin från Strindbergs dödsbo har kommit i
berättarens händer. Däri ligger dokument och papper
om en Knud Wiisby, som under några år i slutet av
1880-talet ska ha skuggat Strindberg i Köpenhamn.
Titanen har med Siri von Essen flytt Sverige efter
Giftas-åtalet och Wiisby får i uppdrag av
tidningsmakaren Edvard Brandes att skaffa fram
information om den svenske författaren. Han blir
hans skugga bland författare och skådespelare.
2012 är utropat som Strindbergsår. Inte för att det
märktes när det kungjordes vilka som i år tävlar om
det litterära branschpriset som fått hans namn. - Det är hundra år sedan Strindberg lades i graven,
sade den alltid like servile Daniel Sjölin som
dessutom skämtade om att man kunde förbigått "nån
knypplingsbok i fyrfärg" i fackboksklassen. Skämtet är rätt typiskt för det sätt som
Augustpriset har utvecklats i en ängslig bokbransch,
där man oroligt sneglar på varandra och fnissar lite
generat om man skulle råka säga något i sammanhanget
opassande.
USA, San Francisco (CA) 'Ghost Sonata' review: Unsolved puzzle
By Robert Hurwitt San Francisco Chronicle, Sunday, October 21, 2012
The Ghost Sonata: Drama. By August Strindberg.
Directed by Rob Melrose. Through Nov. 18. Cutting
Ball Theater, Exit on Taylor, 277 Taylor St., S.F.
75 minutes. $10-$50. (415) 525-1205.
www.cuttingball.com.
The ghosts of the dead, the living dead and dying
future hopes haunt August Strindberg's "The Ghost
Sonata" at Cutting Ball Theater. None of the
specters is frightening, however. A bigger problem
is that little of the action in the opening show of
Cutting Ball's historic "Strindberg Cycle" is
dramatic. It's a big project for any theater company. In one
of the few American contributions to the
international centennial of Strindberg's death,
Artistic Director Rob Melrose is staging all five of
the seminal Swedish playwright's late, experimental
Chamber Plays in taut, brisk new translations by
former American Conservatory Theater dramaturge Paul
Walsh (recently published by Exit Press). This is the first time all five have been staged
together, in any language. "Sonata" is the first,
with "The Pelican" and "The Black Glove" opening
Saturday, and "Storm" and "Burned House" opening
Nov. 3. The run closes with five-play marathons on
the final two weekends. Considering Strindberg's
major influence on writers from Eugene O'Neill to
Tennessee Williams to Edward Albee, it's also a
welcome rare chance for Americans to see something
besides the oft-staged "Miss Julie" (as when ACT
presented his "Creditors" in 1992). But it's also a bit of a disappointment so far.
"Sonata," the best known of the five, is a
meandering puzzle with no suggested solution.
Hyllad teater närmar sig
Örnsköldsvik Teater Västernorrlands kritikerrosade uppsättning av
"Tribadernas Natt" är nu på turné mellan Stockholm i
söder och Lycksele i norr. På lördag når den
Ullånger och den 9 november är det Örnsköldsviks
tur.
Webben 7, 12-10-21
Tribadernas Natt är P O Enqvists debutpjäs från 1975
och trots att den utspelar sig under sent 1800-tal, känns den brännande aktuell även
idag. Frågeställningar som jämlikhet mellan könen och inom äktenskapet, om könsmaktsordningen i
hemmet och samhället, om normalitet och sexualitet
samt klassamhället. Strindbergs bild av kvinnan är omdebatterad och
omskriven, i hans egna böcker har han fått stå
oemotsagd under ett drygt århundrade. I denna pjäs
får han däremot mothugg, kvinnorna och framför allt
Siri tar bladet från munnen och hans argument blir
ordentligt synade i sömmarna Kia Berglund som står
för regi har skapat en pjäs om människors egna
motsättningar och deras egna oförmåga att ta sig ur
dem. Såväl Åke Arvidsson som Gisela Nilsson har hyllats i
bland annat Dagbladet och Tidningen Kulturen för
sina roller som August Strindberg respektive Siri
von Essen. Med i spelet är även Marie David som
spelas av Ellen Siöö och Viggo Schiwe som spelas av
Tobias Hjelm. ”Tribadernas natt” spelas den 27 oktober på Centrum
i Ullånger, den 1 november på Babelsberg i Kramfors,
den 6 november på Härnösands Teater och 9 november
på Folkan i Örnsköldsvik.
Modernister och förbenade
reaktionärer NOSTALGISK FÖRNYELSE De tidiga nordiska
modernisterna Knut Hamsun, Ola Hansson och August
Strindberg var samtidigt ideologiskt reaktionära och
motståndare till kvinnans frigörelse. Enligt en ny
avhandling var det just deras antimodernism som
ledde in dem på nya litterära former.
Av Arne Melberg (professor emeritus i
litteraturvetenskap vid Oslo universitet) SvD 20 oktober 2012
Anna Jörngården Tidens tröskel. Uppbrott och nostalgi i skandinavisk
litteratur kring sekelskiftet 1900 Symposion, 288 s.
Moderna tider betyder modern konst och litteratur.
Så har det varit alltsedan den tid som historikerna
kallar den ”tidigt moderna”, det vill säga slutet av
1500-talet, då också de moderna litterära formerna
uppfanns: Cervantes med romanen, Shakespeare med
dramat, Montaigne med essän. Poesin dröjde med att
bli modernistisk till 1900-talet, då den svarade på
samhällets drastiska modernisering. Samtidigt
svarade Joyce på kommunikationsformernas
förändringar med ”Ulysses”, Virginia Woolf på själva
tidens förändringar med ”Mot fyren”, Picasso på
krigets brutalitet med ”Guernica”, Schönberg på
populärmusiken med sina tolv toner. Ungefär så föreställer jag mig ett axiom för den som
försöker föreställa sig konstens och litteraturens
historia. När det gäller den litterära modernismen
under 1900-talet så finns emellertid några figurer
som stör bilden av att samhällsutveckling och
konstutveckling sammanfaller. Jag tänker till
exempel på de italienska futuristerna med Marinetti
i spetsen: de bejakade förvisso den teknologiska
utvecklingen men anslöt sig entusiastiskt till
fascismen samtidigt som de experimenterade med språk
och bild. Eller TS Eliot, som reagerade mot allt
modernt, odlade antisemitiska böjelser och
anglikansk kyrklighet samtidigt som han betydde mer
än någon annan för att utveckla den lyriska
modernismen. Eller sådana som Ezra Pound och Céline:
bisarra antisemiter, envetna fascister, litterära
förnyare och modernister. I ett skandinaviskt sammanhang har Knut Hamsun länge
varit ett tankekors: han inledde sin författarbana
med ”Svält” 1890, ett verk som uppfattades och ännu
uppfattas som nydanande modernt och som fick stor
betydelse för en lång rad litterära modernister. Men
han utvecklades som bekant i en helt annan riktning:
under 1900-talet blev han en förbittrad motståndare
mot allt som smakade modernt, utvecklade ett episkt
och didaktiskt författarskap där han hyllade alla
tänkbara traditionella värden – förutom att han
försvor sig till nazismen i dess norska variant.
Inte undra på att han blivit svårhanterlig för
litteraturhistorikern: är han egentligen en tidig
modernist eller en förbenad reaktionär?
Teater Den fredlöse Regi: Nils Poletti. Dramaten, Lejonkulan Scenografi: Markus Granqvist. Kostym: Lena Lindgren. Medv: Sanna Sundquist, Py Huss-Wallin, Kicki
Bramberg, Pierre Wilkner, Hampus Hallberg.
Nils Poletti fortsätter att vrida och vända, banka
på och känna in August Strindberg på Lejonkulan. Han
gör fyra korta iscensättningar under hösten, närmast
som obduktioner av olika verk som är så gott som
hopplöst tidsbundna. Han gör det med sedvanligt gott
humör och energisk respektlöshet. Opus nummer två är ”Den fredlöse” – en
vikingafantasi från 1871, skriven av en 22-årig
Strindberg. Pjäsen är ett enaktsdrama om den nya
religionen kristendom men också om familjelojalitet
och modet att byta seder. På ett sätt är stycket
hopplöst föråldrat, en pjäs med skägg. Texten
beskriver ändå något som är igenkänningsbart för,
exempelvis, en invandrarfamilj. Gamla regler ställda
mot modernitet, det nya. Nils Poletti byter dock inte 1100-talet mot nutid
och en hyrestrea vid slutet av gröna linjen. Han har
bestämt sig för att köra vikingaspåret, komplett med
hornprydda hjälmar och en närmast skräckgotisk
klärobskyr som han kallar naturalism. Ensemblen har
ett operaartat utspel, ljussättningen kommer från
riktiga facklor och från månljuset som faller in via
dörren mot isländska vidder där pjäser utspelar sig.
Radioteater Gustaf III Text. August Strindberg. Radiobearbetning: Stellan Larsson. Regi: Anders Carlberg
Det börjar bli sent på Strindbergsgåret 2012 –
vilket inte hindrar att verkligt utmärkta
iscensättningar ännu får premiär. Radioteatern har
iscensatt en ny, timslång tolkning av ”Gustaf III”
från 1902 – detta välgjorda, intrikata maskspel som
kräver en aktör som kan konsten att byta skepnad
sekundsnabbt. Strindberg skrev ”Gustaf III” med sympati för flera
av rollerna. Konungen förstås, hos vilken han finner
en skärva av sig själv, mannen/maken som
dramatiserar sitt liv, men också mördaren
Anckarström, upprorsmannen riden av på en gång
personligt hat och social empati. Dessutom slänger
Strindberg med två konfliktfyllda
äktenskapsskildringar – här är den ena struken. Anders Carlberg, nestor bland radioregissörer, har
rollbesatt pjäsen med djärv intelligens. Titelrollen
tolkas av Johan Ulveson som en man som hela tiden
suveränt glider från olika teatrala uttryck till
djupt allvar, från ansträngd komisk ton till rädsla.
Kungen använder sin franska brytning som ett skydd,
en officiell ämbetskappa. Han är preciös men aldrig
fjollig.
Masochistic heroine takes her
audience on a torrid ride
By Jason Blake The Sidney Morning Herald, October 18, 2012
MISS JULIE Darlinghurst Theatre, October 16 Until November 11
When you ask your audience to file into the theatre
past an illuminated display case containing the lead
character, you run the risk of prematurely boxing in
August Strindberg’s drama. The old hothouse flower
thing. Got it. Miss Julie is too complex a play to be so easily
encapsulated, however. Dispensing with a specific
timeframe and played on a minimally furnished black
set, director Cristabel Sved and actor Kate Box’s
adaptation amplifies the masochistic sexual
undercurrents of the play. In Strindberg’s time, midsummer’s eve was celebrated
with folk dancing, drinking songs and flower
picking. Here, the party is conjured in Ekem
Mülayim’s muffled club beats thumping through the
back wall. Advertisement Enter Miss Julie (Box), high and drunk and zeroing
in on her absent father’s long-serving valet, Jean
(James Lugton).
SOM ETT sätt att hedra August Strindberg, med
anledning av hans död för hundra år sedan, fick
Växjö på onsdagen uppleva Fröken Julie som
Pekingopera. Det kinesiska gästspelet har medfört
föreställningar i Kalmar, Karlskrona och Växjö. Det var ett betydande äventyr att få vara med om
denna version av Strindbergs drama som förutom de
tre aktörerna på scenen också omfattade en orkester
på sju man. Det blev en liten ouvertyr som lät
kinesiskt enligt förväntningar, men sedan visade
musiken andra takter och byggde upp en kraftfull
dynamik där ett slaginstrument i trä var ständigt
närvarande och blev en god vän. PJÄSEN FÖLJDE Strindberg med den skillnaden att
festen var en lejonfest där Jean dansade alldeles
för mycket med Julie medan Kristin väntade med maten
därhemma. Rollen som Julie gjordes av Zhao Qun, en
artist med nationellt erkännande, enligt
programbladet. Jean spelades av Qinggu, även han
nationellt erkänd, och slutligen Kristin som bars
fram av Zheng Jiao, enligt programbladet ännu
student. Det var hon som öppnade spelet med sin
gracila person som tycktes nästan viktlös när hon
kom med frukostbrickan till Julie som inte ville äta
för att hon skickat sin förlovade på dörren.
Bay Area arts news, Oct. 18 Strindberg gets his due at
S.F. venue
By Jesse Hamlin San Francisco Chronicle, Wednesday, October 17, 2012
August Strindberg, the wildly creative and sometimes
crazed 19th century Swedish writer who explored
expressionism and surrealism before the terms were
even coined, and influenced everyone from Ingmar
Bergman to Tennessee Williams, has been getting a
good run this year, a century after he died at 63 in
his native Stockholm. Theater companies around the world have been doing
his plays, the best known of which is "Miss Julie."
But nobody is going to the extremes of San
Francisco's experimental Cutting Ball Theater, which
is producing the five thematically linked chamber
plays that Strindberg wrote as a kind of suite near
the end of his life - "Ghost Sonata," "The Pelican,"
"The Black Glove," "Storm" and "Burned House" - in a
repertory run that has never been done in any
language, including Swedish. You've got to be mad
for Strindberg to undertake such a daunting and
emotionally intense project. Rob Melrose is. "What's exciting about Strindberg, one of the
fathers of modern drama, is that he was a fierce
experimenter," says Melrose, who founded Cutting
Ball with Paige Rogers, serves as artistic director
and is directing the entire "Strindberg Cycle,"
which blasts off tonight, Thursday, with a
performance of "Ghost Sonata" featuring the great
Bay Area actor James Carpenter.
Strindberg på längden och tvären Under Strindbergsåret har teatrarna gjort Strindberg
på längden och tvären. Maria Edström har sett några
av höstens mer originella uppsättningar.
Av Maria Edström
SR, P1, Kulturnytt onsdag 17 oktober 2012
På Västmanlands Teater tog nya teaterchefen Kajsa
Giertz över koreografen Dorte Olesens uppsättning av
”Ett drömspel” där Marilyn Monroe, Frankensteins
monster, Hamlet och Pippi Långstrump invaderat
Strindberg drömmar, hur corny som helst kan man
tycka men faktum är att till slut är det ändå texten
som talar och Marilyn kan ju vara en Indras dotter
lika väl som någon annan. Strindberg talar ändå
alltid om sig själv och oss alla på en och samma
gång. Precis som i ”Dödsdansen”, som dessutom kan vara så
himla kul, som nu i Riksteaterns samarbete med
Smålands Musik & Teater där Dritëro Kasapi låter
Benjamin Moliners Edgar och Sylvia Rauns Alice bli
lysande samlivskomik. Här har man lagt till en
nyskriven pjäs, Camilla Blomqvists ”Vi har det bra”
– en liten smårolig samtidstablå, men inte i nivå
med inspiratören August. Här är det Jimmy Endeley
vars välspelade inkräktare i tvåsamheten som räddar
showen. En annan tilläggs/inspirationspjäs – eller vad man
ska kalla det – är Eva Runefeldts monolog ”Mutter”
som spelas tillsammans med Fodringsägare på Intima
Teatern i Stockholm och texten finns också att läsa
i katalogen till utställningen ”August. En djefla
utställning” på Liljevalchs konsthall. Runefeldts
monolog är som om kvinnlig motpart talar och handlar
bland annat om skapandet: ”Konstnären har att
genomleva allt en andra gång för att ha levt det en
första”. August kunde inte sagt det bättre själv.
Och i utställningen på Liljevalchs spelas
scenografen Ulla Kassius konceptföreställning
”Första varningen” där flera regissörer och
skådepelare tolkar scener ur repertoaren, det är som
vi vandrade runt i Strindbergs hjärna, i hans
textvärld. Bäst blir det när det är lite ja,
performativt, som när Odile Nunes gör en stum
rasande dans som modern i ”Pelikanen” eller när Sara
Jangfeldt och Shebly Niavarani dekonstruerar
”Kamraterna” - om kön och skapande. ”Satans Strindberg” kallar man sin lek med titanen
på Dramaten, och i helgen var det dags för lite
fornnordisk supernaturalism, där regissören Nils
Poletti faktiskt gjort en helt oironisk
iscensättning av ”Den fredlöse” om vikingar och
kampen mellan hedendom och kristendom på 1100-talets
Island. Och när Kicki Brambergs helt underbare jarl
Thorfinn, en ensam hedning sitter i pörtets mörka
halvdager endast upplyst av eldens glöd och minns
hur han satt på ett skär med blott en säl till
sällskap - då vet vi att det handlar om Strindberg
själv igen. Såväl ”Fodringsägare/Mutter” i regi av Åsa Kalmér på
Strindbergs Intima Teater som ”Första varningen” på
Liljevalchs konsthall där Olof Hanson, Mia
Törnqvist, Ulla Kassius, Ole Forsberg, Mia Winge,
Lars Göran Persson och Jörgen Thorsson regisserat,
är i ett samarbete med Stockholms stadsteater.
Dominique Morrisseau, David Bar Katz and More to
Write for Strindberg Readings on 11/12
OffOffBroadway BroadwayWorld, Tuesday, October 16,
2012
To commemorate the 100-year anniverary of August
Strindberg's death Scandinavian American Theater
Company has commissioned a diverse group of the most
exciting American and Scandinavian dramatists to
write short 15-20 minute plays in response to
Strindberg's iconic "Miss Julie". Playwrights David Bar Katz, Dominique Morisseau,
Andrea Boonstra, and Lina Ekdahl will contribute
plays which will receive their world premieres as
part of the SATC Contemporary Readign Series. The
event, "Bastards of Strindberg" will be held in
Victor Borge Hall at Scandinavia House in New York
on November 12, 2012 as part of the SATC
Contemporary Reading Series. "Bastards of Strindberg" is presented by
Scandinavian American Theater Company and supported
by the Swedish Institute, the Barbro Osher
Pro-Suecia Foundation, the Consulate General of
Sweden in New York and Scandinavia House.
I år firas 100-årsminnet av August Strindbergs,
vilket uppmärkammas vid höstens andra
populärvetenskapliga café på Högskolan i Skövde.
Att säga att August Strindberg ständigt är
högaktuell är ingen överdrift. Han är fortfarande en
av våra mest lästa författare och spelade
dramatiker. Strindberg som person slutar heller
aldrig att fascinera. Myterna om August Strindberg är många. Han
framställs ibland som galen eller som kvinnohatare.
Andra vill uppfatta honom som världsförbättrare och
internationalist. Men vad vet vi egentligen om
mannen, författaren, dramatikern, konstnären och
alkemisten bakom myterna? Torsdagen den 18 oktober finns möjligheten att lära
sig mer om Strindberg. Då föreläser
Strindbergssällskapets ordförande, Katarina
Ek-Nilsson, på ett populärvetenskapligt café vid
Högskolan i Skövde. Katarina Ek-Nilsson är filosofie
doktor och avdelningschef vid Institutet för språk
och folkminnen i Uppsala. Ett av hennes senaste
uppdrag var att presentera Strindbergsåret på
bokmässan i Göteborg i slutet av september.
De populärvetenskapliga caféerna är ett led i
Högskolan i Skövdes uppgift att samverka med det
omgivande samhället. I den folkbildande rollen ingår
att nå ut med att framforskad kunskap för att höja
kunskapsnivån hos medborgarna.
Förläsning med Katarina Ek-Nilsson
Dag: torsdagen den 18 oktober 2012 Tid: 19:00 (Media kan träffa Katarina Ek-Nilsson
från ca 18:15) Plats: sal G 110, G-huset, Högskolevägen 3,
Högskolan i Skövde.
Fri entré! De populärvetenskapliga caféerna är ett
samarrangemang mellan Högskolan i Skövde,
Folkuniversitetet och Skaraborgs Senioruniversitet.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren, 15 oktober 2012
En ordlös men nyansrik Fröken Julie på en
expanderande scenyta bjuder Tyst Teater på när de
greppar Strindbergs klassiker med huvudfokus på
konflikten mellan form och innehåll.
Med Strindberg som projektionsyta för dagsaktuella
samtal under ett års tid tycker man att en del borde
kunna bli sagt – dock, när märkesåret går in på sitt
sista kvartal kan konstateras att både mera
blodfyllda debatter liksom fördjupande samtal i
gigantens spegling har varit få. En hel del fina
konstnärliga tolkningar har dock kunnat ses med god
verkshöjd om än inte alltid i direkt dialog med
självaste August. När Riksteaterns Tyst Teater plockar upp Fröken
Julie, 30 år efter sin första uppsättning av dramat,
är det med en uppsättning som genom tidstypisk
scenografi och kostym väljer ett hövligt men
formellt tilltal till originalverket, men som inom
de klassiska ramarna fyller verket med flera lager
av moment som både inbördes och gentemot
ursprungsdramat tänjer och prövar sitt uttryck och
hållbarheten i dess gränser.
Ulf Peter Hallberg:
Strindbergs skugga i Nordens Paris
Av Daniel Erlandsson Corren, 15 okt 2012
Köpenhamn i slutet av 1880-talet. Den
skandalomsusade August Strindberg,
"Giftas"-författaren, anländer till staden. Siri von Essen är med honom, äktenskapet är i
upplösning. "Fadren" ska sättas upp - Strindberg har
teatersuccé i blickfånget, som alltid på väg. Köpenhamn är ett intellektuellt centrum. Tongivande
är bröderna Brandes. Nya tankar och idéer kring
konsten, moralen och politiken möts. Ulf Peter Hallberg sänker ner August Strindberg i
stadens myller. Titelns "skugga" är Knud Wiisby. Han
får i uppdrag av Edvard Brandes att för tidningen
Politikens räkning slå följe med Strindberg och i
hemlighet rapportera vad denne har för sig.
Presentarán 'La señorita
Julia' en el teatro Alvarado
El Siglo de Torreon, Sábado 13 de oct 201
Una obra de teatro que fue escrita por el dramaturgo
sueco August Strindberg en el año 1888 "La señorita
Julia", retrata las clases sociales europeas de este
tiempo, la guerra de los géneros y el amor, y será
presentada de manera gratuita este lunes 15 de
octubre a las 7:00 de la noche en el Teatro Alberto
M. Alvarado.
La obra, que hace parte del Festival Cultural
Revueltas 2012, es una coproducción de México y
España. El acercamiento en torno al poder y temas como la
lucha de clases, cada vez más habitual el siglo
XVII, hacen parte de la obra que cuenta la historia
de la hija de un conde que una noche decide celebrar
la fiesta de San Juan junto a sus sirvientes, en
ausencia de su padre. Una puesta en escena que a pesar de haber sido
escrita hace más un siglo, presenta un conflicto
universal, que no pierde vigencia. Además el montaje
que se presentará en el Teatro Alvarado, hace parte
del clasificado teatro de culto, o contenido, ya que
busca principalmente la reflexión de los
espectadores. Los pases de cortesía para la obra del Festival
Revueltas "La señorita Julia", se encuentran
disponibles en las taquillas del teatro.
Fragmentariskt om giganters
kamp RECENSION: Tim Andersson åker till Gottsunda dans
och teater och berörs av ensamheten i ett högspänt
möte mellan Strindberg och Ibsen.
Av Tim Andersson UNT 2012-10-13
Strindberg och Ibsen tycks vara för evigt förenade.
Klumpas de inte ihop så jämförs de. Det är ett
ironiskt öde för två så bittra rivaler. I Resa i natten placerar Anisur Rahman dem ännu en
gång bredvid varandra – bokstavligen. Han låter dem
nämligen mötas på ett nattåg under en jorden
runt–resa. Det blir en högspänd konfrontation,
ackompanjerad av rytm och dans som skiftar i takt
med världsdelarna utanför tågfönstret. Strindberg (explosivt gestaltad av Meolody Sheikh)
är hetlevrad, hånfull, självgod. Men också i somliga
stunder blottlagd. Ibsen (Mikael Strid) är mjukare,
mer undflyende och till en början en aning
undergiven. Visst är Rahmans porträtt av de båda giganterna
ibland lika schablonartade som den musik och dans
som får representera kulturerna tåget färdas genom.
Strindberg blir till exempel åter igen på ett
tröttsamt sätt Geniet, den intuitive skaparen som
vräker ur sig litteratur i ren inspiration. Men dansen, såväl den bokstavliga som verbala,
skiftar snabbt. Plötsligt har Ibsens rättfärdiga
yttre fått sig ett par törnar, och plötsligt sitter
Strindberg som ett barn på norrmannens rygg.
Nycirkus, Strindberg och hiphop
stöds av Kulturrådet
Mynewsdesk 2012-10-10
EU-projekt, samproduktioner, gästspel och turnéer.
Det är områden som Kulturrådet stöder när bidragen
för internationell kulturverksamhet fördelas.
Närmare 1,8 miljoner kronor kommer 22 projekt till
del. God geografisk spridning kännetecknar
sammantaget de beviljade ansökningarna. Kulturrådet har vid den tredje ansökningsomgången år
2012 behandlat 74 ansökningar från hela landet.
Ansökningarna gäller främst scenkonst och musik.
Några exempel på projekt som beviljas stöd:
Subtopia från Botkyrka beviljas stöd för Subcase –
Nordens mötesplats för samtida cirkus som vänder sig
till arrangörer från Norden och övriga Europa. Ögonblicksteatern från Umeå beviljas stöd för
projektet With my eyes only som ska samarbeta med en
integrerad ensemble i de palestinska områdena. Strindbergs Intima Teater har inbjudits till
Sydkorea för att medverka i en festival med verket
Strindbergs Värld med anledning av Strindbergsåret. Movits! från Luleå beviljas medel för en turné med
hiphop på svenska i Asien, USA och Europa.
Kulturrådet fördelar stöd till internationella
kulturprojekt, samproduktioner, längre utbyten och
EU-projekt i Sverige och utomlands. Kulturrådet
strävar efter mångfald gällande konstnärliga uttryck
och samarbetsländer. Sammantaget bidrar de beviljade
medlen till att ge svensk såväl som internationell
publik möjlighet att ta del konstuttryck av hög
konstnärlig kvalitet.
Inskränkt och på en låg nivå DEBATT Har svensk Strindbergsforskning glömt bort
nationalskaldens ryska rötter? Nej är
Strindbergianas redaktörers svar på frågan. Jan
Myrdal ger här sin slutreplik
Av Jan Myrdal SvD 11 oktober 2012
Strindbergianas redaktörer skriver att de refuserade
Mariusz Kalinowski då hans text ”inte höll måttet i
konkurrens med övriga insända bidrag.” Ja, det
illustrerar vad jag skrivit om allvarliga och
grundläggande problem med nutida svensk
litteraturforskning. Först de två texter av Mariusz Kalinowski det
handlar om: 1) ”Fröken Julie – designed in Russia!”, tryckt i
Nordisk drama. Fornyelser og transgressioner. 2.) ”Indras dotter – född ur en rysk dröm.” De är läsvärda och typiska för en akademisk
diskussion som förs särskilt i det slaviska
språkområdet utanför Sverige. Därtill, då Kalinowski
tycks vara den förste som på svenska ordentligt
diskuterar just Tjernysjevskijs betydelse för
Strindbergs ”Fröken Julie”, direkt nödvändiga att
läsa för teatermänniskor vilka planerar sätta upp
Strindbergs senare pjäser. Texterna finns till
exempel på svenska språket på Ryska riksförbundets
hemsida (www.rurik.se).
Den som läser ryska bör därtill på bibliotek
beställa D M Sjarypkins Russkaja literature v
skandinavskych stranach (Nauka, Vetenskapsakademins
förlag, Leningrad 1975).
By Jim J. Tommaney Houston Press, Wednesday, Oct 10 2012
Miss Julie August Strindberg's ground-breaking
psychological drama, originally set in Sweden in
1874, is transferred to New Orleans in the '20s, as
the valet engaged to the cook beds the lady of the
house, leading to complications most dire. The
setting is the large kitchen to a mansion, and the
cook Christine is played by the excellent Michelle
Ogletree, who creates a credible characterization of
a devout churchgoer with common sense. David
Matranga plays Jean, the valet, and provides the
requisite good looks and a tall, imposing presence.
Miss Julie herself is portrayed by Jennifer Dean,
who enters in a flapper dress and dazzles us with an
exciting, vibrant characterization, floated with
enthusiasm, coquettish charm and a teasing sense of
command — she is wonderful, but she's soon torpedoed
by the script, which requires her to become morose
and hysterical. Julia Traber directed, and obtained
vivid characterizations from talented actors. The
change to New Orleans in the '20s doesn't work, as
the plot requires a closed society, which New
Orleans in the Jazz Age is not. What's missing is
the sexual chemistry between Jean and Julie. They
quarrel, they bicker, they discuss, they change
their minds and quarrel again; this might be
palatable if we sensed they were caught in the
powerful web of sexual attraction. Without it we
have a depressing drama, a quasi-tragedy, with too
much exposition, and too many themes. Strindberg
sensed the dark vortex of the human soul, but The
Classical Theatre Company hasn't found a way to
present the heart as well as the text of Miss Julie.
Excellent acting goes a long way to make interesting
a dated drama with an exciting opening, but one
which buries itself in a dead end. Through October
14. Studio 101, 1824 Spring St., 713-963-9665.
Kleine Kür Olof Lagercrantz" Reflexionen über August Strindberg
Süddeutsche Zeitung 09.10.2012
Unter den Biografen August Strindbergs (es gibt
viele) sticht er heraus: Olof Lagercrantz, im Jahr
1911 geboren, 2002 gestorben, Adliger, Lyriker,
Journalist und Chefredakteur von Dagens Nyheter, der
größten schwedischen Tageszeitung. In August
Strindberg hatte er sein Gegenüber gefunden, nicht
nur, weil dieser der wichtigste Dichter war, den
Schweden je hervorgebracht hat, weil er den
Universalismus des Schriftstellers teilte, sondern
vor allem, weil er Literatur für Wissenschaft hielt
- und weil auch er den Egoismus ohne Kalkül kannte.
Denn ein Dichter war August Strindberg auch dann,
wenn er sich, methodisch kontrolliert, mit
experimenteller Physik beschäftigte, und ein
Rationalist war er auch als Beschwörer des Spuks.
'Strindberg und ich', diese kleine Sammlung von
Reflexionen zu August Strindberg, ist aus einer Kür
entstanden, die neben der Biografie geschrieben
wurde. Sie mag mehr über diesen Dichter verraten,
als es jener je gelingen kann. tost
Olof Lagercrantz: Strindberg und ich. Aus dem
Schwedischen von Renate Bleibtreu. Berenberg Verlag,
Berlin 2012. 96 Seiten, 20 Euro.
Provokativa herrar möts på scen Anisur Rahman har skrivit pjäsen Res i natten som
har premiär på Gottsunda dans och teater fredagen 12
oktober.
Av: Maria Nyström UNT, 2012-10-09
Vad handlar pjäsen om? – Den handlar om ett möte mellan författarna Henrik
Ibsen och August Strindberg. Dialogen dem emellan
handlar om deras tid i vår tid, det vill säga om
tiden i dag men också om det senaste decenniet. Det
handlar i huvudsak om kriser, om politik, teologi,
familjen och om feminism. Varför ville du skildra detta möte? – De är två oerhört provokativa författare, både för
sin tid men också i dag och inte bara i Sverige utan
över hela världen. Jag fick ett stipendium och
vistades ett antal veckor på Oslo universitet där
jag studerade Ibsen. Då stötte jag på ett antal
intressanta dokument om Ibsen och Strindberg där det
framkom att de både uppskattade och hatade varandra.
Jag kände då att de vore roligt om de kunde få mötas
i dag, eftersom de aldrig möttes under sin livstid,
och att få skildra vad som skulle kunna sägas mellan
dem. Vad är ditt förhållande till Strindberg och Ibsen? – Redan i Bangladesh såg jag Strindbergs Fröken
Julie och så har jag översatt Ibsens poesi till
bengali. Det har blivit flera pjäser på sista tiden, finns
det något som förenar dem? – Jo, i mina pjäser – i förra årets pjäs, Lars
Vilks, på Teater Blanca, Vargen och ministern som
sändes på radion nu den 8 september och i Res i
natten – finns alltid en motsägelse.
MÉXICO, D.F. (Proceso).- August Strindberg
(Estocolmo, 1849-1912) se adelantó a su tiempo en
sus últimas propuestas dramatúrgicas. De textos
naturalistas con el rigor psicológico en el que se
adentró –La señorita Julia, Los acreedores o El
Padre–, hasta un acercamiento al simbolismo y al
teatro del absurdo que años después se convirtieran
en corrientes vanguardistas: La danza de la muerte,
El sueño y Sonata de los espectros, son un ejemplo. El interés y estudio que Strindberg tuvo de los
descubrimientos de Sigmund Freud y otras
personalidades, para desentrañar el comportamiento
humano, provocó que sus obras adquirieran una
profundidad y complejidad psicológica
impresionantes. El juego de poder entre los
individuos, el duelo de mentalidades, la
ambivalencia, el dominio de los sentimientos y la
manifestación del inconsciente, fueron elementos que
marcaron a un gran dramaturgo, también admirado por
Henrik Ibsen. No es casual que al siguiente año que
Freud publicara La interpretación de los sueños
(1900), Strindberg escribiera su obra de teatro El
sueño (llevada a escena hasta 1907).
En la Ciudad de México Jodorowsky hizo una
paráfrasis de esta obra en 1966 y salieron a la luz
otros estrenos universitarios como el montaje de
Gilberto Guerrero en el 2003. Actualmente, bajo la
adaptación y dirección de Juliana Faesler, se
presenta en el Teatro Juan Ruiz de Alarcón de la
UNAM, en donde el énfasis está dado en la propuesta
visual más que en el contenido.
Free and thinking Strindberg skrev en bok som
illustrerar dagens ”icke-problematik” &
”problematik”
Av Patrik Söderlund IDG.se 8 oktober 2012 - blogg
God afton!
August Strindberg skrev en bok en gång, om det var
1884? eller 1885? det vet man inte helt säkert idag.
Vad man däremot helt säkert vet är att Strindberg
aldrig fick nöjet och tillfredsställelsen att se den
utgiven medan han levde. Ingen ville, vilket nog
mest berodde på att man inte vågade i ett Sverige
där kyrkan gick hand i hand med den uppburna makten
för att hålla folket i tukt och lydnad. Boken ifråga
kom ut för första gången år 1915, några år efter
Strindbergs död. Det är den här boken jag avser. Händelserna runt omkring den dåtida oviljan att ge
ut den kan tjäna som en utmärkt illustration av
dagens ”icke-problematik”. Skriver någon idag något
som ”makten i någon form” finner alltför besvärande
så är det inga problem alls, det går att nå ut ändå
med det skrivna materialet. Via t.ex en blogg, The
Pirate Bay eller på ett otal andra
internetrelaterade vis. Boken är även intressant utifrån den aspekten att
det skrivna innehållet trots snart 130 år på nacken
i vissa stycken är otroligt klarsynt, med bäring in
it-eran år 2012 och pekande på vår tids
”problematik”.
Skröna om liv och konst "Strindbergs skugga i Nordens Paris" är en rik
skildring av hur konstnärer iscensätter sig gentemot
varandra i 1880-talets Köpenhamn, skriver Lars Ring.
Av Lars Ring SvD 8 oktober 2012
Prosa Strindbergs skugga i Nordens Paris Ulf Peter Hallberg 326 s. Norstedts
Alla familjer har sin egen mytologi, berättelser om
när världshistorien snuddat vid identifierbara
anförvanter. Släkten Hallberg påstår sig ha berättat
skrönor om Knud Wiisby, en nu okänd, rysligt ful
dansk som var med 1888 då Köpenhamn var en explosion
av förmodernism, komplett med en manisk Strindberg,
en suicidal Victoria Benedictsson och bröderna
Brandes – såväl kritikern som tidningsutgivaren
vilka båda iscensätter kulturliv och moral. Ulf Peter Hallberg har skrivit en blandning av
intellektuell skälmroman och kulturhistorisk
skildring av det tumult som var den danska
huvudstaden. Här ska Industri- och
Lantbruksutställningen öppnas och med den en ny syn
på teknik och framtid. Köpenhamn är nybliven
metropol och Hallberg skriver en metafor över
storstaden som plats för kollisioner och utbyten.
Han gör Hotell Leopold, där Strindberg och
Benedictsson tar in, till en plats där individen
tydliggör sin särart men också sin hemlöshet. Båda
är resultat av det nya, farbara Europa, där
Strindberg ständigt är på flykt från sig själv. ”Strindbergs skugga i Nordens Paris” har en hel rad
huvudpersoner, först och främst Knud Wiisby och
dennes skrin med Strindbergsbrev. Berättelsen
kommenteras av en viss ”Peter Hallberg” som oroligt
reser jorden runt. Själva texten uppges vara skriven
på ett New York-bibliotek där författaren letar
texter av en amerikan, som träffat Victoria
Benedictsson när hon for till Paris 1888 – just
innan hon tog sitt liv på Hotell Leopold.
San Diego (Ca), USA ‘Julia’ a worthy actors’ showcase
By Anne Marie Welsh, Special to the U-T U-T San Diego (The San Diego Union-Tribune), Oct. 7,
2012
Playwright Claudio Raygoza has changed the gender of
the aggressor in his new play inspired by
Strindberg’s classic “Miss Julie.” But more than a
century after Strindberg’s boundary-crossing work
scorched Swedish propriety, steamy sexual, class and
power dynamics still propel the world premiere
production of “Julia,” now at Ion Theatre. Raygoza also directed this first staging of his new
script, a three-person dance to the death in which
we do not know whether any of the players actually
dies in the end. Yet despite such confusion over
several simple plot points, “Julia” cranks up the
tension and holds the attention for most of its
90-minute length. All three actors prove compelling — Ion mainstay
Catalina Maynard as the neurotic Julia, and
newcomers Jorge Rodriguez as the ambitious young
Jacob and Aneylid Meneses as his timid girlfriend,
Cristal.
Libri della soffitta - Teatro August Strindberg - Il Sogno Di Roberto De Giorgi Agor@ Magazine, domenica 7 ottobre 2012
Il nostro autore è una delle colonne della
letteratura scandinava, l’altro probabilmente, ne
parleremo in seguito, è il norvegese Henrik Ibsen,
altro drammaturgo sul podio della nostra soffitta di
libri. Anzi i due vivono appaiati, quando Ibsen
scrive la“ Casa della bambola”, l’altro risponde con
“Le case delle bambole”. Johan August Strindberg nasce e muore a Stoccolma,
percorrendo un periodo di vita dal 1849 al 1912. Una
vita un po’ disordinata, intrecciata con esperienze
molteplici e scelte estreme e talvolta
contraddittorie, a tratti rivolta contemporaneamente
a varie discipline non chiaramente connesse alla
prassi letteraria dello poeta e drammaturgo, ma
all’arte, come la scultura e la pittura o la
fotografia, oppure alla scienza, come dimostra
l’interesse per la chimica, ed infine alla pratica
religiosa che sconfina nella teosofia.
Unikt konstverk som muttrar
och skruvar Av Lars Ring SvD 6 oktober 2012
Teater Mutter/Fordringsägare Texter: Eva Runefelt, August Strindberg. Strindbergs Intima teater Regi, scenbild: Åsa Kalmér. Scenografi: Peter Holm. Medv: Maria Salomaa, Sven Ahlström, Samuel Fröler
Ur vad kommer skapandet? Hur ofta förvandlar
kreatören också sitt äktenskap till ett
utvecklingsbart verk? Var går gränsen mellan konst
och vardag? Frågor direkt från ateljégolvet. Först något seriöst och sedan något mer lättsamt –
det har under århundraden varit ett populärt recept
på teaterscenen. Så också på Strindbergs Intima
teater: först ett nytt, poetiskt monodrama om
inspiration – särskilt den som försiggår inom en
viss August Strindberg – och därefter en
relationskomedi av nationalskalden själv, som också
handlar om konstnärskapet. ”Mutter” heter inledningsstycket, framfört av Maria
Salomaa mot en fond av vitt papper. Stycket är ett
försök att beskriva skapelseprocessen och tar sitt
namn från det avsnitt ur ”Tjänstekvinnans son” där
Johan berättar om hur han samlar muttrar på gatan.
Just så gör Strindberg livet igenom. På sina
promenader samlar han intryck, fantasier, fragment
av drama.
Nojig och lynnig Strindberg i Uppsala Strindbergs mörka Uppsalatid skildras rörande
mänskligt i en ny lunchföreställning, skriver Björn
Lövenlid.
Av Björn Lövenlid UNT, 2012-10-06
Teater August - en Uppsalastudent Reginateatern, fredag.
I August - en Uppsalastudent får publiken en
möjlighet att leva sig in i hur det kan ha känts för
August Strindberg när han satt i ett dragit
studentrum vid Odinslund för 140 år sedan och frös,
utan pengar, plågad av tvivlen kring sin egen
förmåga och med ett stigande förakt för den
omgivande akademikerstaden. Enmanspjäsen bygger på Strindbergs brev till kusinen
Oscar Strindberg. Skådespelaren Mats Tielman
Lindberg skildrar här en ung August full av energi
och ambitioner som dock känner sig allt mer fången i
en högfärdig ankdamm där det andliga och
konstnärliga klimatet är ökenartat: "Från Övre Slottsgatan har jag utsikt över den
förbannade Fyrisslätten. Värmen finns inte här utan
utanför stadsgränsen. Där finns konstens boningar". Det är ingen bullrig man med storhetsvansinne
Tielman Lindberg gestaltar utan en osäker stackare
som lägger sina sista riksdaler på konjak och har en
flaska gift inom en armlängds avstånd på sitt
skrivbord, i det fall att det någon gång under
skapandeprocessen plötsligt skulle gå upp för honom
att han har förspillt sitt liv.
By Joanna Gentilli The Australian, October 06, 2012
AUGUST Strindberg is best known as the author of the
play Miss Julie (1888) and for burning his hands in
the kitchen sink trying to make gold. He wrote 61 plays, three books of poetry, 14
autobiographies and 19 novels. A scientist,
photographer and painter of note, he quarried his
own turbulent life for literary raw material. In a
new biography titled Strindberg: A Life, Sue
Prideaux plunges straight into the mayhem.
By Robert Dex The Independent, Friday 05 October 2012
A book about life in an Indian slum and the story of
George Mallory's attempt to climb Everest are among
the contenders for a prestigious literary prize. The shortlist of six books in contention for this
year's Samuel Johnson Prize for Non-Fiction also
includes a history of violence and a biography of
playwright August Strindberg, but there is no room
for Salman Rushdie's memoir Joseph Anton, which made
the initial longlist. MP David Willetts, who chairs the judging panel,
said: "The titles on this year's shortlist have all
impressed the judges with their originality and high
quality of writing. Each of them communicates
complex themes, and in a way that is both
enlightening and entertaining. "These are significant books which have the ability
to change our view of the world and which we believe
will make a lasting contribution to their genres.
Their broad range of subject matter reflects the
diversity of English-language non-fiction, and has
the potential to inspire readers of all interests." The winner of the prize, which will be announced on
12 November, receives £20,000. Previous winners include Anthony Beevor's history of
Stalingrad and Barbara Demick's Nothing To Envy:
Real Lives In North Korea.
The shortlist: Behind The Beautiful Forevers: Life, Death And Hope
In A Mumbai Slum, by Katherine Boo Into The Silence: The Great War, Mallory And The
Conquest of Everest, by Wade Davis The Old Ways: A Journey On Foot, by Robert
Macfarlane The Better Angels Of Our Nature: A History Of
Violence and Humanity, by Steven Pinker The Spanish Holocaust: Inquisition And Extermination
In Twentieth-Century Spain, by Paul Preston Strindberg: A Life, by Sue Prideaux
De har gjort många av de klassiska tragiska
dramorna, alltid iklädda clownkläder. 1 2 3 Schtunk
tar med sig clownnäsan in i föreställningar som vi
är vana att se på helt andra sätt. I helgen gästar
de Sörmland och ger föreställningar både i Nyköping
och Eskilstuna. Det är Strindbergs Hemsöborna som
visas i ny tappning. Hemsöborna på clowners vis - 1 2 3 Schtunk tar över
scenen
Improvisation och publikmedverkan är en viktigt
ingrediens i 1 2 3 Schtunks föreställningar. – En gång hade klädde en fransman i publiken av sig
alla kläder på scen, berättar Josefine Andersson. 1 2 3 Schtunk har växt stor uppmärksamhet med sina
nytolkande uppsättningar av tragiska draman och de
har rest runt världen och uppträtt.
Updated rendition of 'Miss
Julie' still a potent force
By Everett Evans Houston Chronicle , Thursday, October 4, 2012
Class warfare? Gender warfare? Bring 'em on! Swedish playwright August Strindberg did not shy
from life's "cruel and powerful struggles" (as he
described them) - instead turning them into
groundbreaking and enduring theater. His early "Miss
Julie," written in 1888 and considered one of the
cornerstones of naturalism, scandalized audiences of
the day with its frank depiction of the power
struggle that plays out when a bored, willful
aristocrat sets out to seduce her father's ambitious
valet. Classical Theatre Company doesn't flinch either in
its current production. Director Julia Traber and
her trio of strong actors give this rendition
intimacy, authenticity and toughness - just the
qualities needed to prove that, though "Miss Julie"
is no longer shocking, it's still potent stuff.
Av Mats Arvidsson
SR, P1, Kulturnytt, 5 oktober 2012
"Jag är en djefla man som kan göra många konster" är ett
känt Strindbergcitat. Därav namnet på Liljevalchs
utställning om det sedan 100 år döda geniet som öppnar i
dag: "En Djefla utställning" heter den kort och gott.
Och i 12 stycken Strindbergsrum vill man visa hur han
var, August som, konstnär, dramatiker, debattör,
alkemist och människa. Mats Arvidsson har tjuvkikat på utställningen.
Jag tycker om attacken i det här projektet, ingen
undervisning, inga skyltar på väggarna, ingen kronologi,
bara gestaltning, en konsthall som använder sig av konst
och vägrar att bli en skolbok. Det är snyggt. Vad Liljevalchs har gjort av gamle Ågust är en rad
scenografier, skapade av Ulla Kassius, fritt
associerande till olika delar av gubbens liv och verk,
och sådana finns det ju gott om, med hans måleri i
centrum. Den stora skulpturhallen har ett knallrött golv, på
väggen en enorm uppförstoring av en målning, där bredvid
det lilla originalet, ett frimärke i den digitala
orgien. När det blir klart skall det bli fik i ett hörn,
och vad blir det? Röda Rummet förstås. Och så går det på, rum efter rum, ibland blir det mycket
vackert, som i rummet med väggarna klädda med
heltäckningsmatta och gigantiska sprutmålade
uppförstoringar av detaljer av en hans vackraste
målningar, ibland blir det väl mer skruvat, som om
scenografen hade vridit sig i kramp för att behöva fylla
ett rum till med fyndiga påhitt, men det gör inte så
mycket. Och inte får man veta eller uppleva något vidare av
Strindberg, men det gör heller inte så mycket. Jag skulle helt enkelt vilja råda en besökare på
Liljevalchs att glömma Strindberg och bara gå runt i en
utställning, en utställning som bara vill vara just
utställning, och har lyckats ovanligt bra med att bli
just det. Vad kan man mer begära av en konsthall?
Strindberg anländer till vår tid RÅ ESTETIK Liljevalchs konsthall transformeras till
allkonstverket Strindberg när ”August. En djefla
utställning” öppnar idag. I tolv scenograferade rum
möter besökarna alkemisten, målaren, fadern,
dramatikern… Dessutom spelas tio pjäser här.
Av Anna Ångström SvD 5 oktober 2012
När Strindbergsåret går in på upploppet är det ganska
kaxigt att öppna en utställning-föreställning som ska
”återerövra” titanen och visa honom på ett annat
överraskande sätt. Men efter rundvandring i en
förvandlad Liljevalchs konsthall förstår man vad
scenografen Ulla Kassius menar: –Jag vill damma av Strindberg och ge honom tillbaka till
oss som den moderna och stora allkonstnär han är. Trogen sin förkärlek för en rå och ”ful” estetik har
Ulla Kassius skapat tolv dramatiska rum på olika teman
där plywood ramar in dyrbara originalmålningar av August
Strindberg, eller där hans stormiga motiv med hjälp av
digital teknik förstorats upp till tapeter och
heltäckningsmattor som klär in golv och väggar. –Jag profanerar honom lite, gör gillestuga av hans
konst. Men när idén redan var utarbetad läste jag något
Strindberg själv skrev och som hakar i min tanke: ”Jag
kan för samma summa varmed jag köpte ett klent original
låta så gott som tapetsera en vägg med mästerverk; detta
blir naturligtvis endast en fördel för den mindre
bemedlade, ty den rike står det ju fritt att köpa
originalmästerverk.”
Teatro: 'El pelícano' de Strindberg a cargo de Tot
Teatre 'El Pelícano' de Strindberg
clausura las Jornadas Pro-Salud Mental Toni Riera y Antonia Cardona dirigen la obra, que aborda
las aristas de la violencia psicológica
Por L. Ferrer Arambarri | ibiza
Diario de Ibiza, 05-10-2012
Como conclusión a las Jornadas Pitiusas Pro-Salud Mental
que organiza Adisamef, el Club Diario de Ibiza acoge
este sábado a las 21 horas la obra de teatro 'El
Pelícano' de August Strindberg, a cargo del grupo Tot
Teatre bajo la dirección de Antònia Cardona y Toni
Riera. Esta obra muestra a una familia en decadencia en el
momento de la muerte del padre y la boda de la hija de
la protagonista, una madre 'vampírica' y absorbente. Un
grave secreto se irá desvelando a medida que avanza la
trama, «atrapando en ella al espectador», explica
Cardona, que ha contado en esta ocasión con los actores
Nadia Banegas, Ana de la Nava, Gabriel Gambacorta, José
Antonio Linero y Toni González. La obra aborda las aristas de la violencia psicológica.
«Está ambientada a finales del XIX y es perfectamente
vigente, muchas de las cosas de las que habla son muy
actuales», añade Cardona. La compañía representará de
nuevo la obra los días 20 y 21 de octubre en Cas Serres. «Hemos trabajado mucho y nos gustaría que todos los que
quieran tengan la oportunidad de verla. Llevamos
ensayando el montaje desde marzo, todos trabajamos con
lo que vamos muy poquito a poco», explica la directora
artística que avanza que han intentando acercarse al
ambiente de principios del siglo pasado a través del
vestuario y la puesta en escena.
I sin artikel om Nikolaj Tjernysjevskij och Strindberg
(SvD 4/10) karakteriserar Jan Myrdal ”dagens så kallade
demokrater” i Ryssland som beklagansvärt likgiltiga för
romanen ”Vad bör göras?” Hans ordval är anmärkningsvärt.
”Så kallade demokrater” är det skällsord som
Sovjetnostalgiker och storryssar – i skön blandning –
brukar använda om de människor som bekänner sig till den
parlamentariska demokratin och motsätter sig Putins
alltmer auktoritära styre. Jag har ett tips till Myrdal.
Vill han variera sig kan han i fortsättningen beskriva
dessa hopplösa liberaler också som ”dummokrater” – så
får de nu allt oftare heta i de ryska extremkretsar som
står honom nära.
Essän höll inte måttet Jan Myrdal är överdramatisk. När vi fick Mariusz
Kalinowskis essä om Strindbergs ryska kopplingar var en
utgåva av Strindbergiana redan var klar. Men nu kan vi
erbjuda Kalinowski plats på vår nya webbsajt, skriver
redaktörerna för Strindbergiana. August Strindberg, 1899.
Av Elena Balzamo, Anna Cavallin, David Gedin, Per Stam
(redaktörer för 2013 års Strindbergiana). SvD 4 oktober 2012
Makterna är emot Jan Myrdal, Mariusz Kalinowski och
Nikolaj Tjernysjevskij. Strindbergssällskapets årsskrift
Strindbergiana 2009 refuserade en artikel om
Tjernysjevskijs eventuella påverkan på ”Fröken Julie”.
Det är förstås smickrande på ett lite bakvänt sätt att
tillskrivas makten att förtränga och förfalska
historien. Men Strindbergiana är ett helt ideellt
projekt, som vare sig har råd att betala honorar eller
avlöna sina redaktörer, utan helt och hållet lever på
Strindbergssällskapets medlemmar. Hur många som vill
stödja August Strindbergs verk och minne genom
medlemskap avgör också hur många artiklar Strindbergiana
kan trycka. En hel del uppsatser måste refuseras.
Strindbergs ryska rötter censureras Det var ryska radikala verk som gav August Strindberg
inspirationen till Fröken Julie och Ett drömspel. Men
detta har mörkats av den svenska litteraturforskningen,
hävdar Jan Myrdal.
Av Jan Myrdal SvD 4 oktober 2012
Strindbergsåret
Den svenska Strindbergsforskningen har sina skygglappar.
Därför har den haft svårt att se att hans tidiga
radikalism inte är modern i europeisk 1880-talsmening
utan har rötter hos Dickens och Heine och svensk
småborgerlig polemik i Crusenstolpes efterföljd. Senare
fick August Strindberg en annan och vidare syn av sådan
läsning som Henry Thomas Buckles ”Civilisationens
historia i England”. Men först efter att ha lämnat
Sverige kom han i emigrationen på 1880-talet att gå
förbi ”det unga Sverige”. Särskilt läsningen av fyra författare gav honom – vilket
han noga beskrivit i sina brev – de nödvändiga
impulserna. Jules Vallès möjliggjorde för honom att
komma fram till att skriva ”Tjänstekvinnans son”. Nils
Herman Quiding gav honom den förklaring till samhällets
hemlighet han tidigare blott anat: Samhället är till för
att överklassen skall kunna hålla underklassen nere.
Nietzsche, vars inflytande vanställts av att han
fascinerat Hitler, är värd ett eget kapitel. Slutligen
har vi Nikolaj Gavrilovitj Tjernysjevskij. Denne, som av
socialt/politiska skäl trängs ut ur den akademiska
svenska idéhistorien, hade ett avgörande inflytande på
August Strindberg och har bestämt namn, gestalter och
utformning i hans ”Fröken Julie” och senare fått honom
att skriva ”Ett drömspel”, just i polemik med
Tjernysjevskis ”Vad bör göras?”
When women theatre makers gathered at the ninth edition
of the Women Playwrights International Conference in
Stockholm, there was much to chew and digest, to
question and resist.
A LARGER-THAN-LIFE Bjorn Borg sports his famously
expressionless look, while the King and Queen of Sweden
display the waxwork gaze of elderly royals. August
Strindberg and Ingmar Bergman focus forever on the
darkest nights of the soul. You escape through the green channel of the wholly
sanitised, somewhat lonesome Arlanda airport. In Sweden, centennial celebrations are on for Strindberg
(1849-1912). A lavish, year-long, multi-pronged festival
stages his plays as never before. Meanwhile, the
national theatre Dramaten holds an Ingmar Bergman
festival, paying tribute to another Swedish theatre and
film legend, whose Fanny and Alexander continues to pack
halls. Your destination is the gracious 123-year-old Sodra
Teatern, or Southern Theatre, in the Bohemian region of
Stockholm’s waterscape. (This city of 14 islands floats
on hundreds of lakes.) One of the directors informs you
that the area is called Mosebacke, a name associated
first with flour mills. Eventually, it became the haunt
of writers and intellectuals. Pointing to the adjoining
terrace, now an open air cafe overlooking the blue
waters, he asks, “Do you know that Strindberg described
this very terrace in his novel The Red Room?” On the terrace, below the cloudless August sky, a bust
of the writer stands beside the bar. His gaze takes in
women of every age and description, crowding the wooden
tables, sipping wine or sparkling water, digging their
forks into pasta and potato salad. What an endless
flurry of tongues! You expect Swedish, Norwegian, Danish
and Finnish, but you also hear Spanish, Italian, German,
Dutch, French, Creole, Arabic, Farsi—not to miss
Australian, Nigerian, Canadian and Indian English. And
is it Pashto from the veil-cocooned Afghan girls?
Marathi in that corner over there? That is Jyoti
Mhapsekar, the theatre activist, a determined saree
among dull trousers and dark skirts. The 300-odd women gathered here all have one thing in
common. They are theatre makers. Most are playwrights.
Abu Dhabi (أبو ظبي), United Arab Emirates (دولة الإمارات
العربية المتحدة,)
NYUAD Institute Presents Theater Mitu’s Original Adaptation Of August
Strindberg’s A Dream Play In Abu Dhabi
Abu Dhabi City Guide, 4 October 2012
Theater Mitu, the professional theater company in
residence at NYU Abu Dhabi, will return for its third
public production in Abu Dhabi, performing August
Strindberg’s 1901 classic, A Dream Play. The production
will have a five-performance run from October 17-20 at
the NYUAD Downtown Campus. The play tells the story of a mythological being who
descends to earth to understand the human condition. A
marked departure from the traditional model of
storytelling in the early 20th century, the play was an
early exploration into dramatic expressionism and
symbolism and remains one of Strindberg’s most renowned
dramas. A Dream Play takes the ethereal and surreal form
of a dream, moving across periods in time and space of
the protagonist’s human experience. Theater Mitu’s
“Whole Theater” approach incorporates a range of
hyper-theatrical global performance traditions — such as
Japanese Noh and Kabuki, and Indian Kathakali —
energizing the text with acrobatic physicality,
modernist design, and an impactful original music score. Rubén Polendo, director of Theater Mitu and head of
NYUAD’s Theater Program, said: “The play is beautiful
and has a number of symbolically charged moments taking
on some of the questions we’ve been asking forever. A
theme that particularly stands out is the attachment
individuals develop towards their function in society,
and the way that it can both define and confine them.
The play is about balance and letting go, it touches on
family, age, love, work, among other things." “Theater plays an important role in bringing the
community together by supporting a cross-cultural
connection and dialogue amongst people in that shared
space,” he added. “It puts us all in a bus and takes us
somewhere.”
A Dream Play is presented by NYUAD’s Theater Program and
the NYUAD Institute.
Dramaten Strindbergs enda vikingapjäs tillbaka
på Dramaten
Pressmeddelande 4 okt, 2012
” Kvinna, du river ned min styrka med dina känslor! Låt
mig gå! Leken har börjat!” Med kopparlurar, mungiga, tjärlukt, facklor, blod och
svett bjuder vi in till äkta vikingateater i Lejonkulan!
Den fredlöse, Strindbergs enda fullbordade vikingapjäs,
hade sin urpremiär 1871 på Dramaten. Nu tas den upp
igen, för första gången på Dramaten sedan urpremiären,
av Nils Poletti, Lena Lindgren och Markus Granqvist.
Premiär 13 oktober. På 1100-talets Island möter vi en flyktingfamilj som
brutit upp ifrån Östergötland och det kristnade Sverige.
Den fredlöse - en fornordisk saga handlar om den hårde
jarlen Torfinn som med sin hustru Valgerd försöker hålla
ihop familjen i det karga landskapet. Men dottern Gunlöd
kan inte kan sluta tänka på det smärtsamma uppbrottet
med korsriddaren Gunnar. Den fredlöse är en del av projektet Satans Strindberg,
där regissören Nils Poletti under hösten sätter upp en
rad snabba och experimentella Strindbergsrelaterade
produktioner i Lejonkulan. Läs mer på
http://www.dramaten.se/Dramaten/Forestallningar/Satans-Strindberg/
I rollerna Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna
Sundqvist, Py Huss-Wallin** Ester Uddén*, Hampus
Hallberg* Regi Nils Poletti Scenografi/Ljus Markus Granqvist Kostym Lena Lindgren Peruk och mask Peter Westerberg, Anne-Charlotte Reinhold
*Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö ** Praktikant från avgångsklassen 2013 Mimprogrammet
StDH
Den fredlöse - en fornordisk saga Premiär 13 oktober
Konstnären Meriç Algün Ringborg har gjort en utställning
med böcker som aldrig har lånats ut. Här är andra sidan
på skalan. Följande 20 böcker är de som har lånats ut mest på
Stockholms stadsbibliotek hittills under 2012.
1. ”Felicia försvann” av Felicia Feldt (2011) – 1323
utlån 2. ”Gustavs grabb” av Leif G. W. Persson (2011) – 1323
utlån 3. ”En dåres försvarstal” av August Strindberg
(Pocketutgåva 2012) – 1050 utlån 4. ”Gittan gömmer bort sig” av Pija Lindenbaum (2011) –
951 utlån
Teater får hatmejl – skådespelare har ”fel” hudfärg Av Ida Gustafsson Aftonbladet 2012-10-03
Dalateaterns skådespelare Måns Clausen och
teaterchefen Gugge Sandström har fått flera hatmejl. Avsändarna menar att de ”smutsar ner Strindbergs verk”. – Mejlen är i sak ganska tarvliga. Vad man reagerar på
är att Måns är en svart skådespelare, säger Gugge
Sandström. I helgen mottog teaterns personal flera hatmejl och
kommentarer på facebook för deras uppsättning av
Strindbergs klassiker Hemsöborna. En del av avsändarna
har gått till att formulera direkta hot mot personalen. ”Antidemokratiska krafter” De har skrivit att de eller den som tillsatt ensemblem
kommer att bli bestraffade, berättar teaterchefen. – I grund och botten är det samma argumentation som
Anders Behring Breivik använder. Och sådant här måste
man ta upp och tydliggöra. Här finns det starka
antidemokratiska krafter som baseras på grund av en
människas hudfärg, säger Gugge Sandström. Teatern har polisanmält händelsen och den rubriceras som
hets mot folkgrupp.
”Arg och trött” Skådespelaren Måns Clausen säger till Aftonbladet att
han inte vill kommentera hotbilden mot honom själv. – Det är ganska generellt kränkande och rasistiska mejl,
allt en kan tänka sig.
Por Ernesto Schoo La Nacion, Miércoles 03 de octubre de 2012
Celebramos tanto a Juliette Binoche (París, 1964) como
actriz de cine (El paciente inglés, Chocolat, entre
otros muchos títulos que le valieron un Oscar, un César
y un premio en Cannes), que olvidamos sus primeros pasos
en el teatro, del que estuvo ausente durante más de diez
años. Acaba de volver a él, en Londres, en una versión
de Señorita Julia, de Strindberg, en francés y dirigida
por su compatriota Frédéric Fisbach. En la edición del
Guardian, de Manchester, del pasado 23 de septiembre,
Killian Fox entrevista a Juliette y su primera pregunta
es si la versión difiere mucho del original. "Espero que sí -contesta Binoche-: cuando un texto se ha
representado tanto, se espera tener de él una nueva
visión. Me sorprendió ver cuán moderna es la obra, en lo
que dice sobre las mujeres y las consecuencias de su
emancipación. Sin embargo, el costado aristocrático de
la pieza me parece un poco anticuado. Creo que las
mayores diferencias sociales hoy en Francia se dan entre
inmigrantes y nativos. Sería interesante que Juan, el
mucamo con quien Julia, hija de un conde, tiene una
relación, fuese, por ejemplo, un nordafricano que posee
a una mujer blanca."
Teaterrecension "Fin balans mellan finurlighet och
bistert allvar" "Tribadernas natt" handlar om en laddad episod i August
Strindbergs och Siri von Essens liv. Efter Tres
recensent Aila Stefansdotter-Franck ger Teater
Västernorrlands uppsättning ett mycket högt betyg.
Av Aila Stefansdotter-Franck Nyheter P4 Västernorrland, tisdag 02 oktober 2012
Pjäsen Den starkare ska sättas upp. Ett sista försök för
Siri von Essen att göra come back i teaterns värld - och
maken August Strindberg, som hon ligger i skilsmässa
med, står för manuset. Men det är omöjligt att repetera.
Siris förtvivlan över en förlorad karriär och Augusts
arroganta spydighet sätter käppar i hjulet. De vrålar på
varandra och svordomarna haglar då de blandar ihop
fiktionen med sin egen verklighet. Maktspelet mellan Siri och August är centralt - bråket
om deras förflutna. Han ville ha henne som mor till deras barn. Hon ville
spela teater. Hon ser hans texter som lögnaktigt skvaller. Han kallar
det konst. Den egocentriska, hetsiga och svartsjuka August - spelad
av en porträttlik Åke Arvidsson - känner sig kränkt av
det mesta. Gisela Nilssons Siri gör narr av Augusts
självömkan och kontrollbehov. Hon är sarkastisk och
förbannad, ignorerar hans pikar och hackar sönder hans
argument. Det handlar om två individer som ältar och
ältar utan att kunna gå vidare med sina liv.
Liljevalchs söker Strindberg av i dag Liljevalchs hör till de sista att uppmärksamma
Strindbergsåret. För att locka mätta besökare, satsar
konsthallen på ett allkonstverk. Teater, litteratur,
konst, dans och musik samsas i ”Strindberg - en djefla
utställning”.
Norran 2 oktober 2012, Stockholm TT Spektra
Det skulle kunna ses som ett självmordsuppdrag, att låta
August Strindberg bli affischnamn i slutet av ett år när
teater, konst och text av och om Strindberg har sköljt
över publiken. - Vi kände att vi måste göra något nytt. Vår Strindberg
är mer samtida, mer potent, mer dramatisk, säger
konsthallschefen Mårten Castenfors. Ett 20-tal originalmålningar är inlånade och utgör en
slags stomme i utställningen, tillsammans med
teckningar, fotografier och anteckningar. Men i
scenografen Ulla Kassius händer är de stora kopiorna och
heltäckningsmattorna med tryckta målningar lika viktiga. - Jag tror i alla fall inte att han kommer kännas
dammig, och inte heller museal, säger hon. Det är Ulla Kassius som har skapat utställningens tolv
rum utifrån olika aspekter av Strindbergs konstnärskap:
olika teman, färgskalor och stämningar. Ett rum är till
exempel inspirerat av Strindbergs kanske mest kända
målning, ”Vågen”, och av sagan ”Stora grusharpan”, där
egenartad musik stiger från havets botten efter att ett
piano tappats i vattnet ute i skärgården. I rummet
”Barnkammaren” är författarens barn porträtterade på
väggen och besökare ska kunna sitta och läsa och bläddra
i hans sagor tillsammans med sina barn. På väggen hänger
målningen ”Underlandet” i klimatram, inlånad från
Nationalmuseum. - Att hänga en sådan målning på en matta var de inte
helt förtjusta i, restriktionerna är många när det
handlar om så dyrbara verk, säger Ulla Kassius.
Miss Julie from Classical Theatre
Company Lacks Essential Sexual Chemistry
By Jim J. Tommaney Houston Press, Mon., Oct. 1, 2012
The set-up: Miss Julie, August Strindberg's ground-breaking
psychological drama originally set in Sweden in 1874, is
transferred to New Orleans in the 1920s, but a valet
engaged to the cook still beds the lady of the house,
and this violation of social taboos still leads to
complications most dire.
The execution: The setting is the large kitchen to a mansion, and the
set conveys this, though with a sparse, minimalist look.
Christine, the cook, is played by the excellent Michelle
Ogletree, and she creates a credible characterization,
but since Christine is a devout church-goer and shows
common-sense, Ogletree has little chance to show her
range. David Matranga plays Jean, a valet, and provides
the requisite good-looks, and a tall, imposing presence.
He does a good job expressing the scripted aspirations
of the lower classes for upward mobility, and provides
intelligent, persuasive and appropriate line readings,
but a little more Stanley Kowalski might have been
included - this is a play about lust, and how its
impulse can change lives.
Helt säkert har Schtunk blivit snällare med åren, det
såg man i Älmhult på lördagskvällen då Hemsöborna
spelades på Speakeasy. Speakeasy är en före detta
industrilokal med en god stämning som är långt mer
lämpad för Schtunk än en teatersalong.
Strindberg och hans pjäs fick en kärleksfull behandling
av Schtunk, liksom publiken, teatergruppen från Göteborg
som med samma friska mod hanterar till exempel Hamlet
och tidigare Erik XIV av Strindberg. I båda fallen
gjorde Schtunk mycket hårdare utspel än som var fallet
med Hemsöborna. Den formades som en mildare variant av
gruppens respektlösa improvisationer. Ensemblen bestod av tre personer, Josefine Andersson,
Lasse Beischer och Dick Carlsson i de olika roller som
behövs för att skildra den vår då Carlsson har svarat på
tidningsannons och får anställning för att sköta gården
på Hemsö åt madam Flod eftersom herr Flod har gått ur
tiden och sonen Gusten mest hänger på sjön. Det är en märklig sak med Schtunk att gruppen har så
lätt att värma upp sin publik genom att bara stå där och
börja en föreställning med att säga just ingenting. Det
är ett mästerverk i scenkonst bara det, sedan drar det
så sakta i gång, Strindbergs text ligger där den ligger
och blir ordentligt hanterad tills det plötsligt handlar
om något annat. Thomas Påhlsson vid tekniken har
uppgiften att hålla föreställningen på spåret när alla
orden hamnar alltför långt ut i tassemarkerna där det
kan bli oförskämt roligt.
----------------------- ”Fröken Julie” kommer till Vara
Lidköpingsnytt, 30 september 2012, Redaktionen
Om ett par veckor kommer August Strindbergs pjäs Fröken
Julie till Vara Konserthus. Fröken Julie är ett av hans
mest spelade och berömda verk. Den hade urpremiär i
Köpenhamn 1889 och spelades runt om i Europa innan den
hade premiär i Sverige och Lund 1906. ”Skandalös” och ”oanständig” var omdömena då, ett år
senare hade 134 stycken utsålda föreställningar på
Strindberg egen teater vid Norra Bantorget gått och
visat på dramats storhet. – Fröken Julie är den vackraste och grymmaste
kärleksaffären i dramatiken. En midsommarafton som
börjar med längtan och lust och slutar i död och
tragedi. Den unga ensemblen från Stockholm ger oss en
sensuell och innerlig Strindberg, säger Therese Finné
Holmberg, teaterproducent på Vara Konserthus. Björn Melander står för regi i en omarbetad version, där
han har förvandlat manusets Kristin till en Kristian,
och därmed spetsat Strindberg triangeldrama om klass och
genus ännu ett snäpp. Här får publiken möta herrskapsfröken Julie (Camilla
Nyberg), betjänten Jean (Andreas Rodenkirchen) och
Kristian (Rolf Christiansson). Fröken Julie låter sig
förföras av betjänten Jean. Hon är medveten om sin
klasstillhörighet och låter sitt förakt gå ut över
omgivningen. Betjänten Jean är mer råbarkad men ändå
sofistikerad. I handlingen finns även Kristian med.
Mellan dessa tre karaktärer utspelar sig ett drama om
kön, klass och kärlek. Tolkningsföreträdet vandrar
mellan de tre rollerna, allt medan skulden rullar som
ett stort svart klot mellan dem.
----------------------- Dubbelexponering ger Dödsdansen djup
Av Sara Granath SvD 30 september 2012
Teater Dödsdansen/Vi har det bra Riksteatern/SMOT på Kulturhuset, Haninge Av August Strindberg och Camilla Blomqvist. Regi: Dritëro Kasapi. Scenografi: Annika Nieminen Bromberg. Medv: Sylvia Rauan, Benjamin Moliner, Jimmy Endeley
Ett gift par sitter och väntar på Döden, utleda, arga,
längtande ut ur det gemensamma fängelset. Ändå stannar
de i sitt torn. När Dritëro Kasapi tar sig an
Strindbergs ”Dödsdansen” framstår deras liv som totalt
absurt; det är en uppenbar urcell för senare teatrala
äktenskapshelveten och existentiella betraktelser: ”Vem
är rädd för Virginia Woolf” ”I väntan på Godot” och en
hel massa annat. Men det behöver man inte veta för att njuta av spelet i
Annika Nieminens scenrum, uppkritat på svarta väggar och
förtydligat av en instruerande bakgrundsröst. Den
upprepar sig ibland som en gammal stenkaka med hack i.
Äktenskapet utspelar sig förr i tiden, det betonas, och
Sylvia Rauans Alice och Benjamin Moliners Edgar kunde
vara tagna ur en svartvit stumfilm. Som en katalysator kravlar sig bokstavligen Jimmy
Endeleys Kurt in, ljusare klädd, modernare, mer social
och antagligen mättare. I tornet finns inte ens en
brödbit. Här råder brist på allt. Moliner gör kaptenen till ett monster av manlig
självtillräcklighet som samtidigt är så rörande
bräcklig. Ingen kan nedmontera en macho som Strindberg.
Sylvia Rauan framstår i jämförelse som den mer sansade,
ett offer för makens isolerande övermänniskoidéer. Men
hon får också sina utflippade ögonblick, triggad av
Kurts närvaro. ”Dödsdansen” blir här ett drama om själva tillvaron, om
fasaväckande, grundläggande tomhet.
----------------------- Teater Västernorrland jubilerar med
Strindberg Föreberedelserna har varit många inför Teater
Västernorrlands 40-årsfirande som sammanfaller med
August Strindbergs 100-årsfirande. När de flesta teatrar
väljer att sätta upp pjäser av Strindberg på scenen så
väljer Teater Västernorrland i stället P.O Enquists
”Tribadernas natt” som placerar Strindberg själv i
huvud- rollen. I kväll är det premiär för Teater Västernorrlands stora
jubileumssatsning.
Av Conny Pedersén Dagbladet 29 september 2012
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Det är
även 40 år sedan Teater Västernorrland grundades. Teater
Västernorrlands firar det med sin stora
jubileumssatsning av P.O Enquists debutpjäs. Det har gått ett år sedan Kia Berglund fick förfrågan om
att regissera föreställningen. – Jättekul tror jag att jag utbrast först! Klart jag
kommer, säger Kia Berglund, som driver Teater Giljotin i
Stockholm till vardags.
Ilska mot Strindberg Hon berättar sedan om att när hon läste pjäsen så blev
hon till en början osäker på vad hon tackat ja till och
kände en ilska mot August Strindberg för sveket mot sin
hustru Siri von Essen. Siri von Essen spelade då huvudrollen i ”Den starkare”
som fru X. En roll som hon tidig- are inte var
intresserad av, men som hon tog när uppsättningen av
Fröken Julie fick spelförbud strax före premiären. I ”Tribadernas natt” så repeteras August Strindbergs
pjäs ”Den starkare” på Dagmar- teatern i Köpenhamn.
Kvällens repetitioner är försenade och August Strindberg
ska komma på inspektion.
An Existentialist 'Miss Julie'
By Paul Levy Wall Street Journal, September 27, 2012
LONDON—The French have always had an affinity with
Strindberg's "Miss Julie." Though he wrote the play in
1888, the first performance in Sweden was 18 years later
in 1906, whereas there was a production in Paris in
1893. Now, director Frédéric Fisbach's 2011 Avignon
Festival staging of "Mademoiselle Julie" has come to the
Barbican (performances tonight and tomorrow), in French,
with English surtitles. "Miss Julie" is so regularly performed in translation
that it doesn't matter a bit, especially when the
stunning Juliette Binoche, whom we've seen frequently on
the London stage, takes the title role. The rangy,
disheveled Nicolas Bouchaud plays Jean, the civilized,
cultured valet to Julie's father, the Count. Though he
is affianced to Christine, the cook (Bénédicte Cerutti),
Julie toys with him, and destroys his prospects and her
own equilibrium and social standing by sleeping with
him. Mr. Fisbach updates the action, so that just outside the
kitchen where the drama takes place, at the servants'
Midsummer Night party, they are dancing to Joy Division
and Marvin Gaye. This of course means that the class
distinctions on which the plot turns no longer have
their Victorian meaning and power. Another explanation
and motivation have to be found for Julie and Jean's
simultaneously seducing and alienating each other.
August Strindberg is renowned internationally as a
founder of the modern European drama, notably as the
playwright of “Miss Julie,” but also of more
expressionistic plays such as “To Damascus, A Dream
Play” and “The Ghost Sonata.” In Sweden, his status
resembles Goethe’s in Germany—broadly acknowledged as
his homeland’s greatest writer. His literary oeuvre
extends far beyond his work for the theater. Aside from
more than 60 plays, Strindberg authored 18 novels, nine
autobiographies and three volumes of poetry. This does
not include his journalism and nearly 10,000 extant
letters. Strindberg was also, like Goethe, a prodigious polymath.
He was an adventurous and exhibited painter, as well as
an avid photographer. For periods, he was a full-time
chemist and alchemist who published scientific papers in
these fields. Under the influence of Ernst Haeckel’s
monism, he devoted much time and energy to proving
sulfur was not an element, and that the so-called
elements were transmutable. He claimed to have
discovered X-rays 10 years before Wilhelm Röntgen.
Believing colors were captured but hidden on
photographic plates, he experimented with alternative
photographic developers in hopes of revealing hues
latent in the emulsions. He played piano and guitar.
Seeking to break new tonal ground, he tinkered with
aleatory music by randomly un-tuning one or more strings
of his guitar. Sue Prideaux’s splendid “Strindberg: A Life” is not a
long book, and sets out not to record every jot and
tittle of Strindberg’s passage from birth to death, but
to limn a vivid portrait of its complex, iconoclastic,
often self-contradictory, ever brilliant subject,
written in lively—at times inspired—prose.
Den 9 oktober kommer August Strindbergs klassiska verk
Fröken Julie till Vara Konserthus. Ett drama om klass,
kön och tillhörighet. Nu i en omarbetad version av
regissören Björn Melander och skådespelare från Svenska
Teatern i Stockholm. Nu kommer August Strindbergs pjäs Fröken Julie till Vara
Konserthus. Fröken Julie är ett av hans mest spelade och
berömda verk. Den hade urpremiär i Köpenhamn 1889 och
spelades runt om i Europa innan den hade premiär i
Sverige och Lund 1906. ”Skandalös” och ”oanständig” var
omdömena då, ett år senare hade 134 stycken utsålda
föreställningar på Strindberg egen teater vid Norra
Bantorget gått och visat på dramats storhet. – Fröken Julie är den vackraste och grymmaste
kärleksaffären i dramatiken. En midsommarafton som
börjar med längtan och lust och slutar i död och
tragedi. Den unga ensemblen från Stockholm ger oss en
sensuell och innerlig Strindberg, säger Therese Finné
Holmberg, teaterproducent på Vara Konserthus.
Strindberg in London Das Metier der Schwerelosigkeit Juliette Binoche tanzt als Strindbergs Fräulein Julie in
London auf Französisch ins Desaster. Sie ist schwerelos
und schön, aber ihre Figur bleibt so verschwommen wie
die gesamte Aufführung.
Von Marion Löhndorf Neue Zürcher Zeitung, 25. September 2012
Als wär's gestern erst passiert, lässt Frédéric Fisbach
die Geschichte von der Gräfin und ihrem Diener spielen:
als Mär von zwei Königskindern, die, getrennt von
Klassenunterschieden, zueinander nicht kommen können.
Der Liebesrausch einer Mittsommernacht endet für
Strindbergs «Fräulein Julie» im Selbstmord aus
verletzter Standesehre. Fisbachs Inszenierung ignoriert
die historische Situation, aus der die Tragik sich
speist, und besteht auf einem Gegenwartstransfer.
Kulissen, Kleider und Musik sind zeitgenössisch und von
coolem Chic. Welches adlige Fräulein aber schnitte sich heute noch
aus dem bei Strindberg vorgegebenen Grund die Kehle
durch? Im Programmheft erklärt der französische
Regisseur, ihm sei es um die grossen Fragen wie Lust und
Liebe, das Gewicht der Herkunft, die Bedeutung von
Konventionen, das Bestreben, daraus auszubrechen, und um
die tiefe Verbindung von Wahrheit und Freiheit gegangen.
Vornehmlich aber sehe er Julie als lebenslustig und
freiheitsstrebend. All dies aber zeigt er nicht.
Theatre review: Ghost Sonata
proves elusive for Edmonton production
By Liz Nicholls Edmonton Journal September 25, 2012
EDMONTON - Black comedy comes in all forms, and
sometimes provides its own punchlines. I’ll never forget
the time a theatre director called me up to report, with
some surprise, that public response to his unique
theatrical series was unexpectedly tepid. His event? A
Strindberg Festival. At Christmas time. The Swedish playwright is a household name in bleak
visions of life. And his obsessions with human
corruption and guilt, and the illusion of earthly
appearances, fuel his increasingly strange late-period
forays into mysticism and non-realism. Strindberg is a
handful, to be sure — and a gilt-edged invitation to the
inventive director. Strindberg’s fellow Swede Ingmar
Bergman, for example, directed no fewer than four
different productions. The production of Strindberg’s mysterious 1907 chamber
piece The Ghost Sonata that opens the Studio Theatre
season is a tangible demonstration of what can go wrong
when an artlessly artsy, self-conscious jumble of visual
and aural images gets thrown onto the stage, in hopes
either that some of them will stick or, alternately,
that being bizarre and whimsical is enough.
August Strindberg Repertory Theatre
Presents Casper's Fat Tuesday, 10/26-11/17
Off Off Broadway World.Com 25.9 2012
From October 26 to November 17, August Strindberg
Repertory Theatre will present an innovative double-bill
of Strindberg's plays, "Casper's Fat Tuesday,"
translated by Jonathan Howard, and "The Stronger,"
translated by Robert Greer. The evening is a "sweet and
sour" pairing of one undiscovered play and a novel
adaptation of a more familiar one. Both translations are
world premieres. The plays will be directed by Robert
Greer, produced by the Strindberg Rep and the Pink Pig
Ballet in association with Theater Resources Unlimited,
and performed at Gene Frankel Theatre, 24 Bond Street.
Doppelpremiere Theater Basel: Strindberg und
Schiller eröffnen Spielzeit Ein Doppelpack zum Beginn: August Strindbergs „Ein
Traumspiel“ und Friedrich Schillers „Don Karlos“
eröffnen in Basel die Saison mit einem neuen
Leitungsteam.
Von Bettina Schulte Badische Zeitung, 24 September 2012
Ein Doppelpack zum Beginn. Das musste sein, das ging
nicht anders – denn der eine Regisseur ist ohne den
anderen nicht zu haben. Das Basler Schauspiel wird seit
dieser Spielzeit von einer Doppelspitze geleitet,
ergänzt durch den Chefdramaturgen Stefan Wigger. Und in
diesem Duo vermählen sich, wie schön und wie zeitgemäß,
die freie und die etablierte Theaterszene. Der gebürtige
Wiener Tomas Schweigen hat mit seinem Ensemble Far A Day
Cage am Stadttheater angedockt, an dem der gebürtige
Heidelberger Simon Solberg mit Stationen in Hannover und
Mannheim frei gearbeitet hat – in Basel hat er mit drei
(politischen) Produktionen (Schillers "Die Räuber",
Frischs "Graf Öderland", Ibsens "Der Volksfeind") eine
klare Handschrift entwickelt. Das unter Elias Perrig in
den sanften Schlaf gefallene Schauspiel wollen diese
beiden neu beleben – am Eröffnungswochenende der neuen
Saison ist ihnen das schon mal recht eindrücklich
geglückt.
Strindberg und Schiller am Theater Basel Mehr ist nicht immer besser Ab dieser Spielzeit wird das Schauspiel Basel von einem
Dreierteam geleitet. Zwei der Ko-Leiter haben nun die
Doppel-Eröffnung bestritten: Tomas Schweigen mit
Strindbergs «Traumspiel», Simon Solberg mit Schillers
«Don Karlos».
Von Andreas Klaeui Neue Zürcher Zeitung, 24. September 2012
Bevor das erste Wort fällt, noch im Dunkel, schiebt
einer der Schauspieler die letzte Kulissenwand zur
Seite: Auf die Tür! Der Anfang könnte nicht
programmatischer sein – fürs Schauspiel Basel, wo mit
dieser Saison ein neues Leitungsteam antritt, für die
Gruppe FarADayCage (FADC), die im Theater Residenz
nimmt, und für die Eröffnungsinszenierung selber, August
Strindbergs «Traumspiel», aus dem das Motiv der offenen
Tür – mit dem Geheimnis dahinter – gegriffen ist. Ein
Türöffner: Das ist diese Produktion in jeder Hinsicht.
Eine Charmeoffensive, mit der FADC sich dem Basler
Publikum vorstellt: So machen wir Theater! Der Traum als Spiel Und dies nicht grossspurig auf der Hauptbühne oder im
Schauspielhaus, sondern auf der Kleinen Bühne, die sich
im Theater Basel bescheiden im Treppenhaus versteckt.
Tomas Schweigen, der Regisseur und Spiritus Rector der
Gruppe, ist mit dem Regisseur Simon Solberg und dem
Dramaturgen Martin Wigger neu Ko-Leiter des Schauspiels.
Die Dreierleitung ist sozusagen Baselland zu
«verdanken»: Der Landkanton hat 2011 eine
Subventionserhöhung ans Theater abgelehnt, was Intendant
Georges Delnon zwang, eine Übergangslösung zu finden,
bis die finanziellen Verhältnisse klar sind. Dass die
Publikumsauslastung unter dem ehemaligen Schauspielchef
Elias Perrig ständig sank, hat die Sache nicht besser
gemacht – das neue Triumvirat ist nun vorderhand für
zwei Spielzeiten eingesetzt.
UK Review: Mademoiselle Julie, The Barbican Theatre ✭✭✭✭ Juliette Binoche stars in this modern-day production of
Strindberg’s 19th-century classic. David Havelick is
enthralled.
By David Havelick Fourth Wall Magazine, September 24, 2012
This updated version of August Stringberg’s 1888
naturalistic play is performed in French (with English
surtitles) rather than in the original Swedish. Director
Frédéric Fisbach allows the audience to play voyeur as a
night unfolds in the lives of three unstable and
powerful characters. Juliette Binoche, starring in the
title role, is both a delight and a terror – it is
precisely what the role calls for. Strindberg’s timeless
tragedy is a battle of the sexes, of the classes, of
values, of expectations, of power, of desires, of
conflicting truths. It opens with a Midsummer night party where Mademoiselle
Julie, the daughter of a wealthy count, is dancing with
her servants. The audience is looking through a glass
wall and the sounds are muffled; it is as if we are
spying on strangers. With modern music (Blondie at one
point) and a stark minimalist set, the stage is set for
a contemporary drama. Early on, it is clear that Mademoiselle Julie is drawn
to her father’s valet, an attraction that is both
against the rules and against norms. As the night of
love and hate ensues, the two move seamlessly between
dream and reality, honesty and lies, embraces and
violence.
Juliette Binoche: 'These tabloid
stories, it feels like being in a bad soap opera' The Oscar-winner on her return to the stage, working
with R-Patz, and her constant fight to preserve privacy
By Killian Fox The Observer, Sunday 23 September 2012
– You're in London playing the title role in Miss Julie
– or rather Mademoiselle Julie, a modern-day production
of the Strindberg play by Frédéric Fisbach. Aside from
being in French, is it much different from the original? – I hope it's different; when a text has been played
over and over, you hope to get a new view of it. When I
reread it, I was struck by how modern the play is, in
what it says about women and the consequences of
emancipation. However, the aristocratic side of the play
seemed a little old to me. I feel like the more
significant differences in France today are between
immigrants and non-immigrants. I thought it would be so
interesting if Jean [the servant with whom Julie, a
count's daughter, has an ill-fated love affair] was, for
example, a north African man dealing with a white woman. – Do you feel sympathy for Julie?
Swedish writer August Strindberg’s 1888 play, Fröken
Julie, is told here in a French translation by Terje
Sinding with English surtitles. Mademoiselle Julie is a tale of love, longing, need,
exploitation and hierarchies that, with the action
spanning a single night, sees the eponymous heroine fall
from grace. One Midsummer Eve party, a crazed Julie
(Juliette Binoche), having just separated from her
fiancé, sleeps with her valet Jean (Nicolas Bouchaud)
before conspiring to run away with him and start a new
life. As their emotions swing from one extreme to the
other, and they recall their own pasts and memories,
Jean’s fiancé Kristen (Benedicte Cerutti) also becomes
involved, while desperately trying to stay on the
straight and narrow.
By Ian Shuttleworth Financial Times, September 23, 2012
Although this is a problematic staging, it scores highly
in its portrayal of the dynamic between the central duo What is it about Miss Julie that makes directors so keen
to rebuild the fourth wall when staging it? In Katie
Mitchell’s deconstruction for the Berlin Schaubühne in
2010, Strindberg’s events could only reliably be watched
over a video link; now Frédéric Fisbach’s version, first
seen at last year’s Avignon Festival, places things
behind a glass wall, sometimes two. Surprisingly, Fisbach maintains (in a programme-essay
dialogue with himself) that what he is doing is opening
up the play. While it is true that he completes the
picture by putting a (locally cast) chorus upstage as
the servants of Julie’s father’s household, revelling
away on Midsummer’s Eve, and also that the glass is
gradually pushed aside, I found it immensely irksome and
anti-theatrical to be watching the crucial section of
Julie and Jean’s mutual seduction through two layers of
obstruction – three if you count the dancers.
By Stephanie Markham/Staff Reporter The Daily Eastern News, September 23, 2012
The force of a mother’s love and the conflicts between
women were the themes of two plays performed during the
weekend. The Department of Theatre Arts composed renditions of
two of Swedish playwright August Strindberg’s plays in
commemoration of the 100-year anniversary of his death. Students enacted “Mother Love” and “The Stronger” this
past weekend in the Black Box Theatre of the Doudna Fine
Arts Center. These plays are considered environmental theater because
the audience is brought into the scene. The supporting staff set the stage to resemble a resort
in St. Bart’s island for “Mother Love” and a bistro in
Havana, Cuba, for “The Stronger.” They placed tables on the stage surrounding the
actresses, which front-audience members could sit at,
and sold pastries and coffee outside. The “Strindberg Café” presentation began with “Mother
Love,” a 15-minute act featuring a girl’s struggle to
distance herself from an overbearing mother. The girl discovered that her mother has lied to and
manipulated her, and she had to deal with her
complicated feelings. Michelle Williams, a sophomore theatre arts major,
played the mother in the play. “I’m hoping that they perceived the mother as selfish
and mean, even though she cared,” Williams said.
Premiere am Theater Basel Alles neu, im Minimum aber alles
anders
Von Claude Bühler
Oneline Reports, 22. September 2012
Theater Basel: Kleine Bühne "Traumspiel" Von August Strindberg Regie: Tomas Schweigen Bühne: Stephan Weber Dramaturgie: Bettina Ehrlich Mit Philippe Graff, Jesse Imman, Vincent Leittersdorf,
Mareike Sedl, Cathrin Störmer, Vera von Gunten,
Silvester von Hösslin, Stephan Weber, Demian Wohler,
Tomas Schweigen
[...]
Es sollte ein "Doppelschlag" werden, so nannte es
Chefdramaturg Martin Wigger: Um 19 Uhr "Ein Traumspiel"
vom neuen Co-Schauspieldirektor Tomas Schweigen mit
seiner Truppe "Far a day cage" auf der Kleinen Bühne,
dann um 21.30 Uhr "Don Karlos" vom neuen
Co-Schauspieldirektor Simon Solberg im Schauspielhaus. Und in der Tat, wer sich diesen Eröffnungsabend des
Schauspiels am Theater Basel angetan hat, der weiss
jetzt ultimativ, dass alles neu, im Minimum aber alles
anders dort ist. Und wird! Denn der Generationenwechsel
vom bedächtigen Vorfünfzigjährigen Ex-Schauspielchef
Elias Perrig zu den jungen Wilden wird sich – davon bin
ich überzeugt – auch rasch auf das Durchschnittsalter im
Publikum übertragen. Vorbei ist in Basel vorerst die Zeit, da sich die
Regisseure noch darum foutierten, ob oder wie weit sie
sich Werktreue oder Dekonstruktion vorwerfen lassen
wollen. Solberg und Schweigen schreiben keck "von"
Schiller respektive "von" Strindberg – und erzählen
selbstbewusst und konsequent ihre ganz eigene Geschichte
aus dem Stoff. Und sie tun es mit schnellem Tempo.
UK Mademoiselle Julie (REVIEW): Juliette Binoche Stars In
Strindberg's Classic
By Matthew Tucker Huffington Post, 21/09/2012
"The writing in this play is worthy of all eras," says
director Frédéric Fisbach of August Strindberg's
Mademoiselle Julie, a tale of gender, class and
forbidden desire. Following a french tour of the play last year, Fisbach
brings his makeover of Strindberg's classic to the
Barbican. A drastic revamp in set design and costume
gives us clean polished worktop surfaces of a minimalist
21st century kitchen, fast-forwarding us a century from
the smoky servant room equivalent of the 1888 premiere
in Sweden. Celebrated french actress Juliette Binoche (The English
Patient, Chocolat) stars as Miss Julie, shimmying on
stage in a garish eye-catching gold sparkling dress,
rather than 19th century ball gown, hung loosely off one
shoulder.
Washington D.C., USA House of Sweden Hosts 'The Image of Strindberg'
By Espresso Cup The Georgetown Dish, September 21, 2012
Starting Saturday, September 22 and running through
December 2, 2012, the House of Sweden will be showing
The Image of Strindberg.
"I do not believe anyone will tire of me as I am very
versatile" - August Strindberg, 1875 One hundred years after his death, many different images
of this world-renowned dramatist and author remain:
images of the genius, the madman, the jealous man, the
woman hater, the anarchist, the vain man, the vagabond
and the brazen man. How do we remember Sweden's most famous writer and
dramatist? Is there a true image? See for yourself in
this photography exhibition curated by Maria Patomella. This exhibit is a collaboration with Fotografiska and
Strindberg Museum. For more information, contact Embassy of Sweden. Embassy of Sweden is located in the House of Sweden at
2900 K Street.
Finland Erotisk och frispråkig Strindberg i Alandica
Av Benita Mattsson-Eklund Åland 21.9.2012
-Nej, jag tycker inte att August Strindberg är en
mansschauvinist, säger Robert Liewendahl när en vecka
återstår till premiär på Teater Aladicas Strindbergpjäs
"Sista varningen". En uppsättning som är kopplat till
Strindbergsåret som pågår hela 2012.
TEATER Pjäsen, en av Strindbergs få komedier, var färdig
för premiär 1892, alltså under den tid när skilsmässan
från första frun Siri von Essen var aktuell. -Jag har ju läst mycket om och av Strindberg, inte minst
hans brevväxling, och visst handlar pjäsen om August och
Siri, säger Liewendahl. I pjäsen heter de Axel och Olga men det är en tunn
förklädnad. På lördag ska hela teatergruppen gå och lyssna på
litteraturprofessorn Ulf Olsson som under De svenska
historiedagarna på Åland pratar om hur bilden av
Strindberg uppstod och hur den påverkar oss.
By Jaime Lopez/Verge Editor The Daily Eastern News, September 20, 2012
“A Strindberg Café,” two short plays tucked into one
production, will become a night of revelations where
secrets will be unfolded. The two plays are short acts written by one of Sweden’s
most celebrated playwrights, August Strindberg. The acts are titled “Mother Love” and “The Stronger.”
The show starts at 7:30 p.m. Friday. In “Mother Love,” Daughter, the protagonist, is an
aspiring actress dealing with an overbearing mother,
named Mother, who never ceases to remind her of their
dependency for one another. Daughter wants to leave
Mother but always remains at her side. Chynna Miller, a sophomore theatre arts major and the
actress who plays Daughter, said her character lacks the
growth and maturity to actually separate herself from
her mother.
By Liz Nicholls Edmonton Journal, September 20, 2012
More than a century after it was written, The Ghost
Sonata by the death-centric Swedish playwright August
Strindberg remains one of the weirdest plays in the
repertoire. There’s nothing linear about it: characters
appear from an alternate reality, a kind of dream world.
Ghosts and vampires, and a mummy in a closet, for
heaven’s sake, populate the stage. The truth, the past,
the notion of identity itself which underpins the idea
of character, are all elusive. It’s more like a haunting
than a play. And more like music – Beethoven’s Ghost
Trio, for example, one of its inspirations – than a
drama. Beckett, Ionesco and his absurdist brethren … they all
owe something to this strange piece, which opens the
Studio Theatre tonight in a production directed by MFA
directing candidate Jessica Carmichael. Her cast
includes a cluster of top Edmonton actors, including Ian
Leung, Melissa Thingelstad, Laura Raboud, Richard Lam,
Marie Nychka, Mari Chartier, and Sereana Malani. The
Ghost Sonata opens the Studio season
The Ghost Sonata runs through Sept. 29 at the Timms
Centre for the Arts, at the U of A. The Ghost Sonata
opens the Studio seasonTickets: TIX on the Square
(780-420-1757, tixonthesquare.ca).
BWW Interviews: Julia Traber Talks MISS JULIE, Studio 101, Strindberg's
Legacy & Arts Impact On Politics
Broadway World, Thursday, September 20, 2012
Houston’s Theatre Community offers something for
everyone—ranging from the very modern and experimental
to the classics. Next week, on September 26, 2012
Classical Theatre Company will be opening MISS JULIE at
their new home, Studio 101 in the Spring Street Studios.
Director of MISS JULIE, Julia Traber and I recently
chatted about the show, Studio 101, August Strindberg’s
legacy, and the impact of arts on politics.
August Strindberg wrote MISS JULIE in 1888. What
challenges did you face making the show relevant to
modern audiences?
Julia Traber (JT): Well, we had a lot of challenges.
[Laughs] During the 1880s, especially in England,
Northern Europe, or even the United Sates, there was
this whole idea of the hierarchy of class that was a
dominant thing in society. Women did not have the right
to vote and the ability to divorce or to own property.
Teater Ett drömspel Text: August Strindberg Västmanlands teater, Västerås Regi: Kajsa Giertz, Sven Dahlberg (även scenografi). Musik: Andreas Kullberg. Medv: Karin Huldt, Bashkim Neziraj, Jesper Feldt, Sandra
Medina, Ulla Tylén, Ossi Niskala, Cicilia Sedvall, Bodil
Malmberg, Anders Larsson.
Jag klistrar, jag klistrar, säger pigan där hon kryper
på golvet utklädd till Moder Teresa. Hon försöker
ironiskt laga äktenskapet mellan Indras dotter och
Advokaten men kanhända också lappa ihop en havererad
uppsättning. Två veckor innan premiär fick nya teaterchefen Kajsa
Giertz ta över regin för ”Ett drömspel” på före detta
Teater Västmanland, som bytt namn för att understryka
ledarbytet på den anrika jugendscenen från 1915. Det är en mardröm att få ihop ett havererat projekt. Så
blir också iscensättningen närmast en bildsatt
uppläsning. Grundidén har varit att låta kultur- och
kändisikoner spela alla roller. Indras dotter är en
blond Marilyn som kommer från himmelen på en järnsäng.
Här irrar ett Frankensteins monster, en Hamlet med en
Napoleon och en Pippi Långstrump.
Den bortglömde August Strindberg August Strindberg skrev inte mycket poesi, och
betraktade diktandet mest som ett tidsfördriv. Inte
desto mindre innehåller hans tre diktsamlingar mycket
som är värt att återupptäcka.
Av Bo Gustavsson Författare. SvD 20 september 2012
I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd.
En orsak kan vara att han själv nedvärderade sin poesi.
Han betraktade diktandet som en Kleinkunst vid sidan av
romanen och dramat. Hans sista diktsamling bar den
signifikativa titeln ”Ordalek och småkonst”. Här antyds
att dikt är en lek med ord och ett oskyldigt
tidsfördriv. Men är det hela sanningen om poeten Strindberg? Poesi är
ju egentligen ingenting annat än en kreativ lek med ord,
vilket också Tomas Tranströmer påpekat i en intervju.
Det är en lek som samtidigt är ett sätt att tänka nytt
och fritt. Under sin livstid publicerade Strindberg tre
diktsamlingar: ”Dikter på vers och prosa” (1883),
”Sömngångarnätter på vakna dagar” (1884) och ”Ordalek
och småkonst” (1905). Det uppstod ett glapp på tjugo år
mellan de tidiga diktsamlingarna och den sista boken.
Därför är det inte så konstigt att hans lyrik
representerar olika perioder i författarskapet där det
avgörande brottet utgörs av infernokrisen. Före krisen
är han den radikale rebellen och ideologikritikern medan
han efter krisen blir esoteriker och centrallyriker. Strindbergs poesi från 1880-talet präglas av tidens
samhällsdebatt och hans polemiska temperament. Här är
han på sitt bästa stridshumör då han ger råsopar åt det
borgerliga etablissemanget. ”Vi ärvde era skulder och er
syfilis”, lyder en rad. I förordet till ”Dikter på vers
och prosa” säger Strindberg att han bryter mot
versreglerna eftersom han anser att hans ”tanke betyda
mer än en versfot eller ett rim”. Det låter som ett
program för fri vers men dikterna i boken håller sig
plikttroget till den bundna formen med några få
undantag.
August Strindberg är kanske allra mest känd som
författare. Men vad många kanske inte känner till är att han också
var en mycket framåtskridande fotograf. Nu öppnar en utställning med hans foton på Sundsvalls
museum.
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Han
räknas som bekant till en av våra största författare
genom tiderna, och till och med på hemsidan om
Strindbergsåret benämns han endast som författare. Med andra ord är det kanske inte så konstigt att det är
få som vet att Strindberg dessutom var en framstående
fotograf. Nu finns flera av hans bilder, och även bilder som
tagits på initiativ av Strindberg, att beskåda på en
utställning på Sundsvalls museum. Petter Österlund är den som sammanställt det hela. – Det som är så intressant med Strindberg är att han var
så pass tidig att han inte relaterade till någon annan
fotograf när han jobbade, säger han. Han menar att Strindberg hade haft en stor betydelse för
andra även som fotograf, om bara fler känt till hans
jobb. – Han hade haft betydelse för hela 1900-talets
fotografi, han låg säkert 30-40 år före sin tid, säger
Petter Österlund.
Utställningen är öppen till och med den 11 november.
South Africa Mistress-slave tale fails to stir soul
By Diane de Beer ToNight, September 18 2012
MIES JULIE Restitutions of Body and Soil Since The Bantu Land Act
No 27 of 1913 and The Immorality Act No 5 of 1927. Based
on August Strindberg’s Miss Julie. WRITTEN, ADAPTED AND DIRECTED BY: Yael Farber CAST: Hilda Cronje, Thoko Ntshinga, Bongile Mantsai,
Tandiwe Nofirst Lungisa SOUNDSCAPE: Daniel and Matthew Pencer VENUE: State Theatre’s Arena
UNTIL: October 7
A playwright and director who tells South African
stories that explore the psyche, Yael Farber is someone
who goes for the jugular. There’s no pussyfooting around
as she tackles issues that are seething just below the
surface. Cleverly she picks Miss Julie and, just shy of a century
after these laws came into force, she attaches the Land
Act of 1913 and the Immorality Act of 1927, to drive her
point home. In the past, Scandinavian and Russian plays were often
produced locally because of similarities such as a love
of the land, which paralleled the Afrikaner’s. Farber lunges into today’s world with much more clarity,
zooming in on a couple of young adults who have grown up
together but on opposite sides of the colour line in a
mistress-slave type of relationship so familiar in
apartheid SA. She sets the story now with none of the issues resolved.
Strindberg to be remembered after 100 years with student
performances
By Samantha McDaniel/Daily Editor The Daily Eastern News, September 18, 2012
This year marks the 100-year anniversary of the
playwright August Strindberg. To celebrate the life of Strindberg, the Theatre Arts
Department will be performing two of Strindberg’s
one-act plays, “Mother Love” and “The Stronger.” The plays will be performed at 7:30 p.m. Friday and
Saturday and 2 p.m. on Sunday in the Black Box Theatre
of the Doudna Fine Arts Center. The group will also be performing this show at 8 p.m.
Tuesday in the Armory Free Theatre at the University of
Illinois Urbana-Champaign. Chris Mitchell, the director of Strindberg Café, said
the two plays are some of Strindberg’s lesser know
plays, but still celebrate the playwright’s life. “This is a big year for Strindberg,” Mitchell said.
“There is kind of a world wide celebration of
Strindberg.” Mitchell said theaters across the world are doing
different things to commemorate Strindberg’s life.
Teater Till Damaskus Text: August Strindberg, Staffan Westerberg Uppsala stadsteater Regi: Martin Rosengardten. Scenografi: Staffan Westerberg. Medv: Staffan Westerberg, Maria Sundbom, Benjamin
Quigley (musik).
”Nu börjar det” står det skrivet på ridån av skrynkligt
papper. Fast egentligen bör det stå ”Nu slutar det”. Ty
det som utspelas på lilla scenen Ettan är inte bara en
omtolkning av en Strindbergstext utan också ett drömspel
om åldrandet. Om nedsläckningen av en liten farbror som
använder pjäsen ”Till Damaskus” som extra stödhjul för
en mycket glömsk hjärna. Staffan Westerberg, 78, är teaternaivist, konstnär och
poet – en lika självklar scenisk magiker som Bergman. En
slev där, en strumpa där och vips är hela pannkakan
världen begripen. Den här gången handlar pjäsen om en
åldrad gentleman som fått pippi på August. När
hemtjänsten kommer får hon vara Damen som leder gubben
genom livet. Han envisas med att vara Strindberg och
hjälpen ställer upp, hon gillar teater fast mestadels
drömmer hon om Indien som en Indras dotter. Scenbilden är en liten etta där allting plockas bort för
exekutiv auktion. Bakom sängen står en skylt med olika
destinationer: Luleå, nästa söndag, havet, Damaskus.
Till höger står skåpet med fyrväpplingen från ”Ett
drömspel”. Det där som är tomt, fyllt av en gigantisk
evighet. På sängen ligger mannen och är rädd. Staffan
Westerberg iscensätter sin egen dödsstund som ett sätt
att värja sig. Osynlig – eller ej – spelar Benjamin
Quigley under tiden psalmer, undergång eller
”Havsörnsvalsen”.
Swedish 'Strinberg’s World' at Beijing
Fringe Festival
ScandAsia, 17 September 2012
From today until 19 September, Swedish theatre company
Strindbergs Intima Teater is presenting their
“Strinberg’s World” play at the Beijing Fringe Festival.
Strindberg's World is a tribute to the famous Swedish
author August Strindberg. The play is about Strindberg
but also shows scenes from some of his most famous
plays. As part of the festival, the play will be
performed in Swedish with Chinese subtitles at Fengchao
Theatre. Established in 2008, Beijing Fringe Festival (BJFF) is
an annual theatre festival. This year Swedish dramaturge
in chief Mr. Magnus Florin from the Royal Dramatic
Theatre in Stockholm will come to Beijing and
participate in the Festival. He will give a lecture
called "Strindberg on stage now at Dramaten" at Penghao
Theatre on Friday September 21. He will also take part in a panel discussion on a dance
performance based on Strindberg's To Damascus together
with young Chinese director Dou Hui at art gallery UCCA
in 798 Arts District.
Digital Fristadshandbok, Strindberg 100 år, ALMA-priset 10
år samt barns och ungas läsning. Kulturrådet bjuder in till
en mängd spännande monterseminarier under bokmässan. Kulturrådet erbjuder också flera större seminarier: Fröken
Julie idag, En läsambassadörs första år, Tillgängligt
kulturliv och Från joller till frispråkighet – om barns rätt
till språkstimulans. I Kulturrådets monter kan du möta: Kennet Johansson GD
Kulturrådet, Anna Ekström GD Skolverket, Johan Unenge
läsambassadör, Ulf Stark författare, Tomas Lidman
litteraturutredare, Lars H Gustafsson barnläkare, Katarina
Mazetti författare, Ronny Ambjörnsson idéhistoriker, Mikael
Niemi författare, Kerstin Brunnberg ordförande Kulturrådet
och Gunilla Kindstrand journalist – och många fler.
Teaterlek på djupaste allvar RECENSION: Staffan Westerberg är tillbaka på Uppsala
stadsteater med en egensinnig tolkning av Strindbergs Till
Damaskus. John Sjögren ser två själsfränder förenas i unik
teaterpoesi.
Av John Sjögren UNT 2012-09-16
TEATER Till Damaskus – med rätt att flippa ur Av: August Strindberg och Staffan Westerberg, Regi: Martin
Rosengardten och ensemblen, Scenografi och kostym: Staffan
Westerberg, I rollerna: Staffan Westerberg, Maria Sundbom,
Benjamin Quigley. Uppsala stadsteater, Ettan
I all god teater finns alltid ett element av lek. Ja, vad är
egentligen teatern om inte en organiserad och ritualiserad
lek? Det finns få scenkonstnärer som så konsekvent lyckats
behålla den där barnsliga fascinationen inför teaterns
mirakulösa lekfullhet som Staffan Westerberg. Han är
teatersveriges yngsta 78-åring. Men Westerbergs lekar är
inte sällan svärtade med en rejäl dos tungsinne. Leken är,
precis som det med vingliga bokstäver står skrivet över
Ettans scen, ”inte bara på skoj”. För som sagt, teaterleken
har också drag av mirakel - den är transformativ. Likt
skådespelarens maskspel och förvandlingslekar kan teatern
förvandla och förhöja smärtan och sorgen till bild och
föreställning. Och plötsligt känns livet inte riktigt lika
tungt och ensamt längre. Det är just denna transformativa
katharsis som Westerberg är så fenomenal på att åstadkomma.
Han vet att leken blir meningsfull först när man genomför
den på djupaste allvar.
Av Ylva Lagercrantz Spindler SvD 16 september 2012
Teater Reflektioner kring naturalismen och kvinnan – ett
samtal Dramaten, Lejonkulan Idé och koncept: Nils Poletti, Markus
Granqvist, Lena Lindgren Regi: Nils Poletti. I rollerna: Sanna, Kicki Bramberg, Pierre Wilkner, Emma
Mehonic, Py Huss-Wallin Alexandra Chalupa, Ester Uddén,
Hampus Hallberg
En däven lukt av mjällig manchesterkavaj. Akademiskt
gubbslem i sega hostattacker som sakta sprider sig i
salongen och lägger en slöja av dimmiga spottpärlor över
publiken. En miljö så långt från infallsregissören Nils
Polettis initiala rock- och röklöften man bara kan komma. Vi befinner oss på ”De jämställdas kulturnatta” och ett
seminarium om August Strindberg. Men i stället för
intellektuella professorer i panelen möter vi dem som
Strindberg sade sig vilja nå med sina dramer: ”verklighetens
folk”. Här har vi motorcykelsnubben Kenneth, amatörartisten
Frasse och statistikern Mats, folk som har en helt vanlig
relation till nationalklenoden Strindberg i stil med ”läst
’Fröken Julie’ i skolan”. Under nittio minuter blir de korsförhörda om Strindbergs
alla sidor, inte minst den sexistiska. Och sexistiska blir
också svaren när Sanna Sundqvists obetalbara professor
Fransén med sin väsande, slemhostande skånska duperar
panelen att tycka saker om ”Strindburg” som de aldrig hade
vågat drömma om, stärkta av spriten som fått ersätta det
sedvanliga sunkiga seminariekaffet.
España El teatro amateur vuelve el domingo al López de Ayala
DigitalExtremadura, 14 septiembre 2012
Se representará pa obra "La señorita guardesa". Esta
actividad está organizada por la Federación de Asociaciones
de Teatro de Extremadura y patrocina la Consejería de
Educación y Cultura del Gobierno de Extremadura.
El domingo 16 de septiembre, a las 20.00 horas, en el teatro
López de Ayala se inicia la programación de la XVII Muestra
de Teatro Amateur de Extremadura. Se representará la obra La
señorita guardesa, basada en La Señortia Julia de
Strindberg, dirigida por Pedro Luís López Bellot. Está
interpretada por Mara Núñez, Pedro Luís López, Miguel Arias,
Inmaculada González y Diosela Arias del Grupo Jachas Teatro
de Torrejoncillo. Esta actividad está organizada por la Federación de
Asociaciones de Teatro de Extremadura y patrocina la
Consejería de Educación y Cultura del Gobierno de
Extremadura. Inspirada en “La Señorita Julia” de Strindberg Jachas Teatro
propone una historia de lucha, de amor, de sueños, de
poderes que superponen, yuxtaponen y anteponen intereses por
encima de los valores establecidos y el respeto. Todo puede
ocurrir en cualquier lugar; En la mente de cada uno lo
racional es una visión subjetiva, anclada en el deseo de
alcanzar metas alejadas de nuestra posición social. Julia
(hija del conde) decide quedarse en casa a pasar la noche de
San Juan con los criados en lugar de ir a celebrarla en
familia. Un baile inesperado con el mayordomo y la relación
que guarda éste con la cocinera, hilarán una historia entre
fogones que cambiarán el curso de sus vidas.
UK Binoche stars in Strindberg’s Mademoiselle Julie The hottest tickets in town this month are for the
Barbican’s blockbuster Mademoiselle Julie
By Russell Parton Hackney Citizen Friday 14 September 2012
Sweden’s greatest dramatist meets one of France’s most
celebrated actresses as Juliette Binoche plays Mademoiselle
Julie in a production of August Strindberg’s famous play
this month at the Barbican. Frederic Fishbach will direct the English sur-titled, French
language production during its ten night run. The classic nineteenth century play, often seen as a seminal
work at the crossroads of modern theatre, pits class and
social conventions against love and desire, asking questions
about gender, capitalism and the power structures between
men and women. Miss Julie is a wayward, independent, proto-feminist, whose
strong notions of her aristocratic lineage give way to her
desire for Jean, a servant who seems equally infatuated with
her.
México Festival de Teatro Alternativo ofrece “Acreedores” de
Strindberg
Rotativo jueves 13 de septiembre de 2012, (Notimex)
México, 13 Sep. (Notimex).- La intriga, manipulación,
mentira y miedo que se pueden vivir en una relación de
pareja, con un tercero en discordia, son abordados en la
puesta en escena “Acreedores”, del dramaturgo sueco August
Strindberg, bajo la dirección de Fernando Reyes, que a cargo
de la compañía Sobredosis, ofreció una función única en el
Foro del Tejedor, de esta capital. La obra, que forma parte del Festival de Teatro Alternativo
del Foro, plasma hasta dónde un hombre puede sembrar la duda
en un esposo para desconfiar de su esposa y crear
desconfianza entre ellos hasta destruir la relación.
Strindberg i utflippad form Staffan Westerberg har gått in som medförfattare till pjäsen
Till Damaskus. "Jag tycker om att arbeta med döden", säger
han till UNT.
Av: Ellinor Skagegård UNT 2012-09-13
Hela scenen är inslagen i brunt omslagspapper, ett brustet
timglas ligger i ett hörn, det hörs vågskvalp och måsskrin.
Fantasin har fått skena fritt, både när det gäller manus och
dekor. På fredag är det premiär och nog ligger det en viss
förväntan i luften. - Det känns jättekul. Men också som att gå emot sin egen
död, eller födelse beroende på hur mottagandet blir, säger
Staffan Westerberg som spelar Den Okände.
By Toby Zinman The Philadelphia Inquirer September 12, 2012
Just when I thought I knew Strindberg, the great modernist
author of Miss Julie and The Father, Philadelphia Artists’
Collective gives us a revelatory production of his rarely
performed Creditors; Charlotte Northeast’s directorial debut
is nothing short of dazzling. Of course, she does have a
remarkable trio of fine actors to work with. This riveting old-fashioned drama is built on Strindberg’s
profound belief that the battle of the sexes is a war to the
death. It begins with two men talking: Adolph (Dan Hodge) is
ill and desperate: a painter who has lost faith in painting,
he has been emasculated by his novelist wife, Tekla (Krista
Apple), and his marriage is foundering, mired in suspicion
and jealousy and distorted by power struggles. Gustav (Damon
Bonetti), a mysterious smooth talker, manipulates the
conversation, advising Adolph to assert himself and “husband
your masculinity.” The performances are breathtakingly nuanced, sculpted with
subtlety and passion -- Hodge and Apple and Bonetti are
absolutely embedded in their roles. And the venue is
perfect; the upstairs reading room of the Franklin Inn Club
suggests the past, a world of books and grandfather clocks
and ascots and long skirts, where dangerous obsessions roil
under a civilized surface. Strindberg based this play on his own life – his disastrous
marriage to Siri von Essen, a famous actress who was
formerly married to a baron, and whom he accused publicly of
trying to poison him, of being a lesbian, of bearing
illegitimate children and trying to have him committed -- a
spectacular combo of paranoia, passionate love and
self-ridicule. This biographical juiciness has another layer: Apple and
Hodge are a couple, as are Bonetti and Northeast. What fun
they must be having with this vicious, brilliant play, which
may well be the star of this year’s Fringe.
Philadelphia Artists’ Collective at the Franklin Inn Club,
205 S. Camac St. Through 9/23. $25.
Teatro Nacional recuerda a Strindberg
con la obra El Pelícano
AVN, Caracas, 12 Sep 2012
- Desde este viernes 14 hasta el domingo 23, el escritor y
poeta sueco August Strindberg será recordado en el Teatro
Nacional, ubicado en la avenida Lecuna, en Caracas, con la
puesta en escena de El Pelícano, una de sus obras más
representativas, que estará a cargo de la agrupación Teatro
del Encuentro. Una nota de prensa informa que la obra, que se ofrecerá los
fines de semana desde la 6:00 de la tarde, narra la historia
del falso icono de la madre consagrada y expone la
fragilidad humana ante la ausencia de la figura de la madre,
así como los casos cuando la progenitora produce daños
irreparables a sus hijos al abusar de su condición
matriarcal.
Av Cecilia Christner Riad ur Forskning & Framsteg 8/2012.
På Drottninggatans backkrön i Stockholm ligger Forskning &
Framstegs redaktion. Att flytta hit var att beträda
historiska marker. Här låg Stockholms högskola i
begynnelsen, runt om i husen var de olika institutionerna
inhysta. Och snett emot ligger Blå tornet, där August Strindberg
bodde sina sista fyra år i livet. Hans hem är nu ett
välbesökt museum. Med anledning av 100-årsminnet av Strindbergs död har museet
gett ut en liten bok om hans liv i Blå tornet. Den är rolig
och fantasieggande för alla som är intresserade av
Strindberg och hans Stockholm, som ett komplement till
själva museet. August Strindberg flyttade till Blå tornet när hans tredje
hustru Harriet Bosse gifte om sig. Då lämnade han det som
hade varit deras gemensamma hem vid Karlaplan och började på
nytt i ett ”enklingssäte” på Drottninggatan 85. Det blev
slutet på hans långa bostadskarriär.
Riksteatern Helkväll på teatern: Strindbergs Dödsdansen & nyskrivna Vi
har det bra på Sverigeturné
Pressmeddelande 12 sep, 2012
En klassiker och en nyskriven pjäs som tillsammans bildar en
helkväll på teatern. Det är receptet när regissören Dritëro
Kasapi i höst sätter upp August Strindbergs klassiker
Dödsdansen och Camilla Blomqvists nyskrivna Vi har det bra
som två akter i en föreställning. I samarbete med Smålands
Musik och Teater. Premiär och urpremiär i Handen den 27
september.
För mer information och intervjuförfrågningar kontakta
gärna: Mimmi Fristorp Fagerholm, pressansvarig Riksteatern 08-53199354
mimmi.fristorp@riksteatern.se
Unga ska lockas att läsa Strindberg
Av Kjell-Ove Cederqvist Dagbladet 11 september 2012
Att läsa August Strindberg är kanske inte det första valet
en ung bokläsare gör. Även om han är en av våra stora
litterära profiler, så väljer unga att läsa modern
litteratur. De gamla mästarna, Selma Lagerlöf, August
Strindberg, Verner von Heidenstam med flera låter ”för
gammalt”. Men vi är inne i det så kallade Strindbergåret. Och det är
ett år då det också görs ansträngningar för att locka unga
att läsa August Strindberg. En sajt på internet har skapats,
etthalvark.se och sajten strindberg2012.se Unga ska lockas att gå in på dessa hemsidor för att bekanta
sig med Strindberg, som alltid är aktuell. Det pågår
ständigt en forskning om och kring denne författare, vilken
även var en duktig målande konstnär. I vår tid läser unga, ja, även äldre läsare, den moderna
litteraturen. Jan Guilliou, P O Enquist, Kerstin Ekman,
Henning Mankell, Håkan Nesser och andra svenska författare
är vad som lockar läsarna. Det är naturligt att vi följer
dagens författare. Men ibland hittar man en äldre bok, det kan exempelvis vara
en deckare av Stieg Trenter, skriven på 1960-talet, som kan
vara väl så trevlig att läsa som en av dagens deckare. Unga
som växer upp i ett hem och som får intresse för att läsa
har kanske turen att ha en morfar eller farmor som har
bokhyllor med litteratur från några årtionden tillbaka.
Varför inte kolla igenom hyllorna och prova på att läsa
någon av de litet äldre böckerna? En Jolo, en Birger Norman,
en Moa Martinson och så vidare kan ge god
läsarunderhållning.
Presentarán mañana “Acreedores”,
función única en el Foro del Tejedor
Milenio 11 Septiembre 2012
La puesta en escena está a cargo de la compañía
“Sobredosis”, del director Fernando Reyes y se exhibirá en
el marco del Festival de Teatro Alternativo.
México • La historia de un pintor convertido en escultor, y
su esposa, escritora, se ve turbada ante la aparición de un
misterioso personaje que, con su arte en el manejo de la
palabra, se introduce dentro de la relación de la pareja,
así es la obra “Acreedores”, que presentará mañana función
única en el Foro del Tejedor. La puesta en escena, escrita por el dramaturgo sueco August
Strindbert (1849-1912), está a cargo de la compañía
Sobredosis, encabezada por el director Fernando Reyes y se
representará en el marco del Festival de Teatro Alternativo,
informaron los productores. En “Acreedores” se ve afectada la relación de una pareja
ante la llegada de una figura misteriosa que se involucra en
la relación, cuando su mujer está fuera, el extraño
aprovecha para convertirse en el mejor amigo del marido, a
escondidas de ella, consiguiendo torturarlo con sus propias
dudas sobre su rol como artista y esposo.
El Teatro Nacional abre el telón este viernes 14 de
septiembre para recibir en sus tablas a una de las piezas
más importantes del teatro universal: El Pelícano, de August
Strindberg, bajo la dirección de José Jesús González y la
producción del Teatro del Encuentro y CT producciones
quienes se sumergen en la historia para ofrecernos una nueva
lectura en paralelo con la vida del autor. La obra con
entrada de Bs. 20,00 podrá ser disfrutada por únicas 6
funciones desde el 14 al 23 de septiembre. Funciones
viernes, sábados y domingos a las 6:00 pm. En el marco de la conmemoración de los cien años de la
muerte de Strindberg, “El Pelícano” una de sus piezas más
relevantes, magistralmente escrita, revive para ofrecernos
el falso ícono de “una madre consagrada a sus hijos”. El
titulo mismo es un sarcasmo; se dice que alimenta a sus
crías con la comida almacenada en su estómago, les
proporciona de alimento la sangre de su pecho y se sacrifica
por ellos.
Sex i telefon med Strindberg ”Fröken Julie – the Musical” får generade familjer att lämna
salongen
Av Jenny Teleman Aftonbladet 2012-09-10
En familj med dotter i mellanstadieåldern tackar diskret för
sig och lämnar salongen när Jean och Julie provar lite hest
telefonssex i varsin mikrofon vinglande på varsin
balansplatta. Då missar de precis den stora scenen med den
itusågade damen. Fröken Julie – the Musical som just nu gästspelar på
Dramatens lilla scen är inte något för musikalintresserade
elvaåringar som samtidigt kan få sin första upplevelse av
Strindberg, det kan sägas direkt.
Teater Fröken Julie – The musical Text: August Strindberg
Regi: Charlotte Engelkes Dramaten&, Lilla scenen Musik:
Johan Berke Skulpturer: Martin Jämtlid Medv: Charlotte
Engelkes och Andreas Rothlin Svensson
Charlotte Engelkes är en urkraft. Hon hoppar över tvivel,
gränser och behärskning. Engelkes kliver rakt genom alla
typer av förbud och tabun. Hon är ett rödhårigt utropstecken
som går som en vass kniv genom allt hon ger sig på med sin
blandning av performancekonst, burlesk och dans. Först och främst är Charlotte Engelkes dock surrealist –
vilket hon bevisar med sin musikalversion av ”Fröken Julie”.
90 minuter brechtiansk dekonstruktion, avklädning och ett
slut där hon utan ironi påstår att sann kärlek kan läka och
lösa allting. Just det är nog i dag det mest sensationella
av allt, sagt av en superlång valkyria som bokstavligen ser
ner på alla män. Scenen är rent freudiansk, liksom inledningen. Fem
falloslika skulpturer som illustrerar majstången – och mer.
Mycket Freud blir det iscensättningen igenom, och lika
mycket skojigt realistiska sexskildringar. Engelkes är
aldrig blyg.
I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En
orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare
och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak
kan vara att han själv nedvärderade sin poesi. Han
betraktade diktandet som en Kleinkunst vid sidan av romanen
och dramat. Hans sista diktsamling har den signifikativa
titeln Ordalek och småkonst. Här antyds att dikt är en lek
med ord och ett oskyldigt tidsfördriv. Men är det hela
sanningen om poeten Strindberg? Poesi är ju egentligen
ingenting annat än en kreativ lek med ord, vilket också
Tomas Tranströmer påpekat i en intervju. Det är en lek som
samtidigt är ett sätt att tänka nytt och fritt. Under sin livstid publicerade Strindberg tre diktsamlingar:
Dikter på vers och prosa (1883), Sömngångarnätter på vakna
dagar (1884) och Ordalek och småkonst (1905). Det uppstod
ett glapp på tjugo år mellan de tidiga diktsamlingarna och
den sista boken. Under denna period ägnade sig Strindberg åt
romanskrivandet och dramatiken. Inte minst upptogs hans tid
och energi av infernokrisen som på många sätt förändrade
hans författarskap. Diktsamlingarna från 1980-talet präglas av tidens
samhällsdebatt och Strindbergs polemiska temperament. Här är
han på sitt bästa stridshumör då han ger råsopar åt den
svenska idealismen och kälkborgerligheten. ”Vi ärvde era
skulder och er syfilis”, lyder en rad. I förordet till
Dikter på vers och prosa säger Strindberg att han bryter mot
versreglerna eftersom han anser att hans ”tanke betyda mer
än en versfot eller ett rim”. Det låter som ett program för
fri vers men dikterna i boken håller sig plikttroget till
den bundna formen med några få undantag.
Kulturredaktionens kulturnätter Programmet består av flera hundra punkter. UNT:s
kulturredaktion delar med sig av hur de lägger upp sin
drömkulturnatt.
UNT 2012-09-08
[...] Maria Nyström, kulturreporter: För den som ännu inte bestämt sig för vad den vill se ur
höstens teaterrepertoar erbjuder Uppsala stadsteater
smakprover på flera av sina föreställningar under
kulturnatten. Det blir öppna repetitioner av Dracula,
Strindbergs Till Damaskus med fantastiska Staffan Westerberg
och av den tragikomiska I huvudet på Susan G. För den som
vill ha en rejälare bit visas också föreställningen Simone
de Beauvoir i sin helhet. Det är en pjäs som också är ett
slags avsked av teaterns Viveca Dahlén som snart går i
pension. Även på Reginateatern avlöser föreställningarna varandra.
Här spelas bland annat improvisationsteater med Teater Prego
där publiken har möjlighet att påverka föreställningen. Som säkert ingen undgått pågår ett Strindbergsår. På
Stadsbibliotekets innergård framförs ungdomsalstret I Rom,
den första pjäs av Strindberg som spelades offentligt och
tillika en sällan spelad pjäs. Så det gäller att passa på
att se denna ”brottning” mellan faderslydnad och önskan om
att bli konstnär. Riktigt rörande och en mycket poetisk föreställning är
Teater Blancas Resenärerna. En diktkabaré som blev en riktig
teatersnackis i våras och som har nypremiär under
kulturnatten. [...]
En och annan som patrullerade utanför Linnégatanrestaurangen
Bitter, i somras kanske upptäckte den uteserveringsuppbyggda
Hemingway-hyllningen på utsidan – med tillhörande inslag av
mojito och Fidel Castro? Den litterära trenden har även nått Avenyn där
Yaki-da-ägarna uppenbarligen har läst Inferno (jobbig
läsning, lovar) och bankat ihop en absint-bar, illustrerat
med August Strindberg-motiv. I fråga om timing får nog Nobellitteraturpriset gå till
Yaki-da ändå med motiveringen: ”Då de har prickat in det
officiella Strindbergsåret som firas i år, hundra år efter
hans död. En galen Hemingway sköt ju sig själv långt efter,
1961.”
Cutting Ball Theater opens 14th season with Strindberg Cycle This will be the first time all five of Strindberg’s Chamber
Plays will be performed together in repertory in any
language. Strindberg Cycle is the final offering in Cutting
Ball’s year-long programming celebrating the centennial of
Strindberg’s death.
By Monica Turner Stark Insider 09.06.2012
This just in. Cutting Ball Theater has announced it will
opens its 14th season with Strindberg Cycle: The Chamber
Plays in Rep (October 12-November 18) a festival of August
Strindberg’s five Chamber Plays in new translations by Paul
Walsh. This will be the first time all five of Strindberg’s Chamber
Plays will be performed together in repertory in any
language. Strindberg Cycle is the final offering in Cutting
Ball’s year-long programming celebrating the centennial of
Strindberg’s death, which honored the playwright’s vast
career throughout 2012 with symposiums, lectures, and staged
readings of his works. The Chamber Plays are THE GHOST SONATA, THE PELICAN, THE
BLACK GLOVE, STORM, and BURNED HOUSE. In addition to regular
performances, Strindberg Cycle also provides audiences with
an opportunity to see the plays performed separately, as
well as in a “Chamber Play Marathon” of all five shows in
one day.
Av Philip Teir, kulturchef Hufvudstadsbladet 7.9.2012
[...] GILLA: ”Varmed skrämmer religionen? Osalighet och eviga
straff för dem som icke lyda överklassen”. Vem behöver
Twitter när man kan läsa 140-teckens sarkasmer av
Strindberg? Här i den återutgivna pamfletten ”Lilla Katekes
för underklassen” (Karneval, 2012). [...]
Nils Poletti låter jämställdisterna komma till tals
Pressmeddelande, Dramaten 7 sep, 2012
Snart är det dags för den första av höstens fyra premiärer i
projektet Satans Strindberg, med Nils Poletti som regissör.
Reflektioner kring naturalismen och kvinnan – ett samtal är
en föreställning om Strindbergs teatersyn, förenat med
reflektioner om kvinnan, jämställdhet, partnerskap och om
att skaffa barn. – I Satans och Strindbergs namn börjar vi hösten med att
bjuda in "Jämställdisterna" till Lejonkulan för att äntligen
få höra deras åsikter om samhället, Strindberg och det
rådande matriarkatet! säger Nils Poletti. – Är du trött på eller kränkt av dessa massproducerade
feministtolkningarna av Strindbergs verk? Då rekommenderas
ett besök på Dramaten! Här talar vanliga reflekterande män
om hur det är, hur det var och hur det borde bli! För den
sanna jämställdheten och med respekt för Strindberg. Satans Strindberg är en serie snabba och experimentella
produktioner. 2012 har några regissörer och skådespelare
fått fria tyglar att utforska August Strindberg på
Lejonkulans scen. Under våren har Malin Stenberg och Magnus
Roosman gjort produktioner med snabbt, oväntat och drastiskt
som ledord. Under hösten är det Nils Polettis tur, och
förutom att låta jämställdisterna komma till tals blir det
även vikingar, wrestling och metal på Lejonkulans scen under
hösten.
I rollerna Sanna Sundqvist, Kicki Bramberg, Pierre Wilkner,
Emma Mehonic, Py Huss-Wallin, Alexandra Chalupa, Ester
Uddén, Hampus Hallberg Regi Nils Poletti Scenografi och ljus Markus Granqvist Kostym Lena Lindgren Peruk och mask Peter Westerberg, Anne-Charlotte Reinhold
Premiär 13 september, Lejonkulan
För mer information: Vikarierande presschef Christina Bjerkander Kontor 08-665 61 47 Mobiltelefon 070-3726147 E-post
christina.bjerkander@dramaten.se
När en pjäs ska sättas upp krävs regi och scenografi som
samspelar. Det har Robert Liewendahl och Eva-jo Hancock
arbetat för i teateruppsättningen av Strindbergs Första
varningen. -Vi har olika verktyg men en vision.
TEATER August Strindbergs tanke med pjäsen Första varningen
var att den skulle utspela sig på en intim scen. Och det gör
den. Eva-Jo Hancock och Robert Liewendahl sitter på kanten till
det som närmast kan likna ett podium, som i stort sett utgör
hela scenen. Bredvid dem tornar en stor säng upp sig. Det är
där som merparten av berättelsen utspelar sig. I alla fall i
Liewendahls och Hancocks tolkning. Det är första gången Eva-Jo gör en scenografi på Åland och
första gången de samarbetar. Robert brukar anlita olika
scenografer. -För att få förnyelse och något nytt så att man inte fastnar
i gamla fotspår. Pjäsen är en av Strindbergs få, eller kanske enda, komedier.
Den har förstås en annan underton och handlar mycket om
relationer och konventioner. Strindberg själv är huvudrollen
och han är svartsjuk på sin fru som är en mycket
framgångsrik sångerska. Samtidigt uppvaktas han flitigt
själv av en baronessa och av hennes unga dotter. Därav
passar sängen ypperligt som rekvisita, konstaterar Robert.
Läs mer:
4 x kulturnatten UNT:s Ellinor Skagegård väljer sina favoriter ur
Kulturnattens omfattande program.
Av Ellinor Skagegård UNT 2012-09-07
[...] Strindberg Uppläsning Ofvandahls, Lördag. August Strindberg sägs vara en kvinnohatare. Men
varför var det då så många kvinnor som föll för honom? På
kulturnatten bjuder teatergruppen Tio Fötter in till läsning
av brev mellan Strindberg och Siri von Essen, de kanske mest
kända av alla svenska kärleksbrev. [...]
Av Per-Åke Westerlund Offensiv Nr: 1015, 6 September 2012
Teorierna om Strindbergs person och idéer har varierat genom
åren, med författaren själv som en huvudkälla. ”Strindberg
har för varje fas av sitt liv bestämt hur han skall
uppfattas, givit sig själv namn och karaktär. En stor del av
hans författarskap uppfattas som självbiografisk – ofta med
orätt”, konstaterar Olof Lagercrantz i sin klassiska
biografi från 1979, hundra år efter Röda rummet. Årets stora Strindbergsbiografi är skriven av Björn Meidal,
som ansvarat för utgivningen av Strindbergs brev: ”I de över
10 000 breven följde jag hans liv dag för dag. Breven är
inte heller tillförlitliga, men innehåller alltid
ögonblicksbilder, positionsbestämningar och reaktioner på
det ständigt pockande nuets krav.” Tydliga exempel är de många brev där Strindberg skriver att
han är nära att ta sitt liv, alltid bär en laddad pistol på
sig, för att i nästa brev samma dag skriva om det vackra
vädret och sin goda sinnesstämning. Åsikter och påståenden
måste inte tillhöra författaren, utan bestå av iakttagelser
eller vara litterära experiment.
Das Cullberg Ballet, ein Schriftsteller, zwei Tanzstücke:
"The Strindberg Project"
Was Goethe den Deutschen, das ist August Strindberg den
Schweden: ein literarischer Gigant von Weltruhm, dem anderen
Geschlecht aufs Äußerste zugetan - wenn es beim berüchtigten
Frauenfeind Strindberg auch mehr in Hass war, denn in Liebe. Zum 100. Todestag des Schriftstellers bat das schwedische
Cullberg Ballet den Choreografen Tilman O'Donnell und die
Regisseurin Melanie Mederlind zur jeweiligen
Auseinandersetzung mit dem großen alten Herrn der
schwedischen Literatur. In St. Pölten ist "The Strindberg Project" nun als
Österreich-Premiere zu sehen. Tilman O'Donnell setzt sich in
"August did not have what is commonly considered good taste
as far as furniture is con cerned" mit Strindbergs Status
als Ikone auseinander.
España Javier Monzó acude al Festival Revueltas con 'La señorita
Julia'
Por J. L. Pérez | Pinoso La Verdad 05.09.12
El director pinosero Javier Monzó participará en el mes de
octubre en el Festival Revueltas, en el estado mexicano de
Durango, con la adaptación que ha realizado de la obra del
escritor y dramaturgo sueco August Strindberg 'La señorita
Julia'. Ambientada en 1950, cuenta la historia de las
diferencias de clases sociales en una rica hacienda a la
cual llegan dos exiliados españoles. El proyecto de la obra se gestó hace dos años, cuando la
actriz mexicana Silvia Romero, a la cual conoció Monzó hace
seis años, le propuso adaptar la obra y presentarla al
festival. Monzó aceptó la propuesta. La obra, con una duración de 80 minutos cuenta con tres
personajes interpretados por la propia Silvia Romero y los
alicantinos Pascual Carbonell y Mariló Poch, que durante las
últimas semanas han ensayado a un ritmo frenético para la
puesta a punto de la obra que se representará del 15 al 20
de octubre en cuatro ciudades diferentes del estado de
Durango. En España se representará en los meses de enero y
febrero del 2013.
Uppsala Riksteaterförening Strindberg på Kulturnatten inleder Riksteaterhösten
Mynewsdesk 2012-09-04
På Kulturnatten, utomhus vid Stadsbibliotekets innergård,
framförs I Rom - den första pjäsen av Strindberg som
spelades offentligt. I dramat brottas Thorvaldsen med frågan om han ska stanna
kvar i Rom och verka som konstnär eller lyda sin far och åka
tillbaka till Danmark. Är hans konstnärskap en kallelse och
isåfall från Gud? – Pjäsen innehåller en hel del svåra ord och uttryck.
Samtidigt är det en del av charmen med detta ungdomsalster.
För charm är just något man måste säga att pjäsen har.
Tanken är att presentera dramat såsom det en gång skrevs för
142 år sedan, säger Kenneth Nygård, regissör.
Samhällsengagemang från Riksteatern Höstens teaterutbud i Uppsala beskrevs i UNT som att
Stadsteatern är ovanligt publiktillvänd och att
Reginateatern ger det komiska ovanligt stort utrymme.
Folkrörelsen Riksteatern bidrar med Carl-Einar Häckner, men
också inlägg om indisk surrogatbabyindustri, Fröken Julie
för döva och stand-up enbart på finska. – Uppsala Riksteaterförening vill komplettera utbudet från
de etablerade institutionerna. Vi duckar inte för det som är
komplext och svårsålt och nöjer oss inte förrän Uppsala får
den mångfald som en storstad förtjänar, säger Johan Åhrgren,
föreningens ordförande.
Riksteatern arrangerar också scenkonst genom lokala
föreningar i Enköping, Heby, Tierp och Östhammar. Se utbudet
i hela länet. Riksteaterhösten i Uppsala, bl a. * 8 september: I Rom. Utomhusteater vid Stadsbiblioteket med
Gamla stans teatersällskap. Två föreställningar, kl. 14 och
17. Fritt inträde! * 29 oktober: Fröken Julie, Reginateatern. I Bernard
Cauchard nyskapande regi möter teckenspråk kroppsspråk,
koreografiska inslag och musik i en mycket visuell
föreställning för både döva och hörande.
Mer information Uppsala Riksteaterförening: riksteatern.se/uppsala Johan Åhrgren, Uppsala Riksteaterförening: 0707-693907 Kenneth Nygård, regissör för I Rom: 070-421 72 07
Alla Stockholms elever erbjuds nu att läsa, lyssna och jobba
med August Strindbergs novell ”Ett halvt ark papper” via
webbplatsen
http://etthalvtarkpapper.se. Här finns kulturarv,
kultur, språk, historia, pedagogik och digital teknik i skön
harmoni. Novellen har med hjälp av stadens modersmålslärare
översatts till 25 språk och lästs in på 35 språk, bland
annat armeniska, bokmål, romani och isländska. Skådespelaren
Johan Rabaeus läser den på svenska, engelska och franska.
Det går även att ta del av novellen på teckenspråk. Tidigare
fanns ”Ett halvt ark papper” åtkomlig på tio språk i
Sverige. – Vi ger alla stadens elever tillgång till ett av
Strindbergs verk. Det är unikt att elever, oavsett ålder får
samma material att arbeta med. Vi hoppas att satsningen ska
ge både lärare och elever en mer nyanserad bild av
allkonstnären Strindberg. Dessutom vill vi slå ett slag för
ökad språkanvändning, utnyttjande av digitala möjligheter
och ett varierat arbetssätt i klassrummet, säger Lotta
Edholm (FP), skolborgarråd. – Det ger oss också möjlighet att se bakåt, att se
historien. Mitt uppdrag är att sätta tänderna i de här gamla
klassikerna, bringa liv i dem så att andra, särskilt
ungdomar får möjlighet att upptäcka vårt klassikerarv, hur
jävla underbart det är!, säger skådespelaren Johan Rabaeus
som har bidragit med inläsningar av Strindbergsnovellen på
svenska, engelska och franska. – Det var kul och spännande att översätta en så känd
författares verk. Jag fick verkligen tänka till flera gånger
då en del ord inte finns att direktöversätta till romska,
säger Jonny Ivanovitch, modersmålslärare i romani som har
sett till att novellen blivit översatt och inläst på romska
för första gången.
Fakta Med utgångspunkt från den 37 rader långa novellen erbjuds
lektionsunderlag i svenska för mer än en termin. Där finns
lärarhandledningar med tips på upplägg för eget skapande i
de olika årskurserna, till exempel genom blogg, film, dikt
och musik.
Eleverna kan under hela höstterminen lägga in egna arbeten
på webbplatsen som fungerar lika bra att läsa på mobil och
surfplatta. Där finns också en kort animerad film om
Strindbergs liv för de yngsta eleverna och poeten Lars
Gustavssons parafras på Ett halvt ark papper, ”Omkostnader i
rörelsen”.
Pinoso salta a las tablas en México El director y autor teatral pinosero Xavier Monzó monta La
señorita Julia de Strindberg con dos actores alicantinos y
una actriz mexicana para participar en el Festival Revueltas
el 15 de octubre
Informacion, Martes 04 de septiembre de 2012
Teatro. Xavier Monzó realizó la versión y asumió la
dirección. El Festival Revueltas de México se entusiasmó con
el proyecto y subvencionó a la actriz principal. El
Ayuntamiento de Pinoso apoyó la propuesta. De esta manera,
La señorita Julia, de Strindberg, dará el salto de Alicante
a las tablas mexicanas. El estreno será el 15 de octubre.
CRISTINA MARTÍNEZ Los ensayos dieron comienzo el pasado 12 de agosto y, en un
tiempo récord, La señorita Julia está lista para viajar
hasta México, donde se subirá por primera vez a las tablas
en el Festival Revueltas del estado de Durango. Buena culpa
de ello la tiene Xavier Monzó y su admiración por esta obra
del dramaturgo sueco August Strindberg. El director y autor
pinosero ya visitó en dos ocasiones el encuentro mexicano,
pero hace 16 y 12 años. Allí conoció a la actriz Silvia
Romero, que casualmente trabajó en un laboratorio teatral
con la obra de Strindberg. La pasión por este texto les unió
y comenzaron a dar vueltas al proyecto de montarlo en
España. Monzó entonces comenzó a trabajar en la versión del
texto y el Festival Revueltas dio el visto bueno y
subvencionó la estancia de la actriz en España durante un
mes para preparar la obra.
Utbildningsförvaltningen Stockholms stad Pressinbjudan: Strindberg på 35 olika språk
Mynewsdesk, Pressmeddelande 2012-08-30
Tid: Tisdagen den 4 september kl: 10:00 Plats: Stadshuset, Ragnar Östbergs plan 1, receptionen
På tisdag är det premiär för Stockholms stads unika
Strindbergsprojekt. Alla Stockholms elever erbjuds nu
att läsa, lyssna och jobba med en av August Strindbergs
mest kända noveller "Ett halvt ark papper" via en
nystartad webbplats. Här finns kulturarv, kultur, språk,
historia, pedagogik och digital teknik i skön harmoni.
Novellen är översatt till 25 språk, några för första
gången, av stadens modersmålslärare. Den är dessutom
inläst på fler än 35 språk och tolkad på teckenspråk.
Skådespelaren Johan Rabaeus läser den på svenska,
engelska och franska. Träffa skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) som berättar
mer om webbplatsen och satsningen. På plats finns även
modersmålslärarna Jonny Ivanovitch (romani) och Juliette
Tabbakh (arabiska) samt skådespelaren Johan Rabaeus. En skola i världsklass – det är vår vision. Med Sveriges
största utbildningsutbud och 16 000 engagerade
medarbetare arbetar vi för att ge våra elever den bästa
tänkbara utbildningen för framtiden.
Paula on the Fringe: Miss Julie and The Hunchbacks of Notre Dame
By Paula Simons Edmonton Journal, August 24, 2012
“Don’t step down,” Swedish playwright August Strindberg
tells us in his great tragedy, Miss Julie. “People will
always say you fell.” And that, indeed, in the danger in trying to step down a
classic work of literature for a Fringe Festival
audience. If people don’t understand what you’re doing,
they’ll think you just fell down on the job. With its brash bravura take on Strindberg, Edmonton’s
50% Fruit Theatre attempts a subversive, semi-satiric
assault on an icon of modern theatre, with exciting, but
mixed results. Miss Julie, Strindberg’s most famous play, was written
in 1888 – a fact you have to check and double-check
three or four times. It seems impossible that a play so
radical, so sexually charged, so sadomasochistic, could
ever have been written, much less staged, in what we
think of as the Victorian era.
USA ‘Mies Julie’ Wins Best of Edinburgh Fringe Award
By Steven McElroy The New York Times, August 23, 2012
“Mies Julie,” a smoldering South African stage
adaptation of August Strindberg’s 1888 drama “Miss
Julie,” won the ninth annual Carol Tambor Best of
Edinburgh award, to be presented Friday in Scotland. The winner receives a fully subsidized production in New
York City in January. But there is a twist this year:
Logistical and scheduling complications will prevent
those involved with “Mies Julie” from doing the January
production. So, Ms. Tambor said, she has chosen an
additional winner: “Midsummer,” with music by David
Greig (“The Strange Undoing of Prudencia Hart”) and
Gordon McIntyre. “Midsummer,” a two-character romantic comedy that Ms.
Tambor called a “love letter to Edinburgh,” is not a
play in the current Edinburgh Festival Fringe (which
runs through Monday) but was one in 2009. “Midsummer”
will be presented Jan. 9 to Feb. 3 at the Clurman
Theater on West 42nd Street.
Arbuzov, Strindberg & Vercors
feature in final Donmar Trafalgar season
By Theo Bosanquet What's On Stage 23 August 2012
The Donmar Warehouse has announced the third and final
Donmar Trafalgar season, which showcases the work of its
young directors at Trafalgar Studios 2. The new season will see Alex Sims, Titas Halder and
Simon Evans each stage a production – Aleksei Arbuzov's
The Promise, Strindberg’s The Dance of Death and
Vercors’ The Silence of the Sea respectively.
[...] It’s followed, from 17 December 2012 to 5 January 2013
(previews from 13 December), by Titas Halder’s revival
of Strindberg’s classic The Dance of Death. Set on an
isolated island, the plays sees military captain Edgar
and his wife Alice live a bitter life, their marriage
soured by hatred. Halder, who was RAD at the Donmar in
2010-11, will use a new English version by Conor
McPherson.
Av Maria Edström SR, P1, Kulturnytt 23 augusti 2012
Just när ni trodde mardrömmen var över - Strindbergsåret
fortsätter! Skämt åsido men nu så här i andra halvlek så
längtar i alla fall Kulturnytts recensent Maria Edström
efter nya vinklar på den gode August. Och på Strindbergs
Intima Teater i Stockholm verkar man ha tänkt likadant.
Där har regissören Ole Anders Tandberg i samarbete med
Stockholms stadsteater dramatiserat "Ockulta dagboken"
ett av Strindbergs mer privata och svårforcerade alster
skriven mellan 1896 och 1908 och som aldrig var tänkt
att publiceras. Maria Edström har sett Ockulta dagboken.
Inte mindre än fem stycken Strindberg möter vi på Intima
Teaterns fina lilla scen och mitt bland dem, Harriet
Bosse i Thérèse Svensson lite häpet innerliga gestalt,
omgiven som hon är av alla dessa aspekter av Strindbergs
person. Det är väldigt kul och lite corny. Man blir som
bedövad av all denna längtan, kvinno-och sexualskräck
och manlig självhävdelse kryddad med en rejäl portion
paranoia. Och alla skådespelarna från Samuel Frölers bittra och
roliga gubbe, över Sven Ahlströms ständigt förvånat
förorättade till Michael Jonssons passions-paranoiker
plus Åke Lundqvist och Robert Panzenböck, blir
tillsammans som en röstorkester av Strindbergs alla
utfall och infall. Bilden som tonar fram är inte direkt inställsam,
regissören Ole Anders Tandberg har koncentrerat sig runt
relationen med Harriet Bosse och om Strindberg till en
början framstår som sin tids nättroll så blir det
alltmer rörande med hans totala oförmåga att se
verkligheten. Harriet söker honom ständigt i drömmarna,
trots att hon gift om sig med en annan, som ett slags
drömmens inverterade stalker. Bosses roll är också den försonande berättaren och
Thérèse Svensson förmår bära upp denna svåra roll, detta
kvinnliga nav i denna de manliga känslornas centrifug. ”En liten hund skrek hela natten” för sådana
stämningskapande meningar är man beredd att förlåta
Strindberg mycket och här kan man undra om det inte
egentligen var sig själv han menade.
Save for Scotland's Olympic medallists, South
African-born director Yael Farber might be the
most-talked-about woman in Scotland, thanks to her show
Mies Julie, at the Edinburgh Festival Fringe.
Farber, who lives in Montreal, Canada, has given the
124-year-old August Strindberg play Miss Julie a local
twist, setting it in the Karoo, instead of Sweden, to
"capture the incredible complexity, beauty, tenderness,
brutality and possibility that we are capable of as
South Africans". The production premiered at the National Arts Festival,
in Grahamstown last month, before a two-week run at the
Baxter Theatre in Cape Town. Farber's adaptation looks at contemporary South Africa
as "a post-traumatic society" and the "knot of
inheritances and legacies that entangle lives in the
aftermath" of the trauma. The story revolves around the relationship between a
black farm labourer, the daughter of his baas, and the
woman who has raised them both. Such is the power of the sex and class war in the
production that it has an age restriction of 16 years
and older. Farber's production, which features Hilda Cronje (Mies
Julie), Bongile Mantsai (John) and Thoko Ntshinga
(Christine) has had the UK press spellbound.
”Hallå, pappa! Är det ditt fel eller deras?” Om August
Strindberg hade känt till mobiltelefonen skulle han
kanske ha låtit Indras dotter ringa upp pappa gud för
att fråga varför det är så synd om människorna. Nu sker
det i stället i Teater VIIRUS uppdaterade tolkning av
Ett drömspel.
Uppsättningen är i första hand riktad till en ung publik
och premiärplatsen - gymnastiksalen i Brändö gymnasium-
vald med omsorg. Regissören Jakob Höglund har förankrat
sin bearbetning i en miljö som speglar primärpublikens
egen vardag men spelrummet väcker säkert minnen och
associationer också hos dem som lämnat skolan bakom sig
för länge sedan. För den här åskådaren t.ex. ter sig
varje gymnastiksal som rena snabbresan till allt vad
mänskligt tillkortakommande kan rymma...I VIIRUS version
inlemmas publiken dessutom rent konkret i
föreställningen. Det här är inget drömspel vi tillåts
betrakta på avstånd utan en väldigt fysisk iscensättning
som ramlar över oss med samma kraft som de vilda och
obegripliga scenarion som kan ansätta oss i våra egna
drömmar. Detsamma gäller de gestalter och situationer
Strindberg låter passera revy. För hans egen samtid var
de fullt igenkännbara och nu återuppstår de präglade av
referenser som hör hemma i vår tid. Med finns allt från
kaotiska tonårsfyllor till en modellvacker gudadotter
som singlar ner från rymdäventyrens catwalk till vårt
pinade klot.
Efter den fleråriga succén med ”Les Misérables” satsar
Åbo Svenska Teater igen på en musikal. – ”Hair” blir en titt i backspegeln på ett årtionde som
en del kommer i håg och andra får en chans att bekanta
sig med, säger regissören Georg Malvius. [...]
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog. Det
kommer att uppmärksammas på ÅST med en kombinerad
föreställning av pjäserna ”Dödsdansen” och ”Vi har det
bra”. – Det blir en klassiker av Strindberg kombinerad med en
nyskriven pjäs av Camilla Blomqvist, berättar Thibblin.
Club kids are familiar with the strange goings-on at The
Box, the intimate Lower East Side venue that specializes
in modern-day burlesque and risqué vaudeville acts. But
the hot spot’s current offering, the Private Theatre’s
adaptation of August Strindberg’s 1893 comedy “Playing
With Fire,” offers titillation of a more rarified,
theatrical kind. This little-seen work is one of the few comedies written
by the normally morose Swedish playwright (“Miss Julie,”
“The Dance of Death”). It’s being presented in a
freewheeling, site-specific adaptation by Royston
Coppenger that renders its tale of a complicated love
triangle — a married couple and the husband’s best
friend — into a barely comprehensible, sexed-up
performance piece. The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Lilly Charles The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Much of the play’s sophisticated dialogue has been
replaced by familiar avant-garde stylization. The
performers roam throughout the two-level environs of the
jewel-box club, with the action spilling over from the
tiny stage into the aisles and balcony.
USA (Texas) Undermain Theatre Announces 2012-2013 Season, With
Homer, The Bible, and Strindberg (Plus Video)
By Peter Simek Front Row August 21st, 2012
The Undermain Theatre has announced its 2012-2013
season, titled “The Season of Myth,” and it will feature
two Homor-based plays, a take on the Bible, and a
chamber mystery by Swedish playwright August Strindberg,
whose work was last produced at Undermain around Easter
2011.
[...] The season will round out with Strindberg’s The Ghost
Sonata, directed by Patrick Kelly, who also directed
last season’s The Birthday Party.
Mies Julie (5 stars) Essential adaptation of Strindberg’s classic
By Matt Trueman The List 20 August 2012
Truly great productions of classic texts can reveal the
play within the play. Who knew that beneath the staid
formality of August Strindberg’s Miss Julie lurked a
play as explosive and heartwrenching as Yael Farber’s
South African-set rewrite? Like Patrick Marber, whose After Miss Julie transposes
Strindberg’s plot to post-war Britain, Farber strips the
text down to a taut three-hander. In fact, taut is too
loose: there’s not a smidgeon of superfluity here.
Farber gives us the core nucleus. What becomes clear are the atomic bonds – equal push and
pull – between Mies Julie (Hilde Cronje) and her servant
John (Bongile Mantsai). Relocated to a South African
farmhouse, beneath which both sets of ancestors – black
Xhosa and white Afrikaans – are buried side by side,
their sexual entwining is a serious trangression, even
if it mirrors the picture below ground. From there, however, their situation swells to a
monumental impasse. Three or four times they reach the
cusp of eloping as equals, only for one or other to
cough up some half-swallowed pride. Neither is quite
willing to give up their claim to the land, to forget
past grievances for the sake of a better life. They
become two snare traps biting at each other’s metal
jaws.
Finland Teaterrecension: Ett drömspel i
gymnastiksalen
Av Ann-Christine Snickars Hufvudstadsbladet 20.8.2012
Ett drömspel av August Strindberg. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi: Sven Haraldsson. Kostym: Heidi Wikar. Mask: Tuija Luukkainen. Ljud: Kristina Ekholm. Ljus: Mari Agge. I rollerna: Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica Raita,
Åsa Wallenius.
Teater Viirus premiär på Brändö gymnasium 17.8
Viirus version av Ett drömspel, som riktar sig till
skolungdom, har premiär i en gymnastiksal. I sådana
kommer man antagligen att spela i framöver när man
turnerar i skolorna. Majoriteten av alla elever som
finns har någon gång känt sig utsatta i en gymnastiksal,
det är jag säker på. Det är ett bra rum för guden Indras
dotter att träda in i jordelivet på. Nu kallas Indras dotter, som gör en studieresa bland
människorna, bara Agnes, och hennes far kallas bara
pappa. I inledningen blandas glimtar av vad som komma
skall med en hurtig introduktion lämpad för var och en
utan förkunskaper. Jag ser den som en parodi på larvig
instantpedagogik och välvilliga skolbesök, ens
inställning blir genast elevens, den är alltid kluven. I en intervju i Hbl (6.8) sa regissören Jakob Höglund
att han inte ser så stor skillnad mellan regi och
koreografi. Och det han gjort med Ett drömspel är att
han liksom koreograferat in publiken i pjäsen. Rent
fysiskt också. En bit in i föreställningen får publiken
flytta på sig, ställa sig i en klunga på angivet ställe.
Plötsligt rullar skådepelarna runt i slagsmål mitt bland
oss. Det är ganska upprivande och pockande, inte bara
kroppsligt.
Redan när vi steg iland på Kymmendö brygga började jag
ana. En timme senare hade vi nått det skraltiga, vindpinade
huset på berghällen intill havet och jag stod där och
såg ut över vattnet och insåg det jag väl aldrig hade
trott; att vi har vissa likheter, August Strindberg och
jag. Det är inte mina ord som ska jämföras med de
strindbergska. Hans sätt att uttrycka ”O, du min
grönskande ö, blomkorg i havets våg” skulle jag aldrig
ha fått ihop. Men han, liksom jag, älskade öar. Och
förra söndagen lärde jag att han, åtminstone på
Kymmendö, satt och skrev i en skrubb som i princip bara
rymmer en stol och ett bord, förutom de fula tapeterna.
Nej fel, det fanns små fönster också. Med utsikt mot
kobben dit han och Siri von Essen brukade simma, till
lokalbefolkningens uppenbara häpnad. I slutet av
1800-talet kastade sig folk inte frivilligt i sjön. Ett Strindbergsår som detta, när det redan talas och
skrivs så mycket om författaren, hade jag tänkt avhålla
mig. Men så hamnade jag på en av Anita Perssons
legendariska vandringar, hon har hållit på i över 30 år
att trampa i författarens fotspår – har ni missat dessa
möjligheter till både äkta kunskaper och uppfriskande
vid-sidan-om-information, det vill säga skvaller, får ni
skylla er själva. Men än finns flera chanser kvar, bara
i höst.
Vi skrattar och lider med Strindberg Av Lars Ring SvD 17 augusti 2012
Teater Ockulta dagboken Stockholms stadsteater på Strindbergs Intima teater Texter: August Strindberg. Manus, regi: Ole Anders
Tandberg. Scenografi: Maria Geber. Medv: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Michael Jonsson,
Åke Lundgren, Robert Panzenböck, Samuel Fröler
August Strindberg skriver dagbok åren 1896–1908 – en
ockult sådan där han vill skildra och samla alla
mystiska tecken från makterna. Det blir så småningom en
mäktig text: en gudom kommunicerar med August via
spelkort på gatan och oljud ur väggarna. Han söker naivt
en absolut mening. Ockulta dagboken är storartad, lätt manisk fantasi
kombinerad med förmågan att dikta bilder. Den är ett
laboratorium där han kastar ner infall, idéer och
framtrampad poesi från dagliga promenader. Iakttagelser
blir trådar till det han väver samman som Litteratur.
Texten blir en plats för naken intimitet. Ole Anders Tandberg har ur mängden av geniala
underligheter klippt ihop en beskrivning av ett
äktenskap. Han gör Harriet Bosses väsen till
centralaxel, hon som ska bli hustru nummer tre efter det
berömda frieriet: Vill fröken ha ett litet barn med mig?
Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg,
dagboksförfattaren, gestaltas av så många skådespelare.
Fem män och så kvinnan som både är den dyrkade Harriet
Bosse och en aspekt av honom själv. De är röster han
lyssnar till i sitt inre. De faller varandra i talet,
ropar ut sin förtvivlan, söker tröst, hittar
förklaringar och sammanhang. ”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och
1908. Mest intensivt skrev han i den när förhållandet
till Harriet Bosse var i kris eller upplösning. Inte
ologiskt alltså att hon är en av rollerna i Ole Anders
Tandbergs inspirerade iscensättning. Strindbergmännen
flockas kring henne, fem små gubbar i säckiga kostymer.
Det går inte att låta bli att tänka på Pija Lindenbaums
barnbok ”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga
ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet som
vi betraktar dem med.
Juditduon tar över Skandia Succéduon Judit och Judit från de kända reklamfilmerna
dominerar höstens program på Skandiateatern. Förutom en
storsatsning på fars spelar de också Strindberg.
Av Peter Johansson Norrköpings Tidningar 2012-08-17
Bakom duon står Skandiateaterns Carina Perenkranz och
kollegan Pernilla Parszyk, som nu tar samarbetet från
filmerna ett steg längre. Höstens stora satsning heter Grymt galet och är en
omarbetad version av Willy Russells fars Färdknäpp - som
ska bli en lek med stereotyperna om Svenssonfamiljernas
sovstäder. [...]
Förutom i farsen dyker reklamkändisarna också upp i en
August Strindberg-afton den 21 oktober, med dubbla
pjäser - Den starkare och Ett halvt ark papper. - Eftersom det är Strindbergsåret i år så passar det ju
bra, så vi tittade på vad vi kunde göra tillsammans och
det är ju sällan det är två kvinnor i huvudrollerna,
säger Pernilla Parszyk.
Av Mikael Tjernström Dagbladet (Sundsvall) 17 augusti 2012
Strindbergsåret och Teater Västernorrlands
40-årsjubileum präglar höstens teaterutbud. Den stora satsningen blir dock inte en pjäs av
Strindberg – utan om honom i form av föreställningen
”Tribadernas natt”.
Scenkonstbolaget Teater Västernorrland har nu gjort
klart sitt program för hösten och i går presenterade man
det hela på Sundsvalls teater. Det blir som vanligt föreställningar för alla åldrar,
och framför allt fortsätter man att satsa mycket mot de
unga. – Den yngre publiken är jätteviktig för oss, säger
teaterchefen Iso Porovic. [...] Den stora vuxensatsningen under hösten blir P.O.
Enquists pjäs ”Tribadernas natt” som handlar om August
Strindberg och den då blivande ex-hustrun Siri von
Essen. Regisserar gör gästande Kia Berglund från
Stockholm.
Edinburgh Festival 2012: Mies Julie: The smash hit of the Fringe Dominic Cavendish talks to Yael Farber, the director of
a South African 'Miss Julie’ that has been wowing
audiences
By Dominic Cavendish The Telegraph 16 Aug 2012
Yael Farber has enjoyed successes on the Edinburgh
Fringe before but this year the dream has come true in a
way that has taken even her breath away. The South
African director, 41, has gone from having to encourage
members of the audience for her radical and revelatory
new version of Strindberg’s Miss Julie – redubbed Mies
Julie – to sit near the front, to wondering whether she
can squeeze any more in at the back. She has a sell-out hit on her hands, the subject of
five-star raves – “The best Miss Julie I’ve ever seen” –
and the kind of word of mouth that means it’s only a
matter of time before what looks, at the end of the
second week of the Fringe, like the big “find” of this
year, gets a run in London. It’s easy to get carried away in Edinburgh after only a
few giddy days but I have to say: believe the hype. Mies
Julie isn’t just the crowning glory of Assembly
Festival’s superb South African mini-season. Produced by
Cape Town’s Baxter Theatre, it has set a benchmark of
excellence – and visceral relevance – that productions
elsewhere, even at the Traverse, have struggled to
match.
Av Ann Enström Västerbottens Kuriren 13 augusti 2012
Den dramatiska Strindberg är lite grann som sommarnatten
– uppluckrad och fragmenterad i ett ljus som innehåller
mörker. Det skriver Ann Enström, VK:s scenkritiker, i
sitt bidrag till kultursidans sommarserie.
Min äldsta dotter är i Turkiet med sin farmor på
solsemester. För någon kväll sedan när vi skapade med
varandra undrade jag varför de hade dragit för
gardinerna, då jag tyckte det var så mörkt i deras
hotellrum. Mamma, svarade hon mig, vi har inte dragit
för gardinerna, det är redan mörkt här. Incidenten fick mig att påminnas om vårt extrema
sommarljus i norr. Själv är jag så van vid midnattssol
och ljusa sommarnätter att jag tar fenomenet för givet.
Sommarnattens leende är en sådan del av mig att jag
projicerar det ända bort till Turkiet. Än mindre bemödar
jag mig att ens dra för några mörkläggningsgardiner
nattetid.
Av Sofia Bagge SR, P1, Mitt i musiken 13 augusti 2012
Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens liv
och författarskap lyfts fram ur alla möjliga synvinklar.
Musiken var viktigt för August Strindberg som både var
en intresserad lyssnare och flitig amatörmusiker. På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma närmare
hans musicerande och intendenten Erik Höök säger att han
ibland spelade hellre än bra. – Nej han kunde klinka lite gran, han har själv berättat
hur han spelade psalmer vid pianot. Han har också
försökt spela Wagners Tristan och Isolde i pianoutdrag
och han skriver fy fan för han tycker det låter illa
Teater Viirus höstsäsong inleds på fredag med premiär
för pjäsen Ett Drömspel av August Strindberg. Pjäsen
regisseras av Jakob Höglund.
År 2012 firas Strindbergs 100-årsfest och därav
pjäsvalet, informerar teatern. Viirus version av
Strindbergpjäsen utspelas i en skola här och nu. Guden
Indras dotter Agnes tröttnar på sin pappa och åker ner
till jorden, där hon dimper ner mitt i en
skolfotografering. Pjäsen turnerar i gymnasier runtom i
Svenskfinland och spelas också på Viirus. I rollerna ses
Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica Raita och Åsa
Wallenius. Viirus sätter även upp pjäsen Woyzeckmaterial i höst.
Den har premiär den 12 oktober. Dessutom fortsätter Club
Viirus i höst med start den 3 november. Viirus ensemble
deltar även i ett filmprojekt under det kommande året.
Filmen spelas in i samarbete med Jarmo Lampela,
KOM-teatern och Ryhmäteatteri. Filmens intrig och
karaktärer improviseras fram tillsammans med Jarmo
Lampela under hösten och den spelas in nästa år.
Genvägen till Strindberg Ann Lingebrandt går en snabbkurs i Strindberg med
Katarina och Henrik Langes "Strindberg för dig som har
bråttom".
Av Ann Lingebrandt Helsingborgs Dagblad 13 augusti 2012
Kultur. En snabbkurs i Strindberg? Radikalen,
kvinnohataren, alkemisten, galningen, den politiske
vindflöjeln... Äsch, har vi inte hört allt det där
förut? Att det mesta i världslitteraturen låter platt
och banalt, fast med en viss absurd charm, när det
skalas ner till tre fyra serierutor, det har Henrik
Lange gjort till affärsidé med sina "för dig som har
bråttom"-böcker. Nu har han, tillsammans med Katarina
Lange, gett sig på den hundraårsjubilerande författaren
och sammanfattar allt du redan visste och lite till i
snärtiga svarta silhuetter. Som genväg till Strindberg blir boken väl
faktarabblande, men med en hel del fniss däremellan. Ett
år som i år kan det förstås vara bra att veta hur man
fixar Strindberg-stilen (förslagsvis hög hatt och
galoscher) och vad man ska säga för att det ska verka
som om man faktiskt läst den djefla karln ("säger man
Ågust är det ingen som ifrågasätter att man läst
Strindberg"). För alla skolelever som inte fattar varför de tvingas
traggla sig igenom "Röda rummet" kan seriesnuttarna
funka som en sporre. Inte minst den fantasieggande
tanken på hur det hade sett ut om Strindberg skrivit
Millenniumtrilogin – "Flickan som sprängde röda rummet"
– eller om han varit Dan Brown och gjort en "Röda
koden": "Arvid hittar hemligheten som är en kista i
Goethemuseet, där i ligger, fullt fungerande,
Strindbergs hjärna."
Ockult på scenen Fem skådespelare gestaltar super-egot August Strindberg
när Ockulta dagboken sätts upp på Strindbergs Intima
teater i Stockholm. Regissören Ole Anders Tandberg
tycker författarens svartsynthet är befriande.
Av Anna Ångström SvD 12 augusti 2012
GRÄNSÖVERSKRIDARE –Det är otroligt, här har vi en människa som spränger
alla gränser. En gammal man – men så modern. Hade
Strindberg levt i 20 år till hade han varit absurdist. Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot några
foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda rummet, granne
med Strindbergs Intima teater där uppsättningen av
Ockulta dagboken har premiär på onsdag, den 15 augusti. Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur Infernokrisen,
ville författaren skulle brännas. Men detta
Strindbergsår ges den ut som del av nationalutgåvan av
hans samlade verk.
Sakprosa Strindbergs världar Björn Meidal och Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström
Det har säkert inte undgått någon att det är
Strindbergsår i år. Litet märkligt kanske, eftersom det
firas till åminne av hans död, inte födelse. Det är
kanske inte så märkligt när allt kommer omkring, ej
minst i Frankrike har man pippi på dödsdagar, såvitt man
inte heter Céline – allt officiellt hedrande ställdes in
efter starka protester, eftersom han både var förrädare
och hyste motbjudande åsikter. Men, nota bene, han var
en lysande romanförfattare. Att författare är knäppgökar är förvisso inget nytt, vi
behöver bara gå till Norge och Hamsun, som därstädes
tydligen inte längre är kontroversiell, trots sitt
medlöperi med nazisterna. Även Strindberg var ju rätt knäpp, åtminstone periodvis,
eller ska vi kanske säga pernodvis. Också han hyste av
och till vämjeliga åsikter, ej minst av antisemitisk
natur. Han var dock inte, enligt min mening, så stor som vi i
Sverige vill tro – det är lite med honom som med Zlatan;
den ene var inte världens störste författare, den andre
är inte världens främste fotbollsspelare. Som dramatiker
var utan någon som helst tvekan Ibsen större, och det
visste nog även den gode August.
Av Albert Häggblom YLE/Huvudstadsregionen 10.08.2012
Jakob Höglund är aktuell med att regissera Strindbergs
pjäs Drömspel, för att sedan turnera i de svenska
skolorna.
Det var i gymnasiet som Jakob Höglund kom underfund med
att teatern är hans uttrycksform. Det började med dans,
senare också skådespelarutbildning och på senare tid har
Höglund gett sig in för att regissera. - Den stora ”aha” upplevelsen för mig har varit att jag
märkt att jag inom regi kommer allra bäst till min rätt,
säger Höglund. Strindbergs pjäs ett Drömspel är författad 1901 och
handlar om meningen med livet, och Höglund ser den som
ständigt aktuell, speciellt för ungdomar i
gymnasieålder. - Tanken var att vi skall göra pjäsen här och nu
tillsammans med ungdomarna i deras gymnastiksal utan
scenografi, säger Höglund. Genom att låta eleverna vara med i pjäsen genom att
agera levande scenografi tror Höglund att också en äldre
pjäs kan göras intressant för dagens unga.
Av Ylva Lagercrantz Spindler, TT Spektra SvD
10 augusti 2012
Ospelade Strindbergspjäser, finns det? Ja, faktiskt. Som
en del av Strindbergsåret framförs tre refuserade manus
som läsningar på Stockholms kulturfestival. Dessutom
sätts "Ockulta dagboken" för första gången upp som pjäs.
En orientalisk saga med flygande mattor, en riddarpjäs
som bara blev en rustning och en dispyt om den höga
brännvinsskatten. Tre vitt skilda ämnen med den
gemensamma nämnaren att de alla är refuserade pjäsmanus
signerade August Strindberg. Men för den skull inte
ospelbara, tycker Strindbergs Intima teaters chef Ture
Rangström. - Nej, absolut inte. De är svåra att göra för att det
ofta är väldigt mycket folk i rollistan, men numera kan
man ju ha en överenskommelse med publiken som inte
behöver ta hänsyn till det. Ture Rangström kommer att vara ciceron när de refuserade
pjäserna framförs som läsningar under Stockholms
kulturfestival. Men att de var refuserade är en sanning
med modifikation. I två av fallen handlade det om
självcensur. Bara i fallet ”Siste riddaren” var det i
stället Strindbergs intima teaters dåvarande chef,
August Falk, som sa ifrån.
Av Annelie Bränström-Öhman Västerbottens Kuriren 9 augusti 2012
Annelie Bränström-Öhman betraktar en profetisk
vampyrskildring sprungen ur Strindbergs förmåga att
hålla blicken fäst vid avgrunderna i samhällets
mellanrum.
Nog är det väl lite makabert att högtidlighålla minnet
av ett dödsår i form av ett jubileum? Fast det är klart:
en viss poetisk (eller åtminstone karaktärmässig) logik
har den Strindbergska Dödens 100-årsfirande detta år.
Många som besökt Strindbergsmuséet på Drottninggatan i
Stockholm, inrymt i den lägenhet som skulle bli den
Djefvla Karlens sista bostad i livet, har säkert känt
rysningen inför gipskopian av Beethovens dödsmask på
väggen ovanför pianot. Och Strindbergs-legendariet är
likaså välfyllt med anekdoter om olika variationer av
spökerier och hinsides äventyr. En av de mest rörande är
att Strindberg periodvis sägs ha vägrat ta av sig
ytterkläderna inomhus, eftersom han såg dem som ett
slags pansar till skydd för andevärldens väntade anlopp. Må vara hur det vill med sanningshalten i anekdoterna.
Spökhistorierna har hur som helst en viss kongenialitet
i firandet av ett dödsjubileumsår. Precis som senare så
kallade “skräckmästare” som Alfred Hitchcock och Stephen
King hemsöktes Strindberg själv tillräckligt ofta av
härjande inre dämoner för att kunna ge röst och kropp åt
deras skepnader – i människohamn och gränslanden
därutom. Mästerstycket i spökgenren är förstås Spöksonaten –
befolkat av en milt sagt osalig blandning existenser,
inspirerade av de anderöster som Strindberg menade sig
ha hört mellan tonerna i en av sagde Beethovens
pianosonater. Alla rör sig i och omkring ett till
exteriören modernt hus, men som visar sig hysa
antikverade hemligheter och lögner som går i arv kors
och tvärs över generations- och klassgränser.
By Lyn Gardner The Guardian, Wednesday 8 August 2012
Mies Julie Assembly Mound, Edinburgh Until 27 August
Miss Julie is suddenly on the rage again, as witnessed
by recent revivals at the Royal Exchange in Manchester
and London's Young Vic. But she has never raged quite so
fiercely as she does in this searing and fearless new
version by Yael Farber, which reinvents Strindberg's
play and transposes it to modern South Africa. On a Karoo farm, the labourers are celebrating Freedom
Day – but in the hot, steamy kitchen of the farm, things
are still much as they have always been. The boss's
boots are laid out ready for shining by John (Bongile
Mantsai); his mother, Christine (Thokozile Ntshinga), is
still working, and has been since sunrise, her fingers
so worn that when she tried to vote she had no
fingerprints to prove her identity. But beneath it all,
things are stirring, and the boss's unhappy daughter,
Julie (Hilda Cronje), stalks the kitchen like a feral
cat on heat looking for trouble. Farber's production is like the pot that Christine has
on the stove: at first simmering, then boiling over as
resentment, memory and the unresolved legacies of the
apartheid era bubble to the surface. As the temperature
rises, the red soil of the Eastern Cape mingles with
blood on the floor. It's a piece that suggests a
nation's neglected children will wreak havoc.
Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet,
förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan från
Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har Strindberg skrivit
ner sitt liv ocensurerat – ångest, självförebråelser,
anklagelser, mardrömmar blandat med telepatiska tecken
från högre makter. Det har blivit hans egen version av
kärlekens omöjlighet. Premiär den 15 augusti på
Strindbergs Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater.
10e juni 1908 Fasansfull afton. Lade mig kl 10. H-t sökte mig naivt
hela natten, men jag var skyddad. En liten hund skrek
hela natten. Läste på aftonen det sista av Blå boken.
Kände att livet var slut.
August Strindberg skrev på sin ”Ockulta dagbok” under
åren 1896 och 1908. En stor del av innehållet kretsar
kring Harriet Bosse, H-t i dagboken och Strindbergs
hustru åren 1901 - 1904. I mars 1901 skriver han
euforiskt Tänk! Jag har kysst hennes vackra lilla mun
och små mjölktänder! Ole Anders Tandberg menar att August Strindberg aldrig
varit så modern som dramatiker som i Ockulta dagboken.
OCKULTA DAGBOKEN Av: August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Miriam Helleday
Medverkande: Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven Ahlström, Samuel
Fröler, Robert Panzenböck, Åke Lundqvist
Premiär 15 augusti på Strindbergs Intima Teater Detta är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater och
Strindbergs intima teater.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren 8 augusti 2012
SCUM-manifestet, Strindberg och ståupp med politisk
skärpa, liksom Idlaflickorna i Dramatentappning – det är
några av många akter som bjuds under hösten på de lokala
teaterscenerna.
Lagom till att höstrusket slog till släppte Umeå
teaterförening i går programtidningen Rajden som
traditionsenligt öppnar teatersäsongen. Den första
scenhändelsen ligger dock ett par veckor fram i tiden.
Precis som förra hösten är det i Wallmarksgården som
spelprogrammet inleds, i år med en uppsättning av
Tok-Anders och Storbonn, av och med Hans-Ola Stenlund
och Arne Forssén. Vid denna omgång, pjäsen spelades på
samma plats 2004, används för första gången gårdens
gamla tramporgel som inför uppsättningen stämts upp och
gjorts spelfärdig. Mera Hans-Ola Stenlund blir det senare i höst när han
åter ger sin egen enmansföreställning Herr Strindberg
och jag, bejublad efter vårens premiär på August
Strindbergs dödsdag 14 maj och nu inplanerad i
höstprogrammet med tre föreställningar i oktober.
Halvvägs genom Strindbergåret konstaterar
teaterföreningens Frida Holmgren, i samband med att
programmet presenterades, att det varit tunnsått med
turnerande Strindbergföreställningar hittills, men
teaterföreningen presenterar dock totalt tre akter i
höst som knyter an till jubileumsåret.
Av Gunnar Balgård
Västerbottens-Kuriren 7 augusti 2012
Svarta fanor är mest ett mischmasch, men temperaturen i
Strindbergs författarskap lyfter fram underdogen, alltid
redo att bitas i benet – det skriver Gunnar Balgård i
VK:s sommarserie.
Vad gör man? Inför en sommarartikel om Strindberg som
jag uppgivit skulle handla om borgarhat och klassfrågor,
läser jag den sena romanen Svarta fanor i tanken att den
kunde utgöra en lämplig utgångspunkt. Boken har solitt
rykte som förargelseväckande objekt, och jag har inte
läst den förut. Och vad finner jag? En svamlig och raskt
hopkommen produkt, skriven av den rastlöse och otålige
August Strindberg som mer än en gång sprungit ifrån sig
själv, och publicerat böcker utan att se sig om. Naturligtvis finns här avsnitt av en viss infam
inspiration, men just ingenting som man kan bygga några
övergripande resonemang på. Hos Sven Delblanc i hans
litteraturhistoria inhämtar jag, att Svarta fanor
innehåller det “mest geniala nidporträttet” i svensk
litteratur. Då krävs nog att man har det samlade
författarskapets välvilja att luta sig emot.
August Strindberg var svag för all sorts ny teknik.
Förvånande därför att han inte ville skriva till skenet
av en elektricitetslampa – trots att möjligheten fanns
på Drottninggatan 85. Skrivbordet hade han vid fönstret,
så att dagsljuset kunde falla in över manus. När solen
arbetat nog för dagen, tände han stearinljus och
fotogenlampa. I ena handen en penna, i andra en rysk
cigarett. Det är Stina Olson som ledigt berättar om författarens
sista bostad, i antologin Strindberg i Blå tornet (red.
Stefan Bohman, Carlsson). Telefon hade Strindberg haft länge, men han påstod att
det bara gick att ringa ut. Det var få som betroddes med
hans nummer. I hallen stod ett modernt isskåp, där han
förvarade sin öl. Bostaden i Blå tornet var ett slags pensionat, där även
mat ingick. Vid missnöje kunde han skriva lappar med
ovett: ”Eskimåmat”. Eller: ”Behåll er danska svinmat!”. Han var noga med sitt hem, men hade inget emot
fabriksproducerade möbler och textilier. Inredningen i
Blå tornet skulle mera vara ett intressant ”sceneri” än
som hos Carl Larsson i Sundborn, en show off av
stilbildande inredning.
August Strindbergs ”Ockulta dagboken” blir
teaterföreställning för första gången, i en uppsättning
på Strindbergs Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater. Föreställningen är dramatiserad och
regisserad av Ole Anders Tandberg och i rollerna syns
Samuel Fröler, Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven
Ahlström, Robert Panzenböck och Åke Lundqvist. Premiär
blir det den 15 september. Strindberg påbörjade ”Ockulta dagboken” 1896 och skrev
på den fram till 1908. En stor del av innehållet kretsar
kring Harriet Bosse, Strindbergs fru mellan åren
1901-1904.
Madame Strindberg. Oder Die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr, Förlag: Residenz Verlag
Frida Uhl är för de flesta av oss numera mest känd för
att hon var August Strindbergs andra hustru. Men
egentligen är det som tidstyp hon och hennes liv
intresserar. Det ska jag förklara. Äktenskapet med August Strindberg lämnar jag åt sidan.
Till det vi Strindbergintresserade redan läst många
gånger lägger Buchmayr knappast något nytt. Men då
Buchmayr skrivit en bok, rak, kunnig, mindre ideologisk
men med ordentliga citat ur hennes brev och för oss
okända skrifter, framträder Frida Uhl för läsaren som en
i sin tid – och från sin klass – typisk gestalt. Till omslagsbild har förlaget valt en av Arnold Gerthus
tjugotalsbilder av ”kvinna som vamp”. Kändast är nog
hans Greta Garbo-stuk från 1925 (som sägs ha bidragit
till att göra henne till mytisk figur). Just detta foto
var för tiotalet år sedan omslagsbild på Monica J.
Strauss biografi över samma Frida Uhl: Cruel Banquet:
The Life and Loves of Frida Strindberg. Frida Uhl hade
säkert själv valt just den bilden om hon levat. Men den
förminskar henne. Hon blir mindre komplicerad och mindre
typisk som gestalt. Jag hade nog i stället valt den
porträtteckning ur New York Times år 1915 som Buchmayr
återger på sid 300. Där är hon en mer militant
kvinnotyp.
Vandra med Strindberg: Fem vandringar i Stockholm Anita Persson Förlag: Kata förlag
Önskas svalkande perspektiv på den våldsamt upphöjda
nationalförfattaren? Gör en skärgårdsutflykt till
Kymmendö. Där ligger förmodligen historiens mest
anspråkslösa skrivarstuga. Belägen på en bergknalle ser
den ut som ett utedass. Några besökare står på kö för
att plåta, för den är faktiskt inte större än ett
torrdass. Är det här författarens antimonument över sig
själv? I alla fall är bygget ett bevis för att den
omvittnat känslige Strindberg definitivt inte led av
klaustrofobi. August Strindberg tillbringade sju somrar på Kymmendö
där han fick idéerna till sin mest lästa (fyrfaldigt
filmade) roman, Hemsöborna. Som student i början av
1870-talet bodde han hos hemmans-ägaren och fiskaren
Jonas Eriksson (Carlsson i Hemsöborna).
Jakob Höglund placerar Strindberg i
skolmiljö En flicka som drar sin första tonårsfylla på toaletten
är något som unga kan relatera till, tror Jakob Höglund.
I höst dansas hans egenartade vision av August
Strindbergs Ett drömspel fram i skolornas
gymnastiksalar.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.8.2012
Brändö gymnasium står tomt. Det enda spåret av elever är
de leende tonåringarna ihopfösta och förevigade på
klassfotografier som pryder väggarna. Vid ingången tar Jakob Höglund emot, solbränd och
fräscht klädd i grönt linne, shorts, tennisstrumpor och
vita sneakers. – Det är en otroligt svår pjäs och visst kan man fråga
sig varför man sätter upp just den för en så ung publik,
medger han. Teater Viirus uppsättning av Strindbergs Ett drömspel är
en turnéföreställning vars huvudsakliga målgrupp är
gymnasie- och högstadieelever. Pjäsen från 1901 hör till
dramatikerns märkligaste. Tid och rum suddas ut,
”personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas,
flyta ut, samlas”, som Strindberg själv skriver i
förordet. Men det är också utmaningen i att fånga
tonåringarnas intresse som lockar Höglund.
Av Gotlands Tidningar Emelie Bergbohm. Hela Gotland 2012-08-03
I kväll gästspelar för första gången Tyresö
Teaterförening på Närsakar scen. Det gör de med
musikteatern "Hemsöborna" efter boken av August
Strindberg, med efterföljande föreställningar den 4 och
5 augusti. Föreställningen är bearbetad och regisserad
av Örjan Herlitz, före detta länsteaterchef på Gotland. Detta är gruppens femte uppsättning av pjäsen, som sedan
urpremiären 1996 visats över 60 gånger. - Det är en historia om en persons uppgång och fall på
grund av övermod. Vi har tagit fasta på humorn och
folkligheten i pjäsen, säger Örjan Herlitz. I sin bearbetning önskar han framhäva Strindbergs
språkkänsla och mustiga enkelhet. - Med några få rader kunde han beskriva människor och
ändå lyckas måla upp en sinnrik detaljrikedom. I uppsättningen medverkar närmare 30 personer på scenen
med ensemble, musiker och en berättande kör.
Este jueves concluye la temporada de la puesta en escena
Señorita Julia, la pieza más reconocida y representada
del célebre dramaturgo sueco August Strindberg. El grupo Espektros, dirigido por Omar Alain Rodrigo,
cumple 10 años de trabajo escénico ininterrumpido en
Querétaro, por lo que ha emprendido el proyecto de
realizar una trilogía de Strindberg, apoyado por el
Consejo Nacional para la Cultura y las Artes y el
Instituto Queretano de la Cultura y las Artes. La más fuerte, uno de los monólogos femeninos más
conocidos del teatro universal, ya corrió su primera
temporada y está a punto de regresar a escena, mientras
que al término de la breve temporada de Señorita Julia,
el grupo ya se prepara para reponerla el próximo año
ante la excelente respuesta por parte del público. De ahí, que trabajen la obra El padre. Han iniciado con
los ensayos y será estrenado la primera semana de
octubre; el proyecto Diez años de Espektros-cien años de
Strindberg bajará el telón en el mes de noviembre con
las tres obras que configuran la trilogía. Después de 120 años, Señorita Julia se ha convertido en
un clásico del teatro moderno. La función se realizará a
las 8:30 de la noche en el Museo de la Ciudad, con las
actuaciones de Jessica Elías, Leonardo Cabrera y Flor
Moreno.
“Play Strindberg” to go on stage in
memory of Hamid Samandarian
SB/YAW Tehran Times: 30 July 2012
TEHRAN -- Actor and director Homa Rusta plans to stage
the Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s “Play
Strindberg” in memory of her late husband, the prominent
director Hamid Samandarian. The play will be performed by Rusta, Reza Kianian and
Payam Dehkordi at Tehran’s Iranshahr Theater Complex in
October, the Persian service of the Mehr News Agency
reported on Monday. The play was scheduled to be staged by Samandarian in
the fall 2012. However, he died of liver cancer on July
11. Samandarian had previously directed the play in 1972 and
1999 in Tehran’s theaters. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using
Strindberg’s characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which
Dürrenmatt’s satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death.
Cultura Programación del Festea ofrece alternativas
culturales para este domingo
AVN29/07/2012
- El Festival Teatral de Autor (Festea) ofrecerá tres
alternativas recreativas, caracterizadas por situaciones
absurdas y tragicómicas, este domingo 28, en las salas
Altosf, Artenativo y Alberto de Paz y Mateos, desde las
6:00 de la tarde, con entrada gratuita. La más fuerte será una versión venezolana de la clásica
dramaturgia sueca de August Strindberg, dirigida por
Sheila Colmenares del grupo Las 3 gracias. En la obra
los personajes llevarán el nombre de "La señora Y" y "La
señora X"; la primera entonará cantos tristes de la
popular cantante cubana "La Lupe", en un solitario bar,
mientras la segunda irrumpirá el momento íntimo con la
intención de desahogar sus cargas emotivas en compañía
de un hombre desconocido, informó la actriz Vanessa
León. Esta primera función se desarrollará en Artenativo,
ubicado en la calle Sucre de la urbanización Los
Molinos, en el sector San Martín de Caracas.
Cultura/Espectaculos "La mas fuerte" de Strindberg
dirigida por Roberto Chanampa Para decidir quién es la más fuerte La obra plantea el encuentro de dos mujeres relacionadas
a partir de un hombre amante de una y ahora casado con
la otra.
Por Julio Cejas Página/12, 29 de julio de 2012
En la diversidad de propuestas que muestra la cartelera
local, la búsqueda cada vez más intensa de nuevas
escrituras teatrales no deja de lado el potente legado
de dramaturgos como August Strindberg que retorna a
partir de la versión de "La más fuerte", dirigida por
Roberto Chanampa, que puede verse todos los domingos de
julio y agosto a las 20 en el Centro de Estudios
Teatrales (San Juan 842). El director en diálogo con
Rosario/12 ,reconoció que se considera antes que nada un
actor, compartiendo en esta oportunidad la escena junto
a la actriz Florencia Crende a quién conoció durante los
ensayos de la obra "Maratón". "Le propuse a Florencia trabajar juntos, no sabía qué
era lo que iba a hacer, y eso siempre perturba. Trato
que la gente no se desespere frente a la incertidumbre,
quería hacer algo corto a partir de dos mujeres y
aparece el texto de Strindberg que encaja justo", dice
Chanampa. -Un texto intervenido por Esmeralda Morales, según dice
el programa... -Sí, Esmeralda es paciente de la Colonia de Oliveros, y
alumna de los talleres de escritura que coordina Hernán
Camoletto y sus textos están registrados en Argentores.
Bueno, yo trabajo desde hace años en Arte y Salud allí y
me pareció interesante tomar esos materiales que
interactúan con el texto original. En "La más fuerte" (1888) Strindberg plantea el
encuentro de dos mujeres relacionadas a partir de un
hombre que fue amante de una de ellas y ahora está
casado con la otra. Un encuentro "casual" en un bar
donde una habla todo el tiempo y la otra se ríe. "Fantasmas, figuras, rencores, presencias y ausencias
que narran fragmentos de un pasado que se actualiza
implacablemente, que retorna para dar fin a algo, o
quizás sólo son apariencias que buscan respuestas en el
espectador", anuncia el parte de prensa del
recientemente creado grupo "Teatro Animal Laboratorio
Salvaje".
Paula on the Fringe: Miss Julie and The Hunchbacks of Notre Dame
By Paula Simons Edmonton Journal, August 24, 2012
“Don’t step down,” Swedish playwright August
Strindberg tells us in his great tragedy, Miss
Julie. “People will always say you fell.” And that, indeed, in the danger in trying to step
down a classic work of literature for a Fringe
Festival audience. If people don’t understand what
you’re doing, they’ll think you just fell down on
the job. With its brash bravura take on Strindberg,
Edmonton’s 50% Fruit Theatre attempts a subversive,
semi-satiric assault on an icon of modern theatre,
with exciting, but mixed results. Miss Julie, Strindberg’s most famous play, was
written in 1888 – a fact you have to check and
double-check three or four times. It seems
impossible that a play so radical, so sexually
charged, so sadomasochistic, could ever have been
written, much less staged, in what we think of as
the Victorian era.
USA ‘Mies Julie’ Wins Best of Edinburgh Fringe Award
By Steven McElroy The New York Times, August 23, 2012
“Mies Julie,” a smoldering South African stage
adaptation of August Strindberg’s 1888 drama “Miss
Julie,” won the ninth annual Carol Tambor Best of
Edinburgh award, to be presented Friday in Scotland. The winner receives a fully subsidized production in
New York City in January. But there is a twist this
year: Logistical and scheduling complications will
prevent those involved with “Mies Julie” from doing
the January production. So, Ms. Tambor said, she has
chosen an additional winner: “Midsummer,” with music
by David Greig (“The Strange Undoing of Prudencia
Hart”) and Gordon McIntyre. “Midsummer,” a two-character romantic comedy that
Ms. Tambor called a “love letter to Edinburgh,” is
not a play in the current Edinburgh Festival Fringe
(which runs through Monday) but was one in 2009.
“Midsummer” will be presented Jan. 9 to Feb. 3 at
the Clurman Theater on West 42nd Street.
Arbuzov, Strindberg & Vercors
feature in final Donmar Trafalgar season
By Theo Bosanquet What's On Stage 23 August 2012
The Donmar Warehouse has announced the third and
final Donmar Trafalgar season, which showcases the
work of its young directors at Trafalgar Studios 2. The new season will see Alex Sims, Titas Halder and
Simon Evans each stage a production – Aleksei
Arbuzov's The Promise, Strindberg’s The Dance of
Death and Vercors’ The Silence of the Sea
respectively.
[...] It’s followed, from 17 December 2012 to 5 January
2013 (previews from 13 December), by Titas Halder’s
revival of Strindberg’s classic The Dance of Death.
Set on an isolated island, the plays sees military
captain Edgar and his wife Alice live a bitter life,
their marriage soured by hatred. Halder, who was RAD
at the Donmar in 2010-11, will use a new English
version by Conor McPherson.
Av Maria Edström SR, P1, Kulturnytt 23 augusti 2012
Just när ni trodde mardrömmen var över -
Strindbergsåret fortsätter! Skämt åsido men nu så
här i andra halvlek så längtar i alla fall
Kulturnytts recensent Maria Edström efter nya
vinklar på den gode August. Och på Strindbergs
Intima Teater i Stockholm verkar man ha tänkt
likadant. Där har regissören Ole Anders Tandberg i
samarbete med Stockholms stadsteater dramatiserat
"Ockulta dagboken" ett av Strindbergs mer privata
och svårforcerade alster skriven mellan 1896 och
1908 och som aldrig var tänkt att publiceras. Maria
Edström har sett Ockulta dagboken.
Inte mindre än fem stycken Strindberg möter vi på
Intima Teaterns fina lilla scen och mitt bland dem,
Harriet Bosse i Thérèse Svensson lite häpet
innerliga gestalt, omgiven som hon är av alla dessa
aspekter av Strindbergs person. Det är väldigt kul
och lite corny. Man blir som bedövad av all denna
längtan, kvinno-och sexualskräck och manlig
självhävdelse kryddad med en rejäl portion paranoia. Och alla skådespelarna från Samuel Frölers bittra
och roliga gubbe, över Sven Ahlströms ständigt
förvånat förorättade till Michael Jonssons
passions-paranoiker plus Åke Lundqvist och Robert
Panzenböck, blir tillsammans som en röstorkester av
Strindbergs alla utfall och infall. Bilden som tonar fram är inte direkt inställsam,
regissören Ole Anders Tandberg har koncentrerat sig
runt relationen med Harriet Bosse och om Strindberg
till en början framstår som sin tids nättroll så
blir det alltmer rörande med hans totala oförmåga
att se verkligheten. Harriet söker honom ständigt i
drömmarna, trots att hon gift om sig med en annan,
som ett slags drömmens inverterade stalker. Bosses roll är också den försonande berättaren och
Thérèse Svensson förmår bära upp denna svåra roll,
detta kvinnliga nav i denna de manliga känslornas
centrifug. ”En liten hund skrek hela natten” för sådana
stämningskapande meningar är man beredd att förlåta
Strindberg mycket och här kan man undra om det inte
egentligen var sig själv han menade.
Save for Scotland's Olympic medallists, South
African-born director Yael Farber might be the
most-talked-about woman in Scotland, thanks to her
show Mies Julie, at the Edinburgh Festival Fringe.
Farber, who lives in Montreal, Canada, has given the
124-year-old August Strindberg play Miss Julie a
local twist, setting it in the Karoo, instead of
Sweden, to "capture the incredible complexity,
beauty, tenderness, brutality and possibility that
we are capable of as South Africans". The production premiered at the National Arts
Festival, in Grahamstown last month, before a
two-week run at the Baxter Theatre in Cape Town. Farber's adaptation looks at contemporary South
Africa as "a post-traumatic society" and the "knot
of inheritances and legacies that entangle lives in
the aftermath" of the trauma. The story revolves around the relationship between a
black farm labourer, the daughter of his baas, and
the woman who has raised them both. Such is the power of the sex and class war in the
production that it has an age restriction of 16
years and older. Farber's production, which features Hilda Cronje
(Mies Julie), Bongile Mantsai (John) and Thoko
Ntshinga (Christine) has had the UK press
spellbound.
”Hallå, pappa! Är det ditt fel eller deras?” Om
August Strindberg hade känt till mobiltelefonen
skulle han kanske ha låtit Indras dotter ringa upp
pappa gud för att fråga varför det är så synd om
människorna. Nu sker det i stället i Teater VIIRUS
uppdaterade tolkning av Ett drömspel.
Uppsättningen är i första hand riktad till en ung
publik och premiärplatsen - gymnastiksalen i Brändö
gymnasium- vald med omsorg. Regissören Jakob Höglund
har förankrat sin bearbetning i en miljö som speglar
primärpublikens egen vardag men spelrummet väcker
säkert minnen och associationer också hos dem som
lämnat skolan bakom sig för länge sedan. För den här
åskådaren t.ex. ter sig varje gymnastiksal som rena
snabbresan till allt vad mänskligt tillkortakommande
kan rymma...I VIIRUS version inlemmas publiken
dessutom rent konkret i föreställningen. Det här är
inget drömspel vi tillåts betrakta på avstånd utan
en väldigt fysisk iscensättning som ramlar över oss
med samma kraft som de vilda och obegripliga
scenarion som kan ansätta oss i våra egna drömmar.
Detsamma gäller de gestalter och situationer
Strindberg låter passera revy. För hans egen samtid
var de fullt igenkännbara och nu återuppstår de
präglade av referenser som hör hemma i vår tid. Med
finns allt från kaotiska tonårsfyllor till en
modellvacker gudadotter som singlar ner från
rymdäventyrens catwalk till vårt pinade klot.
Efter den fleråriga succén med ”Les Misérables”
satsar Åbo Svenska Teater igen på en musikal. – ”Hair” blir en titt i backspegeln på ett årtionde
som en del kommer i håg och andra får en chans att
bekanta sig med, säger regissören Georg Malvius. [...]
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog.
Det kommer att uppmärksammas på ÅST med en
kombinerad föreställning av pjäserna ”Dödsdansen”
och ”Vi har det bra”. – Det blir en klassiker av Strindberg kombinerad med
en nyskriven pjäs av Camilla Blomqvist, berättar
Thibblin.
Club kids are familiar with the strange goings-on at
The Box, the intimate Lower East Side venue that
specializes in modern-day burlesque and risqué
vaudeville acts. But the hot spot’s current
offering, the Private Theatre’s adaptation of August
Strindberg’s 1893 comedy “Playing With Fire,” offers
titillation of a more rarified, theatrical kind. This little-seen work is one of the few comedies
written by the normally morose Swedish playwright
(“Miss Julie,” “The Dance of Death”). It’s being
presented in a freewheeling, site-specific
adaptation by Royston Coppenger that renders its
tale of a complicated love triangle — a married
couple and the husband’s best friend — into a barely
comprehensible, sexed-up performance piece. The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Lilly Charles The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Much of the play’s sophisticated dialogue has been
replaced by familiar avant-garde stylization. The
performers roam throughout the two-level environs of
the jewel-box club, with the action spilling over
from the tiny stage into the aisles and balcony.
USA (Texas) Undermain Theatre Announces 2012-2013 Season, With
Homer, The Bible, and Strindberg (Plus Video)
By Peter Simek Front Row August 21st, 2012
The Undermain Theatre has announced its 2012-2013
season, titled “The Season of Myth,” and it will
feature two Homor-based plays, a take on the Bible,
and a chamber mystery by Swedish playwright August
Strindberg, whose work was last produced at
Undermain around Easter 2011.
[...] The season will round out with Strindberg’s The
Ghost Sonata, directed by Patrick Kelly, who also
directed last season’s The Birthday Party.
Mies Julie (5 stars) Essential adaptation of Strindberg’s
classic
By Matt Trueman The List 20 August 2012
Truly great productions of classic texts can reveal
the play within the play. Who knew that beneath the
staid formality of August Strindberg’s Miss Julie
lurked a play as explosive and heartwrenching as
Yael Farber’s South African-set rewrite? Like Patrick Marber, whose After Miss Julie
transposes Strindberg’s plot to post-war Britain,
Farber strips the text down to a taut three-hander.
In fact, taut is too loose: there’s not a smidgeon
of superfluity here. Farber gives us the core
nucleus. What becomes clear are the atomic bonds – equal push
and pull – between Mies Julie (Hilde Cronje) and her
servant John (Bongile Mantsai). Relocated to a South
African farmhouse, beneath which both sets of
ancestors – black Xhosa and white Afrikaans – are
buried side by side, their sexual entwining is a
serious trangression, even if it mirrors the picture
below ground. From there, however, their situation swells to a
monumental impasse. Three or four times they reach
the cusp of eloping as equals, only for one or other
to cough up some half-swallowed pride. Neither is
quite willing to give up their claim to the land, to
forget past grievances for the sake of a better
life. They become two snare traps biting at each
other’s metal jaws.
Finland Teaterrecension: Ett drömspel
i gymnastiksalen
Av Ann-Christine Snickars Hufvudstadsbladet 20.8.2012
Ett drömspel av August Strindberg. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi: Sven Haraldsson. Kostym: Heidi Wikar. Mask: Tuija Luukkainen. Ljud: Kristina Ekholm. Ljus: Mari Agge. I rollerna: Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita, Åsa Wallenius.
Teater Viirus premiär på Brändö gymnasium 17.8
Viirus version av Ett drömspel, som riktar sig till
skolungdom, har premiär i en gymnastiksal. I sådana
kommer man antagligen att spela i framöver när man
turnerar i skolorna. Majoriteten av alla elever som
finns har någon gång känt sig utsatta i en
gymnastiksal, det är jag säker på. Det är ett bra
rum för guden Indras dotter att träda in i
jordelivet på. Nu kallas Indras dotter, som gör en studieresa bland
människorna, bara Agnes, och hennes far kallas bara
pappa. I inledningen blandas glimtar av vad som
komma skall med en hurtig introduktion lämpad för
var och en utan förkunskaper. Jag ser den som en
parodi på larvig instantpedagogik och välvilliga
skolbesök, ens inställning blir genast elevens, den
är alltid kluven. I en intervju i Hbl (6.8) sa regissören Jakob
Höglund att han inte ser så stor skillnad mellan
regi och koreografi. Och det han gjort med Ett
drömspel är att han liksom koreograferat in publiken
i pjäsen. Rent fysiskt också. En bit in i
föreställningen får publiken flytta på sig, ställa
sig i en klunga på angivet ställe. Plötsligt rullar
skådepelarna runt i slagsmål mitt bland oss. Det är
ganska upprivande och pockande, inte bara
kroppsligt.
Redan när vi steg iland på Kymmendö brygga började
jag ana. En timme senare hade vi nått det skraltiga,
vindpinade huset på berghällen intill havet och jag
stod där och såg ut över vattnet och insåg det jag
väl aldrig hade trott; att vi har vissa likheter,
August Strindberg och jag. Det är inte mina ord som ska jämföras med de
strindbergska. Hans sätt att uttrycka ”O, du min
grönskande ö, blomkorg i havets våg” skulle jag
aldrig ha fått ihop. Men han, liksom jag, älskade
öar. Och förra söndagen lärde jag att han,
åtminstone på Kymmendö, satt och skrev i en skrubb
som i princip bara rymmer en stol och ett bord,
förutom de fula tapeterna. Nej fel, det fanns små
fönster också. Med utsikt mot kobben dit han och
Siri von Essen brukade simma, till
lokalbefolkningens uppenbara häpnad. I slutet av
1800-talet kastade sig folk inte frivilligt i sjön. Ett Strindbergsår som detta, när det redan talas och
skrivs så mycket om författaren, hade jag tänkt
avhålla mig. Men så hamnade jag på en av Anita
Perssons legendariska vandringar, hon har hållit på
i över 30 år att trampa i författarens fotspår – har
ni missat dessa möjligheter till både äkta kunskaper
och uppfriskande vid-sidan-om-information, det vill
säga skvaller, får ni skylla er själva. Men än finns
flera chanser kvar, bara i höst.
Vi skrattar och lider med
Strindberg Av Lars Ring SvD 17 augusti 2012
Teater Ockulta dagboken Stockholms stadsteater på Strindbergs Intima teater Texter: August Strindberg. Manus, regi: Ole Anders
Tandberg. Scenografi: Maria Geber. Medv: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Michael
Jonsson, Åke Lundgren, Robert Panzenböck, Samuel
Fröler
August Strindberg skriver dagbok åren 1896–1908 – en
ockult sådan där han vill skildra och samla alla
mystiska tecken från makterna. Det blir så småningom
en mäktig text: en gudom kommunicerar med August via
spelkort på gatan och oljud ur väggarna. Han söker
naivt en absolut mening. Ockulta dagboken är storartad, lätt manisk fantasi
kombinerad med förmågan att dikta bilder. Den är ett
laboratorium där han kastar ner infall, idéer och
framtrampad poesi från dagliga promenader.
Iakttagelser blir trådar till det han väver samman
som Litteratur. Texten blir en plats för naken
intimitet. Ole Anders Tandberg har ur mängden av geniala
underligheter klippt ihop en beskrivning av ett
äktenskap. Han gör Harriet Bosses väsen till
centralaxel, hon som ska bli hustru nummer tre efter
det berömda frieriet: Vill fröken ha ett litet barn
med mig?
Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg,
dagboksförfattaren, gestaltas av så många
skådespelare. Fem män och så kvinnan som både är den
dyrkade Harriet Bosse och en aspekt av honom själv.
De är röster han lyssnar till i sitt inre. De faller
varandra i talet, ropar ut sin förtvivlan, söker
tröst, hittar förklaringar och sammanhang. ”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och
1908. Mest intensivt skrev han i den när
förhållandet till Harriet Bosse var i kris eller
upplösning. Inte ologiskt alltså att hon är en av
rollerna i Ole Anders Tandbergs inspirerade
iscensättning. Strindbergmännen flockas kring henne,
fem små gubbar i säckiga kostymer. Det går inte att
låta bli att tänka på Pija Lindenbaums barnbok
”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga
ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet
som vi betraktar dem med.
Juditduon tar över Skandia Succéduon Judit och Judit från de kända
reklamfilmerna dominerar höstens program på
Skandiateatern. Förutom en storsatsning på fars
spelar de också Strindberg.
Av Peter Johansson Norrköpings Tidningar 2012-08-17
Bakom duon står Skandiateaterns Carina Perenkranz
och kollegan Pernilla Parszyk, som nu tar samarbetet
från filmerna ett steg längre. Höstens stora satsning heter Grymt galet och är en
omarbetad version av Willy Russells fars Färdknäpp -
som ska bli en lek med stereotyperna om
Svenssonfamiljernas sovstäder. [...]
Förutom i farsen dyker reklamkändisarna också upp i
en August Strindberg-afton den 21 oktober, med
dubbla pjäser - Den starkare och Ett halvt ark
papper. - Eftersom det är Strindbergsåret i år så passar det
ju bra, så vi tittade på vad vi kunde göra
tillsammans och det är ju sällan det är två kvinnor
i huvudrollerna, säger Pernilla Parszyk.
Av Mikael Tjernström Dagbladet (Sundsvall) 17 augusti 2012
Strindbergsåret och Teater Västernorrlands
40-årsjubileum präglar höstens teaterutbud. Den stora satsningen blir dock inte en pjäs av
Strindberg – utan om honom i form av föreställningen
”Tribadernas natt”.
Scenkonstbolaget Teater Västernorrland har nu gjort
klart sitt program för hösten och i går presenterade
man det hela på Sundsvalls teater. Det blir som vanligt föreställningar för alla
åldrar, och framför allt fortsätter man att satsa
mycket mot de unga. – Den yngre publiken är jätteviktig för oss, säger
teaterchefen Iso Porovic. [...] Den stora vuxensatsningen under hösten blir P.O.
Enquists pjäs ”Tribadernas natt” som handlar om
August Strindberg och den då blivande ex-hustrun
Siri von Essen. Regisserar gör gästande Kia Berglund
från Stockholm.
Edinburgh Festival 2012: Mies Julie: The smash hit of the Fringe Dominic Cavendish talks to Yael Farber, the director
of a South African 'Miss Julie’ that has been wowing
audiences
By Dominic Cavendish The Telegraph 16 Aug 2012
Yael Farber has enjoyed successes on the Edinburgh
Fringe before but this year the dream has come true
in a way that has taken even her breath away. The
South African director, 41, has gone from having to
encourage members of the audience for her radical
and revelatory new version of Strindberg’s Miss
Julie – redubbed Mies Julie – to sit near the front,
to wondering whether she can squeeze any more in at
the back. She has a sell-out hit on her hands, the subject of
five-star raves – “The best Miss Julie I’ve ever
seen” – and the kind of word of mouth that means
it’s only a matter of time before what looks, at the
end of the second week of the Fringe, like the big
“find” of this year, gets a run in London. It’s easy to get carried away in Edinburgh after
only a few giddy days but I have to say: believe the
hype. Mies Julie isn’t just the crowning glory of
Assembly Festival’s superb South African
mini-season. Produced by Cape Town’s Baxter Theatre,
it has set a benchmark of excellence – and visceral
relevance – that productions elsewhere, even at the
Traverse, have struggled to match.
Av Ann Enström Västerbottens Kuriren 13 augusti 2012
Den dramatiska Strindberg är lite grann som
sommarnatten – uppluckrad och fragmenterad i ett
ljus som innehåller mörker. Det skriver Ann Enström,
VK:s scenkritiker, i sitt bidrag till kultursidans
sommarserie.
Min äldsta dotter är i Turkiet med sin farmor på
solsemester. För någon kväll sedan när vi skapade
med varandra undrade jag varför de hade dragit för
gardinerna, då jag tyckte det var så mörkt i deras
hotellrum. Mamma, svarade hon mig, vi har inte
dragit för gardinerna, det är redan mörkt här. Incidenten fick mig att påminnas om vårt extrema
sommarljus i norr. Själv är jag så van vid
midnattssol och ljusa sommarnätter att jag tar
fenomenet för givet. Sommarnattens leende är en
sådan del av mig att jag projicerar det ända bort
till Turkiet. Än mindre bemödar jag mig att ens dra
för några mörkläggningsgardiner nattetid.
Av Sofia Bagge SR, P1, Mitt i musiken 13 augusti 2012
Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens
liv och författarskap lyfts fram ur alla möjliga
synvinklar. Musiken var viktigt för August
Strindberg som både var en intresserad lyssnare och
flitig amatörmusiker. På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma
närmare hans musicerande och intendenten Erik Höök
säger att han ibland spelade hellre än bra. – Nej han kunde klinka lite gran, han har själv
berättat hur han spelade psalmer vid pianot. Han har
också försökt spela Wagners Tristan och Isolde i
pianoutdrag och han skriver fy fan för han tycker
det låter illa
Teater Viirus höstsäsong inleds på fredag med
premiär för pjäsen Ett Drömspel av August
Strindberg. Pjäsen regisseras av Jakob Höglund.
År 2012 firas Strindbergs 100-årsfest och därav
pjäsvalet, informerar teatern. Viirus version av
Strindbergpjäsen utspelas i en skola här och nu.
Guden Indras dotter Agnes tröttnar på sin pappa och
åker ner till jorden, där hon dimper ner mitt i en
skolfotografering. Pjäsen turnerar i gymnasier
runtom i Svenskfinland och spelas också på Viirus. I
rollerna ses Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita och Åsa Wallenius. Viirus sätter även upp pjäsen Woyzeckmaterial i
höst. Den har premiär den 12 oktober. Dessutom
fortsätter Club Viirus i höst med start den 3
november. Viirus ensemble deltar även i ett
filmprojekt under det kommande året. Filmen spelas
in i samarbete med Jarmo Lampela, KOM-teatern och
Ryhmäteatteri. Filmens intrig och karaktärer
improviseras fram tillsammans med Jarmo Lampela
under hösten och den spelas in nästa år.
Genvägen till Strindberg Ann Lingebrandt går en snabbkurs i Strindberg med
Katarina och Henrik Langes "Strindberg för dig som
har bråttom".
Av Ann Lingebrandt Helsingborgs Dagblad 13 augusti 2012
Kultur. En snabbkurs i Strindberg? Radikalen,
kvinnohataren, alkemisten, galningen, den politiske
vindflöjeln... Äsch, har vi inte hört allt det där
förut? Att det mesta i världslitteraturen låter
platt och banalt, fast med en viss absurd charm, när
det skalas ner till tre fyra serierutor, det har
Henrik Lange gjort till affärsidé med sina "för dig
som har bråttom"-böcker. Nu har han, tillsammans med
Katarina Lange, gett sig på den hundraårsjubilerande
författaren och sammanfattar allt du redan visste
och lite till i snärtiga svarta silhuetter. Som genväg till Strindberg blir boken väl
faktarabblande, men med en hel del fniss däremellan.
Ett år som i år kan det förstås vara bra att veta
hur man fixar Strindberg-stilen (förslagsvis hög
hatt och galoscher) och vad man ska säga för att det
ska verka som om man faktiskt läst den djefla karln
("säger man Ågust är det ingen som ifrågasätter att
man läst Strindberg"). För alla skolelever som inte fattar varför de
tvingas traggla sig igenom "Röda rummet" kan
seriesnuttarna funka som en sporre. Inte minst den
fantasieggande tanken på hur det hade sett ut om
Strindberg skrivit Millenniumtrilogin – "Flickan som
sprängde röda rummet" – eller om han varit Dan Brown
och gjort en "Röda koden": "Arvid hittar hemligheten
som är en kista i Goethemuseet, där i ligger, fullt
fungerande, Strindbergs hjärna."
Ockult på scenen Fem skådespelare gestaltar super-egot August
Strindberg när Ockulta dagboken sätts upp på
Strindbergs Intima teater i Stockholm. Regissören
Ole Anders Tandberg tycker författarens svartsynthet
är befriande.
Av Anna Ångström SvD 12 augusti 2012
GRÄNSÖVERSKRIDARE –Det är otroligt, här har vi en människa som
spränger alla gränser. En gammal man – men så
modern. Hade Strindberg levt i 20 år till hade han
varit absurdist. Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot
några foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda
rummet, granne med Strindbergs Intima teater där
uppsättningen av Ockulta dagboken har premiär på
onsdag, den 15 augusti. Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur
Infernokrisen, ville författaren skulle brännas. Men
detta Strindbergsår ges den ut som del av
nationalutgåvan av hans samlade verk.
Sakprosa Strindbergs världar Björn Meidal och Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström
Det har säkert inte undgått någon att det är
Strindbergsår i år. Litet märkligt kanske, eftersom
det firas till åminne av hans död, inte födelse. Det
är kanske inte så märkligt när allt kommer omkring,
ej minst i Frankrike har man pippi på dödsdagar,
såvitt man inte heter Céline – allt officiellt
hedrande ställdes in efter starka protester,
eftersom han både var förrädare och hyste
motbjudande åsikter. Men, nota bene, han var en
lysande romanförfattare. Att författare är knäppgökar är förvisso inget nytt,
vi behöver bara gå till Norge och Hamsun, som
därstädes tydligen inte längre är kontroversiell,
trots sitt medlöperi med nazisterna. Även Strindberg var ju rätt knäpp, åtminstone
periodvis, eller ska vi kanske säga pernodvis. Också
han hyste av och till vämjeliga åsikter, ej minst av
antisemitisk natur. Han var dock inte, enligt min mening, så stor som vi
i Sverige vill tro – det är lite med honom som med
Zlatan; den ene var inte världens störste
författare, den andre är inte världens främste
fotbollsspelare. Som dramatiker var utan någon som
helst tvekan Ibsen större, och det visste nog även
den gode August.
Av Albert Häggblom YLE/Huvudstadsregionen 10.08.2012
Jakob Höglund är aktuell med att regissera
Strindbergs pjäs Drömspel, för att sedan turnera i
de svenska skolorna.
Det var i gymnasiet som Jakob Höglund kom underfund
med att teatern är hans uttrycksform. Det började
med dans, senare också skådespelarutbildning och på
senare tid har Höglund gett sig in för att
regissera. - Den stora ”aha” upplevelsen för mig har varit att
jag märkt att jag inom regi kommer allra bäst till
min rätt, säger Höglund. Strindbergs pjäs ett Drömspel är författad 1901 och
handlar om meningen med livet, och Höglund ser den
som ständigt aktuell, speciellt för ungdomar i
gymnasieålder. - Tanken var att vi skall göra pjäsen här och nu
tillsammans med ungdomarna i deras gymnastiksal utan
scenografi, säger Höglund. Genom att låta eleverna vara med i pjäsen genom att
agera levande scenografi tror Höglund att också en
äldre pjäs kan göras intressant för dagens unga.
Av Ylva Lagercrantz Spindler, TT Spektra SvD
10 augusti 2012
Ospelade Strindbergspjäser, finns det? Ja, faktiskt.
Som en del av Strindbergsåret framförs tre
refuserade manus som läsningar på Stockholms
kulturfestival. Dessutom sätts "Ockulta dagboken"
för första gången upp som pjäs.
En orientalisk saga med flygande mattor, en
riddarpjäs som bara blev en rustning och en dispyt
om den höga brännvinsskatten. Tre vitt skilda ämnen
med den gemensamma nämnaren att de alla är
refuserade pjäsmanus signerade August Strindberg.
Men för den skull inte ospelbara, tycker Strindbergs
Intima teaters chef Ture Rangström. - Nej, absolut inte. De är svåra att göra för att
det ofta är väldigt mycket folk i rollistan, men
numera kan man ju ha en överenskommelse med publiken
som inte behöver ta hänsyn till det. Ture Rangström kommer att vara ciceron när de
refuserade pjäserna framförs som läsningar under
Stockholms kulturfestival. Men att de var refuserade
är en sanning med modifikation. I två av fallen
handlade det om självcensur. Bara i fallet ”Siste
riddaren” var det i stället Strindbergs intima
teaters dåvarande chef, August Falk, som sa ifrån.
Av Annelie Bränström-Öhman Västerbottens Kuriren 9 augusti 2012
Annelie Bränström-Öhman betraktar en profetisk
vampyrskildring sprungen ur Strindbergs förmåga att
hålla blicken fäst vid avgrunderna i samhällets
mellanrum.
Nog är det väl lite makabert att högtidlighålla
minnet av ett dödsår i form av ett jubileum? Fast
det är klart: en viss poetisk (eller åtminstone
karaktärmässig) logik har den Strindbergska Dödens
100-årsfirande detta år. Många som besökt
Strindbergsmuséet på Drottninggatan i Stockholm,
inrymt i den lägenhet som skulle bli den Djefvla
Karlens sista bostad i livet, har säkert känt
rysningen inför gipskopian av Beethovens dödsmask på
väggen ovanför pianot. Och Strindbergs-legendariet
är likaså välfyllt med anekdoter om olika
variationer av spökerier och hinsides äventyr. En av
de mest rörande är att Strindberg periodvis sägs ha
vägrat ta av sig ytterkläderna inomhus, eftersom han
såg dem som ett slags pansar till skydd för
andevärldens väntade anlopp. Må vara hur det vill med sanningshalten i
anekdoterna. Spökhistorierna har hur som helst en
viss kongenialitet i firandet av ett
dödsjubileumsår. Precis som senare så kallade
“skräckmästare” som Alfred Hitchcock och Stephen
King hemsöktes Strindberg själv tillräckligt ofta av
härjande inre dämoner för att kunna ge röst och
kropp åt deras skepnader – i människohamn och
gränslanden därutom. Mästerstycket i spökgenren är förstås Spöksonaten –
befolkat av en milt sagt osalig blandning
existenser, inspirerade av de anderöster som
Strindberg menade sig ha hört mellan tonerna i en av
sagde Beethovens pianosonater. Alla rör sig i och
omkring ett till exteriören modernt hus, men som
visar sig hysa antikverade hemligheter och lögner
som går i arv kors och tvärs över generations- och
klassgränser.
By Lyn Gardner The Guardian, Wednesday 8 August 2012
Mies Julie Assembly Mound, Edinburgh Until 27 August
Miss Julie is suddenly on the rage again, as
witnessed by recent revivals at the Royal Exchange
in Manchester and London's Young Vic. But she has
never raged quite so fiercely as she does in this
searing and fearless new version by Yael Farber,
which reinvents Strindberg's play and transposes it
to modern South Africa. On a Karoo farm, the labourers are celebrating
Freedom Day – but in the hot, steamy kitchen of the
farm, things are still much as they have always
been. The boss's boots are laid out ready for
shining by John (Bongile Mantsai); his mother,
Christine (Thokozile Ntshinga), is still working,
and has been since sunrise, her fingers so worn that
when she tried to vote she had no fingerprints to
prove her identity. But beneath it all, things are
stirring, and the boss's unhappy daughter, Julie
(Hilda Cronje), stalks the kitchen like a feral cat
on heat looking for trouble. Farber's production is like the pot that Christine
has on the stove: at first simmering, then boiling
over as resentment, memory and the unresolved
legacies of the apartheid era bubble to the surface.
As the temperature rises, the red soil of the
Eastern Cape mingles with blood on the floor. It's a
piece that suggests a nation's neglected children
will wreak havoc.
Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet,
förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan
från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har
Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat –
ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar
blandat med telepatiska tecken från högre makter.
Det har blivit hans egen version av kärlekens
omöjlighet. Premiär den 15 augusti på Strindbergs
Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater.
10e juni 1908 Fasansfull afton. Lade mig kl 10. H-t sökte mig
naivt hela natten, men jag var skyddad. En liten
hund skrek hela natten. Läste på aftonen det sista
av Blå boken. Kände att livet var slut.
August Strindberg skrev på sin ”Ockulta dagbok”
under åren 1896 och 1908. En stor del av innehållet
kretsar kring Harriet Bosse, H-t i dagboken och
Strindbergs hustru åren 1901 - 1904. I mars 1901
skriver han euforiskt Tänk! Jag har kysst hennes
vackra lilla mun och små mjölktänder! Ole Anders Tandberg menar att August Strindberg
aldrig varit så modern som dramatiker som i Ockulta
dagboken.
OCKULTA DAGBOKEN Av: August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Miriam Helleday
Medverkande: Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven Ahlström,
Samuel Fröler, Robert Panzenböck, Åke Lundqvist
Premiär 15 augusti på Strindbergs Intima Teater Detta är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater
och Strindbergs intima teater.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren 8 augusti 2012
SCUM-manifestet, Strindberg och ståupp med politisk
skärpa, liksom Idlaflickorna i Dramatentappning –
det är några av många akter som bjuds under hösten
på de lokala teaterscenerna.
Lagom till att höstrusket slog till släppte Umeå
teaterförening i går programtidningen Rajden som
traditionsenligt öppnar teatersäsongen. Den första
scenhändelsen ligger dock ett par veckor fram i
tiden. Precis som förra hösten är det i
Wallmarksgården som spelprogrammet inleds, i år med
en uppsättning av Tok-Anders och Storbonn, av och
med Hans-Ola Stenlund och Arne Forssén. Vid denna
omgång, pjäsen spelades på samma plats 2004, används
för första gången gårdens gamla tramporgel som inför
uppsättningen stämts upp och gjorts spelfärdig. Mera Hans-Ola Stenlund blir det senare i höst när
han åter ger sin egen enmansföreställning Herr
Strindberg och jag, bejublad efter vårens premiär på
August Strindbergs dödsdag 14 maj och nu inplanerad
i höstprogrammet med tre föreställningar i oktober.
Halvvägs genom Strindbergåret konstaterar
teaterföreningens Frida Holmgren, i samband med att
programmet presenterades, att det varit tunnsått med
turnerande Strindbergföreställningar hittills, men
teaterföreningen presenterar dock totalt tre akter i
höst som knyter an till jubileumsåret.
Av Gunnar Balgård
Västerbottens-Kuriren 7 augusti 2012
Svarta fanor är mest ett mischmasch, men
temperaturen i Strindbergs författarskap lyfter fram
underdogen, alltid redo att bitas i benet – det
skriver Gunnar Balgård i VK:s sommarserie.
Vad gör man? Inför en sommarartikel om Strindberg
som jag uppgivit skulle handla om borgarhat och
klassfrågor, läser jag den sena romanen Svarta fanor
i tanken att den kunde utgöra en lämplig
utgångspunkt. Boken har solitt rykte som
förargelseväckande objekt, och jag har inte läst den
förut. Och vad finner jag? En svamlig och raskt
hopkommen produkt, skriven av den rastlöse och
otålige August Strindberg som mer än en gång
sprungit ifrån sig själv, och publicerat böcker utan
att se sig om. Naturligtvis finns här avsnitt av en viss infam
inspiration, men just ingenting som man kan bygga
några övergripande resonemang på. Hos Sven Delblanc
i hans litteraturhistoria inhämtar jag, att Svarta
fanor innehåller det “mest geniala nidporträttet” i
svensk litteratur. Då krävs nog att man har det
samlade författarskapets välvilja att luta sig emot.
August Strindberg var svag för all sorts ny teknik.
Förvånande därför att han inte ville skriva till
skenet av en elektricitetslampa – trots att
möjligheten fanns på Drottninggatan 85. Skrivbordet
hade han vid fönstret, så att dagsljuset kunde falla
in över manus. När solen arbetat nog för dagen,
tände han stearinljus och fotogenlampa. I ena handen
en penna, i andra en rysk cigarett. Det är Stina Olson som ledigt berättar om
författarens sista bostad, i antologin Strindberg i
Blå tornet (red. Stefan Bohman, Carlsson). Telefon hade Strindberg haft länge, men han påstod
att det bara gick att ringa ut. Det var få som
betroddes med hans nummer. I hallen stod ett modernt
isskåp, där han förvarade sin öl. Bostaden i Blå tornet var ett slags pensionat, där
även mat ingick. Vid missnöje kunde han skriva
lappar med ovett: ”Eskimåmat”. Eller: ”Behåll er
danska svinmat!”. Han var noga med sitt hem, men hade inget emot
fabriksproducerade möbler och textilier. Inredningen
i Blå tornet skulle mera vara ett intressant
”sceneri” än som hos Carl Larsson i Sundborn, en
show off av stilbildande inredning.
August Strindbergs ”Ockulta dagboken” blir
teaterföreställning för första gången, i en
uppsättning på Strindbergs Intima Teater i samarbete
med Stockholms stadsteater. Föreställningen är
dramatiserad och regisserad av Ole Anders Tandberg
och i rollerna syns Samuel Fröler, Thérèse Svensson,
Michael Jonsson, Sven Ahlström, Robert Panzenböck
och Åke Lundqvist. Premiär blir det den 15
september. Strindberg påbörjade ”Ockulta dagboken” 1896 och
skrev på den fram till 1908. En stor del av
innehållet kretsar kring Harriet Bosse, Strindbergs
fru mellan åren 1901-1904.
Madame Strindberg. Oder Die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr, Förlag: Residenz Verlag
Frida Uhl är för de flesta av oss numera mest känd
för att hon var August Strindbergs andra hustru. Men
egentligen är det som tidstyp hon och hennes liv
intresserar. Det ska jag förklara. Äktenskapet med August Strindberg lämnar jag åt
sidan. Till det vi Strindbergintresserade redan läst
många gånger lägger Buchmayr knappast något nytt.
Men då Buchmayr skrivit en bok, rak, kunnig, mindre
ideologisk men med ordentliga citat ur hennes brev
och för oss okända skrifter, framträder Frida Uhl
för läsaren som en i sin tid – och från sin klass –
typisk gestalt. Till omslagsbild har förlaget valt en av Arnold
Gerthus tjugotalsbilder av ”kvinna som vamp”.
Kändast är nog hans Greta Garbo-stuk från 1925 (som
sägs ha bidragit till att göra henne till mytisk
figur). Just detta foto var för tiotalet år sedan
omslagsbild på Monica J. Strauss biografi över samma
Frida Uhl: Cruel Banquet: The Life and Loves of
Frida Strindberg. Frida Uhl hade säkert själv valt
just den bilden om hon levat. Men den förminskar
henne. Hon blir mindre komplicerad och mindre typisk
som gestalt. Jag hade nog i stället valt den
porträtteckning ur New York Times år 1915 som
Buchmayr återger på sid 300. Där är hon en mer
militant kvinnotyp.
Vandra med Strindberg: Fem vandringar i Stockholm Anita Persson Förlag: Kata förlag
Önskas svalkande perspektiv på den våldsamt upphöjda
nationalförfattaren? Gör en skärgårdsutflykt till
Kymmendö. Där ligger förmodligen historiens mest
anspråkslösa skrivarstuga. Belägen på en bergknalle
ser den ut som ett utedass. Några besökare står på
kö för att plåta, för den är faktiskt inte större än
ett torrdass. Är det här författarens antimonument
över sig själv? I alla fall är bygget ett bevis för
att den omvittnat känslige Strindberg definitivt
inte led av klaustrofobi. August Strindberg tillbringade sju somrar på
Kymmendö där han fick idéerna till sin mest lästa
(fyrfaldigt filmade) roman, Hemsöborna. Som student
i början av 1870-talet bodde han hos hemmans-ägaren
och fiskaren Jonas Eriksson (Carlsson i Hemsöborna).
Jakob Höglund placerar Strindberg i
skolmiljö En flicka som drar sin första tonårsfylla på
toaletten är något som unga kan relatera till, tror
Jakob Höglund. I höst dansas hans egenartade vision
av August Strindbergs Ett drömspel fram i skolornas
gymnastiksalar.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.8.2012
Brändö gymnasium står tomt. Det enda spåret av
elever är de leende tonåringarna ihopfösta och
förevigade på klassfotografier som pryder väggarna. Vid ingången tar Jakob Höglund emot, solbränd och
fräscht klädd i grönt linne, shorts, tennisstrumpor
och vita sneakers. – Det är en otroligt svår pjäs och visst kan man
fråga sig varför man sätter upp just den för en så
ung publik, medger han. Teater Viirus uppsättning av Strindbergs Ett
drömspel är en turnéföreställning vars huvudsakliga
målgrupp är gymnasie- och högstadieelever. Pjäsen
från 1901 hör till dramatikerns märkligaste. Tid och
rum suddas ut, ”personerna klyvas, fördubblas,
dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas”, som
Strindberg själv skriver i förordet. Men det är
också utmaningen i att fånga tonåringarnas intresse
som lockar Höglund.
Av Gotlands Tidningar Emelie Bergbohm. Hela Gotland 2012-08-03
I kväll gästspelar för första gången Tyresö
Teaterförening på Närsakar scen. Det gör de med
musikteatern "Hemsöborna" efter boken av August
Strindberg, med efterföljande föreställningar den 4
och 5 augusti. Föreställningen är bearbetad och
regisserad av Örjan Herlitz, före detta
länsteaterchef på Gotland. Detta är gruppens femte uppsättning av pjäsen, som
sedan urpremiären 1996 visats över 60 gånger. - Det är en historia om en persons uppgång och fall
på grund av övermod. Vi har tagit fasta på humorn
och folkligheten i pjäsen, säger Örjan Herlitz. I sin bearbetning önskar han framhäva Strindbergs
språkkänsla och mustiga enkelhet. - Med några få rader kunde han beskriva människor
och ändå lyckas måla upp en sinnrik detaljrikedom. I uppsättningen medverkar närmare 30 personer på
scenen med ensemble, musiker och en berättande kör.
Este jueves concluye la temporada de la puesta en
escena Señorita Julia, la pieza más reconocida y
representada del célebre dramaturgo sueco August
Strindberg. El grupo Espektros, dirigido por Omar Alain Rodrigo,
cumple 10 años de trabajo escénico ininterrumpido en
Querétaro, por lo que ha emprendido el proyecto de
realizar una trilogía de Strindberg, apoyado por el
Consejo Nacional para la Cultura y las Artes y el
Instituto Queretano de la Cultura y las Artes. La más fuerte, uno de los monólogos femeninos más
conocidos del teatro universal, ya corrió su primera
temporada y está a punto de regresar a escena,
mientras que al término de la breve temporada de
Señorita Julia, el grupo ya se prepara para
reponerla el próximo año ante la excelente respuesta
por parte del público. De ahí, que trabajen la obra El padre. Han iniciado
con los ensayos y será estrenado la primera semana
de octubre; el proyecto Diez años de Espektros-cien
años de Strindberg bajará el telón en el mes de
noviembre con las tres obras que configuran la
trilogía. Después de 120 años, Señorita Julia se ha convertido
en un clásico del teatro moderno. La función se
realizará a las 8:30 de la noche en el Museo de la
Ciudad, con las actuaciones de Jessica Elías,
Leonardo Cabrera y Flor Moreno.
“Play Strindberg” to go on stage in
memory of Hamid Samandarian
SB/YAW Tehran Times: 30 July 2012
TEHRAN -- Actor and director Homa Rusta plans to
stage the Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s
“Play Strindberg” in memory of her late husband, the
prominent director Hamid Samandarian. The play will be performed by Rusta, Reza Kianian
and Payam Dehkordi at Tehran’s Iranshahr Theater
Complex in October, the Persian service of the Mehr
News Agency reported on Monday. The play was scheduled to be staged by Samandarian
in the fall 2012. However, he died of liver cancer
on July 11. Samandarian had previously directed the play in 1972
and 1999 in Tehran’s theaters. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using
Strindberg’s characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which
Dürrenmatt’s satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death.
Cultura Programación del Festea ofrece
alternativas culturales para este domingo
AVN29/07/2012
- El Festival Teatral de Autor (Festea) ofrecerá
tres alternativas recreativas, caracterizadas por
situaciones absurdas y tragicómicas, este domingo
28, en las salas Altosf, Artenativo y Alberto de Paz
y Mateos, desde las 6:00 de la tarde, con entrada
gratuita. La más fuerte será una versión venezolana de la
clásica dramaturgia sueca de August Strindberg,
dirigida por Sheila Colmenares del grupo Las 3
gracias. En la obra los personajes llevarán el
nombre de "La señora Y" y "La señora X"; la primera
entonará cantos tristes de la popular cantante
cubana "La Lupe", en un solitario bar, mientras la
segunda irrumpirá el momento íntimo con la intención
de desahogar sus cargas emotivas en compañía de un
hombre desconocido, informó la actriz Vanessa León. Esta primera función se desarrollará en Artenativo,
ubicado en la calle Sucre de la urbanización Los
Molinos, en el sector San Martín de Caracas.
Cultura/Espectaculos "La mas fuerte" de Strindberg
dirigida por Roberto Chanampa Para decidir quién es la más fuerte La obra plantea el encuentro de dos mujeres
relacionadas a partir de un hombre amante de una y
ahora casado con la otra.
Por Julio Cejas Página/12, 29 de julio de 2012
En la diversidad de propuestas que muestra la
cartelera local, la búsqueda cada vez más intensa de
nuevas escrituras teatrales no deja de lado el
potente legado de dramaturgos como August Strindberg
que retorna a partir de la versión de "La más
fuerte", dirigida por Roberto Chanampa, que puede
verse todos los domingos de julio y agosto a las 20
en el Centro de Estudios Teatrales (San Juan 842).
El director en diálogo con Rosario/12 ,reconoció que
se considera antes que nada un actor, compartiendo
en esta oportunidad la escena junto a la actriz
Florencia Crende a quién conoció durante los ensayos
de la obra "Maratón". "Le propuse a Florencia trabajar juntos, no sabía
qué era lo que iba a hacer, y eso siempre perturba.
Trato que la gente no se desespere frente a la
incertidumbre, quería hacer algo corto a partir de
dos mujeres y aparece el texto de Strindberg que
encaja justo", dice Chanampa. -Un texto intervenido por Esmeralda Morales, según
dice el programa... -Sí, Esmeralda es paciente de la Colonia de
Oliveros, y alumna de los talleres de escritura que
coordina Hernán Camoletto y sus textos están
registrados en Argentores. Bueno, yo trabajo desde
hace años en Arte y Salud allí y me pareció
interesante tomar esos materiales que interactúan
con el texto original. En "La más fuerte" (1888) Strindberg plantea el
encuentro de dos mujeres relacionadas a partir de un
hombre que fue amante de una de ellas y ahora está
casado con la otra. Un encuentro "casual" en un bar
donde una habla todo el tiempo y la otra se ríe. "Fantasmas, figuras, rencores, presencias y
ausencias que narran fragmentos de un pasado que se
actualiza implacablemente, que retorna para dar fin
a algo, o quizás sólo son apariencias que buscan
respuestas en el espectador", anuncia el parte de
prensa del recientemente creado grupo "Teatro Animal
Laboratorio Salvaje".
Los peligros de la certeza Éxito de 'Dubte', de John Patrick Shanley, que en
cine protagonizaron Meryl Streep y Philip Seymour
Hoffman, y en el Poliorama de Barcelona interpretan,
espléndidamente, Rosa Maria Sardà y Ramon Madaula
Por Marcos Ordóñez El País 28 jul 2012
[...] 2 He visto, también bajo el marchamo del Grec, La
señorita Julia (Romea), dirigida por Josep Maria
Mestres, y À la ville de Barcelona (Grec/Anfiteatro)
bajo la batuta de Joan Ollé. La primera es una
excelente puesta del clásico de Strindberg, muy bien
interpretada por Julio Manrique, Cristina Genebat y
Mireia Aixalà, y una muestra de morro superlativo
por parte de Patrick Marber, que redujo la pieza y
la ambientó en la Inglaterra del 45, después de la
victoria laborista, la retituló After miss Julie y
la firmó como si fuera suya. [...]
Utbildningsförvaltningen Stockholms stad Pressinbjudan: Strindberg på 35 olika språk
Mynewsdesk, Pressmeddelande 2012-08-30
Tid: Tisdagen den 4 september kl: 10:00 Plats: Stadshuset, Ragnar Östbergs plan 1,
receptionen
På tisdag är det premiär för Stockholms stads unika
Strindbergsprojekt. Alla Stockholms elever erbjuds
nu att läsa, lyssna och jobba med en av August
Strindbergs mest kända noveller "Ett halvt ark
papper" via en nystartad webbplats. Här finns
kulturarv, kultur, språk, historia, pedagogik och
digital teknik i skön harmoni. Novellen är översatt
till 25 språk, några för första gången, av stadens
modersmålslärare. Den är dessutom inläst på fler än
35 språk och tolkad på teckenspråk. Skådespelaren
Johan Rabaeus läser den på svenska, engelska och
franska. Träffa skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) som
berättar mer om webbplatsen och satsningen. På plats
finns även modersmålslärarna Jonny Ivanovitch
(romani) och Juliette Tabbakh (arabiska) samt
skådespelaren Johan Rabaeus. En skola i världsklass – det är vår vision. Med
Sveriges största utbildningsutbud och 16 000
engagerade medarbetare arbetar vi för att ge våra
elever den bästa tänkbara utbildningen för
framtiden.
Paula on the Fringe: Miss Julie and The Hunchbacks of Notre Dame
By Paula Simons Edmonton Journal, August 24, 2012
“Don’t step down,” Swedish playwright August
Strindberg tells us in his great tragedy, Miss
Julie. “People will always say you fell.” And that, indeed, in the danger in trying to step
down a classic work of literature for a Fringe
Festival audience. If people don’t understand what
you’re doing, they’ll think you just fell down on
the job. With its brash bravura take on Strindberg,
Edmonton’s 50% Fruit Theatre attempts a subversive,
semi-satiric assault on an icon of modern theatre,
with exciting, but mixed results. Miss Julie, Strindberg’s most famous play, was
written in 1888 – a fact you have to check and
double-check three or four times. It seems
impossible that a play so radical, so sexually
charged, so sadomasochistic, could ever have been
written, much less staged, in what we think of as
the Victorian era.
USA ‘Mies Julie’ Wins Best of Edinburgh Fringe Award
By Steven McElroy The New York Times, August 23, 2012
“Mies Julie,” a smoldering South African stage
adaptation of August Strindberg’s 1888 drama “Miss
Julie,” won the ninth annual Carol Tambor Best of
Edinburgh award, to be presented Friday in Scotland. The winner receives a fully subsidized production in
New York City in January. But there is a twist this
year: Logistical and scheduling complications will
prevent those involved with “Mies Julie” from doing
the January production. So, Ms. Tambor said, she has
chosen an additional winner: “Midsummer,” with music
by David Greig (“The Strange Undoing of Prudencia
Hart”) and Gordon McIntyre. “Midsummer,” a two-character romantic comedy that
Ms. Tambor called a “love letter to Edinburgh,” is
not a play in the current Edinburgh Festival Fringe
(which runs through Monday) but was one in 2009.
“Midsummer” will be presented Jan. 9 to Feb. 3 at
the Clurman Theater on West 42nd Street.
Arbuzov, Strindberg & Vercors
feature in final Donmar Trafalgar season
By Theo Bosanquet What's On Stage 23 August 2012
The Donmar Warehouse has announced the third and
final Donmar Trafalgar season, which showcases the
work of its young directors at Trafalgar Studios 2. The new season will see Alex Sims, Titas Halder and
Simon Evans each stage a production – Aleksei
Arbuzov's The Promise, Strindberg’s The Dance of
Death and Vercors’ The Silence of the Sea
respectively.
[...] It’s followed, from 17 December 2012 to 5 January
2013 (previews from 13 December), by Titas Halder’s
revival of Strindberg’s classic The Dance of Death.
Set on an isolated island, the plays sees military
captain Edgar and his wife Alice live a bitter life,
their marriage soured by hatred. Halder, who was RAD
at the Donmar in 2010-11, will use a new English
version by Conor McPherson.
Av Maria Edström SR, P1, Kulturnytt 23 augusti 2012
Just när ni trodde mardrömmen var över -
Strindbergsåret fortsätter! Skämt åsido men nu så
här i andra halvlek så längtar i alla fall
Kulturnytts recensent Maria Edström efter nya
vinklar på den gode August. Och på Strindbergs
Intima Teater i Stockholm verkar man ha tänkt
likadant. Där har regissören Ole Anders Tandberg i
samarbete med Stockholms stadsteater dramatiserat
"Ockulta dagboken" ett av Strindbergs mer privata
och svårforcerade alster skriven mellan 1896 och
1908 och som aldrig var tänkt att publiceras. Maria
Edström har sett Ockulta dagboken.
Inte mindre än fem stycken Strindberg möter vi på
Intima Teaterns fina lilla scen och mitt bland dem,
Harriet Bosse i Thérèse Svensson lite häpet
innerliga gestalt, omgiven som hon är av alla dessa
aspekter av Strindbergs person. Det är väldigt kul
och lite corny. Man blir som bedövad av all denna
längtan, kvinno-och sexualskräck och manlig
självhävdelse kryddad med en rejäl portion paranoia. Och alla skådespelarna från Samuel Frölers bittra
och roliga gubbe, över Sven Ahlströms ständigt
förvånat förorättade till Michael Jonssons
passions-paranoiker plus Åke Lundqvist och Robert
Panzenböck, blir tillsammans som en röstorkester av
Strindbergs alla utfall och infall. Bilden som tonar fram är inte direkt inställsam,
regissören Ole Anders Tandberg har koncentrerat sig
runt relationen med Harriet Bosse och om Strindberg
till en början framstår som sin tids nättroll så
blir det alltmer rörande med hans totala oförmåga
att se verkligheten. Harriet söker honom ständigt i
drömmarna, trots att hon gift om sig med en annan,
som ett slags drömmens inverterade stalker. Bosses roll är också den försonande berättaren och
Thérèse Svensson förmår bära upp denna svåra roll,
detta kvinnliga nav i denna de manliga känslornas
centrifug. ”En liten hund skrek hela natten” för sådana
stämningskapande meningar är man beredd att förlåta
Strindberg mycket och här kan man undra om det inte
egentligen var sig själv han menade.
Save for Scotland's Olympic medallists, South
African-born director Yael Farber might be the
most-talked-about woman in Scotland, thanks to her
show Mies Julie, at the Edinburgh Festival Fringe.
Farber, who lives in Montreal, Canada, has given the
124-year-old August Strindberg play Miss Julie a
local twist, setting it in the Karoo, instead of
Sweden, to "capture the incredible complexity,
beauty, tenderness, brutality and possibility that
we are capable of as South Africans". The production premiered at the National Arts
Festival, in Grahamstown last month, before a
two-week run at the Baxter Theatre in Cape Town. Farber's adaptation looks at contemporary South
Africa as "a post-traumatic society" and the "knot
of inheritances and legacies that entangle lives in
the aftermath" of the trauma. The story revolves around the relationship between a
black farm labourer, the daughter of his baas, and
the woman who has raised them both. Such is the power of the sex and class war in the
production that it has an age restriction of 16
years and older. Farber's production, which features Hilda Cronje
(Mies Julie), Bongile Mantsai (John) and Thoko
Ntshinga (Christine) has had the UK press
spellbound.
”Hallå, pappa! Är det ditt fel eller deras?” Om
August Strindberg hade känt till mobiltelefonen
skulle han kanske ha låtit Indras dotter ringa upp
pappa gud för att fråga varför det är så synd om
människorna. Nu sker det i stället i Teater VIIRUS
uppdaterade tolkning av Ett drömspel.
Uppsättningen är i första hand riktad till en ung
publik och premiärplatsen - gymnastiksalen i Brändö
gymnasium- vald med omsorg. Regissören Jakob Höglund
har förankrat sin bearbetning i en miljö som speglar
primärpublikens egen vardag men spelrummet väcker
säkert minnen och associationer också hos dem som
lämnat skolan bakom sig för länge sedan. För den här
åskådaren t.ex. ter sig varje gymnastiksal som rena
snabbresan till allt vad mänskligt tillkortakommande
kan rymma...I VIIRUS version inlemmas publiken
dessutom rent konkret i föreställningen. Det här är
inget drömspel vi tillåts betrakta på avstånd utan
en väldigt fysisk iscensättning som ramlar över oss
med samma kraft som de vilda och obegripliga
scenarion som kan ansätta oss i våra egna drömmar.
Detsamma gäller de gestalter och situationer
Strindberg låter passera revy. För hans egen samtid
var de fullt igenkännbara och nu återuppstår de
präglade av referenser som hör hemma i vår tid. Med
finns allt från kaotiska tonårsfyllor till en
modellvacker gudadotter som singlar ner från
rymdäventyrens catwalk till vårt pinade klot.
Efter den fleråriga succén med ”Les Misérables”
satsar Åbo Svenska Teater igen på en musikal. – ”Hair” blir en titt i backspegeln på ett årtionde
som en del kommer i håg och andra får en chans att
bekanta sig med, säger regissören Georg Malvius. [...]
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog.
Det kommer att uppmärksammas på ÅST med en
kombinerad föreställning av pjäserna ”Dödsdansen”
och ”Vi har det bra”. – Det blir en klassiker av Strindberg kombinerad med
en nyskriven pjäs av Camilla Blomqvist, berättar
Thibblin.
Club kids are familiar with the strange goings-on at
The Box, the intimate Lower East Side venue that
specializes in modern-day burlesque and risqué
vaudeville acts. But the hot spot’s current
offering, the Private Theatre’s adaptation of August
Strindberg’s 1893 comedy “Playing With Fire,” offers
titillation of a more rarified, theatrical kind. This little-seen work is one of the few comedies
written by the normally morose Swedish playwright
(“Miss Julie,” “The Dance of Death”). It’s being
presented in a freewheeling, site-specific
adaptation by Royston Coppenger that renders its
tale of a complicated love triangle — a married
couple and the husband’s best friend — into a barely
comprehensible, sexed-up performance piece. The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Lilly Charles The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Much of the play’s sophisticated dialogue has been
replaced by familiar avant-garde stylization. The
performers roam throughout the two-level environs of
the jewel-box club, with the action spilling over
from the tiny stage into the aisles and balcony.
----------------------- USA (Texas) Undermain Theatre Announces 2012-2013 Season, With
Homer, The Bible, and Strindberg (Plus Video)
By Peter Simek Front Row August 21st, 2012
The Undermain Theatre has announced its 2012-2013
season, titled “The Season of Myth,” and it will
feature two Homor-based plays, a take on the Bible,
and a chamber mystery by Swedish playwright August
Strindberg, whose work was last produced at
Undermain around Easter 2011.
[...] The season will round out with Strindberg’s The
Ghost Sonata, directed by Patrick Kelly, who also
directed last season’s The Birthday Party.
Mies Julie (5 stars) Essential adaptation of Strindberg’s
classic
By Matt Trueman The List 20 August 2012
Truly great productions of classic texts can reveal
the play within the play. Who knew that beneath the
staid formality of August Strindberg’s Miss Julie
lurked a play as explosive and heartwrenching as
Yael Farber’s South African-set rewrite? Like Patrick Marber, whose After Miss Julie
transposes Strindberg’s plot to post-war Britain,
Farber strips the text down to a taut three-hander.
In fact, taut is too loose: there’s not a smidgeon
of superfluity here. Farber gives us the core
nucleus. What becomes clear are the atomic bonds – equal push
and pull – between Mies Julie (Hilde Cronje) and her
servant John (Bongile Mantsai). Relocated to a South
African farmhouse, beneath which both sets of
ancestors – black Xhosa and white Afrikaans – are
buried side by side, their sexual entwining is a
serious trangression, even if it mirrors the picture
below ground. From there, however, their situation swells to a
monumental impasse. Three or four times they reach
the cusp of eloping as equals, only for one or other
to cough up some half-swallowed pride. Neither is
quite willing to give up their claim to the land, to
forget past grievances for the sake of a better
life. They become two snare traps biting at each
other’s metal jaws.
Finland Teaterrecension: Ett drömspel
i gymnastiksalen
Av Ann-Christine Snickars Hufvudstadsbladet 20.8.2012
Ett drömspel av August Strindberg. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi: Sven Haraldsson. Kostym: Heidi Wikar. Mask: Tuija Luukkainen. Ljud: Kristina Ekholm. Ljus: Mari Agge. I rollerna: Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita, Åsa Wallenius.
Teater Viirus premiär på Brändö gymnasium 17.8
Viirus version av Ett drömspel, som riktar sig till
skolungdom, har premiär i en gymnastiksal. I sådana
kommer man antagligen att spela i framöver när man
turnerar i skolorna. Majoriteten av alla elever som
finns har någon gång känt sig utsatta i en
gymnastiksal, det är jag säker på. Det är ett bra
rum för guden Indras dotter att träda in i
jordelivet på. Nu kallas Indras dotter, som gör en studieresa bland
människorna, bara Agnes, och hennes far kallas bara
pappa. I inledningen blandas glimtar av vad som
komma skall med en hurtig introduktion lämpad för
var och en utan förkunskaper. Jag ser den som en
parodi på larvig instantpedagogik och välvilliga
skolbesök, ens inställning blir genast elevens, den
är alltid kluven. I en intervju i Hbl (6.8) sa regissören Jakob
Höglund att han inte ser så stor skillnad mellan
regi och koreografi. Och det han gjort med Ett
drömspel är att han liksom koreograferat in publiken
i pjäsen. Rent fysiskt också. En bit in i
föreställningen får publiken flytta på sig, ställa
sig i en klunga på angivet ställe. Plötsligt rullar
skådepelarna runt i slagsmål mitt bland oss. Det är
ganska upprivande och pockande, inte bara
kroppsligt.
Redan när vi steg iland på Kymmendö brygga började
jag ana. En timme senare hade vi nått det skraltiga,
vindpinade huset på berghällen intill havet och jag
stod där och såg ut över vattnet och insåg det jag
väl aldrig hade trott; att vi har vissa likheter,
August Strindberg och jag. Det är inte mina ord som ska jämföras med de
strindbergska. Hans sätt att uttrycka ”O, du min
grönskande ö, blomkorg i havets våg” skulle jag
aldrig ha fått ihop. Men han, liksom jag, älskade
öar. Och förra söndagen lärde jag att han,
åtminstone på Kymmendö, satt och skrev i en skrubb
som i princip bara rymmer en stol och ett bord,
förutom de fula tapeterna. Nej fel, det fanns små
fönster också. Med utsikt mot kobben dit han och
Siri von Essen brukade simma, till
lokalbefolkningens uppenbara häpnad. I slutet av
1800-talet kastade sig folk inte frivilligt i sjön. Ett Strindbergsår som detta, när det redan talas och
skrivs så mycket om författaren, hade jag tänkt
avhålla mig. Men så hamnade jag på en av Anita
Perssons legendariska vandringar, hon har hållit på
i över 30 år att trampa i författarens fotspår – har
ni missat dessa möjligheter till både äkta kunskaper
och uppfriskande vid-sidan-om-information, det vill
säga skvaller, får ni skylla er själva. Men än finns
flera chanser kvar, bara i höst.
Vi skrattar och lider med
Strindberg Av Lars Ring SvD 17 augusti 2012
Teater Ockulta dagboken Stockholms stadsteater på Strindbergs Intima teater Texter: August Strindberg. Manus, regi: Ole Anders
Tandberg. Scenografi: Maria Geber. Medv: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Michael
Jonsson, Åke Lundgren, Robert Panzenböck, Samuel
Fröler
August Strindberg skriver dagbok åren 1896–1908 – en
ockult sådan där han vill skildra och samla alla
mystiska tecken från makterna. Det blir så småningom
en mäktig text: en gudom kommunicerar med August via
spelkort på gatan och oljud ur väggarna. Han söker
naivt en absolut mening. Ockulta dagboken är storartad, lätt manisk fantasi
kombinerad med förmågan att dikta bilder. Den är ett
laboratorium där han kastar ner infall, idéer och
framtrampad poesi från dagliga promenader.
Iakttagelser blir trådar till det han väver samman
som Litteratur. Texten blir en plats för naken
intimitet. Ole Anders Tandberg har ur mängden av geniala
underligheter klippt ihop en beskrivning av ett
äktenskap. Han gör Harriet Bosses väsen till
centralaxel, hon som ska bli hustru nummer tre efter
det berömda frieriet: Vill fröken ha ett litet barn
med mig?
Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg,
dagboksförfattaren, gestaltas av så många
skådespelare. Fem män och så kvinnan som både är den
dyrkade Harriet Bosse och en aspekt av honom själv.
De är röster han lyssnar till i sitt inre. De faller
varandra i talet, ropar ut sin förtvivlan, söker
tröst, hittar förklaringar och sammanhang. ”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och
1908. Mest intensivt skrev han i den när
förhållandet till Harriet Bosse var i kris eller
upplösning. Inte ologiskt alltså att hon är en av
rollerna i Ole Anders Tandbergs inspirerade
iscensättning. Strindbergmännen flockas kring henne,
fem små gubbar i säckiga kostymer. Det går inte att
låta bli att tänka på Pija Lindenbaums barnbok
”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga
ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet
som vi betraktar dem med.
Juditduon tar över Skandia Succéduon Judit och Judit från de kända
reklamfilmerna dominerar höstens program på
Skandiateatern. Förutom en storsatsning på fars
spelar de också Strindberg.
Av Peter Johansson Norrköpings Tidningar 2012-08-17
Bakom duon står Skandiateaterns Carina Perenkranz
och kollegan Pernilla Parszyk, som nu tar samarbetet
från filmerna ett steg längre. Höstens stora satsning heter Grymt galet och är en
omarbetad version av Willy Russells fars Färdknäpp -
som ska bli en lek med stereotyperna om
Svenssonfamiljernas sovstäder. [...]
Förutom i farsen dyker reklamkändisarna också upp i
en August Strindberg-afton den 21 oktober, med
dubbla pjäser - Den starkare och Ett halvt ark
papper. - Eftersom det är Strindbergsåret i år så passar det
ju bra, så vi tittade på vad vi kunde göra
tillsammans och det är ju sällan det är två kvinnor
i huvudrollerna, säger Pernilla Parszyk.
Av Mikael Tjernström Dagbladet (Sundsvall) 17 augusti 2012
Strindbergsåret och Teater Västernorrlands
40-årsjubileum präglar höstens teaterutbud. Den stora satsningen blir dock inte en pjäs av
Strindberg – utan om honom i form av föreställningen
”Tribadernas natt”.
Scenkonstbolaget Teater Västernorrland har nu gjort
klart sitt program för hösten och i går presenterade
man det hela på Sundsvalls teater. Det blir som vanligt föreställningar för alla
åldrar, och framför allt fortsätter man att satsa
mycket mot de unga. – Den yngre publiken är jätteviktig för oss, säger
teaterchefen Iso Porovic. [...] Den stora vuxensatsningen under hösten blir P.O.
Enquists pjäs ”Tribadernas natt” som handlar om
August Strindberg och den då blivande ex-hustrun
Siri von Essen. Regisserar gör gästande Kia Berglund
från Stockholm.
Edinburgh Festival 2012: Mies Julie: The smash hit of the Fringe Dominic Cavendish talks to Yael Farber, the director
of a South African 'Miss Julie’ that has been wowing
audiences
By Dominic Cavendish The Telegraph 16 Aug 2012
Yael Farber has enjoyed successes on the Edinburgh
Fringe before but this year the dream has come true
in a way that has taken even her breath away. The
South African director, 41, has gone from having to
encourage members of the audience for her radical
and revelatory new version of Strindberg’s Miss
Julie – redubbed Mies Julie – to sit near the front,
to wondering whether she can squeeze any more in at
the back. She has a sell-out hit on her hands, the subject of
five-star raves – “The best Miss Julie I’ve ever
seen” – and the kind of word of mouth that means
it’s only a matter of time before what looks, at the
end of the second week of the Fringe, like the big
“find” of this year, gets a run in London. It’s easy to get carried away in Edinburgh after
only a few giddy days but I have to say: believe the
hype. Mies Julie isn’t just the crowning glory of
Assembly Festival’s superb South African
mini-season. Produced by Cape Town’s Baxter Theatre,
it has set a benchmark of excellence – and visceral
relevance – that productions elsewhere, even at the
Traverse, have struggled to match.
Av Ann Enström Västerbottens Kuriren 13 augusti 2012
Den dramatiska Strindberg är lite grann som
sommarnatten – uppluckrad och fragmenterad i ett
ljus som innehåller mörker. Det skriver Ann Enström,
VK:s scenkritiker, i sitt bidrag till kultursidans
sommarserie.
Min äldsta dotter är i Turkiet med sin farmor på
solsemester. För någon kväll sedan när vi skapade
med varandra undrade jag varför de hade dragit för
gardinerna, då jag tyckte det var så mörkt i deras
hotellrum. Mamma, svarade hon mig, vi har inte
dragit för gardinerna, det är redan mörkt här. Incidenten fick mig att påminnas om vårt extrema
sommarljus i norr. Själv är jag så van vid
midnattssol och ljusa sommarnätter att jag tar
fenomenet för givet. Sommarnattens leende är en
sådan del av mig att jag projicerar det ända bort
till Turkiet. Än mindre bemödar jag mig att ens dra
för några mörkläggningsgardiner nattetid.
Av Sofia Bagge SR, P1, Mitt i musiken 13 augusti 2012
Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens
liv och författarskap lyfts fram ur alla möjliga
synvinklar. Musiken var viktigt för August
Strindberg som både var en intresserad lyssnare och
flitig amatörmusiker. På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma
närmare hans musicerande och intendenten Erik Höök
säger att han ibland spelade hellre än bra. – Nej han kunde klinka lite gran, han har själv
berättat hur han spelade psalmer vid pianot. Han har
också försökt spela Wagners Tristan och Isolde i
pianoutdrag och han skriver fy fan för han tycker
det låter illa
Teater Viirus höstsäsong inleds på fredag med
premiär för pjäsen Ett Drömspel av August
Strindberg. Pjäsen regisseras av Jakob Höglund.
År 2012 firas Strindbergs 100-årsfest och därav
pjäsvalet, informerar teatern. Viirus version av
Strindbergpjäsen utspelas i en skola här och nu.
Guden Indras dotter Agnes tröttnar på sin pappa och
åker ner till jorden, där hon dimper ner mitt i en
skolfotografering. Pjäsen turnerar i gymnasier
runtom i Svenskfinland och spelas också på Viirus. I
rollerna ses Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita och Åsa Wallenius. Viirus sätter även upp pjäsen Woyzeckmaterial i
höst. Den har premiär den 12 oktober. Dessutom
fortsätter Club Viirus i höst med start den 3
november. Viirus ensemble deltar även i ett
filmprojekt under det kommande året. Filmen spelas
in i samarbete med Jarmo Lampela, KOM-teatern och
Ryhmäteatteri. Filmens intrig och karaktärer
improviseras fram tillsammans med Jarmo Lampela
under hösten och den spelas in nästa år.
Genvägen till Strindberg Ann Lingebrandt går en snabbkurs i Strindberg med
Katarina och Henrik Langes "Strindberg för dig som
har bråttom".
Av Ann Lingebrandt Helsingborgs Dagblad 13 augusti 2012
Kultur. En snabbkurs i Strindberg? Radikalen,
kvinnohataren, alkemisten, galningen, den politiske
vindflöjeln... Äsch, har vi inte hört allt det där
förut? Att det mesta i världslitteraturen låter
platt och banalt, fast med en viss absurd charm, när
det skalas ner till tre fyra serierutor, det har
Henrik Lange gjort till affärsidé med sina "för dig
som har bråttom"-böcker. Nu har han, tillsammans med
Katarina Lange, gett sig på den hundraårsjubilerande
författaren och sammanfattar allt du redan visste
och lite till i snärtiga svarta silhuetter. Som genväg till Strindberg blir boken väl
faktarabblande, men med en hel del fniss däremellan.
Ett år som i år kan det förstås vara bra att veta
hur man fixar Strindberg-stilen (förslagsvis hög
hatt och galoscher) och vad man ska säga för att det
ska verka som om man faktiskt läst den djefla karln
("säger man Ågust är det ingen som ifrågasätter att
man läst Strindberg"). För alla skolelever som inte fattar varför de
tvingas traggla sig igenom "Röda rummet" kan
seriesnuttarna funka som en sporre. Inte minst den
fantasieggande tanken på hur det hade sett ut om
Strindberg skrivit Millenniumtrilogin – "Flickan som
sprängde röda rummet" – eller om han varit Dan Brown
och gjort en "Röda koden": "Arvid hittar hemligheten
som är en kista i Goethemuseet, där i ligger, fullt
fungerande, Strindbergs hjärna."
Ockult på scenen Fem skådespelare gestaltar super-egot August
Strindberg när Ockulta dagboken sätts upp på
Strindbergs Intima teater i Stockholm. Regissören
Ole Anders Tandberg tycker författarens svartsynthet
är befriande.
Av Anna Ångström SvD 12 augusti 2012
GRÄNSÖVERSKRIDARE –Det är otroligt, här har vi en människa som
spränger alla gränser. En gammal man – men så
modern. Hade Strindberg levt i 20 år till hade han
varit absurdist. Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot
några foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda
rummet, granne med Strindbergs Intima teater där
uppsättningen av Ockulta dagboken har premiär på
onsdag, den 15 augusti. Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur
Infernokrisen, ville författaren skulle brännas. Men
detta Strindbergsår ges den ut som del av
nationalutgåvan av hans samlade verk.
Sakprosa Strindbergs världar Björn Meidal och Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström
Det har säkert inte undgått någon att det är
Strindbergsår i år. Litet märkligt kanske, eftersom
det firas till åminne av hans död, inte födelse. Det
är kanske inte så märkligt när allt kommer omkring,
ej minst i Frankrike har man pippi på dödsdagar,
såvitt man inte heter Céline – allt officiellt
hedrande ställdes in efter starka protester,
eftersom han både var förrädare och hyste
motbjudande åsikter. Men, nota bene, han var en
lysande romanförfattare. Att författare är knäppgökar är förvisso inget nytt,
vi behöver bara gå till Norge och Hamsun, som
därstädes tydligen inte längre är kontroversiell,
trots sitt medlöperi med nazisterna. Även Strindberg var ju rätt knäpp, åtminstone
periodvis, eller ska vi kanske säga pernodvis. Också
han hyste av och till vämjeliga åsikter, ej minst av
antisemitisk natur. Han var dock inte, enligt min mening, så stor som vi
i Sverige vill tro – det är lite med honom som med
Zlatan; den ene var inte världens störste
författare, den andre är inte världens främste
fotbollsspelare. Som dramatiker var utan någon som
helst tvekan Ibsen större, och det visste nog även
den gode August.
Av Albert Häggblom YLE/Huvudstadsregionen 10.08.2012
Jakob Höglund är aktuell med att regissera
Strindbergs pjäs Drömspel, för att sedan turnera i
de svenska skolorna.
Det var i gymnasiet som Jakob Höglund kom underfund
med att teatern är hans uttrycksform. Det började
med dans, senare också skådespelarutbildning och på
senare tid har Höglund gett sig in för att
regissera. - Den stora ”aha” upplevelsen för mig har varit att
jag märkt att jag inom regi kommer allra bäst till
min rätt, säger Höglund. Strindbergs pjäs ett Drömspel är författad 1901 och
handlar om meningen med livet, och Höglund ser den
som ständigt aktuell, speciellt för ungdomar i
gymnasieålder. - Tanken var att vi skall göra pjäsen här och nu
tillsammans med ungdomarna i deras gymnastiksal utan
scenografi, säger Höglund. Genom att låta eleverna vara med i pjäsen genom att
agera levande scenografi tror Höglund att också en
äldre pjäs kan göras intressant för dagens unga.
Av Ylva Lagercrantz Spindler, TT Spektra SvD
10 augusti 2012
Ospelade Strindbergspjäser, finns det? Ja, faktiskt.
Som en del av Strindbergsåret framförs tre
refuserade manus som läsningar på Stockholms
kulturfestival. Dessutom sätts "Ockulta dagboken"
för första gången upp som pjäs.
En orientalisk saga med flygande mattor, en
riddarpjäs som bara blev en rustning och en dispyt
om den höga brännvinsskatten. Tre vitt skilda ämnen
med den gemensamma nämnaren att de alla är
refuserade pjäsmanus signerade August Strindberg.
Men för den skull inte ospelbara, tycker Strindbergs
Intima teaters chef Ture Rangström. - Nej, absolut inte. De är svåra att göra för att
det ofta är väldigt mycket folk i rollistan, men
numera kan man ju ha en överenskommelse med publiken
som inte behöver ta hänsyn till det. Ture Rangström kommer att vara ciceron när de
refuserade pjäserna framförs som läsningar under
Stockholms kulturfestival. Men att de var refuserade
är en sanning med modifikation. I två av fallen
handlade det om självcensur. Bara i fallet ”Siste
riddaren” var det i stället Strindbergs intima
teaters dåvarande chef, August Falk, som sa ifrån.
Av Annelie Bränström-Öhman Västerbottens Kuriren 9 augusti 2012
Annelie Bränström-Öhman betraktar en profetisk
vampyrskildring sprungen ur Strindbergs förmåga att
hålla blicken fäst vid avgrunderna i samhällets
mellanrum.
Nog är det väl lite makabert att högtidlighålla
minnet av ett dödsår i form av ett jubileum? Fast
det är klart: en viss poetisk (eller åtminstone
karaktärmässig) logik har den Strindbergska Dödens
100-årsfirande detta år. Många som besökt
Strindbergsmuséet på Drottninggatan i Stockholm,
inrymt i den lägenhet som skulle bli den Djefvla
Karlens sista bostad i livet, har säkert känt
rysningen inför gipskopian av Beethovens dödsmask på
väggen ovanför pianot. Och Strindbergs-legendariet
är likaså välfyllt med anekdoter om olika
variationer av spökerier och hinsides äventyr. En av
de mest rörande är att Strindberg periodvis sägs ha
vägrat ta av sig ytterkläderna inomhus, eftersom han
såg dem som ett slags pansar till skydd för
andevärldens väntade anlopp. Må vara hur det vill med sanningshalten i
anekdoterna. Spökhistorierna har hur som helst en
viss kongenialitet i firandet av ett
dödsjubileumsår. Precis som senare så kallade
“skräckmästare” som Alfred Hitchcock och Stephen
King hemsöktes Strindberg själv tillräckligt ofta av
härjande inre dämoner för att kunna ge röst och
kropp åt deras skepnader – i människohamn och
gränslanden därutom. Mästerstycket i spökgenren är förstås Spöksonaten –
befolkat av en milt sagt osalig blandning
existenser, inspirerade av de anderöster som
Strindberg menade sig ha hört mellan tonerna i en av
sagde Beethovens pianosonater. Alla rör sig i och
omkring ett till exteriören modernt hus, men som
visar sig hysa antikverade hemligheter och lögner
som går i arv kors och tvärs över generations- och
klassgränser.
By Lyn Gardner The Guardian, Wednesday 8 August 2012
Mies Julie Assembly Mound, Edinburgh Until 27 August
Miss Julie is suddenly on the rage again, as
witnessed by recent revivals at the Royal Exchange
in Manchester and London's Young Vic. But she has
never raged quite so fiercely as she does in this
searing and fearless new version by Yael Farber,
which reinvents Strindberg's play and transposes it
to modern South Africa. On a Karoo farm, the labourers are celebrating
Freedom Day – but in the hot, steamy kitchen of the
farm, things are still much as they have always
been. The boss's boots are laid out ready for
shining by John (Bongile Mantsai); his mother,
Christine (Thokozile Ntshinga), is still working,
and has been since sunrise, her fingers so worn that
when she tried to vote she had no fingerprints to
prove her identity. But beneath it all, things are
stirring, and the boss's unhappy daughter, Julie
(Hilda Cronje), stalks the kitchen like a feral cat
on heat looking for trouble. Farber's production is like the pot that Christine
has on the stove: at first simmering, then boiling
over as resentment, memory and the unresolved
legacies of the apartheid era bubble to the surface.
As the temperature rises, the red soil of the
Eastern Cape mingles with blood on the floor. It's a
piece that suggests a nation's neglected children
will wreak havoc.
Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet,
förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan
från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har
Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat –
ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar
blandat med telepatiska tecken från högre makter.
Det har blivit hans egen version av kärlekens
omöjlighet. Premiär den 15 augusti på Strindbergs
Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater.
10e juni 1908 Fasansfull afton. Lade mig kl 10. H-t sökte mig
naivt hela natten, men jag var skyddad. En liten
hund skrek hela natten. Läste på aftonen det sista
av Blå boken. Kände att livet var slut.
August Strindberg skrev på sin ”Ockulta dagbok”
under åren 1896 och 1908. En stor del av innehållet
kretsar kring Harriet Bosse, H-t i dagboken och
Strindbergs hustru åren 1901 - 1904. I mars 1901
skriver han euforiskt Tänk! Jag har kysst hennes
vackra lilla mun och små mjölktänder! Ole Anders Tandberg menar att August Strindberg
aldrig varit så modern som dramatiker som i Ockulta
dagboken.
OCKULTA DAGBOKEN Av: August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Miriam Helleday
Medverkande: Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven Ahlström,
Samuel Fröler, Robert Panzenböck, Åke Lundqvist
Premiär 15 augusti på Strindbergs Intima Teater Detta är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater
och Strindbergs intima teater.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren 8 augusti 2012
SCUM-manifestet, Strindberg och ståupp med politisk
skärpa, liksom Idlaflickorna i Dramatentappning –
det är några av många akter som bjuds under hösten
på de lokala teaterscenerna.
Lagom till att höstrusket slog till släppte Umeå
teaterförening i går programtidningen Rajden som
traditionsenligt öppnar teatersäsongen. Den första
scenhändelsen ligger dock ett par veckor fram i
tiden. Precis som förra hösten är det i
Wallmarksgården som spelprogrammet inleds, i år med
en uppsättning av Tok-Anders och Storbonn, av och
med Hans-Ola Stenlund och Arne Forssén. Vid denna
omgång, pjäsen spelades på samma plats 2004, används
för första gången gårdens gamla tramporgel som inför
uppsättningen stämts upp och gjorts spelfärdig. Mera Hans-Ola Stenlund blir det senare i höst när
han åter ger sin egen enmansföreställning Herr
Strindberg och jag, bejublad efter vårens premiär på
August Strindbergs dödsdag 14 maj och nu inplanerad
i höstprogrammet med tre föreställningar i oktober.
Halvvägs genom Strindbergåret konstaterar
teaterföreningens Frida Holmgren, i samband med att
programmet presenterades, att det varit tunnsått med
turnerande Strindbergföreställningar hittills, men
teaterföreningen presenterar dock totalt tre akter i
höst som knyter an till jubileumsåret.
Av Gunnar Balgård
Västerbottens-Kuriren 7 augusti 2012
Svarta fanor är mest ett mischmasch, men
temperaturen i Strindbergs författarskap lyfter fram
underdogen, alltid redo att bitas i benet – det
skriver Gunnar Balgård i VK:s sommarserie.
Vad gör man? Inför en sommarartikel om Strindberg
som jag uppgivit skulle handla om borgarhat och
klassfrågor, läser jag den sena romanen Svarta fanor
i tanken att den kunde utgöra en lämplig
utgångspunkt. Boken har solitt rykte som
förargelseväckande objekt, och jag har inte läst den
förut. Och vad finner jag? En svamlig och raskt
hopkommen produkt, skriven av den rastlöse och
otålige August Strindberg som mer än en gång
sprungit ifrån sig själv, och publicerat böcker utan
att se sig om. Naturligtvis finns här avsnitt av en viss infam
inspiration, men just ingenting som man kan bygga
några övergripande resonemang på. Hos Sven Delblanc
i hans litteraturhistoria inhämtar jag, att Svarta
fanor innehåller det “mest geniala nidporträttet” i
svensk litteratur. Då krävs nog att man har det
samlade författarskapets välvilja att luta sig emot.
August Strindberg var svag för all sorts ny teknik.
Förvånande därför att han inte ville skriva till
skenet av en elektricitetslampa – trots att
möjligheten fanns på Drottninggatan 85. Skrivbordet
hade han vid fönstret, så att dagsljuset kunde falla
in över manus. När solen arbetat nog för dagen,
tände han stearinljus och fotogenlampa. I ena handen
en penna, i andra en rysk cigarett. Det är Stina Olson som ledigt berättar om
författarens sista bostad, i antologin Strindberg i
Blå tornet (red. Stefan Bohman, Carlsson). Telefon hade Strindberg haft länge, men han påstod
att det bara gick att ringa ut. Det var få som
betroddes med hans nummer. I hallen stod ett modernt
isskåp, där han förvarade sin öl. Bostaden i Blå tornet var ett slags pensionat, där
även mat ingick. Vid missnöje kunde han skriva
lappar med ovett: ”Eskimåmat”. Eller: ”Behåll er
danska svinmat!”. Han var noga med sitt hem, men hade inget emot
fabriksproducerade möbler och textilier. Inredningen
i Blå tornet skulle mera vara ett intressant
”sceneri” än som hos Carl Larsson i Sundborn, en
show off av stilbildande inredning.
August Strindbergs ”Ockulta dagboken” blir
teaterföreställning för första gången, i en
uppsättning på Strindbergs Intima Teater i samarbete
med Stockholms stadsteater. Föreställningen är
dramatiserad och regisserad av Ole Anders Tandberg
och i rollerna syns Samuel Fröler, Thérèse Svensson,
Michael Jonsson, Sven Ahlström, Robert Panzenböck
och Åke Lundqvist. Premiär blir det den 15
september. Strindberg påbörjade ”Ockulta dagboken” 1896 och
skrev på den fram till 1908. En stor del av
innehållet kretsar kring Harriet Bosse, Strindbergs
fru mellan åren 1901-1904.
Madame Strindberg. Oder Die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr, Förlag: Residenz Verlag
Frida Uhl är för de flesta av oss numera mest känd
för att hon var August Strindbergs andra hustru. Men
egentligen är det som tidstyp hon och hennes liv
intresserar. Det ska jag förklara. Äktenskapet med August Strindberg lämnar jag åt
sidan. Till det vi Strindbergintresserade redan läst
många gånger lägger Buchmayr knappast något nytt.
Men då Buchmayr skrivit en bok, rak, kunnig, mindre
ideologisk men med ordentliga citat ur hennes brev
och för oss okända skrifter, framträder Frida Uhl
för läsaren som en i sin tid – och från sin klass –
typisk gestalt. Till omslagsbild har förlaget valt en av Arnold
Gerthus tjugotalsbilder av ”kvinna som vamp”.
Kändast är nog hans Greta Garbo-stuk från 1925 (som
sägs ha bidragit till att göra henne till mytisk
figur). Just detta foto var för tiotalet år sedan
omslagsbild på Monica J. Strauss biografi över samma
Frida Uhl: Cruel Banquet: The Life and Loves of
Frida Strindberg. Frida Uhl hade säkert själv valt
just den bilden om hon levat. Men den förminskar
henne. Hon blir mindre komplicerad och mindre typisk
som gestalt. Jag hade nog i stället valt den
porträtteckning ur New York Times år 1915 som
Buchmayr återger på sid 300. Där är hon en mer
militant kvinnotyp.
Vandra med Strindberg: Fem vandringar i Stockholm Anita Persson Förlag: Kata förlag
Önskas svalkande perspektiv på den våldsamt upphöjda
nationalförfattaren? Gör en skärgårdsutflykt till
Kymmendö. Där ligger förmodligen historiens mest
anspråkslösa skrivarstuga. Belägen på en bergknalle
ser den ut som ett utedass. Några besökare står på
kö för att plåta, för den är faktiskt inte större än
ett torrdass. Är det här författarens antimonument
över sig själv? I alla fall är bygget ett bevis för
att den omvittnat känslige Strindberg definitivt
inte led av klaustrofobi. August Strindberg tillbringade sju somrar på
Kymmendö där han fick idéerna till sin mest lästa
(fyrfaldigt filmade) roman, Hemsöborna. Som student
i början av 1870-talet bodde han hos hemmans-ägaren
och fiskaren Jonas Eriksson (Carlsson i Hemsöborna).
Jakob Höglund placerar Strindberg i
skolmiljö En flicka som drar sin första tonårsfylla på
toaletten är något som unga kan relatera till, tror
Jakob Höglund. I höst dansas hans egenartade vision
av August Strindbergs Ett drömspel fram i skolornas
gymnastiksalar.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.8.2012
Brändö gymnasium står tomt. Det enda spåret av
elever är de leende tonåringarna ihopfösta och
förevigade på klassfotografier som pryder väggarna. Vid ingången tar Jakob Höglund emot, solbränd och
fräscht klädd i grönt linne, shorts, tennisstrumpor
och vita sneakers. – Det är en otroligt svår pjäs och visst kan man
fråga sig varför man sätter upp just den för en så
ung publik, medger han. Teater Viirus uppsättning av Strindbergs Ett
drömspel är en turnéföreställning vars huvudsakliga
målgrupp är gymnasie- och högstadieelever. Pjäsen
från 1901 hör till dramatikerns märkligaste. Tid och
rum suddas ut, ”personerna klyvas, fördubblas,
dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas”, som
Strindberg själv skriver i förordet. Men det är
också utmaningen i att fånga tonåringarnas intresse
som lockar Höglund.
Av Gotlands Tidningar Emelie Bergbohm. Hela Gotland 2012-08-03
I kväll gästspelar för första gången Tyresö
Teaterförening på Närsakar scen. Det gör de med
musikteatern "Hemsöborna" efter boken av August
Strindberg, med efterföljande föreställningar den 4
och 5 augusti. Föreställningen är bearbetad och
regisserad av Örjan Herlitz, före detta
länsteaterchef på Gotland. Detta är gruppens femte uppsättning av pjäsen, som
sedan urpremiären 1996 visats över 60 gånger. - Det är en historia om en persons uppgång och fall
på grund av övermod. Vi har tagit fasta på humorn
och folkligheten i pjäsen, säger Örjan Herlitz. I sin bearbetning önskar han framhäva Strindbergs
språkkänsla och mustiga enkelhet. - Med några få rader kunde han beskriva människor
och ändå lyckas måla upp en sinnrik detaljrikedom. I uppsättningen medverkar närmare 30 personer på
scenen med ensemble, musiker och en berättande kör.
Este jueves concluye la temporada de la puesta en
escena Señorita Julia, la pieza más reconocida y
representada del célebre dramaturgo sueco August
Strindberg. El grupo Espektros, dirigido por Omar Alain Rodrigo,
cumple 10 años de trabajo escénico ininterrumpido en
Querétaro, por lo que ha emprendido el proyecto de
realizar una trilogía de Strindberg, apoyado por el
Consejo Nacional para la Cultura y las Artes y el
Instituto Queretano de la Cultura y las Artes. La más fuerte, uno de los monólogos femeninos más
conocidos del teatro universal, ya corrió su primera
temporada y está a punto de regresar a escena,
mientras que al término de la breve temporada de
Señorita Julia, el grupo ya se prepara para
reponerla el próximo año ante la excelente respuesta
por parte del público. De ahí, que trabajen la obra El padre. Han iniciado
con los ensayos y será estrenado la primera semana
de octubre; el proyecto Diez años de Espektros-cien
años de Strindberg bajará el telón en el mes de
noviembre con las tres obras que configuran la
trilogía. Después de 120 años, Señorita Julia se ha convertido
en un clásico del teatro moderno. La función se
realizará a las 8:30 de la noche en el Museo de la
Ciudad, con las actuaciones de Jessica Elías,
Leonardo Cabrera y Flor Moreno.
“Play Strindberg” to go on stage in
memory of Hamid Samandarian
SB/YAW Tehran Times: 30 July 2012
TEHRAN -- Actor and director Homa Rusta plans to
stage the Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s
“Play Strindberg” in memory of her late husband, the
prominent director Hamid Samandarian. The play will be performed by Rusta, Reza Kianian
and Payam Dehkordi at Tehran’s Iranshahr Theater
Complex in October, the Persian service of the Mehr
News Agency reported on Monday. The play was scheduled to be staged by Samandarian
in the fall 2012. However, he died of liver cancer
on July 11. Samandarian had previously directed the play in 1972
and 1999 in Tehran’s theaters. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using
Strindberg’s characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which
Dürrenmatt’s satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death.
Cultura Programación del Festea ofrece
alternativas culturales para este domingo
AVN29/07/2012
- El Festival Teatral de Autor (Festea) ofrecerá
tres alternativas recreativas, caracterizadas por
situaciones absurdas y tragicómicas, este domingo
28, en las salas Altosf, Artenativo y Alberto de Paz
y Mateos, desde las 6:00 de la tarde, con entrada
gratuita. La más fuerte será una versión venezolana de la
clásica dramaturgia sueca de August Strindberg,
dirigida por Sheila Colmenares del grupo Las 3
gracias. En la obra los personajes llevarán el
nombre de "La señora Y" y "La señora X"; la primera
entonará cantos tristes de la popular cantante
cubana "La Lupe", en un solitario bar, mientras la
segunda irrumpirá el momento íntimo con la intención
de desahogar sus cargas emotivas en compañía de un
hombre desconocido, informó la actriz Vanessa León. Esta primera función se desarrollará en Artenativo,
ubicado en la calle Sucre de la urbanización Los
Molinos, en el sector San Martín de Caracas.
Cultura/Espectaculos "La mas fuerte" de Strindberg
dirigida por Roberto Chanampa Para decidir quién es la más fuerte La obra plantea el encuentro de dos mujeres
relacionadas a partir de un hombre amante de una y
ahora casado con la otra.
Por Julio Cejas Página/12, 29 de julio de 2012
En la diversidad de propuestas que muestra la
cartelera local, la búsqueda cada vez más intensa de
nuevas escrituras teatrales no deja de lado el
potente legado de dramaturgos como August Strindberg
que retorna a partir de la versión de "La más
fuerte", dirigida por Roberto Chanampa, que puede
verse todos los domingos de julio y agosto a las 20
en el Centro de Estudios Teatrales (San Juan 842).
El director en diálogo con Rosario/12 ,reconoció que
se considera antes que nada un actor, compartiendo
en esta oportunidad la escena junto a la actriz
Florencia Crende a quién conoció durante los ensayos
de la obra "Maratón". "Le propuse a Florencia trabajar juntos, no sabía
qué era lo que iba a hacer, y eso siempre perturba.
Trato que la gente no se desespere frente a la
incertidumbre, quería hacer algo corto a partir de
dos mujeres y aparece el texto de Strindberg que
encaja justo", dice Chanampa. -Un texto intervenido por Esmeralda Morales, según
dice el programa... -Sí, Esmeralda es paciente de la Colonia de
Oliveros, y alumna de los talleres de escritura que
coordina Hernán Camoletto y sus textos están
registrados en Argentores. Bueno, yo trabajo desde
hace años en Arte y Salud allí y me pareció
interesante tomar esos materiales que interactúan
con el texto original. En "La más fuerte" (1888) Strindberg plantea el
encuentro de dos mujeres relacionadas a partir de un
hombre que fue amante de una de ellas y ahora está
casado con la otra. Un encuentro "casual" en un bar
donde una habla todo el tiempo y la otra se ríe. "Fantasmas, figuras, rencores, presencias y
ausencias que narran fragmentos de un pasado que se
actualiza implacablemente, que retorna para dar fin
a algo, o quizás sólo son apariencias que buscan
respuestas en el espectador", anuncia el parte de
prensa del recientemente creado grupo "Teatro Animal
Laboratorio Salvaje".
Los peligros de la certeza Éxito de 'Dubte', de John Patrick Shanley, que en cine
protagonizaron Meryl Streep y Philip Seymour Hoffman, y
en el Poliorama de Barcelona interpretan,
espléndidamente, Rosa Maria Sardà y Ramon Madaula
Por Marcos Ordóñez El País 28 jul 2012
[...] 2 He visto, también bajo el marchamo del Grec, La
señorita Julia (Romea), dirigida por Josep Maria
Mestres, y À la ville de Barcelona (Grec/Anfiteatro)
bajo la batuta de Joan Ollé. La primera es una excelente
puesta del clásico de Strindberg, muy bien interpretada
por Julio Manrique, Cristina Genebat y Mireia Aixalà, y
una muestra de morro superlativo por parte de Patrick
Marber, que redujo la pieza y la ambientó en la
Inglaterra del 45, después de la victoria laborista, la
retituló After miss Julie y la firmó como si fuera suya. [...]
Beim Stockholmer Kulturfestival steht
Strindberg im Mittelpunkt
Kultur-Port.de 25. Juli 2012
Im letzten Jahr war es Norwegen, 2010 Dänemark und im Jahr
davor Finnland. In diesem Sommer steht beim Stockholmer
Kulturfest vom 14. bis 19. August aber eine schwedische
Größe im Mittelpunkt: August Strindberg. Anlässlich des 100.
Todestages des berühmten Schriftstellers wird sein Leben und
Werk auf unterschiedlichste Weise untersucht, präsentiert
und diskutiert. Aber natürlich stehen auch zahlreiche andere
Darbietungen auf dem Programm - rund 600, um genau zu sein.
Mittelpunkt der Veranstaltung werden der Gustav-Adolfs-Torg,
kurz G.A.T., und die Malmtorgsgatan sein. Auf dem Programm
stehen sowohl musikalische Highlights als auch Tanz- und
Theatervorstellungen, ein eigener Markt für Kunsthandwerk,
Design und Kunst sowie der vielleicht weltweit längste
Büchertisch in der Drottninggatan. Außerdem werden
verschiedene Kunst- und Literaturwalks durch die Stadt
angeboten. Der Eintritt zu sämtlichen Darbietungen ist frei.
Für einzelne Veranstaltungen, beispielsweise die Citywalks,
ist jedoch eine Vorabreservierung erforderlich, für die eine
Servicegebühr in Höhe von SEK 20 (ca. 2,35 Euro) erhoben
wird.
Pressmeddelande Stockholms Kulturfestival – hela programmet klart för varieté, gatukonst, Strindberg
och Wallenberg
2012-07-25
Stor satsning på varieté och gatukonst, Strindbergtema och
invigning av minnesmärke för Raoul Wallenberg – här
presenteras nya programpunkter och detaljer till de delarna
av festivalprogrammet. Det är tre veckor till festivalstart.
Vid Sergels torg byggs en ny modern varietéscen som bjuder
på en specialproducerad föreställning varje kväll. – Vi är två söta kvinnor som styr på scenen och vågar vara
roliga och absurda. Det är ovanligare än man tror i dagens
klimat. Det är mest män som är konferencierer. Vi är vassa,
vi har en åsikt och är inte rädda för att säga den. Humor är
det bästa sättet att sprida information, för det måste
finnas sanning i den, det är därför man skrattar, säger
Angela Wand, en av konferenciererna till varietékvällarna
och själv varietéartist.
STRINDBERGLAND Förra årens temaländer Finland, Danmark och Norge avlöses av
Strindbergland och vi besöker den värld som Strindberg levde
i, skapade och påverkade. Kulturfestivalen riktar
strålkastaren mot allas vår August med ett program som
belyser hans verk, hans älsklingsmusik och hans
favoritplatser i Stockholm. Klicka här för hela programmet
till Strindbergland:
http://kulturfestivalen.stockholm.se/program/index.php?CID=103
Strindbergs Ospelbara (Klassikerna tisdag 14/8 på
Medelhavsmuseet, Sagodramerna torsdag 16/8 på
Medeltidsmuseet, De Historiska fredag 17/8 i Tyska Kyrkan,
De refuserade lördag 18/8 på Strindbergs intima.) Fyra olika readingprogram kring Strindbergs ospelade pjäser.
All Strindbergs dramatik har inte fått klassikerstatus. Vi
har tillsammans med Stadsteatern hittat ett drygt tiotal
pjäser från olika delar av hans liv, som förblivit i stort
sett ospelade. Strindbergs Ospelbara förläggs på tematiskt
väl valda platser, med kunniga ciceroner, och skådespelare
från Stadsteatern. Valda delar ur pjäserna läses av
skådespelare från Stockholms Stadsteater.
STOCKHOLMS KULTURFESTIVAL Tid: 14–19 Augusti 2012 Plats: Stockholm City Hemsida:
www.kulturfestivalen.stockholm.se Pris: Fritt inträde!
Ett finger åt makten Mikaela Blomqvist om Strindbergs och Greiders katekeser för
underklassen och de vanmäktiga.
Av Mikaela Blomqvist
Helsingborgs Dagblad 24 juli 2012
Lilla katekes för underklassen/ Liten katekes för de ännu
vanmäktiga August Strindberg/Göran Greider Karneval förlag
Att ivra klasshat är något som enbart farliga extremister
gör. Ja det kan man i alla fall tro om man följt de senaste
månadernas debatt om just klasshatets legitimitet, tagit del
av saltsjöbadenbornas oro över föreningen "Allt åt allas"
överklassafari och hört om de polisanmälningar som moderata
politiker gjort av såväl ansiktsförsedda piñator som inlägg
på twitter. Inte minst därför är återutgivning av August Strindbergs
Lilla katekes för underklassen välkommen. Boken har det
uttalade syftet att uppvigla massorna eller som Strindberg
själv uttryckte det: ”väcka underklassens hat mot
öfverklassen”. Med en kategoriskt svartvit fråga-svar
retorik ställer han upp klasshatets grundpremisser.
Överklassen är ”de tärande” och underklassen ”de närande”.
Lagar, filosofi, historia, estetik, religion och äktenskapet
är bara medel för överklassen att bevara den rådande
ordningen och hålla underklassen i okunnighet. Likaså hela
politiken och samhället självt. Ja, någon stor ideolog är Strindberg bevisligen inte.
Katekesen skrev han som relativt ung (även om den först gavs
ut postumt) och han är här också mycket riktigt stridslysten
och anti på samma oreflekterade sätt som en tjurig tonåring
brukar vara. Han är hellre slagfärdig och snabb än grannlaga
och genomtänkt. Framsidans fotomontage där Strindberg ger
långfingret till läsaren är nog så talande.
Strindbergs roller: Kemisten Under de mest turbulenta åren i sitt liv dök August
Strindberg ner i en ny passion. I vetenskapen såg han nya
möjligheter.
SvD 24 juli 2012, Stockholm TT Spektra
Som anhängare av monoismen, läran att allt liv kan härledas
ur ett ursprung, ser August Strindberg likheter mellan
rimfrost och blomkål, mellan koraller och svavelantimon. Det var när äktenskapet med Siri von Essen tog slut med
dunder och brak som en slumrande passion för
naturvetenskapens oändliga möjligheter väcktes hos den
nyskilde och skuldsatte författaren. I början av 1890-talet
bor han i Berlin, han har förlorat vårdnaden om barnen och
hoppas på konstnärlig förnyelse. Här träffar han den unga
Frida Uhl och vid sidan av det stormiga förhållandet ägnar
han allt mer tid åt kemiska experiment. Monoisten och darwinisten Ernst Haeckels teori om att
grundämnena har uppstått genom förbindelser mellan ett antal
”uratomer” ger bränsle till alkemisternas dröm om att
omvandla grundämnen. Och Strindberg, en handlingens man,
börjar genast experimentera. I ett brev ber han vännen och
poeten Richard Dehmel att skicka litteratur och kemikalier.
Inom fjorton, nej åtta dagar, ska han påvisa kol i svavel.
Teater Pelikanen Text: August Strindberg. Regi: Anders Wällhed. Scenografi: Ingrid Hjärne. Medv: Berit Carlberg, Jörgen Düberg, Mia Poppe, Niclas
Strand, Gunilla Poppe Poppegården, Domsten
Teaterkonsten kommer aldrig att dö, sa Erland Josephson en
gång. Om alla institutioner lägger ner kommer ändå någon
till sist att ställa sig på en låda och spela, det ända man
behöver är en text – om det så är telefonkatalogen – vilja
och en publik. En låda, eller en trädgård. Under flera år har Poppegården,
Nils Poppes privata hem, fungerat som enkel teaterscen med
hustrun Gunilla som teaterchef. Den gamla Skånelängan med
sitt halmtak fungerar som fond. Publiken sitter under ett
vårdträd, en ask. Bakom ett plank hör man bussen till
Helsingborg växla ner på byvägen utanför. Det är en liten
anspråkslös utomhusscen där ensemblen kommer mycket nära och
där minnet av Nils Poppes gärning vårdas kärleksfullt. På repertoaren detta Strindbergsår står påpassligt
kammarspelet Pelikanen från 1907. Texten var skriven för
Intima teatern vid Norra bantorget, medvetet avskalad och
med en speltid på ”fem kvart” vilket var idealt ansåg
författaren. Starkt och kärnfullt var ledorden, framfört med
en något stiliserad psykologisk realism som då var ny och
djärv.
Literatur & Weltschmerz
Wir stecken im 19. Jahrhundert fest
Von Robin Detje Cicero online 21. Juli 2012
Ich! Ich! Ich!, ruft der bürgerliche Großkünstler und
behauptet, dass er uns alle in sich trägt. Mein Wahn, sagt
er, ist eure Welt. Wenn ich Ich! Ich! Ich! rufe, meine ich:
Euch! Euch! Euch! Ihr müsst euch nur in mir finden. Dabei
viel Spaß. 150 oder 200 Jahre lang hat dieses Spiel
wunderbar funktioniert: Der bürgerliche Großkünstler war
immer auch der rebellische Bürgerschreck. Der Star gab sich immer auch als geächteter Außenseiter. Der
Kranke wurde zum Arzt, und das Abfallprodukt seiner
wundersamen Verwandlung war Schönheit. Das Werk diente als
Zeugnis eines titanenhaften Ringens mit übermächtigen
Kräften des Bösen (vorzugsweise des engen, provinziellen
Bösen, aus dem die Großkünstlerseele ausbrechen musste), und
in alle Richtungen spritzte der Schweiß. Strindberg zum Beispiel, August, vor 100 Jahren in Stockholm
gestorben. Ein Musterbeispiel dieser Gattung. Manche
glauben, hinter seiner Genialität habe sich, zumindest
phasenweise, nichts anderes verborgen als ein Hang zur
Psychose. Sie halten das Genietum für eine sozialisierte
Spielart der Geisteskrankheit.
Paria Paria - En kvalmig eftermiddag i ett rum på landet. Luften
står dallrande. Mörka moln tornar upp sig, regn på avstånd.
Åska. Två män, tidigare okända för varandra, har umgåtts
några veckor. Uppbrottet närmar sig. Nu händer något emellan
dem...
Efter Paria: Vi har hört... Paria en grupp aktiv inom KRIS
träffades i Gävle för att läsa, lyssna på och diskutera
Paria under ledning av Reine Lööf, Folkteatern i Gävle.
Moderskärlek Moderskärlek - En mor har hemlighållit sanningen om fadern
för sin unga dotter.
Efter Moderskärlek: Vi har hört... Moderskärlek en blandad
grupp med par och socionomer träffades i Gävle för att läsa,
lyssna på och diskutera Moderskärlek under ledning av Reine
Lööf, Folkteatern i Gävle.
Paria med: Ulf Palme - herr X, arkeolog och Bengt Ekerot -
herr Y, resande från Amerika. Regi: Gunnar Hellström.
Medverkande i Vi har hört... Paria: Billy Nilsson, Ulrika
Delmerud och Olle Parkman. Medverkande i Vi har hört... Moderskärlek: Andras de Klerk,
Sara Fridholm, Kristoffer Andersson Bong, Max Hebert, Tuva
Modér och Cecilia Wilhelmsson.
„Ich bin nie mit jemand einig!“
– Per Olov Enquists Romanbiographie über August
Strindberg zum 100. Todestag
Von Wolf-Dieter Lassotta Blaue Narzisse 18. Juli 2012
Per Olov Enquist: Strindberg. Ein Leben. 282 Seiten, Btb-Verlag. Aktualisierte Neuausgabe 2012. 9,99 Euro.
„Es kommt mir vor, als wandelte ich im Schlaf; als
vermischten sich Leben und Dichtung. Ich weiß nicht, ob das,
was ich schrieb Dichtung ist, oder ob mein Leben es war“,
schreibt der berühmteste schwedische Schriftsteller und
Dramatiker August Strindberg (1849-1912) an einen Freund
kurz vor dem Höhepunkt seines Schaffens. Was ist wirklich
geschehen, was war Inszenierung? Ein mögliches und
anschauliches Bild dieses Lebens bietet der biographische
Roman Strindberg. Ein Leben, des ebenfalls schwedischen
Schriftstellers Per Olov Enquist, der anlässlich des 100.
Todesjahres Strindbergs neu aufgelegt wurde. Strindbergs Leben erscheint rastlos, ein Leben wie es nur um
die letzte Jahrhundertwende denkbar ist. Nach anfänglich
großen Schwierigkeiten, mit seinen schriftstellerischen
Werken Fuß zu fassen, gelingt ihm der Durchbruch mit Das
rote Zimmer, einem satirischen Roman auf die schwedische
Gesellschaft. Doch den Erfolg will er nicht genießen: „
...jetzt, wo ich Erfolg habe, überkommt mich eine ungeheure
Lust, alles … zu zerschlagen.“ Strindberg der Frauenhasser: „Der Mann ist stärker
unterdrückt als die Frau!“ Mit seinem nächsten Roman Das neue Reich greift er die
bestehende Gesellschaft an, eignet sich marxistische Ideen
an und sympathisiert mit den Sozialdemokraten, die den
großen Schriftsteller gerne in ihre Reihen aufnehmen. Doch
Strindberg lehnt die sozialdemokratische Frauenpolitik ab:
„Der Mann ist stärker unterdrückt als die Frau! Und es ist
unvereinbar Kinder zu gebären und zugleich einen Beruf außer
Haus auszuüben.“ Nicht nur dank solcher Positionen erwirbt
er sich den auch heute noch bestehenden Ruf eines
Frauenhassers.
Av Sara Ullberg/TT Spektra. Gotlands Allehanda 2012-07-18
Författare, samhällsdebattör - skilsmässopappa. August Strindbergs förhållande till sina
fem barn var inte helt okomplicerat, men i sina omsorger om
dem framstår han som en ovanligt modern pappa. Inget av hans barn fick växa upp och bli stora tillsammans
med sin pappa. Skilsmässorna präglade deras relation, men
Strindberg uttryckte ständigt sin kärlek och längtan efter
barnen. - Det är naturligtvis aldrig lätt att ha stora män eller
stora kvinnor som föräldrar. Men i många aspekter var han en
förbluffande modern pappa, jag tror att man hittar väldigt
få män som så mycket engagerade sig i sina barn, i deras
lekar och intressen, säger Björn Meidal, professor i
litteraturvetenskap och Strindbergsexpert. Strindberg tyckte om att umgås med sina barn, läste för dem,
fotograferade dem gärna och lät dem plocka med hans stora
herbarium. En särskilt nära relation hade han till sin
yngsta dotter, Anne-Marie, som föddes när han fyllt 53 år.
Äktenskapet med den många år yngre Harriet Bosse knakade i
fogarna redan strax efter barnets födelse, men pappa August
höll flitig kontakt med sin dotter även efter skilsmässan.
Han tog hand om henne under Harriet Bosses turnéer, skrev
brev och skickade presenter och pengar - "KÖP NU SMULTRON
OCH JORDGUBBAR FÖR DESSA PENGAR. INTE I SPARBÖSSAN!" skrev
han kärleksfullt befallande.
MIES JULIE DIRECTOR: Yael Farber CAST: Thoko Ntshinga, Bongile Mantsai, Hilda Cronje, Tandiwe
Nofirst Lungisa VENUE: The Flipside, Baxter Theatre UNTIL: July 26 RATING: ***
Yael Farber’s adaptation of August Strindberg’s play about
class and the battle of the sexes finds fertile ground in a
modern South African kitchen. She turns the power struggle into an interrogation of
ownership, of land and people, in the form of Christine
(Ntshinga). Here Christine is John’s (Mantsai) mother and Julie’s
(Cronje) primary caregiver since her own mother died. Like so many white South Africans, Julie has been raised by
the servant and sees Christine has her own, creating a
convoluted relationship with John who is a rival for
Christine’s affection, a potential playmate and now, as an
adult out of sorts with herself on this fateful evening, the
object of her passion. The action takes place on one evening in the red-tiled
kitchen where a drunk Julie attempts to seduce John, but
gets more than she bargained for.
Marber’s Adaptation of World Classic “Miss
Julie” Opens For First Time in Cyprus
By Stella Tsolakidou Greek Reporter July 17, 2012 in Cyprus, Entertainment, News
XMAS Productions presents the classic masterpiece of August
Strindberg’s “Miss Julie” for the first time to Cypriot
audiences from July 12th to August 3rd following the
innovative adaptation of Patrick Marber “After Miss Julie”
was first broadcasted by the BBC in 1995. Directed by Athena Xenidou, Marber’s version of Strindberg’s
play revolves around three main characters: aristocratic
lady Miss Julie (Kristy Papadopoulou), chauffer/servant John
(Alexis Georgoulis) and cook Christine (Nedi Antoniadou).
Dealing with class, love, lust, the battle of the sexes and
the interaction among them, all action takes place in the
kitchen of a large country house outside London, at a time
when the British Labour Party has just won their famous
‘landslide’ election victory. Marber’s version of the play was screened by BBC Two on 4
November 1995 as part of the Performance Season and had its
first stage premiere at the Donmar Warehouse Theatre in
London on 20 November 2003, where it was well received by
the critics and audiences alike. The Roundabout Theatre
Company produced the Broadway premiere on 22 October 2009 at
the American Airlines Theatre to mixed reviews.[5] It
starred Sienna Miller (Miss Julie), Jonny Lee Miller (John)
and Marin Ireland (Christine), and was directed by Mark
Brokaw. Marber is also well known for his well received
plays “Closer” and “Don Juan in Soho.”
The play premiered on July 12 at the Latsia Municipal
Theatre, Nicosia, and attracted many Greek-Cypriots so far,
according to local media reports. Tickets are priced at €20 and €45 (VIP). Performances will be hosted at Skala Theatre in Larnaka, July 17 and 18 (21.00h) at Xenion High School in Famagusta, July 24-25 (21.00h) at Ancient Odeon in Paphos, July 27-28 (21.00h) at Municipal Gardens Theatre in Limassol, August 2-3
(21.00h)
Sommarskildraren Strindberg Fågelkvitter, vågskvalp, ångbåtar och saltmättad
skärgårdsluft. Många av August Strindbergs texter andas
svensk sommar så att läsaren nästan blir yr av doften från
schersmin som pustar ut mellan pärmarna. Så levde han också
under naturalismens era, när konstnärerna lämnade staffliet
och författarna skrivbordet för att i stället gå ut i
naturen och skildra verkligheten.
Av Ylva Lagercrantz Spindler/TT Spektra. SvD 17 juli 2012
I ”Konsten att meta”, som återges i ”Blomstermålningar och
djurstycken: ungdomen tillegnad”, beskriver Strindberg ett
av sommarens stora nöjen med en analytisk blick: ”När en någorlunda bemedlad person av medelmåttig
intelligens skall försöka sig på att meta, ställer han sig
på en ångbåtsbrygga och kastar ut sin rev, och där förbliver
han stirrande på flötet i timmar tills ett tjockt töcken av
dumhet sänker sig över hans själ /.../). ”Det är naturskildringarna som gör Strindberg folkkär”, som
Mikael Timm så träffande uttryckte det i ”Strindberg i
naturen” (Sveriges Radio Kulturnytt, 5 januari).
Serie: Strindbergssommar | del 1
Heminredaren Strindberg
Av Mikael Timm SR, P1, Kulturnytt, tisdag 17 juli 2012
I ett par nerslag tar Mikael Timm med sig en bok av
Strindberg till en vardaglig plats. Idag sitter han under
kökslampan med romanen I Havsbandet som utkom 1890.
Nej, jag läser inte Strindberg. Jag tittar i taket. Ute
skiner solen, inne hänger taklampan på sned. Något måste
göras. Det borde vara lätt. Världen är full av heminredningsprogram, ombyggnadsartiklar
och reklambilder av människor som funnit livets mening i en
kökslucka. Riktiga män som alla ägnar sig åt hem inredning? Någon timme senare hänger lampan fortfarande på trekvart. Nu regnar det ute så jag tänder den i alla fall och söker
tröst i Strindbergs skärgårdsskildringar. Helt fel. Jag förstår snabbt att Strindberg inte skulle ha gnällt på
de där fixarnissarna som borrar, skruvar och sågar alltmedan
de levererar mer eller mindre vetenskapliga förklaringar. Strindberg skulle ha lyssnat uppmärksamt. Han skulle fått
lampan rak. Kanske skulle han till och med ha skrivit en
egen guide till hur man bygger sin bokhylla eller väljer
gardiner. Eller gjort en heminredare till huvudperson i en berättelse.
Hans verk är fyllda av självsäkra män som förstår sig på det
praktiska livet. Och framförallt förstår hur det ska levas
bättre. Carlsson i Hemsöborna är förnumstigare än värsta
tråkkonsulten från Lantmissbrukarnas Riksförbund.
Av Mikael Vestlin Helsingborgs Dagblad 14 juli 2012
MEDIEKRÖNIKAN. Om jag tar i kan jag påstå att jag har
existentiella problem. Det är det här med varandet. Vissa
saker har varit, andra borde alltid få vara och en del borde
inte funnits alls. Jag pratar om August Strindberg, Kjell
Alinge och Hero. Det är 100 år sedan Strindberg dog och SVT har den goda
smaken att sända produktioner relaterade till en av våra
största författare, kanske den störste. Det är tv-serier,
dokumentärer, samtal, baletter… Alldeles utmärkt public
service. Men ibland gör det ont.
Ingen har väl missat att 2012 är ett stort jubileumsår för
svensk litteratur. För exakt hundra år sedan – i dag – dog ju en av våra
största litterära giganter. En diktare, tidningsman, glödande kulturkritiker och suput
vars inflytande fortfarande är svårt att mäta. Därför är det en skandal att varken Sveriges kulturminister
eller Stockholms kulturborgarråd skjutit till en enda
skattekrona för att högtidlighålla detta jubileum! Istället
har miljoner ödslats på 100-årsminnet av August Strindberg.
Hemsidor har startats, odödliga pjäser spelats och hans
anteckningsblock getts ut i faksimil. Men om Carl David af Wirsén (1842–1912) är det skrämmande
tyst. Carl David af Wirséns livsgärning gick ut på att bekämpa
alla former av nyskapande, svensk litteratur. Särskilt
Strindberg – hans svorne fiende. Som ständig sekreterare för
Svenska akademien och redaktör för Post och inrikes
tidningar gjorde han sitt bästa för att kväsa radikalismen
samtidigt som han delade ut de första Nobelprisen till några
sippa, franska poeter. Han var en dumkonservatismens riddare, vars personlighet i
sina bästa stunder beskrivits som stel, hämndlysten,
intrigant och självömkande. En sann förkämpe för
kulturkritikens innersta kärna – att räddhågset huka för
allt nytt och att okritiskt älska allt utländskt. Carl David! Jag har inte glömt. Du kommer att vara en ledstjärna för oss mediokra och
passivt-aggressiva kulturjournalister i minst hundra år
till. Dessutom ett ljus i mörkret för intriganta akademiledamöter
med förkärlek för utländskt strunt. Låt detta bli ett
jubelår!
Patrick Marber: «Aposté por 'la Roja', pero
solo gané 50 €»
Por Imma Fernandéz / Barcelona El Periódico, Jueves, 12 de julio del 2012
El teatro y el fútbol suben juntos a escena en la
conversación con Patrick Marber (Londres, 1964). El autor de
la celebrada Closer asistió en el Romea al estreno de
'Senyoreta Júlia', adaptación de su versión sobre el clásico
de Ausgust Strindberg. La tragedia de una mujer de clase
alta que seduce a un criado. -¿Por qué trasladó el clásico de Strindberg a la Inglaterra
de 1945? -Strindberg sitúa la acción en la víspera de San Juan,
cuando los suecos celebran una gran fiesta. Yo pensé en una
noche festiva en Inglaterra: la de la victoria electoral
laborista tras la segunda guerra mundial. Se abrió un nuevo
mundo. -El director del montaje, Josep Maria Mestres, compara aquel
mundo de transformación con el actual. SEnDSí, vamos hacia otra gran convulsión. El colapso de los
bancos y del euro nos pueden llevar a una sociedad muy
distinta. Pero la obra de Strindberg es relevante por
abordar el profundo deseo entre personas que no pueden estar
juntas. El enamorarse de alguien que no te puede
corresponder nos pasa a todos. Nos enamoramos de las
personas equivocadas.
DRIVING to Grahamstown for the National Arts Festival,
actress Thoko Ntshinga was struck by the sheer amount of
empty land she was passing. Her family are bound up in a land reclamation issue which
she thinks will still drag on for years. The land in
question is in Kirkwood, on the banks of the Sundays River
in the Eastern Cape, where she spent a good deal of her
childhood. “We’re now living on a small piece of land and then I look
across to this large empty piece of land, just sitting
there. “I was telling uMama NoFirst: ‘Why is it that people can’t
share this land?’ “We drove along and there’s nothing… nobody. Why is it we
can’t make use of the land? The ownerships isn’t as
important as the use. Ownership of what exactly? “The bottom line is that there is this sore that hasn’t
healed in the country. We can’t go anywhere, we can’t go
forward without healing this wound. I sit here and think:
‘Why can’t I get that piece of land?’ “ said Ntshinga. That’s not the only reason land was on her mind, though; she
was on her way to Grahamstown for the debut performance of
Mies Julie, SA-born director Yael Farber’s adaptation of
August Strindberg’s Miss Julie. When this play was mounted in SA in 1985, John Kani and
Sandra Prinsloo created a huge outcry with their
cross-colour kiss, but this particular version highlights
the very contemporary issue of land ownership.
Hora y media de tensión 'Senyoreta Júlia' , el clásico de Strindberg renovado por
Patick Marber
Por Begoña Barrena El País, Cataluña 10 JUL 2012
El clásico de August Strindberg renovado por Patrick Marber,
dramaturgo, guionista y director, y autor de Closer, la
pieza que Mike Nichols trasladó a la gran pantalla con un
reparto de lujo y ese inolvidable tema de Damien Rice. La
historia es la misma, solo que en Inglaterra tras la II
Guerra Mundial, la noche de la victoria del partido
laborista y de la derrota de Churchill. La hija del conde
seduce al criado, ahora el chófer; ambos deciden fugarse
juntos a Suiza, ahora Nueva York, y montar un hotel de lujo,
ahora un night club; para ello, ella roba dinero de su padre
y al darse cuenta del futuro que le espera se suicida.
Marber tituló su versión After Miss Julie. El montaje de
Josep Maria Mestres vuelve al título original, pero la
tensión que imprime a lo largo de función -entendida como
sexual y no resuelta, como angustia por parte de Julia, como
incertidumbre en el caso de Cristina, como opresión por la
rigidez del orden social- consigue que lo sigamos como si no
supiéramos nada de la trama y deseando además un happy end
para cada uno de ellos, tan comprensibles nos hacen los
personajes.
As part of the celebration of the life and work of Swedish
playwright, novelist, poet, essayist and painter, August
Strindberg, Arts Investment Trust (AIT) will from tomorrow
to July 21 cast his play titled Comrades at Reps Theatre,
Harare. Directed by Patience Tawengwa, Comrades is the debut
production of AIT, a new organisation founded and registered
in 2011 with an objective to foster growth and development
of the theatre industry in Zimbabwe and to nurture
self-sustainability of theatre productions through
independent investments.
The Trust is the brainchild of three HIFA directors Alumni
Tawengwa, Tawanda Mutero Kanengoni and Kudzai Chimbaira. “The play will tour Sweden in October where it will also be
expected to be part of the closing celebrations of the
Strindberg Year, thereby presenting the Zimbabwean
translation of Strindberg’s play in Stockholm,” said
Tawengwa. She said the production was part of the commemoration of the
August Strindberg Year around the world and through a
Swedish partnering organisation. Funding for the forthcoming
tour had been secured through Stockholms Stad
Kulturförvaltningen (City of Stockholm Culture Board) and
Konstnärsnämnden (Arts Granting Committee) with the
motivation that the presentation of the Zimbabwean
translation of Strindberg’s play in Stockholm will provide
diversity at the Strindberg year. The play highlights marriage issues — the responsibilities
of each of the parties, the proper relationship between
them, their respective rights, duties and privileges.
Comrades also highlights feminist issues. “Comrades features a powerful cast of four-Rutendo Chigudu,
Privillage Mutendera, Kevin Hanssen and Leeroy Gono,” said
Tawengwa. The play will be showcased every day except Sundays and
Mondays at 7pm and there will also be a matinee show on
Saturday afternoon.
So I have another predicament because when this play,
Desperate in Love, which has been lauded as one of the best
theatrical pieces to come out of Theatre in the Park, begins
its run, Arts Investment Trust (AIT) will be staging August
Strindberg’s play Comrades at Reps Theatre Upstairs on the
same day. AIT will be staging Strindberg’s four-cast comedy as part of
the celebration of his life and work. The play also runs
from July 10 to 21, except on Sundays and Mondays. Well, I know I will eventually watch both plays, but
sometimes being me can be a tough job as I am expected to be
at every premiere and, if not, then the best next show. Back to Strindberg’s play, the comedy is set to tour Sweden
in October this year where it will also be expected to be
part of the closing celebrations of the Strindberg Year,
thereby presenting the Zimbabwean translation of
Strindberg’s play in Stockholm. Comrades is the debut production of AIT, a new organisation
that was founded and registered in 2011 with the objective
to foster growth and development of the theatre industry in
Zimbabwe, and to nurture the self-sustainability of theatre
productions through independent investments. The trust is the brainchild of three HIFADirect graduates —
Tawanda Mutero Kanengoni, Patience Gamu Tawengwa and Kudzai
Chimbaira.
Swedish Embassy, Beijing Pressrealease 05 Jul 2012
Swedish theatre in Beijing: “Miss Julie” by August
Strindberg
茱莉小姐最终版 网络大小
Miss Julie by August Strindberg will be played at the Top
Drama Theatre in Beijing from July 12 to August 5. The play was first performed in 1889 with Strindberg's wife,
Siri von Essen, in the character of Miss Julie, and it has
since been produced many times in and outside of Sweden and
has also been adapted into ballet, opera and film. Now it is Beijing's turn to enjoy this great tragedy. In the
last couple of years Beijingers have been able to enjoy
other plays by Strindberg, such as "The Pelican" and "The
Ghost Sonata", but this time it's directed by a Chinese
director – Mr. Ravel Luo. The play will be performed in
Chinese.
Time: July 12-August 5, 2012 19:30 (closed on Mondays,
Tuesdays) Venue: Top Drama Theater Language: Chinese (Mandarin) Address: Fang Jia Hutong 46 , Yong He Gong Street, Dong
Cheng District. Contact: 4000 610 806,15611838162
Dubbelbok August Strindbergs lilla katekes för underklassen Göran Greider: Liten katekes för de ännu vanmäktiga. Karneval förlag
August Strindberg var ständigt på väg mot nya platser,
bokstavligt talat såväl som i tanken och språket. Ett gjorde
han dock alltid: ifrågasatte etablerade sanningar -
estetiska, religiösa, psykologiska, politiska. På maktens
sida stod han inte. Sällan svingade han sitt svärd så vildsint som i ?August
Strindbergs lilla katekes för underklassen", nu utgiven på
nytt med anledning av jubileumsåret. Här är det den
frustande samhällskritikern som talar, med formen lånad från
Luthers katekes, frågor och svar. ?Vad är samhället?" lyder
första frågan, som besvaras ?En samlevnadsform som utvecklat
sig under inverkan av överklassens syfte att hålla
underklassen under sig." Det är härlig läsning, pang på rödbetan utan garderingar.
Katekesen är en uttalad stridsskrift och som sådan utan
anspråk på förfining i resonemangen. Den ska väcka känslan. En del är visserligen svårsmält för dagens läsare, som
tankarna om kvinnan och äktenskapet. Annat gäller lika väl i
dag som då. Som att samhällsmoralen är godtycklig och avgörs
av dem som sitter vid makten för tillfället. ?Överklassen
som har vapenmakten behöver icke begå sina mord i lönn, och
skäms icke att begå dem öppet, och det skryter den med"
skriver Strindberg och det kunde handla om USA och Usama bin
Ladin. Tillsammans med Strindbergs text i den här pocketutgåvan
finns Göran Greiders ?Liten katekes för de ännu vanmäktiga"
(tidigare publicerad i Aftonbladet). Precis som i
Strindbergs fall både kan och bör man resa invändningar på
sina håll. Men man bör också ta på allvar Greiders
påminnelse om att makten till stor del befinner sig utom
demokratins räckhåll och att mediernas granskande uppdrag är
av största vikt. Greider skriver: ?Lägg märke till att journalisternas första
fråga till varje ekonomisk talesman alltid är: Vill du
behålla RUT-avdraget? De frågar så, för att de vill veta hur
det blir med städningen hemma hos dem själva." Bokstavligt
sant är ju detta inte, men likafullt relevant.
Klaffende Abgründe der Psyche Das Demon Theater gräbt im Aalener Kino am Kocher
schonungslos bis in der Tiefe des menschlichen Inneren
Von Christine Bausch Schwäbische Post 05.07.2012
Zum zweiten Mal wurde eine Produktion des freien Theaters
„American Demon“ aus Los Angeles zur Bergmann-Woche auf die
schwedische Insel Farö eingeladen. Auf der Rückreise machte
die kleine internationale Truppe mit einem
englischsprachigen Programm, dem Einakter „Die Stärkere“ von
August Strindberg, im Kino am Kocher in Aalen Station.
Beim Zwischenhalt am Mittwochabend ist ursprünglich das
dramatische Zusammentreffen von Bergmans Hörspiel „ A
Spiritual Matter“ (Eine Seelenangelegenheit) mit August
Strindbergs „The Stronger“ (Die Stärkere) geplant. Aus
Krankheitsgründen muss dann leider das Bergman-Stück
entfallen. Doch die vielen, überaus interessierten Besucher,
die auch noch Gelegenheit zu einem lebhaften Austausch mit
den Akteuren bekommen, erhalten auch mit dem verbleibenden
Programmteil hervorragende darstellerische Leistungen, die
klaffende Seelenabgründe eröffnen. Die außergewöhnliche
Aufführung in englischer Sprache lässt „Die Stärkere“ von
August Strindberg, einem der meistgespielten Dramatiker
seiner Zeit, fast schmerzlich erfühlbar werden, echt,
aufrührend, erschütternd. Das Ensemble bringt eine neue,
innovative Bearbeitung dieser seelenkundlichen Studie. Im
Original als Monolog mit zwei Frauen konzipiert – nur die
vermeintlich stärkere spricht, die andere schweigt- gibt
hier die Inszenierung von Barbara Müller-Wiedmann beiden
Charakteren eine Stimme.
El festival de verano de Barcelona
Un pájaro herido vuela en el Romea
'Senyoreta Júlia' seduce con su elenco
y efectista puesta en escena
Por Imma Fernández El Periódico Martes, 6 de julio del 2012
Esta señorita Julia que ha cocinado Josep Maria Mestres en
el Romea es un pájaro herido incapaz de levantar el vuelo.
El personaje del maestro August Strindberg nos llega
trasladado a la Inglaterra de 1945, según la versión del
británico Patrick Marber del 2003 que parece sobrevolar las
heroínas traumatizadas e histéricas de Tennessee Williams,
con aterrizaje forzoso en la lucha de clases. Había expectación en la platea por el voltaje de ese tira y
afloja entre la señorita Julia y el criado John, a quien
seduce. Entre Cristina Genebat (también traductora de la
obra) y Julio Manrique, director artístico de la sala. No
hubo fuego, más allá de algún intenso forcejeo en su
retorcida relación, pero el reparto convenció a la mayoría,
empezando por Genebat, que fue ganando altura a medida que
avanzaba el drama. Mireia Aixalà -la cocinera y prometida de
John- cierra con nota el triángulo de Senyoreta Júlia, una
tragedia acerca del poder, la pasión sexual, las
dificultades de ubicarse más allá de los límites de la clase
social y la crueldad de usar al otro para traspasarlos.
Teater 123 Schtunk i Nöjesparken, Varberg | Hemsöborna av
August Strindberg En lite ojämn men mycket generös föreställning, skriver
Tomas Forser.
Av Tomas Forser GP 6 juli 2012
Teater 123 Schtunk i Nöjesparken, Varberg Hemsöborna av August Strindberg I rollerna: Lasse Beischer, Josefine Andersson och Dick
Karlsson Spelas t o m 29/7
123 Schtunk goes Strindberg i Varberg. I sommar spelar
gruppen Hemsöborna på en läcker liten scen i Nöjesparkens
grönska. Det är en perfekt plats för folkteater. Publiken,
som är stor och mycket, mycket välvillig, häckar på nya
bänkar placerade i en funktionell halvarena. Relationen blir
minst sagt familjär. På scen är det Lasse Beischer, Josefine
Andersson och Dick Karlsson. På bänkarna bekanta, bekantas
bekanta och lokala storheter. Innan natten gått ser jag att
vi alla redan fått gruppens tack på Facebook: "Tack Ann,
Kent, du som nästan hette samma som Björn Gunnarsson,
Studierektorn, Eva och Fåssan! Tusen tack till er alla som
gjorde denna fina sommarkväll!" Kent heter Sjöström i efternamn och är lärare på
Teaterhögskolan i Malmö. Skådespelaren i handling.
Strategier för tanke och kropp" är titeln på hans fina
avhandling; den första om teater på det konstnärliga
området. Han sätter sig som sig bör på första raden. Björn
Gunnarsson är den Björn som recenserar teater i Hallands
Nyheter och är litteraturkritiker i Göteborgs-Posten. Som
garvad kritiker sätter han sig på något mer behörigt
avstånd, noterar jag. Men Beischer upptäcker honom förstås.
"Gunnarsson är här också ser jag", säger han när han lystet
mönstrar publiken i första entrén. "Fan jag skulle inte sett
den djäveln!" Och som elev hos rörelsepedagogen Kent får vi
höra att Lasse Beischer var iklädd kroppsstrumpa och skulle
göra "svåra saker med hälarna". Beischer gör förstås sen
några svåra saker med hälarna av och till under
föreställningen samtidigt som han ålar kroppen i en flytande
rörelse. Som ett litet pedagogiskt citat. Det ser
utomordentligt fånigt ut. Både Kent och Björn "medverkar"
således i föreställningen, tilltalas och kommenteras i sina
roller som publik. Och inte bara de utan Studierektorn,
Läkaren och Farsan också. "Jag var rädd för dig, du", säger
Beischer i riktning Studierektorn. "Nu är det du som är rädd
för mig". Det är klart att alla vi andra blir på gott humör
av att se och höra sånt.
El festival de verano de Barcelona
Julio y la señorita Julia Manrique y Cristina Genebat llevan la pulsión sexual y de
clases al Romea
Por Imma Fernández El Periódico Martes, 3 de julio del 2012
Despojada de la misoginia original del clásico de August
Strindberg, Senyoreta Júlia llega al Teatre Romea, este mes
de julio, con Julio Manrique y Cristina Genebat como pareja
protagonista en un dramático combate de líbidos y clases.
Les acompaña en escena Mireia Aixalà y les dirige Josep
Maria Mestres, que ha adaptado la versión más «moderna y
humanizada» del británico Patrick Marber. El dramaturgo, guionista y director londinense trasladó la
acción a la Inglaterra de 1945, concretamente a la noche de
la victoria electoral laborista. Además, suavizó los
vértices femeninos del triángulo amoroso dibujado por el
autor sueco en 1888 y acentuó la lucha de clases. «A
diferencia de Strindberg, que detesta a Julia y a todas sus
figuras femeninas, Marber siente una profunda empatía por
los personajes; los quiere a todos mucho. Su Julia es un
pájaro herido que ha sufrido un gran golpe en la vida»,
explicó Mestres, que recordó la atmósfera de cine negro que
respira la obra. SEDUCCIÓN FATAL EN LA COCINA / La acción transcurre en la
cocina de una casa noble, donde Julia, la hija del dueño, y
John, el chófer, inician un juego de seducción fatal. En
segundo plano aparece la cocinera (Aixalà), la prometida del
ambicioso criado. «La señorita Julia es una muñeca rota que
necesita que la quieran, mientras que John tiene muchas
ganas de prosperar y ve muchas oportunidades en ella. Hay
también una pulsión sexual muy fuerte», declaró Genebat,
también traductora de la obra y pareja de Manrique fuera del
escenario. A su juicio, «Strindberg escribió el personaje de
Julia para hundir a su esposa», la aristócrata Siri von
Essen, que lo interpretó en el estreno del montaje. El texto, agregó Genebat, plantea también cómo las clases
trabajadoras pueden llegar a ser más conservadoras que los
propios burgueses. Mestres lo resumió con la paradoja de El
gatopardo: «Todo debe cambiar para que nada cambie», y
subrayó la trascendencia del clásico por la inversión de
roles: «Aquí la mujer es la poderosa y el macho, el criado».
Stiliserad och tidlös Julie EXPERIMENTELLT Strindbergsåret bjuder på många olika
tolkningar av Fröken Julie. På Nynäs slott är det en
multikonstnärlig version med ny musik och filminslag. En
välspelad och betydelseladdad uppsättning.
Av Lars Ring SvD 3 juli 2012
Teater Fröken Julie August Strindberg Scenkonst Sörmland på Nynäs slott Regi: Kristina Hagström-Ståhl. Musik: Johan Ramström. Scenografi: Sven Dahlberg. Orkester: Hanna Wiklund, Anette Kumlin, Åsa Arvidsson. Medv: Tove Edfeldt, Pär Malmström, Ingela Schale Berghagen.
Nynäs slott, söder om Vagnhärad, är en pampig byggnad med
medeltida anor – liksom många av tiden förbisprungna sätt
att leva i dag ägt av ett landsting. Det vackra, gula
slottet med exteriör från 1860-talet var en egen värld med
smedja, bryggeri och orangeri och med en egen noga utmejslad
hierarki från adel till svinadräng. Allt numera noga
redovisat genom pedagogiska utställningar av Sörmlands
museum. Här passar det förstås, detta Strindbergsår, att spela
tragedin om fröken Julies uppror och undergång. Scenkonst
Sörmland svarar för en ambitiös, multikonstnärlig version
med nyskriven musik för en trio bredvid scenen och med
svartvita filminslag som skildrar tillkomsttid och
stämningar. Vagnslidret är ombyggt till intim perspektivscen
och ensemblen, liksom musikerna, är iklädda svarta, strikta
spelkostymer med olika variationer på hårt spända
livstycken. Formspråket gör iscensättningen tidlös trots att ensemblen
använder originalet med alla pluraländelser. Johan Ramström
har skrivit musik som hela tiden prövar olika uttryck, från
stämningsmåleri och folkmusik till vassa toner från spända
själar. Musiken ligger under delar av replikföringen och
skapar distansering och känsloförstärkning om vartannat.
Sommardebatt i P1 är programmet som diskuterar halveviga
kultur- och samhällsfrågor med gott humör.
August Strindberg har väckt starka känslor i över hundra år
och vi koncentrerar och förtydligar debatten i en fråga: För
eller emot? Med för att debattera Strindberg är Ulrika
Kärnborg (författare) och Caroline Ringskog Ferrada-Noli
(författare). Men vi skall också ge oss i kast med den svenska
nationalismen. Är den bättre än andra länders? Och vad är
det som gör nationalism bra eller dålig? Medverkar gör
historikern Lars Trägårdh och EU-parlamentarikern Marit
Paulsen. Och så hör vi den legendariska författaren och journalisten
Anette Kullenberg om något hon aldrig pratat om tidigare,
nämligen damfotboll. Mer eller mindre pengar är frågan? Programledare i det första programmet är Louise Epstein.
Johans och Martins hälsning: Fängelset dödar
ens intellekt
Av Axel Andén Medievärlden 29 juni, 2012
Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye har skickat
en sommarhälsning från fängelset i Etiopien: "Tack för allt stöd vi fått det här året. Det längsta året i
våra liv. Den första tiden gick endast åt att få i sig mat,
hålla värmen på cementgolvet och att inte bli sjuk. I dag är
utmaningen psykisk. Fängelset dödar ens intellekt. För att
överleva påtar vi i vår kryddträdgård, lyssnar på Guns n'
Roses i zonens högtalarsystem och läser Strindberg efter
inlåsning. Det ger hopp och en smak av friheten. Vi hoppas på ett snart slut, så att vi kan få resa hem och
återförenas med våra familjer. Ha en bra sommar och njut av
friheten!" I december förra året dömdes Johan Persson och Martin
Schibbye till elva års fängelse för illegal inresa och stöd
till terrorism. I helgen är det ett år sedan de greps. TT har intervjuat Johan Perssons pappa Kjell Persson om
situationen i fängelset.
Nationalskaldens liv Nu är den borta från SVT Play och istället släpps den på
video. Den spelades in på åttiotalet och reprissändningarna
har nyss avslutats.
Av Lennart Lundberg Allehanda 28 juni 2012
Nu släpps TV:s praktverk om August Strindberg även på DVD.
Denna åttitalsproduktion skriven av PO Enquist är en mycket
bra skildring av vår nationalskald Strindberg och hans liv.
Skådespelarna är (var) lysande med Tommy Berggren och Stina
Ekblad i huvudrollerna. Dessutom är den välgjord på alla
sätt. Samtidigt kan man tycka att det dröjt lite väl länge innan
serien släppts på DVD. Men den som hade annat att göra när
den sändes på TV och som valde att inte trycka på
inspelningsknappen den kan denna box vara ett alternativ.
För bra är den. Till hösten släpps ytterligare
strindbergmaterial på DVD.
Dvd/bd-film: Strindberg: Ett liv Regi: Kjell Grede, Johan Bergenstråle Roll: Thommy Berggren, Stina Ekblad, Stellan Skarsgård, Fred
Hjelm Genre: TV-Serie/Drama Filmbolag: Scanbox Dvd-premiär: 20 juni Betyg: 4/5
Senyoreta Júlia’ con perfume ‘noir’ Cristina Genebat y Julio Manrique interpretan una moderna
versión inglesa del clásico
Por Jacinto Antón El País, Cataluña 28 Jun 2012
La Senyoreta Júlia llega de la mano de Julio, Manrique para
más señas. El próximo miércoles, 4 de... julio, el teatro
Romea de Barcelona, que dirige Manrique, estrena, en el
marco del festival Grec y como cierre de su temporada, una
interesantísima versión de la obra clásica de August
Strindberg en la que el personaje del título lo interpreta
Cristina Genebat y el propio Manrique el de su criado y
amante. El tercer personaje del reparto, la novia del
sirviente, criada ella también, lo encarna Mireia Aixalà. La
relectura de la pieza de 1888 del dramaturgo sueco es del
autor británico Patrick Marber (Londres, 1964), que ha
actualizado la trama situándola en la Inglaterra de la
victoria laborista de 1945, tras la II Guerra Mundial, que
apeó del poder a Churchill. El montaje del Romea lo ha
dirigido Josep Maria Mestres. Ayer, al presentar el espectáculo, el director recalcó “la
atmósfera de noir, el perfume de cine negro, con rubia guapa
incluida”, que Marber ha imprimido a la obra de Strindberg.
El propio Mestres no era ayer, precisamente, ajeno al cine
de suspense, pues hoy está previsto que se dé a conocer si
será el nuevo director del Teatre Nacional de Catalunya
(TNC). Julio Manrique destacó la amistad que le une con
Mestres de cuyo apellido hizo una categoría: “Ha sido mi
maestro en el teatro, con él empecé”. Subrayó Manrique las
relaciones personales que se dan en esta producción
(Cristina Genebat es su mujer) y proporcionan, consideró,
“un plus humano”. Apuntó que todos se lo han pasado muy
bien: “Es una historia que nos gusta y nos pone mucho”. Para Manrique, la versión de Marber tiene una “conexión
potente” con los tiempos actuales. “Algo se movía entonces,
con la victoria de los laboristas, igual que algo pide
moverse ahora”. Además, “está la pasta, y cuando aparece es
el tema protagonista”. Para Manrique, que Julia y su criado,
aquí el chófer John, escapen juntos es una imposibilidad,
como prueba la reacción pavloviana de él al oír la campana
cuando lo reclama el amo, el padre de la señorita.
La «Senyoreta Júlia» se traslada a Inglaterra El Grec acoge el clásico de Strindberg adaptado por Patrick
Marber
Por Carlos Sala La Razón 28 Junio 12
Dónde: Teatre Romea. C/ Hospital, 54. Cuándo: Del 4 al 29 de julio. Cuánto: 18 a 29 euros.
BARCELONA- A August Strindberg no le gustaban las mujeres,
un eufemismo para no decir que las odiaba, empezando por la
suya propia, a la que incluso dedicó su libro «Infierno», lo
que es bastante significativo. En su obra más célebre, «La
señorita Julia», obra con sólo tres personajes, su misoginia
quedaba más que patente ante la crudeza y crueldad con las
que trataba a los personajes femeninos. Y aún así, construyó
una auténtica obra maestra que renovó el teatro psicológico.
¿Se podría mantener la esencia del texto y humanizar a los
personajes femeninos? Difícil, pero eso es lo que intentó el
director, guionista y dramatugo inglés Patrick Marber, en
una versión que buscaba modernizar el texto. El Teatre Romea, dentro del Festival Grec, presenta del 4 al
29 de julio «Senyoreta Julia», con dirección de Josep Maria
Mestres. La acción se traslada de finales del siglo XIX a la
Inglaterra de 1945, acabada la Segunda Guerra Mundial y en
los días que, por sorpresa, los laboristas ganaron las
elecciones y por primera vez en muchos años parecía haber
una luz detrás del túnel. «En la obra original veías que el
autor detestaba a sus personajes y criticaba la debilidad de
Julia. Marber, aunque mantiene la manera seca de presentar a
los personajes, los trata con profunda empatía», señaló ayer
Mestres. La obra se centra en la cocina de una casa noble. A la
manera de «Downton Abbey», la hija del señor de la casa se
presenta en la cocina y entre juegos psicológicos seduce al
chofer y viceversa. Él verá la oportunidad única de subir en
el escalafón social gracias a ella y la señorita Julia verá
pronto que ella no tiene margen para corregir sus errores y
no le permitirán olvidar su pequeño desliz. La obra se
centra en la lucha de clases, las escalas del poder y sus
mecanismos psicológicos para humillar y deshumanizar al
individuo. «Julia es una muñeca rota y necesita que la
cuiden, mientras que John tiene ganas de prosperar y ve
muchas oportunidades en Julia. El choque entre ellos sólo
podrá desembocar en tragedia», apuntó Genebat, que
interpreta a Julia y también firma la traducción del texto.
Noticias agencias
Mestres dirige una 'Señorita Julia' que aborda la
urgencia del cambio social
ABC.es 27-06-2012
La urgencia por un cambio social y la lucha de clases son
los temas principales que aborda "La Señorita Julia", una
versión del británico Patrick Marber sobre la emblemática
obra de August Strindberg que dirige a partir del 4 de julio
en el Grec Josep Maria Mestres. Julio Manrique, Cristina Genebat y Mireia Aixalà presentarán
en el Romea el drama de Strindberg sobre la aventura fugaz
entre una mujer de clase alta del siglo XIX y uno de sus
criados, reescrito cien años después por el dramaturgo y
guionista británico Patrick Marber. En 1983, Marber trasladó la acción de la obra estrenada en
Dinamarca en 1889 a la noche de la victoria electoral del
partido laborista británico en 1945 tras Guerra Mundial, en
una época en la que todo estaba destruido. En ella, Miss Julie (Cristina Genebat) va en busca de John,
el chófer, a la cocina de los criados, en la que también se
encuentra la novia de éste, la cocinera, encarnada por
Mireia Aixalà. Traducida al catalán por la propia Cristina Genebat y
adaptada por Mestres, la obra permanecerá hasta el 29 de
julio en el Teatro Romea y, en opinión de Manrique, actor y
director artístico del teatro, "la obra pide bisturí,
precisión y arte de explicar las historias".
Ond mor i centrum på Poppegården Vem är modern? En ondskefull utsugare som svälter sina barn
– eller ett missförstått offer? Familjen Poppe och Berit
Carlberg står på scen när Strindbergs "Pelikanen" sätts upp
i Domsten.
Av Jonna Ingvarson Helsingborgs Dagblad 25 juni 2012
Dörren far plötsligt upp. – Ska ni komma in och äta gröt? Moderns fråga får luften att darra av anspänning. Med kylig
stämma svarar svärsonen: – Nej tack. Är det havre så ge det åt jakthundarna om du har
några. Är det råg kan du lägga det på din böld. – Vi är fattiga och måste spara. – Med tjugotusen är man inte fattig! Scenen bryts och Berit Carlberg och Jörgen Düberg lägger av
sina rollansikten för en stund. Repetitionerna av August Strindbergs "Pelikanen" är i full
gång. Men inte på en teater, utan i den lummiga trädgården
bakom Poppegården i Domsten. För andra året öppnar Gunilla
Poppe upp Skånelängan för sommarteater.
Shakespeares "En midsommarnattsdröm" och Strinbergs "Fröken
Julie" är två dramatiska verk som bägge koncentrerar sig
kring den mytomspunna ljusa midsommarnatten. Kulturnytts
Mikael Timm reflekterar.
Midsommar är en dröm. En god dröm och en mardröm, som vi
delar bägge. Två av världens mest spelade dramer
sysselsätter sig med årets kortaste natt: Shakespeares En
midsommarnattsdröm och Strindbergs Fröken Julie. För att börja med Shakespeare handlar det om fyra ungdomar i
antikens Aten som vill gifta sig, men föräldrarna står i
vägen. De flyr staden och hamnar i en förtrollad skog där
också ett gäng hantverkare repeterar en amatörföreställning.
Framförallt finns där älvor och mystiska väsen som
förtrollar människorna. Låter det förryckt? Som tonåring tyckte jag det och först
många år senare när jag en midsommarafton lockades att
klättra upp på en hög klippa förstod jag att Shakespeare var
realist. Istället för att titta på solen såg vi ned i skogen
bakom oss. Jodå, där fanns förälskade som var ihop med fel
person, rörmokaren jag hade träffat samma kväll låg och sov
intill med hustrun till båtens skeppare som i sin tur målade
den sovande rörmokarens hjässa med hustruns läppstift. Och i
en glänta längre bort satt en kör och sjöng. En midsommarnattsdröm kan göras hur som helst. Erotik,
klasskamp mellan hantverkarna och deras överklasspublik. Och
så en smula tidlöst vanvett. Oavsett hur ingredienserna
blandas slutar pjäsen alltid lyckligt. Shakespeare ger oss
den goda drömmen. Strindbergs drama har samma ingredienser men som Inga
Tidblads röst signalerar visar är proportionerna andra.
Fröken Julie handlar om två individer utanför kollektivet.
Vid premiären 1888 ansågs pjäsen smått obscen, Bonniers
vägrade trycka texten. Strindberg lyckades verkligen hugga
ett stycke blödande kött, Strindberg lyckades med sin
föresats att ta ett stycke direkt ur livet, utan att som
Ibsen arrangera det smakfullt. Jag har sett en fransk uppsättning där pjäsen utspelas i en
björkskog, en italiensk expressionistisk bland
stålrörsmöbler, flera svenska psykologiserande och så finns
där förstås Sjöbergs filmatisering som vann pris i Cannes. Betjänten Jean, grevinnan Julie fyller scenen. Kollektivet,
den grekiska kören – alla som inte syns, firar midsommar
någonstans utanför köket. Kristin, Jeans trolovade, hör till
dem. Hon vet var hon hör hemma, vilket varken betjänten Jean
eller grevinnan Julie vet. De speglar sig i varandra utan
att kunna hjälpa varandra. Där hamnar väl en del av oss par också denna midsommar.
Minns då Shakespeares skogsandar.
Det är synd om människorna, skrev August Strindberg
(1849–1912) i pjäsen Ett drömspel. Han låter guden Indras
dotter upprepa påståendet gång på gång. Mången samtida och
sentida har framhållit att det var speciellt synd om
Strindberg själv. Kanske. Långtifrån allt vad Strindberg sysslade med var genialt. Men
ingen kan frånta honom hans stora betydelse som författare
och dramatiker. Påståendet ”jag har inte det skarpaste
huvudet – men elden; elden är störst i Sverige”, låter som
en träffande självbeskrivning. Sverige, som ofta anses vara
det småtråkiga landet lagom, skulle ha en betydligt tristare
(litteratur)historia utan furien Strindberg som fick
litteraturen att glöda. Lagom, var han sannerligen inte. Det kan naturligtvis diskuteras om dödsår ska markeras, men
om man genom att uppmärksamma att det förflutit 100 år sedan
en författares död kan lyfta fram god litteratur och
dramatik är det värt besväret alla gånger.
Mies Julie: Restitutions of Body and Soil Baxter Theatre Centre
Artslink 06/19/2012
An explosive new adaptation of August Strindberg’s classic
Miss Julie, under the title Mies Julie, takes to the stages
in South Africa and Edinburgh. The internationally acclaimed South African director Yael
Farber’s explosive new adaptation of August Strindberg’s
classic Miss Julie, under the title Mies Julie, comes to the
Baxter Flipside for two weeks only, from 11 to 26 July,
following its premiere at the National Arts Festival,
Grahamstown, from 2 to 4 July. The tour continues when the production transfers to the
Edinburgh Festival in the UK from 2 to 27 August and
thereafter comes to the South African State Theatre in
Pretoria from 5 September to 7 October. Farber has assembled a formidable cast led by Thoko Ntshinga
as Christine with Bongile Mantsai as John and Hilda Cronje
as Julie.
Premiär för Kronbruden I kväll är det premiär för Tornedalsteaterns traditionella
utomhusteater.
Av Eva Åström Norrbottenskuriren 2012-06-19
- Och som varje teater med självaktning spelar vi en pjäs av
Strindberg med anledning av Strindbergsåret, säger Lars G
Thelestam, konstnärlig ledare. Det var teaterns styrelse som ville sätta upp en pjäs av
Strindberg. Då i en genomläsning av all Strindbergs dramatik
hittade Lars G Thelestam pjäsen Kronbruden. En pjäs av
Strindberg som inte spelats så ofta, senast var det en
uppsättning på Dramaten 1944. - Vårt uppdrag är att spela pjäser på meänkieli så det
gäller att välja pjäser där det finns konstnärliga
motiveringar att använda språket. Det finns i Kronbruden.
Denna Romeo & Julia historia bygger på två släkter som
ligger i fejd och det finns en klasskillnad. Mats familj som
är lite finare och rikare talar meänkieli och Kerstis familj
talar svenska. Dessutom passar Kronbruden som utomhusteater.
Pjäsen utspelar sig i Dalarna på Karl XV:s tid och utblicken
kan lika gärna kan vara Tornedalen med vidder och skog som
Dalarnas fäbodvallar. Lite lantligt.
Döda dramatiker spelas i sommar Strindberg, Shakespeare och Molière. Tre döda dramatiker
regerar på sommarteatertronen även 2012. Och jubilaren
August toppar förstås listan. Vi kartlägger årets
sommarteater och talar med ett par skådespelare som vågar
trotsa såväl skyfall som kliande myggbett.
SvD 19 juni 2012, Stockholm TT Spektra
Säkra kort. Det är den svenska sommarteaterns signum. Bara
ett fåtal nyskrivna verk slåss om utrymmet på våra svenska,
väderkänsliga friluftscener. Och det är döda manliga dramatiker som ligger överst på
topplistan. Vi räknar till inte mindre än tolv
Strindbergspjäser. Därutöver sju av Shakespeare och fyra av
Molière. Att Strindberg ligger i topp Strindbergsåret 2012 är förstås
inte märkligt. Av dessa är minst ett par inte helt oväntat
”Fröken Julie” som med sin doft av fläderblom, syrener och
midsommarnubbe är själva sinnebilden av svensk sommarteater,
gärna med en romantisk herrgård som spelplats. I år hittar
vi exempelvis en på Nynäs herrgård i Tystberga och en
nypremiär på Karlsunds herrgård i Örebro. Men det finns också mindre uttjatade Strindbergspjäser på
repertoaren, som ”Kronbruden” på Tornedalsteatern och den
lika sällan spelade ”Moderskärlek” som ges av Arbisteatern i
Norrköping, medan clowntrion 123 Schtunks lär bjuda på en
rejäl omruskning av Strindbergikonen med sin version av
”Hemsöborna”.
Michelle Williams Gets Theatrical with 'Miss Julie'
By Bryan Enk Next Movie, Jun 18, 2012
Michelle Williams will soon be treading the boards, as they
say. The "My Week With Marilyn" star is set for something a
little more classical as she's attached to a new adaptation
of August Strindberg's stage play, "Miss Julie," according
to The Playlist. "Miss Julie" is a much-celebrated three-character play that
takes place at a Count's estate over one midsummer night in
1874, where Miss Julie, an aristocrat, breaks free from
society's shackles and dances at a servants' party — and
ends up falling for a footman named Jean. The new film adaptation is set to be directed by Liv
Ullmann, Ingmar Bergman's former muse who's been out of the
Hollywood spotlight for several years.
Pressmeddelande, Carlsson Bokförlag
Ny bok: Strindberg i Blå tornet
Mynewsdesk 2012-06-18
Sina fyra sista år, 1908–1912, bodde August Strindberg i Blå
tornet, Drottniggatan 85 i Stockholm. I den här boken får vi
en inblick i Strindbergs liv under den tiden. Hur levde han,
vad skrev han här, hur vad det för en äldre man att bo i en
modern lägenhet, hur såg kvarteren kring Blå tornet ut då?
Det sista kapitlet berättar hur denna bostad blev
Strindbegsmuseet och vilka auteticitetsproblem som kan
uppstå i personmuseer. Boken bjuder på ett rikt och
intressant bildmaterial.
Författarna till boken är: Stefan Bohman, chef för Strindbergsmuseet Erik Höök, förste intendent vid Strindbergsmuseet Camilla Larsson, intendent vid Strindbergsmuseet Lina Ludvigsson, tidigare vikarienerande intendent vid Strindbergsmuseet Stina Olson, administratör vid Strindbergsmuseet
"Säger man Ågust är det ingen som ifrågasätter om man har
läst Strindberg" står i den nyligen utgivna "Strindberg för
dig som har bråttom" (Kartago) - en humoristisk snabbguide i
text och bild till Strindbergs liv och författarskap, av
Katarina och Henrik Lange. Ja, hur är det egentligen med den
saken, hur ska man uttala August Strindbergs förnamn? Ingmar
Bergman berättar i SVT:s intervjuserie från 2003 om en dröm
där han mötte Strindberg. Bergmans största oro var att han
skulle uttala namnet fel. Enligt Bergman var nämligen
Strindberg noga med att namnet skulle uttalas Ågust. I annan
fall blev han "skitförbannad", med Ingmar Bergmans ord. Tv-serien "August" från 2007 med manus av Peter Birro stöder
den uppfattningen - där uttalar alla namnet med å-ljud. Frågan är om detta är historiskt riktigt. Enligt Språkrådet
är det ingalunda självklart att detta är det korrekta eller
mest rimliga uttalet. I en artikel på rådets webbplats
argumenteras tvärtom för att man bör uttala August med samma
ljud som i augusti. Namnet August går tillbaka till kejsar
Augustus, som Strindberg beundrade. Det hände också att han
undertecknade sina brev med Augustus. Å andra sidan verkar det som om en mindre krets kring
familjen använde uttalet Ågust, enligt fransk förebild. Men
det kanske snarast bör betraktas som ett mode för sin tid
och inte något vi behöver ta fasta på i dag.
Danza di morte in gabbia Il matrimonio secondo Strindberg
Di Luca Marchesi Il Vostro 17/06/12
Uno spettacolo che toglie il respiro, uno dei più belli
della storia teatrale. Gli interpreti sono bravi,
soprattutto John Alexander Petricich. A Milano fino al 1
luglio
MILANO – Si dirà che pensare al matrimonio come una gabbia
non è una cosa molto originale. Che in molti, già sposi non
troppo felici, hanno elaborato questa idea pensando alla
propria condizione. Che vedere i coniugi come due animali
feroci che si azzannano fino a lasciarsi a terra esangui,
pure non è una pensata che lasci esterrefatti. Ma questo
testo di August Strindberg è uno dei più belli della storia
del teatro, tanto è pregnante, cinico, spietato nel
esaminare quanto l’umanità borghese possa farsi del male
fino a massacrarsi, fino a morire. UNO SPETTACOLO CHE TOGLIE IL RESPIRO – Danza di Morte, ora
in scena al Teatro Out Off di Milano, con la regia del
giovane Alberto Oliva, è uno spettacolo che toglie il
respiro e ogni speranza, almeno per quanto riguarda la
relazione matrimoniale. Il richiamo più diretto, per chi ha
una certa età, è il film Scene da un matrimonio, di Ingmar
Bergman, che con Strindberg condivide i natali svedesi. Chi
ha memoria può quindi evocare tutta la sofferenza e la
violenza psicologica esibite in quella pellicola del 1973.
Strindbergs hemlighet Så faslig och farlig att den borde brännas. August
Strindberg krävde att hans Ockulta Dagbok aldrig skulle ges
ut. Trots det har den nu getts ut i faksimil. Carl-Johan
Malmberg återvänder till ett sinnesutvidgande verk.
Av Carl-Johan Malmberg SvD 17 juni 2012
I Ett drömspel, den åldrande Strindbergs sammanfattning av
hela sin livssyn, kanske också hela sitt liv, är det allra
värsta man kan råka ut för det som kallas gentagelsen. Det
är ett slags minnenas malande rundgång som drabbar Officern,
Advokaten och Diktaren; de tvingas uppleva sina förflutna,
sina nederlag och kränkningar på nytt och på nytt, ”gå samma
väg tillbaka, utstå alla processens vedervärdigheter,
omtagningar, omskrivningar, upprepningar”, som Advokaten
beskriver det för guden Indras dotter som också hon måste
pröva på gentagelsen för att se hur de stackars människorna
har det. I sitt eget liv gjorde Strindberg allt för att slippa
gentagelsen. Han bröt ständigt upp, startade om, tänkte
nytt, skrev och skapade annorlunda. Han är den ständige
vandraren, poeten som nomad, både i sitt inre och yttre liv.
Han lämnar åsikter och sanningar, vänskaper, äktenskap och
barn, adresser, städer och länder. Det är först vid över 50
års ålder som han skaffar sig sitt första verkliga hem, i
Röda Huset vid Karlavägen i Stockholm. Det är när han gifter
sig med Harriet Bosse. Strindberg är vår störste anti-nostalgiker, i en litteratur
som annars ofta är besatt av minnen. Bara enstaka gånger ger
han efter för dragningskraften hos det förflutna, som när
han berättar några lyckliga Paris-minnen i den
självbiografiska Legender från 1898.
Havsvalladalen naturskog
i Värmland och Strindbergs getapel på Långholmen
SR, P1, Naturmorgon lördag 16 juni 2012
Havsvalladalen i norra Värmland är ett vidsträckt område med
gammal tallskog och en del gransumpskog i svackorna. Det
ligger mellan Höljessjön och Örsjön och Klarälven rinner
strax utanför. En del av skogen här har huggits förr, men
här finns också helt orörd natur. För den lavintresserade är
det en skattkista med dvärgbägarlav, lunglav och skrovellav. Skogsinventeraren Sebastian Kirppu blev lyrisk när han
upptäckte Havsvalladalens naturvärden för många år sedan och
tillsammans med länsstyrelsens Fredrik Wilde gajdar han oss
denna morgon. Lavskrikan trivs i vargreviren här, liksom den tretåig
hackspett. I ån havsvallan sliter bävern med sitt. Och här
finns också träd så kraftiga att de orkar hålla kungsörnen
tunga bo. Programledaren Jenny Berntson Djurvall och
fältreportern Lena Näslund sänder direkt från
Havsvalladalen. Vi ska också leta efter en buske som Strindberg beskriver i
en av sina sagor. Det handlar om hur den den gråa, kala och
steniga fängelseön Långholmen mitt i Stockholm förvandlas
till en grön trädbevuxen ö. Stockholmsbotanisten Per-Sigurd
Lindberg och författaren Alice Rasmussen hjälper reportern
Tomas Lindberg att söka rätt på Strindbergs getapel.
Pressmeddelande Stockholms Konserthus / Kungliga Filharmonikerna
Mynewsdesk 2012-06-15
Konserthuset sommaröppnar
[...]
Strindberg och musiken Musik var ständigt närvarande i Strindbergs liv och han
använde ofta musik som en integrerad del i sitt eget
skapande. Musiken förmedlade andliga erfarenheter ord inte
kunde uttrycka. Flera stora kompositörer inspirerades av
Strindbergs gärning, bland andra Jean Sibelius och Ture
Rangström. En foto- och affischutställning i samarbete med
Strindbergsmuseet. Fri entré.
Av Clara Lowden SR, Nyheterna P4 Sörmland 15 juni 2012
Landstingets Scenkonst Sörmland och Sörmlands museum vill
genom August Strindberg berätta hur sörmlänningar levde runt
förra sekelskiftet.
I år är det 100 år sedan författaren August Strindberg dog
och ute på Nynäs slott utanför Nyköping slås nu portarna upp
för teateruppsättningen av Strindbergs pjäs Fröken Julie och
utifrån den har det skapats flera olika utställningar. Inne i finstallet håller utställningen Moderna människor
till, den handlar om godsmiljön och de människor som levde i
den på 1800-talet, en tid då det gamla samhället mötte nya
idéer och saker och ting började röra på sig. Karl-Johan Cottman menar att Strindberg förkroppsligar den
här tiden genom att han både var modern och nytänkande men
ändå väldigt konservativ. Ute på gården hänger stora
svartvita porträtt på sörmlänningar som under den här tiden
flyttade till städerna och som kan ses som symbolen för den
nya tiden, ingenjörer, fabriksarbetare. I fähuset kan man se Elisabeth Ohlson Wallins
fotoutställning "Heteronorm & Etnonorm" som handlar om
gränser, normer och makt och ute i vagnslidret hänger
utställningen Livet är inget för amatörer där tolv svenska
serieskapare har tolkat Strindberg. Bland annat har
serietecknaren Malin Biller funderat kring vad Strindbergs
hatkärlek till kvinnor egentligen berodde på.
Grönköpings Veckoblad fyller 110 år, och jubileet har
givetvis satt sin prägel på staden med borgmästartal, sång
och musik och telegrafiska lyckönskningar från när och
fjärran. Utan Veckobladet, sade borgmästare Mårten Sjökvist,
skulle Grönköping befinna sig på en betydligt lägre
kunskaps- & åsiktsnivå, kanske rent av i jämnhöjd med Skövde
och Hjo!
Strindbergsåret firas i Grönköping med en nyskapande
uppsättning av ”Fröken Julie”, eller ”Tjejen Jullan”, som
regissören H. Browall föredrar att kalla pjäsen. Den vördade
stadsäldstan Sophie Liljedotter erinrar sig också, att hon
en gång har skrubbat August Strindberg i Varmbadhuset - dock
utan att upptäcka några geniknölar i hårmanen.
Nu börjar föräldrar avslöja sina barn i memoarböcker. Fru
tullvaktmästarinnan Mettan Ruda kommer att göra upp
räkningen med bl a sonen Emil i en kommande bok på
missionsbokhandlare Joelssons förlag.
Riksteaterns sommar med rockabilly, gatukonst och kvinnliga
dramatiker från hela världen
[...]
Cullbergbalettens festivalsommar Cullbergbaletten avslutar säsongen på Festival de Marseille
i Frankrike där The Strindberg Project visas den 20 juni.
Kompaniet fortsätter därefter till Tyskland med två
föreställningar av Benoît Lachambres JJ’s voices på en av
Europas viktigaste scener för modern dans; PACT Zollverein i
Essen. I mitten av augusti framträder Cullbergbaletten på
Kulturfestivalen i Stockholm med konceptet Playback där
publiken bestämmer innehållet och dirigerar dansarna med
olika förslag. Senare samma månad blir det en helt ny
Cullberg Out in context på Malmöfestivalen där dansarna
skapar musiken och ljudbilden live med mikrofoner, samplad
musik och sina egna röster. Sommaren avslutas på Parkteaterns scen i Vitabergsparken med
två föreställningar av Melanie Mederlind Translations, en av
två verk i The Strindberg Project som hade premiär i mars på
Dansens Hus stora scen. Kalendarium sommaren 2012: Marseille
The Strindberg Project 20 juni, Essen JJ’s voices 22-23
juni, Stockholm Kulturfestivalen Cullberg Out in context -
Playback 14 augusti, Malmö Cullberg Out in context –
Cullbergbaletten möter Malmöfestivalen 18 augusti, Stockholm
Parkteatern Translations 23-24 augusti Läs mer på
www.cullbergbaletten.se
Por Roberto Perea Proceso.com, 13 de junio de 2012
MÉXICO D.F. (apro).- Por cuarto año consecutivo la
Coordinación Nacional de Teatro del INBA organiza el ciclo
De la academia al escenario, que tiene como propósito
principal vincular a los recién egresados de las escuelas de
arte teatral con un escenario profesional, que en esta
ocasión es el Teatro Julio Jiménez Rueda. Se trata de uno de los programas más loables puestos en
marcha por el INBA, ya que permite a los egresados de las
escuelas de teatro enfrentarse a una puesta en escena
formal, en un teatro en toda la extensión de la palabra, más
allá del cobijo que les puede ofrecer un montaje escolar. En
muchos casos se trata del primer encuentro con el teatro
profesional, como un inmejorable complemento a su formación
escolar. En esta ocasión participan la Escuela Nacional de Arte
Teatral (ENAT) y el Centro de Estudios Artísticos (CEDART)
José Clemente Orozco, de Guadalajara, Jalisco. [...] El ciclo De la Academia al Escenario continuará con
Infierno, obra escrita y dirigida por Tania González Jordán,
basada en La más fuerte, de August Strindberg, como un
homenaje al autor sueco en el centenario de su
fallecimiento, con la compañía El Cuarto Rojo, del Distrito
Federal, con las actuaciones de Raúl Briones Carmona y
Mariano Ruiz. Este proyecto –explica Tania González– nació en el salón de
clases, “donde los integrantes de la compañía nos conocimos
estudiando el método Linklater. A partir de ahí tuvimos un
encuentro y un enamoramiento hacia las palabras y hacia lo
que el actor puede hacer con ellas, así que ahora nos
valemos de este enamoramiento para llevar nuestra
exploración a un hecho teatral vivo que nos ponga a prueba”.
Con boleros y diálogos teatrales actrices venezolanas
demostrarán ser La más fuerte
AVN, Caracas, 13/06/2012
AVN.- La más fuerte es el nombre del texto teatral escrito,
en 1889, por el sueco August Strindberg y que, este jueves a
las 7:00 de la noche, la agrupación caraqueña Las tres
gracias presentará en el Hall principal del Centro de
Estudios Latinoamericanos Rómulo Gallegos (Celarg), con una
versión cercana al costumbrismo característico de la América
Latina. Las actrices venezolanas Vanessa León y Estefanía Carrizales
escenificarán un debate existencialista sobre el amor, las
desilusiones y demás obstáculos experimentados por ellas en
el caminar de su vida, que desencadenará en una revelación
del universo psicológico de ambos personajes al finalizar la
propuesta, resumió León. Los personajes llevarán el nombre de "La señora Y" y "La
señora X"; la primera entonará cantos tristes de la popular
cantante cubana "La Lupe", en un solitario bar, mientras la
segunda irrumpirá el momento íntimo con la intención de
desahogar sus cargas emotivas en compañía de un hombro
desconocido. En el transcurso de la conversación una de las mujeres
intensificará su canto, mientras la otra desafiará al ritmo
con su cuerpo, con la intención de emprender una aguerrida
lucha fémina por demostrar quién es más fuerte. El performance, dirigido por Sheila Colmenares, integrará la
programación semanal de Accionarte, proyecto del Celarg
orientado a recibir, en sus espacios abiertos, inquietudes
creativas de agrupaciones de la capital venezolana. El grupo Las tres gracias nació en 2011, con el objetivo de
incluir visiones cotidianas en las manifestaciones
artísticas de la danza, la música y el teatro.
RECENSION: Henning Mankell tar sig an Strindberg i nio enaktare.
Staffan Bergsten låter sig övertygas.
Av Staffan Bergsten UNT 2012-06-13
Henning Mankell Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg Leopard förlag
Stora män i all ära, nog förtjänar de att hyllas hundra år
efter sin död. Men det kan bli för mycket av det goda. Så
känns det med August Strindberg fastän vi knappt hunnit
halvvägs igenom hans jubileumsår. Alla medier är överfulla
med honom, hans liv och hans verk, med foton, målningar,
brev osv. Inte ytterligare en bok på detta tema, tänkte jag
när jag fick uppdraget att recensera Henning Mankells
Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg. Men redan efter
några sidor var reservationerna bortblåsta. Trots – höll jag
på att säga – sina sensationella framgångar som
deckarförfattare övertygar Mankell som litterär stilist och
dramatiker. Den första av de nio enaktarna, Uppbrott,
gestaltar en häftig uppgörelse mellan en ung man kallad
Strindberg och hans auktoritära far och slutar med att sonen
lämnar föräldrahemmet för gott.
Cierra nuevo ciclo esta escuela
Teatro, danza y plástica de la EPBA
Por Ivonne Monreal Vázquez Cambio de Michoacán Martes 12 de Junio de 2012
Morelia, Michoacán.- En la recta final de sus estudios en
artes visuales, teatro, música y danza, estudiantes de la
Escuela Popular de Bellas Artes (EPBA) de la Universidad
Michoacana de San Nicolás de Hidalgo (UMSNH) invitan a una
serie de eventos a llevarse a cabo en lo que resta de junio.
Previo a la ceremonia de egreso de estos alumnos, programada
el 20 del mes en curso a las 16:00 horas en el Teatro Samuel
Ramos, el proyecto de danza contemporánea Vértice 3/60,
dirigido por Cristina Iriarte Sauye, brinda 3 funciones de
danza el 14 y 15 de junio a las 19:00 horas y el 16 de junio
a las 22:00 horas en los Baños Villalongín (Aquiles Serdán
número 877, Centro Histórico), con un costo de 50 pesos por
persona y su venta previa en Alterdans (Calzada Madero
número 63, Centro Histórico).
Los estudiantes de la carrera de teatro, por su parte,
invitan a las funciones de la obra La más fuerte, original
de August Strindberg, dirigida por Ana Perusquia que se
presenta del 20 al 22 de junio a las 20:00 y 21:00 horas en
el café-bar El Rincón de los Sentidos (Avenida Madero
Poniente número 485, Centro Histórico), sin costo por
entrada. Además de un par de funciones más el 23 y 24 de
jnio a las 20:30 horas en el Centro Artístico Cultural
Bubamara (Avenida Acueducto número 2606, colonia Chapultepec
Oriente), entrada por cooperación voluntaria.
Doble Cara, una pesadilla policíaca, obra escrita por
Antonio Serrano y Alicia García y dirigida por Roberto
Briseño y José Ramón Segurajáuregui, es otra de las puestas
en escena a las que invita la EPBA aunque en este caso fue
montada por el grupo de teatro Contrapeso, y cuyas funciones
se llevarán a cabo del 18 al 20 de junio en el Foro Alterno
La Bodega (calle 20 de Noviembre número 871, Centro
Histórico), con un costo de 50 pesos por persona.
Además invitan a la exposición colectiva Proyecto 17 que
estará abierta hasta el 23 de junio en la Galería David
Alfaro Siqueiros (calle Guillermo Prieto número 87, Centro
Histórico).
Specialutgåva av Strindbergs Ockulta dagboken såld
på Bukowskis Klassiska auktion
Mynewsdesk, 2012-06-12
August Strindberg förde dagbok 1896–1908, en tid som spänner
över Infernokrisen, äktenskapet med Harriet Bosse och
starten av Intima Teatern . Norstedts nyutgåva av Ockulta
dagboken har tryckts i 999 exemplar, varav 99 i ett särskilt
exklusivt utförande. Dessa är numrerade och nummer 1
auktionerades ut på Bukowskis Klassiska auktion idag, den 12
juni, för 20.000 kronor. Köpesumman skänker Norstedts förlag
till organisationen Advokater utan gränser. Nyutgåvan av Ockulta dagboken, som utkom i början av maj,
ingår i Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk
som fullbordas 2012. Detta är ett unikt projekt mellan
Stockholms Universitet och Norstedts förlag som inleddes
redan 1980.
Iran’s Samandarian to stage Durrenmatt’s ‘Play
Strindberg’
TE/TE PressTV Jun 11, 2012
Veteran Iranian stage director Hamid Samandarian is slated
to stage Swiss dramatist Friedrich Durrenmatt’s Play
Strindberg in the capital city of Tehran. Samandarian who staged the same play in 1972 and 1999, will
present the comedy at Iranshahr Theater Complex in near
future. Written in 1968 and published in 1969, Play Strindberg is a
free adaptation of August Strindberg's marriage tragedy The
Dance of Death, using Strindberg's characters. The title refers to Jacques Loussier's jazz trio Play Bach
and the play casts a satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death. Samandarian also directed and staged Durrenmatt’s Old Lady’s
Visit in Tehran.
Samandarian to reprise “Play Strindberg” in
Tehran
SB/YAW Tehran News 11 June 2012
TEHRAN -- The giant of Iranian theater Hamid Samandarian
will stage Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s “Play
Strindberg” for the third time in Tehran. Samandarian’s troupe will perform the play at the Iranshahr
Theater Complex in the near future. Samandarian had directed
the play in 1972 and 1999. Actor/director Homa Rusta, wife of Samandarian, first
planned to stage the play, but the plan was cancelled due to
certain personal reasons. Rusta, Reza Kianian and Ahmad Sa’atchian are main members of
the cast. They had also performed the play in 1999. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using Strindberg’s
characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which Dürrenmatt’s
satirical look at the trials and tribulations of a
partnership deals with love, hate, opportunism, paranoia and
death. About five years ago, Samandarian directed a production of
Durrenmatt’s “Old Lady’s Visit” in Tehran.
La danza della morte di August Strindberg Dal 13 giugno al 1° luglio (escluso domenica 17) al Teatro
Out Off di Milano
Di Alberto Oliva Teatri online 11/06 2012
con John – Alexander Petricich, Marta Lucini, Andrea
Fazzari, Chiara Zerlini. regia, scene e costumi Alberto Oliva consulenza storico letteraria Andrea Bisicchia produzione Teatro Popolare Italiano e Teatro Out Off
“Forse quando la morte viene, la vita comincia”.
Non è Una danza macabra quella che vogliamo portare in
scena, ennesimo tributo al grande Strindberg, ma La Danza
della Morte, definitiva, autentica, assoluta. Così vogliamo
rendere giustizia a uno dei più bei titoli della storia del
teatro, che annuncia un grande dramma, estremo nel suo
ballare sul filo tra la farsa e la tragedia, tra il dramma
borghese e l’espressionismo astratto, ma soprattutto tra la
vita e la morte… La storia delle messinscene italiane di questo capolavoro
dell’autore svedese, di cui ricorre quest’anno il centenario
della morte, racconta quasi solo di grandi prove attorali,
su cui svetta la coppia Gianni Santuccio – Lilla Brignone
che ancora molti frequentatori abituali del teatro ricordano
a quarant’anni di distanza.
Klass, helt enkelt Kajsa Ekis Ekman läser två katekeser - och vill skrota
vänster- och högerbegreppet
Av Kajsa Ekis Ekman Aftonbladet 2012-06-11
SAKPROSA Liten katekes för underklassen/ Liten katekes för de ännu vanmäktiga August Strindberg/Göran Greider Karneval förlag
Jag har länge tänkt att begreppen vänster och höger är
missvisande. Inte därför att jag skulle vara en miljöpartist som tycker
att de är förlegade. Tvärtom. Men de ger fel bild av politikens viktigaste och mest
grundläggande konflikt: vem som ska ha tillgång till
resurserna. Ska de fördelas jämnt eller ska de stanna kvar i
händerna på ett fåtal? Det här är en vertikal konflikt mellan de som är under och
de som är över. Men för att illustrera den använder vi en
horisontell skala. Det har råkat bli så eftersom de radikala
partierna satte sig till vänster i den franska
nationalförsamlingen på sjuttonhundranittiotalet och de
konservativa till höger. Sedan har skalan blivit kvar trots
att den inte säger något om vad konflikten handlar om. I stället, menar jag, borde vi säga just över och under. Då
blir det tydligt att det rör sig om en maktrelation. Vissa
är över och vill bevara sina privilegier, resten – de
berömda 99 procenten – är under och kräver rätt till kakan
de själva bakat. När August Strindberg skrev sin Liten katekes för
underklassen på 1880-talet, talade han inte om vänster och
höger. Han talade inte ens om fattiga och rika trots att
hundratusentals svenskar var så fattiga att de emigrerade.
Och han talade definitivt inte om identitet, även om
skillnaderna mellan klassernas utseende och livsstil var så
stora att vissa konservativa tänkare menade att de
egentligen var olika raser.
The Cutting Ball Theater has announced the lineup for its
2012-2013 season. The season will open with Strindberg Cycle: The Chamber
Plays in Rep (October 12-November 18), featuring repertory
performances of August Strindberg's The Ghost Sonata, The
Pelican, The Black Glove, Storm, and Burned House in new
translations by Paul Walsh and directed by Cutting Ball
artistic director Rob Melrose.
In the new year, Cutting Ball will present Risk is This.The
Cutting Ball New Experimental Plays Festival (January
11-February 9), a festival solely dedicated to experimental
works for the stage. The festival's productions and staged
readings will include Superheroes, written and directed by
Sean San Jose; a new translation by Rob Melrose of Alfred
Jarry's Ubu Roi, directed by Yuri Urnov; Basil Kreimendahl's
Sidewinders; Dipika Guha's Passing; and Josef and Karl
Capek's Insect Play in a new translation by Bennett Fisher.
The season will continue with a new translation by Rob
Melrose of Eugene Ionesco's The Chairs (March 1-31), a
tragic farce directed by Annie Elias. Then, Rob Melrose will
direct the world premiere of Andrew Saito's Krispy Kritters
in the Scarlett Night (May 17-June 16), a play about love
and longing in the neglected neighborhoods of a fictional
city.
The Hidden Classics Reading Series will also celebrate the
work of August Strindberg. Plays set for the series include
Strindberg's The Father (August 19), Vaclav Havel's The
Increased Difficulty of Concentration (December 9),
Sophocles' Electra (January 27), Shakespeare's The Merry
Wives of Windsor (March 24), and one play still to be
announced on June 9.
Zimmertheater im Zeichen von Strindberg Zimmertheater ist Spiel im kleinen Raum, Theater mit
einfachsten Mitteln.
Nachrichten
Ein solches bieten Julia Beyerl, Wolfgang Erhart und Gerhard
Pilz zum 10-Jahr-Jubiläum des Atelier regART von Gisela
Haugeneder und Renate Billensteiner in Schwertberg. Die als
„Minderheitenprogramm des PERGERtheaters 2012“ bezeichnete
Stunde mit faszinierenden Strindberg-Texten steht unter dem
Titel „Aus dem Zettelkasten des seltsamen Herrn August
Strindberg“.
Theater 15. und 16. Juni, je 20 Uhr, Atelier regART,
Parkgasse 2 in Schwertberg
By Mary Eisenhart San Francisco Chronicle Thursday, June 7, 2012
Cutting Ball Theater closes its season with staged readings.
Premieres include: "Aulis: An Act of Nihilism in One Long
Act," in which Christopher Chen revisits Agamemnon's fateful
dilemma, and Anthony Clarvoe's "Gizmo," a study of
technology. Also: Paul Walsh offers five new translations of
works by August Strindberg.
"Aulis: An Act of Nihilism in One Long Act": 8 p.m.
Fri.-Sat. "Gizmo": June 15-16. "The Ghost Sonata": June
29-30. "The Pelican" and "The Black Glove": July 6-7.
"Storm" and "Burned House": July 13-14. The festival is
free; $20 donation for reserved seating tickets; $50
donation for a five-play reserved seating festival pass.
Exit on Taylor, 277 Taylor St., S.F. ("Gizmo" will be staged
at Exit Stage Left, 156 Eddy St.)
http://www.cuttingball.com.
By Ruth Butaumocho Entertainment Editor The Herald 07 June 2012
Two of August Strindberg plays were premiered to critical
acclaim in Harare on Monday night at a launch that was
attended by several theatre enthusiasts. Because of time
constraints, theatre enthusiasts were treated to excerpts of the plays, “The
Father” and “Miss Julie”. Strindberg is a Swedish playwright, novelist and short-story
writer, who combined in his works psychology, naturalism,
and later elements of new literary forms. A Shakespeare of the Scandinavian literature, Strindberg
wrote on the role of women in society, something that
probably could have been inspired by his love-hate
relationship with women, which culminated in three failed
marriages The two plays were done by Global Arts and Complete Arts
Projects with support from the Culture Fund and the Swedish
Embassy as part of the commemorations being held worldwide
to commemorate the life of the legendary artiste, who died
in 1912.
Fröken Julie Text: August Strindberg. Regi, bearbetning: Katie Mitchell, Leo Warner. Schaubühne på Globen Annexet Scenografi: Alex Eales.
Ta en instängd och möjligen aningslös grevedotter och en
snygg betjänt med ambitioner – lägg till en kokerska som
representerar ordning plus svensk midsommarnatt med allt vad
den symboliserar av sexualitet och kaos. Varsågod: en drygt
120 år gammal klassiker som aldrig slutar fascinera. Bergmanfestivalen bjuder på en enda Strindbergspjäs detta
jubileumsår. Å andra sidan är det en stor, bokstavligen bred
iscensättning till vilken man fått hyra Globen Annexet. En
lokal som knappast är gjord för närkontakt. Fast detta
gästspel från Berlin är en film – och kanhända mest av allt
så för stora delar av publiken. På scengolvet rusar ett gäng kamerateam, på en filmduk
ovanför ett intrikat system av rum, korridorer och fönster
visas det hopklippta skeendet upp. Till höger står två
kvinnor och gör alla ljud: vattendroppar, fågelvingar och
tallriksklirr. Det är som om åskådarna får vara med när en
film skapas, vi följer det skickliga fusket men också det
suggestiva resultatet. Tala om brechtiansk verfremdung och
om ett tredimensionellt pussel av hantverk och tajming som
blir till subtil estetik. Bara redigeraren själv, regissören
är osynlig, som vilken gudom som helst.
Av Pauli Olavi Kuivanen Norrköpings tidningar, 5 juni 2012 – Kulturmagasinet
Ibland kan han påminna om Gusten spanande efter sjöfågel på
någon kobbe i havsbandet. Och kanske är den blivande
hemmansägaren i Hemsöborna på något avlägset vis August
Strindbergs alter ego. De förenas i någon mening genom sättet att betrakta livet på
håll. Händelserna kunde vara hämtade ur vilket folklustspel
som helst, men det som förskjuter den dramatiska
tyngdpunkten i Bengt Lagerkvists tv-serie från 1966 är Ulf
Palmes lätt sorgsna stämma. Den mäter liksom distansen
mellan berättaren och romanens handling och man följer livet
på den stockholmska skärgårdsön som genom en tubkikare. Konstnärligt är det ett effektivt grepp, men inte särskilt
humant och avståndet är ett sätt att ge uttryck för löjet,
som det alltför mänskliga väckte hos den vid denna tid
nietzscheanskt influerade Strindberg. Egentligen är det bara skärgårdslandskapet och havet som
omfattas med någon större kärlek.
El poder como destrucción "El pelícano" se exhibe hasta el 17 de junio en el Celarg
Por Daniel Fermín El universal 5 de junio de 2012
Johan August Strindberg (1849-1912) destruía lo que amaba.
Los personajes de sus obras teatrales también viven en sus
propias contradicciones. Ahí está El pelícano, por ejemplo,
una pieza que retrata a una madre castradora que conduce a
su familia hasta la tragedia. La obra, que forma parte del Proyecto Strindberg que
organizan (hasta el 17 de junio) Hebu Teatro y Teatro del
Contrajuego, utiliza a la inversa el simbolismo de aquella
ave que se sacrifica para alimentar con su sangre a sus
críos. Aquí, en el texto original del dramaturgo sueco, el
egoísmo de la protagonista debilita a sus hijos. El montaje, que tiene funciones cada fin de semana en el
Celarg (viernes y sábado a las 8:00; domingos, a las 7:00
pm, siempre antes de La señorita Julia), desmitifica la
figura de la madre protectora. "La obra se puede leer de
varias maneras. Está ese opuesto a la mitología de la madre
que se sacrifica. También una alegoría del poder, que te
corrompe, que te quita la personalidad. Hay detrás de todo
eso, la crítica profunda a la familia, como un ente de
corrupción, como nido de los problemas", dijo Diana Volpe,
que protagoniza la obra. El pelícano, dirigida por Orlando Arocha, también cuenta con
las actuaciones de Ricardo Nortier, Nirma Prieto, Jesús
Nunes y Daniela Leal. Como el yerno, la criada y los
descendientes, respectivamente. Como aliados y víctimas, que
se convierten en victimarios de una mujer capaz de negarle
alimento a sus hijos, de provocar la muerte de su esposo, de
administrar el dinero y los recursos en beneficio propio
para cumplir con la absurda fantasía de ser una aristócrata.
MUSIK. Malmö akademiska kör och orkester är inbjudna att
delta i det internationella klimatmötet Rio+20 i Rio de
Janeiro.
De åker på söndag, men innan avresan sjunger de på
nationaldagen i Caroli kyrka. – Det känns hedrande att bli inbjudna av staten och det
stora universitetet i Rio. Speciellt kul är det att få
representera Malmö och att uruppföra en Strindberg text där,
säger Johan Antoni, producent. Utöver konserten på klimatmötet ska de turnera i området
kring Rio de Janeiro och leda workshops för unga i
favelorna.
Än är det liv i farbrorn Strindbergskonferensen: Giganten fortfarande relevant för
teatern i dag
Av Jenny Aschenbrenner Aftonbladet 2012-06-04
”Strindberg och teatern” var överskriften när mannen, myten
och teaterlegenden Robert Wilson föreläste på den
Strindbergskonferens som lite i skymundan hållit på ute i
Frescati utan att pråla med expressiva gästspel och
nyskapande scenkonst, som den parallellt pågående
Bergmanfestivalen. Där är det snarare forskningen som står i
centrum, men några frågor runt Augusts relevans för den
nutida teatern skulle ändå ställas. Till Wilson, bland
andra, han som etsat sig fast i massor av
teaterstockholmares sinnen med sin formstrama och
hypnotiserande uppsättning av Strindbergs Ett drömspel för
så där 15 år sedan.
August Strindberg Rep and Negro Ensemble
Company's Playing With Fire Extends Run, Switches Theater
By David Gordon Theater Mania Jun 4, 2012 • New York City
August Strindberg Repertory Theatre and Negro Ensemble
Company's production of Strindberg's Playing with Fire will
move to the Gene Frankel Theatre from June 15-30 after it
completes its previously announced run at New School for
Drama on June 10. Robert Greer directs the comedy, which features a new
adaptation by Negro Ensemble Company executive director
Leslie Lee, from a translation by Ulrika Brand. Presented
with an all-black cast, the staging serves as the inaugural
production of August Strindberg Repertory Theatre and will
introduce them as a resident company of the Gene Frankel
Theatre. The cast includes James Edward Becton, Jaleesa Capri,
Toccarra Cash, Elizabeth Flax, Jolie Garrett, and Nathan
James. The design team features include Angelina Margolis
(set design), Miriam Crowe (lighting design), Lora Jackson
(costume design). Eszter Szalczer serves as dramaturg. Originally set in a Swedish summer house in 1893, Lee's
adaptation takes place at a summer cottage in the Martha's
Vineyard neighborhood Oak Ridge, circa 1926. The play tells
the story of a writer who finds himself embroiled in
multiple love triangles when visiting friends for the
summer.
Prosa Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg Henning Mankell 252 s. Leopard förlag
August Strindberg är inte helt lätt att få ihop – varken som
person eller författarskap. Henning Mankell gör ett försök
med en rekordartat kort sammanfattning som han låter
nationalmonumentet själv rikta till Verner von Heidenstam
som ett gott råd om såväl konsten att skriva som den att
leva: ”Hjärta rimmar på smärta. Men det rimmar också på
fjärta. Glöm aldrig det.” Henning Mankell må vara mest känd för sin deckarsvit om Kurt
Wallander men han skriver också dramatik, särskilt en rad
pjäser för unga som spelas flitigt världen runt. Han kan
sägas vara en bruksdramatiker som gärna skriver om
kolonialism, moral och svenskt 50-tal. Han står bakom en rad
fina, poetiska och existentiella teaterstycken, senast om
Darwin, mannen som gav oss en ny världsordning, utan Gud. ”Lögnhalsarna” kallar Mankell en samling av nio kortpjäser
om och med August Strindberg. Samtliga stycken är dialoger
där en oftast ung August konfronteras med bland andra
fadern, en påkläderska, en 17-årig Hjalmar Branting och en
prostituerad kvinna. Därtill Verner von Heidenstam, vilken
dock möter en vuxen och erfaren man som kan överblicka sitt
författarskap där själsliga djup och brutala skildringar
möter det folkliga.
Liten katekes för de
ännu vanmäktiga Del 7: Politisk filosofi
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-28
Vad är nyliberalismen? Svar: Vår tids dominerande filosofi. Den säger att allt har
ett pris men ingenting ett värde. Läran omfattar nästan alla
livets områden, utom estetiken. Där heter motsvarande
överklasslära postmodernism, men har vänts ut och in för att
lura kulturfilosoferna. Den lär ut att makten inte går att
fixera och att samhällsordningen därför är orubblig.
Vad är skatt? Svar: Överklassens ord för helvetet på jorden. Med rimligt
tilltagna skatter kan icke-kommersiella verksamheter byggas
upp som riskerar att ge de vinstdrivna verksamheterna, inom
till exempel äldreomsorg och skola, dåligt rykte. Därför
hatar överklassen skatter.
Por Alonso Cueto Caballero La Republica, Domingo, 27 de mayo de 2012
El 14 de mayo de 1912, después de una vida de misoginia que
matizó con tres matrimonios, August Strindberg murió en su
Estocolmo natal. Dejaba una obra vasta, compuesta sobre todo
por piezas de teatro y novelas. El centenario de su muerte
ha motivado en todo el mundo, la aparición de artículos y
ensayos, además de nuevos montajes. Aunque es conocido por
piezas como “La Danza de la Muerte” y “El Padre”, Strindberg
le debe su fama sin duda a la obra donde mejor mostró su
visión feroz y desesperada del amor, “La señorita Julia”. “La señorita Julia”, estrenada en 1888, es una historia que
presenta un juego despiadado de poder en una pareja. Julia
es una joven que pertenece a una familia adinerada. Ha sido
algo consentida por su padre, cuya presencia flota en la
casa. En una fiesta, baila con un criado, Juan. Luego, ambos
se encuentran en la cocina, que resulta ser un gran
confesionario pasional. La cocina se convierte
simbólicamente en el lugar de la casa donde se exhibe todo
lo que se oculta en los demás cuartos.
Multimedia ger Julie nytt liv LIVE OCH PÅ FILM I dag startar Bergmanfestivalen på
Dramaten. Mest radikal är Katie Mitchells multimediaversion
av Fröken Julie som spelas i Globens annex. Regissören är
ett Strindbergsfan som vill nå ung publik.
Av Anna Ångström SvD 27 maj 2012
När den brittiska stjärnregissören Katie Mitchell sätter upp
August Strindbergs naturalistiska kammardrama Fröken Julie
är 80 procent av texten bortskuren. Fokus ligger på den till
synes minst viktiga rollfiguren, kokerskan Kristin. För att
följa hennes subjektiva medvetande används fem livekameror
som intar 400 olika vinklar. De rörliga bilderna skapar,
tillsammans med avancerade ljudeffekter, känslan att vara på
en filminspelning – eller i en dröm. Uppsättningen, gjord för Schaubühne i Berlin, var ett av
huvudnumren på teaterfestivalen i Avignon. Den
utrymmeskrävande tekniken, designad av videokonstnären Leo
Warner, gör att Dramaten lånar Globens annex. – Det är ett radikalt experiment men ändå troget pjäsens
rollfigurer och historiska ram, försäkrar Katie Mitchell och
tillägger: – Jag är ett Strindbergsfan! Varför har ni ingen
Strindbergsfestival? Utan hans radikala pjäser, ingen
Beckett.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 6: Religion
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-21
Hur kom det sig att religionerna en gång fick ett sådant
grepp om majoriteten? Svar: Hemligheten bakom alla de stora religionerna var att
de utlovade sina anhängare socialism – men i livet efter
detta. Varje paradis var klass- och (för dem som tänkte
fördomsfritt) genuslöst. Därför finner man att de heliga
skrifterna ofta följt de upproriska. Till en viss punkt.
I dag betyder väl inte religionen någonting? Svar: Enbart för det militärindustriella komplexet som
behöver islam när kalla kriget är slut, samt för
högerextremismen.
Är högerextremismen religiös? Svar: Ja, se på Breivik.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 5: Kvinnan
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-12
Varför är kvinnan underordnad mannen? Svar: Därför att det naturliga matriarkatet övergavs så
snart människan började odla jorden, bygga stora samhällen,
resa hierarkier och införa egendomsrätt och monoteism. Den
kvinnliga gudomen Ashera rensades ut och skildes från sin
make Jahve. Det evangelium där lärjungarna avundades Jesus
och Maria Magdalenas närhet fick absolut inte komma med i
Nya testamentet. Män som hatar kvinnor är tiotusen år gamla.
Könsmaktsordningen uppstår i exakt samma ögonblick som den
mänskliga arten råkar i konflikt med biosfären.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 4: Ekonomi
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-10
Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. Men är kapitalismen
evig? Svar: Den översta tredjedelen vill få oss att tro det. Men
kapitalismen är runt sjuhundra år gammal. Den har en
födelse. Den uppstod i norra Italien, spred sig sedan i
cykler vidare över världen, med skiftande centra: Genua,
Amsterdam, London, New York - och nu utforskar den till och
med de underjordiska sjöarna under Arktis som varit i fred
för människan i miljoner år. Men allt som har en födelse har
också en död. Kapitalismen är dödlig. Den förblir vital bara
så länge det finns fattiga att exploatera. Därför ligger det
i kapitalets intresse att så länge som möjligt bevara
fattigdomen i världen.
Men vill inte kapitalismen tvärtom göra oss alla rika? Svar: Nej, bara några få av oss. 700 år av kapitalism borde
ha lärt oss det.
Prosa Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg Henning Mankell
252 s. Leopard förlag
August Strindberg är inte helt lätt att få ihop – varken
som person eller författarskap. Henning Mankell gör ett
försök med en rekordartat kort sammanfattning som han
låter nationalmonumentet själv rikta till Verner von
Heidenstam som ett gott råd om såväl konsten att skriva
som den att leva: ”Hjärta rimmar på smärta. Men det
rimmar också på fjärta. Glöm aldrig det.” Henning Mankell må vara mest känd för sin deckarsvit om
Kurt Wallander men han skriver också dramatik, särskilt
en rad pjäser för unga som spelas flitigt världen runt.
Han kan sägas vara en bruksdramatiker som gärna skriver
om kolonialism, moral och svenskt 50-tal. Han står bakom
en rad fina, poetiska och existentiella teaterstycken,
senast om Darwin, mannen som gav oss en ny
världsordning, utan Gud. ”Lögnhalsarna” kallar Mankell en samling av nio
kortpjäser om och med August Strindberg. Samtliga
stycken är dialoger där en oftast ung August
konfronteras med bland andra fadern, en påkläderska, en
17-årig Hjalmar Branting och en prostituerad kvinna.
Därtill Verner von Heidenstam, vilken dock möter en
vuxen och erfaren man som kan överblicka sitt
författarskap där själsliga djup och brutala skildringar
möter det folkliga.
Musicals hitting the right note at theatre box office
Yorkshire Post 1 June 2012
With musicals doing big business, Dirty Dancing producer
Karl Sydow talks to Sarah Freeman about giving audiences
the time of their lives. Strindberg’s play The Dance of Death and the shamelessly
feelgood Dirty Dancing don’t appear to have much in
common. One is a complex play of a marriage gone horribly wrong
and the other, well it’s really about Baby who refuses
to be put in the corner. However, for theatre producer Karl Sydow, the two will
be forever linked. It was in the middle of a Sydney run
of Strindberg’s drama when he was first approached about
adapting Dirty Dancing for the stage. A fellow producer had just secured the rights to the
story, but lacked the finances to make it a reality and
wondered whether Sydow might be able to help. While some
theatre producers might have rifled their contacts book
to scout opinions, Sydow rang his daughter.
Zwei Ausstellungen waren in diesem Jahr bislang in
Stockholm dem hundertsten Todestag August Strindbergs
gewidmet, des - neben Selma Lagerlöf - wichtigsten
schwedischen Autors überhaupt. Doch die erneuerte
permanente Ausstellung in seiner letzten Wohnung in der
Drottninggata und die wenigen, in einem Flur
abgestellten Vitrinen im Nordischen Museum sind
klägliche Veranstaltungen, affirmativ, begriffslos und
unhistorisch. Eine gründliche Korrektur bietet nun die
reich illustrierte Biografie 'The Worlds of August
Strindberg', deren Bilder zugleich das Material für zwei
Ausstellungen abgeben, die erst am 14. Mai, dem
Todestag, eröffnet wurden: Die eine wird im Museum für
Fotografie in Stockholm (im Stadtteil Södermalm)
gezeigt, die andere im Schwedischen Institut in der
Pariser rue Payenne (im Marais). Beide Ausstellungen
sind bis in den Herbst zu sehen. Für diesen Band hat Björn Meidal eine Lebensdarstellung
verfasst, die nicht an Umfang, aber an Genauigkeit über
alles hinausgeht, was bislang zu diesem Schriftsteller
an Biografien veröffentlicht wurde. Dabei kommt es gar
nicht so sehr auf die Menge der Daten an als vielmehr
auf die Feinheit der Beobachtung und auf die freundliche
Distanz, mit der Björn Meidal dieses Leben betrachtet.
Denn man muss ja August Strindberg keinen Rang in der
Weltliteratur zuzuweisen oder ein moralisches Urteil
über ihn fällen - viel wichtiger ist es, einen
angemessenen, ästhetisch begründeten Zugang zu dem
Ineinander von Privatleben und künstlerischer Produktion
zu finden, das Strindbergs Werk in großen Teilen
ausmacht, zur rastlosen Projektemacherei, die sein Leben
bestimmte, und zur panoramatischen Größe, die auch zu
diesem Mann und zu diesem OEuvre gehört. Vielleicht waren es die Bilder - also eben dieses
Panaroma -, die Björn Meidal inspirierten. Ihnen kommt
in diesem Buch eine mindestens ebenso wichtige Rolle zu
wie dem Text. Verantwortlich dafür war Bengt Wanselius,
der bekannteste Bildredakteur Schwedens: Er wendet die
alchemistische Leidenschaft, die August Strindberg für
die Fotografie empfand, ins Produktive, rückt die
Lebenswelten des Schriftstellers (einen französischen
Bauern zum Beispiel, siehe oben) neben dessen
(Selbst)-Inszenierungen und schafft so eine
Dokumentation, in der man gleichzeitig auf August
Strindberg und mit ihm schauen kann. (Björn Meidal/Bengt Wanselius: The Worlds of August
Strindberg. Bokförlag Max Ström, Stockholm 1912. 509
Seiten, 599 Kronen(ca. 65 Euro).
Moment:teaters hyllade uppsättning Frida Strindberg
gästspelar på Apo Michanis-teatern i Aten idag.
Ensemblen med Andreas Boonstra, Josefin Ankarberg och
Åsa Berglund Cowburn deltar även i ett
Strindbergseminarium på Svenska institutet.
By Ruth Butaumocho Entertainment Editor The Herald, 31 May 2012
THE Book Café will next week Monday host the August
Strindberg Centenary launch. The much-anticipated launch
will also afford theatre enthusiasts an opportunity to
watch snippets of two of his plays, “The Father” and “Miss Julie”, done by two
Zimbabwean theatre groups, Complete Arts Projects and
the Global Arts Trust. Strindberg is a Swedish playwright, novelist and
short-story writer, who combined in his works
psychology, naturalism, and later elements of new
literary forms. A Shakespeare of the Scandinavian literature, Strindberg
wrote on the role of women in society something that
probably could have been inspired by his relationships
with women. During his life, he was married three times — and
several of his plays drew on the problems of his
marriages and reflected his constant interest in
self-analysis. A sensitive and controversial writer, Strindberg
represented the 19th century ideal of artist as a free
personality, unrestrained by convention. Even in his plays, you can’t help but observe that he
sometimes blamed women for his woes.
Escrito por Administrator
Corriente Alterna 30 de Mayo de 2012
Miercoles de teatro:
Hoy se estará presentando la conferencia "El catecismo
de Strindber" dictada por Xiomara Moreno en el marco del
PROYECTO STRINDBERG, en El Celarg. Entrada libre. El Proyecto Strindberg se llevará a cabo del 18 de mayo
al 17 de junio en la sala de teatro 2 del Celarg. Las
presentaciones de El pelícano serán desde el viernes 18,
con horario de jueves a sábado a las 8:00 pm y domingos
a las 7:00 pm. La señorita julia estrenó el sábado 19 y
tendrá funciones de jueves a sábado a las 9:00 pm y los
domingos a las 8:00 pm. Las entradas para cada obra tienen un costo de 100
bolívares, público general, y 90 bolívares estudiantes y
tercera edad. Las actividades alternativas son
gratuitas. Los boletos pueden adquirirse en las
taquillas del teatro. Más información: @DianaVolpe y
@MarcyAlejandra en Twitter.
Teatro moderno La dirección es excepcional en la conformación de las
situaciones. Como espacio escénico, ambas
representaciones comparten una estructura de madera con
tres espacios que se acondicionan con una variedad de
elementos para diferenciar las dos realidades
Por Joaquin Lugo Tal Cual Digital 30/05/2012
En la Sala de Teatro 2 del Celarg la agrupación Hebu
Teatro presenta "Proyecto August Strindberg" para
celebrar el centenario de la muerte de este dramaturgo
sueco, considerado uno de los padres del teatro moderno.
En doble función se puede disfrutar de las piezas El
Pelícano y La Señorita Julia, con producción ejecutiva
de Diana Volpe, producción general de Rossana Hernández
y dirección de Orlando Arocha. El estilo opresivo y misógino de Strindberg se percibe
en ambos textos. En el primero, con la madre
desnaturalizada que mata de hambre y frío a sus hijos y
se enamora del marido de su hija, y, en el segundo, con
la joven de clase alta que pierde todo en manos de un
aprovechador. La dirección es excepcional en la conformación de las
situaciones. Como espacio escénico, ambas
representaciones comparten una estructura de madera con
tres espacios que se acondicionan con una variedad de
elementos para diferenciar las dos realidades. La
rigidez de la estructura refleja el ambiente asfixiante
de los textos. Esta certera propuesta escenográfica
contrasta con el vestuario, ambos diseñados por el
director, debido a que posee un estilo de época, aunque
sirve para demostrar la imagen de cada personaje. En las actuaciones de El pelícano, Diana Volpe mantiene
un atinado control del cuerpo y el tono vocal que
demarcan las intenciones de Elisa, la madre.
El estreno será el 11 y 12 de Mayo de 2012, en la Casa
de Cultura “Raúl Moreno”, a partir de las 9 de la noche.
Las entradas se pueden adquirir de manera anticipada en
la Casa de Cultura, o enviando un correo a
jachasteatro@gmail.com o llamando al número de tlfo:
657099953. Además esta obra participará el próximo 13 de
mayo en el XXIII Certamen Nacional de Teatro de
Navalmoral de la Mata, siendo elegida entre más de 120
obras presentadas. También asistirá a una Muestra de
Teatro Aficionado que se celebrará en San Vicente de
Alcántara, el próximo 23 de junio, día clave para la
representación puesto que todo lo que acontece en “La
Señorita Guardesa” sucede en la noche de San Juan.
Han var idel öra, ständigt nyfiken och hade den
skarpaste blick. Kom med fyr och flamma och svarta fanor
till jubelfesterna. Hans språk är rikare och spänstigare
än hos någon annan. Det är ett kulturarv som blåser bort
allt damm. Lokalt sett kan man inte påstå att Strindbergsåret varit
märkbart. Men lagom till säsongsvilan gjorde så
Stadsteatern och Folkteatern en Strindbergdag med
textbitar och plockgodis. Teatern lockade med öppna
repetitioner, Cirkus Strindberg med paj- och
pilkastning, några föredrag och litet frågesport. På
Stadsteaterns utomhusservering var vi några som hörde
Johan Gry och Johan Karlberg läsa Paria i konkurrens med
blåsorkester vid Götaplatsen och cafésamtal. Det är en
raffinerat otäck text och de två skådespelarna gjorde
den rättvisa under svåra omständigheter. Men dagen innehöll framför allt Anna Petterssons
gästspel med Fröken Julie. Under en och en halv timma
plockade hon isär klassikern och rensade den på gamla
ideologiska slaggprodukter. Till 95 procent var dialogen
likväl Strindbergs och pjäsen inte bara stod ut med hur
denna lysande skådespelare hanterade stycket. Hon gav
det helt enkelt nytt liv, andra konturer och rika nya
uttryck och innebörder.
Drömspel för tredjeklassare De har spelat in röster, snickrat fönster och gjort all
annan rekvisita. I går fick eleverna i årskurs 3 se
pjäsen de varit med och skapat, Lilla Drömspelet.
Av Ann Richardsson Helsingborgs Dagblad 29 maj 2012
BÅSTAD. Elever från årskurs tre på Östra Karups skola
och Backaskolan i Grevie tog i går morse bussen till
Båstad för att titta på teater. Under terminen har de
gjort teckningar på temat drömmar och i slöjden har de
både sytt och snickrat saker som nu används i
föreställningen, Lilla Drömspelet. – Vi fick träbitar som vi sågade och målade och så satte
vi dit plast, säger kusinerna Ebba och Hanna Bertilsson
från Östra Karup om de fönster som de snickrat i hop.
A Swedish Love Triangle, With Some Slight Revisions
By Eric Grode New York Times May 28, 2012
August Strindberg isn’t the first playwright who springs
to mind when the phrase “comedy of manners” is uttered.
Depending on how boisterous you find Georg Büchner and
Neil LaBute, he may be the last. Nonetheless, the newly christened August Strindberg
Repertory Theater has sprung to life with a dapper
production of that Swedish master’s obscure comedy
“Playing With Fire.” Instead of the relentless misogyny
and scorched-earth worldview of his better-known “Miss
Julie” and “Dance of Death,” we get aphorisms and
flirtations. (Well, up to a point: “I love your soul,
even though it is weaker than mine” is what passes for
sweet nothings in the land of Strindberg.) And, as if kicking off with this 1893 rarity weren’t
eye-catching enough, the troupe — which has joined
forces with the Negro Ensemble Company — has relocated
the play to an upper-class African-American enclave of
Martha’s Vineyard in the summer of 1926. So now the
audience’s recalibration has been expanded to include
“Strindberg,” “comedy of manners” and “Jazz Age.” With
an all-black cast. Playing with fire, indeed — and,
unfortunately, getting a bit singed in the process.
There was nothing August about Strindberg As brilliant a playwright as Strindberg was, his life as an
alchemist, practitioner of the occult and downer of absinthe
remains as compelling as his work.
By Alexander Adams The Spiked Review of Books, Issue no 56, May 2012
Strindberg: A Life,
by Sue Prideaux
Sue Prideaux opens her biography of playwright August
Strindberg with the Strindberg family arriving in Copenhagen
during a lengthy period of self-imposed exile from Sweden.
Strindberg, in search of accommodation, had been directed to
the local castle by a gypsy. The family arrived at dusk and
an eccentric host and hostess (ostensibly mistress and
servant but actually brother and sister) proceed to put on a
bizarre magic display for the Strindbergs, accompanied by
dirges on a hurdy-gurdy. Growing increasingly alarmed, Strindberg (prey to portents
and magical signs) was anxious to leave. However, given a
brief tour of the castle in near darkness, he finally agreed
to take rooms there. Only on returning next morning did he
discover the squalid state of his rooms and the noisy
menagerie in the gardens. The sinister servant threatened
the family with a pistol and Strindberg was seduced by a
maid and subsequently charged with sexual intercourse with a
minor. (It turned out she was actually above the age of
consent.) The shenanigans at the castle would come to
inspire some aspects of Strindberg’s most popular play, Miss
Julie.
Strindbergs inre liv i faksimil August Strindbergs Ockulta dagboken är komisk, tragisk,
vacker och i många stycken vanvettig, men framför allt
oemotståndligt levande.
Av Pauli Olavi Kuivanen Norrköpings tidningar 2012-05-24
AUGUST STRINDBERG Ockulta dagboken Norstedts
Karl Jaspers fastslog helt frankt att Strindberg var
sinnesjuk. Men tolkningarna har varit många och en närmast
ändlös rad av auktoriteter har tagit sikte på Infernokrisen
för att reda ut författarens själstillstånd. Psykologerna har förklarligt nog varit mer angelägna att
ställa en diagnos, men angett så skilda orsaker som
schizofreni, hjärnskador och absintförgiftning. Samtidigt
har åtskilliga litteraturforskare och kritiker - bland dessa
Gunnar Brandell och Olof Lagercrantz - valt att uppfatta
symptomen som uttryck för en medveten strategi för att
livnära kreativiteten. De flesta har utgått från de självbiografiska verken, men
själva urtexten är Ockulta dagboken som Strindberg förde
under tolv år. Länge befann den sig utom räckhåll för
flertalet forskare och ingick i Gröna säcken - Strindbergs
arkiv - som deponerades på Nordiska museet innan materialet
1922 flyttades till Kungliga biblioteket. Redan på
konvolutets framsida kan man läsa att dagboken inte får
tryckas eller lånas ut. Men lagom till hundraårsdagen av Strindbergs död den 14 maj
i år utkom anteckningarna i en ny, praktfull upplaga som
omfattar tre volymer och ingår i den snart fullbordade
Nationalutgåvan. Den består av två folianter, som återger
handskriftsoriginalet i färgfaksimil och boktext. Den tredje
delen består av kommentarer till de olika textpassagerna.
NORRKÖPING Söderkåkar och Shakespeare. Barnteater och
bygdespel. Även i sommar kommer länet att sjuda av teater.
24 olika teateruppsättningar planeras.Folkbladet var med när
alla entusiastiska teatergrupper strålade de samman på Arbis
häromdagen.
En kostymklädd revyprimadonna, indianer, ett koppel mylingar
och rymlingar. Alla länets sommarteaterentusiaster är här på
Arbis och kostymerna ger en vink om vad som ges på länets
scener i sommar. Bland de 24 föreställningar som spelas i länet finns t ex
den komiska farsoperetten Mimmi från Möllevången, Uffe
Holmertz sommarteater En ovanligt vanlig dag (med Robban
Zetterberg), bygdespelet Vid Starbergets fot och Strindbergs
Moderskärlek i modern tappning.
Vill du träffa Indras dotter? Håller du kanske med henne om
att det är synd om människorna? Då har du chansen att se
henne på Västmanlands Teater i höst, då Strindbergs pjäs
"Ett drömspel" kommer att sättas upp.
August Strindberg (“The Dance of Death,” “Miss Julie”)
wasn’t known for his comedies. The current revival of the
Swedish playwright’s rarely seen 1893 work “Playing With
Fire” isn’t going to change that. Translated by Ulrika Brand and adapted by Leslie Lee (“The
First Breeze of Summer”), this all-black co-production by
the Negro Ensemble Company and the August Strindberg
Repertory Theatre moves the setting to 1926 in the Oak
Bluffs neighborhood of Martha’s Vineyard. Something has
clearly been lost along the way. The play concerns the romantic triangle among aspiring
artist Newt (Nathan James), his wife, Kersten (Toccarra
Cash), and their ne’er-do-well friend Axel (James Edward
Becton). Axel’s bent on seducing Kersten, which Newt doesn’t
seem to mind since he’s got eyes for his beautiful cousin
Adelle (Jaleesa Capri). Adelle, meanwhile, is being pursued by Newt’s father (Jolie
Garrett) — “a member of the East Coast colored elite” — who
grudgingly bankrolls his son’s artistic dabbling; Newt’s
mother (Elizabeth Flax) seems oblivious to it all, walking
around whistling “What a Friend We Have in Jesus.” Lee’s attempt to make the play more accessible only succeeds
in adding a different layer of exoticism. (I doubt
Strindberg’s original includes offstage moans of sexual
ecstasy and a scene in which a man manually stimulates a
woman under her dress.) The Chekhovian-style comedy falls
flat, with the performers foundering under Robert Greer’s
stilted direction. Strindberg completists will probably want to check out such
a curiosity. But this damp “Playing With Fire” doesn’t give
off any sparks.
Strindberg & Cinema in Los Angeles
Palaces of memory: August Strindberg and
Ingmar Bergman
By Richard Adams World Socialist Web Site 21 May 2012
Strindberg & Cinema: A Film Festival, presented by the
August Strindberg Society of Los Angeles at the Silent Movie
House, May 8, 15 and 22, 2012.
The second night of the Strindberg & Cinema Festival
featured two films that Ingmar Bergman made for Swedish
television: a filmed production of August Strindberg’s A
Dream Play (1963) and Bergman’s acclaimed self-portrait of a
theatre director, After the Rehearsal (1984). While After
the Rehearsal was released internationally as a feature film
after initially airing on Swedish television, this was the
first time that A Dream Play had been shown in North
America. Typically, this site is reserved for commentary on new work,
but there are times when an unexpected juxtaposition casts
old and even supposedly familiar works in fresh and deeper
perspectives. It had been some twenty years since I’d seen
After the Rehearsal. I remembered it as a wry, often
insightful, at times pointed commentary on the art of
theatre, especially the elusive arts of directing and
acting.
Bergmanfestivalen i Stockholm fyller hela Globenannexet.
Katie Mitchells filmiska uppsättning av ”Fröken Julie” är
tänkt som en upplevelse av livet självt och kräver en större
scen än Dramatens.
”Strindie” säger Katie Mitchell kärleksfullt. Även tidigare
hon gästat Dramaten, bland annat som regissör av Strindbergs
”Påsk”. Till Bergmanfestivalen, 27 maj till 6 juni, är hon
inbjuden med sin originella uppsättning av ”Fröken Julie”,
gjord på Berlinteatern Schaubühne, med en teknik som frälst
till och med teaterfientliga ungdomar. Katie Mitchell blir själv uttråkad av det teatrala.
Tillsammans med videokonstnären Leo Warner har hon nu gjort
en föreställning som är lika mycket film som teater. På en stor skärm ovanför scenen syns skådespelarna samtidigt
som de agerar och filmar sig själva. Ljudeffekterna och
musiken spelas upp simultant med skådespeleriet. Inget är
förhandsinspelat, även kameramännens bilder visas direkt.
Teaterns magi ska inte gå förlorad vilket krävt en minutiös
koreografi. - Det svåraste är att inte snubbla på sladdarna, säger Katie
Michell vars arbetssätt föddes ur en längtan efter att fånga
skådespeleriets detaljer även på teaterscenen.
Strindbergårets tyngsta bok är praktverket Strindbergs
världar med lika mycket bild som text. En bok där det blir
tydligt hur Strindberg konstruerade sig själv som
författarpersonlighet och varumärke. Årets Strindbergpristagare, Björn Meidal, är bokens
författare. Men i ett första steg var uppdraget dans-och
teaterfotografen Bengt Wanselius. Som ansedd bildredaktör
fick han för tre år sedan förfrågan från förlaget Max Ström
om att göra en bilderbok om August Strindberg. Han hade
tidigare gjort en om Ingmar Bergman för samma förlag. En skribent behövdes också för de bildtexter boken var tänkt
att innehålla. Bengt Wanselius föreslog en
litteraturprofessor vid Uppsala universitet, Björn Meidal,
en av världens mest välrenommerade Strindbergforskare.
Cecilia Grönberg från Stockholm har utsetts till 2012 års
Grez-sur-Loing-stipendiat för sitt projekt ”Bland franska
bönder 126 år senare. Strindberg och visuell sociologi”.
Projektet innebär ett återskapande av förlorade fotografiska
dokument i August Strindbergs fotspår. Strindberg började
skriva boken ”Bland franska bönder” under den tid han var
bosatt i Grez hösten 1885. Bilderna som togs till boken
finns dock inte bevarade. Cecilia Grönbergs
återiscensättningar kommer därför att utgå från Strindbergs
reseanteckningar. Projektet är intressant inte minst för att
2012 markerar 100-årsjubileet av Strindbergs död. Målet med
Cecilias Grönbergs projekt är en bokpublikation. Grönberg är
doktorand på Högskolan för fotografi vid Göteborgs
universitet.
Text: David Andersson Ystads Allenhanda 21 maj 2012
Gästkrönika. I förra veckan var det 100 år sedan August Strindberg dog.
Naturligtvis högtidlighålls detta på olika sätt under hela
året. Strindbergsjubileer brukar vara populära. År 1999, då
författaren skulle ha fyllt 150, läste man varje dag ett
brev av honom på radion. Har vi någon nationalförfattare är det förvisso Strindberg.
Trots detta har han lyckats behålla sitt rykte som rebell,
och idol för många vänsterskribenter. Trots sin kvinnosyn,
sin politiska ombytlighet och sina konstiga religiösa och
vetenskapliga spekulationer lyckades Strindberg under sina
sista år bygga en allians med den framväxande
arbetarrörelsen. Han fick också sin konkurrent Verner von
Heidenstam stämplad som reaktionär. Redan 1931 varnade den socialistiske litteraturhistorikern
Victor Svanberg för ”Strindbergskulten”, och pekade på
Strindbergs många reaktionära åsikter. Det har inte hindrat
vänsterskribenter som Olof Lagercrantz och Jan Myrdal från
att dyrka honom.
Sex, lögner & Strindberg Många könsord i Mankells enaktare om skalden
Av Claes Wahlin Aftonbladet 2012-05-20
DRAMA Henning Mankells Lögnhalsarna – nio enaktare om
Strindberg (Leopard förlag) består av nio dialoger där en
ung, ännu långt i från berömd Strindberg rasar, mjuknar och
pratar i sina möten med, i tur och ordning, Fadern,
Skådespelerskan, Hyresvärdinnan, Siri von Essen, Hjalmar
Branting, En prostituerad, Snickaren, Carl Larsson och, till
sist, Verner von Heidenstam. Alla retar de sig på honom, liksom han retar sig på dem. Många av dialogerna handlar häpnadsväckande mycket om sex
(några om klass). Könsorden är många. Orden är ännu fler,
och det är väl just det senare, jämte det att replikerna
rent språkligt lätt kan byta plats med varandra, som gör
Mankells enaktare tämligen enahanda. För mycket berättas
helt enkelt. Att sedan Strindberg porträtteras utifrån vår tids kunskap
om hur det gick sedan (genombrottet, berömmelsen, etc), och
med ett ständigt ombytligt humör, får mig att undra om det
inte hade varit mer lyckat att förvandla dessa dialoger till
en enda pjäs, ett slags vandringsdrama. Att skriva pjäser om dramatiker är inte lätt, helst ska
författaren vara av åtminstone nästan samma kaliber som sina
objekt.
Strindbergsåret fortsätter och på Stadsteatern i Stockholm
sätter Thommy Berggren upp "Tribadernas natt" med en
porträttlik Shanti Roney som August Strindberg.
En rätt stökig lokal, illa upplyst men fylld av ting som
retar ögats nyfikenhet. Scenografen Anna Asp tar hela
scendjupet i anspråk, staplar rader av gröna ölbackar längs
ena kortsidan, bygger ett berg av kaféstolar längst bak i
fonden. Huller om buller en mängd lagrad teaterrekvisita. På det
pappersbelamrade slagbordet i förgrunden Fröken Julies
fågelbur. Året är 1889, platsen en repetitionslokal på Dagmarteatret i
Köpenhamn. Här skulle "Fröken Julie" ha gått upp till
urpremiär men stoppades av censuren och måste ersättas med
"Den starkare".
Brottningen med Gud präglade begravningen På 1880-talet utnämnde August Strindberg sig själv till
ateist, men efter Infernokrisen närmade han sig
kristendomen. När Nathan Söderblom jordfäste honom den 19
maj 1912 utgick han delvis från understrykningarna i
Strindbergs andaktsböcker.
Av Caroline Krook SvD 19 maj 2012
August Strindberg avled i sitt hem på Drottninggatan i
Stockholm tisdagen den 14 maj kl 16.30 1912 efter en lång
dödskamp med svåra smärtor. Närvarande i rummet var
hushållerskan Mina Boklund och sjuksköterskan Hedvig
Kistner. Han sköttes i första hand av sin systerson Henry
von Philp som var gift med hans dotter Greta. von Philp var utexaminerad läkare men oerfaren och han
vägleddes i behandlingen av professor Karl Petrén i Lund.
Den 6 maj konsulterades dr Israel Holmgren som kom till
sjukbädden. Denne ställde diagnosen cancer peritonei cum
ascitide. Kirurgdocenten Gunnar Nyström från Uppsala
tillkallades för att utföra de tappningar som blev
nödvändiga, sedan han fått vatten i buken. Enligt
Strindbergs önskan obducerades inte kroppen. Strindberg hade bett Hjalmar Branting hjälpa familjen att
ordna med begravningen. Han, eller möjligen Strindbergs gode
vän stadsnotarie Nils Andersson i Lund, bad professor Nathan
Söderblom, sedermera Sveriges ärkebiskop, förrätta den
kyrkliga akten. Det var ett naturligt val. Söderblom hade på
många olika sätt stöttat Strindberg. De hade vistats i Paris
samtidigt och då Strindberg vårdades på sjukhus för eksem,
fick han till stånd en insamling åt honom och ett av de
sista brev Strindberg skrev var för att tacka och betala
tillbaka.
Entorno intelligente, publicado por El Nacional, 18 de Mayo
del 2012
"Hay muchas maneras de asesinar a la gente", le dice Axel a
la madre de su esposa. Diana Volpe encarna a esa mujer fría
que vestida de luto teme la presencia fantasmal de su marido
muerto. La escenografía simula un apartamento con paredes de
madera y la ambientación corresponde a la época de
principios de siglo XX. La actriz, junto a Ricardo Nortier,
Nirma Prieto, Jesús Nunes y Daniela Leal desarrollan la
pieza del dramaturgo August Strindberg, El pelícano. En la
obra se plantea el egoísmo y la corrupción de una madre que
hostiga a su familia, totalmente contraria a la actitud que
toma el ave que inspira el título del montaje. Para conmemorar los cien años del fallecimiento del escritor
sueco, Hebu Teatro presentará el Proyecto Strindberg desde
hoy y durante un mes. Orlando Arocha es el director
designado. UNA SEÑORITA DE CUIDADO En la segunda pieza de la propuesta,
hay un mensaje cruel que critica la lucha de clases sociales
marcado por el estilo del teatro realista. La protagonista
se deja guiar por la seducción y no se dará cuenta hasta
dónde llegarán las consecuencias de sus actos. En la escena, Cristina está sentada a la espera de su novio.
Entra por la puerta y se escucha al fondo una rumba que
corea: "¡Hoy es noche de San Juan Bautista! ¡Trae la
cerveza, trae la comida y entonaremos esta melodía y
bailaremos esta melodía!".
Entorno intelligente, publicado por Tal Cual, 18 de Mayo del
2012
Se trata siempre de un conflicto de poder. El sexo, la clase
social, la posición en el hogar son sólo la excusa; la
verdadera intención es mostrar el lado miserable que a veces
no resulta tan evidente. August Strindberg, el artista
atormentado que pasó del realismo al simbolismo y que alteró
los preceptos de la dramaturgia universal, es el
protagonista de un ciclo que organizan Hebu Teatro y el
Teatro del Contrajuego para dar a conocer en el país obras
que inviten a la reflexión. El programa, que comienza hoy y
culmina el 17 de junio, incluye galerías fotográficas,
conferencias, lecturas dramatizadas y el montaje de dos de
sus piezas más importantes, El pelícano y La señorita Julia,
presentadas una a continuación de la otra. Las escenografías fueron hechas de madera. Paredes,
columnas, suelos y existencias lucen duros, fríos, rajados.
El presente de los personajes está carcomido por los traumas
y el egoísmo. La puesta recrea un ambiente estéril,
enfermizo. El pelícano transcurre en una casa helada, asediada por
sombras y vientos que asemejan fantasmas. Los integrantes de
una familia velan la muerte del padre mientras se pelean por
herencias y rencores. Las palabras de la madre laceran, las
reacciones de los hijos van de la sumisión a la locura y el
yerno se maneja con violencia y manipulación. La historia es
protagonizada por Diana Volpe, Ricardo Nortier, Jesús Nunes
y Daniela Leal. La señorita Julia introduce en escena a una joven de la alta
sociedad que se ha cansado de las poses y de las costumbres
de ésta y decide seducir a su sirviente la noche de la
Fiesta de San Juan. Su posición social choca con el vigor
masculino del otro. Interpretados por Yuri Pita y Abilio
Torres, los personajes del montaje arrastran los dramas de
las diferencias sociales. Rossana Hernández completa el triángulo en la piel de
Cristina, novia del joven mozo.
For the 100th anniversary of his death, the Swedish
Institute of Paris is presenting a photography exhibition
"L'image d'August Strindberg" through October 14, 2012. If August Strindberg (Stockholm 1849-1912) (Stockholm
1849-1912) is above all known in France where he resided,
for his plays, he was also a novelist, essayist, poet,
painter, photographer and… alchemist. As photography began
spreading throughout the world, August Strindberg quickly
understood its importance. Not only as a reflection of his
own image, but also for the artistic and alchemical nature
of the medium. The illustrious playwright often visited
nearby photography studios, including that of professional
photographer Otto Wegener in Paris, the amateur Otto
Johansson’s studio on the island of Furusund in the northern
archipelago of Stockholm. As Björn Meidal, Professor at the Uppsala University and
Strindberg specialist commented, “he was obsessed by the
observation and the analysis of his own image. He attacked
the lack of depth in professional photographers’ work and
often said that “in this field, a beautiful picture is
essential! The soul, expression, is secondary!”
Anita Persson kommer cyklande direkt från tryckeriet med
cykelkorgen full med exemplar av sin tryckfärgsdoftande nya
bok ”Vandra med Strindberg, Fem vandringar i Stockholm”.
Anita Persson kan sin Strindberg efter att ha varit
intendent på Strindbergsmuseet och lett
Strindbergsvandringar i tre decennier. Den så kallade Strindbergsfejden är temat i en av
guidebokens vandringar som läsaren kan göra på egen hand.
Strindbergsfejden började den 29 maj 1910 när Aftontidningen
publicerade en artikel av August Strindberg där denne gick
till totalangrepp på tidens Karl XII-dyrkan och därmed
förskaffade honom konservativa fiender. ”De stora personliga egenskaper man pådyvlat den skägglöse,
saknade han totalt … Sitt land övergav han fegt, sedan han
utarmat detsamma; … Såsom enväldig voro dock han handlingar
oansvariga och hans person sakrosant.”. skrev August
Strindberg bland annat om ”hjältekonungen” Karl XII.
Aftontidningens redaktion låg på Drottninggatan 83 inte
långt från Strindbergs hem i Blå tornet. Strindbergsfejdsvandringen fortsätter längs Drottninggatan,
med en avstickare in på Adolf Fredriks kyrkogård där
Strindbergs kanske argaste antagonist Sven Hedin ligger
begraven. Förutom Strindbergsfejden är Strindbergs teaterstad,
Strindberg i arbetarrörelsens kvarter, Kymmendö
(verklighetens Hemsö) och Från början på Riddarholmen till
slutet i Blå tornet teman för de övriga vandringarna i Anita
Perssons nya bok.
Recensioni: Hystrio, a. XXV, n. 2, aprile-giugno 2012 trimestrale di teatro e spettacolo
pp. 122, euro 10, 00 ISSN 1121-2691
[...] Il “Dossier August Strindberg”, ricco e articolato omaggio
al drammaturgo scandinavo in occasione dei cent’anni della
sua morte, è affidato alla pregevole cura di Laura Bevione e
Diego Vincenti, che si avvalgono della collaborazione di
autorevoli studiosi. Uno di questi, Franco Perrelli, fa il
punto sulla nodosa questione delle etichette che hanno da
sempre accompagnato l’opera dello svedese, optando per una
miscela densa di «romanticismo, pessimismo, occultismo e
spiritualismo barocco». La formazione culturale di
Strindberg, come bene spiega Jorgen Stender Clausen, è
radicata nelle saghe mitologiche nordiche, poi emigrate
nelle commedie (Maestro Olof) e assimilate, attraverso la
lettura di Georg Brandes, alla lezione di Kirkegaard. Un
altro autorevole studioso, Roberto Alonge, propone un
confronto tra Il padre di Strindberg e Il costruttore
Solness di Ibsen per dimostrare il protofemminismo presente
nel primo e sollevare qualche dubbio sulla canonica
definizione del secondo quale paladino dei diritti delle
donne. Ancora Perrelli affronta aspetti poco noti della
figura di Strindberg ma di fondamentale importanza, come la
direzione dal 1907 al 1910 del Teatro Intimo di Stoccolma
(162 posti) in cui praticò l’esercizio di istruttore di
attori, che allora competeva al drammaturgo, seguendo
percorsi legati tanto al simbolismo quando al naturalismo.
Dopo aver ricordato scandali e polemiche provocate da
diversi allestimenti a partire dalla fine dell’Ottocento,
Björn Meidal ripercorre il periodo vissuto all’estero
(1883-1899) in Francia, Svizzera, Austria, Germania e
Danimarca, mosso da una sorta di autoesilio e da obiettivi
legati alla ricerca di affermazione internazionale.
By J. Kelly Nestruck The Globe and Mail, May. 16 2012
As spring has sprung, Toronto theatre’s fancy has been
heavily turning to thoughts of love. Despite the bright
skies outside, the city’s stages are awash in dark romances,
ones underscored by violence rather than violins. Following hot on the heels of American playwright Rajiv
Joseph’s exciting Gruesome Playground Injuries, we now get
the Canadian premiere of British playwright Bryony Lavery’s
Stockholm, a two-hander that would work very well under the
title Ghastly Kitchen Accidents. [...] The title Stockholm, it becomes clear, refers to more than
the Swedish city these two Bergman fans plan to visit on
holiday. Lavery paints Todd and Kali’s relationship as a
hostage situation – though to what extent she feels this
Stockholm syndrome metaphor might be extended to all couples
is left dangling. The title has a third, more subtle resonance. It’s the
birthplace (and deathplace) of August Strindberg, the
notoriously misogynist playwright who, despite his
prejudices, wrote great characters for women. Kali certainly
seems cast in the mould of such power-hungry anti-heroines
as Miss Julie or Laura in The Father, while Young seems one
of Strindberg’s weak victims of the modern matriarchy. It’s
provocative to find a female playwright taking up
Strindberg’s mantle, and a pair of feminist theatre
companies teaming up to produce the result.
Festival brukar betyda folkfest och det gäller även för
Uppsala Pride. Men här finns också plats för allvar:
HBTQ-rättigheter står i fokus och årets tema är Kropp och
hälsa. [...]
På söndag arrangeras ett seminarium under rubriken
Anti-Strindberg. Tanken är att uppmärksamma feministiska,
queera och homosexuella kulturpersoner. Namnet är en lek med
Strindbergåret (2012 var det 100 år sedan August Strindberg
dog) och syftet är att skapa en motpol till det som
arrangörerna ser som en stark dominans av vita,
heterosexuella män i svenskt kulturliv.
Per Olov Enquists pjäs ”Tribadernas natt” från 1975 kan
verka som beställd till detta Strindbergsår, en pjäs
ihopdiktad av stoff från Strindbergs liv och inte minst hans
relation till kvinnan. I måndags hade pjäsen premiär på
Stockholms stadsteater, i regi av Thommy Berggren och med en
oerhört porträttlik Shanti Roney i rollen som August.
”Ni har en fin liten kvinna inom er, herr Strindberg” säjer
Marie Caroline David, hon den vämjeliga danska
alkoholiserade tribaden som förvridit huvudet på hans hustru
Siri von Essen. Enquists pjäs är full av sådana här
skarpsinniga iakttagelser som han lägger i rollfigurernas
munnar, i denna mycket välkomponerade pjäs vars avsikt att
avkläda Strindberg snabbt röjs. Ett slags inverterad
Strindbergs-pjäs alltså, en dramatiker i full kontroll som
just inte låter något omedvetet bubbla fram. Och regissören Thommy Berggren har tagit sig an pjäsen med
den slags naturalistiska sanning han bekänner sig till, i
Anna Asps vackra naturtrogna och mörka Dagmar-teater i
Köpenhamn fylld med backar av öl av känt danskt märke där
man ska repetera ”Den starkare” efter att Fröken Julie
förbjudits. Men av någon anledning tappar uppsättningen rytm och tempo,
kanske i ett slags premissomkastning. Här förefaller
gestalterna ha samlats för att i första hand ha en
uppgörelse och inte för att repetera en pjäs vilket gör det
hela märkligt spänningslöst. Rollgestalterna befinner sig,
på nåt vis orörliga, där i sina känslotillstånd och säjer
sina skarpsinnigt genomskådande repliker. Strindberg själv
har på otaliga vis redan gestaltat vilken fin liten kvinna
han har inom sig, men han skulle aldrig låtit någon säja
det.
La Provincia, Opinión 16 de mayo de 2012 Diario de Las Palmas
ELISA RODRÍGUEZ COURT
LAPROVINCIA@EPI.ES Cada cual sueña a su modo con esa
cajita de pesca de color verde como la que tanto anhela un
personaje de una obra de teatro que escribió Strindberg. Su
mayor deseo es que la vida le conceda una de esas cajas
verdes en las que los pescadores guardan la carnada, el hilo
y los anzuelos. El tiempo transcurre y el hombre envejece sin que se haga
realidad su sueño. Sin embargo, finalmente los dioses se
apiadan de él y le conceden su deseo. Con el tan ambicionado
regalo entre sus manos, se aproxima a la parte delantera del
escenario. Observa la caja durante un buen rato y después,
en lugar de mostrar alegría, clava su mirada en el público y
exclama con profunda tristeza: "No era este verde?" Una cajita de pesca verde puede ser, por tanto, una cosa muy
común y también un milagro. Depende de la clase de ojos que
la engalanen, bien de gris o de luz. El posible misterio
estriba en la propia mirada, del mismo modo que el misterio
del canto de un pájaro reside antes en el interior de quien
lo escucha. Como escribe Emily Dickinson en unos versos: "El
ave está en el árbol", //me indica algún escéptico.// "No
señor: ¡en usted!" La cajita verde se alojaba en el imaginario del personaje de
Strindberg y el placer de la ilusión, como suele suceder,
terminó por revelarse superior al placer de la consumación.
Cómo iba a alcanzar el objeto conseguido la potencia de lo
imaginado. Al final queda encerrado el primero en el
desolado desván del cumplimento, un cuartucho que apenas
puede competir con la imaginación, con la libertad en el
aire. Tal vez por eso nuestros recuerdos favoritos no se
remitan al momento de la conquista de los deseos, sino a la
atmósfera previa, tejida de planes y de expectativas que
crean acontecimientos. Quizá debido también a lo mismo, se
tema antes que se extinga el deseo que el hecho de que este
no resulte satisfecho. Al menos así podremos seguir
proclamando, como el personaje de Strindberg: "No era este
verde?"
Strindberg’s classic tale, “Miss Julie,” is relocated from
1874 Sweden to Post World War II London in Patrick Marber’s
“After Miss Julie.”
‘After Miss Julie’ Focal Point Theatre Company, Piccolo Theatre, 600 Main St.,
Evanston
Focal Point Theatre Company’s Artistic Director Melissa
Albertario thinks that a good move. That’s why the Deerfield
native is staging the Chicago premiere of the play as the
first full-length production in Focal Point’s inaugural
season. Albertario fell in love with the play while studying in
London where she earned a master of fine arts degree in
directing from the University of Essex. Since Marber’s play
is set in 1945, on the eve of an election night when the
Labour Party defeated the conservative incumbents,
Albertario thought it paralleled the political situation in
this country when she returned three years ago. She noted
that there was also, “The turnover from an incumbent to a
new party that was promising hope and peace. The more time
went by, the more I got to witness the fallout from that
turnover. The play became more and more relevant. It was a
great project to pick at the right time.”
Thommy Berggrens iscensättning av Tribadernas natt lämnar
legenden Strindberg på papperet, oförlöst. Skådespelarna på
scenen blir aldrig människor av kött och blod.
August Strindberg brottades med sin Gud som en Jakob.
Eftervärlden tampas med August själv. Så många roller, så
många åsikter och utfall – och så evigt oåtkomlig som person
med sina stora ögon och aningen galna blick på
fotografierna, oftast dold bakom sin knäppta, svarta bonjour
och höga hatt. P O Enquist skrev 1975 förstlingspjäsen Tribadernas natt om
en sen kväll på Dagmarteatret, Köpenhamn 1889. August och
Siri är på väg att skiljas men behöver som vanligt pengar.
Siri bildar Skandinaviska försöksteatern och till sist,
efter krångel med censuren, får man spela kortpjäsen Den
starkare. Siri och väninnan Marie David, tämligen öppet
lesbisk, ska repetera, Strindberg dyker upp och vill
regissera – också denna kväll.
RECENSION: Tribadernas natt på Stockholms stadsteaters
Klarascen är ett lågmält triangeldrama. Susanne
Sigroth-Lambe har sett en känslomässig uppgörelse.
Shanti Roneys August Strindberg gör en närmast förströdd
entré på Klarascenen. Han fingrar på ett par tåspetsskor som
hänger på en dansträningsstång, laddade med kvinnlig
bräcklighet. Går vidare med små steg och slår sig ned vid en
huggkubbe, där kanske nyss en grönsiska mist huvudet. För
fågelburen på bordet i mitten av scenen är tom och en
teateraffisch på väggen berättar om Fröken Julie. På själva hundraårsdagen för August Strindbergs död har
Stockholms stadsteater valt att ha premiär för en pjäs om
författaren. P O Enquist debuterade som dramatiker med
Tribadernas natt 1975. Den kritiserades då för att snaska i
Strindbergs privatliv, men har gjort succé efterhand och
spelats i ett tjugotal länder.
Ein übervoller Zettelkasten August Strindberg: "Notizen eines Zweiflers", Berenberg
Verlag
Von Gabriele Killert Deutschlandfunk 14.05.2012
Der Schwede August Strindberg gilt als einer der radikalsten
und sprachmächtigsten Neuerer des europäischen Theaters. Aus
Anlass seines Todes am 14. Mai vor 100 Jahren hat die
Übersetzerin Renate Bleibtreu "Notizen eines Zweiflers"
herausgegeben: Eine Zusammenstellung meist undatierter
Handschriften aus dem Nachlass im Besitz der Königlichen
Bibliothek.
Kafka fühlte sich besser, wenn er Strindberg las. Er drückte
sich noch etwas deutlicher aus: Ich lese ihn nicht, um ihn zu lesen, sondern um an seiner
Brust zu liegen. Uns, Angehörigen einer nach außen coolen, pathos-aversen
Epoche würde ein so emphatisches Bekenntnis wohl kaum über
die Lippen kommen. Dass Strindberg zu den titanischen
Figuren der Literatur gehört, können wir aber schon
anerkennen. Alles an ihm scheint extrem, superlativ, weit
über Normalmaß geraten zu sein. Seine Energie, sein Ego,
seine Leidenschaften, Liebe und Hass, seine Rigorosität und
bi-polaren Stimmungen: schwelgerische Begeisterung schlug um
in Verachtung, manischer Größenwahn in panische
Selbstzerknirschung; er war extrem reizbar, geplagt von
Ängsten und paranoiden Zwangsvorstellungen bis in
Grenzbereiche des Psychotischen. Hinter der imposanten hohen
Stirn tobte ein beständiger Kampf mit dem inneren Dämon, der
ihm als dem neuen Hiob und literarischen Erlöser zur Prüfung
seiner Leidensfähigkeit auferlegt war, davon war Strindberg
in untrüglichem Sendungsbewusstsein überzeugt. Ein Leben
hart am Abgrund, das seine Zeit-genossen erschauern ließ:
The following short story by Momus — an account of an
entirely fictitious set of new photographic self-portraits
of August Strindberg, the intense, visionary and choleric
Swedish dramatist — was commissioned by Per Stam of the
Stockholm Strindberg Society for publication in their
yearbook, Strindbergiana. It appeared in the 2012 volume,
the 27th in the series. The photographs that accompany it
are actual Strindberg self-portraits. Thanks to all at
Strindbergiana for allowing me to conduct this “unreliable
tour” across their pages.
Teater
Herr Strindberg och jag Sagateatern, Umeå Manus: August Strindberg Av och med: Hans-Ola Stenlund
Jag kan förstå skådespelaren Hans-Ola Stenlunds fascination
för August Strindberg. Både Herr Strindberg och Herr
Stenlund har lite samma konstnärliga uttryck, det där
svulstigt dramatiska. Teatrala. Uppenbarligen är jag inte
ensam om att ha sett Strindberg i Stenlund. Nya
enmansföreställningen ”Herr Strindberg och jag” blir tredje
gången gillt för Stenlund som tidigare spelat Strindberg i
P.O. Enqvists ”Tribadernas natt” och i Hilda Hellwigs
uppsättning av ”Ett drömspel”. Den här gången är dock
utgångspunkten, som föreställningens namn ”Herr Strindberg
och jag” antyder, delvis Hans-Ola Stenlund själv och hans
relation till världsdramatikern. Föreställningen kretsar
huvudsakligen kring nationalskaldens år i Paris i slutet av
1800-talet och hans omtalade Infernokris när Strindberg
gick från labil till spritt språngande galen. Vi möter
rumlaren och amatörkemisten Strindberg men också den
svartsjuke maken Strindberg som överger sina barn trots att
han säger sig älska dem. Med textpartier ur bland annat Fadren tecknar Stenlund en
underhållande och lättsam introduktion till Strindberg och
hans liv. Att det är en Strindberg vi sett förut gör inte så
mycket – Stenlunds porträtt av Strindberg balanserar fint
mellan prålig upptagenhet och senköpt ångest och ger en
mänsklig Strindberg som är lätt att tycka om. Frågan är bara
vad som hände med Strindbergs motspelare Hans-Ola? Var tog
egentligen ”jag” vägen i ”Herr Strindberg och jag”? Stenlund
kliver endast ett fåtal gången ur rollen som Strindberg och
berättare och då med frågor och kommentarer som säger
ytterst lite om Hans-Ola och hans relation till Strindberg.
Vem är ”jag” i Stenlunds pjäs? Det hade jag velat veta.
Av Henrik Hultqvist Västerviks Tidningen 2012-05-14
Han är mest känd för sina romaner. De som tog en Lunch med August Strindberg på Västerviks
musikbibliotek fick lära känna en del nya sidor.
På måndagen hundra år efter August Strindbergs död hyllades
författaren i ett lunchprogram kallat "Lunch med August
Strindberg". Tio romaner, tio novellsamlingar och sextio dramer har gjort
honom till en av Sveriges mest produktiva författare. Det finns också en del mer okända sidor av honom. - "Du ser att jag är en djefla man, som kan som kan göra
många konster", skrev han i ett brev till Edvard Brandes,
berättar Marcus Brännström från musikbiblioteket.
Av Anders Sjögren Västerbottens-Kuriren 15 maj 2012
I går var det exakt 100 år sedan August Strindberg avled. I
dag återvänder Anders Sjögren till året 1912 och berättar
hur Verner Ölund från Bjurholm var med och introducerade
Strindberg för en amerikansk publik. Kanske bidrog han
också, indirekt, till Eugene ONeills utveckling.
Tiden är 19 april 1912, platsen Berkeley Lyceum Theatre på
44:e gatan i New York. Det är amerikansk urpremiär på August
Strindbergs pjäs Fadren. Ja, mer än så: det är första gången
en Strindbergpjäs sätts upp på engelska i New York (och,
sannolikt, i USA). Teatern tillhör inte de största på Broadway, men dess
konstnärliga rykte är gott alltsedan invigningen 1894 med
den första amerikanska uppsättningen av Henrik Ibsens
Gengångare.
Under 15 års tid har Henning Mankell samlat på sig korta
dramatiska texter om August Strindbergs liv, som alla
handlar om ett möte mellan Strindberg och någon känd eller
okänd person - vissa av dem sanna, andra troliga men
uppdiktade. Nu ges de ut i en samling. Jenny Aschenbrenner recenserar Henning Mankells
"Lögnhalsarna"
Pipskägget, hatten, det koleriska temperamentet. Radikal och reaktionär, vetenskapsman och konstnärssjäl,
misogyn feminist. Ok - bara när jag nu försöker rada upp en massa
stereotypiserade kännemärken för det där nationalhelgonet
som just nu firas här och där och överallt så måste jag
själv lite kapitulera inför denna komplexa och på något sätt
just på grund av sin monumentala sårbarhet - heroiska
människa. Jag känner hans dragningskraft. Och kan därför både förstå och sympatisera med Henning
Mankells projekt: att skriva nio enaktare som alla baserar
sig på den riktiga Strindbergs riktiga liv. Nio möten på tu
man hand mellan författaren och samtida storheter som Carl
Larsson och Hjalmar Branting, eller folk ur djupen, en ung
hora, en fattig snickare. Det är lite corny, men visst -
absolut lockande. Men svårt - inser jag efter att ha plöjt alla nio enaktarna
i följd, svårt att inte fastna med foten i kläm i den
dramatiserade litteraturhistoriens något stolpiga
fantasikreationer. Det går inte att komma runt känslan av
ansträngd konstruktion, visserligen både intelligent och
inläst lek med det historiska objektet Strindberg, men inte
blir han mindre pappfigur i Mankells händer. Och jag längtar
lite efter den dag när vi packat ner klippdockan Strindberg
i sin kartong igen, slutat ta på och av hans fina höga hatt,
slutat försöka mjölka varje ögonblick av hans liv på mening
och istället börjat läsa hans ord som ord, igen. De tröttnar jag inte på.
August Strindberg, a 100 años de su muerte 'reviven' sus
obras
Informador 14 de Mayo de 2012
Recuerdan alrededor del mundo al dramaturgo con puestas en
escena
CIUDAD DE MÉXICO (13/MAY/2012).- Considerado por los
especialistas uno de los mejores escritores y dramaturgos
suecos en la historia de ese país, Johan August Strindberg,
autor de novelas como "El cuarto rojo" y "La señorita
Julia", entre otras, será recordado en varios países, a 100
años de su muerte, ocurrida el 14 de mayo de 1912. En México, las celebraciones comenzarán con la puesta en
escena de "Pascua", una de las más célebres piezas del
renovador del teatro sueco, quien nació el 22 de enero de
1849, en Estocolmo, y que la Compañía Nacional de Teatro
ofrecerá a partir de mañana, en el Teatro Guillermo Romo de
Vivar, de Pachuca. Dicha obra narra la vida de un padre de familia que tras una
serie de malos acontecimientos es encarcelado debido a sus
endeudamientos, justo en la semana de Pascua; mientras que
su hija menor también es encerrada, pero en un hospital
psiquiátrico de la época, donde la sociedad es demasiado
costumbrista y rígida.
«Tenemos un país cada vez más empobrecido culturalmente»
El Nacional14 de Mayo del 2012, Entorno Inteligente
D iana Volpe, más que afirmar, se pregunta. Con un dejo de
tristeza en la mirada, habla sobre lo difícil que es hoy en
día hacer teatro en el país. Pero, con la misma intensidad
con la que ha interpretado a personajes como Blanche Dubois
y Greta Garbo, asegura que continuará su trabajo sobre y
detrás del escenario. Llega puntual al encuentro. Lleva con
ella sobre ella, detrás de ella, al lado de ella
vestuario, bastón, maleta y bolso con equipamiento para un
montaje y artículos personales. En breve comenzará una de
las clases que dicta como profesora de los talleres de Hebu
Teatro, agrupación que creó en el año 2008 con el objetivo
de escenificar en el país piezas "duras" como ella misma
define del teatro contemporáneo y clásico. Esta semana
presentará, junto con el Teatro del Contrajuego, el Proyecto
Strindberg. Habla ronco, a veces entre risas y otras tantas
entre pausas, sobre la situación de la dramaturgia y de la
cultura en Venezuela.
A 100 años de la literatura esquizofrénica de August
Strindberg El dramaturgo es considerado el renovador del teatro sueco y
precursor del teatro del absurdo
Por Mi Morelia MiZamora.net 14 de Mayo del 2012
Fuente: Conaculta
México, D.F. (MiMorelia.com).- “El carácter de un hombre
traza su destino”, decía el escritor y dramaturgo sueco
August Strindberg, y en su caso su personalidad irreverente,
crítica, pero también enfermiza, hipersensible y misógina,
lo llevó a convertirse en el autor nórdico más famoso al
renovar el teatro sueco y ser el precursor del llamado
teatro del absurdo. En el marco del centenario de su fallecimiento, acaecido el
14 de mayo de 1912, Suecia celebra el Año Strindberg con
seminarios, exposiciones y diversos homenajes, pues a pesar
de la polémica que desató su obra y sobre todo su vida, su
figura fue tan importante que se dice que cerca de 50 mil
personas acudieron a su entierro. Su obra “La más fuerte”, es considerada uno de los mejores
monólogos de la historia del teatro. Aborda el encuentro
entre dos mujeres, una casada y una soltera, que en plena
Nochebuena exhiben su lucha por el control y el poder. Se trata de una pieza ubicada en el teatro naturalista que
ofrece un retrato sicológico de dos personajes en busca de
la posesión de un hombre que al final no adquiere
importancia, pues lo fundamental es demostrar quién es la
más fuerte. August Strindberg realizó aportes al simbolismo y
expresionismo a finales del siglo XIX y también es autor de
obras como El padre y Sueño, montada en México por Alejandro
Jodorowsky bajo el título de Ensueño.
Hoy, el centenario luctuoso del dramaturgo August Strindberg El mayor renovador del teatro moderno. Pese a su legado,
en México se le conoce poco y no se prepararon actividades
para recordarlo.
Por Emiliano Balerini Casal Milenio 14 Mayo 2012
Dramaturgo, novelista, poeta, filósofo, químico, entomólogo
y considerado el mayor renovador del teatro moderno, el
sueco August Strindberg (1849-1912) cumple hoy cien años de
haber fallecido. A pesar de ello, en México no se preparó
una agenda teatral que muestre la complejidad y riqueza de
su trabajo. Según especialistas, como la psicoanalista Estela Ruiz Milán
y el académico de la Universidad del Claustro de Sor Juana
Víctor Grovas, la falta de interés por presentar en México
sus montajes se debe al desconocimiento de su obra, las
pocas traducciones que hay al español y la complejidad que
tiene el teatro de Strindberg. Asimismo, porque para
directores de teatro y estudiosos mexicanos, Suecia es un
país muy lejano. Esto no quiere decir que en la historia teatral del siglo XX
mexicano se omitieran obras de Strindberg en diferentes
épocas. Al contrario, Julio Bracho montó La más fuerte en
1931, Virginio Mariel presentó en 1953 La señorita Julia,
Alejandro Jodorowsky puso La sonata de los Espectros en 1961
y en 1966 El ensueño.
Der Dichter, der in der Schweiz Arkadien fand Vor hundert Jahren starb der schwedische Autor August
Strindberg.
Konsequent waren die Entscheidungen, die er im privaten
Leben traf, eng sein Bezug zur Schweiz.
Von Hansjörg Betschart Tageswoche 14.5.2012
Am 15. August 1887 telegrafierte August Strindberg aus Basel
nach Stockholm. Danach verliess er hastig die Schweiz. Sein
Zug fuhr vom Areal der heutigen Mustermesse los – dort lag
der damalige «Badische Bahnhof» mit einer Verbindungslinie
zum «Bundesbahnhof». Was hat der schwedische Dramatiker
damals Dringliches an die Redaktion des «Dagens Nyheter»
depeschiert? Bei seiner Einreise 1884 in die Schweiz stürzten der
Familienvater und seine Frau Siri noch mit ihren Kindern
«jubelnd von einem Zugfenster zum anderen, um keinen
Eindruck, keinen Berg im Jura zu verpassen». Strindberg, der
als Chronist, als Dramatiker, als Romancier und Essayist in
Schweden bereits kleine Erfolge gefeiert hatte – zog mit
vagen Hoffnungen in die republikanische Schweiz: Seiner Frau
wünschte er in Genf einen fulminanten Karrierestart als
Schauspielerin am dortigen Theater. Er träumte von einer
Laufbahn als europäischer Autor, ohne Nachstellungen der
monarchistischen Zensur im Norden, und er entwarf für sich
und sie eine moderne Ehe.
Poetischer Provokateur Vor 100 Jahren starb der schwedische Dichter August
Strindberg
Von Florian Ehrich Zur Deutschlandfunk 14.5 2012
Als einer der bedeutendsten Dramatiker seiner Zeit prägte
August Strindberg entscheidend das moderne Theater. Der
schwedische Dichter galt als unbarmherziger
Wahrheitsfanatiker, der für sein Werk keine Indiskretionen
über sich oder seine Mitmenschen scheute. "Der ungeheure Strindberg. Diese Wut, diese im Faustkampf
erworbenen Seiten ..." Franz Kafkas Tagebucheintrag offenbart die Wucht, die das
Werk des Schweden bis heute auf seine Leser ausübt. Der
manisch produktive August Strindberg - sein Gesamtwerk
umfasst über 50 Bände - wird am 22. Januar 1849 in Stockholm
geboren. Als junges Talent erlebt er erste Erfolge, doch
1872 wird sein ambitioniertes Schauspiel "Meister Olof"
zurückgewiesen. Strindberg schärft nun als Journalist seinen
Stil und arbeitet als Hilfsbibliothekar an der Königlichen
Bibliothek. 1877 heiratet der Bürgersohn die aus dem
finnischen Adel stammende Siri von Essen. Die Ehe scheitert,
und Strindberg schildert in dem Roman "Plädoyer eines
Wahnsinnigen" die zermürbenden Auseinandersetzungen:
Niemand lebt mehr, der ihn kannte. Heute vor hundert Jahren
ist er gestorben. Ein Glück, möchte man behaupten, es dürfte
nämlich - was im Geniefall hin und wieder vorkommt - kein
Vergnügen gewesen sein, mit ihm persönlich zu verkehren. August Strindberg war nicht nur Schwedens größter
Dramatiker, sondern hielt sich auch für ein Universaltalent.
Er glaubte, aus Quecksilber Gold herstellen zu können, die
dabei unvermeidlichen Wunden an seinen Händen galten ihm als
Stigmata. Auch der Sprachforscher Strindberg erarbeitete
sich einen glänzenden Ruf, leitete er doch das Chinesische -
wie die restlichen Idiome des Erdkreises - vom Hebräischen
her. In erotischen Dingen freilich gelang ihm in der Tat
eine epochale, sogar nach Generationen aktuelle Erfindung:
Immerhin führte er drei der nach ihm benannten
Strindberg-Ehen - mit Siri von Essen, Frida Uhl und Harriet
Bosse. Sein Grundproblem und ein Jammer: Ohne Frauen konnte
er nicht leben, mit ihnen erst recht nicht. Er quälte sie,
weil er sie brauchte, und er brauchte sie, um sich und sie
zu quälen.
August (gesprochen o:gest) Strindberg, an dessen 100.
Todestag wir hier erinnern, zeigte sich auf Fotografien, die
er am liebsten mit Selbstauslöser herstellte, als ein Mann
mit brennend ruhigen Augen: gerade so, als sei er in der
Lage, jede Wand, jedes Kleid und jede Haut mit seinem
Flammenblick zu durchsengen.
In Strindbergs Gespenstersonate, einem der großen
Vorreiterwerke des modernen Theaters, entblößen,
durchschauen, überführen und richten einander Menschen, die
seit Jahrzehnten in einem alten Haus zusammenhocken. Alle
leben auf einem Fundament von unabgegoltener Schuld. Auf
diesem Fundament, so spürt man beim Lesen, wandeln wir noch
immer – und Strindberg hat es fixiert. Seine Figuren hassen
einander, und sie klammern sich aneinander fest, sesshafte
Schiffbrüchige, denen der letzte Besitz wegsinkt. Sie
verlieren die Welt, ihre Sprache, das eigene Ich. Und es
treibt sie der Drang, diesen Verlust noch zu beschleunigen,
damit Erlösung eintritt. Der Protagonist der
Gespenstersonate , der Student, sagt: »Mich überkommt
zuweilen ein rasendes Verlangen, alles zu sagen, was ich
denke; aber ich weiß, dass die Welt zusammenstürzen würde,
wenn man wirklich aufrichtig wäre.«
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Han var en
av Sveriges mest betydelsefulla författare och i Jönköping
uppmärksammas det mer än gärna. På Stadsbiblioteket har man redan haft flera programpunkter
med föreläsningar om August Strindberg och under hösten
kommer det att bli fler. Man kommer att kunna se filmer om
Strindberg och Caroline Krook, präst och biskop, kommer att
hålla en föreläsning om August Strindberg som troende
tvivlare. Jenny Meyer är biblotikarie på Jönköpings
Stadsbibliotek och hon anser att det inte går att överskatta
vad Strindberg har åstadkommit. - Trots att han skriver på ett annat språk än det vi gör nu
så är hans texter fortfarande läsbara och han var extremt
skicklig på att hantera språket. Ett verk som är väldigt
omtyckt är Hemsöborna och det tror jag beror mycket på att
det även blev en filmatisering av den, säger Jenny.
Av Hasse Persson SR, Nyheter P4 Gävleborg 14 maj 2012
Just i dag är det 100 år sedan författaren August Strindberg
gick bort - något som uppmärksammas på många håll. I Delsbo
Tingshus är det exempelvis i kväll är premiär på pjäsen "Min
vän Strindberg" av Monika Wilkens. Regissören Lisette Boman Bakgrunden till pjäsen är den ortsanknytning till Delsbo som
vänskapen mellan bygdens son Nathan Söderblom och Strindberg
utgör. Utgångspunkten är hur Nathan Söderblom såg på August
Strindberg, förklarar Lisette Boman som regisserat
skådespelet: - Nathan Söderblom var inte bara bekant med Strinberg -han
beundrade honom och kom sedemera också att i sin prästroll
begrava honom, berättar Lisette Boman. Läs mer:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=5107452
”Strindberg har oförtjänt dåligt rykte” Redan i livet konkurrerade den emotionelle Strindberg med
den genomtänkte pjäsbyggaren Ibsen.
SvD 14 maj 2012, Stockholm TT Spektra
I dag dominerar Ibsen stort på världens teaterscener, men är
det helt igenom rättvist? Två länder, två dramatiker och två jubileer som får olika
utfall. En snabb titt på norska Ibsen.net, ett bestående
resultat av norska statens 44-miljonerssatsning på
Ibsenjubileet 2006, visar mängder av premiärer världen över
bara nu i maj. Den svenska jubileumssajten Strindberg 2012.se, bekostad av
regeringens 1,2 Strindbergsmiljoner, kommer inte i närheten
trots att vi befinner oss i jubileumsårets epicentrum. - Strindberg ger regissören mer av ett problem, ”hur ska man
lösa den här grejen?” Av Ibsen får man en gåva. Han har
verkligen lagt upp en stig, säger den norska regissören
Kjersti Horn i ett försök att enkelt ringa in skillnaderna
mellan de två.
Av Jan Sundström, Gotlands Tidningar Hela Gotland 2012-05-14
I dag är det 100 år sedan August Strindberg dog. På teaterscener, i tidningar, i television och på
utställningar hörs budskapet att all modern svensk
litteratur utgår från Strindberg. Det är ett rimligt. Strindbergs stora romaner och pjäser handlar om människors
rivalitet och om att styras av onda eller goda ideal. Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Han tänkte
nog på sig själv som uppfylld av helig ande. En oregerlig
och subversiv ande säger vi. Naturens skönhet var ett av Strindbergs ideal. Om nu all
modern svensk litteratur utgår från Strindberg kan lika väl
sägas att all modern svensk naturskildring utgår från
Strindberg.
August och hans värld Gunnar Bergdahl om praktverket "Strindbergs världar" som
utkommer i dag, på dagen 100 år efter titanens död.
Av Gunnar Bergdahl Hemsingborgs Dagblad 14 maj 2012
Strindbergs världar Björn Meidal/Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström Utkommer i dag
Sidorna 478 och 479 är ett av många utfallande
helsidesfotografier. Strindberg står vid fönstret i Blå
Tornet, ljuset utifrån är skarpt och ställer möblemanget i
skugga. Är det den stora Strindbergsfejden han ser närma sig därute
på Drottninggatan? Känner han av sin vacklande hälsa? Gräver
cancern nya smärtgångar i hans inre? Vad tänker han på där
han står efter ett oavbrutet aktivt författarliv genom det
sena 1800-talet och nu in i ett nytt sekel? Såväl exakt årtal som fotograf är okända. Men mannen och
platsen! Varje besök genom åren på det lilla Strindbergsmuseet i
Stockholm har varit en upplevelse av den där hejdade tiden,
av att ana något konkret bortom läsupplevelser och
biografiska kunskaper.
Död i 100 år – men ändå vital Han är älskad och hatad, omhuldad och uttjatad, hyllad
och attackerad. August Strindberg har varit död i ett sekel,
men är fortfarande levande i vår samtid. Kaj Schueler minns
en skälmsk nationalförfattare.
Krönika Kaj Schueler SvD 14 maj 2012
Idag tänder vi ett ljus för August Strindberg. Klockan halv
fem är det nämligen 100 år sedan den store författaren drog
sin sista suck. Den eländiga kräftan tog hans liv.
Strindberg var då endast 63 år gammal. Ett knappt år tidigare hade den även ekonomiskt trängde
författaren fått vad som skulle kunna ses som ett
erkännande. Han hade sålt rättigheterna till sina samlade
verk till Karl Otto Bonnier för hela 200000 kronor. En
ansenlig summa pengar som han delvis gav till sina barn med
en uppmaning om sparsamhet. Ett bekymmer – att han så länge
försummat sina nära – hade med ens blåst sin kos. Men han kände ålderdomen komma krypande med ”varningar och
förkänningar”. I ett brev till vännen Nils Andersson skriver
Strindberg ”Sjuklig sedan ett par månar; troligen en ännu
okänd outslagen åkomma invärtes, som läkaren (min måg) icke
förstår sig på. Alla inälvorna i uppror, spränga; får inte
rum i huden, fastän halvsvälter och lagt bort afton-groggen
(den regelbundna).” Brevet avslutas med en omisskännlig
språklig gest: ”Jag sitter här och väntar – på något okänt!
fruktat, men i ett visst lugn!”
August Strindberg 100 år senare Av Pauli Olavi Kuivanen, blogg Norrköpings Tidningar 14 maj 2012
Idag är det hundra år sedan August Strindberg dog. I
bilradion berättade Stefan Boman, chef för
Strindbergsmuseet, om dödsögonblicket. Det bygger på ett
vittnesmål från den Röda korssyster som vakade hos honom. Hon hade lagt sig för att vila på golvet i hans sovrum när
han plötsligt satte sig upp i sängen och såg på henne. Hon trodde att han skulle bli arg för att hon lagt sig, men
i stället ska han sagt att åt henne att ligga kvar. Och han ska ha sagt, att han inte längre fanns. Det ska ha
varit det sista han yttrade i livet. Sanningshalten i berättelsen har naturligtvis inte gått att
fastställa, men det är som taget ur Ockulta dagboken. Strindberg själv hade om han kunnat förmodligen hävdat att
han redan befann sig på andra sidan när orden fälldes. Dagboken anlände förresten i fredags – en stor kassett som
innehöll tre bastanta delar. Två folianter och en volym
kommentarer. Dagboken påbörjades när han bodde på Hotel Orfila i Paris
1896 och de första sidorna avslöjar att hans själskris bruit
genom alla försvarsvallar. Språket är självlysande, surrealistiskt och förgiftat. Så
här skrev han den 8 september 1896 : Helvetets fåglar: Ochim
och Ijim. En eldåsna med röda ormar. "Dessa dårar skulle man
endast nalkas från Öster, att vi icke komme i deras fantasis
dunstkrets och vår syn bleve bländad Ögonen gröna, röster som vindens tjut, överdragna med
Snäckslem.” Det mest påtagliga är ändå driften att uppfatta tillvaron
som ett system av tidigare okända förbindelser. Han försöker
helt enkelt att förstå världen genom att upprätta ett nytt
kopplingsschema. Men på en punkt hade han fel den där morgonen för hundra år
sedan. Han finns kvar och man behöver bara läsa några sidor
i den märkliga boken för att övertygas om det. Det är
vansinnigt och sorgligt, men också oerhört vackert, roligt
och alltigenom levande.
Anna Pettersson, 43, har just avslutat dagens andra
föreställning av Fröken Julie på Strindbergs Intima teatern
i Stockholm. Hennes uppsättning av August Strindbergs Fröken Julie har
hyllats under våren. ”Jag har alltid tyckt att Anna Pettersson har haft ett drag
av galen genialitet bakom pannan, men riktigt så här har hon
ju aldrig visat det förr”, skrev Dagens Nyheter på sina
kultursidor. Efter sådana recensioner är det lätt att le. Anna Petterson gör inte bara rollen som Fröken Julie. Hon
gör hela pjäsen, hon regisserar och hon spelar samtliga
roller. – Jag har sett Fröken Julie ett tiotal gånger i mitt liv.
Det har varit utomhusscener, det har varit finkläder och det
har varit fiolmusik om midsommaraftonen. Det har varit
mysigt. Jag har gått därifrån utan att ens tänka på att det
var någon som stått och karvat sig i halsen.
Strindbergåret till ära utkom för några veckor sedan hans
dagbok från februari 1896–1908, känd som Ockulta Dagboken.
För första gången återges nu hela texten i dagböckerna, som
typograferad text samt som faksimil.
I dag kan man högtidlighålla 100-årsdagen för August
Strindbergs död, så som observanta läsare redan inhämtat i
Markus Wests text om Anna Pettersson som vänder ut och in på
Strindberg på Intima teatern i Stockholm. Strindbergåret till ära utkom för några veckor sedan hans
dagbok från februari 1896–1908, känd som Ockulta Dagboken, i
vetenskapligt textetablerad och kommenterad trebandsversion
– volymerna 59:1, 59:2 och 60 – i Nationalupplagan av August
Srindbergs samlade verk. För första gången återges nu hela texten i dagböckerna, som
typograferad text samt som faksimil. Här kan man läsa även
sådant som tidigare betraktats som oläsligt och förlorat
bakom tjocka överstreckningar, nu frilagt genom digital
bearbetning, infrarött ljus och annan modern teknologi. – Statens Kriminaltekniska Laboratorium fick i flera
omgångar i uppdrag att försöka tyda den överstrukna texten
på sidan 205 där Strindberg kommenterat bröllopsnatten med
Harriet Bosse 1901. Med hjälp av infrarött ljus kunde man
uttyda delar av texten. Senare lyckades Camilla Kretz som
arbetat redaktionellt med faksimilena digitalt bearbeta och
frilägga den överstrukna texten och det visade sig mer
framgångsrikt än SKL:s försök. Efter att flera förstorade
och färgförändrade bilder togs och kombinerades kunde större
delen av de överstrukna anteckningarna tydas, berättar Hans
Söderström, biträdande huvudredaktör för
Strindbergprojektet.
Av Gotlands Allehanda Sara Ullberg/TT Spektra Hela Gotland 2012-05-14
Strindberg är död, men återföds ständigt på scenen. Nu vaxar
Shanti Roney mustaschen, slipar tungan och spelar Sveriges
största eld. Det hänger ett fotografi av Strindberg i Thommy Berggrens
rum på Stadsteatern i Stockholm - en hommage till en
själsfrände och följeslagare genom livet. När Berggren sökte
till Scenskolan gjorde han det som Jean i "Fröken Julie" och
i den hyllade tv-serien "August Strindberg: Ett liv"
gestaltade han själv den stridbare författaren. Nu regisserar han pjäsen "Tribadernas natt", som får premiär
på Strindbergs dödsdag den 14 maj. I Per Olov Enquists drama
möter vi en författare i känslomässig upplösning, strax
innan det turbulenta äktenskapet med Siri von Essen formellt
är över.
Av Sören Sommelius Helsingborgs Dagblad, kultur-Sörens blogg 14 maj, 2012
August Strindberg dog den 14 maj 1912. Ett sekel har gått
men Strindberg har verkligen inte dammat igen utan är
levande och läsvärd. Han går igen inte minst i olika
läsecirklars bokval detta Strindbergsår. Mellan december 1896 och den 20 juni 1899 bodde Strindberg i
Lund, där han umgicks med en stor vänkrets. En av vännerna
var Waldemar Bülow, redaktör för den frisinnade Folkets
Tidning. Strindberg firade sin 50-årsdag i Waldemars hem
(bilden) på Skomakaregatan 6, en byggnad som finns kvar
alldeles bakom Stortorget. De här åren var kreativa för Strindberg, som i Lund bl a
skrev Inferno, Legender, Till Damaskus och Ensam. Därtill
kommer många anteckningar från Lundaåren i Den ockulta
dagboken, som i dagarna ges ut i Nationalutgåvan av
Strindbergs samlade verk. Om Lund skrev Strindberg i
förordet till Axel Wallengren eller Falstaff Fakirs samlade
verk: ”Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir
klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men inte med öppna
armar; allvarlig och arbetsam som ett kloster, dit man icke
går in godvilligt, men ändå lämnar med saknad; som man tror
sig kunna fly, men dit man kommer igen.” Waldemar Bülow var redaktör men också en av Lundaspexarnas
föregångare och använde pseudonymen Mesopotamus Jönsson. Waldemar var min mormors bror och Falstaff Fakir var deras
kusin.
Rå-skrift som river och gör ont Mikael Timm om Strindbergs Ockulta dagboken
Av Mikael Timm SR, Kulturnytt 14 maj 2012
För drygt 30 år sedan inleddes utgivningen av
Nationalupplagan av Strindbergs samlade verk. Redan från
början var det strid om den långsamma utgivningstakten, de
omfattande vetenskapliga kommentarerna och senare har det
varit bråk kring pengar och personer. Men med utgivningen av
den famösa Ockulta Dagboken närmar sig Nationalupplagan
äntligen mållinjen. Jag gillar dagböcker. Andras såklart. I min egen står ju
bara det jag känner till. Bäst är Ockulta Dagboken. Den är
litterär genforskning, en DNA-text i vilken man finner
koderna till Strindbergs andra verk och dessutom ett otal
uppslag till det han inte skrev, pjäsen om Napoleon till
exempel. Och uppslag till en del man skulle vilja skriv
själv, så fungerar makterna när de är på gott humör.
Av Katarina Östholm Örnsköldsviks Allehanda 14 maj 2012
I dag är det 100 år sedan Sveriges meste nationalförfattare
gick ur tiden. Kultursidan instämmer i hyllningskören och
låter fyra medarbetare ge sin personliga syn på mannen som
kallats både galning och geni och som älskade att hata.
Sveriges nationalförfattare har fått generationer av
skolelever att svettas floder. Berätta om din första stora
Strindbergsupplevelse.
Karin Lundqvist, Sambiblioteket, Härnösand. Som ofrivilligt rodnande person, har jag allt sedan
gymnasietidens läsning av August Strindbergs Tjänstekvinnans
son känt ett visst släktskap med författarens alter ego, den
unge Johan. Han blev blossande röd om kinderna, när fadern
ville veta vem som nallat ur vinbuteljen. Trots att han var
oskyldig tvingades han till ett erkännande. Så är det för
mig också; utan minsta tillgång till ett pokerfejs ser jag,
oavsett skuld, lika skamsen och ertappad ut!
I dag är det 100 år sedan August Strindberg avled i sin
lägenhet i Blå Tornet på Drottninggatan i Stockholm. När han
gick ur tiden var det som en omstridd, men samtidigt
uppskattad provokatör och författare. Stefan Bohman är chef för Strindbergsmuseet i Stockholm. Han
berättar om hur August Strindbergs död togs emot av
samtiden. – Ja, det var dagliga bulletiner de sista veckorna, på
förstasidorna på tidningarna. Det var en stor, stor nyhet,
både i Sverige och Europa när han avled. I August Strindbergs gamla lägenhet på Drottninggatan i
Stockholm står skrivbordet, sängen och pianot kvar som när
Strindberg bodde här och det var också här han skrev sitt
sista stora drama Stora landsvägen med de bläckpennor som nu
ligger noga ordnade på bordet.
Strindberg: ett levande lik Av Jenny Teleman Aftonbladet 14.5 2012
I dag för ett hundra år sen dog August Strindberg. Klockan
halv fyra. Han hade haft en lång natt med mycket hostningar,
morfin och talproblem, meddelade tidens dagspress som under
hela våren 1912 med författarens goda minne, av
läkarsvärsonen dagligen matades med rapporter om huruvida
skalden ätit buljong eller legat och vilat i stället. Dessa upplysningar härrör från Anders Berg som känsligt
ledde Strindbergs Intima Teaters likvaka för titanen igår
kväll. Strindbergsfestivalen (som pågår till 16 maj) hade
bjudit in sex fria grupper till Likvaka i Tisteldalen –
efter en strindbergsk novelltitel – för att ”hylla och ta
livet av nationalskalden”. Tanken på ett upprört spöke skrämde kanske upp det fria
teaterlivet. För nervöst och manuspappersfladdrigt och
rödkindat blev det ofta när det lektes med författarens
överskattningsteorier, när det kritiskt feministiskt retades
med hans irritation över faraodyrkan och funderades över
varför han blev arg på Victoria Benedictsson. Bullrigt och
djupt blev det också i många korta ögonblick. Som när
Gertrud Larsson hackade lök med samma vrede och rastlöshet
som Strindberg skrev med. Som när fem timida djävulsdyrkare
ur Ockulta föreningen sätter upp en riktigt dålig pjäs av
August, Det sjunkande Hellas från 1869. Något anade han.
Han skrev den under pseudonymen Härved Ulf. Två utlovade
timmar blev dryga tre men det kan ta tid att dö och vakan
var lika oberäknelig, ibland i rundgång med sig själv och då
och då lika hett levande som liket självt.
RECENSION: Anna Franklin och Teymor Zarré har spårat
Strindberg i dagens Paris. Sebastian Johans har sett en
underhållande jakt.
KONST Inferno – Gå i Strindbergs fotspår i Paris Anna Franklin och Teymor Zarré Åhuset Pågår till 3 juni
På morgonen den 14 maj för exakt hundra år sedan stod Greta,
Karin och Hans runt sängen i lägenheten på Drottninggatan 85
i Stockholm och såg på när deras pappa, August Strindberg,
lämnade världen i sviterna av magcancer. Fem dagar senare begravdes författaren på Norra kyrkogården.
Kortegen kantades av röda fanor och åtskilliga tusen
beundrare slöt upp. Dock inte lika många som de mäktiga
200 000 som några år tidigare hade följt Frödings väg till
graven, vilket med all säkerhet hade retat den koleriska
huvudpersonen. Slumpen spelade emellertid den döende Strindberg i händerna
och några veckor innan han slöt ögonen för sista gången hade
hans första hustru Siri von Essen gått i förväg in i dimman,
och en månad efter hans eget frånfälle följdes han av både
sin nemesis Carl David af Wirsén och dottern Greta, som
omkom i en tågolycka. Typiskt Strindberg och hans gigantiska
ego, muttrade en syrlig Selma Lagerlöf, som inte hörde till
skaldens beundrare, till och med i graven behöver han ett
entourage för beundran och träta.
Klassiker der Moderne Zum 100. Todestag des schwedischen Schriftstellers August
Strindberg
Von Claudia Schülke Sonntagsblatt 13.05.2012
Ehen zerrüttet, Studium abgebrochen, gefangen in Paranoia
und Rastlosigkeit - wohl nicht der Stoff für ein glückliches
Leben, aber für eine außergewöhnliche Dramatikerkarriere:
August Strindberg gilt heute als erster Klassiker der
Moderne.
Strahlend blaue Augen, eine hohe Stirn und lockiges Haar
machten August Strindberg (1849-1912) zum Frauenliebling.
Doch der schwedische Schriftsteller, Maler und Fotograf
hatte ein schwieriges Verhältnis zum weiblichen Geschlecht,
galt schon zu seiner Zeit als Frauenfeind. »Bösartige Tiere«
nannte er die Frauen einmal. Dreimal hat er geheiratet,
dreimal wurde er geschieden. Schonungslos zeigen seine
Theaterstücke »Der Vater« und »Der Totentanz« den
Geschlechterkampf. Vor 100 Jahren, am 14. Mai 1912, starb
Strindberg in seiner Geburtstadt Stockholm an Magenkrebs.
Die »Nacht der Eifersucht«, in die ihn seine paranoiden
Episoden versetzten, hat er auf Leinwand gebannt. Ebendieser
psychischen Krankheit, seinen Wahnvorstellungen und
Depressionen, hat Strindberg aber auch die besten seiner
Dramen abgerungen, mit denen er zum Wegbereiter des modernen
Theaters wurde: Gerhart Hauptmann hat von seinem
Naturalismus und Symbolismus gezehrt, Bertolt Brecht vom
epischen Zeige-Gestus und seinem Stationendrama mit lose
aneinander gereihten Szenen. Der Regisseur Max Reinhardt hat
Strindbergs »faustische Natur« bewundert und seine Stücke an
Berliner Bühnen inszeniert.
SUECIA. TURISMO LITERARIO Con Lisbeth en Estocolmo
Por Graciela Cutuli Pagina 12, 13 de mayo de 2012
Un paseo por la capital sueca, donde el éxito planetario de
la trilogía Millennium impulsó la creación de un circuito
literario para conocer lugares vinculados con las tres
novelas, luego llevadas al cine por partida doble: una
versión rodada en sueco y otra en inglés. Para recorrer
Estocolmo con un libro bajo el brazo.
Las postales muestran las ciudades como uno quiere
imaginárselas. El sol brilla siempre y los monumentos
muestran su mejor perfil. Las novelas, por el contrario, las
revelan tal como son realmente, con sus costados soleados y
sus partes de sombra. Y algunas son tan descriptivas que
hasta permiten recrear la sensación de cotidianidad. Sin
haber puesto nunca los pies en Estocolmo, un lector de
cualquier lugar del planeta siente familiaridad con el
Kaffebar o la calle Bellsman gracias a la trilogía
Millennium, de Stieg Larsson. A lo largo de las miles de
páginas de este bestseller mundial se puede recorrer el
pintoresco centro antiguo de Estocolmo –Gamla Stan, o Ciudad
Vieja– pero también los fríos y rectilíneos barrios modernos
de la ciudad junto a sus dos protagonistas, Mikael Blomkvist
y Lisbeth Salander. Si existieran, de carne y hueso, la
capital sueca bien podría contratarlos como guías de
turismo: porque desde hace unos meses se puso en marcha una
visita guiada temática sobre la trilogía, tal como existía
ya una caminata tras los pasos y recuerdos de Abba y otra,
en el sur del país, que evoca el paso del comisario
Wallander, surgido de las también famosas novelas de Henning
Mankell.
"Es ist nicht leicht, Mensch zu sein" - Vor 100 Jahren starb der Dramatiker August Strindberg
Von Janina Fleischer Leipziger Volkszeitung 13.5 2012
Leipzig. Seine Stücke gehören zu den noch heute
meistgespielten, sein Roman „Das Rote Zimmer“ ist soeben in
einer Neuübersetzung erschienen: August Strindberg hat die
Entwicklung des modernen Dramas wie auch die literarische
Moderne entscheidend beeinflusst. Am Montag vor 100 Jahren
ist er in Stockholm gestorben. Es gibt sie noch, die „Berns Salonger“ mitten in Stockholm.
Heute finden hier Ausstellungen, Konferenzen, Konzerte
statt. In den 1870er Jahren lag im hinteren Zimmer vor der
Südgalerie des Vergnügungslokals jener Raum, in den man
„nicht kam, weil man sich amüsieren, sondern weil man seine
Ruhe haben wollte“. August Strindberg setzt ihm ein Denkmal
in seinem Roman „Das Rote Zimmer“, acht Jahre nach seinem
Debüt als Dramatiker. Mit den autobiographisch motivierten
„Schilderungen des Lebens als Künstler und Schriftsteller“
begründet er eine neue Erzählweise. 1879 ist das und der
Autor 30 Jahre alt.
Från antisemitisk, kvinnohatande tokstolle till hyllad
arbetarhjälte. Martin Kylhammar berättar hur det gick till
när bilden av Strindberg målades om.
Om Strindberg dött den 14 januari 1910, säg av en
nedfallande istapp från taket på Drottninggatan 85 i
Stockholm, och inte som han verkligen gjorde, av magcancer
den 14 maj 1912, hade allt varit annorlunda. Då hade dessa
hundraårsdagar passerat mycket mer obemärkt. Strindberg var
nämligen åren runt sekelskiftet 1900 alls ingen ikon, alls
inte modern och radikal och framåtpekande. Tvärtom. Strindberg hade från debuten ständigt spytt galla över
industrin, industriarbetarna, tekniken och vetenskapen och
talat varmt bara om bönder och jordbruk, natur och
ursprunglighet. En hel del av denna civilisationskritik är
mycket framsynt, och pekar fram mot vår tids insikter om
vikten av en långsiktigt hållbar utveckling (se min bok
"Maskin och idyll"). Då var däremot inte sådant populärt i
radikala politiska kretsar. Strindberg var en "reaktionär
radikal", som skrev folkligt och demokratiskt men levde kvar
i en föråldrad bonderomantik.
El feminista misógino El dramaturgo August Strindberg cumple mañana 100 años de
muerto
Por Daniel Fermín El Uiversal 13 de mayo de 2012
August Strindberg (1849-1912) vivía en sus propias
contradicciones. También las provocaba. Ya su compatriota
Ingmar Bergman dijo que lo amaba, que lo odiaba, que lanzaba
sus libros contra la pared, pero que nunca podía deshacerse
de él. El dramaturgo sueco, que mañana cumple 100 años de
muerto, fue un feminista misógino que revolucionó el teatro. Al nativo de Estocolmo se le conoce como el padre de la
tragedia contemporánea. Un autor que forma parte de la
historia de la dramaturgia occidental. "Strindberg fue un
visionario, llenó el teatro de modernidad. Junto a (Henrik)
Ibsen, fue de las grandes figuras que impulsaron lo que
sucedería en el siglo XX", dijo Virginia Aponte, directora
de Teatro UCAB.
Er beschimpfte die Frauen und war der erste Feminist. Mit
Talenten war er reich gesegnet: als Dramatiker, Dichter,
Maler, Fotograf und Hobbywissenschaftler, der sich nicht nur
beim Goldmachen die Finger verbrannte. Vor 100 Jahren starb
August Strindberg. Eine Würdigung
Auf schmerzvolle Weise war Strindberg immer auf der Höhe
seiner Zeit. Und ihr vorausgeeilt. Dass dieser geniale, am
schlimmsten gegen sich selbst wütende Feuerschädel dabei in
eine Hölle von Widersprüchen stürzte, ist eine milde
Untertreibung. Er war ein düsterer Charakter, ein
Lichtbringer, ein Katalysator künstlerischer und
gesellschaftlicher Prozesse. Man kennt ihn als misogynen
Irren, der gegen das Wahlrecht der Frauen wetterte und ihnen
jede höhere Intelligenz absprach. Er hat mehrere Ehen und
die eigene Gesundheit ruiniert. Zur Hypochondrie neigt er
ebenso wie zur Eifersucht. In seinen „Reden an die
schwedische Nation“ zog er gegen den König, die Schwedische
Akademie und den Nationalhelden Sven Hedin in den Krieg. Die Publikationen zur „Strindberg-Fehde“ füllen Bände. Er
hat sein Intimstes entblößt und die Privatsphäre anderer
verletzt, er agierte öffentlichkeitswirksam bis zum
Äußersten.
Beroende av kvinnan På måndag är det exakt 100 år sedan August Strindberg
dog. Fortfarande är Strindberg hyllad men obekväm och
föraktad för sin kvinnosyn.
Av Mats Granberg Norrköpings Tidningar 2012-05-12
Elena Balzamo:Skrifdon och papper, brefkort, frimärken: fyra
essäer om Strindberg (Lind & co) P O Enquist: Strindberg - ett liv ; Tribadernas natt ; Målet
mot fröken Julie (Norstedts) Lukas Moodysson: Tolv månader i skugga (Wahlström &
Widstrand) August Strindberg: En dåres försvarstal (Norstedts pocket)
August Strindberg är som Lenin. Visserligen är den förstnämnde bara är bildligt konserverad,
i eftervärldens läsningar, vetenskapliga tolkningar och
medial mytbildning hundra år efter sin död. Jag sitter på ett kafé och försöker skriva något om August
Strindberg. Det går inte så bra. I stället läser jag Lukas
Moodyssons Tolv månader i skugga. Men så skriver Moodysson om hur han hittar en lapp
med egen anteckning om Strindberg: "Och Strindberg. Hans
femtonåriga dotter skriver brev till pappa, söker kontakt.
Strindberg svarar att hon ska glömma honom." August Strindberg är fortfarande, 100 år efter sin död,
Sveriges mest betydelsefulla författare. Men samtidigt en
moralisk skamfläck. Att placera honom på Riksbankens nya
sedlar är en omöjlighet. Där trängs i stället svensk
litteraturs största pekoralister: Astrid Lindgren och Evert
Taube. Två författare vars syn på könsroller också tål att
diskuteras. Men de är ointressanta, definitivt mer döda än levande. Kanske är det detta brev som Moodysson syftar på: "Jag är
sextio år gammal och bor på ett pensionat...men jag är ju
författare, och livet är för mig blott ett material för
dramatiska arbeten, i allmänhet tragedier --- Lev väl! Och
betrakta mig endast som ett minne! Din far" Så skriver August Strindberg till sin då femtonåriga dotter
Kerstin - som han fått med Frida Uhl - 1909. Brevet,
ursprungligen skrivet på tyska återges i Elena Balzamos
"Skrifdon och papper, brefkort, frimärken - Fyra essäer om
Strindberg". Hon har gått igenom Strindbergs väldiga
korrespondens: 9 000 brev, så småningom utgivna i 22 band.
Men Balzamo har granskat originalbreven och fyra av de
roller som Strindberg tar på sig när han skriver brev.
Intressantast är rollen som pappa - och exman.
August Strindberg hat bereits zu Lebzeiten als Modernisierer
von Literatur und Theater gegolten - aber auch als
„Weiberhasser“ und „Verrückter“. Nach Österreich kam der vor
genau 100 Jahren verstorbene schwedische Autor der Liebe
halber. Seine Ehe mit einer oberösterreichischen
Journalistin wurde jedoch schon nach Monaten zur „Hölle“ und
währte nur kurz. Strindbergs tiefe Krise führte daraufhin
sogar zu okkulten Wahnvorstellungen. In seinem Werk sollte
sich fortan viel Oberösterreichisches finden.
August, August, August. Den här helgen dyker
nationalförfattaren Strindberg upp överallt, med anledning
av 100-årsjubileet av dödsdagen nu på måndag. I SVT blir det i dag uppesittarkväll. I sändningen som leds
av Eva Beckman får alla från P O Enquist och Henning Mankell
till Märta Tikkanen och Patti Smith berätta om sin relation
till Strindberg. För den som föredrar att fira på mer klassisk mark startar
samtidigt en festival på Strindbergs Intima. Ur dagens
program: Kristina Adolphson läser brev till Harriet Bosse,
Margareta Hallin läser novellen ”Tobaksladans hemlighet”,
elever från skrivlinjen på Biskops-Arnö läser egna texter
och Anna Pettersson spelar sin enmansvariant av ”Fröken
Julie”.
I arbetet med sin nya föreställningar har Hans-Ola Stenlund
hittat en ny vän. Han heter August Strindberg.
På måndag är det hundra år sedan August Strindberg dog och
då är det premiär på ”Herr Strindberg och jag” i Umeå. Den som är jaget i titeln är Hans-Ola Stenlund som på scen
samtalar med den store författaren. Faktum är att Hans-Ola
Stenlund är ensam på scen så han växlar mellan att spela
Strindberg och sig själv. Det är tredje gången Hans-Ola spelar August Strindberg. På
1990-talet var han Strindnerg dels i Hilda Hellwigs
annorlunda tolkning av ”Ett drömspel”, dels i P O Enquists
”Tribadernas natt”. Däremot har Hans-Ola aldrig spelat i en Strindberg-pjäs,
märkligt nog.
Den språkliga skönheten, Strindbergs svarta humor och
obändiga driv att ständigt söka sig utanför sin egen värld
är sidor hos nationalskalden som skådespelaren Hans-Ola
Stenlund lyfter fram i sin nya föreställning som får premiär
i Umeå på Strindbergdagen. Den ikoniska rocken visar vägen när Hans-Ola Stenlund lotsar
oss genom Sagateatern till scenen på scenen, där han på
Strindbergdagen presenterar sitt nya verk om
nationalskalden. Med bred pälsad krage och tilltagen längd är det
Strindbergska signaturplagget lika möjligt att omforma som
bilden av ikonen själv för eftervärlden och under Hans-Ola
Stenlunds enmansföreställning får rocken vara både
tvångströja, samtalspartner och värmande ytterplagg. - Strindberg har blivit som en vän under arbetet med pjäsen,
säger Hans-Ola Stenlund.
Att närma sig författaren August Strindberg är också att
närma sig personen August Strindberg. Ur skärningspunkten
mellan liv och dikt växer Sveriges största författarskap.
Men vad var liv och vad var dikt?
I "Inferno" ställs den självbiografiska frågan på sin spets.
Är verket vad det påstår sig vara, en skildring av August
Strindbergs verklighet under en period i mitten av
1890-talet? Eller bör man i stället förstå "Inferno" som i första hand
ett konstnärligt verk, medvetet konstruerat av en driven
författare som vet att formulera sig drastiskt? Samtidskritiken tänkte inte så, utan såg ett biografiskt
verk: närmast en sjukdomsjournal. Men frågan som ?Inferno" väcker är densamma som vi i dag
måste ställa oss inför verk av Karl Ove Knausgård, Lars
Norén eller Maja Lundgren: Vad är det för ett "jag" som
talar?
Femton bitar Strindberg Alla vet att August Strindberg var Sveriges störste
författare och dramatiker. Men Titanen var mångsidig – här
är 15 bitar i det spektrum som utgjorde människan. SvD låter
serien Stockholmsnatt möta Strindberg i Stockholm år 2012.
SvD 12 maj 2012 Av Lars Ring, Stefan Thungren
Ornitologen Av någon anledning kom August Strindberg redan som 23-åring
att välja örnen som pseudonym och identifikationsobjekt.
Möjligen har det med överblick att göra – tänk på
inledningen till Röda rummet, där dock August kallar sig
Falk. Dessutom var ju örnen en fågel befryntad med Jupiter,
gudarnas konung. På sin ålders höst kom Strindberg att
använda begreppet örn, det latinska Chrysaetos, för Harriet
Bosse. Dikten med samma namn är en bild av dödlig ensamhet.
När Intima teatern öppnades 1907 lät Strindberg skicka ner
en uppstoppad ”örninna” som tänkbar och känsloladdad
rekvisita till olika pjäser – som laddad symbol för sig
själv, sitt livsverk och sin kärlek.
Guldmakaren
”Jag tror icke på telefoner eller ångmaskiner och icke
heller på Darwin annat än med stor inskränkning” skriver
Strindberg 1886.
Strindbergs blomsterspråk BOTANIST Växtrikets artnamn är ett språk i sig som August
Strindberg visste att bruka. Inte mindre än 1500 olika
växtnamn hinner han notera i sitt författarskap, enligt
Strindbergskännaren Alice Rasmussen. SvD 12 maj 2012 Av Fredrik Sjöberg
Sakprosa Strindbergs flora Alice Rasmussen 664 s. CKM Förlag
Säga vad man vill om August Strindberg som naturforskare;
fältbotaniken kunde han. Såg han en lysing så visste han
dess namn, både på svenska och latin. Eller en ögonpyrola.
Renfana, getapel, styvmorsviol. Alltsammans glosor i ett
språk han kände väl, närapå som ett modersmål. Redan vid en ytlig bekantskap med författarskapet märker man
av grönskan, återgiven med namns nämnande. Han var noga med
den saken, både under sin tidiga, naturalistiska period, och
senare, när ockultism och kryptisk symbolik mer tog
överhanden. Totalt förekommer omkring 1500 växtnamn i hans
verk, breven inräknade. En hel värld. Jag skriver dessa rader i den vackra staden Wien, på Thomas
Bernhards gamla stamkafé Bräunerhof; det är tidig morgon och
jag är ännu uppfylld av intrycken från gårdagens litterära
soaré på Naturhistorisches Museum en bit härifrån. Strindberg kom på tal, som alltid, särskilt som ett av
kvällens teman var just floran och faunan som uttrycksmedel
i skönlitteraturen.
In vielem war er der Erste: Er hat das epische Theater
vorbereitet, er hat das Mystische auf die Bühne gehoben, er
hat das Surreale theaterfähig gemacht. Am 14.Mai vor 100
Jahren ist er gestorben. Wie tot ist August Strindberg?
Seine Stücke werden selten gespielt. Von der großen
„Frankfurter Ausgabe“ in zwölf Bänden, die in den
1980er-Jahren vom Insel-Verlag begonnen wurde, sind nur drei
Bände lieferbar. Sein Andenken ist zum Schlagwort verkommen,
das mit „Ehehölle“ in Verbindung gebracht wird. Und ist es
nicht so, dass sich die Themen seiner berühmtesten Dramen
weitgehend erledigt haben? „Der Vater“ (1887) zum Beispiel: Der Satz „Pater incertus
est“ ist inzwischen dank der genetischen Forschung endgültig
widerlegt; die Vaterschaft ist feststellbar. Oder „Fräulein
Julie“ (1888): Dass es Sex ohne Seele gebe, dass sich
Begierde ohne Liebe entfalten könne, galt als pathologische
Abnormität. Heute ist das kein Aufreger mehr. Die
Geschlechterschlacht im „Totentanz“ gehört inzwischen zum
banalen Schrecken des Zusammenlebens. In den 1880er-Jahren
war „das Weib“ zur „Frage“ geworden.
Suecia celebra aniversario de la muerte de August
Strindberg, padre del teatro moderno Strindberg murió hace 100 años.
Genneraccion 11 de mayo del 2012
August Strindberg, considerado el Padre del Teatro Moderno,
feneció hace cien años y Suecia, su país natal, le rinde
homenaje a través de innumerables exposiciones y novedades
literarias. Strindberg, también conocido por ser el héroe de las letras
nórdicas, nace en Estocolmo (Suecia), en 1849. En 1879, a
los 30 años, se consagra como escritor con la publicación de
su novela “El Cuarto Rojo”. Por su parte, el director de cine sueco Ingmar Bergman,
quien llevó las obras de Strindberg en más de 30
oportunidades, afirmó que disfrutaba mucho leerlo y que su
dominio del idioma sueco era incomparable. Por otro lado, Jesús Pardo de Santayana, traductor al
Español de toda su obra para teatro y la novela que el
dramaturgo escribiera durante su juventud: El Salón Rojo,
declaró que Strindberg internacionalizó el Sueco, y gracias
a él, Suecia está considerada como parte de la cultura
Europea. Cabe recordar que Strindberg murió el 15 de mayo de 1912.
Por Elvira Huelbes Cuarto poder 12 de mayo de 2012
Suecia entera celebra este mes de mayo el centenario de la
muerte de su escritor de bandera con todo tipo de
representaciones, exposiciones, jornadas de debates,
excursiones en barco y más cosas. En España, la editorial Nórdica ha publicado doce cuentos
traducidos por Francisco Uriz, algunos inéditos en España y
prepara otro volumen de dibujos del dramaturgo, para
acompañar la conmemoración. El Círculo de Bellas Artes de
Madrid puso en escena entre febrero y abril La señorita
Julia y El pelícano, además de una adaptación teatral de la
novela autobiográfica Inferno. También la universidad de
Granada le dedicó, a últimos de marzo, unas jornadas en las
que se analizó la personalidad arrolladora y convulsa del
artista.
Cutting Ball Theater Concludes Season With RISK IS THIS,
6/8-7/14
BroadwayWorld, San Fransico, May 11, 2012
Cutting Ball Theater closes its 12th season with the
adventurous RISK IS THIS.THE CUTTING BALL NEW EXPERIMENTAL
PLAYS FESTIVAL, one of the only play festivals in America
solely dedicated to experimental works for the stage.
This year's festival features two new works and five new
translations in staged readings. Like the 2011 edition,
which featured workshops of two Cutting Ball commissioned
works, Tontlawald, which received a main stage World
Premiere as part of the Cutting Ball 2011-2012 season, and
Tenderloin, which recently extended its World Premiere main
stage run at Cutting Ball this spring, this year's festival
offers a unique opportunity to see plays in development,
alongside the artists creating them, as the works find their
theatrical voice. RISK IS THIS.THE CUTTING BALL NEW
EXPERIMENTAL PLAYS FESTIVAL plays June 8 through July 14 at
the Cutting Ball Theater in residence at EXIT on Taylor (277
Taylor Street) in San Francisco. Free and open to the public
(general seating; $20 donation for reserved seating; $50
donation for 5-play reserved seating festival pass). For
more information, the public may visit cuttingball.com or
call 415-525-1205.
"I am thrilled about this year's "RISK IS THIS.The Cutting
Ball New Experimental Plays Festival," said Cutting Ball
Artistic Director Rob Melrose. "This year's festival
combines the two sides of our mission - experimental new
plays and revisioned classics, as all seven plays are either
translations of or responses to classic plays. Additionally,
this season's festival culminates with readings of all five
of Paul Walsh's new translations of August Strindberg's
Chamber Plays: Storm, Burned House, The Ghost Sonata, The
Pelican, and The Black Glove. This Strindberg workshop is
our way of gearing up for the full productions of all five
plays Cutting Ball will produce in Rep in October and
November 2013 as part of our main stage season. To our
knowledge, this will be the first time all five Chamber
Plays have been performed in rep in any language, including
Strindberg's native Swedish. We look forward to sharing with
our audiences the very beginning of the process of what is
going to be an exciting project of epic proportions."
[...]
Risk Translations In addition to two new works, this year's festival features
Risk Translations, five workshops of August Strindberg's
Chamber Plays in new translations by Paul Walsh. Cutting
Ball Artistic Director Rob Melrose will direct all five
readings. The Risk Translations are part of Cutting Ball's
year-long celebration of the centennial of August
Strindberg's death; the company is honoring the playwright's
vast career throughout 2012 with symposiums, lectures, and
staged readings of his works, culminating in a festival of
fully-staged new translations of Strindberg's five Chamber
Plays, entitled Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep,
in October of 2012, the first time all five of Strindberg's
Chamber Plays will be performed together in repertory in any
language.
Österreich Schriftstellerjubiläum II Gefühlstumulte und Kopfdelirien
Von Alexander Kluy Der Standard 11 Mai 2012
Am 14. Mai jährt sich zum 100. Mal der Todestag des
schwedischen Dramatikers und Schriftstellers August
Strindberg
"Er sieht sich als primitive Aufruhrsgestalt, als Wilder am
Waldrand, pyromanisch zur Stadt herüberstarrend, die er
angezündet hat", so Peter Weiss. August Strindberg: der
Frauenhasser, der unheilige Beziehungsnarr, der Rasende. Ein
weltweit aufgeführter, aber geifernd misogyner Maniker, ein
vulkanisches Gefühlsinferno auf zwei Beinen. Diese und
andere Mythen überwuchern bis heute Strindbergs Werk, das so
polarisierend wie vielgestaltig ist. Er ließ kein
literarisches Genre aus und schrieb Romane, Novellen,
Dramen, Essays, Komödien, Gedichte und Satiren, Legenden und
Märchen, zudem malte er und experimentierte mit Fotografie.
Es ist ein, so Thomas Mann, "wetterleuchtendes Werk
gewaltigen Umfangs" - auf 72 Bände ist die 1981 begonnene
schwedische Gesamtausgabe angelegt. Auch war Strindberg
Okkultist, Agitator, Mystiker, Religionskritiker, Utopist
und ein verspielter Briefeschreiber. Sowie ein sich
entblößender Mythenmacher seiner selbst.
F.A.Z.-Romane der Woche Der Mond ist eine Glaskugel und die
Erde voller Hubbel
Von Wolfgang Schneider Frankfurter Allgemeine 11.05.2012
Das rote Zimmer“ ist Strindbergs Durchbruchswerk aus dem
Jahr 1879. Zeitgleich mit Ibsens „Nora“ läutete der Roman
die skandinavische Moderne ein. Der dreißigjährige Autor
hatte bereits erste, schwierige Schritte als Dramatiker
unternommen und als Journalist seine Nase in verschiedene
soziale Biotope gesteckt. In diesem Roman verarbeitet er
seine Erfahrungen und liefert das furiose Panorama einer
durch und durch korrupten Gesellschaft. Es ist ein Buch, auf
das Kafkas Urteil passt: „Der ungeheure Strindberg... Diese
Wut, diese im Faustkampf erworbenen Seiten.“ Arvid Falk heißt der autobiographisch zugeschnittene Held.
Gleich zu Beginn gibt er eine bequeme Beamtenlaufbahn auf,
um sich als Literat auf die Spur der Wahrheit zu setzen.
Nach dem Motiv der feindlichen Brüder wird ihm als
Kontrastfigur der Großhändler Carl Nikolaus Falk
gegenübergestellt, ein Repräsentant der Stockholmer
Oberschicht, der ihn erst einmal ums brüderliche Erbteil
prellt. Mit anderen jungen Künstlern und Literaten trifft
sich Arvid im „Roten Zimmer“, einem Stockholmer Bohèmelokal,
und bespricht die Lage.
Lesen Sie mehr:
http://www.faz.net/aktuell/feuilleton/buecher/buecher-der-woche/f-a-z-romane-der-woche-der-mond-ist-eine-glaskugel-und-die-erde-voller-hubbel-11747770.html
August Strindberg: „Das rote Zimmer“. Roman. Aus dem Schwedischen von Renate
Bleibtreu. Manesse Verlag, Zürich 2012. 574 S., geb., 24,95
€. „Notizen eines Zweiflers“. Schriften aus dem Nachlass.
Herausgegeben und aus dem Schwedischen übersetzt von Renate
Bleibtreu. Berenberg Verlag, Berlin 2011. 320 S., geb., 25,–
€. „Vom Meer“. Drei Erzählungen. Aus dem Schwedischen von
Klaus-Jürgen Liedtke. Friedenauer Presse, Berlin 2012., 31
S., br., 9,50 €.
Deutschland
Frida Uhl Eine Frau zwischen Strindberg und Wedekind
BR (Bayerischer Rundfunk) 10.05.2012
Frida Uhl ist 20 und lebt noch nicht lange in Berlin, als
sie sich erst in den Dichter August Strindberg und später in
den Schriftsteller Frank Wedekind verliebt. Sie will
finanziell unabhängig sein und ist ihrer Zeit damit so weit
voraus, dass sie im Jahr 1893 überall aneckt. Auch bei den
Männern, die sie liebt.
Frida Uhl kommt 1872 im oberösterreichischen Mondsee zur
Welt. Die Eltern leben getrennt, Frida wächst fast ohne ihre
Mutter auf, besucht neun Jahre lang verschiedene
Klosterschulen, unter anderem in London und Paris. Sie will
Journalistin werden und mit Schreiben ihr Geld verdienen.
Ihr Vater Friedrich Uhl ist ein bekannter Theaterkritiker
und Chefredakteur der Wiener Zeitung. Statt einer Mitgift
"schenkt" er Frida den Einstieg in den Beruf. Eine reiche
Heirat hätte er zwar bevorzugt, aber er wollte die Tochter
aus dem Haus haben. Er schickt sie als
Theaterkorrespondentin nach München, aber sie reißt nach
Berlin aus und stürzt sich ins wilde Bohemeleben.
Strindberg, en el teatro de la locura Novedades literarias, exposiciones y todo un país,
Suecia, celebran el centenario de la muerte del autor, titán
de la moderna dramaturgia y héroe de las letras nórdicas
Por Elsa Fernández-Santos El País 11 may 2012
El miedo y la ira de August Strindberg acabaron el 15 de
mayo de 1912, hace ahora un siglo. Ese día, un cáncer de
estómago ponía fin a la vida de un escritor que, pese a los
tortuosos fuegos cruzados de su carácter, construyó una obra
que le convierte no solo en un titán de la literatura
nórdica sino en uno de los padres indiscutibles del teatro
moderno. Temeroso de todo, y pese a no creer nunca en nada,
pidió que le enterraran con una Biblia sobre el pecho.
“Salve cruz, única esperanza”, fueron sus últimas palabras.
Tenía 62 años y vivía recluido en su casa, sin apenas
recibir visitas, acechado por la esquizofrenia que marcó no
solo su vida sino también su obra.
Eine spannende Spurensuche: Frida Strindbergs unerhörter Lebensstil
Von Bernhard Leitner Nachrichten 11. Mai 2012
SAXEN. Am Montag jährt sich der Todestag des schwedischen
Nationaldichters August Strindberg zum 100. Mal. Im
Strindbergmuseum Saxen – der Autor lebte und arbeitete
zwischen 1893 und 1895 im Gemeindegebiet sowie im
benachbarten Klam – wird aus diesem Anlass am Samstag das
Buch „Madame Strindberg“ präsentiert. Geschrieben hat diese Biografie über Strindbergs zweite Frau
Frida Uhl der gebürtige Saxener Friedrich Buchmayr, der als
Bibliothekar im Stift St. Florian tätig ist und sich seit
seiner Studienzeit mit Strindberg auseinandersetzt.
Mondäne, selbstbewusste Frau
„Ich wollte einmal die gängige Meinung über Frida Strindberg
abklopfen auf die Wirklichkeit“, sagt Buchmayr. Dabei habe
sich gezeigt, dass diese Frau wesentlich mehr war als „nur“
Ehefrau und Mutter von Strindbergs Tochter. „Sie war eine
sehr mondäne, gebildete Frau und ihrer Zeit im Grunde
genommen weit voraus“, sagt Buchmayr.
Två festivaler blir
kulturvecka Strindberg är i fokus under årets Kulturfestival som i
övrigt lockar med ett gediget utbud för ung som gammal.
Av Erika Hallhagen SVD 11 maj 2012
Stockholms kulturfestival och Ung 08 kallar sig i år för
Stockholms festivalvecka när de gemensamt presenterar årets
program. De bägge festivalerna behåller dock olika namn och
organisation. –Det har aldrig varit tal om att slå ihop dem helt, säger
Philippa Norman, kommunikatör på kulturförvaltningens
evenemangsavdelning. –Ung 08 är en festival för och av ungdomar sista veckan på
sommarlovet, medan Kulturfestivalen är en mer ordinär
stadsfestival. Ung 08 lockar med artister som Mohammed Ali, dj-kollektivet
Fucking & punching, pop-kollo och Pimp my wheelchair där man
kan få sin rullstol pimpad på MTV-vis. Kulturfestivalen är
mer traditionell. Som tidigare år bjuds vi valda delar gatuteater, jazz,
folkmusik, opera och nycirkus. Temat är emellertid inte
något av våra grannländer utan ytterligare en djupdykning i
det manliga geniet August Strindberg. I en mängd olika
programpunkter riktar man strålkastaren på författaren som
gick bort 14 maj 1912.
Stockholms kulturfestival och Ung 08-festivalen slås ihop
och blir Stockholms festivalvecka. Eftersom
kulturfestivalens tema är August Strindberg genomsyrar han
alla delar av festivalen. (TT Spektra) Stockholms kulturfestival och Ung 08-festivalen slås ihop
och blir Stockholms festivalvecka. Mellan 14 och 19 augusti
uppträder till exempel Alexis Weak medan Tina Ahlin, Lill
Lindfors och Svante Thuresson finns bland dem som hyllar
Hasse och Tage under en särskilt hyllningskväll. Eftersom
kulturfestivalens tema är August Strindberg genomsyrar han
alla delar av festivalen.
Kulturförvaltningen Stockholms stad Pressmeddelande programsläpp
STOCKHOLMS KULTURFESTIVAL + UNG08 =
STOCKHOLMS FESTIVALVECKA 14–19 AUGUSTI 2012
Mynewsdesk 2012-05-10
I år tar Stockholms Kulturfestival och Ung08-festivalen
varandra i hand och bjuder på en festivalvecka i augusti,
mitt i Stockholm, med fri entré. Spektakulär
höghöjdsgalenskap med argentisk- spanska Voala Muare,
hyllningskväll till Hasse&Tage, Live@Studion – den nya
nordiska alternativscenen, Ung08 – Europas största festival
för ungdomar, Maxat för Mini,Världens längsta bokbord,
samtal, dans,Walks, performance och musik. Vi hyllar HASSE&TAGES fantastiska musik- och humorskatt i en
specialproducerad hyllningskväll med bland andra Tina Ahlin,
Lill Lindfors, Svante Thuresson och Shima Niavarani på vår
stora scen GAT. Ung08 öppnar en klubb bara för 16–19-åringar
där bland annat ALEXIS WEAK, AMETIST och OLIVER INGROSSO
DJ:ar. Underbara karaktärer från Barcelona upptäcker Sergels
torg: LEANDRE – den charmige uteliggaren, FADUNITO +75 – ett
gäng misslynta åldringar, RODAFONIO – musikanter i ett
gigantiskt rullande hjul. STRINDBERG besöker alla delar av
festivalen – från musik och poesi på Brunkeberg till
tidigare ospelade verk som vi vågar oss på under namnet
STRINDBERGS OSPELBARA. Radiosymfonikerna gästas av OLA SALO
som blandar The Arks värld med tolkningar av sina personliga
favoriter. I samtal möter vi bland andra JOHN AJVIDE
LINDQVIST, författare till Låt den rätte komma in.
Idag släpper vi programmet för festivalerna. Stockholms
festivalvecka har mer än 750 programpunkter under sex dagar
och hade förra året närmare en halv miljon besök. På nästa
sida följer några av höjdpunkterna.
Strindberg får eget liv på scenen Strindberg är död, men återföds ständigt på scenen. Nu vaxar
Shanti Roney mustaschen, slipar tungan och spelar Sveriges
största eld.
SvD 10 maj 2012, Stockholm TT Spektra
Det hänger ett fotografi av Strindberg i Thommy Berggrens
rum på Stadsteatern i Stockholm - en hommage till en
själsfrände och följeslagare genom livet. När Berggren sökte
till Scenskolan gjorde han det som Jean i ”Fröken Julie” och
i den hyllade tv-serien ”August Strindberg: Ett liv”
gestaltade han själv den stridbare författaren. Nu regisserar han pjäsen ”Tribadernas natt”, som får premiär
på Strindbergs dödsdag den 14 maj. I Per Olov Enquists drama
möter vi en författare i känslomässig upplösning, strax
innan det turbulenta äktenskapet med Siri von Essen formellt
är över. Den här gången är det Shanti Roney som spelar en porträttlik
Strindberg. En lösmustasch, en hög hatt och ett hår som
stolt strävar mot himlen fulländar illusionen.
Hebu Teatro celebra a uno de los padres del
drama moderno con el Proyecto Strindberg
Autor: Editor EA el Mié Informe21 09/05/2012
A partir del 18 de mayo, la sala de teatro 2 del Celarg
presentará un mes dedicado al dramaturgo y novelista sueco
August Strindberg, para conmemorar los cien años del
fallecimiento de quien fuera –junto con Anton Chéjov y
Henrik Ibsen- el padre del drama moderno. El eje central de
la celebración será la presentación de las obras El pelícano
y La señorita julia, que estarán en cartelera hasta el
domingo 17 de junio. El pelícano es una obra de 50 minutos de duración en la que
actúan Diana Volpe, Ricardo Nortier, Nirma Prieto, Jesús
Nunes y Daniela Leal. Se dice que este animal siente un amor
tan fuerte por sus hijos que, en caso de pasar hambre, da su
sangre para alimentarlos. Sin embargo en esta obra la madre
es todo lo contrario porque, en lugar de cuidarlos, abusa de
su poder y de la debilidad de los muchachos. Los personajes
buscan conquistar el sueño de ser dueños de sus propias
vidas que, en definitiva, es lo único que los mantiene con
fe. La obra explora la vida como corrupción, la culpabilidad y
la primacía de la ilusión sobre la realidad. La señorita Julia, por su parte, cuenta la historia de una
joven que intenta escapar de una vida llena de costumbres
que la coartan y por eso decide ir a bailar a la fiesta de
los sirvientes. En la cocina de la casa, seduce a un lacayo
mientras la novia los observa escondida. Julia no se dará
cuenta hasta dónde llegarán las consecuencias de sus actos.
Rezension
Keine Chance für die Liebe Der alte Schwede August Strindberg wühlt auch 100 Jahre nach
seinem Tod noch auf
Von Sebastian Fasthuber Falter 19/2012 vom 9.5.2012 (Seite 29)
Madame Strindberg Oder die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr 2011 | Residenz, St. Pölten / Salzburg 367 Seiten EUR 26,90
Besserer Zustand, weil ich Strindberg gelesen habe. Ich lese
ihn nicht, um ihn zu lesen, sondern um an seiner Brust zu
liegen. Bin zehnmal in Gefahr, abzugleiten, beim elften
Versuche sitze ich aber fest, habe Sicherheit und große
Übersicht. (...) Der ungeheure Strindberg.“ Was Franz Kafka in seinem Tagebuch vermerkte, gehört zu den
schönsten Zeugnissen für die starke, aufwühlende,
verstörende, aber auch bestärkende Wirkung der Bücher von
August Strindberg (1849–1912). Hier war eine Kraft am Werk,
die sich in der zeitgenössischen Literatur so nicht mehr
findet. Strindberg war der vielleicht letzte Schriftsteller,
der – sich Goethe zum Vorbild nehmend – den Anspruch hatte,
Dichterfürst und zumindest ein bisschen auch noch
Universalgelehrter zu sein. Im Gegensatz zu so manchem Goethe-Werk, das heute nur mehr
literaturhistorisch Interessierte mit Gewinn lesen werden,
ist Strindberg aber auch 100 Jahre nach seinem Tod immer
noch ein Bringer. Neben den gern gespielten Klassikern wie
„Totentanz“ oder „Fräulein Julie“ und dem frühen Roman „Das
Rote Zimmer“ sind es vor allem die autobiografisch zu
lesenden Werke, die ungebrochen faszinieren. Thomas Mann
vermerkte einmal, Strindberg habe seine eigene Biografie
„mit einer Rücksichtslosigkeit geopfert wie kaum ein anderer
Dichter und Bekenner vor oder nach ihm“. Das galt freilich
nicht nur für ihn, sondern auch für jene, die an seiner
Seite waren – besonders für seine beiden ersten Ehefrauen
Siri von Essen und Frida Uhl.
Verso Damasco,
il Gruppo Teatrale del Mercoledì
omaggia August Strindberg
Genova Oggi notizie 09 maggio 2012
Genova - Il Gruppo Teatrale del Mercoledì omaggia August
Strindberg, nel centenario della sua morte, al Teatro Rina e
Gilberto
Govi (via Pastorino 23, Genova Bolzaneto). La compagnia
amatoriale genovese - attiva sul territorio da sedici anni -
omaggerà l’illustre August Strindberg portando in scena un
adattamento di Verso Damasco il 12 maggio, alle 21. Il 14
maggio 2012 ricade infatti il centenario della morte del
drammaturgo svedese (Stoccolma 1849 – 1912).
Strindberg è stato uno dei grandi punti di riferimento e di
innovazione della cultura del Novecento, grazie
all’importanza e alla vastità delle sue opere che ricoprono
molti generi letterari e in cui trapelano i segni di un
animo, quello dell’autore, perennemente in conflitto con le
convenzioni, il tempo e la vita stessa. Ed è questa una
delle caratteristiche di Strindberg: mettere nei suoi lavori
se stesso o fare in modo che se stesso si riveli, più o meno
involontariamente, nelle sue opere sempre intimamente
autobiografiche, poiché richiamano il tormento di vivere,
l’avversità con la figura femminile, dove tutto è immerso in
un’atmosfera sospesa tra realtà e sogno/incubo. Verso Damasco sembra essere apparentemente una storia
lineare e sempre attuale: protagonista è lo Sconosciuto, un
tempo famoso scrittore, che incontra una donna, la Signora,
della quale si innamora; lei lascerà il marito e porterà
l’amante a casa della Madre, ma egli, umiliato, sarà
costretto a proseguire il suo viaggio. Lo Sconosciuto –
rappresentazione dell’uomo e dello stesso Strindberg –
incontra sul suo cammino diversi personaggi, come in un
sogno mostruoso e tormentato, un viaggio ciclico in mezzo al
palcoscenico della vita, tra uomini e donne forse sognati o
immaginati: “Ma quel che lei mi vuol far vedere, mi dica, è
la realtà?”, chiederà lo Sconosciuto alla Signora. Con un percorso che ha visto rappresentare autori quali
Cechov, Pinter, Beckett, Ibsen e Brecht, il Gruppo Teatrale
del Mercoledì non ha voluto esimersi dal ricordare e
celebrare August Strindberg a cento anni dalla scomparsa.
La regia dello spettacolo è di Andrea Ansaldo.
Lo Sconosciuto - Massimiliano Bet La Signora - Brunella Bruzzone Il Mendicante / La Badessa - Gloria Pastine La Madre / Una vedova - Francesca Lenzo Il Vecchio - Pietro Russo Il Marito - Matteo Contini La Giovane - Veronica Zanni Il Pazzo - Domenico Nasso Una Vedova / Un’Assistente - Sol Lopez Un’Assistente / La Levatrice - Francesca Vallone Un Uomo - Giuseppe Candido Una Donna - Lorenza Porretto Un Ragazzo - Edoardo Cangialosi Luci e suono Mario - “Titti” Strata
Minnesföreställning till minne av August
Strindberg
Mynewsdesk 2012-05-09
Tid: Måndagen den 14 maj klockan. 20:00 Plats: Halmstads Teater
Bland de medverkande: # Per Ragnar som slog genom bland den breda publiken i
Strindbergs "Röda rummet" 1968, där han spelade huvudrollen.
Denna afton och 44 år (!) senare spelar han åter upp en del
av texten i rollen som Arvid Falk. # Prästen och skådespelaren Paul Fried uppträder i rollen
som den berusade Pastorn ur "Hemsöborna". En riktig präst
som spelar full präst! # Elin Bornell från Borås Stadsteater spelar upp en del utr
det "Drömspel" som framgångsrikt spelades vid deras teater
detta spelår. # 123 Schtunk - de välkända och ofta bejublade clownerna
angriper Strindberg med sina röda näsor. # Ordbasen - Liv Ulfsdóttír (röst) och Max Thornberg (bas)
tar sej an dikter och ordakonst. # Operasång av Inna Akopova - lite av det vi tror att
Strindberg tyckte om... # Hallarnas skådespelarlag spelar upp en scen ur
"Spöksonaten" - en propduktion som spelats på Halmstads
Teater under våren. # Intervjuer med minnen, påhitt & fria fantasier mellan de
olika akterna - kvällens programledare: Teaterns chef Ulf
Andersson.
Föreställningen ges endast en gång – välkomna att höra av
Er!
För mer info kontakta: Ulf Andersson, Chef för Halmstads Teater Halmstad & Co AB,
mobil 070-5742112
Lilla Parken inviger kulturoas i Sundbyberg. Lilla Parken spelar Paria av August Strindberg i egen lokal
på Sturegatan 37, Sundbyberg. Premiären inviger kulturoasen
som är öppen för alla kulturutövare som saknar scen att möta
och hitta sin publik.
Paria ges 23 & 29 maj kl 19.00
Paria (utstött eller föraktad varelse) Spänningen ligger tät, åskan mullrar utanför rummet där
rädsla omfamnar två individer i ett nagelbitande möte om
brott och straff, skuld mot oskuld. I vad som nästan kan
likna en rättegång förhör och testar de varandras gränser;
vem är mer värd för världen än den andre? Vad är sanning,
lögn och vem får bestämma vad som är vilket? Vem får vara
domare och vem får dela ut straff? Ett spännande, kokande & intensivt psykologisk drama. Action
utan slagsmål.
Emil Kekonius Det är inte första gången Emil regisserar och agerar på scen
samtidigt. Även aktuell i Politikerns sista tal av Antony
Swerling, och i sommar spelar Emil Kekonius barnteater för
hela familjen på fjäderholmarna.
Olle Zetterberg Utbildad på Wiks folkhögskola och Boris teaterskola spelat
Flugornas herre, Mathissen, Sången om Taråberg, Diamanten,
3x Dracula. Ledare; Teater för ungdomar på Medborgarskolan.
Strindbergsåret är i full gång och kulminerar den 14 maj,
exakt hundra år efter Strindbergs död. Både i Sverige och ute i
världen sker en mängd aktiviteter. På Strindbergs egen teater, Strindbergs Intima, pågår en
festival under tre dagar med massor av aktiviteter. Bland annat
spelar Anna Pettersson sin kritikerhyllade Fröken Julie där hon
själv spelar alla rollerna och Stockholms improvisationsteater
gästspelar med Improviserad Strindbergsteater. P O Enquists hyllade pjäs Tribadernas natt har premiär på
Stockholms stadsteater och Halmstads teater spelar en
minnesföreställning. Flera böcker om Strindberg presenteras. Den
första stora fotografiska biografin Strindbergs världar av Björn
Meidal och Bengt Wanselius släpps samtidigt med en
fotoutställning på Fotografiska museet. Strindbergmuseet
presenterar sin nya bok Strindberg i Blå tornet.
Strindbergmuseet ligger också bakom en fotoutställning med
August Strindbergs egna fotografier som visas i Nyköping.
Utställningen fortsätter sedan till Örebro, Sundsvall och
Göteborg.
Allt som sker den 14 maj och under resten av Strindbergsåret
finns presenterat i kalendariet på
http://strindberg2012.se. Här kan intresserade också läsa
korta artiklar om Strindberg och få tips om vidareläsning. Nytt
på webbplatsen är krönikor av aktuella personer, däribland Stina
Oscarsson, Pär Thörn och Elena Balzamo.
Webbplatsen http://strindberg2012.se
är ett samarbete mellan Kulturrådet, Stockholms stad genom
Stockholms stadsteater och Svenska institutet.
Kulturrådet har ett nationellt uppdrag att koordinera
planerade aktiviteter och marknadsföra Strindbergsåret 2012 samt
att i samverkan med Svenska institutet förmedla information om
aktiviteter till utlandet och de svenska utlandsmyndigheterna.
Stockholms stadsteater har ett uppdrag från Stockholms stad att
samordna insatserna i Stockholm. I styrgruppen för arbetet ingår
även Stockholms stadsbibliotek, Strindbergssällskapet och
Strindbergsmuseet.
Ytterligare information Jan Kärrö, projektledare Telefon: 08-519 264 61 E-post:
jan.karro@kulturradet.se
Strindberg lade själv stor vikt vid att han skulle bli läst
av alla och nog tillhör han våra mest lättlästa författare.
Om man inte har svårt med den hundra år gamla prosan. Då kan
Strindberg med ett lättare språk vara precis det som behövs. Nu blir några av Strindbergs verk, Röda rummet, Fröken Julie
och Hemsöborna, tillgängliga för många fler läsare. till
exempel vuxna människor som lär sig svenska och
gymnasieelever som har svårt med läsningen. Varför träna
läsning med barnböcker? När man kan läsa Fröken Julie? - När människor söker efter litteratur, gäller det att
erbjuda ett innehåll som möter deras mognad men i en form
som möter deras läsförmåga. En lättläst Strindberg kan vara
den första riktiga bok en person läser och vara vägen till
att senare läsa originalet, säger Laura Mendez, förlagschef
på LL-förlaget. För att fira Strindbergsåret ger LL-förlaget på nytt ut Mona
Larssons älskade biografi August Strindberg – bilder ur hans
liv, en bok med korta faktatexter och många bilder, varav
flera är Strindbergs egna foton. Och i augusti kommer Röda
rummet återberättad till lättläst av Cecilia Davidsson.
Sedan tidigare finns också Fröken Julie och Hemsöborna, båda
återberättade av Busk Rut Jonsson. Fröken Julie är
illustrerad av Fereshteh Fazeli.
Besök LL-förlagets Strindbergsida () och läs mer. Här finns
böcker, lärarmaterial och länkar samlat.
LL-förlaget gör lättlästa böcker för unga och vuxna.
LL-förlaget utgör en del av Centrum för lättläst som gör
nyheter, böcker och information för människor som av olika
skäl har lässvårigheter eller är otränade läsare.
För mer information besök http://www.lattlast.se
eller kontakta: Laura Mendez, förlagschef LL-förlaget, tel 08-720 99 86,
0739-88 22 76 Camilla Batal, pressansvarig och chef för Marknad och
Kommunikation vid Centrum för lättläst, tel 08-720 71 81,
0733-84 92 88 Cecilia Davidsson, författare, återberättare av Röda rummet,
tel 070-2740510
Embajada de Suecia Inferno: inspirado en Strindberg
Noticias & eventos 08 may 2012
La Compañía El Cuarto Rojo reestrena Inferno , un juego
escénico a partir de La más fuerte e Inferno del dramaturgo
sueco August Strindberg, que entrelazan la manera de ver el
mundo y entender las relaciones que están plasmadas en ambas
obras. En un espacio que bien puede ser el de los sueños, el
público será testigo del conflicto que Strindberg vivía con
la mujer, con el matrimonio, con dios y finalmente consigo
mismo.
La Más Fuerte es una lucha constante de contrarios: la madre
que lucha contra todo lo demás, la esposa contra la amante,
la voz contra el silencio. En Inferno, escuchamos al hombre
que imaginó a esas dos mujeres a partir de dos hombres que
juegan a ser Strindberg imaginando a los personajes de una
obra escrita por él mismo, encerrados en un mundo habitado
por sus propios fantasmas dejan ver el infierno del otro,
sus miedos, sus deseos, fantasías y complejos.
La investigación de la obra y vida de August Strindberg y el
proceso de desarrollo de la voz a partir del método
Linklater, una práctica vocal, dan como resultado una puesta
en escena donde se crea un espacio íntimo en el que el mismo
autor pueda cobrar vida y dé vida a su texto, un espacio
imaginario sin tiempo ni lógica aparente.
La obra fue estrenada el 7 de julio del 2011 en La Capilla,
ahora la Compañía El Cuarto Rojo regresa al espacio que abre
las puertas para volver a dialogar con Strindberg. El
montaje quedó como finalista del pasado Festival de Teatro
Universitario y se presentará con once funciones en La
Capilla, 6 en el Centro Universitario de Teatro y fue
incluido dentro del ciclo: De la academia al escenario,
organizado por el INBA, presentándose en el Teatro Julio
Jiménez Rueda.
Dirección de Tania González Jordán y con las actuaciones de
Mariano Ruiz, Raúl Briones Carmona y Carlos López Tavera que
entrará como actor suplente en el mes de julio.
Teatro La Capilla todos los jueves a partir del 10 de mayo
hasta el 26 de julio (excepto 7 de junio) a las 20:30 hrs.
Con la puesta en escena “Pascua”, la compañía Nacional de Teatro se presentará en Pachuca
Redaccion News Hidalgo 7 mayo, 2012
PACHUCA, 07 May (News Hidalgo).- Considera la puesta en
escena más representada en Suecia; del escritor y dramaturgo
August Strindberg, llega este lunes 14 de mayo al Teatro
Guillermo Romo de Vivar, PASCUA, traducida y dirigida por
Héctor Mendoza y con un elenco conformado por la Compañía
Nacional de Teatro. La obra se presentará en funciones a las 16:00 y 20:00
horas. Y la entrada será únicamente con boleto de cortesía,
que puede solicitar en el Foro Cultural Efrén Rebolledo,
Bravo 202, Centro Histórico de Pachuca, Hgo. Este montaje nos presenta la dramática situación de una
familia marcada por la desdicha debido a una cadena de
acontecimientos, que han traído al padre de familia, el Sr.
Heyst, a ser encarcelado por deudas. Paralelamente, y de
manera incomprensible, viven también el encierro de la hija
pequeña, Eleonora, en una institución psiquiátrica. Adjunto
a una rígida sociedad sueca de 1900, la religión y la falta
de fe alertan a la posibilidad de un milagro durante la
semana de Pascua. Eje temático que Strindberg (1849-1912)
utilizó en el desarrollo de la dramaturgia.
Gregory Motton årets Göran O. Eriksson-stipendiat!
MyNewsDesk 2012-05-07
Sveriges Dramatikerförbund utser översättaren Gregory Motton
till årets Göran O. Erikssons-stipendiat. Prisutdelningen
sker på Strindbergs Intima Teater söndagen den 13 maj kl
13-15.
Vid utdelningen samtalar Gregory Motton med Magnus Lindman
om att översätta Strindberg. Skådespelarna Cecilia Nilsson
och Gerhard Hoberstorfer läser.
Juryns motivering: Gregory Motton är en mycket mångsidig översättare, vars
arbete värdesätts av ett stort antal upphovsmän. Hans
översättningar av dramatiska verk i vitt skilda genrer och
språkdräkter, visar alla prov på en följsamhet, som tyder på
stor känslighet, parad med den integritet och precision, som
kännetecknar stor yrkesskicklighet.
Boka gratisbiljett till prisutdelningen på
sdf@dramatiker.se, eller tel 08-21 33 10.
Strindbergsfestivalen den 12-16 maj på Strindbergs Intima
Teater, Barnhusgatan 20, Norra Bantorget i Stockholm. Se
även fortsättning på dagen!
Göran O. Erikssons stiftelses ändamål är att främja
översättningar av svensk dramatik och ett stipendium delas
årligen ut till en översättare som gjort särskilda insatser
för att sprida svensk dramatik i världen. Den årliga
prissumman kommer från en donation från Jane Friedmann till
minne av Göran O. Eriksson. Göran O. Erikssons Stipendium
förvaltas av Dramatikerförbundet.
För information kontakta: Birgit Hageby, vice ordförande Sveriges Dramatikerförbund Tel: 0709-90 03 37 Isabella af Klintberg, vik informationsansvarig Sveriges
Dramatikerförbund Tel: 08-402 36 45,
afklintberg@dramatiker.se
Sveriges Dramatikerförbund (Writers Guild of Sweden) är en
intresseorganisation som företräder manusförfattare
verksamma inom scen, film, television, radio och nya media.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 3:Kulturen
Av Göran Greider Aftonbladet 2012-05-07
Vilken är kulturens uppgift i rådande samhällsordning? Svar: Att lugna människor. En värld utan konst och
litteratur skulle vara en rasande och upprorisk värld. Men kan det stämma? Strindberg bråkade ju med överklassen? Svar: Ibland gjorde han det. Men mycket av det han skrev
tjänade borgerligheten, männen och dumheten. Han närde
antisemitiska fördomar. Vad lär oss Ett drömspel? Att det är
synd om människorna och meningslöst att kämpa emot
orättvisorna. Men han skrev annat också. Röda rummet, Svarta
fanor. Glöm dock aldrig vad kulturhistorien i stora delar är: De
översta skiktens allra finaste övertalningskonst. Sokrates,
västerlandets mest upphöjde tänkare, var motståndare till
demokratin. I Iliaden var den mest föraktade av alla en viss
Tersites. Varför? För att denne Tersites satte sig upp mot
kungarna och ville få slut på kriget. Johann Sebastian Bach
komponerade för sömnlösa furstar. Bengt Ohlsson skrev för
gentryn i Stockholms innerstad. Och så vidare. Vacker är den
inte, kulturhistorien!
I vår tid är det populärt att hedra August Strindberg i
egenskap av litterärt geni. Men såsom Ebba Witt-Brattström
påpekat i Om Strindberg, red. Lena Einhorn (2010) och senast
Ulrika Kärnborg i AB 6/2-12 är det ett misstag att bortse
från hans roll som kvinnokritiker. Strindberg slog igenom på
kontinenten delvis genom sin negativa inställning till
kvinnor, särskilt frihetssträvande medel- och
överklasskvinnor. Mindre känt är att Strindberg fick prominent försvar från
offentliga feminister. Året efter Strindbergs död, 1913,
utgavs i England ett biografiskt verk om Strindberg: August
Strindberg, the spirit of revolt, studies and impressions.
Upphovsmakare var den svenskfödda djuraktivisten,
feministen, reformivraren och författaren Lizzy Lind af
Hageby (1878-1963). Året därpå utkom i USA Emma Goldman
(1869-1940), anarkisten, feministen och författaren, med en
bok om modern europeisk dramatik: The social
significance of the modern drama. I kapitlet om Strindberg
hyllade hon honom som dramatiker. Hur kunde personer som Lizzy Lind af Hageby och Emma Goldman
uppskatta Strindberg – författaren som i Giftas skrev för
kvinnors rätt men därefter deklarerade en syn på kvinnor som
underlägsna och rätteligen underordnade? Vad gjorde dem till
beundrare? Deras verk har glömts av senare tider fast de på
varsin kontinent bidragit till att göra Strindberg till en
del av världskulturen. Dags att lyfta deras arbeten ur glömskan.
Vampyren Strindberg måste suga blodet ur
människorna
Av Lina Mattebo Smålandsposten 2012-05-07
Är det okej för en författare att lämna ut människor, deras
svagheter och felsteg? August Strindberg är känd för att
inte ha haft några hämningar när det gällde att skriva om
andra - något som har inspirerat många skribenter. Inte
minst dagens utlämnande författare håller debatten aktuell. Kulturjournalisten Ulrika Knutson föreläste om August
Strindberg i Växjö i slutet av mars. August Strindberg var en vampyr. Ja, så beskriver han i alla
fall sig själv i ett brev till den blivande kollegan Verner
von Heidenstam. Som författare måste man suga livet och
blodet ur människorna i sin närhet, menade Strindberg: "Om du visste huru livet ter sig när man såsom författaren
måste göra, klätt av sig naken på ett torg, huru man som en
vampyr får suga sina vänners, sina närmastes, sitt eget
blod! Husch! Och gör man det ej, så är man ej författare." Kulturjournalisten Ulrika Knutson håller med om att August
Strindberg jobbade som en vampyr. Hans böcker och
romanfigurer har oftast sin grund i verkliga människor och
händelser. Inget var för privat eller utlämnande för att
skrivas om. – Han använde sig av genren lätt maskerad självbiografi
väldigt flitigt.
EL ESTRENO SERA LOS DIAS 11 Y 12 DE MAYO
El grupo Jachas Teatro actuará en
Torrejoncillo Pedro Luis López dirigirá la obra 'La Señorita Guardesa'
Por N. Agut El Périodico Extremadura 07/05/2012
El grupo Jachas Teatro de Torrejoncillo actuará en este
municipio los días 11 y 12 de mayo. En esta ocasión el grupo
de actores y actrices estrenará la obra que lleva por título
La Señorita Guardesa , bajo la dirección de Pedro Luis López
Bellot. Está inspirada en La Señorita Julia , de Strindberg,
con la que Jachas Teatro propone una historia de lucha,
amor, sueños y poderes que anteponen intereses por encima de
los valores establecidos y el respeto.
La protagonista, Julia, decide quedarse en casa a pasar la
noche de San Juan con los criados en lugar de ir a
celebrarla en familia. Un baile inesperado con el mayordomo
y la relación que guarda éste con la cocinera hilarán una
historia entre fogones que cambiarán el curso de sus vidas.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 2: Partierna
Av Göran Greider Aftonbladet 2012-05-04
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Kan partierna föra majoritetens talan? Svar: Nej. Nästan alla av dem för överklassens talan. Kom
ihåg att många av partierna egentligen är ett slags företag.
Råvaran de exploaterar är väljarna och till den översta
tredjedelen säljer dessa företag makt och inflytande – i
förädlad form. D v s: ren makt processad genom den mycket
begränsade demokrati vi har. Därför vill nästan inga partier
längre ha några medlemmar: de stör bara verksamheten. Men ska majoriteten då sluta att gå och rösta i valen?
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 1: Samhället
Av Göran Greider Aftonbladet 2012-05-01
Liten katekes för underklassen, August Strindbergs försök
att avslöja den härskande maktens lögner och språkbruk,
skrevs 1884–1885. På grund av otaliga refuseringar
publicerades den först efter folktribunens död 1912. 115 år senare går Göran Greider på samma rövarstråt i den
borgerliga lögnapparaten. Vad är samhället? Vad är ekonomi?
Vad är kultur? I dag publicerar vi den första delen av sju.
Varför är det så svårt att förändra samhället så att det
blir bättre för majoriteten? Svar: För att minoriteten, det vill säga överklassen, vill
ha det så. Men bekänner sig inte alla till demokrati? Svar: Jo, i teorin. I praktiken – nej. Makthavarna och deras
mediala hantlangare hyllar ledarskap mer än demokrati.
”Förtroendet” för Ledaren är viktigare än vad han eller hon
i själva verket gör eller inte gör.
Den som aldrig läst en rad av August Strindberg har ändå
ofta ett hum om de berömda orden ur Ett drömspel ”Det är
synd om människorna”. När Mattias Anderson använder det
citatet som utgångspunkt för den uppsättning av pjäsen som
nu ges på Stockholms stadsteaters Klarascen, bör han alltså
kunna räkna med en hög igenkänningsfaktor. Men han går också
ett
steg längre. Han har låtit ett antal stockholmare berätta om
vad de förknippar med frasen. Svaren finns inbakade i
pjästexten till en föreställning, där, vad som anges, 67
procent av innehållet är hämtat från Strindberg, 22 procent
utgör dokumentärt material och resterande elva kommer från
regissören själv. I den slutsumman ingår både en
komprimering av pjäspartituret och en nyskriven, tillagd
scen. Det finns med ett sådant upplägg givetvis
möjligheter att placera uppsättningen mitt i dagsdebatten
och lägga tyngdpunkten hos dem, som är värda medlidande
eller på det som kan reduceras till självömkan, berättigad
eller inte. Men också att undersöka vart empatin tagit vägen
bland de nya ideal som gäller i ekonomismens och girighetens
tidevarv. Ett ytterligare alternativ är att lägga till en
politisk dimension och helt frankt förse Strindbergs omkväde
med en protests förtecken. Hur valet än utfaller, blir det
inte mycket utrymme över för den vid pjäsens tillkomsttid,
1901, nog för de flesta igenkännliga, religiösa grundtonen
med frågorna om skuld och straff, botgöring och lidandets
mening. Och där såväl Agnes som Advokaten, den senare med
sin törnekrona, kunde tolkas som Kristusfigurer. Kanske ett
tecken så gott som något på hur långt sekulariseringen har
nått sedan dess.
Isabella Rothberg: Sorgsna ögon får inte
plats i kanon
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.5.2012
Gabrielle ”Coco” Chanel var inte road när hon fick se sig
själv avbildad av konstnären Marie Laurencin år 1923. Trots
att modeskaparen själv hade beställt tavlan vägrade hon
betala för den – så här sårbar ville hon inte porträtteras!
[...]
Precis som bildkonsten tenderar teatern, eller
teaterhistorien, att favorisera män. ”Det ser ut som att det
i historien endast har funnits män som skrivit bra dramatik.
Klassiker som Aiskylos, Shakespeare, Ibsen, Tjechov, Lorca,
Brecht, Norén”, skriver Åsa Sarachu i inledningen av
antologin Är de här för att stanna nu? Boken stammar ur de
svenska teaterprojekten Spets och Modärna kvinnor som pågick
2006 till 2009 och vars syfte var att öka jämställdheten
inom scenkonsten. Ljuskäglan riktades framför allt på
bortglömda kvinnliga dramatiker, huvudsakligen från det
moderna genombrottet. 1880-talet var nämligen inte bara
Ibsens och Strindbergs årtionde, utan innebar också ett
uppsving för dramatik skriven av kvinnor. Victoria
Benedictsson känner de flesta till men Anne Charlotte
Leffler, Frida Stéenhoff, Alfhild Agrell är i dag desto
obekantare. På sin tid var deras pjäser oerhört omtyckta och
spelade och behandlade inte sällan jämställdhet. Varför är
det då bara perspektivet i Fröken Julie och Ett dockhem –
båda skrivna av män – som kvarstår? Under pågående Strindbergsår rotas och grävs det ivrigt
bland författarens lämningar vilket förstås är befogat.
Strindberg förtjänar uppmärksamheten – vem blir inte knäsvag
av den sociala skärpan och de mustiga miljöbeskrivningarna i
Röda rummet? Ändå kan jag ibland önska att man lade ner ens en gnutta av
energin på något annat. Eller på någon annan. Till exempel
skådespelaren och makan Siri von Essen som också gick bort
för hundra år sedan.
DN-journalistik att skrika åt Okritiska hyllningar som tagna ur pressmeddelanden
Av Natalia Kazmierska Aftonbladet 2012-05-06
Att publiken i auktionssalen började applådera när Munchs
Skriet klubbades för 800 miljoner kronor i veckan, kan
tolkas på olika sätt. Antingen ville de vara artiga. Eller så var de upprymde
efter att denna bisarra 12-minuters-föreställning, där en
man iklädd fluga sålde en tavla för en summa i nivå med
kommunbudgeten i Höganäs. The Guardians underbare surgubbe-kritiker Jonathan Jones
skrev att han blev äcklad över det sjuka samhälle där
konsten reduceras till prislappar och prydnader på
kapitalisternas väggar. Men, om man vänder på det, varför skulle inte en målning
kunna kosta lika mycket som ett företag eller en lyxvåning
på Manhattan? Varför måste just konsten vara så himla
billig? Är det något som är problematiskt med auktionshusen i dag så
är det snarare den löjliga rapporteringen kring dem. Helgens nyöppnade utställning med Strindberg-tavlor på
Bukowskis är bara ett exempel. Plötsligt var köptemplets
smutsiga kopplingar till Lundin Oil som bortblåsta.
Tidningarna skickade sina recensenter, som om det vore
vilken kulturinstitution som helst. Det är långt ifrån första gången – på exempelvis Dagens
Nyheters kultursida publiceras ständigt okritiska artiklar
om försäljningar och värdeökningar. ”Högst gick en vinbägare
i noshörningshorn som dubblerade utropet till 1,6 miljoner”,
skriver dess seriösa konstkritiker, rader som verkar
copy-pastade direkt ur auktionshusens egna pressmeddelanden. Det är kulturjournalistik man verkligen vill ångestskrika
åt.
KRÖNIKA. Nästa söndag smäller det. Då ska gubben ur graven
för att fira att det är hundra år sedan han dog. Visst låter
det makabert?
Strindberg avskydde Sverige, detta "jävla näste", så man
undrar hur han trivs i rollen som Nationalhelgon? Det kan
han gott ha, med tanke på hur spydig han alltid var mot
Bellman. Varför firar vi alls Strindberg? Det finns goda skäl, alla
olika. I mer än hundra år har han tjänat som vårt radikala
alibi. Det nya riket dammas av, liksom Liten katekes för
underklassen. Att också de konservativa kan skåla för honom
talar man tystare om. På ålderns höst var Strindberg varmt
religiös och grälade på "äfflingarna", alltså Darwinister i
synnerhet och modernister, vetenskapsmän och feminister i
allmänhet.
Provokatör och dramatiker August Strindberg som författare i all ära men det är på
scen som han levt allra starkast. Martin Lagerholm skildrar
en bråkig typ med stort inflytande på senare dramatiker.
Högst modern i sitt sätt att använda sig själv, att dikta om
sitt liv och komma läsaren nära.
Av Martin Lagerholm Smålandsposten 2012-05-05
Henrik Ibsen lär ha haft ett porträtt på sin ärkefiende
August Strindberg hängande i sitt arbetsrum. Provokationen
gjorde att han skrev bättre, menade han själv. Men tilltaget
säger egentligen mer om Strindberg än om Ibsen. Att så tjäna
som uppviglande impuls för den tidens allra mest
inflytelserika dramatiker är nog ett mått på den eldfängde
svenske titanens storhet snarare än på den norske
nationaldiktarens. Till Ibsens tröst fungerade provokationen
minst lika bra i motsatt riktning. I sin berömda
novellsamling Giftas, för att ta ett exempel, går Strindberg
i clinch med Ibsens ”oförsvarliga sätt” att behandla
kvinnofrågan, och avslutar sitt lidelsefulla förord med
följande rader som stärker uppfattningen att den verkligt
radikala av dem var Strindberg: ”Kvinnan behöver icke mitt
försvar! Hon är modren och är därför världens härskarinna.
Och den frihet hon begär nu, det är samma frihet alla män
begära! Den skola vi skaffa oss som vänner, icke som
fiender, ty som sådana få vi ingenting.” Citatet är en påminnelse om att Strindbergs frihetsprojekt
var än modernare och mer komplex än sin norske
diktarkollegas.
Der Mensch als verlogenes Gesellschaftstier
Buch der Woche - August Strindberg: "Das rote Zimmer",
Manesse Verlag, München 2012, 574 Seiten
von Wolfgang Schneider
DeRadio 05.05.2012
Strindbergs "Durchbruchswerk" von 1879 ist das perfide
Panorama einer korrupten Gesellschaft, eine durchgreifende
Kritik der sozialen, politischen, moralischen und religiösen
Verhältnisse in Strindbergs Heimatland Schweden. Erst in der
neuen Übersetzung von Renate Bleibtreu funkelt das Buch in
seinem maliziösen Witz.
Im Zentrum steht der junge Arvid Falk, der eine bequeme
Beamtenlaufbahn aufgegeben hat, um sich schreibend auf die
Spur der Wahrheit zu setzen. Nach dem Motiv der feindlichen
Brüder wird ihm als Kontrastfigur der saturierte Großhändler
Carl Nikolaus Falk gegenübergestellt, der ihn im zweiten
Kapitel sogleich ums brüderliche Erbteil prellt. Mit anderen
jungen Künstlern, Literaten, Journalisten trifft sich Arvid
Falk im "Roten Zimmer, einem Stockholmer Bohémelokal, und
bespricht die Lage.
Weltliteratur, verfasst in Saxen 100. Todestag August Strindbergs: Oö. Strindberg-Museum
„neu“ öffnet heute
Neues Volksblatt 5. Mai 2012
Am 14. Mai 1912 starb in Stockholm der schwedische Dichter
August Strindberg. Seit 1996 befindet sich in Saxen (Bez.
Perg) das weltweit einzige Strindberg-Museum außerhalb
Schwedens. Mit gutem Grund: Lebte der Autor von Romanen wie
„Das Rote Zimmer“ (1879) oder Theaterstücken wie „Fräulein
Julie“ (1888) doch von 1893 bis 1896 zeitweilig dort. Denn
1893 heiratete er die oö. Journalistin Frida Uhl
(1872-1943), die ein Jahr später in Dornach bei Saxen die
gemeinsame Tochter Kerstin (gestorben 1956) zur Welt
brachte. Eindrücke von seinen OÖ-Aufenthalten verarbeitete Strindberg
in seinen Romane „Inferno“ (1897, dem Jahr der Scheidung)
und „Kloster“ (1898) sowie in seinem bahnbrechenden
Stationendrama „Nach Damaskus“ (1898-1902). In all diesen
Werken spiegelt sich zudem die Lektüre einer Anthologie des
schwedischen Mystikers Emanuel Swedenborg wider, die ihm
seine Schwiegermutter Marie Uhl im Herbst 1896 in Klam zu
lesen gab. Strindbergs 100. Todestag war Anlass, die Ausstellung im
Strindberg-Museum (Saxen 7) behutsam zu überarbeiten. So
lassen nun Lichteffekte eine alte Ansicht der Klamschlucht,
in der der Literat den Eingang zu Dantes Hölle wähnte, die
Entstehungsgeschichte seines Romans „Inferno“ nachempfinden. Das Kernstück der Schau bilden aber weiterhin wertvolle
Handschriften und Originale in sechs Vitrinen, weiters
Objekte, die auf Strindbergs Tätigkeit als Chemiker und
Fotograf verweisen, oder auch Faksimiles von fünf der sieben
Bilder, die der Schriftsteller in Dornach malte. Heute um 18 Uhr wird das Museum nun wiedereröffnet, ab 21
Uhr wird es dort ein wahres „Lichtgewitter“ geben. Morgen
öffnet das Haus dann ab 10 Uhr seine Pforten zu einem „Tag
der offenen Tür“. Am 12. Mai (19.30 Uhr) liest die Linzer
Schauspielerin Chris Pichler aus der kürzlich vorgestellten
Biografie „Madame Strindberg oder die Faszination der
Bohéme“ des Strindberg-Experten und St. Florianer
Stiftsbibliothekars Friedrich Buchmayr. Am 12. August (11
Uhr) beherbergt das Museum schließlich im Rahmen der
„Donaufestwochen im Strudengau“ die musikalisch-literarische
Strindberg-Matinee „Ein halbes Blatt Papier“.
hut * Bis 26. Okt.: Sa./So./Fei: 16-18 Uhr. Eintritt: 4 € (erm. 2 €).
„Eine wahrhaft faustische Natur“
Poet in rasender Fahrt: Vor 100 Jahren starb der schwedische
Schriftsteller August Strindberg
Von Ulf Heise
Märkische Allgemeine 05.05.2012
Die Zügellosigkeit besitzt in der Kunst des späten 19.
Jahrhunderts das Gesicht von August Strindberg. Der 1849 in
Stockholm geborene Schriftsteller verkörperte wie kein
anderer Vertreter seiner Zunft das wilde Genie, den
hektischen Wüterich, der jede Manuskriptseite laut Franz
Kafka im „Faustkampf“ erwarb. Theodor Fontane meinte: „Ein
furchtbarer Mann, aber doch von einem so großen Talent, daß
man in seinem Unmut, Ärger und Ekel immer wieder erschüttert
wird. Alles an dem Kerl ist Rache“.
Das Ringen mit sich und dem Dasein machte diesen Exzentriker
zu einem Getriebenen, der nirgends ein Zuhause fand. Max
Reinhardt charakterisierte ihn als „eine wahrhaft faustische
Natur“, die „wie von einem bösen Geist durch alle Höhen und
Tiefen des Lebens geschleppt wurde“. Die Biografie des
Sohnes eines Schiffskommissionärs erscheint wie eine
Odyssee. Ab 1867 studierte er in Uppsala „Ästhetik und
lebende Sprachen“, doch der Konservatismus der Universität
stieß ihn ab. Er verdingte sich als Hauslehrer bei einem
Arzt, der ihn zum Medizinstudium überredete. Strindberg
bestand ein wichtiges Examen nicht, schlug die
Schauspielerlaufbahn ein, scheiterte schon beim Debüt und
erhielt nur noch Statistenrollen. Verzweifelt verübte er
einen Selbstmordversuch mit Opium und drohte von nun an oft
mit Suizid. Er beschaffte sich eine Ampulle voll Blausäure:
„Sie zu besitzen, war seltsam reizvoll. Der Tod, das Ende,
in ein paar Tropfen unter einem Glasstöpsel.“
Als der schwedische Schriftsteller Per Olov Enquist vor vier
Jahren seine Autobiographie veröffentlichte, gab er ihr den
Titel 'Ein anderes Leben'. Das 'Andere' schien sich dabei
auf sein Leben als Alkoholiker zu beziehen, dem er im Jahr
1990 als radikaler Abstinenzler entkommen war. Wenn nun sein
biographischer Roman 'Strindberg' neu erscheint (auf Deutsch
zuerst 1985 erschienen) und den Untertitel 'Ein Leben'
trägt, offenbart sich ein zweiter Bezugspunkt von 'ein
anderes Leben': Denn tatsächlich gibt es eine ganze Reihe
von Verbindungen zwischen Enquist und Strindberg, über
hundert Jahre hinweg: die Rastlosigkeit und die Vielfalt der
Produktion, über Genres, Disziplinen und Medien hinweg, ein
distanziertes Verhältnis zu den Institutionen und
Zentralgestalten des literarischen Lebens in Schweden, vor
allem aber die innige Beschäftigungen mit Schuld,
Verantwortung und Gerechtigkeit.
Und überhaupt: August Strindbergs Leben, von Per Olov
Enquist erzählt, handelt zwar tatsächlich von den
wichtigsten Momenten im Leben eines der größten
Schriftsteller, Maler, Naturforscher der Zeit um 1900. Aber
es klingt doch sehr nach Enquist. Das liegt an der knappen,
verkürzenden Sprache, das liegt an der szenischen,
präsentischen, zu Schlüsselszenen verdichteten
Darstellungsform, die zuweilen mehr Drama als Roman zu sein
scheint, und das liegt am Umgang mit eben jenen Motiven
'Schuld' und 'Verantwortung'. Je mehr Strindberg nach
Gerechtigkeit ruft, etwa in den ehelichen
Auseinandersetzungen mit Siri von Essen, oder nach der
Verführung oder Vergewaltigung des Dienstmädchens Martha,
desto mehr erkennt der Leser auch den Schuldigen. Und
umgekehrt: Je mehr Strindberg mit sich selber hadert, je
mehr er versinkt, in Träumen, in Wahn und Verzweiflung,
desto mehr Unschuld gewinnt er, für Enquist, aber auch bald
für den Leser - bis ihm am Ende, als wäre er ganz eine
Gestalt von P. O. Enquist, die Mutter von den Toten
wiederkehrt und ihm verzeiht.
'Miss Julie': A Strindberg classic in a
Philly townhouse
By Howard Shapiro, Inquirer Staff Writer The Inquirer, Philly, May 04, 2012|
Into the mansion's kitchen the young servant barges, wearing
a half-disgusted, half-bemused look and blurting out his
take on his boss' dangerously flirty daughter, Miss Julie.
"Tonight, she is wild again!" he declares in the first line
of August Strindberg's classic, a line that defines her
character throughout. But in this case, the servant is in
the kitchen of a real Philadelphia townhouse that can hold
about 40 audience members. August Strindberg's look at power and class, Miss Julie, is
being produced through the weekend on the first floor of a
fully lived-in townhouse on Second Street, where the
southern edge of Center City begins to meld into Queen
Village. Like many homes in the neighborhood, it is long and
lean and redone inside to combine the best of an old self
and a new one - Strindberg's three characters in the play
weren't originally surrounded by flat-screen TVs but they
were by columns at the portals, and the house has both. In the spin on Miss Julie by the young InVersion Theatre
Company, we are in 2012 as we move from the play's first
kitchen scene into the combined large living room/dining
room, where the rest of it unfolds. Well, we're not fully in
the present; Strindberg cannot possibly offer us a modern
take on sexual attraction and its social repercussions. Read more:
http://articles.philly.com/2012-05-04/news/31573607_1_miss-julie-strindberg-servant
Kalmar län Hemliga föreställningar bjuder på Strindberg
Av Erika Norberg SR, Nyheter P4 Kalmar fredag 04 maj 2012
Byteatern uppmärksammar Strindbergåret 2012 med hemliga
föreställningar runt om i länet. Hela maj månad kommer fyra
skådespelare dyka upp på olika caféer och andra platser. De
ska bland annat spela på tåget mellan Nybro och Kalmar.
På torsdagen var det premiär på Nyquists café i Mörbylånga. Gun Artursson som jobbar där tyckte att det var nåt konstigt
med en av gästerna vid lunchtid, en dam i knallrosa dräkt: – Jag tänkte hon är nog dålig, så det är därför hon ska ha
ett glas vatten, säger Gun Artursson till P4 Kalmar. Gun pratade med sin chef och kollega Kerstin Sjöbäck om de
udda gästerna men hade ingen tanke på att det kunde handla
om skådespeleri. – Jag sade till Kerstin: Vad ÄR det för några? Vad pratar de
om?
Flash mob Instant Strindberg International är en så kallad flash mob,
den flyttar runt och dyker upp oväntat, blixtrar till, på
nya ställen hela tiden. Och varje föreställning filmas och
läggs ut på Youtube och Byteaterns hemsida på internet. – Min dröm är att ge, helt utan att folk vet om det, en
liten present. En vacker gest, säger Sara Glaser som har
regisserat.
Målaren Strindberg – tafflig och klockren Strindberg på Bukowskis 3 – 6 maj, Berzelii Park, Stockholm Av Camilla Hammarström Aftonbladet 2012-05-04
KONST Varje besökare måste legitimera sig för att få se de
målningar av August Strindberg som under fyra dagar visas på
Bukowskis i Stockholm. Det stora säkerhetspådraget beror
naturligtvis på de miljonhöga försäkringsbeloppen. Ända fram till sextiotalet sågs Strindbergs måleri som
amatörkonst. Först på åttiotalet började spekulationen,
delvis för att man började se den moderna friskheten i hans
verk, men också för att det rör sig om ett begränsat antal
tavlor. Den dyraste har gått för 29,4 miljoner. Stämningen i salarna med de plexiglasförsedda bilderna är
andäktig. Men det är inte alla som låter sig imponeras.
Bredvid mig klagar en kvinna: ”Om det inte vore Strindberg
som målat dem skulle de inte vara värt ett dugg. De i min
målarkurs gör bättre ifrån sig!” Jo visst är Strindberg en tafflig målare, på en nivå är hans
måleri amatörmässigt. Men på en annan nivå är det något som händer, just för att
konstnären lyckas utvinna maximalt ur sin oförmåga. I
stället för att mejsla ut när han inte kan det, satsar han
på att skapa energiska utbrott av färg med sin palettkniv. Det är performativt och fysiskt, hela processen ligger i
öppen dager. Närvaron är total. Vädret alltid klockrent i
hans landskap. Havet så nära och intensivt att det känns som att få en
kallsup.
Stockholms Universitet Strindbergskonferens om queer, ekologi och nutid
MyNewsDesk 2012-05-03
Den 18 internationella Strindbergskonferensen 31 maj – 3
juni 2012
arrangeras av Stockholms universitet i samarbete med
Strindbergssällskapet. Här kommer en ung generation forskare
att samlas tillsammans med etablerade kolleger för att
presentera nya infallsvinklar på Sveriges internationellt
mest kända författare, vars pjäser bara i år spelas i USA,
Storbritannien, Indien, Belgien, Spanien, Argentina,
Grekland, Frankrike, Tyskland och Italien.
– Konferensen samlar Strindbergsforskare från fyra
världsdelar. Att vi dessutom kan ge deltagarna chansen att
lyssna till Robert Wilson är en extra glädje för oss, säger
professor Roland Lysell, ordförande i arrangörskommittén.
Strindberg har bidragit till vårt samhälles självkännedom,
på samma sätt bidrar konferensen till vår nutida
självkännedom. Vi har valt huvudtalarna med särskilt fokus
på Strindbergs aktualitet inom skilda medier.
Allmänheten är välkommen till föreläsningar och sessioner
utan kostnad.
Vidare information Roland Lysell, professor i litteraturvetenskap,
Institutionen för litteraturvetenskap och idéhistoria,
Stockholms universitet Tel: 08-16 14 84 Mobil: 0706-61 69 55 E-post:
roland.lysell@littvet.su.se
Programmet i sin helhet och övrig information om Stockholms
universitets aktiviteter under Strindbergsåret:
http://www.su.se/strindberg
Strindbergsåret 2012
Strindberg på Bukowskis, Stockholm
Av Birgitta Rubin DN 3.5 2012
I entrén till Bukowskis nyöppnade Strindbergsutställning
blir alla besökare kroppsvisiterade av vakter och skannas
med metalldetektor. Inne i själva lokalen är varje verk
larmat och skyddat bakom skottsäkert glas. Dessutom är
dagsljuset utestängt, belysningen dämpad och luftfuktare
sprider små puffar av vattenånga för att de ömtåliga
målningarna ska må bra. Ja, känslan av att besöka en helgedom med ovärderliga
skatter är stark på Bukowskis – ett resultat av de rigorösa
säkerhetskrav som ställts av den handfull privatsamlare som
lånat ut sammanlagt 26 målningar och två skulpturer, som
under fyra dagar visas för allmänheten detta Strindbergår.
Passa på det fantastiska tillfället, för flera verk har inte
visats offentligt på decennier och längre än så här ville
samlarna inte avvara sina dyrgripar. Den extrema värdeökningen på Strindbergs måleri är förstås
skälet till säkerhetspådraget. Från en prisnivå på några
hundralappar för ett sekel sedan, då Strindberg sågs som
dilettant, till några tusenlappar på 60-talet, när
omvärderingen påbörjades. Fram till det nuvarande rekordet
från 2007 på 29,4 miljoner kronor för ”Alplandskap I” .
Strindberg i Smålandsposten, del 1 Lena Einhorn
"Han är extremt modern"
Av Lina Mattebo Smålandsposten 2012-05-03
Författaren och filmaren Lena Einhorn förstod inte det stora
med August Strindberg. Inte förrän hon fick uppdraget att
göra en tv-dokumentär om honom, och då började läsa hans
böcker. – Jag blev helt hooked! Och förvånad över att det är så bra
och modernt skrivet. Som de flesta andra svenskar hade Lena Einhorn bara läst
August Strindberg på gymnasiet. Men för fem år sedan blev
hon tillfrågad om att göra en dokumentär om honom till
Sveriges television. – Jag tycker att kontroversiella odågor är spännande, så jag
nappade på det, berättar hon. Det var då jag började läsa
Strindberg igen. Och jag fastnade, jag kunde inte sluta. Sedan dess har Lena Einhorn inte kunnat släppa den svenska
författaren. Förutom tv-dokumentären Strindberg - ett djefla
lif har hon varit huvudredaktör för antologin Om Strindberg,
skrivit romanen Siri om August Strindbergs första fru Siri
von Essen, och föreläser nu ofta om de båda.
Målarfest med Strindberg ÖPPNAR IDAG I fyra dagar bara, så länge varar
Strindbergårets hittills största utställning med
nationalgeniets måleri. Intresset är stort för Bukowskis som
museum. Trots en entréavgift på 130 kronor är 1000 biljetter
sålda i förhand.
Av Clemens Poellinger SvD 2 maj 2012
Entrén till Strindbergsutställningen är uppdelad i
40-minutersperioder där man köper sin biljett online för ett
förutbestämt klockslag. Utställningen ingår i
Bukowskischefen Michael Storåkers strategi att skapa maximal
uppmärksamhet för företaget mellan auktionerna. 26 verk från privata långivare ställs ut på Bukowskis i en
exposé sammanställd av filmaren Anders Wahlgren. Flera av
dem har tidigare sålts på auktionshuset som därmed har full
koll på vilka ägarna är. Än så länge är bara ett av de
utställda verken till salu, Björken I från 1901 (utropspris
4-6 miljoner kronor). Man kan anta att Bukowskis när hopp om
att kunna sälja fler så småningom. Det måleri som visas under glasskärmar på för tillfället
sobert gråmålade väggar har blivit kolossalt dyrbart under
de senaste decennierna i en prisstegringskarusell som kan
tyckas ha mer med fascinationen för August Strindbergs
person att göra än med konstverkens inneboende kvaliteter. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/malarfest-med-strindberg_7128591.svd
"Nästan lika känd som Mona Lisa" Svensk konst klubbas för miljoner. Men det är en bråkdel av
det pris som Edvard Munchs Skriet väntas gå för i natt på
auktion i New York.
Av Alf Isemo GP 2 maj 2012
Inför auktionen natten till torsdagen svensk tid av Munchs
mest färggranna version av Skriet spekuleras det om
världsrekord i konstpris. Auktionsrekordet i dag är motsvarande 786 miljoner svenska
kronor för Picassos Naken, gröna löv och byst när den såldes
2010. En Anders och två August är upphovsmän till den svenska
konst som sålts på auktion till högsta priserna. I juni 2010 betalade en svensk samlare drygt 29 miljoner
kronor för Anders Zorns akvarell Sommarnöjet. Tavlan målades
på Dalarö 1886 och föreställer Zorns hustru hustru Emma och
lotsen Carl Gustav Dahlström. August Strindbergs Underlandet var den dittills dyraste
svenska tavlan när den år 1990 såldes på Bukowskis i
Stockholm för drygt 22 miljoner kronor. Men Strindbergs
dyraste verk Alplandskapet betingade ett pris på drygt 2
miljoner pund när den såldes på Sotheby´s i London för fem
år sedan Flera målningar av Zorn och ytterligare någon av Strindberg
har dessutom ropats in till priser som betydligt överstigit
10 miljoner kronor. Vad är det då, förutom kvalitet, som gör att priserna blir
så höga för vissa av dessa och andra konstnärers verk? - Jag tror det handlar om verk som fungerar som ikoner. För
att ta det högaktuella exemplet Skriet så är den nästan lika
känd som Mona Lisa, Den är också reproducerad i olika
sammanhang i masskulturen under 1900-talet, säger
auktionshusets Bukowskis intendent Anna-Karin Pusic. Men Strindberg var ju i första hand författare. Hur kan hans
målningar kosta så mycket? - I Tyskland talar man om målaren August Strindberg som även
var författare. Jag tror att Strindberg kommer att bli ännu
dyrare i framtiden. Han har bara gjort 120 målningar. På
Bukowskis kan man för övrigt se 28 privata verk av
Strindberg inom kort. Strindbergs konst hade en enorm
påverkan på andra konstnärer i början av 1900-talet, säger
Anna-Karin Pusic.
August Strindberg är mest känd som författare, men han var
även bildkonstnär. Nu, hundra år efter hans död, är hans
målningar värda miljontals kronor. Bukowskis i Stockholm
ställer ut 28 av hans omkring 120 verk.
- Han var ju väldigt underskattad under lång tid. Det är
först nu han har fått uppskattning. Strindberg är intressant
för han var dramatisk och experimentell. Han behövde aldrig
måla för att försörja sig och kunde därför ta ut svängarna,
säger Anders Wahlgren som är kurator för utställningen. Liksom Strindbergs liv så är flera av hans målningar
dramatiska. Han skapade främst oljemålningar, och landskap
är ett återkommande motiv. Det var ofta i samband med att
han genomgick någon form av kris, som sina tre skilsmässor,
eller om han fick svårt att skriva, som han målade. Men
Anders Wahlgren beskriver Strindberg som en konstnär med
egen stil och ser honom inte som någon amatör. - Måleriet var seriöst för honom. Han var absolut ingen
amatör. Han kunde jobba med det i ett halvår ibland och tog
då paus från skrivandet. I vanliga fall går de saker som kommer in på auktionsfirman
Bukowskis under klubban. Men den här gången är inget till
salu.
Författarna Åsa Moberg, René Vázquez Díaz och serietecknaren
Liv Strömquist tycker helt olika om novellen "Ett halvt ark
papper" (1903). Dessutom: Hur har synen på Strindberg
förändrats efter fem veckor ihop med honom? Cirkelledare och
Bokcirkelns redaktör: Marie Lundström.
I en målares universum RECENSION: Jarl Ingvarssons mitt-i-livet-utställning på
Liljevalchs får Cristina Karlstam att tänka att bilden av
Ingvarsson som konstnärernas konstnär faktiskt är helt sann.
Av Cristina Karlstam UNT 2012-04-30
Konst Liljevalchs konsthall, Stockholm Jarl Ingvarsson Tom 13/5
Han sitter i en gammal fåtölj i sin ateljé utanför Borås.
Stolen, liksom hans själv, fullständigt täckt av
färgfläckar. Blicken riktad mot ett för oss osynligt verk.
Pekfingret, svart av färg också det, lite eftertänksamt
placerat mot mustaschen. En romantisk bild av Konstnären, Schamanen, Färgdomptören? Mannen på bilden är Jarl Ingvarsson, konstnärernas konstnär
kallad. Nu har han bjudits in till Liljevalchs konsthall i
Stockholm för att visa en mitt-i-livet,
mitt-i-karrären-utställning. Bilden skulle kunna kännas kitschigt romantisk, som ett
uttryck för en konstnärssyn vi för länge sedan borde ha
övergivit: det bisarra geniet som glömmer omvärlden för sitt
tvingande behov att måla. Om det inte vore för att den i en
mening är så sann. När man vandrar runt i Liljevalchs alla salar inser man
ganska snart att det rör sig om en fullständig fokusering på
måleriet, på duken, färgen. Så kompromisslöst medvetet om
vad måleri, ja till och med vad konst faktiskt till syvende
och sist är: färg på duk. Tolkningar, teorier,
djupsinnigheter får andra stå för. Jarl Ingvarsson målar.
Punkt, slut. För att göra hans stora utställning än mer närvarande i nuet
dristade sig curatorn och konsthallschefen Mårten Castenfors
att tillsända målaren 27 dukar och en låda färg med
uppmaningen Tänk Strindberg! Ett vågat tilltag, onekligen,
till en konstnär som allt sedan Mejantiden vant sig vid att
arbeta självständigt. Men Ingvarsson uppfattade inte förslaget som en obekväm
styrning utan satte i gång, och det som nu kallas hans
Strindbergssvit har blivit ett centrum i utställningen. Som
också bjuder bakgrund i form av verk från tidigare epoker i
Ingvarssons målarliv.
August Strindberg Repertory Theatre and Negro Ensemble
Company to Present PLAYING WITH FIRE, 5/18-6/10
Broadway World April 27, 2012
August Strindberg's Chekhovian comedy, "Playing With Fire"
(Leka med elden, 1893), in a translation by Ulrika Brand
that has been newly adapted by Obie-winner Leslie Lee,
Executive Director of Negro Ensemble Company, will be
presenTed May 18 to June 10 with an all-black cast as the
inaugural production of August Strindberg Repertory Theatre,
directed by Robert Greer. The play, to be staged at
New School for Drama, 151 Bank Street (West Village), will
be a co-production of August Strindberg Repertory Theatre
and Negro Ensemble Company in association with Theater
Resources Unlimited.
The play, one of Strindberg's rare comedies, was written in
1893 after the playwright found himself involved in a love
triangle within a love triangle within a love triangle.
Leslie Lee has transformed its setting from a Swedish summer
house in 1893 to a summer cottage of the black social elite
in Oak Ridge, a neighborhood of Martha's Vineyard, in 1926.
That is is around the time Oak Bluffs beach first became a
mecca for the black upper crust from around the country.
Leporello * Buch Friedrich Buchmayr: "Madame Strindberg"
OE1, ORF 26. April 2012
Die junge Wiener Journalistin Frida Uhl, frisch von der
Klosterschule kommend, becirct im Februar 1893 den
Schriftsteller August Strindberg mittels eines Briefes.
Frida Uhl ist Anfang zwanzig, der berühmte Dichter Mitte
vierzig. Zum 100. Todestag August Strindbergs Mitte Mai legt
der österreichische Strindberg-Forscher Friedrich Buchmayr
im Residenz-Verlag nun eine Biografie Frida Uhls vor, der
zweiten Gattin des skandinavischen Genies. Im Februar 1893 erobert sich die Berlin-Korrespondentin
Frida Uhl, Tochter des angesehenen Chefredakteurs der
"Wiener Zeitung" Friedrich Uhl, den damals schon
skandalumbrausten Dichter August Strindberg. Mademoiselle
Uhl geht die Sache strategisch an. Im Mai 1893 wird
geheiratet - Frida Uhl schlägt alle Warnungen vor
Strindberg, dem europaweit berüchtigten "Frauenhasser", in
den Wind. In ihrem Refugium in Schloss Dornach an der Donau, im
unteren Mühlviertel gelegen, zelebrieren Frida und August
Strindberg ihre ganz private Ehehölle. Fridas Biograf
Friedrich Buchmayr weiß, warum: Strindberg war extrem
eifersüchtig.
Helena Bergström har brottats med Strindberg som
skådespelare i flera år. När hon gör film av en
Strindbergklassiker fimpar hon det hon inte gillar. Helena Bergström ska regissera en filmversion av August
Strindbergs praktverk "Fröken Julie". I SVT:s Gomorron
Sverige berättar hon om sin relation till dramatikern. Fick nog av Strindberg Själv har hon spelat rollen som Julie på teaterscenen två
gånger tidigare, och genom åren har det blivit många turer
med Strindbergs på teaterscenen. Hon trodde att hon fått
nog. Läs/se mer:
http://svt.se/2.27170/1.2786013/jag_kande_mig_extremt_last
”Fröken Julie” på Strindbergs Intima
teater Av Ingegärd Waaranperä DN 2012-04-24
Jag har alltid tyckt att Anna Pettersson har ett drag av
galen genialitet bakom pannan, men riktigt så här har hon ju
aldrig visat det förut. Hon gör ”Fröken Julie”. Inte rollen, utan pjäsen. Allt som
händer i den, och också hur den luttrade regissören försöker
styra upp det. Hon tar om och prövar, leker med publiken,
går över i sång (den fantastiska sänggavelscenen ska inte
beskrivas, måste upplevas) och låter sig ibland filmas på
storbild i följsamt surrealistiskt, ibland galet
kameraarbete av Max Marklund. Och om detta är en monolog så är jag skapt som en nors, som
man nog skulle ha sagt på Strindbergs tid. För jag hör hur
många röster som helst.
Eskilstuna. "Håll för öronen nu, för nu kommer mitt
vårskrik!" På måndagen var det Ronja Rövardotter som gällde
för mellanstadieleverna på Djurgårds- och Odlarskolorna när
Världsbokdagen uppmärksammades med högläsning. I samtliga klasser lästes det högt, men bokvalet skiljde sig
i åldrarna. På lågstadiet var det 40-årsjubilerande Alfons
Åberg av Gunilla Bergström som gällde och på högstadiet tog
man sig an en annan "jämntfyllare", nämligen August
Strindberg, död för nästan på pricken 100 år sedan - den 14
maj. "Ett halvt ark papper" var den Strindbergnovell som
högstadieeleverna fick sig till livs. Och Ronja Rövardotter-
ja henne är det ju Astrid Lindgren och ingen annan som
skrivit om. Båda skolorna har under våren arbetat på temat böcker
tillsammans med skolbiblioteket och i Skogsängsskolans
korridorer går det just nu att få en inblick i vilka
elevernas egna favoriter är. Här finns beskrivningar av vad som gör en bok läsvärd och
också citat ur och tips om bra och roliga böcker att läsa.
Norstedts, Pressmeddelande Strindbergs Ockulta dagboken med tidigare oläsliga
kommentarer om bland annat bröllopsnatten med Harriet Bosse
MyNewsdesk 2012-04-24
För första gången presenteras nu Ockulta dagboken av August
Strindberg så nära originalet som det alls är möjligt. Med
ny teknik kan vi nu dessutom läsa tidigare överstrukna och
oläsliga anteckningar om bland annat bröllopsnatten med
Harriet Bosse. De 99 första banden (av sammanlagt 999) binds för hand i en
läderinbunden och numrerad samlarutgåva. Nummer 1/99
auktioneras ut på Bukowskis till förmån för Advokater utan
gränser och ställs ut i samband med Bukowskis
Strindbergutställning 3–6 maj. Under utställningen läser
skådespelaren Philip Zandén ur Ockulta dagboken.
Pressvisning av utställningen och Ockulta dagboken på
Bukowskis den 2 maj kl 9.30. Se information nedan för
anmälan.
Ockulta dagboken För första gången sedan August Strindberg skrev sin
mytomspunna Ockulta dagboken 1896–1908 blir texten nu fullt
läslig i både ett stort faksimil i färg som är i det
närmaste likvärdigt med originalet, en lika stor
typograferad version i eget band som följer faksimilet och
ett utförligt band med kommentarer. Tillsammans väger de tre
banden över 7 kilo. Det separata kommentarsbandet inleds med
en essä av Göran Stockenström och innehållet kommenteras i
ingående ord- och sakförklaringar av Karin Petherick. Norstedts utgivning av Ockulta dagboken blir ett sällan
skådat praktverk som tillsammans med Hemsöborna i höst
avslutar Nationalupplagan av Strindbergs Samlade Verk som
påbörjades 1981.
Kulturnatt med ockult August På plats | Ockulta dagboken på Stockholms stadsteater
Av Lars Ring SvD 23 april 2012
Varning för ficktjuvar, blinkar det från SL:s elektroniska
tunnelbanetavlor. Det är kommunal Kulturnatt och det vimlar
av människor på perrongerna, på väg till olika arrangemang. Just som en själslig ficktjuv känner sig kanhända den som
tar del av Ockulta dagboken, skriven av August Strindberg
åren 1896–1908. Det är ett märkligt verk som nu äntligen
publiceras som del av nationalutgåvan. En hypersensitiv
Strindberg skriver ner tecken han möter, spelkort han hittar
på gatan, knackningar från tak och väggar. Anteckningarna är
ett laboratorium, en smältdegel av intryck där det intima
och banala krockar och alstrar energi. Stockholms stadsteater gav i helgen en dramatiserad läsning
ur Ockulta dagboken. Regissören Ole Anders Tandberg har ur
det stora materialet skurit ut en pjäs om relationen till
skådespelerskan Harriet Bosse – hon som blir friad till med
den berömda repliken ”Vill fröken ha ett litet barn med
mig?” Dagboken berättar, uppenbarligen delvis lögnaktigt, om
samlag, ömhet och gräl, särskilt gräl. När paret separerar
inbillar sig Strindberg att Harriet söker upp honom nattetid
och på telepatisk väg har sex med honom.
Surrogatmödraskap, barnfavoriter och urpremiärer - här är Riksteaterns höst 2012
Riksteatern, Pressmeddelande 23 apr, 2012
Världspremiär på scen för Alma-pristagaren Sonya Hartnetts
ungdomsthriller Surrender, brännheta frågor kring den
indiska surrogatbabyindustrin synas och diskuteras i Notes
from a babyfarm, de vuxna barnälsklingarna Bröderna Lindgren
på sin första stora Sverigeturné med gästartisterna Britta
Persson, Patrik Arve och Nina Ramsby, Urpremiär för Susanna
Alakoskis Håpas du trifs bra i fengelset i samarbete med
Regionteatern Blekinge Kronoberg, Riksteaterns Tyst Teater
och regissören Bernard Cauchard sätter upp en närmast
textlös version av klassikern Fröken Julie, Dramatens
Idlaflickorna med Stina Ekblad och Ylva Ekblad på turné och
Carl-Einar Häckner som gör efterlängtad Riksteatercomeback
med en Sverigeversion av internationellt bejublade
föreställningen Swedish Meatballs – nu med tillägget lingon.
Det, och mer, ryms under Riksteaterns höstrepertoar 2012.
[...] En klassiker och en nyskriven pjäs som tillsammans bildar
helkväll på teatern. Det är receptet när regissören Dritëro
Kasapi i höst sätter upp August Strindbergs klassiker
Dödsdansen och Camilla Blomqvists nyskrivna Vi har det bra
som två akter i en föreställning. Bägge har triangeldramat
gemensamt och den senare pjäsen har dramatikern Camilla
Blomqvist skrivit med Strindbergs Dödsdansen i åtanke: Jag
ville skriva något om hur vi idag bygger murar runt
tvåsamheten och familjen, hur vi på många sätt "rustar oss"
mot omvärlden i vår strävan efter att bli lyckliga, säger
hon. I samarbete med Smålands Musik och Teater. Premiär och
Urpremiär i Höganäs den 12 september [...] Över 30 år har gått sedan Riksteaterns Tyst Teater 1981
senast satte upp Fröken Julie – då för första gången på
teckenspråk. Som en del av Strindbergsåret ger man sig
återigen på det klassiska kammarspelet om klass, kön, makt
och maktlöshet, den här gången i en närmast textlös version
med regi av Bernard Cauchard. Teckenspråk möter kroppsspråk,
koreografiska inslag och musik i en visuell föreställning
som vänder sig till såväl en döv som hörande publik. Med
Mette Marqvardsen, Juli af Klintberg och Robert Fransson,
Premiär i Umeå den 14 oktober [...] Cullbergbaletten dansar under hösten 2012 The Strindberg
Project, med verk av Tilman O'Donnell och Melanie Mederlind,
på turnéer i Sverige och utomlands. Kompaniet fortsätter
också att turnera med Ina Christel Johannessens True Stories
of Castaways and Other Survivors och Benoît Lachambres JJ's
voices. Dessutom dyker Cullbergbaletten upp på oväntade
platser inom ramen för Cullberg Out in context. Läs mer på
Cullbergbalettens hemsida cullbergbaletten.se
För ytterligare information, kontakta: Mimmi Fristorp, Pressansvarig Riksteatern 070-528 99 15
Anneli Gunnar, Pressansvarig för Södra Teatern och
Riksteaterns internationella repertoar: 070-682 97 25
För information om Cullbergbaletten, kontakta: Erica Espling, Pressansvarig Cullbergbaletten 070-6022701
Om Riksteatern Riksteatern är en folkrörelse som äger en turnerande
nationalscen. 236 riksteaterföreningar i Sverige är en del
av Riksteatern som arrangerar, förmedlar, producerar och
utvecklar scenkonst. 46 organisationer har valt att ansluta
sig till Riksteatern. Riksteaterns vision är scenkonst som
sätter tankar och känslor i rörelse – för alla överallt.
Riksteatern når årligen en sammanlagd publik på drygt 1 200
000 personer. 465 personer anställs per månad under
turnéperioderna i september-maj och varje natt bor 40
medarbetare på hotell. Riksteatern har en omfattande
internationell verksamhet, bland annat ett flerårigt
samarbete med nio teatrar i Finland och teatern gör
regelbundet gästspel utomlands. Riksteaterns Tyst Teater som
spelar teater för döva och hörande barn, unga och vuxna har
funnits inom Riksteatern sedan 1977. Södra Teatern och
Cullbergbaletten är också delar av Riksteatern. Det statliga
anslaget uppgick 2010 till 265 MKR, statsbidraget för 2011
uppgår till 252 MKR. Birgitta Englin är sedan 2005 VD för
Riksteatern.
Världsbokdagen firas i dag Av Lena Köster UNT 2012-04-23
I dag firas Världsbokdagen runt om i världen. I Uppsala
hålls ett stort bokfirande på Katedralskolan med allt från
författarbesök till högläsning och boktävling. Och
Strindberg har fått en egen vrå. Katedralskolan slår på stort med bokfest på alla möjliga
sätt. Lärare och elever bjuder på högläsning – bland annat
ur August Strindbergs Hemsöborna – och diktläsning.
Skolbiblioteket står för boktips. På klotterplank kan man
klottra dikter eller annat åt det litterära hållet. –Vi har ett trevligt program som återkommer år efter år på
Världsbokdagen. I år firar vi naturligtvis Strindberg, men
också italiensk litteratur, eftersom vi har ett
utbytesprogram med Turin, säger rektor Helene Lagerquist.
Teater Fröken Julie Strindbergs Intima Teater Text: August Strindberg Regi, samtliga roller: Anna Pettersson Kamera, digitala effekter: Max Marklund
Genom ett öppet fönster fläktar en vind genom en gardin som
buktar lojt likt ett havandeskap av svensk sommar. En vass
rakkniv projiceras på fonden. Nu, när som helst, stormar
Jean andfådd in på scenen från dansbanan till slottsköket. Fast inte den här gången. Anna Pettersson bär istället ut
all scenografi. Hon ska själv bli berättelsen, gestalta hela
trion på scenen via olika uttryck, röster och riktningar.
Allt ska få kollidera och sammansmälta inuti hennes egen
kropp till en teatral skröna om några människor som här
ofrivilligt och klumpigt omöjliggör varandras drömmar och
planer. Anna Pettersson är en solitär inom svensk teater. Djärvt
prövar hon gärna spelstilar som kommenterar själva den
sceniska situationen. Hon distanserar sig till den
psykologiska realismen, prövar olika förhållningssätt och
vänder sig gärna till publiken. Hon liknar en Dario Fo som
demaskerar rollspelet och berättelsen som självklar form och
tilltal. Hon öppnar urverket, petar sönder det och sätter
ihop det igen.
TEATER FRÖKEN JULIE | Av August Strindberg | Regi Anna Pettersson |
Strindbergs Intima Teater. Speltid; ca 1,25
Mellan ridstövlarna och rakkniven utspelar sig Anna
Petterssons denaturaliserade resumé av Fröken Julie. Hon
regisserar sig själv i alla tre rollerna och dessutom sig
själv som regissör regisserande sig själv som skådespelare. Till sin hjälp har hon kameramannen Max Marklund som ömsom
simultanfilmar henne på scenen, ömsom lägger ut förinspelade
närbilder på storbildsskärmen i fonden. Pettersson reglerar
själv diverse ljud-effekter, ibland med en loop som får
repliker att ligga som understämmor till varandra. Emellanåt
läser hon innantill i manus eller delegerar repliker till
åskådare på första bänk. Vad vi bevittnar är en dekonstruktion av Fröken Julie -
eller snarare en dekonstruktion av en föreställning av
Fröken Julie, iscensatt som kärleksfullt lustmord.
Pettersson rycker fjädrarna av pjäsen som vore den en nyss
nackad grönsiska. Mestadels är det roligt, någon gång
tjatigt, ofta tänkvärt. Genom att spela alla tre rollerna utan överdrivna
variationer i diktion och röstläge internaliserar hon dem i
en gestalt, likt utflöden av ett och samma villrådiga
medvetande. Hon gör en diffusare och osäkrare
2000-talsmänniska av de tre 1800-talsmänniskorna, där de rör
sig i sina strikt uppdragna köns- och klassfåror i såväl
samhälle som diktarsjäl. I programbladet hoppas Pettersson att föreställningen ska få
oss att upptäcka Fröken Julie på nytt. Det tror jag inte.
Pjästexten ligger där pjästexten är lagd. Föreställningen är däremot ett utmärkt tillfälle att
upptäcka Anna Pettersson på nytt, hennes talang, hennes
humor, hennes intelligens, hennes mångsidighet.
Mellösa: På Världsbokdagen ska ingen som är ute och reser
behöva sakna en bok som resesällskap. Det ser entusiasterna
i Bokens Stad till.
På måndag är det Världsbokdagen. Har du inte läst något av
Strindberg än, det är ju Strindbergåret, är det väl dags då. Kanske du hittar Giftas eller Hemsöborna i någon av travarna
med gratisböcker som Bokens Stad ska sprida på måndag. – Gillar man inte vad August Strindberg skrivit finns det
massor med bra andra författare. Det kommer att finnas
böcker för alla smaker, försäkrar Barbro Ergetie. Hos Bokens Stad i Mellösa finns cirka 40- 000 och av många
titlar finns det både två och tre exemplar. I fjol till
Världsbokdagen började man från Bokens Stad som en aktivitet
att lägga ut böcker på hållplatser för bussar och tåg.
Gratis för resenärerna att bara plocka åt sig av. – Det blev succé, säger Barbro Ergetie. På måndag gör vi
samma sak igen. På Flens järnvägsstation ska vi vara på
plats redan halv sju då de tidiga tågpendlarna ger sig av.
Sedan lägger vi böcker i travar där resenärerna kan välja
fritt och gratis. Hemma i Mellösa är Barbro och Bellete Ergetie tillsammans
med flera entusiaster i full färd med att packa bokpåsar som
ska distribueras på måndag. – Förutom på järnvägsstationen kommer boktravar att ligga
också på busshållplatser som har tak. Under resten av veckan
ska vi efter förmåga fylla på där läslusten är som störst
och böckerna tar slut. Länk:
http://ekuriren.se/nyheter/flen/1.1412534-bokens-stad-sprider-bocker-gratis
Strindberg serveras rykande het till lunchen
Av Ingrid Carlsson Folkbladet 2012/04/21
TEATER Leka med elden Västerbottensteatern, Skelleftyeå Text: August Strindberg Dramaturg: Mikael Olsson Medverkande: Med Reventberg, Mattias Kågström och Johanna Palmberg.
August Strindberg är verkligen i ropet just nu.
Strindbergåret, till minne av hans död för 100 år sedan,
firas över hela landet. Även Västerbottensteatern har valt
att uppmärksamma honom med en enkel soppföreställning. Under en timmes tid ges vi en inblick i och får smaka på
godbitar ur hans mest berömda verk: ”Fadren”, ”Fröken
Julie”, ”Fordringsägare”, ”Leka med elden”, ”Dödsdansen” och
”Ett drömspel”. Skådespelarna Med Reventberg, Johanna
Palmgren och Mattias Kågström läser korta stycken ur
pjäserna. Centralt är Strindbergs syn på könen, mannens respektive
kvinnans plats. Rangordningen. Dramaturg Mikael Olsson har
valt ur textskatten med omsorg. I diverse förord till
pjäserna skriver dramatikern hur kvinnan kan sträva att
komma jämsides med mannen, men hon kommer aldrig att lyckas.
Aldrig! Och många av Strindbergs tankar är fortfarande
aktuella, vilket Mikael Olsson också påpekade i sin
presentation. Jag tycker det är mysigt och roligt att få Strindberg
serverad på det här viset. Enkelt uppläst innantill, men med
tryck på rätt ställen i replikerna. Ordet och berättelsen är
det väsentliga och det slår mig hur genialiska texterna är.
Hur Strindberg med lätthet bygger upp handling, karaktärer
och konflikter med bara replikerna till hjälp. Uppdukat så här får man ett bättre grepp om Strindbergs
skicklighet och författarskap. Det blir en sorts
historielektion, men mycket mer spännande. Jag önskar att
detta upplägg skulle användas på fler författare och
dramatiker. Det är en berömligt väl utförd förstärkning av
allmänbildningen. I ett brev till Siri von Essen skrev Strindberg: ”Min eld
ska vara den största i Sverige.” Och jag börjar tro att han
faktiskt hade rätt.
REVIEW: “Miss Julie”, Royal Exchange Theatre,
Manchester, to May 12th. By Pippa Munro Hebden
Burnley Express 20 April 2012
SARAH Frankom’s production of Strindberg’s most notable
play, “Miss Julie”, is totally engrossing for most of the
time. The acting by Maxine Peake as the beautiful but wayward
aristocrat Julie is powerful, emotional and gripping. She
conveys all the passion, vulnerability and mental
instability of the character. She is well supported by Joe Armstrong as Jean, her father’s
valet, sexually attractive, resentful of his lower class
origins and current role. As the long night of Midsummer’s
Eve in 1888 in Sweden progresses, the two come together. She
is confused after the break-up of her engagement. He has
secretly desired her for years. His “fiancé”, the servant Kristin (Carla Henry), views them
both with a realistic scepticism. Midsummer’s Eve is, I
think, an important festival in Sweden. Well, with so many
long winters’ nights and such a short summer, this is a
night for love and lust! Together Julie and Jean explore their feelings, desire and
dreams. I am sorry to use a joke I have used before, but
this is yet another “Long Night’s Journey into Day”. There
is a “Scandewegian” bleakness that is popular today, but,
perhaps, the full impact of interclass relationships has
dated. (Strindberg’s play caused a scandal when first
produced). Few of his other plays have been produced in recent years. I
would like to acknowledge the wonderful lighting by Johanna
Town. The subtle change in the great construction above this
incredible venue is very effective. I am looking forward to
a complete change of tone with the Royal Exchange’s next
production of Oscar Wilde’s “Lady Windermere’s Fan”. As my
mother used to say, “from the sublime to the gorblimey!” Or
vice versa! It starts on May 16th. Box office: 0161 8339833. Website:
www.royalexchange.co.uk
UK Maxine's at the Peake of her powers in Miss
Julie
By Patrick Marmion Daily Mail 20 April 2012
Maxine Peake is a great choice for August Strindberg’s
doomed heroine Miss Julie. It’s a classic tale of a randy
lady of the manor debasing herself with her father’s valet
on a mid-summer night. But the play has become over-familiar in modern theatre, and
that familiarity can breed contempt. Not here. To misquote Shakespeare: where other actresses cloy the
appetites they feed, Maxine (pictured) makes hungry where
most she satisfies. She’s not merely coquettish, either: her man hunger is
dangerously alloyed with man hatred. Read more:
http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/reviews/article-2132398/Maxines-Peake-powers-Miss-Julie-Royal-Exchange-Theatre-Manchester.html
USA, California (San Francisco) Cutting Ball Theater continues celebration of
August Strindberg One of Strindberg’s most peculiar and rarely performed
plays, ‘The Keys To Heaven’ was never performed during the
playwright’s lifetime.
By Clinton Stark Stark Insider 04.20.2012
Cutting Ball Theater concludes its “Hidden Classics” series
with The Keys To Heaven, part of the company’s celebration
of August Strindberg’s centennial.
In the play, the death of a man’s three children from the
plague causes him to go on a surreal journey to the
afterworld. His travels take him to the ruins of the tower
of Babel, Jacob’s Ladder, and the Gate of Heaven. Along the
way, he meets Romeo and Juliet, Tom Thumb, Don Quixote,
Bluebeard, Hamlet, and Ophelia. One of Strindberg’s most
peculiar and rarely performed plays, The Keys To Heaven was
never performed during the playwright’s lifetime. Robert
Estes helms the production.
ORF-RadioKulturhaus: "Mein geliebter Engel, Du
fängst mich nicht" mit Chris Pichler und Hermann Beil am
26.4.
Live-PR 20.04.2012
Chris Pichler und Hermann Beil lesen anlässlich des 100.
Todestages von August Strindberg aus dessen Briefwechsel mit
Frida Uhl - am Donnerstag, den 26. April im
ORF-RadioKulturhaus. Beginn ist um 20.00 Uhr.
(live-PR.com) -
Er war ein Skandalautor und Frauenhasser, sie Freigeist und
emanzipierte Tochter des angesehenen Theaterkritikers und
Herausgebers der Wiener Zeitung, Friedrich Uhl. Als
Literaturkorrespondentin ging sie nach Berlin und begegnete
1893 August Strindberg. Frida Uhl war 20 Jahre alt, der
Dramatiker Strindberg 23 Jahre älter. Sie wird seine zweite
Ehefrau, doch das Glück währt nicht lange. Breits nach einem
Jahr folgt die Trennung. Ihr Briefwechsel legt über die
kurze, intensive Beziehung ein bewegendes Zeugnis ab. Im
RadioKulturhaus lesen die Schauspieler Chris Pichler und
Hermann Beil aus der ersten deutschsprachigen Biografie über
Frida Uhl, aus Friedrich Buchmayrs "Madame Strindberg oder
die Faszination der Bohème" (Residenz Verlag).
"Mein geliebter Engel, Du fängst mich nicht" findet am
Donnerstag, den 26. April im ORF-RadioKulturhaus statt.
Beginn ist um 20.00 Uhr. Der Eintritt beträgt EUR 18,-/20,-.
Mit der RadioKulturhaus-Vorteilskarte 10% bzw. 30%
Ermäßigung. Weitere Informationen zum Programm des
RadioKulturhauses gibt es auf der Homepage
radiokulturhaus.orf.at oder über das Kartenbüro (Tel. 01/501
70-377).
Rückfragehinweis:
ORF Radio Öffentlichkeitsarbeit
Eva Krepelka
Tel.: 01/50101/18175
mailto:eva.krepelka@orf.at
Titeln på August Strindbergs verk ”Till Damaskus” anspelar
på den bibliske personen Saulus, som sedermera blev känd som
Paulus. I den här pjäsen har Strindberg använt sig av
berättelsen om Paulus resa till Damaskus och hans omvändelse
till kristendomen under denna färd. Verket skrevs 1898 under
författarens vistelse i Paris under extremt kort tid och
betraktas av många som en av Strindbergs viktigaste pjäser.
Föreställningen är ett själsligt drama som i mångt och
mycket återspeglar författarens egna mentala kval. Det är
den psykiskt plågade människan som står i centrum för
handlingen. Huvudperson är ”den okände”, som kan sägas vara
en återspegling av lidandet i allmänhet. Strindberg är
som vanligt inte en objektiv betraktare av omgivningen, utan
allting kommer strömmande inifrån honom själv och hans egna
känslor. I tidigare uppsättningar har man valt att återge denne
” okände” med hjälp av kostym, som ett porträtt av
Strindberg själv, men inte i den här uppsättningen. Här
låter man denne vara en helt anonym person, vilket
förmodligen också är en alldeles riktig tolkning av det
ursprungliga verket. Detta grepp överför dramat till denna
opersonliga allmängiltighet, vilket antagligen var
författarens avsikt från början. ”Den okände” är en namnlös
figur som besitter en okänd kraft, om än inte godhet utan
snarare dess motsats, ett rebelliskt trots. Läs mer:
http://www.stockholmsfria.nu/artikel/93001
Teaterfestivalen startar på fredag
Av Erika Norberg SR, Nyheter P4 Kalmar 19 april 2012
På fredag startar den 30:e teaterfestivalen för Smålands
amatörteaterföreningar. I år arrangeras den av
Triangelteatern i Kalmar och 130 personer, både vuxna och
ungdomar från hela Småland, samlas för att spela teater för
varandra och för allmänheten hela helgen. Bland annat kommer det märkas att det är Strindbergåret i
år. En av grupperna som spelar Strindberg är Komedianterna
från Vimmerby. – Efter en teaterfestival är teaterintresset ännu högre än
vanligt eftersom vi stöttar varandra så mycket, bollar idéer
och ser varandra. Så efter en teaterfestival vill man inte
göra annat än att spela, säger Amanda Sandberg från Kalmar.
Hon kommer både spela med i en av pjäserna i helgen och
hjälpa till med arbetet bakom festivalen.
Strindbergsåret 2012
Göran Greider: Det räcker med några steg in i
mässhallen för att agrarsocialisten i min ficka ska
förskräckas
Av Göran Greider DN 2012-04-19
Gömd i min kavajficka anlände agrarsocialisten August
Strindberg till årets trädgårdsmässa i Älvsjö och såg sig om
med nyfiken blick. 1885 års Strindberg: en enveten
trädgårdsodlare, som ofta släpat växter ut i skärgården och
gärna läser ”gartentidningar”. I novellsamlingen ”Utopier i
verkligheten”, boken jag bär på, möter man en radikal
utopist som inspirerats av Fourier och Owen men också av den
franske industrialisten Godin, vars familistère – ett slags
arbetarägt kooperativ – skildras livfullt. Fler borde läsa dessa noveller. Utopismen där bryter delvis
ned en annars omöjlig kvinnosyn: först i den gröna socialism
han förespråkar är det fria, jämlika äktenskapet möjligt!
Easter at Guildford studio Wes Sussex County Times 18 April 2012
From the pen of Sweden’s August Strindberg, Easter comes to
the Mill Studio at Guildford’s Yvonne Arnaud Theatre from
Thursday to Saturday, April 19 to 21. It is Easter, 1901, in a small town in Sweden. Follow the
story of a family troubled by the past and fearing for their
future as ambiguities mount surrounding an unpaid debt. As the drama unfolds from Good Friday to Easter evening, the
northern snow begins to melt and the first flowers appear.
With them come renewed hope for a rebirth, and a
resurrection in belief. Directed by Michael Friend, the cast includes Karin Fernald,
Liz Garland, Richard Jackson, Maryann O’Brien, Roger Sansom
and Kevin Varty. Michael Friend Productions have previously enjoyed success
in the Mill Studio with Intimate Exchanges, Baby Makes Three
and The Millionairess.
Bottennapp för Fellowes Av Anna Bachmann Helsingborgs Dagblad 18 april 2012
MEDIEKRÖNIKAN. Det blir ingen match för SVT att fylla
tablåerna med public service-kvalité under det
uppmärksammade Strindbergsåret. Med sitt finfina arkiv
hyllas nationalskalden genom att låta hans författarskap och
dramatik inta en central plats under årets sändningar.
Hittills har vi kunnat se fenomenala uppsättningar och
filmatiseringar, däribland Birgit Cullbergs världsberömda
balettversion av ”Fröken Julie” från 1980 och P O Enquists
”August Strindberg ett liv” från 1985 med Thommy Berggren i
titelrollen. För övrigt blir sommarens tv-räddning utan
tvekan reprisen av ”Hemsöborna” som 1966 fick hela svenska
folket att bänka sig.
España, Madrid Con Óscar Bosch, Robert González, Marc Vilayella y
David Marcé 'Asufre', una sátira sobre el infierno en homenaje a
Strindberg
Europa press, Madrid, 17 Abr. 2012
Cuatro personajes a puerta cerrada (Endante, Lorfeo, el
Señor K y Faustí) se interrogan sobre la existencia del
infierno y sus cualidades. Este es el eje argumental de
Asufre, un montaje de la compañía Dei Furbi que llega al
Teatro Fernando de Rojas del Círculo de Bellas Artes de
Madrid del 18 al 22 de abril. Asufre (Primer Premio en el XIV Certamen
Nacional de Directores de Escena de España en 2011) es la
última de las tres representaciones de Escena Círculo que
tendrá lugar en homenaje al dramaturgo y escritor August
Strindberg, en el centenario de su muerte.
Miss Julie By Chris Bartlett The stage Tuesday 17 April 2012
August Strindberg’s taut dissection of class warfare and
sexual politics is rendered faithfully in this handsome
Royal Exchange revival. And while adapter David Eldridge and
director Sarah Frankcom remain faithful to the author’s
naturalistic tone and world vision, designer Max Jones makes
sure that Strindberg’s late 19th-century below-stairs world
is fully realised on stage, right down to the grass between
the flagstones, with Steve Brown’s sound completing the
allusion of a servant’s ball going on upstairs. And the Royal Exchange’s in-the-round staging proves the
perfect setting for the verbal sparring, as Maxine Peake’s
titular lady of the house and Joe Armstrong’s wily valet
Jean circle each other like tigers, giving the characters’
battle of wills a gladiatorial air. Read more:
http://www.thestage.co.uk/reviews/review.php/35862/miss-julie
UK
Miss Julie, Royal Exchange, Manchester Maxine Peake is electrifying in a commendable production of
Strindberg's master-servant drama
By Philip Radcliffe The Arts Desk 17 April 2012
Seeing Miss Julie played in-the-round would, I suspect, have
delighted Strindberg. In his preface to the play, he was
much exercised about the setting, presuming a proscenium
stage: a single set, asymmetrical scenery, no clutter, no
“tiresome” exits through doors, no footlights. And so on. I imagine that he didn’t envisage theatre-in-the-round, but
he longed for some way of breaking the custom of formal
staging (“nothing left to the imagination”) and tidy
dialogue. He wanted actors playing “for the audience, not
with it”, sometimes even having their backs to the audience
whilst speaking. Inevitably, there’s plenty of that in Sarah
Frankcom’s production - and much else that he might have
wished for, not least the accomplishment of Maxine Peake in
the title role. Max Jones’s set is uncluttered – essentially a flagged
circle with a refectory table in the middle, some
kitchenalia along one side and a large translucent flying
saucer of a canopy to compress the arena. The effect from an
elevated seat in the first gallery is like looking down on a
cockpit, which adds impact to the tender, passionate and
fiery exchanges between Miss Julie and her footman Jean (Joe
Armstrong). Read more:
http://www.theartsdesk.com/theatre/miss-julie-royal-exchange-manchester
UK
Miss Julie – review 4 out of 5
By Alfred Hickling The Guardian, Tuesday 17 April 2012
Maxine Peake stated in a 2011 Guardian interview that the
two things that make her most unhappy are "misogyny and
capitalism". It's a fine sentiment, though it makes you
wonder if she's finding much joy in the role of an
aristocratic woman whose transgression below stairs earns
her the contempt of her father's valet. David Eldridge's new version sticks closely to Strindberg's
original recipe of seduction and remorse. Though the
language has been roughened up a bit (the Italian lake
district is dismissed as "a pisshole"), the location, a
late-19th-century Swedish estate on midsummer eve, remains
unaltered. It requires performances of the finest calibre to give the
action much credibility: fortunately Sarah Frankcom's
production features three.
UK
Miss Julie – Manchester Royal Exchange By Alison Staples The Good Review 17/04/2012 4 out of 5 stars
The streets of Manchester are currently lined with banners
promoting Maxine Peake in the lead as Miss Julie. The buzz
about this Swedish play by August Strindberg written in
1888, is palpable. Thankfully it’s not 1hr 40mins of Swedish
(no interval) as this production is a new version, written
by David Eldridge from a literal translation by Charlotte
Barslund. The back of the programme screams: “I can’t run away, I can’t stay. I can’t live. I can’t die.
Help me.” It’s not a recipe for a cheery evening! However, it’s not
all black and angst ridden, there are some (occasional)
laugh out loud moments. Read more:
http://thegoodreview.co.uk/2012/04/miss-julie-manchester-royal-exchange/
UK
Review: Miss Julie at Royal Exchange Theatre, Manchester By Malcolm Handley Daily Post Apr 17 2012
August Strindberg’s Miss Julie is a simmering tale of love,
lust, passion, heartache, intimacy and betrayal: an intense
and honest portrait of class and sexuality. Written in the late 1880s it caused a scandal when first
produced but is now viewed by critics and audiences alike as
a Strindberg’s masterpiece. Miss Julie is the beautiful and imperious daughter of a
Count who, despondent after breaking off her engagement, is
left alone in her father’s mansion on a Swedish country
estate on midsummer’s eve. The drama unfolds as the
relationship is revealed between Miss Julie and a servant -
Jean, the Count’s footman who resents the class system but
is greedy to rise to the top. For years he has watched and
secretly desired her. In the heat of the evening Miss Julie descends the stairs to
the servants quarters and symbolically descends into a
maelstrom of emotions for which her class and imperious
bearing are no defence. Inevitably passions simmer as they
eventually find themselves alone together, below stairs. Maxine Peake’s Miss Julie is tremendous - powerful yet
vulnerable, charming yet bitter, sensuous and reckless, full
of loathing and lust
UK Miss Julie, Royal Exchange, Manchester,
review In this superb new production, Strindberg’s darkly sexual
'Miss Julie' is more shocking and stirring than ever
4 out of 5 stars
The Telegraph 17 Apr 2012
The amazing thing about Strindberg’s Miss Julie (1888) is
that it still creates a frisson of shock more than a century
after it was written. Indeed it seems far more modern and daring than such popular
present-day TV series as Downton Abbey and Upstairs
Downstairs in its feverish account of the relationship
between the proud young aristocrat, Miss Julie and her
father’s footman Jean during a night of doomed midsummer
passion. Sarah Frankcom’s production, in a vivid new translation by
that first-rate playwright David Eldridge, marvellously
captures the dark sexuality and emotional wildness of the
piece, as well as its moments of black humour – “ not least
when the eponymous heroine’s pet greenfinch meets a bloody
end on a chopping block. That’s the kind of imaginatively
nasty touch for which Strindberg is rightly renowned.
USA Strindberg & Helium: What Can a Cartoon Show us about Unbalanced Friendships?
By Brandi Megan Granett Huffington Post 04/17/2012
Thanks to the internet, many creative endeavors surface and
circulate. Recently, a friend shared with me Strindberg &
Helium, an animated series featuring the morose philosopher,
August Strindberg, with his unlikely companion, Helium, a
floating pink balloon on a mission to care for and cheer up
the dead pan and depressed thinker.
Sju åttondeklassare från Gottsundaskolan har praktisk
yrkesorientering, prao, på Gottsunda dans & teater under den
här veckan och nästa. De sätter upp en egen version av
Strindbergs Ett drömspel där Indras dotter landar i
Gottsunda 2012.
– Det är synd om människorna, säger Zilan Doyn i rollen som
Indras dotter. Hon ser ut mot de än så länge tomma publikplatserna och
någon av de övriga i ensemblen ska fylla i, men replikerna
sitter inte riktigt där de ska. Det blir lite fnissigt på
Gottsunda teaters scen, men så hjälper regissören och
dramapedagogen Maria Trost de unga skådespelarna vidare med
texten. – Kom ihåg att jobba med känslan. Det som händer i pjäsen
skulle kunna hända någon av era kompisar, säger hon.
ROLLFÖRDELNING. En Fröken Julie med enbart svarta
skådespelare? Javisst, tror Josette Bushell-Mingo,
konstnärlig ledare vid Riksteatern Tyst teater. Men då får
man inte vara rädd för det annorlunda. – En svart ensemble skulle självklart präglas av detta
annorlundaskap.
Klar, kall dag i Örebro. Inne i Nya China, en gammal biograf
på Storgatan 19, pågår repetitioner till Fame. En mer
visuell version av den berömda amerikanska musikalen ska
framföras av unga döva och hörselskadade artister i början
av maj. Regissören Josette Bushell-Mingo förklarar hur
eftermiddagens schema kommer att se ut. Snett bakom henne
står en teckenspråkstolk och översätter. Det blir lunchpaus.
Vi sätter oss ned och pratar vid ett bord på scenen. Hon
berättar att ett händelserikt år ligger framför henne. Efter
Fame ska hon regissera en pjäs som är ett samarbete mellan
Norrbottensteatern, Giron sámi teáhter och Tornedalsteatern. – Den handlar bland annat om att inte ha en självklar
rättighet till sitt språk, meänkieli.
Författaren Anna Franklin och konstnären Teymor Zarré har
gått i August Strindbergs fotspår i Paris under hans så
kallad Infernokris. Deras upplevelser har resulterat i en
utställning, ett föredrag och en performance med dikt och
musik. Alltsammans invigs lördagen den 12 maj på Åhuset i Uppsala.
Medverkar gör också skådespelaren Stina Ekblad samt
ordföranden i Strindbergssällskapet Katarina Ek Nilsson.
Utgångspunkten är Strindbergs bok Inferno och hans försök
att bli en internationellt erkänd författare och dramatiker
i slutet på 1800-talet. Utställningen pågår till och med 3
juni och innehåller ett flertal Strindbergsrelaterade
programpunkter framöver. Länk:
http://www.unt.se/kultur/utstallning-om-strindberg-1723122.aspx
Med outtömlig
expressivitet
Av Annika Burholm Folkbladet 2012/04/16
DANS THE STRINDBERG PROJECT Cullbergbaletten Idun, Umeå Folkets hus Koreografi: Tilman O’Donnell, Melanie Mederlind
Strindberg och Strindberg! Varför ska vi också hålla på med
honom bara för att han dog för 100 år sedan, frågade sig
Anna Grip, konstnärlig ledare för Cullbergbaletten, när de
inbjöds att delta i Strindbergfirandet. Hon berättade det i
lördags, då The Strindberg Project gästade Umeå. För idén
slog nämligen rot och växte ut till två dansföreställningar. Och vilka föreställningar! Bakom mig satt ett par som var så
arga på ettan (”ska det här vara dans!”) att de gick i
pausen, medan jag själv stormgillade den Läs mer:
http://www.folkbladet.nu/292207/2012/04/16/med-outtomlig-%C2%ADexpressivitet
Jarl Ingvarsson shakar
loss på Liljevalchs
Av Mats Arvidsson
SR, P1, Kulturnytt: måndag 16 april 2012
Målarnas målare - så presenteras Jarl Ingvarsson på
Liljevalchs i Stockholm och visst handlar det om måleri med
stort M. Ingvarsson är född 1955 och slog igenom som
expressiv konstnär på 80-talet och på Liljevalchs visas verk
från allra första början till helt nya målningar, beställda
till just den här utställningen, "Tänk på Strindberg" var
uppmaning från konsthallen.
Småskaligt genuskrig Av Lars Ring SvD 15 april 2012
Teater Flicka i frack Dramaten, Lejonkulan Texter: August Strindberg. Regi, bearbetning: Magnus Roosmann. Dramaturg: Magnus Lindman. Scenbild: Jan Lundberg. Kostym:
Lotta-Maja Öhman. Medv: Jennie Silverhjelm och Mattias Silvell.
Ni har en fin liten kvinna inom er, herr Strindberg – lyder
en replik ur Tribadernas natt av P O Enquist. Det är en
vass, exakt punktering av ett hetsigt äktenskapsbråk som
beskriver en man som hela sitt liv allt mer personligt och
grälsjukt diskuterar könsroller och maktspel.
Den situation Enquist använder är dokumentär, dialogen
diktad. Siri von Essen repeterar, August bidrar med råd och
dåd. Makarna har påbörjat den krigföring som till sist,
1893, ska leda till en hetsig skilsmässa. Siri får
eldunderstöd av sin väninna, den lesbiska Marie David. Det
är hon som får säga repliken ovan – den som snart, under maj
månad, åter låter sig höras på Stockholms stadsteater.
Teater Frida Strindberg The Spider from Mars and the Cave of
the Golden Calf. Moment:teater, Gubbängen Text och scenografi: Åsa Berglund Cowburn. Musik: Simon Steensland m fl. Regi: Andreas Boonstra. Medv: Josefin Ankarberg, Andreas Boonstra, Arvid Pettersson.
Varför har nu en pjäs om Frida/Frieda Uhl, Strindbergs andra
hustru, en lång engelsk undertitel? På moment:teaters minsta
scen uppenbaras allt. Scenografen Åsa Berglund Cowburn har
designat en uppsättning, där hon också skrivit texten men
överlåtit åt Andreas Boonstra att regissera. Arvid
Pettersson spelar musik av Simon Steensland och andra,
sittande i en lucka i den föränderliga scenbilden.
PASTOS Liljevalchs chef Mårten Castenfors lät skicka ett
20-tal dukar till konstnären Jarl Ingvarsson med uppmaningen
Tänk på Strindberg. Det gjorde han och nu bildar
Strindbergssviten de centrala verken i hans nya utställning,
den första större med konstnären någonsin. Förutom dukarna levererade en sponsor färg, det vill säga
man skickade en uppsättning färgtuber. – Men de visste ju inte vem Jarl Ingvarsson var eller hur
han arbetar. Jag var tvungen att be dem att komma med
dunkar, säger Mårten Castenfors som även är utställningens
kurator. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/fargknarkare-tolkar-strindberg_7054299.svd
USA, Los Angeles
Geffen Playhouse to Feature THE
GIFT, AMERICAN BUFFALO, et al. in 2012-13
By BWW News Desk Broadway World.com Friday, April 13, 2012
The Geffen Playhouse announces an unprecedented eight plays
– five in the Gil Cates Theater and three in the Audrey
Skirball Kenis Theater – for its 2012/2013 season. With an
ongoing focus on introducing audiences to new plays,
reimagined classics and emerging voices, the Geffen’s season
features three world premieres – including a commission by
Pulitzer Prize winner Donald Margulies (Coney Island
Christmas), a classic adaptation by Tony Award nominee Neil
LaBute (August Strindberg’s Miss Julie) and a new work by
Michael Golamco (Build); two American premieres – one
marking the return of Olivier Award nominee Joanna
Murray-Smith (The Gift) and the other a riotous British
import by AnTony Jay and Jonathan Lynn (Yes, Prime
Minister); two West Coast premieres – including Pulitzer
Prize winner Lynn Nottage’s new work (By the Way, Meet Vera
Stark) and comedienne Judy Gold’s acclaimed off-Broadway
memoir (The Judy Show); and a brand new production of David
Mamet’s defining work American Buffalo helmed by Geffen
Playhouse Artistic Director Randall Arney. [...]
Miss Julie (World Premiere) Written by: August Strindberg Adapted and Directed by: Neil LaBute Run: February 26 – April 7, 2013 Opening Night: March 6, 2013
August Strindberg’s classic play about sex, greed and
manipulation is adapted by the modern master of
suchtantalizing topics: Neil LaBute. This scandalous turn of
the century play that chronicles the night-long flirtation
and seduction between the wealthy lady of the house and one
of her father’s footmen was banned in Britain until 1936.
Set in its original time and place and featuring one of
theater’s most commanding female characters, this world
premiere adaptation couples provocateurs Strindberg and
LaBute to capture the timeless consequences of passion and
power.
Maxine Peake in Miss Julie at the Manchester
Exchange By Malcolm Handley Daily Post, Apr 13 2012
ACCLAIMED theatre and TV actress Maxine Peake has created so
many indelible images over past years, I was intrigued to
discover which one would appear for our interview. Feisty barrister Martha Costello of BBC’s legal drama Silk,
the hard nosed neighbour Veronica of Shameless, the
disturbing Myra Hindley from See No Evil, or hapless,
warm-hearted, slacker Twinkle who lit up Victoria Wood’s
Dinnerladies? Of course it was none, Maxine herself is a confident,
engaging character with a smile hinting at mischievousness,
a genuinely Lancastrian accent and a determination ensuring
her latest, title role in Strindberg’s masterpiece Miss
Julie at the Royal Exchange, Manchester, leaves us with
another indelible image. “Miss Julie has been a lifelong favourite play, I’ve played
her before but it’s always a new challenge,” she says.
“Strindberg is such a deep, often dark writer, he creates
many layers to characters. Miss Julie is a fascinating
woman, trapped in her class and her sexuality, so complex. Read more:
http://www.dailypost.co.uk/leisure/entertainment-news/2012/04/13/maxine-peake-in-miss-julie-at-the-manchester-exchange-55578-30753745/
USA
Magic/Bird Opens, John Guare's Next Play, Donna
Murphy's Witch By Robert Simonson Playbill theatre Week in review, 13 Apr 2012
How is it that Neil LaBute and August Strindberg haven't
gotten together before now? If ever there were predestined
BFFs, it's these two guys.
Sweden's favorite malcontent dramatist will be married in
print to America's most prominent misanthrope playwright in
a new adaptation of Miss Julie which will bow at the Geffen
Playhouse next February. LaBute himself will direct the
story — about a flirtation between the daughter of a wealthy
landowner and one of her daddy's footmen that doesn't go so
well. There's plenty of viciousness on both ends, which is
just LaBute's cup of meat. No word on what new twists he'll
bring to the classic text.
Spielzeit 2012/13:
DNT Weimar plant mit so viel Klassik wie nie
Von Frank Quilitzsch
TLZ 13.04.12
Drei Mal Shakespeare, dazu Lessing, Tschechow und Strindberg
- so viel Klassik war nie! Klassik auch im Sinne von
Klassikern des Bühnenrepertoires wie Humperdincks Oper
"Hänsel und Gretel" oder Puccinis exotische "Madama
Butterfly" bestimmen die kommende Spielzeit am Deutschen
Nationaltheater Weimar.
”Tänk Strindberg” löd uppdraget. Jarl Ingvarsson fick 27
dukar och ett lass med färg, men tillåtelse att börja först
efter jul. Nu fyller hans färgpoesi Liljevalchs konsthall i Stockholm. En stor flugsvamp står i centrum på en av målningarna.
Ibland började Jarl Ingvarsson med något strindbergskt,
andra gånger med något helt annat, berättar han och pekar ut
en liten figur i samma målning. Det är han själv som hälsar
på en annan ännu mindre gubbe som är Strindberg. - Goddag goddag. En färgmässig ”tryckvåg”. Så beskriver konsthallschefen
Mårten Castenfors en annan av Ingvarssons målningar.
Tryckvågen gäller nästan hela den separatutställning som nu
fyller konsthallen. Strindbergssvitens drygt 20 målningar utgör en del,
tillkomna under tre månader då Jarl Ingvarsson tackade nej
till allt annat utom arbetet i sin västgötska ateljé. Han
var tvungen att koncentrera sig helt.
España Dei Furbi pone con 'Asufre' el colofón al
ciclo Strindberg en el CBA
Por Artezblai
Artez Blai 12 Apr 2012
Asufre dei furbiEl sello CBA Escena Círculo, concluye una
temporada más con el propósito de acercar al espectador las
mejores obras del siglo XX. Asufre, es la última de las tres
representaciones que han tenido lugar en homenaje al dramaturgo
y escritor sueco August Strindberg. Óscar Bosch, Robert González, Marc Vilayella y David Marcé
presentan una sátira llena de efectos de humor, con una
estructura que re- interpreta el cabaret y habla con una fuerza
endemoniadamente cómica. Una combinación de teatro, baile,
canto, dichas populares, entrevistas y poesía, desde una visión
del infierno como sociedad organizada, como un lugar oculto y
generalmente subterráneo donde uno guarda cosas que no conviene
que estén al alcance de cualquiera; la locura de un carnaval que
no cesa.
…till Jennie Silfverhjelm, som spelar Flicka i frack i
Dramatens experimentserie Satans Strindberg. Magnus Roosmann
regidebuterar, premiär 14/4 på Lejonkulan.
Vem är Flicka i frack? –Det är Siri von Essen som har lånat August Strindbergs
frack för en maskerad på Dramaten. När hon kommer hem på
natten är Strindberg upprörd. Men det behöver inte vara
Siri. Vi berättar fragment från ett äktenskap, en
kärlekshistoria där båda är konstnärer. Hur orkar man stå
för sin åsikt? Är det annorlunda för kvinnan? Var hämtar ni texten? –Bland annat från Fordringsägare, Dödsdansen och En dåres
försvarstal, där August hängde ut Siri. Vi tänker oss att
hon konfronterar honom med hans egna ord. I dag finns det
också författare som skriver så. Får man göra det? Hur är ditt förhållande till Strindberg? – Hade jag träffat honom hade jag nog blivit blixtförälskad.
Han skriver så köttsligt. Men här förvillar han sig i orden,
han klarar inte närhet.
Iranian translator Javad Atefeh has rendered August
Strindberg's "The Father" which will be presented in the
25th Tehran International Book Fair (TIBF) . IBNA: Continuing the translation of Strindberg's works, I
received the publication license for The Father which will
be displayed at the 25th Tehran International Book Fair. He added:" The play is one of the main sources of theatre
students. Previously two other translations by late Mehdi
Forough and Asghar Rastgar were presented however
unfortunately they were released in limited numbers. The Father is a Naturalistic tragedy written in 1887. The story surrounds the conflict of interest between The
Captain and his wife, Laura. The Captain is an ex-military
hero and a well-respected scientist who fights with his wife
about how to raise their daughter, Bertha. Johan August Strindberg was a Swedish playwright, novelist,
poet, essayist and painter. A prolific writer who often drew
directly on his personal experience, Strindberg's career
spanned four decades, during which time he wrote over 60
plays and more than 30 works of fiction, autobiography,
history, cultural analysis, and politics.
Studi(o)bühne spielt Strindberg – Eintritt
kostenfrei
Prima Sonntag 11. April 2012
Die Studi(o)bühne, das Unitheater Würzburg, führt dieses
Jahr unter anderem die Komödie „Play Strindberg“ des
schweizer Dramatikers Friedrich Dürrenmatt auf.
Würzburg (red) - Das Stück für drei Personen ist eine
deutsche Nachdichtung des schwedischen Theaterklassikers
„Dödsdansen“ von August Strindberg.
Die Handlung in Kürze: “Alice und Edgar, seit 25 Jahren
verheiratet, haben sich gründlich satt. Von der Welt mehr
oder weniger abgeschnitten verbringen sie ihre Tage auf
einer Insel hauptsächlich damit, sich gegenseitig
vorzuwerfen, was sie am Leben alles verpasst haben.
Abwechslung verspricht Alices Vetter Kurt, der sich zu
Besuch angekündigt hat. Doch Edgars labile Gesundheit und
allerlei Affairen aus früherer Zeit führen dazu, dass das
Wiedersehen anders verläuft als geplant.”
Die Aufführungen finden am 23. April um 20.30 Uhr, sowie am
24.4., 26.4. und 27.4 jeweils um 20 Uhr in der Stadtmensa am
Studentenhaus 1 statt. Der Eintritt zu den Vorstellungen ist
frei. Um eine Spende wird gebeten.
Kyri Sjöman lägger en laptop på sitt bord och Willy Boholm
slukar snabbt sin banan, ett betydligt enklare mellanmål än
maten de talar om eller den som står på publikens bord. De
planerar inför radioprogrammet "Biff Strindberg" med temat
Strindberg som gourmet. Om än välartikulerade, går de ibland
fram till de effektfulla radiomikarna för att verkligen
testa sina röster. Sensuella och satiriskt skarpa
beskrivningar ställs på rad: kräftor, ärtsoppa, ostron och
boeuf bourguignon. De läser om överdådiga frukostar och middagar ur
"Tjänstekvinnans son", "Röda rummet", "Inferno", "Giftas I"
med mera - och försöker passionerat övertyga varandra om
vilka texter som ska vara med. Det är ett lyckat grepp.
Regissören Dan Turdén har utnyttjat de många olika åsikterna
om August Strindberg och skapat två grälsjuka motpoler i
Willy och Kyri. "Jag är inte mera mansgris än vad August
någonsin var!", ropar Willy med sin sonora stämma, men
klagar sedan på att Kyri vill göra politik av Strindberg.
Även om de aldrig kommer överens är de goda vänner, det
märks. När Kyri och Willy förkroppsligat de skilda
ställningstaganden man kan ta är det bara Strindbergs texter
som återstår, renade från eftervärldens kluvna kritik och
uppskattning. Till och med en skeptiker som jag kommer ut
inspirerad, och med en vag insikt som inte går att ta på.
Strindbergs ord glöder av omedelbara och inte minst
hungerframkallande bilder.
Moa Losbjer undrar hur dagens dramatik har påverkats av
Strindberg. Först och främst måste vi komma ihåg att
Strindberg har inspirerat en rad dramatiker under
1900-talet, från Eugène O’Neill till Lars Norén, där alltså
familjen och dess konflikter står i centrum. Norén skruvade
till konflikterna, fyllde ut dem med modern psykologi och, i
alla fall i de så kallade borgerliga pjäserna, förlade dem i
en absolut nutid. Och att den naturalistiska spelstilen har
varit så stark i Sverige måste vi nog skylla på Strindberg
och hans arvtagare. Hans än i dag levande och effektiva
dialog, de skarpa konflikterna eller de väl tecknade
rollerna har visat sig svåra att motstå för teatrarna.
Las fábulas del buen humor Nórdica publica los ‘Cuentos’ de August Strindberg, el más
conocido dramaturgo sueco.
Por Pilar Vera Diario de Sevilla 11.04.2012
Cuentos. August Strindberg. Ilustrado por Thorsten
Schonberg. Nórdica Libros. Madrid, 2012. 200 páginas. 19.50
euros
Son extrañezas hermosas e inclasificables, estos Cuentos de
August Strindberg que ven la luz de la mano de Nórdica. Unas
historias en las que el más conocido dramaturgo sueco mezcla, de
manera previsible, elementos de conciencia social –Strindberg se
definía como “anti-reaccionario en todo”, y vive Dios que
procuraba serlo–; algún que otro detalle de inercia biográfica y
una sustanciosa base de folklore nórdico y germánico, siendo
este último rasgo el que, junto a su carácter fabular, define a
esta colección de relatos como cuentos. Aunque alejados de los cuentos de hadas convencionales, es
difícil prescindir en estas historias de ese sentido de
maravilla que tan bien desarrollaron autores como Hoffmann y
Andersen, y que parece estar flotando en lo invisible, a punto
de atravesar el aire de lo cotidiano. El rey de los ratones que
nos vigila en lo oscuro o la Reina de las Nieves –actualización
de las temibles diosas del invierno nórdicas– que esparce
letales cristales de hielo no están tan lejos de la niña-hada
con nombre de mariposa azul (Licenea) o de la cantante de ópera
que va engordando a medida que crece su ego.
The Father, Belgrade Theatre, Coventry Dominic Cavendish reviews The Father at Belgrade Theatre,
Coventry. 4 out of 5 stars
By Dominic Cavendish The Telegraph 10 Apr 2012
In this age of instant sanctimony, hasty denunciation and
swift self-advertising retribution, it’s a wonder that
Strindberg’s The Father (1887) has made it to the British
stage at all in a revived form. We’re so apt to self-censor
in the face of political correctness that a fear of seeing
charges of misogyny hurled at this play about a husband
possessed by the idea of his wife’s having duped him as to
the paternity of their child would make most artistic
directors bolt for a safer choice. Hamish Glen displays uncommon bravery, then, in putting this
divisive Swedish drama on the main stage at Coventry, in a
crisp new version by Laurie Slade. There’s no getting round the unlovable pomposity,
stubbornness and self-pity of the Captain, the
disintegrating military man turned amateur scientist whose
descent into a gibbering wreck the two hour-action,
uninterrupted by an interval in Joe Harmston’s production,
charts. Joe Dixon’s performance leaves us in little doubt that
Strindberg’s anti-hero can out-Othello Othello in terms of
raging paranoiac jealousy; the twist – and debatable stroke
of chauvinist manipulation – is that the wife, Laura, acts
like a female Iago, intercepting mail and goading him to
suspect the worst about her. Read more:
http://www.telegraph.co.uk/culture/theatre/theatre-reviews/9196344/The-Father-Belgrade-Theatre-Coventry.html
USA, Louisiana (New Orleans)
Artspot's 'Kiss, Kiss Julie' delivers a
one-note message in a seductively creative way
By Alison Fensterstock, The Times-Picayune
Nola.com April 10, 2012
Once upon a time, on a dark, early summer's night, a young
lady of high social standing finds herself where all her
previous instruction has told her she shouldn't be: down in
the kitchen, where she meets a young man from the servant
class and has a forbidden but deliciously exciting sexual
awakening that forces her to wonder who she really is. Sounds like "Dirty Dancing," but it's not. And there's no
triumphant ensemble dance number in the end, either;
instead, when the character Julie faces her options after
her own cross-class romantic transgression at the close of
August Strindberg's 1888 play "Miss Julie," she decides to
commit suicide. Nobody puts Baby in the corner, indeed.Kiss,
Kiss Julie," ArtSpot Productions' new interactive,
site-specific play running through Sunday at the Joan
Mitchell Center, reimagines Strindberg's most famous play
opening up new possibilities for the doomed Julie, whose
only crime was to follow her bliss outside of the
restrictive class- and gender-based dictates of her time. Read more:
http://www.nola.com/entertainment/index.ssf/2012/04/artspots_kiss_kiss_julie_deliv.html
Författarbesök på bibblan
Helsingborgs Dagblad 10 april 2012
Landskrona. Filmaren och författaren Lena Einhorn är aktuell
med romanen Siri, som handlar om Siri von Essens liv före,
under och efter äktenskapet med August Strindberg.
Strindberg var gift tre gånger men äktenskapet med Siri var
det längsta och man kan nog säga att hon var hans livs stora
kärlek. Boken om Siri är Lena Einhorns tredje Strindbergs
projekt. Einhorn har arbetat med Strindberg sedan 2007 då
hon gjorde en dokumentär om Strindberg för SVT. Hon fick
också i uppdrag att vara huvudredaktör för antologin Om
Strindberg. Einhorn intresserade sig tidigt för Siri von
Essens öde och bestämde sig för att skriva en roman om
henne. År 2012 är Strindbergår. Kulturinstitutioner över hela
landet hedrar 100-årsminnet av August Strindbergs död 1912. Tisdagen den 17 april klockan 19.00 kommer Lena Einhorn till
Landskrona stadsbibliotek.
TEATER Ett drömspel av Strindberg Regi: Mattias Andersson, Scenografi: Ulla Kassius I
rollerna: Josefin Ljungman, Björn Bengtsson, Peter Eggers,
Johanna Perera Eriksson, John-Alexander Eriksson, m fl Scen: Stockholms stadsteater, Klarascenen Speltid: 3 timmar
Ett drömspel på Stockholms stadsteater börjar i en väntan,
så intensivt spänd att man lutar sig fram i stolen och
håller andan för att inte missa vad någon i det där trista
väntrummet ska säga när de väl öppnar munnen. Indras dotter
har stigit ner till ett Europa där alltför många väntar på
ett livsavgörande beslut, där vissa människor fängslas enkom
för att de flytt ett förtryck och försökt skapa sig ett nytt
liv bland de välbärgade och välmående. Mattias Andersson
har placerat Strindbergs gamla drömspel rakt i en brännande
samtid och den lånar sig så glatt till det. Allt finns redan
där. Skamsund och Fagerhult. Orättvisorna och den absurda
godtyckligheten i vem som har och vem som inte har. De
bredvidståendes handfallenhet. Ensemblen – skuggade av de statister som enligt programmet
utgör ett tvärsnitt av Sveriges befolkning – är nedtonad.
Spelar med små åtbörder, håller sig kvar i känslan av
väntan, låter tomrummen ta plats. Josefin Ljungman som
Indras dotter släntrar med bravur, ingen kan riktigt som hon
ta en tygpåse i handen och småsläpa sig över en scen med
samma självklarhet och placera Agnes i det klockrena
mellanläget mellan dikt och verklighet. Jag gillar också
Peter Eggers Diktaren – slängig snubbe ur den kreativa
klassen, välmenande och maktlös och i slutändan kanske allra
mest intresserad av sig själv.
Vetenskapsmannen August Strindberg del 2
Ekologipionjären och växtpsykologen Strindberg
Av Niklas Zachrisson SR, P1 10 april 2012
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog.
Strindberg är känd som en av Sveriges mest betydelsefulla
författare och dramatiker, men visste du att Strindberg
ägnade stora delar av sitt liv åt naturvetenskaplig
forskning? “Skönlitteraturen äcklar mig och jag går så småningom öfver
till vetenskap” skriver Strindberg till en vän i slutet av
1880-talet. Under nästkommande tio år ägnar Strindberg stora
delar av sitt yrkesliv åt att försöka revolutionera dåtidens
naturvetenskap. Strindberg lockas av alkemins tanke att allt
finns i allt och att olika ämnen kan omvandlas och skapas på
nytt. Efter att främst ha ägnat sig åt kemiska experiment går
Strindberg sedan över till att studera mineraler, växter och
djur i Paris botaniska trädgård Jardin des Plantes, som
enligt Strindberg är ”ett mikrokosmos av skapelsen”. I det här andra programmet om Strindberg som naturvetare, så
får vi höra en något annorlunda, och mer positiv bild av
naturvetaren Strindberg. Vi lägger guldmakeriet åt sidan,
för att behandla naturfilosofen och botanikern Strindberg
som troligen var en av den moderna ekologins pionjärer.
MEDVERKANDE: Elena Balzamo, översättare och litteraturhistoriker
specialiserad på August Strindberg, hedersdoktor vid Umeå
universitet och ledamot i Kungliga Vitterhetsakademien. Sylvain Briens, professor i litteraturhistoria vid Sorbonne
Universitet har forskat på Strindberg som naturvetare,
precis översatt jardin des Plantes till franska, menar att
Strindberg förtjänar en plats i vetenskapshistorien som en
av de tidigaste ekologerna. Kåre Bremer, professor i botanik och rektor vid Stockholms
universitet. Tobias Dahlkvist, docent i idéhistoria vid Stockholms
universitet.
Musiken i programmet var bland annat delar av Forskarlens
sång som Strindberg skrivit texten till.
Vetenskapsmannen August Strindberg del 1
Poetkemisten och skapelsefilosofen Strindberg
Av Niklas Zachrisson SR, P1 9 april 2012
“Skönlitteraturen äcklar mig och jag går så småningom öfver
till vetenskap” skriver Strindberg till en vän i slutet av
1880-talet. Under nästkommande tio år ägnar Strindberg stora
delar av sitt yrkesliv åt att försöka revolutionera dåtidens
naturvetenskap. Strindberg lockas av alkemins tanke att allt
finns i allt och att olika ämnen kan omvandlas och skapas på
nytt. I år är det hundra år sedan August Strindberg dog.
Strindberg är känd som en av Sveriges mest betydelsefulla
författare och dramatiker, men visste du att Strindberg
ägnade stora delar av sitt liv åt naturvetenskaplig
forskning? I det första programmet i denna serie av två, får vi följa
Strindberg som poetkemist och skapelsefilosof då han bland
annat försöker bevisa att det inte finns några grundämnen –
att svavel innehåller kol och att jorden kanske inte är
rund.
MEDVERKANDE: Per Stam – docent i litteraturvetenskap på Stockholms
universitet. Huvudredaktör för Strindbergs samlade verk och
har skrivit kommentarer till Naturvetenskapliga skrifter I &
II. Ulf Danielsson – professor i teoretisk fysik vid Uppsala
Universitet, skrivit om Strindberg som forskare, mystiker
och haverist. Stefan Bohman, museichef Strindbergsmuseet i Stockolm
MUSIK: Tredje satsen i Beethovens Månskenssonat – Strindbergs
personliga favoritstycke.
BIFF STRINDBERG Östgötateatern Norrköping / Kafé Gycklaren Regi och koncept Dan Turdén Med Kyri Sjöman Willy Boholm
Under fredagen bjuder Östgötateatern in till
lunchföreställning på Café Gycklaren. Skådespelarna Willy
Boholm och Kyri Sjöman spelar upp en föreställning, där de
föreställer en TV-kock respektive en radioproducent som ska
försöka få ihop ett radiprogram. Ett program som ska, med
August Strindbergs 100-årsfirande i minne, belysa den store
författarens brinnande intresse för mat, mat av alla de
slag. Men naturligtvis kan de båda inte undvika att också
hamna i resonemang om fenomenet Strindberg ur alla möjliga
perspektiv. Då de båda har flera skilda uppfattningar hamnar de något
koleriska programmakarna ofta i klinch med varandra om vilka
texter som kan och bör lyftas fram. Växelvis läser de båda upp sina favoritavsnitt ur flera av
Strindbergs verk, bland annat om författarens ohälsosamma
absintvanor på caférna i Paris under Infernokrisen. Ur Röda
rummet skildras en perfekt frukost, och så vidare. Andra
stycken om mat ur Strindbergs livsverk som avhandlas är,
till exempel, Tjänstekvinnans son och Svarta fanor. Naturligtvis blossar en het ordväxling om författarens
eventuella kvinnohat upp, men diskussionen utmynnar i en
oavgjord stiltje. Strindbergs sammansatta person och
författarskap framstår klart och tydligt. Den ena stunden
tycker han si, den andra så. Det rör sig om ett
konstnärsskap och intellekt i ständig rörelse och
metamorfos. Vid uppläsningarna glider ibland monologer med
ett nästan omärkligt och raffinerat sätt över i dialoger. Föreställningen är såväl underhållande som initierad och
lärorik, och skådespelarna sköter sina kort utmärkt. Det är
inte någon stor teater som levereras, men så är nog inte
heller tanken. Publiken bjuds på en anspråkslös och trevlig
stund med god mat och en fin och välgjord föreställning, och
det är gott så.
Per Olov Enquist: Strindberg. Ett liv. Tribadernas natt. Målet mot Fröken
Julie
Av Gun Zanton-Ericsson Corren 9 apr 2012
August Strindberg är visserligen huvudpersonen i Per Olov
Enquists "nya" bok, "Strindberg. Ett liv. Tribadernas natt.
Målet mot Fröken Julie". En triptyk texter från 1984, 1975
och 1992, på olika sätt aktualiserade när det nu gått hundra
år sen Strindberg dog. Men ett annat vägande skäl att samla dem, visar det sig
snart under läsningen, är att vad Enquist skriver om
Strindberg och utifrån hans verk samtidigt utgör ett viktigt
kapitel i hans eget författarskap.
Brott och brott Hur liv och dikt blandas och växer samman hos Strindberg är
vid det här laget tämligen välkänt - Enquist tillför dock
nya infallsvinklar. Att det förhåller sig på liknande sätt
hos Enquist kan anas; dolda smärtpunkter hör till den
undertext som skapar fruktbar spänning i hans verk. Två händelser utgör för Enquist själva urberättelsen i
Strindbergs liv och skapande: Att August och Siri som nygifta lämnade bort sin förstfödda
till en änglamakerska - ett barn skulle hindra dem i deras
karriärer. Samt att Strindberg under sommarvistelse 1888 på den danska
herrgården Skovlyst våldtog en 17-årig tjänsteflicka - ett
brott vars följder kretsen kring den vänsterradikala
tidningen Politiken räddade honom från.
Livet som teater Björn Gunnarsson om P O Enquist samlade Strindbergstexter.
Helsingborgs Dagblad 8 april 2012
Strindberg Ett liv/Tribadernas natt/Målet mot Fröken Julie Per Olov Enquist Norstedts
Det bubblar trots allt upp lite strindbergiana då och då,
detta konstiga officiellt inofficiella jubelår. Som Per Olov
Enquist, som passar på att återutge några gamla texter,
samlade i en volym. Det är manuset till teveserien
Strindberg - ett liv och pjäsen Tribadernas natt. Som svensk författare bosatt i Danmark på 1980-talet – så
att säga exakt 100 år senare – ansåg sig kanske Enquist
nödgad att ta sig an Strindberg. Men "Tribadernas natt" har aldrig varit någon vidare bra
pjäs, och är det fortfarande inte. Behållningen med boken är att läsa manuset till "Strindberg
– ett liv". Det funkar nämligen alldeles utmärkt som
litteratur. De korthuggna scenanvisningarna och
koncentrerade replikerna blir som en impressionistisk,
miljömässigt förtätad biografi. ”Televisionsroman” kallar
Enquist manuset, och det är ingen dum genrebeteckning.
August Strindberg, Swedish playright, novelist and painter,
was not a man of niceties. He wrote with fierce
passion, tearing society’s polite fabric to shreds, raging
and fuming at the barriers that defined and constricted
human life and relationships in 19th century Sweden.
More a tormented visionary than a wise sage, he found the
joy of life in “life’s cruel and mighty conflicts”. A
hundred years after his death then, the challenge for the
contemporary theatre director is to ensure that in staging
Strindberg, that outrage and candour does not end up lying
interred with his bones. Strindberg is still theatre’s darling, though carrying him
across, both in time and space, remains a complicated
matter. The Strindberg weekend, organised recently in Delhi
by the Swedish embassy and Old World Culture, which saw a
reading of The Father and a stage production of Miss Julie,
had to grapple with some of those problems. Both the plays —
The Father about the manipulative, restrictive role played
by mothers in rearing children and Miss Julie about a
high-born aristocratic woman’s one-night sexual escapade
with her father’s valet — had led to much indignation when
they were written. Maintaining that radical streak is now a
tall order, when sexual proclivity is unlikely to be
censured by an urban audience and the conflicts of social
strata — though a reality — is something to be glossed over. Read more:
http://books.hindustantimes.com/2012/04/looking-back-at-all-that-anger/
_______________________________________
Strindbergsvecka i Oslo tar upp förhållandet till Ibsen
Av Kaj Schueler SvD 5 april 2012
Med rubriken ”En dåres försvarstal” inbjuder Norli
bokhandel i Oslo till en fullmatad Strindbergsvecka.
Gott så. Men är rubrik och själva datumet, den 16 april,
endast ett obehagligt sammanträffande eller en
publikfriande markör? Den dagen inleds ju i Oslo
tingsrätt rättegången mot terroristen Anders Behring
Breivik och alla fasar vi för hans dåraktiga försvar.
Programmet är dock gediget, invigs av den svenska
ambassadören i Norge, och innehåller föreläsningar och
samtal hela veckan. Strindbergs många konstnärliga och
mänskliga sidor behandlas av kännare från Sverige och
Norge. Självklart kommer också förhållandet mellan de
stora dramatikerna Ibsen och Strindberg att diskuteras.
Böcker kommer att säljas – alla på svenska, inte
översatta, poängterar bokhandeln i ett pressmeddelande. Länk:
http://www.svd.se/kultur/strindbergsvecka-i-oslo-tar-upp-forhallandet-till-ibsen_6980325.svd
Pessimistiskt men ändå lekfullt drömspel Mattias Andersson närstuderar samtiden och ser klasskillnader,
lidanden och orättvisor. Ett drömspel får en stark och
civilisationspessimistisk tolkning som inte saknar lekfullhet.
Av Lars Ring SvD 5 april 2012
Teater Ett drömspel Text: August Strindberg Regi: Mattias Andersson Scenografi: Ulla Kassius Stockholms stadsteater, Klarascenen Medv: Josefin Ljungman, Ann Petrén, Peter Eggers, Björn Bengtsson,
Gunilla Röör, Bahador Foladi, Michael Jonsson, Marall Nasiri,
Samuel Fröler, Åke Lundqvist, Thérèse Svensson, John-Alexander
Eriksson m fl
Hon kommer in snett från vänster, guden Indras dotter. Väldigt
ung, spröd. Grå, tunna kläder, utslaget hår. Rör sig tveksamt,
som redan från början övermannad av sitt uppdrag: Att undersöka
det mänskliga villkoret. Att försöka förstå hur individen
uppfattar och står ut med sina livsbetingelser. Mattias Andersson, konstnärlig chef för Backa teater, är en av
Sveriges främsta dramatiker och regissörer. Om och om igen
lyckas han göra klassiska texter smärtsamt aktuella. Han skapar ensembleteater med enorm närvaro och publikkontakt.
Också den här gången, åter med scenografen Ulla Kassius, och två
lager stängda, kalt betonggrå väntrum.
Kultur/Nöje Nu är programmet för årets Bergmanvecka
klart - fyra huvudspår
Av Bengt Valentinsson, Gotlands Tidningar Hela Gotland 2012-04-05
Programmet för årets Bergmanvecka är nu klart och släpps via
hemsidan till allmänheten i dag. Arrangörerna noterar med glädje att de belgiska filmarbröderna
Jean-Pierre och Luc Dardenne under sitt första besök i Sverige
kommer att besöka Bergmanveckan och att veckan innehåller fyra
huvudspår - Strindbergsåret, Fanny och Alexander-spåret, den
nyligen bortgångne skådespelaren Erland Josephson och till sist
ett musikaliskt tema där några av Bergmans egna favoriter kommer
att visas. Också Bergmans egen "Trollflöjten" kommer också att visas med de
båda operasångarna Håkan Hagegård och Elisabeth Erikson på
plats. Författaren Peter Birro kommer att berätta om trådarna som förenar
Strindberg med Bergman. Den traditionsenliga raukteatern blir i
år Bergmans bearbetning av Strindbergs "Holländarn" för
radioteatern från 1953.
Josephson hyllas Regissörerna Stefan Larsson och Linus Tunström kommer att berätta
om arbetet att överföra "Fanny och Alexander" till teaterscenen,
det blir även utdrag ur Stig Björkmans "Fanny, Alexander och
jag" och Leif Furuhammars klippfilm "Fanny, Alexander och andra
bergmanbarn". Erland Josephson kommer att hyllas under Bergmanveckan, bland
annat med visningen av Tarkovskijs "Offret" som spelades in på
Närsholmen med Josephson i huvudrollen.
Den hungrige Strindberg porträtteras Av Sara Segraeus. Folkbladet 2012-04-04 NORRKÖPING Strindbergs besatthet av mat är temat i föreställningen
Biff Strindberg som spelas i teatercaféerna på
Östgötateatern.Idag har lunchföreställningen premiär på
Gycklaren. Även Östgötateatern ansluter sig nu till kören som lyfter fram
August Strindberg, en bit in i detta något makabra jubileumsår
som firar 100 år sedan nationalskaldens dödsdag. I höst spelas Pelikanen, men redan nu ges en aptitretare - Biff
Strindberg, som naturligtvis anspelar på den klassiska maträtten
med senapskryddat nötkött. - Strindberg är motsägelsefull och ombytlig, men maten går som en
röd tråd genom hans liv. Han är besatt av att äta och överallt i
hans texter finns matreferenser. Det ändrade sig aldrig, säger
Dan Turdén, regissör och manusförfattare. Läs mer:
http://www.folkbladet.se/kultur/default.aspx?articleid=5986168
UK
The Father – review Belgrade, Coventry 4 out of 5
By Michael Billington The Guardian, Wednesday 4 April 2012
Laurie Slade, who has come up with a new version of Strindberg's
1887 play, says it would be superficial to view it as a
misogynistic rant. Indeed it would. But it would also be honest
to admit that Strindberg, in his portrait of marital conflict,
loads the dice on behalf of the husband without diminishing the
force of a tragedy that, in Joe Harmston's production, offers a
tremendous evening. "Love between sexes is war!" we are told as a cavalry captain,
Adolf, and his wife, Laura, engage in a duel to the death. Adolf
is shown as a paranoid martinet who is bullyingly assertive in
his determination to decide the future of the couple's daughter,
Bertha. But it is Laura who initiates the action by depriving
the captain of the books he needs to pursue his scientific
research, poisoning the mind of a local doctor against him and
driving her husband to madness by sowing doubts about whether he
is Bertha's father. I wouldn't exactly call Strindberg
even-handed. But a play does not have to be fair to be good, and
what matters is the scorching intensity of the conflict and the
astuteness of Strindberg's realisation that love and hate are
inextricably mixed. Read more:
http://www.guardian.co.uk/stage/2012/apr/04/the-father-review?newsfeed=true
Strindberg på Scala Bio Av Ann Richardsson Helsingborgs Dagblad 4 april 2012
BÅSTAD. "Radioteater är bäst på bio". Under denna paroll inleder
Scala Bio i Båstad ett samarbete med Sveriges Radio och
Radioteatern kring en Strindbergssatsning. Med start i påsk,
långfredag klockan 16 blir det Ingmar Bergmans klassiska
föreställning för Radioteatern från 1952 av August Strindbergs
Påsk. Den 14 maj, på dagen 100 år efter August Strindbergs död visas
Fröken Julie av Alf Sjöberg. Denna film var en av regissörens
stora framgångar, den belönades med juryns stora pris vid
filmfestivalen i Cannes 1951. Först av alla att filmatisera Strindberg var dock Anna
Hofman-Uddgren. År 1912 hade hon premiär med Fröken Julie,
tyvärr är denna film inte bevarad. Men hennes andra film,
Fadren, också den från 1912 finns kvar och visas under Lilla
filmfestivalen i Båstad. Den arrangeras den 9-12 augusti. Då
framförs också ett nyskrivet spel av Claes Göran Turesson, om
mötet mellan August Strindberg och Anna Hofman-Uddgren.
"Detta är Amos ord" Gunnar Bergdahl om "Amos" (mars 2012). Av Gunnar Bergdah Helsingborgs Dagblad 3 april 2012
Kultur. I dessa påsktider finns det anledning att se till att inte
Svenska Kyrkans tidning Amos hamnar bland det övriga
reklamskräpet i återvinningen. Den är nämligen värd ett bättre
öde. Den Amos som figurerar i Bibeln var en av de så kallade mindre
profeterna i Gamla Testamentet och lär ha verkat på 700-talet
före Kristus som de fattigas försvarare. Rubriken är stulen –
trots det sjunde budordet – från de första orden i Amos bok. Någon revolutionär skrift är nu inte publikationen som bär
profetens namn och som sprids i imponerande 500 000 exemplar i
brevlådorna runt landet. Men bläddervänlig och läsvärd. I det nya numret av Amos (mars 2012) hittar jag till exempel en
intressant intervju med deckarförfattaren Åsa Larsson om hennes
norrländska rötter och religiösa bakgrund. Numrets bästa text är Göran Tonströms besök vid Strindbergs grav,
ett besök som får Strindberg att leva, aktiverar
Strindbergsfejdens stridslinjer och korsklipper sig fram mellan
närvaro vid graven och den gamle rabulistens texter om gud och
kyrka.
Review: Kiss Kiss Julie Posted by Dalt Wonk Gambit Tue, Apr 3, 2012
What would Alice make of this Wonderland? Hard to tell. Alice is
an innocent little girl, and ArtSpot Production’s Kiss Kiss
Julie, currently running at the Joan Mitchell Center, is
anything but innocent. Or perhaps, it expands “innocence” to
include exploration of all manner of intimacies. Lisa D’Amour is credited as the playwright, but exactly what’s
written is hard to tell. There appears to be much improvisation
within a prearranged structure. Kiss begins in a large barroom, where the audience sits at tables
as though in a cabaret. There are several odd devices with
miniature windows. People are encouraged to pick a partner and
stare at each other through the windows while holding hands
through other openings in the boxes. While awaiting the start of
the show, a cowboy — actually a woman with a mustache — calls
for volunteers to do a line-dance, letting everyone know
audience participation is part of the evening. A synopsis of the show is difficult. Can one describe the logical
relationship of patterns in a kaleidoscope? Most of the
characters have several names and identities. Gender becomes
flexible, and time is mutable as well. Vigorous, enticing
performances make this unlikely jumble entertaining.
"Vi fixar allt, regin också" Några frågor till Oscar Rasmusson, som medverkar i August
Strindbergs "Paria". på Helsingborgs stadsteater. Uppsättningen
har premiär på Foajéscenen klockan 22 fredag 27 april. Han har
tidigare spelat i "Dödsdansen" och i Stumpens "Begravt barn" på
Lillan.
Av Göran Holmquist Helsingborgs Dagblad 3 april 2012
Varför kommer ni hit med "Paria"? – Johan Badh och jag beslöt att sätta upp enaktaren "Paria" i
Stockholm. Johan gör arkeologen X och jag identifierar mig med
rollen som insektsforskaren Y. Vi fixar allt själva, regin
också. Uppsättningen ligger nära originalet. Vi spelar den i
dåtidens kläder och agerar med raka ryggar. Vad säger pjäsen publiken i dag? Läs mer:
http://hd.se/noje/2012/04/03/vi-fixar-allt-regin-ocksa/
Mästaren om mästaren PO Enquist har skrivit en
”televisionsroman”, en teaterpjäs och en essä om Strindberg som
nu ges ut i samma volym. Andreas Jakobsson uppskattar en mästare
i en annan mästares skepnad.
Av Andreas Jakobsson UNT 2012-04-03
Per Olov Enquist Strindberg. Ett liv / Tribadernas natt / Målet mot Fröken Julie Norstedts
Bäst: Kapitlet Inferno i Strindberg. Ett liv. Sämst: Att de två sista verken bleknar.
På flera sätt är Per Olov Enquist och August Strindberg varandras
motsatser som författare. Enquist är sparsmakad och noggrann,
Strindberg var yvig och slarvig. Enquist är sval, Strindberg
hade ett av litteraturhistoriens hetaste temperament. Och medans
Strindberg var väldigt ojämn och varvade mästerverk med rena
dyngan har Enquist mig veterligen aldrig lämnat ifrån sig något
riktigt dåligt. En sak har de dock gemensamt. Den enorma
språkkänslan som gör att orden då och då kommer exakt rätt för
önskad effekt. Läs mer:
http://www.unt.se/kultur/litteratur/mastaren-om-mastaren-1710420.aspx
Möte mellan motpoler LIV OCH DIKT Den stilistiskt avvägde Per Olov Enquist har
upprepade gånger tagit sig an den impulsive Strindberg. Erik
Bergquist läser tre återutgivna texter som står sig.
Av Erik Bergquist SvD 3 april 2012
Strindberg. Ett liv Tribadernas natt Målet mot Fröken Julie Per Olov Enquist 428 s. Norstedts
August Strindberg och Per Olov Enquist, två diametralt olika slags
författare. Strindberg: impulsiv, förvrängande, tätt tätt inpå
sitt material vars skugga är livet (och tvärtom). Hellre konkret
än abstrakt och med en stil som oavsett genre alltid är liktydig
med energi. Enquist: kalkylerad, med påfallande om inte rentav
framhävt intellektuellt omdöme. Mer lagd åt det abstrakta än det
konkreta. Stilistiskt avvägd, närmast sval, dock med vissa manér
– eller kalla det en vilja att diskret redovisa glappet och
beröringen mellan dokument och fiktion.
SR, Nyheter P4 Östergötland 03 april 2012 I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Det
uppmärksammas bland annat i Vadstena där Strindbergs pjäs
”Påsk” sätts upp av Teater Lykaion. "Det går att göra mycket med replikerna" På uppdrag av Pilgrimscentrum, som har ett Strindbergår, har
föreställningen premiär imorgon. Regissören Martin Hellström
tycker om pjäsen, eftersom den både kan sluta dyster eller
glatt beroende på hur regissören uppfattar pjäsen. – Det går att göra väldigt mycket med replikerna och det kan
man höra i den här påsk-pjäsen. Man kan både spela honom
humoristiskt eller med en väldig svartsyn, säger Martin
Hellström. Martin tillägger att få av Strindbergs pjäser slutar så
lyckligt som pjäsen ”Påsk”. – Det är skönt att kunna sätta upp en pjäs där inte alla dör
på slutet, säger Martin Hellström. Men Teater Lykaion är inte ensamma om att i påsk sätta upp
pjäsen. Det är dock ingenting Martin ser som något tråkigt.
Han ska till och med försöka se några andra uppsättningar. – Det är kul och jag ska nog försöka se några andra efter
våran premiär, säger Martin Hellström.
PER OLOV ENQUIST Strindberg. Ett liv, Tribadernas natt, Målet mot Fröken Julie Norstedts
Båda är djupt medvetna om att diktare är människor som har
någonting att inte berätta. Per Svensson läser en samlingsvolym
med Per Olov Enquists texter om August Strindberg.
I slutet av 80-talet bodde P O Enquist i en paradvåning på
Champs-Élysées i Paris. Det var hans inferno, sjunkandets år. Han skrev nästan ingenting, bara en märkvärdig pjäs, I lodjurets
timma, om en pojke, ett grönt hus och en röd katt som dödats av
en räv men återuppstått. Katten hade en fysisk förebild. P O Enquists egen katt var stor
och röd och hatade, liksom författaren själv, lägenheten och
instängdheten. Han hette August. Enquist berättar om honom i
självbiografin Ett annat liv. Hur många liv har en diktare? Fler än en katt? "Det kommer alltid någonting emellan när du ska begå självmord.
Aldrig får man vara riktigt glad", suckar Siri von Essen i
Enquists Strindberg. Ett liv. Det som kommer emellan är dikten. De andra liven. Läs mer:
http://www.expressen.se/kultur/per-olov-enquist-strindberg/
Gigant på glid
Av Torbjörn Forslid Sydsvenskan 2 april 2012
PER OLOV ENQUIST. En jätte tar sig an en gigant. P O Enquists texter om
Strindberg ges ut på nytt i samband med 100-årsjubileet. Det
är svårt att få grepp om Strindberg, konstaterar Torbjörn
Forslid.Strindberg. Ett liv, Tribadernas natt, Målet mot
Fröken Julie. Norstedts.
Ständigt denne Strindberg. Hans texter fortsätter att läsas
och spelas – och att vara bränsle i samhällsdebatten. Det
gäller inte minst denna vår, hundra år efter författarens
död 1912. Som den svenska litteraturens portalfigur är han
också en gestalt som sentida kritiker och författare måste
förhålla sig till, mäta sig med. Tänk Olof Lagercrantz, Sven
Delblanc, Jan Myrdal eller senast Lena Einhorns roman om
Siri von Essen. Lägligt ger nu Norstedts ut P O Enquists
texter om titanen. Prestigemässigt befinner vi oss här på
den allra högsta nivån. Dagens kanske ”tyngste” svenska
författare skriver om den störste över huvud taget. Läs mer:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/gigant-pa-glid
”Till Damaskus” på Dramaten, Stockholm Av Ingegärd Waaranperä DN 2012-04-02
Karl Dunérs tolkning av ”Till Damaskus” är vacker och uttänkt. Men
en regi som så strävar mot det allmängiltiga går rakt in i rena
anonymiteten. Det blir en föreställning som känns mer ambitiös
än inspirerad.
I år (också) får vi se Strindberg från alla håll och i alla
miljöer, gestaltad av mängder av temperament och flera
generationer. Där Richard Turpin gjorde galen tomteverkstad av
”Lycko-Pers resa” och Mats Ek modernistisk, gnistrande
åldringshumor av ”Spöksonaten” har Karl Dunér valt den poetiska
symbolismens väg, upphöjd från vardagen, i en föreställning som
känns mer ambitiös än inspirerad: vacker, uttänkt men
temperamentslös och abstrakt. I en böljande labyrint av vit designermodell snubblar människorna
omkring. Upp mot tågvinden åker linor behängda med föremål ur
livsberättelsen. Rosenrummet är en liten hytt som hissas ned
från taket och kan bara nås via stege. Ingenting är enkelt i den
scenografiska gestaltningen, allt har sin betydelse och utgör på
något vis hinder, krångel. Föreställningens vackraste och
enklaste bild är en stor gammaldags högtalartratt ur vilken
sjörapporten kommer, och ett svagt sorl av röster, som från
jordens alla levande.
Strindbergsåret 2012
P O Enquist: ”Strindberg. Ett liv”. ”Tribadernas natt”.
”Målet mot Fröken Julie” Av Malin Ullgren
DN 2012-04-02 I nästan ett årtionde borrade P O Enquist i August Strindbergs
författarskap. Resultatet blev en pjäs, en essä och ett tv-drama
som sänds på nytt i påsk. Malin Ullgren har läst, uppslukad och
tagen.
På påskdagen börjar dramaserien ”Strindberg. Ett liv” att sändas
på nytt i SVT. De sex delarna visades första gången 1985, och
gjorde ett väldigt intryck på mig, då tolv. Öppnade helt enkelt,
med perfekt folkbildande effekt, dörren till Strindbergvärlden.
Att det var P O Enquist som skrivit manus har jag inte förstått
förrän nu. Och därmed inte heller att ”min” första Strindberg
egentligen inte var Strindberg, utan Enquist. Till 100-årsminnet av Strindbergs död ger Norstedts ut en samling
med tre texter, av Enquist, om Strindberg. Det är tre texter i
tre genrer, från 1975 till 1992: Enquists debut som dramatiker
med ”Tribadernas natt”, essän ”Målet mot fröken Julie” och
alltså manuset till tv-serien ”Strindberg. Ett liv”. Läs mer:
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/enquist-och-augusts-hemliga-liv
Pablo Carbonell, Eva Isanta y Chenoa subirán
al CAES de Torre Pacheco La XXVIII Semana de Teatro de la localidad programa este año cinco
obras entre el 27 de abril y el 5 de mayo
La Opinion de Murcia, 02 de abril de 2012
J.A.S Actores como Pablo Carbonell y Eva Isanta, un drama sobre la
familia firmado por Strindberg o una comedia con mucho humor
negro son algunas de las propuestas para este año de la XXVIII
Semana de Teatro Villa de Torre Pacheco, que también dedicará un
espacio a los más pequeños y en cuya programación no faltará,
como cada edición, el grupo local El Mantón. [...] Y el Teatro de la Perturbación cerrará la semana el 5 de mayo
–21.15 h. / 5 euros– con una expresionista versión de El
pelícano, una obra con la conmemorarán el centenario de la
muerte del dramaturgo sueco Strindberg y que gira sobre la
familia, aunque también trata temas como la corrupción, la
mentira, la justicia, el deseo o el amor. [...] Leer más:
http://www.laopiniondemurcia.es/cultura-sociedad/2012/04/02/pablo-carbonell-eva-isanta-chenoa-subiran-caes-torre-pacheco/395829.html
España
La huella viva de August Strindberg La UGR arroja luz sobre el dramaturgo y artista a través de unas
jornadas
Por Álvaro Ramos Granada hoy, 02.04.2012
Dramaturgo, poeta, novelista, lingüista, pintor, escultor,
alquimista y fotógrafo. Son todas las caras de August
Strindberg, un artista del que se conmemora el centenario de su
muerte y al que la Universidad de Granada (UGR) ha querido
rendir homenaje a través de las jornadas La huella viva de un
genio, que ha contado con ponencias, proyecciones y lecturas de
algunas de las obras más relevantes del autor sueco.
Strindberg nació en Estocolmo en enero de 1849 y tras terminar sus
estudios, trabajó como periodista en varios periódicos suecos.
Su carácter fuerte y su deseo de decir siempre la verdad le
provocaron grandes discusiones con los directores de estos
diarios que acabaron echándolo. Tras su fracaso en el mundo de
la prensa, Strindberg pasó a interesarse por el teatro, ya que
su deseo era convertirse en actor, aunque el fracaso de su
carrera fracasó le llevó a aventurarse en la literatura. A los
20 años estrenó una de sus grandes obras en el Teatro Nacional
de Suecia, Roma, donde se comienza a observar el ingenio y la
genialidad del dramaturgo.
Teater Till Damaskus Dramaten Text: August Strindberg. Bearbetning: Magnus Florin. Regi, bearbetning, scenbild: Karl Dunér. Scenografi: Peder Freiij. Ljus: Sutoda. Medv: Johan Holmberg, Ingvar Kjellson, Ylva Ekblad, Peter Engman,
Malin Ek, Niklas Ek, Torkel Petersson, Irene Lindh, Mirja
Turestedt.
På väg till Damaskus möter Saulus uppenbarelsen av Jesu nåd – och
blir förkunnaren, aposteln Paulus. Därav namnet på det drama
Strindberg skrev efter sin intensiva Infernokris på 1890-talet
då han utarmas fysiskt, psykiskt och kreativt. Hela skeendet,
tvivlet på en välvillig gud och mening, speglar han via pjäsen
om en man som tappat tron men tvingas på pilgrimsfärd genom
livet för att lära om och göra bot. Utanför en kyrka sitter en okänd man, en begravning pågår.
Möjligen har han just dött. Han meddelar omgivningen att han
väntar. Han är eller har varit skild, psoriasissjuk och utan
inspiration att skapa. Av nöd gör rollen lag. Plågorna är helt
enkelt själva meningen med livet. Att böja sig för ödet är att
lära sig något av det. Acceptera lidandet och bli fri. Till Damaskus är ett typiskt symbol- och vandringsdrama – en
variant på Peer Gynt eller Tannhäuser. Strindberg, som Ibsen och
Wagner, visar en man som genomgår en mängd val och umbäranden
och till sist – stukad av makter – hittar sig själv via ett
kvinnligt väsen, Eva kallad. Bort all hybris, alla uppror. Livet
och dess vassa törnen är den skola som gör människan värd nåden
att något slippa skräcken inför evigheten.
Svenskar har en olycklig tendens till vänstervridning – i
accentueringen av ryska namn. Ishockeyspelare som Kuznetsóv,
Tjistóv, Belóv och Jezjóv blir gärna i våra tv-kommentatorers
munnar till Kuznétsov, Tjístov, Bélov och Jézjov. I gammal tid
sa man ”Túrgenev” i stället för ”Turgénev”. En som dock visste
att alltid pricka rätt var – enligt hans inflyttade ryske
svärson – August Strindberg. Svärsonen Wladímir Smirnóff led av
att konsekvent bli till Wládimir Smírnoff. Men Strindberg kände
från första stund var tonen skulle ligga. Bravo!
Av Crister Enander Helsingborgs Dagblad 1 april 2012
När skrivandet gick i stå – som under infernokrisen – växte
brevskrivandet med rasande fart och vissa dagar skrev Strindberg
upp till femton långa utredande brev. Crister Enander har läst
hans samlade brevväxling.
Kultur. Gatorna ligger öde. En kall vind drar genom gränderna.
Lykttändaren har gått förbi på sin runda för flera timmar sedan.
Det är mörkt i rummet. Han sitter framåtlutad, med ryggen krökt
så att han liksom häver sig över skrivbordskanten och därmed får
huvudet nära bordsytan. Pennan far snabbt över papperet. Han
skriver intensivt. De små sirliga och ändå vårdade bokstäverna
rinner ur stålpennan. Även stillasittande utstrålar han en
särskild sorts energi och kraft, en förening av sprittande
vitalitet och total koncentration. Om jag ska välja bara en av alla så är detta min bild av August
Strindberg. Tystnad, koncentration, en skarp och totalt
fokuserad blick, pennan som rasande far fram över de oskrivna
sidorna. Jag ser hur lampskärmen i det annars dunkla rummet är
grön och skenet milt och varmt. Det kan vara ett rum i Paris.
Det kan vara en liten kammare i Lund eller ett av arbetsrummen i
Stockholm eller Berlin. Det saknar betydelse. Bilden förblir densamma genom åren. Papper, stålpenna, bläckhorn,
skrivbord, koncentration.
Krut under jubilaren P O Enquist har med dramatiserade texter om Strindberg
populariserat författarbilden
Aftonbladet: 2012-03-31 Av Barbro Westling
Lars Norén är den svenske dramatiker som har kallats vår tids
Strindberg sedan genombrottet med Natten är dagens mor. Men P O
Enquist är den dramatiker som har skrivit framgångsrika pjäser
om August Strindberg. 1975 kom Tribadernas natt, Enquists debutpjäs, en succé som nådde
ända fram till Broadway och som har översatts till över 20
språk. Tio år senare sände svensk tv Strindberg. Ett liv, en
serie i sex delar som sågs av inte mindre än drygt två miljoner
tittare enligt tv:s egna mätningar. Kopplingen liv och dikt är,
och har alltid varit, populär och när SVT i vår firar Strindberg
med att reprisera två serier är det, självklart, med Bengt
Lagerkvists version av Hemsöborna men också med just Strindberg.
Ett liv där Thommy Berggren och Stina Ekblad spelar
huvudrollerna. Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article14610386.ab
USA, Louisiana, New Orleans
Red Light Julie Kiss Kiss Julie: A Review
By Helen Jaksch Nola Defender
A sensual experiment that is boldly spectacular and sincerely
intimate, ArtSpot’s latest production Kiss Kiss Julie riffs off
August Strindberg’s 1888 play Miss Julie to create a
contemporary questioning of sex, sexuality, gender, and power. Under the careful and searching eye of director Kathy Randels and
in the creative and capable hands of designer Jeff Becker, this
talented company sets out to create a Hotel Utopia inside of the
Joan Mitchell Center. This is a Hotel Utopia where sexuality is
a sweet and freeing exploration to be undertaken with a group,
in pairs or even on one’s own. There is a lot going on in this piece: large themes painted with
sweeping brush strokes, visual installations, characters from
New Orleans’ Storyville and people from times and places similar
to our own. There is dancing, touching, writing, sitting, and
watching. But smart use of space, a solid dramaturgical
foundation (this company always does its homework), and the
writing of the ensemble and Lisa D’Amour keep us from spinning
so far off into ecstasy that we lose ourselves. There is still
compelling conflict and narrative. The heart of this sexy
adventure has a definite forward momentum that intrigues and
engages from beginning to end.
Kiss Kiss Julie Where: Joan Mitchell Center, 2275 Bayou Rd. When: March 22-April 15, 8 p.m. Tickets: $20, $15 Students/Seniors
UK
After Miss Julie - theatre review
By Louise Kingsley TNT Magazine 30th Mar 2012
Adapted from Strindberg’s 1888 “Miss Julie,” Patrick Marber’s
version of his Upstairs Downstairs three-hander changes the
location from the estate of a Swedish count to an English
country house as the Labour party storms to victory in the 1945
election. The transition works perfectly in Natalie Abrahami’s naturalistic
revival, played out, like the original, in the kitchen where the
daughter of the house descends to the servant’s quarters to
flirt with her father’s chauffeur, John, in front of his fiancée
Christine (the cook) whilst the other employees celebrate
offstage to the sound of forties music. What begins as a flirtation soon escalates into a competition
across the classes, not only between the two women but also
between John and Julie as each vies for the upper hand in a
relationship doomed from the start. Kieran Bew’s hunky John oozes virility, yet is slapped down when
Natalie Dormer’s dangerously self-destructive Julie reminds him
of his place in the social hierarchy. And, within the restraints
imposed on her by her position, Polly Frame’s controlled
Christine makes it clear that she’s not prepared to give up
without a fight in this provocative and powerful production in
which ultimate power still resides with Julie’s unseen father.
Young Vic, The Cut, SE1 8LZ Tube: Southwark / Waterloo Until April 14 £17.50 youngvic.org
Oddball theater on the rise in Philadelphia region
By Howard Shapiro The Inquirer, Philly.com March 30, 2012
In Mount Holly, the 10-person audience sits around a séance table.
In Society Hill, folks with beers and slices of pizza look on at
dinnertime as little one-acts unfold. At a restaurant on Front Street, the crowd - mostly under 35 -
drinks, plays games, and watches as actors spin skits about the
bar scene. In a Center City townhouse, actors launch
Strindberg's Miss Julie in the living room, and maybe partly in
the kitchen. Call it oddball theater, or fringe or cutting edge or outré.
Whatever you call it, nontraditional theater is turning up
regularly in Philadelphia and environs. It has no season tickets
or ushers or mass marketing. And although the shows generally
pay their actors and designers, they're largely the work of
theater artists either aiming for one of the region's 51
main-stage companies or committed to working on the margins. Read more:
http://articles.philly.com/2012-03-30/news/31261505_1_fringe-festival-live-arts-festival-nick-stuccio
Osäkrat drömspel möter nutiden Mer än 100 år efter premiären av ”Ett drömspel” kvarstår frågan:
Är det synd om människorna?
Av Mattias Andersson SvD 30 mars 2012
Mattias Andersson osäkrar Strindbergs pjäs och söker svar utanför
teatern.
Stockholm, Sverige, år 2012. På Stadsteaterns scen: ”Vi fly till
Sverige 1992, men eh, deport och tillbaka. Tillbaka, ny krig,
Bosnien, Kosovo allt... Krig, krig, krig. Inte en dag i hela
mitt liv jag skratta med mitt hjärta...” Men också: ”Synd om människor? Nej, det tycker jag ju inte att det
är. Utan människan skapar sin egen lycka. Och man kan bestämma
sig för att vara lycklig eller inte.” Mer än 100 år har passerat sedan August Strindberg lät guden Indra
sända sin dotter till jorden för att ta reda på om ”människornas
jämmer och klagan äga skäl och grund”. ”Ett drömspel” är en
modern klassiker och räknas bland de främsta av de verk som
öppnade dörren för 1900-talets modernistiska teater. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/osakrat-dromspel-moter-nutiden_6965849.svd
Till Frankrike i August Strindbergs fotspår
Av Jenny Damberg SvD Resor 30 mars 2012
Ska man resa i August Strindbergs fotspår kommer man inte undan
Paris. För det gjorde inte han. Men Strindberg föredrog
landsbygden, med dess franska bönder och konstnärskolonier.
Paris var ett enigma för August Strindberg. Staden framstod inte
bara som nyckeln till framgång i Europa, utan också till det
erkännande han saknade i Sverige. Men det var en tärande kamp. Även när det gick bra, när hans
pjäser spelades och han omskrevs som en framstående kemist, så
var allt fel. Det ”nära nog nödvändiga kafélivet” var
påfrestande. Husen var dragiga och det var dyrt. Han lyckas
aldrig göra guld. Lika omöjligt var det att få tag i dill.
Olycklig och separerad från sin andra hustru, Frida Uhl,
genomled Strindberg Infernokrisen i ett ”träckhelvete” på Hôtel
Orfila, nära Luxembourgträdgården, där han enligt egen utsago
bodde granne med hundra latriner. August Strindberg trivdes kort sagt bättre på den franska
landsbygden. I september 1883 anlände August Strindberg, hustrun Siri von Essen
och döttrarna Karin och Greta, till den nordiska
konstnärskolonin i byn Grez-sur-Loing, sju mil sydöst om Paris.
Det var början till vad som ska bli en 15 år lång
utlandsvistelse för författaren. I Grez-sur-Loing bodde då bland andra Carl och Karin Larsson. Den
förre skulle Strindberg porträttera för Bonniers kalender Svea. Läs mer:
http://www.svd.se/resor/till-frankrike-i-august-strindbergs-fotspar_6950503.svd
Strindberg spelas mest på teatrarna August Strindberg följd av William Shakespeare, Henrik Ibsen,
Anton Tjechov. De är de mest spelade dramatikerna på svenska
teatrar de senaste fem åren. Det visar en ny kartläggning som
Svensk Teaterunion och SVT:s ”Kulturnyheterna” genomfört.
Stockholm TT Spektra SvD 29 mars 2012
- Jag är inte förvånad över att det är de här fyra vita männen i
topp. Däremot är jag förvånad över att inte ”Hamlet” är med
bland de fem mest spelade pjäserna. Men det här var 2007, strax
efter den stora jämställdhetsutredningen inom scenkonstområdet.
Efter det blev nog teatrarna bättre på att ge kvinnor bärande
roller, säger Cecilia Djurberg, ordförande för Svenska
teaterkritikers förening till SVT.
De mest spelade dramatikerna 2007-2011: Strindberg (58
uppsättningar), Shakespeare (50), Ibsen (26), Tjechov (22), Lars
Norén (22). Mest spelade pjäser: ”Fröken Julie” (9
uppsättningar), ”Romeo och Julia (9), ”Trettondagsafton” (6),
”Dödsdansen (6), ”Hedda Gabler” (6).
CLASSIC?REVIVAL A hundred years after the death of August Strindberg, he still
continues to fascinate and provoke audiences in theatres around
the world.
SWEET And SLY :?Vidushi Mehra as Miss Julie and Damandeep Sidhu as
Jean in the play.But with a master director like Sohaila Kapur
there couldn’t have been a better combination for Delhiites to
witness Strindberg’s most popular Miss Julie. The Stein Auditorium at IHC?was alive with expectation and anxious
faces who chose the best seat available lest they miss out on
capturing any emotional moment. The play was presented by
‘Katyani’ in association with The Swedish Embassy and Old World
Culture. The lights faded out and emcee said the magical words, “Ladies and
gentlemen we present to you Miss Julie”. Just then the audience
got transported from a 21st century Delhi to the 19th century
Sweden. The play opened with the maid Kristin, humming while
working in the kitchen. Read more:
http://www.deccanherald.com/content/237844/strindbergs-portrait-class-caste-divide.html
USA, California
Creditors at Ensemble Theatre Company
Strindberg’s Triangular Power Struggle
By Tom Jacobs Santa Barbara Independent, March 28, 2012
As we’ve recently been reminded, sex, power, and control are a
highly combustible mix of issues. The notion of mandating
insurance coverage for contraception brought out the bully in
more than one outraged American male. But while a certain radio commentator crossed a line and was
rightly condemned, it’s worth noting that his sexist sneering
was founded on fear. Men, after all, have held most positions of
power for most of human history. Watching this control slip away
is, to put it mildly, disconcerting. The push for — and backlash against — gender equality is hardly
new. In late-19th-century Scandinavia, Henrik Ibsen chronicled
the conflict in classic plays like A Doll’s House. His
contemporary, August Strindberg, addressed it in his own way in
such dark dramas as Miss Julie, The Father, and the lesser-known
Creditors, which will be staged by the Ensemble Theatre Company
beginning Saturday night.
After Miss Julie,
Young Vic, Seven magazine review
This new production of Patrick Marber’s adaptation of
Strindberg’s Miss Julie is both timely and powerful 4 out of 5 stars
By Tim Walker The Telegraph 28 Mar 2012
With the current obsession – perhaps even nostalgia – for
Britain’s old upstairs-downstairs life manifesting itself on
prime-time television drama, the Young Vic’s revival of After
Miss Julie looks well-timed. Patrick Marber’s adaptation of August Strindberg’s Miss Julie
tells of how the posh character of the title – performed with
skittish charm by Natalie Dormer – vies for the attentions of
Kieran Bew’s lusty chauffeur against Polly Frame’s dull but
sensible cook, who is the cad’s long-suffering fiancée. The theatre could have been custom-made for Natalie Abrahami’s
inventive and drily amusing production, with members of the
audience having to take precisely the same forbidden journey
downstairs as the rapacious Miss Julie. The trio of actors endure their emotional rollercoasters with
brio, and there is an affecting performance, too, from a doomed
budgerigar. Link:
http://www.telegraph.co.uk/culture/theatre/theatre-reviews/9171625/After-Miss-Julie-Young-Vic-Seven-magazine-review.html
Strindbergsföreläsningar på biblioteket
Gotlands Tidningar 2012-03-27
Strindbergsåret 2012 uppmärksammas även på Almedalsbiblioteket i
Visby där det ges en liten serie föreläsningar om Strindberg -
den första på onsdag kväll 28 mars då före detta
gotlandicabibliotekarie Anna Säve-Söderbergh berättar om den
unge Strindberg och hans verk med anknytning till Gotland och
Thomas Ekelöf reciterar ur Strindbergs brev och andra texter. Till de mest kända Visbydikterna hör August Strindbergs "På
Nikolai ruin" och en del av kvällen kommer att ägnas åt om
Strindberg verkligen besökte Visby någon gång under sin levnad.
Nästa Strindbergsföreläsning ges på onsdag 2 maj då
universitetslektor Lars Wängdahl föreläser om Strindberg och
bildkonsten. (GT)
Med "Jubal utan jag" har Strindbergsåret kommit till
Gotland. Den här veckan åker barn från hela Gotland till
Länsteatern i Visby för att se föreställningen om Gustav Klang
som tappar bort sig själv. Att tappa bort sitt eget jag är ju allvarligt. Men "Jubal utan
jag" tar sikte på barn i åldrarna 5-9 år, och då måste det
finnas utrymme för skratt. Det finns det inledningsvis. Gustav
är ett barn med en vilja som "sitter som ett stångjärn i ryggen"
och det illustreras med en trotsålder som barnen skrattar gott
åt.
Med Strindberg på visuella höjder
August Strindberg får inte det högsta betyget för Advent,
men scenografin på Svenska Teatern förtjänar ett berömligt
vitsord.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 27.3.2012
I Sverige firas Strindbergåret med uppsättningar av Spöksonaten,
Till Damaskus och Ett drömspel. När Svenska Teatern hedrar att
hundra år löpt sedan skaldens borgång väljer man den ganska
okända pjäsen Advent från år 1898. Ett djärvt val och en svår
uppgift för regissören Mitja Sirén. Som text är Advent nämligen en bedrövlig historia. Tänk dig en
medeltida moralitet med allegoriska figurer, djävlar och
puckelryggiga prinsar och en svartvit värdeskala med plats bara
för hämnd och botgöring. Lägg därtill en tradig dialog som
varvar juridik med bibliska referenser och långrandiga
smädelser.
Av Bengt Valentinsson Gotlands Tidningar 2012-03-27
"Jubal utan jag" är sagan om hur Gustav Klang förlorade sitt jag
och sedan fann det igen. August Strindberg skrev sagan till sin yngsta dotter Anne-Marie
för drygt 100 år sedan och lagom till Strindbergsåret 2012 har
Unga Roma skapat en härlig teaterföreställning i samarbete med
Strindbergs Intima Teater. Unga Roma förhåller sig mycket fritt till Strindbergs saga i sin
teateruppsättning "Jubal utan jag" som hade premiär i Stockholm
i februari. I går var det premiär för de gotländska skoleleverna på
Länsteaterns scen, när föreställningen flyttats från Strindbergs
Intima Teater för en veckas gästspel på Gotland.
August Strindberg hade en spökskrivare. Utan denna
ställföreträdande penna skulle Strindberg inte ha blivit ett
nationalmonument som kämpade för det nya. En framväxande
arbetarrörelsen skulle knappast ha tryckt honom till sitt röda,
brinnande hjärta.
Bengt Lidforss var i många avseenden Strindbergs överman. Han var
en riktig forskare, där Strindberg var amatör och i vissa
avseenden charlatan. Lidforss gjorde banbrytande upptäckter inom
växtfysiologin. Han var aktiv socialdemokrat, medan Strindberg
blev partiets idol genom sin kamp mot överheten. 1902 tog
akademikern Lidforss det oerhörda steget att bli medlem i den
nystartade arbetarkommunen i Lund. Slutligen var Lidforss
överlägsen mästaren som stilist i den polemiska genren. Läs mer:
http://www.barometern.se/kronika/joda-strindberg-hade-spokskrivare---och-overman(3206527).gm
Strindberg
– Ett liv. Tribadernas natt. Målet mot Fröken Julie.
Inlagd av Edvin Högdal Kulturdelen, mars 26th, 2012
Tribadernas natt. Målet mot Fröken Julie. Per Olov EnquistStrindberg.
Ett liv. Norstedts, 428 sidor, Ute nu
I denna bok har P O Enquist samlat tre texter om Strindberg,
skrivna under loppet av nästan 20 år. Anledningen är Strindbergsåret – åtminstone om vi ser
utgivningen från förlagets sida. I förordet redovisar
Enquist mycket kort sin personliga syn på texterna: ”kanske
kan man […] i dessa […] se hur August Strindbergs ’liv och
dikt blandats’.” Det låter anspråkslöst; nästan som om han
fått anstränga sig för att hitta någon tematisk tråd som
skulle rättfärdiga att de nu ges ut tillsammans. Så är
knappast fallet, för texterna har mer gemensamt än sin
huvudperson. Förhållandet mellan liv och dikt är i själva verket ett kärt
tema för Enquist och Strindberg är bara en i raden av
författare som porträtterats av honom: H C Andersen och
Selma Lagerlöf i pjäserna Från regnormarnas liv (1981)
respektive Bildmakarna (1998), Knut Hamsun i hans manus till
Jan Troells film Hamsun (1996). Den återkommande tanken är
att författarens liv alltid finns inbäddat i de verk han
eller hon skriver. Vi ser detta redan i samlingens första
text, Strindberg. Ett liv (1985), som låg till grund för
tv-serien med samma namn. Enquist kallar denna för
”televisionsroman” och menar ett manus som är skrivet i
romanform. I öppningsscenen närvarar den snart döde Strindberg vid en
repetition av Ett drömspel. Läs mer:
http://www.kulturdelen.com/2012/03/26/samling-strindberg-ett-liv-tribadernas-natt-malet-mot-froken-julie/
Hur påverkades Ingmar Bergman av August Strindberg?
Av Kurt Bäckström Tidningen Kulturen mars 28, 2012
År 1986 fick Ingmar Bergman stora problem med en uppsättning av
August Strindbergs Ett Drömspel. Sjuka skådespelare och annat
elände försvårade repetitionerna. Makterna tog över, tyckte han.
Den där djävla dåren Strindberg kan slänga sig i väggen, menade
demonregissören. Först tolv år senare med en
radioteateruppsättning av Oväder och med Erland Josephsson i
huvudrollen togs Strindberg till nåder igen. Men livet igenom -
alltsedan yngre tonår då han fick 60 kronor av en rik faster och
köpte flera av Strindbergs verk för pengarna - hade
författargiganten stort inflytande på Bergmans konstnärliga
skapande. Ibland en relation med avbrott och avståndstagande men
i grunden hållbart som ett äktenskap av äldre modell. Läs mer:
http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/film/essaeer-om-film/11719-hur-paverkades-ingmar-bergman-av-august-strindberg
Strindbergsföreläsningar på biblioteket Gotlands Tidningar 2012-03-27
Strindbergsåret 2012 uppmärksammas även på Almedalsbiblioteket i
Visby där det ges en liten serie föreläsningar om Strindberg -
den första på onsdag kväll 28 mars då före detta
gotlandicabibliotekarie Anna Säve-Söderbergh berättar om den
unge Strindberg och hans verk med anknytning till Gotland och
Thomas Ekelöf reciterar ur Strindbergs brev och andra texter. Till de mest kända Visbydikterna hör August Strindbergs "På
Nikolai ruin" och en del av kvällen kommer att ägnas åt om
Strindberg verkligen besökte Visby någon gång under sin levnad.
Nästa Strindbergsföreläsning ges på onsdag 2 maj då
universitetslektor Lars Wängdahl föreläser om Strindberg och
bildkonsten. (GT)
AWARD-WINNING RSC regulars Katy Stephens and Joe Dixon will be
taking to a different stage in The Father at Coventry's Belgrade
Theatre. The new adaptation of August Strindberg’s classic play examines a
woman who will sacrifice anything to get what she believes is
right. When she suggests to her husband that he may not be her
daughter’s father at all, she sets in motion a chain of events
that will have catastrophic consequences. Running from March 31 to April 14, it was among a string of works
from Scandinavian writers which had a huge influence on drama in
the late 1800s and the claustrophobic, character driven style is
still evident today in the increasing number of popular
Scandinavian dramas such as The Girl with the Dragon Tattoo, The
Killing and Borgen.
I år är det ett hundra år sedan författaren August Strindberg dog
vilket firas runt om i hela landet. Så även på Gotland. Imorgon, tisdag, visas därmed föreställningen "Jubal utan jag" för
allmänheten på Länsteatern i Visby. Föreställningen är en
bearbetning av Gotlands Unga Roma av Strindbergs saga med samma
namn. Föreställningen spelas även runt om på de gotländska
skolorna för elever 5-9 år. Länk:
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7575276
UK,London
After Miss Julie, Young Vic, London
By Sarah Hemming Financial Times March 25, 2012
This revival of Patrick Marber’s play, updated from the Strindberg
original, is a potent exploration of a frenzied night
This fine, sultry production of After Miss Julie kicks off an
eco-friendly season at the Young Vic called Classics for a New
Climate. Efforts were made during rehearsals to reduce energy
use; the props and part of the set are recycled; the tickets are
re-usable. The programme includes a note from each of the
creative team explaining how they contributed to the project:
playwright Patrick Marber’s waggish offering is that he recycled
the play. It’s droll, but true. This drama is a neat fit, being
in itself a reworking of Strindberg’s classic. Read more:
http://www.ft.com/cms/s/2/7c27d436-74d1-11e1-ab8b-00144feab49a.html
Digital kvinnohistoria
Nana Håkansson om en digital kvinnohistoria.
Nana Håkansson Helsingborgs Dagblad 25 mars 2012
Kultur. August Strindberg hade dåliga betyg i svenska hit, han
hade en misslyckad bröllopsnatt med sin tredje fru dit. Sedan
tre månader tillbaka figurerar en sedan länge död mångsysslande
författare i media som om han vore en dokusåpadeltagare. Strindbergteater, Strindbergserier, Strindbergsdans,
Strindbergskonferens. Strindberg som dramatiker, Strindberg som
konstnär. Som människa, som alkemist, som gud vet vad. August Strindberg står mig upp i halsen. Det är inget fel på karln
och hans författarskap och det är ett minst sagt imponerande
pr-arbete av Kulturrådet, Stockholms Stad och Svenska Institutet
som står bakom Strindbergsåret. Men det börjar bli tjatigt. Ett andningshål i dessa Strindbergstider blir därför Nordisk
kvinnolitteraturhistoria, ett ursprungligen fem band tjockt
bokverk med 1000 års skandinavisk litteraturhistoria, som nu i
mars har lanserats i digital form på nätet. Om du är intresserad
av 1800-talslitteratur kan du förslagsvis läsa om Alfhild
Agrell, Ellen Key och Anne Charlotte Leffler, tre svenska
författare som föddes samma år som just August Strindberg. För övrigt är det kanske dags för många av landets kultursidor
att, liksom en bokblogg jag läste häromdagen, börja kvotera.
Varannan damernas, varannan Strindberg. Länk:
http://hd.se/kultur/2012/03/25/digital-kvinnohistoria/
UK
Critical eye: book reviews roundup
Silver by Andrew Motion, Strindberg:
A Life by Sue Prideaux and No Time Like the Present
by Nadine Gordimer
The Guardian 23 March 2012
[...] "What an absolutely extraordinary man August Strindberg was, and
what a tormented, demented life he led! I haven't read such a
fascinating biography for ages. The Strindberg we know – the
author of Miss Julie, The Father and the phantasmagorical Dream
Play – is just the tip of the Swede, so to speak." Sam Leith in
the Spectator was pleasantly surprised by Sue Prideaux's
Strindberg: A Life. The Sunday Times's John Carey also thought
it a "rich and absorbing biography": writing the life of "a
frenzied, unstable genius like Strindberg is an enormous
challenge, and Prideaux rises to it with fine authority. My one
complaint is that she does not give us enough of Strindberg's
writing." "In Prideaux's hands, Strindberg … comes vividly to
life," confirmed Tim Auld in the Sunday Telegraph: "The joy of
her book is in the detail, from quoted letters and diaries and
some stunning photograph," yet "so convoluted is his personal
life, and so bizarre his intellectual crazes, that his emotional
and mental life threaten to become an impenetrable maze." [...]
Eftersom jag har rykte för att vara kvinnohatare och alla roa sig
att kalla mig så, ser jag mig nödsakad att fråga mig själv, om
jag verkligen är det. Först, när jag ser tillbaka på mitt förflutna, upptäcker jag, att
jag alltsedan min manbarhet slog ut alltid levat i regelbunden
gemenskap med kvinnor och att deras närvaro väckt hos mig
angenäma känslor för så vitt som de gentemot mig förblivit
kvinnor. Men från och med det att de betett sig som mannens
medtävlerskor, vilka vårdslösat sin skönhet och förlorat det
behagfulla, har jag avskytt dem i kraft av en naturlig och sund
instinkt. Ty jag vädrade hos dem något av man och element av
mitt kön, vilka jag, under känslosamma omständigheter, hatar av
hela mitt hjärta. Jag uteslöt citationstecknen för att göra mig intressantare än jag
är. Detta ovan är ju, som alla förstår, August Strindberg på
sitt allra mest frustande humör, i en artikel publicerad i
franska Gil Blas i juli 1895. Det var ungefär samtidigt som han gjorde experiment med svavel och
jod. Artikeln heter ”Kvinnohat och kvinnodyrkan” (eller snarare
”Misogynie et gynolatrie”) och jag läser den i den nyss utkomna
senaste del 34 av Nationalutgåvan: Vivisektioner II.
Natalie Dormer does a good line in doomed, haughty young women.
She played Anne Boleyn in the lavish TV show The Tudors and here
raises her game to an even more acute pitch of frayed sanity as
the titular lead in Patrick Marber’s take on Strindberg’s 1888
classic. Kieran Bew (John) and Natalie Dormer (Julie) in After Miss Julie
at the Young Vic, London Kieran Bew (John) and Natalie Dormer (Julie) in After Miss Julie
at the Young Vic, London Photo: Tristram Kenton She plays the doomed aristocrat almost like an actress herself,
deploying a range of bodily gestures and voices as she pursues
(and is pursued by) Kieran Bew’s chauffeur in the downstairs
kitchen of the servants’ quarters, beautifully imagined in
Patrick Burnier’s design. Read more:
http://www.thestage.co.uk/reviews/review.php/35642/after-miss-julie
UK
After Miss Julie at the Young Vic An uneven lead lets down this generally crisp, stripped-down
production of After Miss Julie at the Young Vic.
By Dominic di Nezza Spoonfed 22 March, 2012
The Young Vic is playing the austerity card high with this revival
of Patrick Marber's Strindberg re-boot. Efforts to make this the
Young Vic's "greenest" production are emphasised by a programme
replete with details of the war-era privations suffered by the
British population in the run-up to Labour’s 1945 election
victory. It’s against this backdrop that valet/chauffeur John (Kieran Bew)
nurtures dreams of escaping his deferential drudgery, either
with trusty fiancé Christine (Polly Frame) or the titular spoilt
yet nubile daughter-of-the-Manor (Natalie Dormer). The power (or rather, class) games between the trio are the focus
of the action, with Frame particularly memorable as a coiled
spring of sexual tension, seemingly hurt many times in the past,
yet relentlessly setting herself up for further heartbreak.
After Miss Julie, Young Vic Swedish upstairs-downstairs gets postwar British makeover
By ASH Smyth The Arts Scene, 22 March 2012
In 1888, the extremely weird Swedish playwright and novelist
August Strindberg, the radical lefty son of a shipping merchant
and a housemaid, wrote a play called Miss Julie about the
conflict between the classes, between love and lust, between
obedience and servitude, and between all the possible variations
on these knotty and tortu(r)ous themes. The seemingly perennial
“relevance” of his story has since guaranteed endless theatrical
re-runs (including productions set and/or performed in South
Africa, Northern Ireland and Mississippi), a host of Miss Julie
television dramas, films, a ballet, several operas – and Patrick
Marber’s 1995 TV “version” After Miss Julie, subsequently
transposed to the London stage. Bettering himself with a purloined glass of burgundy (“like Mr
Churchill – robust, full-bodied… and finished”), John sits down
for his tea in the basement scullery of Milord’s country house,
with his wife-to-be, Christine. It is the night of the Labour
landslide, 26 July, 1945, and all seems as though it might
finally be right with the world. Then in crashes his lordship’s
wild-eyed daughter, Miss Julie – and you just know that
everything’s going to shit.
After Miss Julie, Young Vic - review
Patrick Marber’s scintillating update of the Strindberg
classic to July 26, 1945, the day of Labour’s astonishing
landslide election victory
By Fiona Mountford London Evening Standard 22 March 2012
If there’s one thing we’ve learned from Downton Abbey and
Upstairs Downstairs, it’s that being a chauffeur is a job
that lends itself to cross-class consortings. So it proves
in Patrick Marber’s scintillating update of the Strindberg
classic to July 26, 1945, the day of Labour’s astonishing
landslide election victory. John (Kieran Bew) drives the car for the landed peer father
of Miss Julie (Natalie Dormer) but it’s a ride of a
different sort that this mixed-up young woman thinks she’s
after. As the election celebrations carry on into the night
— and the sounds of Forties dance music drift down to the
kitchen — Christine (Polly Frame), John’s intended, falls
asleep after a long day’s work. Julie sweeps down, looking
fabulous, and her dangerous psycho-sexual power games with
the attractive servant start their doomed course.
A battle of the sexes on stage
By Chetna Dua
Hindustan Times, New Delhi, March 22, 2012
Get ready to watch the battle of the sexes and classes on stage as
part of the ongoing Strindberg Weekend. The weekend has been
organised by the Swedish Embassy and Katyayani Theatre group to
mark the death centenary of the renowned Swedish playwright —
Johan August Strindberg. Theatre director Sohaila Kapur, who directed her first play, Miss
Julie, in 1994, is staging it in the city after 18 years. “I
have always loved the play Miss Julie since college. For someone
like August Strindgerg who thought women were nags, not very
bright and highly manipulative, the sensitive sketch of a
headstrong woman ready to shed her high class status for love in
Miss Julie, enthralled me,” says Kapur. Though set in 19th century Sweden, the play represents 21st
century India quite closely. Set on a mid-summer night eve, the
play is essentially a love story between a 25-year-old countess
Julie and Jean, her father’s valet. The two are attracted to
each other and end up having a one-night stand. Since both come
from different backgrounds and view love differently, a battle
of sexes ensues between the two. “Julie is a free-spirited woman
who likes to mingle with common people. She is a confident, young and powerful woman who is vulnerable in
love, much like today’s girls,” says actor Vidushi Mehra, whole
plays the count’s daughter.
After Miss Julie, Young Vic, review
Dominic Cavendish reviews Patrick Marber's intelligent
reworking of Stringberg's Miss Julie.
By Dominic Cavendish The Telegraph 22 Mar 2012
Patrick Marber’s fiercely intelligent reworking of Strindberg’s
Miss Julie (1888) plugs the play’s high-voltage episode of
ruinous cross-class passion into the dazed, euphoric night of
the Labour landslide of 1945.
It got its first searing outing at the Donmar Warehouse nine years
ago, when the hollow promise of the Blair era was just beginning
to be fully sounded. In reviving it now at the Young Vic,
Natalie Abrahami doesn’t just confirm the piece as a triumph of
respectful tact and radical ingenuity – a version that both
honours and furthers the original – she alights on multiple
contemporary ironies too.
When Miss Julie – the bored, dangerous, newly jilted young
mistress of a country house – descends into the kitchen to lay
claim to, and hands on, her father’s chauffeur Jean (right in
the face of the latter’s drudgingly obedient intended,
Christine, a cook), it feels like the last hurrah for a dying
breed about to be swept away in socialism’s new dawn. Read more:
http://www.telegraph.co.uk/culture/theatre/theatre-reviews/9160273/After-Miss-Julie-Young-Vic-review.html
UK
After Miss Julie – review 4 out of 5
By Lyn Gardner The Guardian, Thursday 22 March 2012
After Miss Julie Young Vic, London Until 14 April
Like the Donmar, the Young Vic's Maria is a space in which
there is nowhere for the actors to hide, and which requires
absolute truthfulness. The only lies exposed in Natalie
Abrahami's compulsively watchable revival of Patrick
Marber's take on Strindberg are the ones that the characters
tell themselves. The acting is spot-on. It was first seen in 2003, when disenchantment with the
Blair government had set in, and Marber gives Strindberg's
creepily misogynistic 19th-century drama a resounding slap
on the bottom by relocating it to the country house of a
peer on the evening of the Labour party landslide victory of
1945. While most of the staff party above, in the basement
kitchen the chauffeur John (Kieran Bew) is eating with his
not-quite fiancé, the no-nonsense Christine (Polly Frame),
and quaffing his employer's best wine. It is, he says, like
Winston Churchill, "robust, well-rounded and finished". But when the self-destructive daughter of the house, Julie
(Natalie Dormer), descends into the bowels in search of
excitement, it becomes clear that while change is in the
air, it's hard to throw off old ways of thinking. Like Strindberg's original, Marber's astringent rethink is
sometimes frustratingly hazy on detail, but unlike the Swede
he's not afraid of the sex.
Mer dikt än dröm Björn Gunnarsson tycker det är synd att Malmö Stadsteaters Ett
drömspel tar slut så himla fort.
Av Björn Gunnarsson Helsingborgs Dagblad 21 mars 2012
Om man tolkar Strindberg bokstavligt, ”tid och rum existera icke”,
är det rimligt att man gör Ett drömspel väldigt kort. Tiden är ju en snabbt förbiflyende episod. Och att man gör rummet
väldigt neutralt. Nästan helt utplånat i dämpat ljus, svart
fondvägg, vagt klingande pianomusik och rökmaskiners dimmor. En timme är Kjersti Horns uppsättning på Malmö Stadsteater, på
förhand hade man nog sagt att detta är en dramaturgisk
omöjlighet. Men det går vägen, utan att innehållet känns alltför
förkortat eller andtrutet.
THEATER REVIEW: ion’s “Heddatron” is a “wondrous mishmash”
By Ken Williams - SDGLN Editor in Chief San Diego Gay & Lesbian News March 21st, 2012
Let’s see: a depressed housewife, a milquetoast husband and his
Rambo-inspired brother, Henrik Ibsen, his wife Suzannah and
contemporary August Strindberg, the Ecuadorean jungle – and oh,
yes, five robots ranging from impressive to adorable that move,
blink, talk and make passes at the aforementioned housewife. Perfect elements for a play, right? It’s Elizabeth Meriwether’s wild and woolly “Heddatron,” playing
through March 31 at ion theatre under the direction of Claudio
Raygoza. It may not be great theater, but it is great fun, satirizing
everything from existential angst to theater, the news media,
theater critics, government sources and filmmakers in an
unpredictable romp that Raygoza announces “may run 75 minutes or
three days,” depending on whether the actor-robots behave.
Easter By August Strindberg
at Pentameters Theatre
By Darren Dalglish
London Theatre Wed 21 March 2012
Easter, by August Strindberg, at the Pentameters Theatre, a
fringe venue in Hampstead, north London, from 27 March to 15
April 2012.
Directed by Michael Friend, cast includes Karin Fernald, Liz
Garland, Richard Jackson, Maryann O’Brien, Roger Sansom,
Kevin Varty.
Easter 1901 in a small town in Sweden. The story of a family
troubled by the past and fearing for their future, but
finding compassion and redemption where they least expect
it. As the drama unfolds from Good Friday to Easter evening
the northern snow begins to melt and the first flowers
appear. With them come renewed hope for a rebirth, and a
resurrection in belief.
Premiär för Bokcirkeln: René Vázquez Díaz, Åsa Moberg och Liv Strömquist läser Strindberg
SR, P1, 21 mar, 2012
Det var nu eller aldrig! Bokcirkeln läser Strindberg och plockar
fram det bästa: En dåres försvarstal av den unge August och
Ensam av den gamle, med start 2 april kl. 14.25 i P1.
Det är en sann topptrio som möts i studion tillsammans med
cirkelledaren Marie Lundström: Författarna Åsa Moberg, René
Vázquez Díaz och serietecknaren Liv Strömquist. - Det bådar för ärliga diskussioner om snarkande partners, skilda
sovrum och kärlekens fulvackra maktspel, säger Marie Lundström,
cirkelledare för vårens Bokcirkel i P1. - En dåres försvarstal får oss alla i gruppen att skratta högt,
pinsamt igenkännande - och ibland förfärat! När vi läser upp
rader känns texten som kött: Rå. Full av blod och liv, säger
Marie Lundström.
Läsplan:
Träff 1 måndag 2 april: Vi möts på pocketsidan 105 i En Dåres försvarstal. Stanna efter meningen ”I nästa ögonblick fann jag mig sittande i
båten med lotsarna, som tog så kraftiga årtag att jag kunde
stiga i land fem minuter senare”.
Träff 2 måndag 9 april: Vi möts på sidan 207 i En Dåres Försvarstal. Läs fram till tredje
delen av romanen!
Träff 3 måndag 16 april: Vi möts på sista sidan i En Dåres Försvarstal. Vi har då läst ut
den boken.
Träff 4 måndag 23 april: Vi har läst den knappt hundra sidor långa berättelsen Ensam från
1903 av August Strindberg.
Träff 5 måndag 30 april: Avslutning med Strindbergläsning gruppen kommer fram till under
cirkelns gång! - Jag skulle gärna läsa dikt av August, men ska höra vad gruppen
tycker, säger Marie Lundström.
NORRKÖPING Skuld, botgöring och försoning. Strindberg låter
en familj, på olika sätt, brottas med påskens svåra frågor i
sitt drama Påsk. Snart är det dags för ännu en klassisk
Strindbergspjäs på Arbis scen. - Oh, alla dessa fjädrar..., suckar Johan Pettersson. Han nyper ett rött fjun där det dansar runt på scengolvet,
likt en virvlande lätt påminnelse om Arbis tid som
glitterscen med paljetter, fjäderboer och vippande
plymer.
Círculo de Críticos de Arte reconocerá este lunes a los mejores
del 2011 La ceremonia se realizará en el Instituto Cultural de Las Condes. Las áreas premiadas son cine, teatro, artes visuales y ópera,
entre otros.
Cooperativa.cl 19/03/2012
[...]
Teatro: Nacional: "Amores de cantina", de Radrigán, dirigida por
Mariana Muñoz y "La señorita Julia", de Strindberg, dirigida por
Cristián Plana.
Arme August och stackars Strindberg
SR, P1 -
Kulturradion: Biblioteket, måndag 19 mars kl 14:03.
FRÖKEN - Är ni inte min vän? JEAN -
Jo ibland! Men lita inte på mig.
Fröken Julie är August Strindbergs mest spelade pjäs.
Maktkampen en midsommarnatt mellan husets härskarrinna och
hennes två tjänare återuppstår om och om igen på scener över
hela världen. Men vad handlar den om? Hur kan man läsa denna text från
1888 och komma fram till så olika slutsatser och tolkningar?
Eller är det tvärtom så att vi fastnat i samma gamla. Biblioteket träffar Anna Petterson och Fia Stina Sandlund
som flyttat in alla tre roller i en och samma person och
gjort en film som försöker rädda Fröken från självmordet.
Fröken Julie teckning Författaren PO Enquist tolkat in en personlig hemlighet i
Fröken Julie. Per Magnus Johansson tar tolkningarbetet ett steg till genom
att försöka psykoanlysera själva Strindberg utifrån hans
egen litteratur istället för tvärtom och på köpet lära oss
alla något om ensamheten.
Jenny Aschenbrenner och Jenny Teleman är programledare.
NUTIDSMILJÖ Fröken Julie fick en extra dimension som inlägg
i debatten om hedersvåld när Strindbergspjäsen spelades vid den
första internationella teaterfestivalen i irakiska Kurdistan.
Av Ylva Lagercrantz Spindler SvD 19 mars 2012, i Sulaimaniyah
Blott Sverige svenska Strindberg har. Nej, knappast. Det lär
alltid spelas en Strindbergspjäs någonstans i världen, särskilt
under Strindbergsåret. Så självklart fanns det en Fröken Julie
på repertoaren under irakiska Kurdistans första internationella
teaterfestival som nyligen arrangerades av regionens
kulturministerium i staden Sulaimaniyah.
För festivalens konstnärliga ledare, regissören och dramaturgen
Dana Marouf, numera bosatt i Stockholm och en flitig översättare
av världsdramatik (inte minst svensk) till kurdiska, är
ambitionen att festivalen ska bli ett årligt återkommande
evenemang i syftet att stärka en demokratisk utveckling i ett
land som länge har varit politiskt isolerat från omvärlden.
By Tora Agarwala The Indian Express, March 19, 2012
How relevant is a 19th century Swedish play in the 21st-century
India? That’s the question Sohaila Kapoor of Delhi-based
Katyayani Theatre Group is trying to answer with August
Strindberg’s sensuous 1888 drama, Miss Julie. Kapoor’s
adaptation of Miss Julie, like the original, focuses on class
struggle and the power play between a man and a woman. The play
is being staged as part of Strindberg Weekend organised to mark
the death centenary of the renowned Swedish playwright. The drama, set on a midsummer night of 1874, sees Julie, daughter
of a wealthy count, embark upon a love affair with her servant,
Jean. Thus ensues a power game between the two, which ultimately
leads Julie to commit suicide, on Jean’s suggestion.
“Considering it was International Women’s Day a few days ago, it
seems fitting to stage a play by Strindberg who has always been
known for mistrusting women,” says Kapoor, who founded Katyayani
in 1994. Incidentally, it was Miss Julie with which the-then fledgling
group started their journey in the theatre world. Almost 18
years after first staging the play here, Kapoor feels it is
still relevant to the Indian society. “I wonder how many women
in India would be able to stomach a one-night stand with the
khansama and then face the family squarely the following
morning?” she asks, adding, “Which is why, it becomes all the
more important to stage plays that force us to face our
hypocrisy.” Read more:
http://www.indianexpress.com/news/its-julie-again/925341/
UK
Strindberg: A Life by Sue Prideaux: review
Sue Prideaux's 'Strindberg: A Life' explores the chaotic
life of the godfather of Swedish literature
By Tim Auld The Telegraph 19 Mar 2012
It’s fair to say that August Strindberg has a bit of an image
problem. A prolific and versatile writer – he didn’t just write
plays, but novels, polemical tracts, autobiography, journalism –
he’s known in Britain for a handful of spiky plays (including
Miss Julie, The Father, and The Dance of Death) which have a
habit of ending with someone either going mad or killing
themselves. The articulate venom his characters employ in
poisoning each others’ lives makes Ibsen look, frankly,
Scandinavian lite – and indeed there was no love lost between
the two dramatists (Ibsen hung a brooding portrait of Strindberg
above his desk and wrote: “He is my mortal enemy, and shall hang
there and watch while I write”). Strindberg may not be a first choice when it comes to jolly Friday
night entertainment, but it’s impossible not to acknowledge the
influence he has had over the modern theatre: the writers
indebted to his punchy portrayals of the battle between the
sexes include Eugene O’Neill, Tennessee Williams, Arthur Miller,
Edward Albee, John Osborne, Harold Pinter, Alan Ayckbourn; and a
direct line can be drawn from his later Expressionistic “dream”
plays to the Theatre of the Absurd. In 1985, Strindberg’s translator, Michael Meyer, wrote an
acclaimed English language biography of the writer. This year
marks the centenary of Strindberg’s death – on May 14 – and it
is time for a new consideration of his life and work to be
published. In the opening paragraph of her book, Sue Prideaux
states her intention, if not entirely to lay to rest our
prejudices, then at least to offer a fresh examination of the
life of the troubled – and troubling – godfather of Swedish
literature: “During the writing of the book it became apparent
to me that outside Scandinavia Strindberg is best known for two
things: Miss Julie and alarming misogyny.”
Book review: Strindberg: A Life Sue PrideauxYale, 371pp, £25
When I’m reading a book for review, it’s my habit to jot an
exclamation mark in the margin alongside anything that strikes
me as particularly unexpected, funny or alarming. I embarked on
Strindberg: A Life with — I’m ashamed to confess — the
expectation of a weary plod through 400-odd pages of lowering
Scandinavian neurosis, auguring a low exclamation-mark count and
a high number of triple zeds. But by the end, there was an
exclamation mark beside almost every paragraph. If it hadn’t
been for the occasional ‘hahaha’ and ‘bonkers’, you’d look at my
copy of Sue Prideaux’s biography and think I’d been signalling
in Morse code. What an absolutely extraordinary man August Strindberg was, and
what a tormented, demented life he led!I haven’t read such a
fascinating biography for ages. The Strindberg we know — the
author of Miss Julie, The Father and the phantasmagorical Dream
Play — is just the tip of the Swede, so to speak. Prideaux states in her opening sentence: ‘During the writing of
this book it became apparent to me that outside Scandinavia
Strindberg is best known for two things: Miss Julie and alarming
misogyny.’ But as she points out, Strindberg was attacked by
feminist contemporaries not because he wanted to keep women
down, but because his ideas for female emancipation went far
beyond what they found comfortable. And in addition to Miss
Julie he wrote 60 plays, three books of poetry, 18 novels, nine
autobiographies, 10,000 extant letters, tons of journalism ...
and the contents of a green flannel sack he hauled around after
him, described thus by his second wife: Read more:
http://www.spectator.co.uk/books/7713518/hero-of-his-own-drama.thtml
Strindberg-kopia sökes
Av Tinna Hiller Andreasson Lokaltidningen Båstad 17. mars 2012
KULTUR. Med anledning av 100-årsminnet av August Strindberg
har Karlskrona kommuns kulturförvaltning utlyst en tävling
om vem som är mest lik författaren. Det är tillåtet med
lösmustasch, men däremot inte att delta med ett retuscherat
foto. Vinnaren får 1500 kronor, ett paket med Strindberglitteratur
samt publicitet i media. Mer information finns på
www.karlskrona.se
Polemista feroz, hombre contradictorio y padre del teatro moderno,
August Strindberg (1849-1912), de quien este año se cumple el
centenario de su muerte, vuelve a ser noticia. Con motivo de la
efeméride, varias editoriales recuperan títulos fundamentales de
este revolucionario que combinó las más variadas actividades,
desde dramaturgo a novelista, pasando por pintor, fotógrafo y
autor de ensayos. Entre los títulos que ahora salen a la luz
sobresale el publicado por la editorial Nórdica, que recoge doce
cuentos, en su mayoría inéditos y con ilustraciones en color de
Thorsten Schonberg que datan de 1915. 'Cuentos' recoge doce fábulas con una fuerte carga moral que el
escritor sueco escribió a principios del siglo XX. Como explica
el traductor del libro, Francisco J. Uriz, se trata de piezas
breves que el autor de 'La señorita Julia' solía contar a sus
hijos. Aunque pretendía que tuvieran una inspiración en los
relatos de Hans Christian Andersen, a quien Strindberg admiraba
mucho, el resultado estuvo bastante alejado de sus pretensiones.
Classic drama with modern bite at Coventry theatre
Leamington Courier, Saturday 17 March 2012
N keeping with Belgrade artistic director Hamish Glen’s wish to
make the Coventry theatre a recognised home for new versions of
European classic drama, the latest offering is The Father. Written by August Strindberg, who died 100 years ago, a re-working
of the play was commissioned from Laurie Slade and will be
directed by Joe Harmston who won acclaim for The Prodigals at
last summer’s Edinburgh Festival. The Father, which opens on the main stage on Saturday March 31 and
runs until April 14, features a family in crisis as mother and
father battle for control of their daughter’s future. Joe said: “We are on a mission to bring a sharp, contemporary bite
to this play, perfectly honouring Strindberg’s original. “The Belgrade is the perfect first home for this ambitious project
and we hope to continue the impressive recent history following
on from Scenes from a Marriage, The House of Bernarda Alba,
Uncle Vanya and Nora.”
Av Anna Ångström Dansredaktör SvD SvD 17 mars 2012
”Många skriver om kvinnohatet men jag fäster mig vid
objektifieringen.” Det noterar skådespelaren Magnus Roosmann i
sin blogg inför debuten som regissör på Dramatens scen
Lejonkulan den 14 april med Flicka i frack. Magnus Roosmann har
även bearbetat texten, som utgår från August Strindbergs En
dåres försvarstal. I Flicka i frack möts Hon (Siri von Essen)
och Han (Strindberg) en natt då hon just har kommit hem iklädd
frack efter en maskerad på Dramaten. Det blir en konfrontation
där hon använder hans texter om henne, medan han lyssnar.
Granada recuerda a Strindberg en el centenario de su muerte
Europa Press/Granada 17.03.2012
El padre de la literatura sueca moderna vivió tal y como escribió:
con enorme pasión
El Departamento de Traducción e Interpretación de la Universidad
de Granada y ACE Traductores rendirán homenaje en el centenario
de su muerte al creador sueco August Strindberg a través de las
jornadas Cien años sin August Strindberg: la huella viva de un
genio en la Facultad de Traducción e Interpretación de Granada
durante los próximos días 26, 27 y 28 de marzo. Dramaturgo,
poeta, novelista, lingüista, pintor, escultor, alquimista,
fotógrafo, precursor del teatro y la pintura de las vanguardias
del siglo XX y padre de la literatura sueca moderna, Strindberg
vivió como escribió, con pasión, genio e ingenio inagotables,
según recuerda en un comunicado la embajada de España en
Estocolmo.
En estas jornadas Ken Benson (Universidad de Gotemburgo), Mario
Gas (director del Teatro Español), Diego Moreno (Nórdica Libros,
editor de Strindberg), José Miguel Marinas (Universidad
Complutense de Madrid), Francisco Uriz (traductor de Strindberg,
Premio Nacional de Traducción) y Simon Zabell (Universidad de
Granada), abordarán la complejidad de su personalidad convulsa y
polifacética y su la de su obra literaria.
Dans The Strindberg project Cullbergbaletten Dansens Hus August did not have ...
Idé, regi, scenografi: Tilman O´Donnell. Scenografi, ljus: Thomas
Zamolo. Musik: Yusef Lateef Translations. Idé, regi, dramaturgi, scenbild: Melanie Mederlind. Koreografi i
samarbete med ensemblen. Kostym: Ulrika van Gelder. Ljud: Mårten
Ihre
När Cullbergbalettens grundare, Birgit Cullberg, 1950 skapade
dansdramat Fröken Julie skrev hon danshistoria. Baletten har
gjort sitt segertåg över hela världen i en tolkning som berikar
Strindbergs pjäs. Cullbergbaletten hade den på sin repertoar
ännu på 1990-talet. En ny Fröken Julie hade man kunnat förvänta sig, men jubileumsåret
2012 går Cullbergbaletten en helt annan väg än den
dansdramatiska, i ett tvådelat program där anknytningen till
August Strindberg är tämligen lös; närmast en förevändning. Amerikanen Tilman O'Donnell – fin dansare med ett fåtal egna
koreografier i bagaget – närmar sig den svenske giganten lite
vilset utifrån frågeställningen om Strindberg var en ikon och om
man i så fall kan ikonografera honom och hans värld. En
filosofisk tanke som visar sig svår att gestalta. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/scen/strindberg-stannar-pa-ytan_6931195.svd
Strindberg – en dansande dåre
Av Jenny Aschenbrenner Aftonbladet 2012-03-16
När nu även Cullbergbaletten tar sig an nationalklenoden August
Strindberg under hans jubelår är det med två i högsta grad
tänkta verk.
August did not have what is commonly considered good taste as far
as furniture is concerned är den småfnissigt finurliga titeln på
koreografen Tilman O’Donnells verk där ikonen Strindberg i alla
hans mytomspunna skepnader, gränsöverskridaren, sökaren, men
främst galningen och bråkstaken, synas och prövas. Efter en stillsam inledning matas blixtbelysta bilder av olika
sorters August fram. Dansarna är hundar som skäller i band eller
mer vemodigt ensamma, de är token och den ömtålige själen, och
till sist kliver han fram helt och hållet, i en monolog på
svenska simultantolkad till engelska. Samtliga dansare har
lösskägg och/eller mustasch, kön suddas ut, alla bär
träningskläder. Det handlar om ett prövande, undersökandet är viktigare än
suggestionen. Men det stannar vid det väl glesa och skissartade,
vid några fyndiga idéer som man försökt mjölka allt för mycket
ur. Efter paus är det i stället teaterregissören Melanie Mederlind som
använder sig av Cullberg-ensemblen för att skriva tecken med
hjälp av kroppar, sudda ut och skriva om i ett stycke om
översättandets nödvändighet och omöjlighet, och om Kinas allt
större inflytande över världen. Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/kultur/dans/article14531307.ab
Dramaten
Magnus Roosmann blir regissör – och låter Siri von Essen bjuda till efterfest
Pressmeddelande 15 mars 2012
Den 14 april har Flicka i frack premiär på Lejonkulan.
Skådespelaren Magnus Roosmann gör debut som regissör, och har
även bearbetat texten, som till stora delar utgår ifrån August
Strindbergs En dåres försvarstal.
Föreställningen är en del av projektet ”Satans Strindberg” i
Lejonkulan, där det under året kommer att spelas en rad
snabbproducerade och experimentella Strindbergsrelaterade
föreställningar. I Flicka i frack möter vi HON och HAN. Det är natt och hon är nyss
hemkommen från maskerad på Dramaten – mot hans vilja iklädd
frack. Hon konfronterar honom med hans egna texter, texter om
henne. Siri von Essen och August Strindberg var gifta mellan 1877 och
1891. Den självbiografiska En dåres försvarstal skrevs 1887-88
när äktenskapet var i djup kris. Magnus Roosmann skriver löpande
om arbetet med föreställningen på Dramatens blogg: ”Många skriver om kvinnohatet men jag fäster mig vid
objektifieringen. I bokens första del är hans beskrivning av
Maria så fantastiskt berättad. Sensuellt och sexuellt beskriver
han henne ner till fotsulorna som han gärna skulle kyssa. Jag
förförs till en början av denna kärleksförklaring som dock
övergår till faddhet och äckel. Kanske ironiserar han över sig
själv men textens realism gör mig tveksam…” Ur Roosmanns blogg
2012-03-11
Läs mer här:
http://dramatenblogg.se/category/flicka-i-frack/ På scen Jennie Silfverhjelm, Mattias Silvell Regi Magnus Roosmann Scenografi Jan Lundberg Kostym Lotta-Maja Öhman Ljus Emma Westerberg Peruk och mask Melanie Åberg
Premiär 14 april Lejonkulan
För mer information: Vikarierande presschef Christina Bjerkander Kontor 08-665 61 47 Mobiltelefon 070-3726147 E-post
christina.bjerkander@dramaten.se
August Strindberg fick bara godkänt i svenska men hade högsta
betyg i uppförande. Inför Stockholms kulturnatt har Stadsarkivet
grävt fram Strindbergs skolmeriter.
Med anledning av Strindbergsåret satsar Stockholms stadsarkiv i år
på att digitalisera material kopplat till författaren. På sajten
Stockholmskällan håller bland annat hans mindre kända skolbetyg
just nu på att läggas ut. Flera av dem kommer också att visas upp i original på Stockholms
kulturnatt den 21 april, som kommer att få något av ett
Strindbergstema. Av exempelvis höstterminsbetygen från Klara lägre
elementarläroverk 1859 – Strindberg var då tio år – framgår att
han endast hade ”Försvarliga” kunskaper i matematik och
”Godkänt” i övriga ämnen, inklusive svenska, franska, tyska och
latin, och inte ett enda ”Med beröm godkänd”. Däremot fick pojken som skulle bli den upproriske författaren
”Mycket gott” i uppförande.
Nöje. 2012 är August Strindbergs år på svenska teaterscener. 100
år efter sin död är författaren och teatermannen en aktuell
dramatiker. "Ett drömspel" har premiär på Malmö stadsteater
klockan 18 lördag 17 mars. Det är en av titanens mest älskade –
och märkliga – pjäser. Guden Indras dotter gör en kvalfull
jordevandring. Hon ska undersöka om människornas klagan över den
lilla världen (äktenskapet) och den stora världen (sociala
orättvisor) är motiverad. Gudadottern konstaterar att "Det är
synd om människorna". Mötena av verklighet och fantasi har sedan
början av förra seklet förtrollat teaterpubliken världen över.
Regi Kjersti Horn.
På Uppsala stadsbibliotek invigdes i går kväll, måndag, ett nytt
rum för lyriken. Tim Andersson var på plats tillsammans med
August Strindberg, Vladimir Majakovskij och ett sextiotal andra.
Skulptören Carl Eldhs gipsade August Strindberg har plötsligt fått
något påtagligt nonchalant över sig. Demonstrativt vänder han
ansiktet bort från den nya hörnan för lyrik som om några minuter
ska invigas. Kanske har den självupptagne giganten helt enkelt svårt att
acceptera ett firande detta år som inte gäller honom och hans
jubileum.
Nu ska Blekinges svar på August Strindberg utses. Men det handlar
inte om litterära kvalifikationer utan om utseendemässigt vara
mest lik författaren. Karin Sågerås, utvecklingsledare på kulturförvaltningen i
Karlskrona, är en av personerna bakom "look-a-like"-tävlingen. – Det är ju Strindbergsår i år eftersom det är 100 år sedan
Strindberg dog, och då kom jag på det här, säger hon. Det är tillåtet att använda sig av lösmustasch, och för den som
inte har lämplig kamera går det bra att slinka in på Konsthallen
i Karlskrona där personalen är beredd att hjälpa till med att ta
en bild. – Där finns också en hög hatt att låna, säger Karin Sågerås. Och det är tillåtet med deltagare från hela länet, liksom att
välja att likna sig med den berömde författaren i olika skeden
av hans liv. – Det går lika bra att likna den unge Strindberg som den gamle,
säger hon. Så nu hoppas kulturförvaltningen på riktigt många
Strindsbergskopior i Blekinge, för när tävlingen ska avslutas
väljer en jury ut de bästa bidragen som ställs ut på
biblioteket. – Sedan är det upp till invånarna att rösta, så det är publiken
som avgör, säger Karin Sågerås.
Vinnaren belönas med 1.500 kronor och ett bokpaket innehållande
alster av den berömde författaren.
Los proyectos de Amparo Noguera y Marcelo Alonso
Regresan con La señorita Julia al Teatro La Memoria, desde
este jueves hasta fines de abril.
Por Estefanía Etcheverría La Tercera, sábado 10 de marzo de 2012
La verdad se coló de manera literal en La señorita Julia, cuando
dos desconocidos aparecieron en el escenario en plena función.
Marcelo Alonso dice que ni se dio cuenta. Amparo Noguera cuenta
que sintió un ruido tremendo y los pasos de gente que no actuaba
en el montaje, "y nos quedamos como en silencio, para esperar
que estos dos cabros se acomodaran, porque yo creo que se
equivocaron de puerta y entraron a una obra donde había dos
señores vestidos de época con muchos problemas".
http://diario.latercera.com/2012/03/10/01/
España
"El Marcapáginas" de Radio Inter
recuerda a August Strindberg
Intereconomía 09 de marzo, 2012
En esta ocasión el magacín cultural que dirige David Felipe Arranz
estará dedicado al dramaturgo sueco August Strindberg
(Estocolmo, 1849-1912), precursor para muchos expertos del
teatro del absurdo, pionero del expresionismo –etapa a la que
llegó tras su fase naturalista y la crisis mental que le duró de
1894 y 1896–, investigador del surrealismo y autor de la célebre
y rupturista La señorita Julia, en la que despliega las
tensiones entre lo viejo y lo nuevo. Además, Strindberg creó
grandes polémicas a través de la literatura y llegó a afirmar
que las mentes trabajan de modo irregular y que “el diálogo anda
sin rumbo.” El relato "Tschandala" (1889) y la novela En las
islas (1890) muestran una evolución hacia el pensamiento de
Nietzsche a través del retrato de una humanidad cruel y
darwiniana. Su producción dramática fue calificada como teatro
de la duda y el literato sueco, nunca satisfecho, buscó otra
expresión en la pintura y la fotografía. Para conocer mejor a
este apasionante escritor, en el tiempo de tertulia conversarán
sobre su legado la escritora Helena Cosano, el actor Luis
Herman, el filólogo y profesor Francisco Javier Juez –que se
incorpora como contertulio–, el filósofo Luis Miguel Rodríguez y
Francisco J. Uriz, traductor de Strindberg en España y
responsable de la edición de los Cuentos (editados por Nórdica).
Séries Robin Renucci réunit des acteurs
d'Un village français au théâtre
Par Laurence Gallois Télé 2 semaines 09/03/2012
Audrey Fleurot, Thierry Godard et Nade Dieu seront les interprètes
de Mademoiselle Julie.
La petite famille d'Un village français a décidé d'exporter sa
complicité de la télévision au théâtre. Robin Renucci (le
médecin et maire Daniel Larcher dans la fiction), directeur du
centre dramatique national les Tréteaux de France depuis juillet
dernier, a proposé à ses collègues Audrey Fleurot (sa femme
Hortense dans la série), Thierry Godard et Nade Dieu de jouer
pour lui au théâtre. Les trois comédiens seront donc les interprètes de Mademoiselle
Julie, une pièce suédoise d'August Strindberg.
SCEN. Det är i år hundra år sedan August Strindberg dog. Malmö
stadsteater uppmärksammar detta genom att sätta upp Ett drömspel
på Intiman.
Scenen är tom. Skådespelarna i ensemblen står i nutida och
vardagliga kläder. Den norske regissören Kjersti Horn har valt
att låta August Strindbergs ord stå i ensamma centrum. – Strindbergs drömska scener är omöjliga att återskapa korrekt
förutom i sitt eget huvud. Det finns inga hjälpmedel förutom
fantasin. Jag tror att det är ett utmärkt sätt för publiken att
möta Strindberg på, säger hon. Att det inte finns någon scenografi eller scenkläder tror Kjersti
Horn gör skådespelarna mer mottagliga. – De har inget att dölja sig bakom och kommer närmare texten,
varandra och språket. Vi har faktiskt scenkläder och det har
varit en stor utmaning för kostymören att få ensemblen att se
vardaglig ut, säger hon. Läs mer:
http://www.skanskan.se/article/20120309/NOJE/703089840/1002/
Urpremiär för Cullbergbaletten - The Strindberg Project
Pressmeddelande 8 mar, 2012
Nästa torsdag 15 mars är det urpremiär för Cullbergbalettens stora
satsning The Strindberg Project på Dansens Hus i Stockholm.
Koreografen Tilman O’Donnell och regissören Melanie Mederlind
inspireras av, kommenterar eller gör motstånd mot ikonen August
Strindberg i varsitt verk skapade direkt för kompaniet.
Cullbergbaletten möter Strindberg i en ny form. Exklusivt,
oväntat och nära.
Strindberg är död. Ett levande konstnärskap blir ikon och symbol.
Det är utgångspunkten i Tilman O’Donnells nya verk. Vilken roll
spelar ikoner och vad är det vi hyllar? Är det den konstnärliga
gärningen eller idén om konstnären? Riskerar vi att urholka
verken genom att skapa konstnärsikoner? Vad kan en död kropp
säga?
De sista åren av sitt liv övergav Strindberg i stort sett
skönlitteraturen och ägnade sig åt att försöka bemästra det
kinesiska språket. ”Nu kommer kineserna, det vore kanske på
tiden att lära sig deras språk!” utropar han i en av sina
texter. De publicerade resultaten av Strindbergs
språkvetenskapliga studier har utdömts av både dåtidens och
eftervärldens språkforskare, men de är resultatet av en jättelik
satsning av Sveriges störste författare och visar prov på hans
svindlande associationsförmåga. I form av en stiliserad
språklektion är Strindbergs fria associationsbanor och
tankebryggor utgångspunkt för regissören Melanie Mederlind som i
det nya verket Translations arbetar med dansare för första
gången i sin karriär.
August did not have what is commonly considered good taste as far
as furniture is concerned Pressbilder, filmer och mer information
http://www.cullbergbaletten.se
För intervjuförfrågningar och ytterligare information, kontakta
gärna: Erica Espling, PR- och Marknadsansvarig, Cullbergbaletten 070-602 27 01
När Dramaten sätter upp Till Damaskus finns pjäsens alla tre delar
med. I detta drömspel gör Strindberg upp med sitt förflutna och
söker nya sätt att förstå världen. Som den okände ser vi Johan
Holmberg och i rollen som Damen Ylva Ekblad.
Den 31 mars har Till Damaskus av August Strindberg premiär på
Stora scenen. Pjäsen, som liksom mycket annat i Strindbergs
produktion till stora delar är självbiografisk, markerade ett
slut på hans Inferno-kris. Huvudrollen, ”Den okände”, görs av Johan Holmberg. – Jag har sällan varit med om att få gestalta en så rik karaktär
förut. Den innehåller så mycket. Pjäsen är en modig och
självrannsakande skildring av ett helt liv, säger Johan
Holmberg. – En utmaning med pjäsen är just hur man ska hantera Strindbergs
mångtydighet. Det finns så många bilder av honom - som religiös
grubblare, som kvinnohatare. Men Strindberg har ju även tagit
ställning för kvinnan. Vilket på hans tid var betydligt mer
unikt. Jag har en replik som är ganska talande: ”Jag kunde inte
se människorna lida - och så sade jag till den fattige: låt inte
den rike suga ut dig! Och till kvinnan: låt inte mannen kuva
dig! Och så, det var nog det värsta, till barnen: lyd inte era
föräldrar när de är orättvisa." Ylva Ekblad är tillbaka på Dramaten efter Idlaflickorna (som
nyligen belönades med Nöjesguidens Stockholmspris i kategorin
Scen). I ensemblen finns också Ingvar Kjellson,88, som gjorde
sin första roll på Dramaten 1946. Regisserar gör Karl Dunér som tidigare satt upp en lång rad pjäser
på Dramaten, senast Kung Ubu (2008) och Ur ett övergivet arbete
(2009). Som vanligt när Karl Dunér är inblandad är scenbilden en
väsentlig del av föreställningen. Här är teatermaskineriet
medvetet blottlagt när vandringsdramats stationer uppstår och
försvinner.
“La señorita Julia”,
Teatro para la prevención de la violencia de género
Por Nuria Pascual Mayo-Cuella El Adelantado 08/03/2012
La sala cultural Alfonsa de la Torre acogerá el sábado 10 y el
viernes 16 de marzo la representación de la obra de teatro “La
Señorita Julia”. Una obra enmarcada en las representaciones
teatrales para la prevención de la violencia de género. El
precio de las entradas des- de 8 y 10 euros, y en la sesión del
sábado las parejas pagarán 15 euros por las dos entradas. Las dos representaciones tendrán lugar a las 20,00 horas. “La Señorita Julia” es una obra del escritor sueco August
Strindberg. La obra trata, del poder, y de la lucha por
poseerlo. Trata también de la necesidad de salirse de los
límites que marca la clase social y de buscarse a sí mismo fuera
de dichos límites, y de la crueldad de utilizar al otro para
conseguirlo. Las actividades en la sala continuarán el domingo con la actuación
de la Banda Municipal de Música a las 13,00 horas y Ciencia
Divertida para niños a las 18,00 horas.
Frk Julie er på plass Riksteateret er i full gang med å rigge til kveldens forestilling
som det vil dampe erotisk av.
Av Kari Frøyland, Ingvil Valberg Tallaksen Lofotposten 07.03.2012
Det er 100 år siden den svenske forfatteren August Strindberg døde
og derfor har Riksteateret valgt å sette opp hans mest spilte
stykke; Frøken Julie. Ensemblet gjester i kveld Lofoten
kulturhus i Svolvær. Stykket handler om den unge og rastløse grevedatteren Julie som
har alt hun kan ønske seg - bortsett fra frihet. I sin iver
etter å gjøre oprør mot konvensjonene, forfører hun farens
tjener . Det blir skjebnesvangert for dem begge. At en vovet
kvinne som henne vakte oppsikt da stykket ble skrevet, er
kanskje ikke så rart, men regissør Kristina Kjeldsberg mener
forestillinga også er relevant i vår samtid. - Mennesker er mennesker og de samme strukturene som eksisterte
da, eksisterer nå, skriver hun i programmet. Selv om det ikke avkreves legitimasjon i døra, legger ikke
Riksteateret skjul på at forestillinga passer best for voksne -
i alle aldre. Riksteateret var nylig i Lofoten med "Anna Karenina". Da ble det
solgt 270 billetter. Det er fortsatt mange ledige seter til
kveldens forestilling, og Atle Jensen ved kulturhuset oppfordrer
lofotinger til å unne seg en teateropplevelse denne
onsdagskvelden.
Por Susana Freire La Nacion, Miércoles 07 de marzo de 2012
Texto: August Strindberg / Versión: Enrique Papatino /
Intérpretes: Josefina Vitón, Gustavo Pardi y Paula Colombo /
Escenografia y vestuario: Nicolás Nanni / Iluminación: Alejandro
Le Roux / Música original: Pedro Rossi / Dirección: Marcelo
Velazquez / Sala: El Extranjero. Nuestra opinión: Buena
La importancia de La señorita Julia queda expuesta por el hecho de
que, desde 1888 hasta la fecha fue representada
ininterrumpidamente en todos los escenarios del mundo. Tiene
mucho que ver la temática que desarrolla Strindberg en esta
obra, en la que señala como en ninguna otra sus propias
obsesiones: la diferencia de clases sociales, lo educacional y
lo generacional, los conflictos entre el hombre y la mujer. De
esta manera, la pieza pasa a transformarse en un análisis de los
sueños y deseos de los personajes y al mismo tiempo de un innata
capacidad de destrucción. Leer más:
http://www.lanacion.com.ar/1454323-la-senorita-julia
USA
Top Experts Explore Strindberg’s Work
Two-day Symposium celebrates the work of influential Swedish modernist playwright Strindberg.
By Petey E. Menz, CRIMSON STAFF WRITER The Harvard Crimson Tuesday, March 06, 2012
“If a bomb went off in this room at this moment, the cause of
Strindberg would be set back a century,” one monocle-clad
audience member observed as a crowd of scholars shuffled into
the Barker Center’s Thompson Room on Friday afternoon. The
group, a collection of translators, directors, professors, and
filmmakers, had gathered for the Harvard Strindberg Symposium.
To distinguish it from similar academic events, the symposium
was filled with both critical and performative reinterpretations
designed to show its enduring depth and broad relevance of
Strindberg’s work. “Modern theater would not have existed
without him. That’s a fact,” said Ursula A.L. Lindqvist,
preceptor for Scandinavian languages and director of
Undergraduate Studies for Scandinavian. August Strindberg, as Lindqvist explained during the first
lecture, was a Swedish writer whose enormous body of work has
always had a complicated critical reputation. He is usually
thought of as a misogynist, and his attitude towards women has
became so infamous that Woody Allen has quipped about it in his
1979 film “Manhattan.” Lindqvist, however, believes that
focusing on this specific reading of his character is unfair.
“It’s not desirable or responsible to label Strindberg a
misogynist,” she said. “It is undeniable that today Strindberg
remains one of the great modernists.”
“La Signorina Giulia” di Strindberg
in scena a Catania con Valeria Solarino
Di Sandra La Fico Vivienna il mar 6th, 2012 e archiviata in EVENTI Sicilia.
Nella notte di mezza estate, in cui tutto può accadere, accade
l’irreparabile, dettato dalla follia del potere e dell’amore. Si
riassume così, la travolgente e intricata storia de “La
Signorina Giulia”, l’opera teatrale scritta da August Strindberg
e rivisitata da Valter Malosti, messa in scena al Teatro
Ambasciatori di Catania. A vestire i panni della Signorina
Giulia, Valeria Solarino, che magistralmente interpreta il
personaggio e regala a tutti gli spettatori un’ora e mezza di
pura follia d’amore, aiutata in questo difficile compito da
Valter Molosti, che interpreta Jean, e da Federica Fracassi, in
Cristina. Lei, Giulia, la padrona, tenta di sedurre lui, Jean, il servo. Ma
a pagare le conseguenze di questo perverso gioco, in cui la
soglia tra l’erotismo e l’amore è sottilissima, sarà solo lei,
che prima di suicidarsi, si pentirà amaramente di essersi calata
ad un rango più basso e di essersi donata completamente ad un
uomo che la venerava come padrona, ma che non l’amava in quanto
donna. La scena si svolge interamente in cucina, regno dei servitori del
conte, mentre dal salone arriva la musica esuberante della festa
di San Giovanni. La signorina Giulia irrompe in questo luogo che
non le appartiene violando così la separazione tra i due mondi e
lacerandone il confine che separa la servitù dai padroni,
ribaltandone i ruoli e diventandone schiava. Il regista non lascia nulla all’immaginazione dello spettatore,
che si ritrova davanti scene di puro erotismo. Ma la bravura dei
tre attori è tale da non sollevare nessuna osservazione
sarcastica, ma solo commozione per la sorte di Giulia.
Il piccolo fratello
Strindberg e la Casta.
Un apologo attuale
A un secolo dalla scomparsa, torna un romanzo del grande
svedese Di Paolo Di Stefano Corriere della sera 6 marzo 2012
Ci sono anniversari che ci tormentano come zanzare e ci sono
anniversari che passano inosservati. Quello del più grande
scrittore svedese, per esempio, che non è Stieg Larsson ma
August Strindberg, morto cent'anni fa e talmente moderno da
anticipare alla fine dell'Ottocento le distopie di Orwell in un
romanzo breve intitolato L'Isola della Beatitudine. E siccome
questa rubrica si chiama «Il piccolo fratello», le sarebbe
difficile ignorare un racconto-apologo ambientato in una nuova
società costruita su un'isola tropicale da un gruppo di ex
galeotti in fuga su un veliero. Sulla comunità aleggiano armonia
e pace; unici problemi sono la memoria resistente del passato e
le aspettative del futuro, ma quando qualcuno scopre una bacca
che cancella i ricordi sembra che la felicità sia finalmente
compiuta e realizzato il mondo ideale. È però un inganno, perché
si formeranno conflitti insanabili tra classi superiori e classi
subalterne, e il sopruso finirà per trionfare.
Strindbergsåret 2012
”Ett superår om man är intresserad av Strindberg” Av Georg Cederskog DN 2012-03-06
Sveriges Television bjuder på Strindbergsfrossa ända fram till
jul. Drygt fyrtio timmar av samtal, film, pjäser och baletter
utifrån nationalskaldens arv väntar tv-publiken.
Programansvarig för SVT:s plusmeny-satsning är kulturchefen Eva
Beckman. Hon leder också en direktsänd ”festkväll” den 12 maj
där skådespelare, regissörer, författare och allehanda
Strindbergsfans – och belackare – finns i studion ackompanjerade
av ett urval filmklipp från SVT-arkivet. – Två timmar av direktsändning kring Strindberg började som en kul
idé. Vi ska samla en rad människor som har ett förhållande till
August Strindberg, däribland Karl Ove Knausgård, Maria
Bonnevier och PO Enquist. Inte minst DN:s debattexter om
huruvida Strindberg var en svinpäls visar ju vilken hetta det
fortfarande finns kring hans namn, säger Beckman. Hon hoppas att många under året upptäcker den tv-filmade
Strindbergsdramatiken – ”skapad av de bästa regissörerna och en
massa gigantskådespelare” – som nu hämtats upp ur arkivet. Som
exempel nämner hon kungapjäsen ”Gustav III” med Gösta Ekman. – Är man det minsta intresserad av Strindberg eller bara
skådespeleri så är det här ett superår, lovar hon.
Konst av August Strindberg som sällan eller aldrig visats
offentligt. I maj visar auktionsfirman Bukowskis Strindbergverk
som uteslutande kommer från privata samlingar, både svenska och
utländska, skriver Dagens Nyheter.
- Det här blir ett gyllene tillfälle att under en begränsad tid få
se verk man inte tidigare haft möjlighet att komma i närheten
av, säger intendenten Pedro Westerdahl till tidningen. Det rör sig om omkring 20 konstverk som visas i Stockholm den 3-6
maj. Länk:
http://www.svd.se/kultur/ovanlig-strindberg-pa-bukowskis_6902699.svd
Strindbergsåret 2012
Bukowskis ställer ut ovanlig Strindbergskonst
Av Fredrik Söderling DN 2012-03-06
August Strindberg-verk som aldrig tidigare visats offentligt
ställs ut på Bukowskis i Stockholm. Auktionsfirmans utställning
visar uteslutande konst ur privata samlingar.
Auktionsfirman Bukowskis bidrar till Strindbergsåret 2012 genom
att under några dagar i maj visa drygt 20 betydande konstverk
signerade författaren August Strindberg. Flera av dem har aldrig
eller ytterst sällan visats offentligt. Publiken får till
exempel tillfälle att se ”Den ensamma giftsvampen”, som inköptes
våren 1990 på Bukowskis och därefter inte visats offentligt. – Det här blir ett gyllene tillfälle att under en begränsad tid få
se verk man inte tidigare haft möjlighet att komma i närheten
av, säger Pedro Westerdahl, intendent på Bukowskis. Hela utställningen baseras på verk inlånade från privata samlare,
både svenska och utländska. Ungefär hälften av verken kommer
från en enskild, internationell storsamlare.
Bukowskisutställningen samlar alltså verk i privat ägo, något
som inte sker ofta.
Läs mer:
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/bukowskis-staller-ut--ovanlig-strindbergskonst
Deutschland
Theaterkritik Techtelmechtel fatal
Von Patrick Wildermann Der Tagesspiegel 06.03.2012
Krzysztof Warlikowski, Thomas Ostermeier, Ivo van Hove: Die
Schaubühne zeigt auf ihrem Festival neue internationale
Dramatik.und setzt dabei auf die Bearbeitung bewährter Vorlagen.
Die Köchin köpft das Huhn, weidet es aus und brät die Innereien
an. Dann kocht sie den Vogel im Topf zur Bouillon auf.
Routineverrichtungen in einer chromblitzenden Luxusküche
zwischen Austern und Champagner, im Close-up auf eine
Videoleinwand übertragen. Nebenan wird Silvester gefeiert, aber
für das Personal ist Alltagsdienst angesagt – vermutlich hat
sich Köchin Kristina (Julia Peresild) längst daran gewöhnt,
Suppen zuzubereiten, die für den Hund des Fräuleins Julie
gedacht sind, einen reizenden Accessoire-Chihuahua. Mit Thomas Ostermeiers Moskauer Inszenierung des
Strindberg-Klassikers „Fräulein Julie“ ist das diesjährige
Festival Internationale Neue Dramatik (F.I.N.D.) an der
Schaubühne eröffnet worden. Die Fassung stammt von Michail
Durnenkow, der die Mittsommernachts-Sextragödie in die russische
Gegenwart krasser sozialer Kluften verlegt. Fräulein Julie
(Tschulpan Khamatowa) ist die Tochter eines Ex-Generals, ihr
Untergebener Jean (Jewgenij Mironow) Chauffeur und
Tschetschenien-Kriegsveteran. Die Konflikte bleiben Strindberg
im Herzen treu, im Detail sind sie lustvoll zugespitzt. Wo Jean
der Herrschaft den teuren Wein stibitzt, überkommt die höhere
Tochter angesichts des schmucken Proleten der Bierdurst. Da
vertragen sich schon die Getränke nicht. Ostermeier hat das Stück letzten Dezember zur Wiedereröffnung des
Moskauer Theaters der Nationen herausgebracht, einer
geschichtsträchtigen Tschechow- und Stanislawski-Bühne, die
Theaterleiter und Schauspieler Jewgenij Mironow nur mit
Kreml-Millionen renovieren lassen konnte. Politische
Verstrickungen, die der Mann bald zu spüren bekam, als
Präsidentschaftskandidat Putin Mironow inmitten aufwallender
Demonstrationen gegen den Kreml als Aushängeschild vor seinen
Karren spannte. Von der verhängnisvollen Affäre zwischen Macht und Kunst erzählt
Ostermeiers Inszenierung nicht – das wäre auch sehr aufgesetzt
-, wohl aber von dem fatalen Techtelmechtel zwischen Oben und
Unten.
Som författare är han en ikon. Som språkforskare något av ett
fiasko. I ”The Strindberg project” tar sig Cullbergbaletten an
två sidor av den mångbottnade August Strindberg.
I ett brev hösten 1878 skriver August Strindberg segervisst om sin
nya passion. ”Chinesiskan är för mig blifven som kråkan, nyttig till mången god
ting! Få se om det inte var den jag var född till!”. Bara ett år tidigare hade han börjat studera det kinesiska
språket, men var redan övertygad om sin egen betydelse som
framtida Kina-expert. Att hans översättningar från kinesiska
till svenska snabbt skulle förpassas till glömskan hade han
ingen aning om. I en av Riksteaterns salonger ljuder nu Strindbergs översättning
av dikten ”Nordanvinden” ur Kinas äldsta diktsamling ”Sångernas
bok” på nytt. På scenen blandas de svenska och kinesiska orden
med spanska, finska, italienska, ungerska, japanska... de åtta
dansarnas egna hemspråk. - Vento, tuuli, wind, vind, cold, freddo, kylmä... Regissören Melanie Mederlinds dansverk, ”Translations”, rör sig
lekfullt kring Strindbergs kinesiska språkäventyr och den
förbistring som, trots alla författartitanens ansträngningar,
uppstår i översättningen. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/strindbergs-sprakforskning-blir-dans_6900317.svd
Italia
L'attualità di Strindberg a cento anni dalla morte: all'Eliseo rivive "La signorina Giulia"
Di Rosanna Pilolli Ponte Di Ferro 04-03-2012
In occasione dei cento anni dalla scomparsa, nel 1912, dello
scrittore e drammaturgo svedese August Strindberg, al vertice,
con Henrik Ibsen, della tradizione letteraria scandinava, il
Teatro Eliseo di Roma ha messo in scena in questi giorni il suo
dramma più conosciuto e più rappresentato: "La signorina
Giulia". Un componimento teatrale in unico atto che ha visto la coraggiosa
interpretazione di Valeria Solarino, splendida attrice del film
"Viola d'amore" e la regia di Valter Malosti che ha anche dato
vita al personaggio di Jean. Il componimento teatrale, ovviamente, si riferisce al tempo ed
alla società di fine ottocento, una società puritana nella quale
la nobiltà andava indebolendosi a vantaggio della nuova
borghesia emergente. Ma non è un testo "datato". Come in tutte
le opere di genio, i temi esposti sono universali e quindi
aderiscono agevolmente anche alla nostra attuale compagine
sociale. Sono infatti due gli argomenti presenti nel dramma:
l'interazione fra classi sociali, o meglio fra "differenze"
sociali o personali (nell'ottica moderna), ed il
confronto-rapporto tra i generi maschile e femminile, ancora
oggi molto vivo e non del tutto risolto.
By Sonya Ellingboe Littleton Independent, March 3, 2012
The evening began with a cheer as Michael Stricker declared “Hot
damn! We’re open!” Paragon Theatre Company, which has been a sort of itinerant
company of accomplished theater folks for a number of years,
starts its 2012 season in a home of its own in the
fast-developing RINO District (River North Arts District in
northeast Denver) at 2810 Larimer St. The building is painted in
a “can’t miss it” bright yellow with a red door that bids
welcome to its audiences. For a starting production, the company chose “Miss Julie” by
influential Swedish playwright August Strindberg (1849-1912),
who wrote more than 70 plays and 30 works of fiction, despite
bouts with mental illness. Focusing on class differences,
Strindberg created a character in Miss Julie, who is reminiscent
of the high-society women-behaving -badly who make the headlines
and gossip columns today. As the play opens, the estate’s natty valet Jean (Matthew
Blood-Smyth) is voicing concern and disdain over Miss Julie’s
drunken behavior at the dance going on in the barn, where she
insisted he dance with her. “She doesn’t know how she looks or acts” he complains. “When
gentry act like common people, they become common.”
Teater: Jubal utan Jag, Regi: Karin Kickan Holmberg Överteatral uppsättning som också bjuder på fina stunder Av Jessica Gottberg Tidningen Kulturen mars 03 2012
Jubal utan Jag Av Lotta Grut Fritt efter August Strindbergs saga Jubal utan jag Regi: Karin Kickan Holmberg Scenografi och kostym: Suzanne Crepault Musik: Carin Blom Medverkande: Stalle Ahrreman, Sanna Ingemaa Nilsson, Lena
Strömdahl, Carin Blom Strindbergs Intima Teater och Unga Roma Stockholm
Strindbergsåret ger tydliga avtryck även i årets barnrepertoar,
gångna helgen bjöd på två premiärer enbart i Stockholm. Själv
gav August Strindberg inte direkt sken av att vara någon
muntergök, det lär inte finnas ett enda bevarat foto där han ens
småler. Men här gör man allt för att, som Strindberg själv sa,
få höra barnen skratta i sin krypta vid Norra Bantorget. Det går inte annat att säga än att förutsättningarna är de rätta.
Lotta Gruts text ackompanjerad av Carin Bloms ensamma dragspel
ger en sedelärande metaförställning i flera skikt där själva
teatern har en bärande roll. Publiken välkomnas av Harriet Boss
(!) i Lena Strömdahls gestalt till Stridbergs skröna om Gustav
Klang, mannen med den gudabenådade rösten som ju mer berömmelse
han fick kom längre och länge ifrån sitt eget Jag.
Cruise Planner: Midsommar & Other Events You Will Not Want To Miss When
Cruising To/From Stockholm
By ralph.grizzle@gmail.com (Ralph Grizzle) USA Today - Travel
One hundred years after August Strindberg passed away, his
lifetime achievements continue to glow as brightly as ever.
Strindberg is probably the most well-known Swedish author of all
times (despite Stieg Larsson’s more recent success with the
Millennium trilogy). The fact that it’s been 100 years since
Strindberg passed away will not go unnoticed in Stockholm, which
was the city he called home. With novels such as The Red Room (Röda rummet), Natives of Hemsö
(Hemsöborna), and Inferno, plus a number of plays, Strindberg
firmly established himself as the most prominent Swedish author
of the 19th century. He was also an acknowledged painter. He was
apparently aware of his achievements. One of his most well known
quotes was, “My fire is the largest in Sweden.” Be that as it may, Swedes have taken him to their hearts over the
years. As a reflection of that fact, Nordiska Museet opened a
new Strindberg exhibition that will be on display for the
remainder of 2012. The exhibition focuses on Strindberg’s life
and works. The Strindberg exhibition is only one of the activities that we
recommend for cruise ship visitors to Sweden’s capital in 2012.
Below are some events you may want to put on your must-see list
when cruising to or from Stockholm. Read more on the Stockholm
Cruise Blog
(http://www.avidcruiser.com/stockholm/2012/03/02/cruise-planner-midsommar-other-events-you-will-not-want-to-miss-when-cruising-tofrom-stockholm/). Link: http://travel.usatoday.com/alliance/cruises/avidcruiser/post/2012/03/Cruise-Planner-Midsommar-38-Other-Events-You-Will-Not-Want-To-Miss-When-Cruising-ToFrom-Stockholm/638917/1
France
Une intense "Mademoiselle Julie" de Strindberg
au TNP de Villeurbanne
Par Marie Pujolas France télévision 02/03/2012
Christian Schiaretti, le directeur du TNP de Villeurbanne, nous
propose une plongée dans l'oeuvre d'August Strindberg. Il met en
scène deux pièces du dramaturge suédois, "Mademoiselle Julie" et
"Les créanciers". Deux tragédies jouées par les mêmes comédiens,
( Wladimir Yordanoff, Clémentine Verdier et Clara Simpson) et
visibles séparemment ou en dyptique, jusqu'au 25 mars.
"Mademoiselle Julie" a ouvert le bal des représentations. "Mademoiselle Julie", c'est une histoire simple mais tragique.
Celle de la fille d'un comte qui se sent un peu seule et perdue,
et qui, un soir de fête, succombe aux flatteries de son valet,
Jean. Un homme vil et misogyne qui la persuade de son amour pour
arriver à ses fins. En fait, il ne fera que profiter de la
situation pour convaincre Mademoiselle Julie, une fois
déshonnorée, de fuir avec lui et de lui permettre de commencer
une vie meilleure. Mais l'héroine se rend compte de ses vraies
intentions et ne veut plus partir. Mais la manipulation mentale
de Jean va finir par marcher, jusqu'au geste ultime. En savoir plus:
http://www.francetv.fr/culturebox/une-intense-mademoiselle-julie-de-strindberg-au-tnp-de-villeurbanne-84331
Deutschland
Von Ulrike Timm Deutschlandradio 02.03.2012
Russland ist "in einem absoluten Raubtierkapitalismus
angekommen" Regisseur Thomas Ostermeier über Überlebensstrategien der Moskauer
Kulturszene
Thomas Ostermeier im Gespräch mit Ulrike Timm
In Russland gäbe es immense Klassenunterschiede, erklärt Regisseur
Ostermeier. Seine Erfahrungen, die er in der Probenzeit in
Moskau gemacht habe, seien in seine Inszenierung von "Fräulein
Julie" eingeflossen. Nach der Moskauer Premiere im Dezember ist
das Stück jetzt in Berlin zu sehen.
Ulrike Timm: Thomas Ostermeier, der künstlerische Leiter der
Schaubühne in Berlin, kennt Strindbergs Drama "Fräulein Julie"
inzwischen gut auf Russisch, denn er hat das Werk mit russischen
Schauspielern inszeniert, und zwar in turbulenten Zeiten. Also
Ostermeier im Dezember mit den Schauspielern des Theaters der
Nation in Moskau arbeitete, gingen Hunderttausende in Russland
auf die Straße, um gegen Wahlfälschungen zu protestieren. Jetzt
gastieren die Moskauer Schauspieler in Berlin mit dieser Arbeit,
wenige Tage vor - na, wie soll man es sagen? - sich Putin wieder
wählen lässt, wenige Tage also vor den Wahlen in Russland. Wie das ineinandergreift, die Kunst auf der Bühne und die
Wirklichkeit auf der Straße, wie er seine Arbeit in Russland
erlebt hat, darum soll es jetzt gehen im Gespräch mit dem
Regisseur Thomas Ostermeier. Ganz herzlich willkommen bei uns!
Den nyligen utgivna dvd:n Rotemannen blir ett fantastiskt
hjälpmedel för alla släktforskare. Totalt innehåller skivan 4,7 miljoner poster. Sökmöjligheterna är stora. Och förutom uppgifter om alla personer som bodde i Stockholm
1878–1926 får man mycket övrig information på denna skiva. Flera
kapitel ger en god beskrivning hur Stockholms stadsarkiv kunnat
förverkliga detta stora projekt. Ja, läs gärna den information
Johan Gidlöf (chef för enheten Bearbeta och publicera,
Stockholms stadsarkiv), Christina Hellgren och Lillemor Björkman
förmedlar. Alla personer, från kungen till den inneboende daglönaren, finns
med i den här dvd:n och kan följas i tiden. Och varför inte söka
på författaren August Strindberg (1849–1912). Här går det även
via en enkel knapptryckning få se hur kyrkboken såg ut i
original (om man är uppkopplad till internet). Hittills finns
det möjlighet att se cirka 60 000 bilder digitalt i original. Det finns en rad finesser i Rotemannen, bland annat kan man se en
karta där personen bodde. Och det är enkelt att bläddra i de
olika posterna. Alla uppgifter i databasen är allmänna och offentliga. Vid
publicering på internet måste man däremot ta hänsyn till PuL
(personuppgiftslagen), som avser nu levande personer över 85 år. Den omfattande registreringen av Stockholms 36 rotar påbörjades
1977. Målet har varit att tillgängliggöra det unika materialet
för forskning. Fortfarande är det dock många poster som inte är
registrerade. Arbete pågår. Ett antal rotar saknas på den här
skivan. Och det lär ta åtminstone fyra år innan allt är
komplett. Otåliga släktforskare väntar…
Swedish gentry misbehavin' in Paragon Theatre's "Miss Julie"
By Claire Martin The Denver Post 1.3 2012
"Miss Julie" inaugurates Paragon Theatre's agreeable new digs in
the RiNo district, an evolving neighborhood that, like this
classic Strindberg play, knows the frisson between the
privileged and less-privileged classes. As the area morphs from wino to RiNo (shorthand for River North
Arts District), the long-suffering proletariat is edged aside by
the latest generation of hipsters and yuppies. Generally, each side keeps to itself, obeying the same class lines
drawn in 1874 between Sweden's gentry and those who served the
nobles. But there's always a maverick, and in this play, it's
the title character. Well before the audience sees Miss Julie, we hear about her from
two servants, Jean the valet (Matthew Blood-Smyth) and his
girlfriend/cook Kristin (Suzanne Favette). They gossip about
Miss Julie's wild and unladylike ways with a remark presaging
the rise of Paris Hilton and "Jersey Shore" stars: "When gentry
try to act common, they become common." Read more:http://www.denverpost.com/theater/ci_20073786
"Miss Julie" *** (out of four stars) Classic drama. Paragon Theatre, 2810 Larimer St. Starring
Barbra Andrews, Suzanne Favette and Matthew Blood-Smyth;
directed by Jarrad Holbrook. 7:30 p.m. Thursdays, Fridays and
Saturdays through March 17. 1:30 p.m. matinees at 1:30 p.m.
March 4 and 11. Tickets start at $21 ($17 for matinees) at
paragontheatre.org or 303-300-2210.
USA, Illinois
Remy Bumppo announces new season
Chicago Tribune, March 1, 2012
Chicago's Remy Bumppo Theatre Company has announced its 2012-13
season at the Greenhouse Theater Center, 2257 N. Lincoln Ave.
The three-show slate begins with "Seascape" by Edward Albee,
directed by new artistic director Nick Sandys and slated to open
Sept. 17 with Annabel Armour in the cast. On Nov. 26, Remy Bumppo will open George Bernard Shaw's "You Never
Can Tell," directed by Shawn Douglass and featuring Greg Matthew
Anderson. And in April 2013, Kimberly Senior will direct David
Greig's version of August Strindberg's "The Creditors,"
featuring Linda Gillum. The season appears very much a restatement of Remy Bumppo's roots,
and prominently features its acting ensemble. The company parted
ways earlier this year with Timothy Douglas, briefly its
artistic director. Link:
http://www.chicagotribune.com/entertainment/theater/theaterloop/chi-remy-bumppo-announces-new-season-20120301,0,7446306.column
Festival Internationale Neue Dramatik Fräulein Julie aus Moskau
Berliner Morgenpost, 1. März 2012
Mit der ins Repertoire übernommenen "Fräulein Julie"-Inszenierung
von Katie Mitchell und Leo Warner hat die Schaubühne Kritiker
gespalten und Zuschauer verstört.
Nun bietet sich die Gelegenheit, eine weitere radikale
Interpretation des Strindberg-Dramas zu erleben:
Schaubühnen-Chef Thomas Ostermeier bringt seine Moskauer
"Julie"-Fassung nach Berlin, die das fatale nächtliche Treiben
zwischen dem Adelsfräulein und ihrem Diener Jean in die brutale
russische Gegenwart verlegt. Gespielt wird in russischer Sprache
mit deutschen und englischen Übertiteln. Das Stück "nach Strindberg" (2.+3. 3.) ist Teil des Festivals
Internationale Neue Dramatik F.I.N.D., das Aufführungen aus dem
eigenen Haus und Gastspiele wie "Afrikanische Erzählungen nach
Shakespeare" des Neuen Theaters Warschau nach Charlottenburg
holt. Die in Auftrag gegebene Produktion "Hotel Bogota" wird
sogar in diesem Hotel in der Schlüterstr. 45 aufgeführt. Damit
bietet sich die Möglichkeit, in elf Tagen, fremde Theaterwelten
zu entdecken. Ein Höhepunkt dürfte die Party am 10. März sein,
auf der Schaubühnen-Star Lars Eidinger am Plattenteller steht.
FÖRSLÖV. I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Det
uppmärksammas på flera håll på våra teaterscener. Båstads
Riksteaterförening kommer till hösten att arrangera en
Strindberg-föreställning från Riksteatern. På söndag klockan 15
håller teaterföreningen årsmöte i Förslövs Bygdegård. Efter
årsmötet ska dramaturgen Stellan Larsson prata om Strindbergs
liv och författarskap, främst om hans dramatiska verk. Stellan
Larsson har arbetat med flera av Strindbergs dramer och har
varit dramaturg hos Malmö Stadsteater i flera år och är nu
engagerad av Kalmar länsteater. Länk: http://hd.se/bastad/2012/03/01/strindbergprat-pa-arsmote/
Strindberg som antimoderatrevy
Av Tomas Håkanson Stockholm Fria 1 mars 2012
Nya spöksonaten AV: August Strindberg BEARBETNING & REGI: Andreas Boonstra SCENOGRAFI & KOSTYM: Åsa Berglund Cowburn MUSIK: Simon Steensland I ROLLERNA: Martin Jonsson, Adam Pålsson, Linda Källgren, Josefin
Ankarberg, Andreas Boonstra, Joel Dannerup VAR: moment:teater
Den som känner till pjäsen sedan förut kan roa sig med att följa
regissören och manusbearbetaren Andreas Boonstras kreativa
behandling av originaltexten i moment:teaters föreställning Nya
spöksonaten. Mumien i garderoben har förvandlats till fru Svea
med tre gula kronor på den blå klänningen. Rollfiguren Den döde
har blivit till Olof Palme. Gubben Hummel är i yngre
medelåldern, har en märkligt välbekant äggskalsfrisyr och
propagerar för det nya arbetarpartiet. Översten, hos Strindberg
symbol för överklassens förljugenhet, har nu blivit företrädare
för det gamla hederliga arbetarpartiet, den alldeles äkta varan.
Och så vidare. Moment är visserligen kända för sin omilda behandling av klassiska
dramatexter men jag undrar om inte Nya spöksonaten tar priset.
Pjäsen har helt enkelt förvandlats till en politisk
antimoderatrevy. Strindbergs figurer diskuterar orsakerna till
den ekonomiska krisen, spelar kort om privatiseringar och
funderar över socialdemokratins ledarproblem. Även en Jimmie
Åkesson i folkdräkt och Bengt Ohlssons kulturvänsterdebatt
kommer med på ett hörn. Då och då brister rollfigurerna ut i
sång, dock inga revykupletter utan klassiska rocklåtar av
artister som Dylan och Thåström.
04/03/2012 , 15h 06/03/2012 au 10/03/2012 , 20.15h 11/03/2012 , 15h 13/03/2012 au 17/03/2012 , 20.15h 18/03/2012 , 15h 20/03/2012 au 24/03/2012 , 20.15h 25/03/2012 , 15h 27/03/2012 au 30/03/2012 , 20.15h 31/03/2012 , 15h
De Auguste Strindberg, mise en scène Jasmina Douieb, avec Anouchka
Vingtier, Fabrice Rordriguez, Catherine Grosjean. Chef-d’oeuvre de l’écrivain suédois dont nous fêterons en 2012 le
centenaire de la mort. Cette pièce, d’une grande sensualité,
nous fait partager les tourments et les émois d’une jeune
aristocrate. Pendant les grands feux de la Saint-Jean, elle
invite le domestique de son père à danser et le provoque. Lui ne
rêve que d’une chose : s’élever socialement. Leurs désirs se
croisent mais l’amour est-il possible entre ces deux êtres
blessés ? Et nous-mêmes, ne cherchons-nous pas souvent dans la
relation amoureuse une façon de soigner nos blessures ?
Valeria Solarino, Valter Malosti e Federica Fracassi
ci raccontano la Signorina Giulia
Di Giorgia Canevarolo Il Piacenza 29/02/2012
Tinte forti, rumori cupi, luci caravaggesche, musica
inaspettata, scenografia essenziale, ironici e graffianti i
costumi, ci piace lei, ci piace lui, ci piace l'altra. Ma
qualcosa non arriva. Ieri sera il Teatro Municipale ha
accolto La Signorina Giulia di August Strindberg nella
versione italiana di Valter Malosti con Valeria Solarino,
Valter Malosti e Federica Fracassi.
Lo spettacolo è una produzione della Fondazione del Teatro
Stabile di Torino in collaborazione con Teatro di Dioniso.
L'opera si svolge durante la festa di Mezza Estate nella
notte di San Giovanni e la scena si svolge interamente in
cucina, regno dei servitori del conte, mentre dal salone
arriva la musica esuberante della festa. La signorina Giulia
irrompe in questo luogo che non le appartiene violando così
la separazione tra i due mondi e lacerandone il confine. Inizia così il flirt con il servo, Giovanni, che per lei è
"l'altro", il "diverso", diventando così una cacciatrice
alla ricerca della trasgressione. Giovanni invece sembra da
sempre innamorato di lei, sembra la preda che non osa
entrare in trappola poiché sa di non potervi rimanere e si
sforza di rimanere invece nel rapporto ben più terreno con
Cristina. Inizia così il gioco del gatto e del topo ma non
si avverte però la tensione che spereremmo di avvertire tra
i due e il loro rapporto "proibito" ci viene fatto
assaporare velocemente, molto più velocemente di quanto ci
si aspetti. È in effetti un altro il tema principale dell'opera: è la
straziante lacerazione che può dilaniare un animo umano. Il
rapporto servitore-padrona si ribalta nella morbosa
dipendenza psicologica della signorina Giulia verso Giovanni
e il freddo cinismo di Giovanni riesce perfino ad
amareggiarci. I drammi di Giulia però sembrano avere radici
ben più profonde del momentaneo cedimento a Giovanni, si
accenna infatti al rapporto con una madre che le ha
insegnato a diffidare profondamente dagli uomini, ferita lei
stessa da uno di loro. S'intravedono quindi le fragili basi dell'ostentata
sicurezza di Giulia, ma tutto è troppo breve. In questo caos
di forti emozioni alla fine lo spettacolo sembra non
afferrarne nessuna. Ci da gli strumenti per capire quali
siano le emozioni di Giulia, di Giovannni e di Cristina ma
non riesce a buttarci là, sul palco con loro. A fine
spettacolo però i calorosi applausi hanno sottolineato la
bravura dei tre attori e l'impegno dei tecnici che hanno
riallestito la scenografia in tempi record con ciò che si è
salvato dall'incidente che martedì scorso ha visto coinvolto
il tir su cui viaggiava l'intera scenografia.
”Det är synd om människorna.” Det är ungefär vad som är kvar av Strindbergs Ett drömspel, när
Ölands dramatiska teater kom till Högsby med uppsättningen Fula
E, ett drömspel om jakten efter människors lycka. Tre föreställningar för högstadieeleverna i Högsby bjuds av Anna
Hammarstedt och Peter Bergared som med små resurser lyckts
trollbinda sin unga publik. Pjäsen är en modern omtolkning av
det klassiska drömspelet från 1901. Manuset är nyskrivet, så
egentligen handlar det om en egen pjäs som lånat inspiration
från den klassiska diktaren, menar Anna Hammarstedt.
Granada universitet uppmärksammar
”Hundra år utan August Strindberg”
Av Ola Josefsson Svenska magasinet 29.02.2012
Den 14 maj är det 100 år sedan den svenske författaren,
dramatikern och bildkonstnären Johan August Strindberg avled.
August Strindberg hundraårsjubileum kommer att uppmärksammas
stort i Spanien under 2012 Mellan den 26 till 28 mars arrangerar ACE Traductores och
Departamento de Traducción e Interpretación flera föreläsningar
och paneldebatter under temat ”Hundra år utan August Strindberg:
Geniets levande spår”. Det blir Strindbergs reception i Spanien
genom hans översatta verk. Carmen Montes Cano, ledamot i ACE Traductores styrelse och
svensklärare på Centro de Lenguas Modernas (Granada universitet)
arbetar som litterär översättare och har bland annat översatt
Henning Mankell till spanska. Hon har ansvarat för arrangemanget
av en rad aktiviteter inför Strindbergsjubiléet. - Vi har försökt att omfatta så många sidor som möjligt: teater,
prosa, poesi, måleri och personlighet. För varje område har vi
försökt kontakta experter som Mario Gas, Ken Benson, Simon
Zabell och José Miguel Marinas, säger Carmen Montes Cano till
Svenska Magasinet. -Vi ska naturligtvis prata om August Strindbergs verk på spanska,
det var viktigt att uppmärksamma att vi i Spanien har haft
tillgång till hans litterära verk på spanska, genom hans
översättaningar och tack vare översättarna, en avgörande länk i
kultur- och litteraturförmedlingen som ofta kommer i skymundan.
Och även där har vi fått med verkligen relevanta personligheter
som hans förläggare Diego Moreno, från Nórdica Libros, och en av
hans översättare, spanska nationella översättarpriset, Francisco
Uriz. Men även svenskstudenter som har arbetat med Strindbergs texter
får komma till tals i en paneldebatt där vi kommer att diskutera
både form och innehåll i Ett drömspel, olika
översättningssvåriheter och huruvida det är möjligt att lära sig
ett språk som svenska genom att översätta en författare som
Strindberg. - Vårt mål och syfte har varit att omfatta fler aspekter än enbart
dramatiken och väcka ett förnyat eller fortsatt och även djupare
intresse för August Strindberg, men också för svenska språket. - Svensk litteratur är långt ifrån bara deckarromaner, tillägger
Carmen Montes Cano. Vi kommer dessutom att få njuta av Ingmar Bergmans uppsättning av
Ett drömspel (1963), samt av P O Enquists Tribadernas natt, i
regi av Per Verner Carlsson (1978).
Kulturrådet, Svenska Institutet och Spanska Ambassaden i
Stockholm har gett sitt fulla stöd till ACE Traductores satsning
under Strindbergsåret, vilken hade varit omöjlig att
förverkligas utan Tolk- och Översättarhögskolans medverkan.
The Arts Fuse The Culture of New England:
Criticism, Commentary, Conversation
By Bill Marx Fuse Interview, Feb 29 2012
Viva August Strindberg — The Great Swedish Modernist
August Strindberg’s work unquestionably has not received the
degree of popular acclaim in America that it deserves. It’s a
bit mysterious, given that major U.S. playwrights—Eugene
O’Neill, Edward Albee, Tennessee Williams—have openly
acknowledged their debts to Strindberg.
Harvard Strindberg Symposium. Most events (check schedule) at the
Barker Center, 12 Quincy Street, Harvard campus, Cambridge, MA,
March 2 and 3. All events free and open to the public. One of the more frustrating byproducts of America’s mini-series
version of cultural history is that some geniuses are pushed
into the limelight, while others are held back in the shadows,
as if they are not quite respectable enough for prime time. This year marks the centennial of the death of one of the giants
of modern drama, August Strindberg, who also happened to be a
compelling novelist, polemicist, and visual artist. An unruly
Swedish Renaissance man and modernist, he has all the makings of
a headliner. Read more:http://artsfuse.org/52017/fuse-interview-viva-august-strindberg-the-momentous-swedish-modernist/
España
La familia, según Strindberg
El Mundo (Valencia), 28/02/2012
La corrupción, la mentira, la justicia, el deseo o el amor. La
familia. El dramaturgo sueco August Strindberg realizó a través
de este núcleo de convivencia un análisis de la revolucionaria
sociedad de su tiempo en 'El Pelícano'. La compañía valenciana de teatro contemporáneo Escena Cero ha
rescatado este clásico europeo en su nueva producción, que se
podrá ver desde el 7 al 11 de marzo en la sala Fernando de Rojas
del Círculo de Bellas Artes de Madrid. La obra se adscribe al llamado teatro de cámara que se materializó
en la última etapa dramática de este genial autor. Strindberg
muestra los últimos días de una familia burguesa venida a menos
en el convulso inicio del siglo pasado. Una familia en la que
impera el frío y el hambre, impuesto por una madre que devora
todo aquello que le rodea. Una familia como imagen de la
sociedad en la que vive. En una metáfora del hundimiento del capitalismo que tanto deseaba
el autor, socialista militante, la familia aparece como la
representación capitalista del orden político y económico. Por
tanto, su desestructuración, según algunas interpretaciones,
puede referir a la necesaria pérdida del orden político
existente para ser sustituído por el propio socialista. Leer más:http://www.elmundo.es/elmundo/2012/02/28/valencia/1330420594.html
Mexico
Rinde Círculo Teatral homenaje a August Strindberg con
"La más fuerte"
SDP Noticias mar 28 feb 2012 09:39
El monólogo, protagonizado Marisela García, fue presentado en
la Feria Internacional del Libro
México, 28 Feb. (Notimex).- Con la puesta en escena "La más
fuerte", la compañía de teatro del actor Alberto Estrella rindió
un homenaje al dramaturgo sueco August Strindberg, a 100 años de
su muerte. La obra, dirigida por Víctor Carpinteiro, se presentó ayer lunes
con dos funciones en la edición número 33 de la Feria
Internacional del Libro del Palacio de Minería y tuvo la
particularidad de que en cada se escogió a alguien del público
para personificar a "Miss X". El monólogo, actuado por Marisela García, tiene una duración menor
a los 30 minutos y logra entrar en la mente del espectador para
crear un análisis psicológico sobre "Leah Krongold", personaje
principal de la historia. "La idea de venir a la Feria del Libro es una propuesta del
Círculo Teatral y del maestro Víctor Carpinteiro, y hemos
trabajado con él este monólogo de este autor que hace 100 años
escribió esta obra para su mujer, quien también era actriz,
precisamente para su lucimiento", apuntó García. Leer más:http://sdpnoticias.com/nota/314380/Rinde_Circulo_Teatral_homenaje_a_August_Strindberg_ con_La_mas_fuerte
Mexico
Presentan en la FILPM obra de August Strindberg
Azteca Noticias, 28 de febrero de 2012 (Fuente Notimex)
México, DF.- La puesta en escena 'La más fuerte', del escritor y
dramaturgo sueco August Strindberg, considerado el precursor del
teatro moderno, se presentó en el marco de la XXXIII Feria
Internacional del Libro del Palacio de Minería (FILPM).
El montaje, que es una iniciativa del Círculo Teatral y la
editorial Libros de Godot, se realizó en el Auditorio Bernardo
Quintana, en el marco del centenario luctuoso de Strindberg y
contó con la actuación de Maricela García. Asimismo, intervino una persona del público, elegida al azar,
quien interpretó el papel de la mujer 'X', personaje que se
caracteriza por no contar con ningún diálogo. 'La más fuerte', es uno de los mejores monólogos de la historia
del teatro, aborda el encuentro entre dos mujeres, una casada y
una soltera, que en plena Nochebuena exhiben su lucha por el
control y el poder, informó el Consejo Nacional para la Cultura
y las Artes (Conaculta). Se trata de una pieza ubicada en el teatro naturalista que ofrece
un retrato sicológico de dos personajes en busca de la posesión
de un hombre que al final no adquiere importancia, pues lo
fundamental es demostrar quién es la más fuerte. August Strindberg realizó aportes al simbolismo y expresionismo a
finales del siglo XIX y es autor de obras como 'La señorita
Julia', 'El padre' y 'Sueño (Ensueño)', montada en México por
Alejandro Jodorowsky.
Dansen
Danza di morte
Di Silvia Buffa Palermo 24h, Martedì 28 Febbraio 2012
Analisi lucida e spietata della vita di coppia e dello
scontro titanico tra sessi, oltre che un'acuta riflessione
sulla vita e sulla morte. Tutto questo e molto altro in
scena al Teatro Biondo per la regia di Umberto Cantone.
Il Teatro Biondo Stabile di Palermo si getta a capofitto in
un'altra coraggiosa avventura, offrendo all'affezionato
pubblico di abbonati e non, dal 29 febbraio all'11 marzo, le
tumultuose atmosfere della commedia Dansen - in genere
tradotto come Danza di morte - dello scrittore e drammaturgo
svedese August Strindberg. Una prima nazionale che lascerà
senza parole. Il progetto dello Stabile, guidato magistralmente da Umberto
Cantone alla regia, oltre che da un grande cast di attori, è
una reinterpretazione che prende in considerazione, inoltre,
nuove suggestioni attraverso il filtro del drammaturgo
svizzero Friedrich Durrenmatt, che alla fine degli anni '60
s'ispirò a Dodsdansen per scrivere il Play Strindberg - un
gioco crudele intercalato in una delle dimensioni tipiche di
Strindberg - , eliminando gli aspetti letterari e
riscoprendo la modernità dell'autore svedese. Il testo, per come già Strindberg lo aveva immaginato,
rappresenta figure di una condizione sociale, archetipi: una
coppia su un'isola, in preda a strazianti dilaniamenti, a
causa anche dell'apparizione di un terzo visitatore che
spinge il loro conflitto all'estremo e di una domestica dai
tratti quasi onniscenti. In realtà tutti i personaggi di Strindberg - ci spiega
proprio Umberto Cantone durante la conferenza stampa di
presentazione dell'opera - altro non sono che Strindberg
stesso, sono espressioni e sfumature a lui appartenenti, di
un personaggio a tratti indeterminato, altre volte quasi
posseduto.
”En dåres försvarstal” börjar som glödande kärleksskildring
men övergår i oförblommerat kvinnohat. Var August Strindberg ett
offer för sin samtid när han skrev sin äktenskapsskildring eller
var han tvärtom före sin tid?
På internationella kvinnodagen den 8 mars diskuteras Strindberg ur
ett feministiskt perspektiv under ett panelsamtal på Stockholms
stadsbibliotek. Bland deltagarna finns författaren Maria-Pia
Boëthius, genusvetaren Linus Fremin och litteraturvetaren Anna
Cavallin.
Barnteater: Jubal utan jag August Strindbergs Intima Teater/Unga Roma Lillan och pappa
Marionetteatern/Stockholms stadsteater
Strindbergsåret påverkar också barnrepertoaren. På dramatikerns
egen Intima teater ges i samarbete med Unga Roma en bearbetning
av hans saga Jubal utan jag (från 5 år). Lotta Gruts text väver
samman sagans sedelärande moral med en samtida betoning av hur
det förtryckta barnet återerövrar sin rätt till egen vilja. Också teatern får spela en huvudroll. Publiken välkomnas av
skådespelerskan Harriette Boss (!), ett porträtt av Strindberg
tronar i fonden och en minivariant av teatern tar plats på
scenen. Sagan handlar om pojken Gustav Klang som fostras till att
undertrycka sitt jag, men sedan under artistnamnet Jubal blir
idol och förlorar sig i narcissistiskt självförhärligande. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/scen/underbart-valspelad-lillan-och-pappa-august_6884565.svd
Vapenexport, privatisering, posttraumatisk stress
Av Tomas Håkanson Stockholm Fria 27 februari 2012
Politiken står i fokus för många av Stockholms fria teatrar i
vårens program, men även tunga ämnen som ondska och död samt än
och annan ljusglimt från sagornas värld. Och Strindbergsåret går
inte att komma undan. Tomas Håkanson presenterar en del av
utbudet och tipsar om vad du inte bör missa.
Det är Strindbergsår i år. Det märks verkligen på de stora
teatrarna. Under våren spelar Dramaten Spöksonaten samt
sidoprojekten Satans Strindberg och Strindberg ut och in.
Stadsteatern spelar Dödsdansen, Fröken Julie och Ett drömspel,
och på bägge teatrarna spelas Till Damaskus. Och hur ser det ut bland de fria teatrarna? Jo, Strindbergs intima
teater kör bara Strindberg hela våren, namnet förpliktar ju. De
började redan i december med en underbart utflippad version av
Lycko-Pers resa (nu slutspelad). Den 25 februari är det premiär
på Jubal utan jag, en barnföreställning i samarbete med
gotländska Unga Romateatern efter en av Strindbergs sagor. Den
handlar om Jubal som blir rik och berömd och inte låtsas kännas
vid sina gamla vänner och släktingar. Men en morgon ser han inte
längre sig själv i spegeln. Den är tom! Vart tog han vägen? Den
20 april har teatern premiär på Fröken Julie i en version av och
med Anna Pettersson. Enligt egen utsago vill hon genom denna
enkvinnasversion flytta fokus ”från de yttre omständigheterna
till de inre komplexa drivkrafter, drifter och motsättningar som
ryms inom en människa.” Anna Pettersson har tidigare gjort
egensinniga soloföreställningar där hon leker med publiken och
teaterformen. Det ska bli spännande att se vad hon kan göra av
detta naturalistiska ärkedrama. Läs mer:http://www.stockholmsfria.nu/artikel/92083
Släktforskning August Strindberg och hans okända släkt
Av Roland Classon Helsingborgs Dagblad 2012-02-27
Visste ni att August Strindberg härstammar från en bondesläkt i
Strinne i Ångermanland – och att han hade åtta syskon? Här är
berättelsen om släkten Strindberg, som innehåller mer än 1 200
personer.
Att August Strindberg var författare, dramatiker, konstnär och
journalist känner säkert de flesta till. Han var – och är –
ständigt omdiskuterad. Men alla känner kanske inte till att han hade en mycket stor
släkt. Och han var sannerligen inte den ende som bar efternamnet
Strindberg. Visste ni till exempel att August Strindberg hade
åtta syskon? Det som fascinerar är också att det finns så mycket gamla
fotografier bevarade. Så passa på och njut av vårt lilla
porträttgalleri. Den som håller reda på alla släktingar är Håkan Wasén (f 1945),
Linköping. Han är journalist och ordförande i Strindbergska
släktföreningen. Det är han som nu ger oss möjligheten att ta
del av alla dessa fina bilder. – Min morfars mor Louise Strindberg och August Strindberg var
kusiner, säger Håkan Wasén. Han är redaktör för släktboken ”Strindberg från Strinne” och här
pågår en ständig uppdatering av nya släktingar. – Det är ett väldigt roligt detektivarbete. Tack vare internet och
Facebook får jag många fantastiska kontakter. Det vi hittar i
form av teckningar, brev, bilder och berättelser bevarar vi som
en kulturskatt. Just nu håller jag på att reda ut en släktgren i
Mexico, säger Håkan. Läs mer: http://hd.se/familj/slaktforskning/2012/02/27/august-strindberg-och-hans-okanda-slakt/
Genom Strindbergs lins
Av Sören Sommelius Helsingborgs Dagblad 27 februari 2012
Sören Sommelius om vandringsutställningen av Strindbergs foto som
nu nått Lund.
Foto. Under Strindbergsåret uppmärksammas inte bara August
Strindbergs författarskap och måleri utan också hans
fotografier. Som fotograf är han knappast lika unik som i de
båda andra rollerna. Ändå ger hans fotografier speciella
ingångar till hans person. Det gäller både hans nyfikenhet bakom
kameran för det då helt nya mediet och hans sätt att posera
framför objektivet, där han gestaltar sig själv. Kulturen i Lund visar under vårvintern en utställning med
fotografier av Strindberg, en vandringsutställning sammanställd
av Strindbergmuseet i Stockholm med första anhalt i Lund. Läs mer: http://hd.se/kultur/konst/2012/02/27/genom-strindbergs-lins/
TV-matchen vanns av - Strindberg
Av Unto Seppälä Sourze 27 feb 2012
Kommersiella kanaler förlorade redan vid uttagningen på grund av
ensidigt amerikanskt utbud och enormt långa reklampauser.
Matchen i TV:s lördagsunderhållning är avgjord. De nominerade var: SVT 1 med Melodifestivalen i Malmö, SVT 2 med
Strindbergs Gustav III, finsk TV med finalen i Finlands
melodifestival, tysk TV med Carmen Nebel. Kommersiella kanaler förlorade redan vid uttagningen på grund av
ensidigt amerikanskt utbud och enormt långa reklampauser.
Strindbergs Gustav III vann. Han är makalös, den där Strindberg.
Jag ångrar inte att jag tittade på pjäsen från 1974 med många
gamla, redan bortgångna, duktiga skådespelare. Det är inte många
som slår Strindberg och dessutom lyckades han få sina
vänstersympatier med i skådespelet. Han fick också med sin
avsmak mot kungamakten. Det var skönt att titta på, mitt i denna
rojalistiska Estelle-yra som har ockuperat Sverige. Senare läste jag i tidningen att finlandssvenska Pernilla Karlsson
vann i Finland. Hon sjöng sin låt på svenska. Så, i
Eurovisionstävlingen i Baku får vi och miljoner andra höra
svenska från estraden. Det var länge sedan sist. (Vissa menar
att om 100 år är engelskan helt dominerande även i det civila
livet. Svenskan blir ett nostalgiskt språk som engelskan har
flyttat till små isolerade öar på landsbygden. Och Strindberg
läses bara i engelsk översättning). Som mångårig invandrare i Sverige (jag har betalat skatt i Sverige
i 53 år) blev jag glad när Lisa Miskovsky och Danny Saudeco gick
vidare till Globen. Lisas mor är från Finland och hennes far
från Tjeckien. Dannys mamma är boliviansk och pappan är från
Polen. Tysk TV och Carmen Nebel, henne kan man bara älska. Hon är
programledare för underhållning som brukar ta 2,5 timme. Hon är
så närvarande och proffsig...
Cuentos de Strindberg, por primera vez en español Un volumen reúne relatos del autor, de quien este año se cumple
el centenario de su muerte
El Universal Cultura, Madrid | Domingo 26 de febrero de 2012
Existencial, irreverente, crítico, genial y padre del teatro
moderno. Así se podría calificar sucintamente al escritor y
dramaturgo sueco August Strindberg, de cuya muerte se celebra
este año el centenario, por lo que se publica una recopilación
de doce cuentos ilustrados, inéditos en español. Los dibujos originales los realizó Throsten Schonberg en 1915,
para acompañar la edición original del libro, que agrupaba unos
breves cuentos escritos en 1903 por un Strindberg (Estocolmo
1849-1912) que, a pesar de dejar constancia de su acerada
crítica social y su visión tormentosa, se mostraba en ellos
mucho más metafórico, colorista e imaginativo. Publicado por Nórdica Libros, los "Cuentos" de Strindberg han sido
traducidos por Francisco Uriz, poeta, dramaturgo, premio
nacional de traducción por su "Antología" de la poesía nórdica y
uno de los más grandes expertos en el autor sueco. "Strindberg era un bárbaro cuando criticaba a la sociedad
burguesa, la Academia sueca o la monarquía -explica Uriz-, y en
estos cuentos hay alguna muestra de ello, como en el titulado
'Los cascos de oro de Alleberg', en el que critica a los reyes
suecos y termina diciendo que se han bebido todo el país y se
han hipotecado a las potencias extranjeras". Leer más:
http://www.eluniversal.com.mx/notas/832600.html
Strindbergs drömska dramatik blir galen och politisk
SR, P4 Kultur söndag 26 februari 2012
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Och författaren,
dramatikern och konstnären uppmärksammas runt om i hela landet
under våren, inte minst på de olika teaterscenerna. I veckans P4
Kultur möter vi två av regissörerna som tagit sig an Spöksonaten
och gjort nya tolkningar av Strindbergs drömska dramatik.
I vår sätts flera av August Strindbergs pjäser upp, men det är
inte hans berömda realistiska pjäser som Fröken Julie som
spelas. I stället är det främst dramatiken där drömmar och
associationer styr som dominerar på scenerna och den som vill
kan se tre uppsättningar av Spöksonaten, två av Ett drömspel och
två av Till Damaskus. I dagarna har två helt olika uppsättningar av Spöksonaten premiär.
En pjäs om ett hus där en spöksupé pågår - och som kan tolkas
och sättas upp på helt olika sätt. P4 Kulturs Hedvig Weibull har
mött regissören Malin Stenberg på Dramaten. I sitt projekt
"Satans Strindberg" utmanar hon bland annat den mer
traditionella uppsättningen av Spöksonaten som samtidigt spelas
under samma tak. Och regissören Andreas Boonstra på Moment:teater kopplar pjäsen
till nutida Sverige och aktuell politik i Nya Spöksonaten. Där
står kampen mellan Socialdemokraterna och de konservativa, och
Olof Palme får en central roll. P4 Kulturs krönikör Amanda Ooms har också tagit sig an Strindberg
och funderar på hans fotspår. – Undrar om han hade stora fötter, lika stora som hans ord kunde
uppfattas. Eller var de kanske små och nätta?
With The Ghost Sonata
August Strindberg travels to Iran
Iran Book News Agency, 25 Feb 2012
Javad Atefeh is converting August Strindberg's plays into Persian.
The Ghost Sonata is the first play to appear with his
translation. IBNA: Poet and translator Javad Atefeh said: "I have translated 16
plays of August Strindberg within the last four years, including
'The Ghost Sonata', 'Pariah', 'A Dream Play', 'To Damascus',
'The Father' and 'Easter'. 'The Ghost Sonata' is the first of
the series that is published and the rest will be gradually
released in the future."
"Despite Strindberg's widespread fame and his influence over
modern theater of the world, very few of his works have been
translated into Persian and while suffering from poor
translations, they were even out of print and theater students
had to purchase low quality offsets of them," he added.
Atefeh added: "Strindberg's thought and works are missing in our
academic sphere. To my surprise, I found a translated play
titled 'Firewood' ascribed to Strindberg that I could not find
any authentic source in Strindberg's body of works. Of course,
he has some more plays and short stories that I did not see them
necessary to be converted into Persian because they make loads
of references to Scandinavian culture that are unknown to us."
"The Ghost Sonata" (Spöksonaten) is a play in three acts. Written
in 1907, it was first produced at Strindberg's Intimate Theatre
in Stockholm on 21 January 1908. Strindberg took the title from
Beethoven's Piano Sonata No. 17. "The Ghost Sonata" is a key
text in the development of modernist drama and a vivid example
of a chamber play. In it, Strindberg creates a world in which
ghosts walk in bright daylight, a beautiful woman is transformed
into a mummy and lives in the closet, and the household cook
sucks all the nourishment out of the food before she serves it
to her masters.
Atefeh's rendition of Strindberg's "The Ghost Sonata" is published
by Afraz Publications in 80 pages.
Med anledning av det pågående Strindbergåret, tar sig
teatergruppen Unga Roma för första gången an August Strindberg.
På lördag har barnföreställningen "Jubal utan jag" premiär på
Strindbergs intima teater, vid Norra bantorget i Stockholm.
Repetitionerna pågår in i det sista. - Det känns jätteroligt och pirrigt. Det är världspremiär, den här
novellen eller sagan har aldrig tidigare satts upp. Allt annat
Strindberg skrivit har ju gjorts, men inte den här, säger
regissören Karin "Kickan" Holmberg. Föreställningen, som vänder sig till barn mellan fem och nio år,
bygger på Strindbergs novell med samma namn, från samlingen
"Sagor".
Strindberg var yrkesverksam under en turbulent epok i Sveriges
historia. Det var borgerlighetens glansperiod, men också
inledningen på dess reträtt. Sveriges ekonomi och städer växte
våldsamt. Många av vår tids storföretag grundades, Ericsson,
LKAB, ASEA, Alfa Laval, men fram trädde också en organiserad
arbetarrörelse. Jämställdheten vann framgångar och kvinnorna
klev från hemmen ut på arbetsmarknaden samtidigt som syfilis och
prostitution spred sig. Här, vid tröskeln till 1900-talet, red
Strindberg på utvecklingen. Ständigt i konflikt, ständigt
upprorisk, ständigt beredd att höja tonläget för att höras. Föreläsningar (Klicka på respektive länk för mer information och anmälan)
Se cumplen en este 2012 cien años de la muerte de August
Strindberg, una efeméride idónea para volver a un dramaturgo
siempre presente en los escenarios y que ha sabido mantenerse
tan decimonónico como actual. Strindberg (Estocolmo 1849-1912),
gran figura sueca y dramaturgo de aparentes frialdades que
esconden insatisfacciones y rebeldías, influyó en Pirandello,
Beckett y Bergman, entre otros muchos. Bien está en cualquier
caso el ciclo que le dedica el Círculo de Bellas Artes, con tres
montajes: «La Señorita Julia» (ya en cartel, hasta este
domingo), «El Pelícano» (del 7 al 11 de marzo) y «Asufre» (del
18 al 22 de abril). A una conferencia y una mesa redonda sobre el autor, les sigue
estos días «La Señorita Julia». Con versión y dirección de
Manuel De, esta propuesta de la compañía La Saraghina de
Stalkeer revisa el que acaso sea el drama más conocido del
autor, que reúne en una noche a una joven y su criado en una
serie de juegos, ajenos a las diferencias sociales y la lucha de
clases, que marcan el destino de los dos jóvenes. «El Pelícano» es otro de los grandes textos de Strindberg: una
familia burguesa venida a menos en los comienzos del siglo XX
pasa frío y hambre, con una figura dominante, la madre, que
asfixia con su presión. Strindberg aborda no sólo un retrato
social, sino humano, con sumisiones y crueldades, abusos y
misoginia. Tono Berti dirige esta versión de la compañía Escena
Cero. Más libre es «Asufre», dirigido por Gemma Beltran, obra que mezcla
«Infierno», de Strindberg, con fragmentos de la «Divina
Comedia», de Dante, «A puerta cerrada», de Sartre, «El proceso»,
de Kafka, y el «Fausto» de Marlowe (que estos días puede verse
también en el Canal), además del de Goethe. Un cabaret literario
con baile, música, poesía y parodia de la compañía Dei furbi
para viajar a los círculos del infierno.
- Cuándo: hasta el 22 de abril. -
Dónde: Círculo de Bellas Artes. Madrid.
- Cuánto: 12 euros. Teléfono. 91 360 54 00.
Von Patrick Wildermann Der Tagesspiegel 23.02.2012
SCHAUBÜHNE Thomas Ostermeier beleuchtet in „Fräulein Julie“ die
soziale Ungleichheit in Russland.
Das Moskauer Theater der Nationen ist ein Bau mit glanzvoller
Historie. Hier fand die Uraufführung des „Iwanow“ statt, hier
begegneten sich Tschechow und Stanislawski zum ersten Mal. 20
Jahre lang stand das Haus leer und verfiel, bis es für zig
Millionen aufwendig rekonstruiert wurde. Eigentlich wollte
Thomas Ostermeier auf keinen Fall die feierliche Wiedereröffnung
mit seiner Gastinszenierung von Strindbergs „Fräulein Julie“
bestreiten, zu bedeutungsbelastet war ihm das. Aber dann wurde –
„russische Salamitaktik“ – die ursprünglich geplante
Auftaktpremiere verschleppt und schließlich verschoben. „So war
es auf einmal Fakt, dass wir eröffnen“, erzählt der
Schaubühnen-Chef.
Breven tar över essän RECENSION: Skrifdon och papper, brefkort,
frimärken kastar nytt ljus på Strindbergs liv och brevskrivande.
Andreas Jakobsson störs dock av att breven skär sig med resten.
Av Andreas Jakobsson UNT 23.2 2012
Elena Balzamo Skrifdon och papper, brefkort, frimärken. Fyra essäer om
Strindberg Lind & Co
Bäst: Elena Balzamos stora kunskap om ämnet. Sämst: Att Strindbergs brevspråk ges för mycket utrymme och stjäl
kraft från resten.
Strindberg är inte bara en av litteraturhistoriens flitigaste
brevskrivare utan även en av de vassaste och mest utflippade.
Adressaterna till författarens brev visste sällan riktigt var de
hade honom. Han använde breven för att testa litterära idéer,
för att tänja på språket, för att bikta sig, för att locka, för
att utpressa, för att sälja arbeten, för att tigga och förstås
för rent praktiska spörsmål i en tid då det inte bara var att
klämma i väg ett mejl eller ett sms.
Strindberg petig med papper och penna Valde med omsorg redskapen till sina 9000 brev
Av Claes Wahlin Aftonbladet 21.2 2012
Recension: Elena Balzamo, Skrifdon och papper, brefkort, frimärken
Strindberg var en flitig brevskrivare, över 9 000 blev det, som i
dag kräver 22 rejäla volymer. Till franska har Elena Balzamo
översatt ett urval, vilket gav henne goda skäl att skriva om
Strindberg som brevskrivare; fyra essäer under den gemensamma
titeln Skrifdon och papper, brefkort, frimärken (Lind & Co). Den vikt Strindberg lade vid vilket slags penna och vad för
papperssort som användes var stor och kan jämföras med vår tids
skrivande människors val mellan pekplattor och tangentbord, där
de senares återfjädring spelar roll. Den längsta essän rör Strindbergs brev till sina barn, vilka
kanske kan förvåna den som i första hand ser honom som en giftig
och egocentrisk skribent. Barnen, i alla fall så länge han var
gift med deras mor, visar han en omsorg och kärleksfullhet av
sådana dimensioner att pjäsen Fadren kommer i ny belysning. När
han mot slutet av sitt liv börjar tjäna pengar ser han till att
sörja för dem, även om han emellanåt kunde ilskna till över
enskildheter. Han tecknade också i breven, framför allt i unga år. Inte nog med
att valet av adressat bestämde storlek på brevpapperet, det går
också att spåra en logik kring tecknandet. Främst fick familjen
ta del av dem, men också mottagare som själva var tecknare eller
konstnärer, som Carl Larsson. Och det värsta som kunde hända Strindberg när han hade ont om
pengar, det var att inte ha råd med papper och frimärken.
Ungefär som den handlingsförlamning som i dag kan uppstå när
uppkopplingen släcks ned.
Teater Spöksonaten – snabbare och bättre än Mats Ek Regi: Malin Stenberg Dramaten Scenografi: Jan Lundberg. Kostym: Barbro Hellsing, Jan Lundberg. Medv: Lotta Tejle, Mattias Silvell, Martin Wallström, Sofia
Pekkari, David Mjönes.
Satans Strindberg heter en serie experimentella produktioner
signerade Malin Stenberg och som under våren kan ses på
Dramatens pyttescen Lejonkulan. Först ut är hennes version av Spöksonaten som hon lite kaxigt
hävdar ska bli både snabbare och bättre än Mats Eks hyllade
uppsättning som just nu spelas på samma teater. Med Spöksonaten – snabbare och bättre än Mats Ek, verkar Malin
Stenberg ha inspirerats av PotatoPotato-konceptet,
scenkonstkollektivet i Malmö som sedan några år kör något som de
kallar ”Lite billigare Lite sämre”, föreställningar som tolkar
en annan. Som senast deras version av Teatr Weimars
Ibsendekonstruktion 1: Gengångare, ett koncept som även 1 2 3
Schtunk tangerar när de utmanar världsdramatiken med egna och
improviserade versioner.
Una traduzione e una messa in scena che, senza sovrapporsi
al testo, come non mai, raccontano l’autore
Teatro Eliseo:
la Signorina Giulia
di Strindberg
Di: Franzina Ancona Rinascita 20 Febbraio 2012
La follia e il socialismo romantico, esaltato e poi l’odio per
l’ordine costituito, per la morale borghese, l’interesse
appassionato per la problematica sessuale, naturalistica. Tutto
questo prima della grande svolta, riflessa in “Inferno” del
1897/8, quando il “maudit” August Strindberg, lascia la strada
del naturalismo e si avvia per le vie tortuose del proprio
tormento, delle allucinazioni, delle crisi mistiche alla ricerca
di quel ponte invisibile verso il soprannaturale. Ma intanto il primo Strindberg ha avuto il tempo di firmare alcuni
capolavori, “Olaf”, “Gustavo Vasa”, (ed è il dramma storico), “I
Creditori”, “Il Padre” e questo “Signorina Giulia” del 1888,
oggi presente nella stagione del Teatro Eliseo in una traduzione
e in una messa in scena eccellenti che, pur senza sovrapporsi al
testo, sembrano come non mai raccontare l’autore. Leggete il sito: http://www.rinascita.eu/index.php?action=news&id=13288
Bergmanfestivalen
Av Anna Ångström SvD 20 februari 2012
Dramaten laddar för den andra internationella Bergmanfestivalen
med sex gästspel från Europa. Fokus riktas österut men
festivalen ramas in av Schaubühne från Berlin, som öppnar med
Lars Noréns Demoner i regi av den hyllade Thomas Ostermeier.
En festival som är nyfiken, gränslös och borrar i konstens kärna
och som ger upphov till energi, samtal och möten - så vill
Dramatenchefen Marie-Louise Ekman, festivalchefen Seppo
Laukkanen och chefsdramaturgen Magnus Florin karaktärisera
Bergmanfestivalen. Den första festivalen i Bergmans anda
genomfördes 2009 då Staffan Valdemar Holm var teaterchef. Den här gången ska festivalen livesända de flesta samtalen på
webben och uppsättningarna kommer att inta såväl
repetitionssalar i Dramaten som Globens annex, där Katie
Mitchells tekniskt avancerade och från Avignonfestivalen
omtalade Fröken Julie kommer att spelas. Med livefilm och
liveljud förvandlas Strindbergs pjäs till en ritual som publiken
måste ta sig igenom utifrån Kristins perspektiv. Fröken Julie kommer från högintressanta Schaubühne i Berlin. Dess
konstnärlige ledare sedan 1999, Thomas Ostermeier, var redan
idag på Dramaten och berättade om sitt arbete. Läs mer:http://www.svd.se/kultur/bergmanfestivalen_6866163.svd
Deutschland
Der Verteidiger als Menschenfreund
Von Gerhard Stadelmaier Frankfurter Allgemeine 18.2 2012
Er schrieb Theatergeschichte und gehörte zu den wichtigsten
Regisseuren im deutschsprachigen Raum: Thomas Langhoff. Nun ist
er im Alter von 73 Jahren gestorben.
Er kam von außen. Und gehörte drinnen, hüben wie drüben, nur
distanziert dazu. Ein Kind der Emigration, geboren 1938 in
Zürich, wohin sein Vater, der kommunistische Schauspieler und
Regisseur Wolfgang Langhoff, ein expressionistischer Realist,
vor den Nationalsozialisten geflohen war, mit dem er nach dem
Kriege ins Ost-Berliner Theaterneuland zog. [...]
Es waren vor allem die Dramatiker der vorletzten Jahrhundertwende,
die Tschechow, Ibsen, Gorki, Strindberg, Hauptmann, die sein
Feld waren: Bürger, aus der Zeit gefallen, die über sie
hinweggeht, und die das Zeitvergehen als größtes Unglück
empfinden, das sie mit letzten Lüsten, Sehnsüchten und Bosheiten
zu parieren versuchen, worin Langhoff weniger ihren verdienten
Untergang, mehr ihren humanen Lebensmut entdeckte. [...]
Zum Beispiel in Strindbergs „Vater“ vor ein paar Jahren im
Münchner Residenz Theater. Der Rittmeister und seine ehe- und
geschlechterkämpfende Gattin hatten da in Gestalt von Lambert
Hamel und Cornelia Froboess den Kampf auf Leben und Tod und
Vaterschaft und Zwangsjacke eigentlich längst hinter sich. Warum
sie sich dann aber noch einmal ineinander verbeißen sollten,
warum der Hass sie überfiel wie eine launische Infektion, das
machte beide so lange hilflos, bis Langhoff sie ganz zart,
leicht und nebenbei entdecken ließ, was sie da eigentlich
verzehrten – nicht Hässliches, Würgendes, Niederträchtiges.
Sondern den Nachtisch ihrer Liebe. Mehr: http://www.faz.net/aktuell/feuilleton/theater-der-verteidiger-als-menschenfreund-11655007.html
España
El Círculo de Bellas Artes celebra el centenario de la
muerte de Strindberg
El Economista 17/02/2012
Madrid, 17 feb (EFE).- El centenario de la muerte de August
Strindberg es el momento perfecto para homenajear a uno de los
dramaturgos más importantes de Suecia, en un ciclo de
conferencias y representaciones teatrales a cargo del Círculo de
Bellas Artes (CBA) que comenzará el próximo martes en la sede
madrileña de la entidad. Considerado por muchos como el mejor escritor sueco, la influencia
de Strindberg (1849-1912) en el drama moderno resulta
indiscutible, y éste será uno de los puntos a analizar el martes
en la conferencia "100 años sin Strindberg". Un acto que incluirá una mesa redonda, en la que participarán el
subdirector del museo de Strindberg de Estocolmo, Erik Höök, y
algunos de los traductores al castellano de las obras del
escritor, como Elda García Posadas o Jesús Pardo de Santaya. Y aunque practicó todos los géneros y formatos literarios, fue en
el teatro donde Strindberg sobresalió, con obras como "La
señorita Julia" o "El pelícano", las cuales serán representadas
a través del sello Escena Círculo en el teatro Fernando de Rojas
de Madrid.
"La señorita Julia", una de las piezas teatrales fundamentales del
autor sueco, se representará del 22 al 26 de febrero, en una
versión escrita y dirigida por Manuel De, por la compañía
teatral La Saraghina de Stalker.
Escena Cero representará, del 7 al 11 de marzo el "El pelícano",
en una versión dirigida por Tono Berti, mientras Dei furbi
llevará a escena "Asufre" del 18 al 22 de abril, dirigida por
Gemma Beltrán.
"Más que de 100 años sin Strindberg, se debería hablar de 100 años
con él", ha matizado hoy el coordinador del área de espectáculos
del CBA, Gonzalo García Pino, durante la presentación del ciclo,
quien ha insistido en la "gran influencia" del escritor en las
obras de autores como Luigi Pirandello, Samuel Beckett o Ingmar
Bergman. Link:http://ecodiario.eleconomista.es/cultura/noticias
Italia
A tu per tu con la Signorina Solarino Intervista esclusiva a
Valeria Solarino
Di Marilena Vinci RB Casting, feb 17 2012
Recentemente ha prestato il volto alla moglie di Garibaldi nella
fiction Rai “Anita”, al cinema l’abbiamo vista in “Vallanzasca –
Gli angeli del male”, “Manuale d’amore 3”, “Viola di mare”, “La
febbre” e “Signorina Effe”, ora Valeria Solarino torna al primo
amore, il teatro, con “Signorina Giulia” del drammaturgo svedese
August Strindberg, diretto e interpretato da Valter Malosti. Il
testo, che ai tempi della pubblicazione nel 1888 provocò
scandalo, si svolge nella notte magica di San Giovanni e mette
in scena la seduzione di Julie, la padrona di casa, e Jean, il
suo servo, sfidando le convenzioni legate alle classi sociali e
ai ruoli uomo-donna. Abbiamo incontrato la protagonista Valeria Solarino, in questi
giorni in scena al teatro Eliseo di Roma.
£3,000 goal This project ends on Monday, Apr 23rd - 11:48
ABOUT STRONGER DRAMATIST’S VISION August Strindberg’s immensely powerful and evocative short play
The Stronger (1888), a work far ahead of its time and still
relevant today, is the inspirational work upon which this short
film, of around five minutes in length, is based.
[...]
DIRECTOR’S VISION Peter Mackie Burns’ 2012 film adaptation, Stronger, remains true
to the original, but updates the dialogue and re-imagines the
drama in a contemporary milieu. It combines subtle visual
elements of melodrama and expressionism in the shooting style
and mis en scene. The shoot will take place in Glasgow, where
AUToNOMi, the production company are based.
[...]
WHAT IS NEEDED The time is ripe for The Stronger to be re-interpreted and to
introduce the author and his work to a younger, wider
international cinema audience, but to do this we need your help.
With recent cuts in public funding for film, financing
short-films, in particular, is proving increasingly difficult,
even for established film-makers. The financial support of
individuals and organisations recognising the merits of our
project is, therefore, invaliable.
[...]
HOW WE’LL SAY THANK YOU In addition to the overall sense of cultural well-being you will
get from helping to make Stronger a reality, we would like to
offer our sponsors something to show our gratitude. For pledges of:
£10 over = credit + dvd copy of the film £25 over = credit + dvd + invite to cast and crew screening £50 over = credit + dvd + invite to premiere near you and drink
(travel not included) £100 over = as above + peter mackie burns dvd box set + copy of A3
poster £250 over = the above + glasgae pub crawl with the director and
producer (travel + accommodation excluded). The more you can
give, the longer we can crawl!
Qui veut monter sur la scène du Théâtre de Lorient avec
Juliette Binoche?
Ouest-France mercredi 15 février 2012
C’est un des événements de la saison culturelle lorientaise :
Juliette Binoche se produira au Grand Théâtre fin avril. Et le
metteur en scène recherche des figurants…
Pour la pièce Mademoiselle Julie, d’August Strindberg, le metteur
en scène Frédéric Fisbach a réuni trois acteurs avec lesquels il
travaille pour la première fois : Juliette Binoche, Nicolas
Bouchaud et Bénédicte Cerutti. Mais il cherche aussi des
figurants, des amateurs de théâtre pour incarner les domestiques
du domaine et leurs familles. Les profils recherchés ? Des
hommes, femmes, adolescents…
Deux week-ends de préparation sont prévus les 24 et 25 mars et les
7 et 8 avril au Grand Théâtre. Les représentations de cette
pièce, déjà donnée au festival d’Avignon en juillet dernier,
sont programmées au Grand Théâtre de Lorient les 26, 27 et 28
avril prochains. Les inscriptions sont prises au 02 97 83 34 56
ou par mail : mellejulie@letheatredelorient.fr
Kulturetaten i Sirdal har i samråd med Riksteateret velt å avlyse
fredagens framsyning av «Frøken Julie». Grunnen er for få
førehandsselde billettar.
-Det er berre 10 selde billettar til nå. Difor har me i samråd med
Rikstateateret velt å avlyse framsyninga, opplyser konstituert
kultursjef, Gudrun Kristine Ovedal. Stykket utfordrar August Strindberg i jubileumsåret og spør: Kva
vil den unge kvinnen i dag, ho som tilsynelatande har alt?
Frøken Julie er eit psykologisk drama om friheit, maktkamp og
begjær. Dette temaet har tydelegvis ikkje vekt stor interesse hjå det
sirdalske publikum sidan det berre er førehandsselt 10
billettar. Førehandssalet skal visstnok heller ikkje gå
strykande andre stader. Men dersom du ønskjer å sjå stykket, så
blir det sett opp i Kvinesdal på torsdag og i Sandnes den 18.
februar. -Sirdølane er hjarteleg velkomne til Kvinesdal, seier kinosjef Jan
Schou. I Kvinesdal er det 35 førehandsselde billettar. -Me vil ønskje alle vel møtt til neste besøk frå Riksteatret i
Sirdal Kulturhus onsdag 21. mars. Då blir det «Teddy og Marian»,
opplyser kulturkontoret, som oppmodar om at publikum
førehandsbestillar billettar for å unngå nye avlysingar.
August Strindberg var en författare med många intressen som bland
annat forskade i kinesiska språket. Nu blir hans arbete dans tack vare Cullbergbaletten.
Att det var 100 år sedan August Strindberg dog uppmärksammas på
många sätt. Cullbergbaletten som har en tradition av
Strindbergsbaserad dans kände att det var dags för något nytt
och bjöd in två personer med nya perspektiv. Och nytänkande blev det. Det blir ett dansnummer om Strindbergs
kinesiska intresse, och ett om ikonen Srindberg. Det är teaterregissören Melanie Mederlind som tagit sig an det
kinesiska intresset, och dramaturg med fokus på att ta forska är
Marc Matthiesen som nyligen besökte Umeå. – På Strindbergs tid fanns inga Kinaforskare så han var tidigt ute
och han gjorde ett enormt arbete de sista åren av sitt liv på
något som ingen brydde sig om, säger Marc Matthiesen och
berättar att resultatet var klent för i dag ger inga forskare
mycket för Strindbergs forskning. Men ett dansverk ska det bli. Parallellt pågår ett annat arbete
under ledning av amerikanen Timan O’Donnell där man tittar
närmare på ikonbilden och hur en sådan omöjliggör levande
samtal.
Av Kent Lundholm Västerbottens Folkblad 2012/02/15
DET BLIR MYCKET Strindberg i år, men så är det ju också
jubileum: 100 år sedan den store dog. På scener runt i landet
sätts mängder med verk upp – bara Radioteatern sänder ett 30-tal
pjäser: ”Till Damaskus”, ”Påsk” och ”Ett drömspel”, för att ta
några exempel. Jag hann bli drygt tjugo innan jag blev bekant med Strindbergs
författarskap. Det var i början av 80-talet när jag och polaren
Bosse båtluffade i Grekland. I min ryggsäck låg några romaner
som skulle läsas, bland annat ”I havsbandet” av ovan nämnda
författare. Där på en nakenbadstrand på den lilla ön Antiparos,
låg jag i hettan och nöjt av språket och de märkliga
vändningarna i handlingen. För att inte tala om alla
dråpligheter. Mina plötsliga skratt fick folk att stirra
förundrat på mig. Efter den läsupplevelsen är jag ett inbitet
fan av Strindberg.
'100 años sin Strindberg'
en el Círculo de Bellas Artes de Madrid Artez blai 14 Feb 2012
Del 22 de febrero al 22 de abril, se celebrará en en el Círculo de
Bellas Artes de Madrid, la segunda entrega su sello teatral
'Escena Circulo', en esta ocasión un ciclo con conferencias,
mesas redondas y representaciones dedicadas a los cien años de
la muerte de August Strindberg en la sala Fernando de Rojas. August Strindberg nació en Estocolmo en 1849 y murió en la misma
ciudad en 1912. Considerado como el mejor escritor sueco, su
influencia en el drama moderno le sitúa a la altura del noruego
Henrik Ibsen y del ruso Antón Chejóv. Además de unas setenta
obras de teatro, escribió gran cantidad de novelas, narraciones
breves, poemas, ensayos, sátiras, libros de historia y de
viajes. Sus obras completas que comenzaron a publicarse en 1981
ocuparán cerca de 75 volúmenes. Los actos del ciclo 'Escena Círculo' comenzarán el día 21 de
febrero con una conferencia a cargo de Erik Höök, subdirector
del Museo Strindberg de Estocolmo y experto en al vida y obra
del autor sueco, En la posterior mesa redonda participarán Elda
García Posada (gestora cultura y traductoa de vaios autores
suecos), Jesús Prado de Santayana (escritor y periodista y
traductor de la poesía de Strindberg) y Martin Lexell,
colaborador de la Embajada sueca que actuará de moderador.
Del 22 al 26 de febrero se podrá ver 'La señorita Julia' en
versión y dirección de Manuel De por la compañía La Saraghina de
Stalkeer. 'El Pelícano' con dirección de Tono Bertí por la
compañía Esecena Cero, se presentará del 7 al 11 de marzo y por
fin, 'Asufre', con dramaturgia y dirección de Gemma Beltrán por
la compañía Dei Furbi se ofrecerá del 18 de al 22 de abril. Link:
http://www.artezblai.com/artezblai/100-anos-sin-strindberg-
Svarta fanor och stora svek Lars Westerberg återvänder till debatten om Strindberg.
Krönika: Lars Westerberg Helsingborgs Dagblad 14 februari 2012
Lars Westerberg. Man häpnar. När man läser allt som skrivs om
August Strindberg detta jubileumsår. Det har Crister Enander i
denna tidning (7 februari) rätt i. Däremot finner jag det
utmärkt att en kontroversiell författare förblir kontroversiell. Magnus Ringgren i Aftonbladet (29 januari) tycker till exempel det
är fel att politisera Strindbergs texter. Glömsk får man förmoda
av att den store klassikern skrivit "Röda Rummet", "Det nya
riket" och "Liten katekes för underklassen". Det är en
besynnerlig tanke att man inte får använda samhällskritiker
politiskt. Nathan Shachar artikel i Dagens Nyheter (29 januari) förtjänar
dock några ytterligare kommentarer, trots replik från Enander
och David Gedin. Shachar syfte är visserligen det vällovliga att
förhindra genikult och idoldyrkan. Läs mer:
http://hd.se/kultur/2012/02/14/svarta-fanor-och-stora-svek/
Strindbergsk blick över Europa Av Ellinor Skagegård UNT 14 feb 2012
Gottsunda och Strindberg möts i Stora landsvägen goes
Gottsunda. Föreställningen som har premiär på Gottsunda Dans och
Teater den 15 februari lyfter det angelägna ämnet migration.
– Vad är det för fel på det här samhället? frågar sig regissören
Ulf Friberg. Scenen har fyllts med sand och i mitten tronar gamla
Europa-lastpallar i oorganiserade högar. Runtomkring sträcker
sig höga stålstaket. Scenen på Gottsunda Dans och Teater är
inspirerad av ombyggnationen av Gottsunda centrum som pågår just
nu. Men den har också en annan betydelse. Läs mer:
http://www.unt.se/kultur/strindbergsk-blick-over-europa-1662823.aspx
Strindberg med hög lägstanivå Av Sebastian Johans Unt 11 feb 2012
RECENSION: Roj Friberg och Lena Cronqvist gör visserligen ingen
besviken. Men Drömvärldar blir inte mer än en ”korrekt”
utställning, skriver Sebastian Johans.
Under slutet av 1980-talet, ungefär till 100-årsminnet av August
Strindbergs ilsket desperata En dåres försvarstal, fick en norsk
grönsaksgrossist lust att be två av Sveriges främsta konstnärer
att tolka nationalskalden Strindberg i varsin påkostad
litografimapp. Grossisten hade tidigare låtit två norrmän gjuta
bild i Ibsen och uppenbarligen hade projektet, i
konstspekulationernas gyllene årtionde, gett mersmak. Lena
Cronqvist och Roj Friberg tackade båda ja och valde att förhålla
sig till ett par av Strindbergs sena och mest banbrytande
pjäser.
Konst Drömvärldar Lena Cronqvist och Roj Friberg tolkar August Strindberg Uppsala konstmuseum
______________________________________________
Dramaten: Strindberg
Margareta Sörenson ser ett Strindbergdrama om Börje
Ahlstedt.
Av Margareta Sörenson
Expressen 10.2 2012
Det finns ett fotografi av en åldrad August Strindberg som
går på en gata i kraftigt snöfall. Man kan se att han är gammal,
att han går tungt mot den snöiga vinden och att konturerna av
honom, rocken och omvärlden suddas ut av snön. En mycket vacker
bild. Också Börje Ahlstedt går med tunga steg, dryga decenniet
äldre än den gamle Strindberg. Han faller på knä inför publiken,
han vädjar och han bönar och ber: tyck om det jag gör. Låt mig
vara här och hålla på. Men han är ju där och han håller ju på. Föreställningen
Strindberg ut och in är mera Ahlstedt ut och in mot en fond av
Strindbergs författarskap, för övrigt i scenografin på till
Spöksonaten som nyligen hade bejublad premiär i Mats Eks regi.
”Strindberg ut och in”
på Dramaten, Lilla scenen, Stockholm
Av Kristina Lindquist DN 2012-02-10
För en utomstående kan det vara svårt att förstå hur det här
har gått till. Vi vet att repetitionerna av ”Darwins kapten”
föll samman i infekterade konflikter och att Börje Ahlstedt
lämnade Nybroplan under bittra omständigheter. ”Det finns en
version om Nya Dramaten. I den ingår inte jag.” skrev Ahlstedt i
sina memoarer. Ett drygt år senare kravlar han sig med publikens
hjälp upp på Lilla scenen iklädd hög hatt och mustasch. Som om
ingenting hade hänt. Det är den åldrade dramatikern vi möter. Mannen som är förvirrat
upptagen med de kroppsliga funktionerna, som häller ut sina
pjäser på scenen och sätter sig i dem som ett kinkigt barn. Han
som super och blir löjlig och minns hur allting var, via texter
ur ”Fröken Julie”, ”Ett drömspel” och ”Pelikanen”.
Strindbergsåret 2012
Pikanta detaljer om Strindbergs bröllopsnatt
Av Birgitta Rubin DN 2012-02-10
I maj kommer näst sista verket i Nationalupplagan av August
Strindbergs samlade verk. Det är ”Ockulta dagboken” som
Norstedts ger ut i en lyxig box och begränsad upplaga, 999
exemplar. 99 av dem är handbundna läderband med gulddetaljer. Boxen innehåller en stor faksimil, en typograferad version och
en kommentardel. Här utlovas pikanta avslöjanden om vad som
döljer sig under de överstrykningar Strindberg gjorde om den
misslyckade bröllopsnatten med Harriet Bosse. Författartitanen
lär skylla bristande ståndaktighet på hustruns intima delar.
Norstedts räknar med att boxen blir ett samlarobjekt och det
första exemplaret auktioneras ut på Bukowskis den 2 maj.
Käre Claes, Varför blev Strindberg författare? –– Poeten
Det klassiska svaret är att en författare inte väljer sitt yrke,
utan yrket väljer honom, en syn som går tillbaka till romantiken
och synen på konstnären som skapare i egen rätt. Tidigare
betraktades han (ni vet, det var oftast en han) på samma sätt
som vi ser på hantverkare. Författaren hade att utföra sitt värv
efter konstens alla regler bokstavligt. Reglerna och smaken
bestämdes av den intresserade adeln. Pengar tjänade den som hade hovets eller adelns gunst, ett
mecenatskap som alltid varit av betydelse för konsten. Efter
romantiken, när marknaden ersätter mecenaten, är den litterärt
syftande författaren ingen som kan räkna med att tjäna pengar. Inte heller Strindberg.
Teater Strindberg ut och in Sammanställning, medv: Börje Ahlstedt Dramaten, Lilla scenen
En åldrad man med mustasch, hög hatt och vinterrock smyger
utför väggarna. Långsamt tar han sig upp på scenen där han
knackar med käppen. Mannen på scenen lyssnar. Hur ska makterna
ställa sig till 80 minuter av strindbergiana?
Börje Ahlstedt har skapat ett mycket personligt kompilat av
Strindbergstexter och Strindbergsfakta detta jubileumsår, ett
sekel jämt efter att nationalmonumentet gick bort. Den
Strindberg han här gestaltar är uppenbarligen en man som
granskar sitt verk mer uppgivet än mätt. Ahlstedt håller fram en
svart, djupt egen skildring av den konstnärliga utsattheten –
och han ställer den obarmhärtigt mot sin egen erfarenhet av
skapandet.
”Strindberg ut och in” kallar Ahlstedt sitt verk som balanserar
på en tunn lina av osäkerhet, också för publiken som på
premiären blev något ställd. Istället för en trivsam
Strindbergsafton med roliga citat där en storartad Dramatenaktör
syresätter den strindbergska elden presenterar Ahlstedt en
nedtonad brottningsmatch mellan otillräckligt och hudlöst –
utgångspunkten för all seriös konstnärlighet. Han vänder ut och
in på sig själv med ett slags provokativt trots .
Strindberg blir årets tema på Stockholms kulturfestival.
Tidigare år har festivalen haft de nordiska grannländerna som
tema, men det stora Strindbergsjubileet gör det naturligt att
hylla författaren även då. - Aldrig tidigare har stadens kulturverksamheter samlats kring
ett enda konstnärskap på samma sätt som under Strindbergsåret.
Då är det också självklart att Stockholms egen kulturfestival
ska uppmärksamma den svensk som mer än någon annan skrivit in
Sverige i litteraturhistorien, säger kultur- och
fastighetsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) i ett
pressmeddelande.
Strindberg genom konstnärernas ögon Lena Cronqvist och Roj Friberg gjorde båda sin egen bilddramatik
utifrån Strindbergs pjäser. Nu visas deras litografier på
Uppsala konstmuseum.
Stockholm TT Spektra SvD 10 februari 2012
I slutet av 1980-talet blev Lena Cronqvist och Roj Friberg,
två svenska konstnärer med starka, egensinniga bildspråk,
kontaktade av den parisiske galleristen Edouard Weiss. Han ville
att de skulle tolka varsin valfri Strindbergspjäs i en serie
litografier som han skulle ge ut. Fribergs återkommande motiv med söndervittrade fasader passade
väl med ”Spöksonaten”, en pjäs om unken, instängd
högborgerlighet från förra sekelskiftet. Bakom garderobsdörren i
Fribergs bild väntar mardrömslika hemligheter. Lena Cronqvist tog sig an ”Ett drömspel” och gjorde en Indras
dotter med både armar och vingar, som vore hon indisk gudinna
och ängel i ett. Strindbergs glasmästare, en av dessa plågade människor som
Indras dotter träffar under sin jordevandring, vandrar sida vid
sida med sin lilla dotter, en av Cronqvist återkommande
flickgestalter. Just den är flickan har ett ovanligt snällt och
öppet ansikte. Både Fribergs och Cronqvists serier finns i Uppsala konstmuseums
ägo som visar dem 11 februari till 27 maj.
Sätt inte Strindberg på en piedestal
av Nathan Shachar Kulturdebatt
DN 2012 02 09 Litterär och mänsklig storhet är inte konvertibla
valutor. Strindberg är en litterär förebild, men moraliskt är
han ett avskräckande exempel. Det skriver Nathan Shachar i sitt
svar till Strindbergssällskapets David Gedin.
August Strindberg lämnade efter sig ett antal verk av bestående
värde. Men det största han gjorde är svårt att se i dag, så
framgångsrikt var det. Med honom drar den levande, talade
svenskan in i litteraturen; en sorlande vital kör av lågspråk,
tjuvspråk, slang och dialekter. Först när detta sker kan en
kultur skapa sig en egen romantradition. Mark Twain gjorde det
samtidigt i USA, Naguib Mahfouz litet senare i arabvärlden. Så i
en mening har vi Strindberg att tacka inte bara för Strindberg,
utan också för Hjalmar Bergman, Harry Martinson och Sara Lidman.
Det goda han gjorde är allas vår egendom, och inga privatlivets
fadäser kastar någon skugga över det.
Samma sak, fast omvänt, gäller om Strindbergs undermåliga
alster; de där han gör en religion av sina egna dillerier och
rankuner och kastar bort sin stilkonst på ovärdigt trams. De får
stå för honom, vi har ingen förpliktelse att försköna hans
motiv. Läs mer: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/satt-inte-strindberg-pa-en-piedestal
UK
Miss Julie –
The New Diorama Theatre
By Vera Litvin The Good Review 09/02/2012
The British have long been fascinated with class divisions, never more so than
today with the huge popularity of Downton Abbey and the revival of Upstairs,
Downstairs. Swedish playwright Strindberg’s 1888 play Miss Julie, performed with
great energy and verve by The Faction Theatre Co, has never been more relevant.
The stage is set for an intense night of love/lust between this play’s two main
characters: the aristocratic Miss Julia and her father’s footman, Jean.
The play is performed in a stripped down manner: the set is comprised merely of
a wooden table and chairs. Sounds offstage accompany the actions of the actors:
we hear pots clanging to demonstrate cooking etc., inviting the audience to
imagine what cannot be seen. This, and the humming of the other actors from the
back row, creates a frequently unsettling effect, in keeping with the play’s
dark psychological explorations. Read more:http://thegoodreview.co.uk/2012/02/miss-julie-the-new-diorama-theatre/
Strindberg och Ek möts i
spöksonat
Av Marita Jonsson Gotlands Tidningar 2012-02-09
Liv mot död och ondska mot godhet i en pjäs som redan fått
kultstatus
Bara några dagar efter premiären av August Strindbergs
"Spöksonaten" på hans födelsedag den 22 januari var hela
spelsäsongens föreställningar slutsålda. Pjäsen hade fått kultstatus och höjts till skyarna och
regissören Mats Ek skrivits in i svensk teaterhistoria. Läs mer: http://www.helagotland.se/noje/default.aspx?articleid=7473917
Deutschland
"Totentanz"
von August Strindberg
RSA Radio
Wann? Am 11.02.2012 um 19:00 Uhr Wo? THEATERINKEMPTEN
Beschreibung: "Totentanz" von August Strindberg ist die zweite
Eigenproduktion des THEATERINKEMPTEN in dieser Spielzeit. Regie
führt Oliver Karbus! Passend zum Spielzeitmotto
"Beziehungskiste" geht es in Strindbergs Schauspiel um ein
Ehepaar, das nicht mit, aber auch nicht ohne einander leben
kann. Das Publikum darf sich auf eine fulminante Eheschlacht mit
einem hinreißenden, eigens für Kempten zusammengestellten
Ensemble freuen!
Premiere am 11.02.12 um 19:00, weitere Vorstellungen am
12.02. sowie am 01.03. und 02.03.
Karten in allen AZ Service-Centern, Infos unter
www.theaterinkempten.de.
Kan ei handling som i utgangspunktet er relatert 100 år
attende i tid, virke litt for erotisk for det sirdalske
kulturpublikum? Bar hud er i alle fall ikkje så vanleg på scena
i Sirdal kulturhus.
Her er handlinga: Et ungt kunstnerisk team med Ingeborg Sundrehagen Raustøl i
tittelrollen, utfordrer August Strindberg i jubileumsåret og
spør: Hva vil den unge kvinnen i dag, hun som tilsynelatende har
alt? Frøken Julie er et psykologisk drama om frihet, maktkamp og
begjær. I et samfunn der sosiale medier som Facebook har blitt
en naturlig del av de flestes hverdag, offentliggjør vi stadig
mer av våre privatliv. Blir den visuelle kapitalen viktigere enn
den kulturelle og økonomiske i dagens sosiale klassekamp? Stykket har utfordret og inspirert instruktører og skuespillere
helt siden det ble skrevet. Det handler om å bryte grenser og om
å oppdage hva det koster å utfordre normer og konvensjoner. I
dag er Frøken Julie et av Strindbergs mest spilte teaterstykker.
Frøken Julie er også filmatisert, og i år vil Liv Ullmann har
regi på en ny britisk-amerikansk film basert på Strindbergs
drama. Riksteatret har valgt en ny versjon av klassikeren for
sin turné. Frøken Julie er grevens vakre unge datter. Det er
midtsommeraften og hun er alene på godset sammen med tjeneren
Jean og hushjelpen Kristin. Frøken Julie er vant til å få det
som hun vil, og i kveld vil hun danse med Jean. Og hun vil mer:
Hun utfordrer Jean til erotisk lek, og leken utvikler seg til en
duell, en kamp med livet som innsats. Den kampen kan du få med deg om du møter fram på kulturhuset 17.
februar.
K2: "Var så god och cinematografera så mycket ni vill"
- Anna Hofmann och de första
Strindbergsfilmerna
SR, Kulturradion: K1 (onsdag 08 februari kl 14:35)
Inte många känner till att Sveriges första kvinnliga
filmregissör Anna Hofmann var hemlig dotter till Oscar den II,
att hon under ett decennium dominerade Stockholms
underhållningsbransch och att hon är den enda som fått personlig
tillåtelse av August Strindberg att filmatisera alla hans
dramer. Inte heller många känner till att de första Strindbergsfilmerna
gjordes och visades för exakt hundra år sedan. Anna Hofmann Uddgren regisserar sex filmer mellan 1911 och 1912.
En av dem hette Fadren, en annan Fröken Julie . Det skulle dröja mer än 50 år innan nästa kvinna regisserade en
långfilm i Sverige. I det här programmet berättas om några glömda men viktiga
ögonblick i svensk filmhistoria, ett möte mellan kvinnligt
pionjärskap och Strindbergs dramer och om en tid när filmen gick
från ren sensation till konst för folket med hjälp av en kvinna
med näsa för underhållning.
Emelie Rosenqvist tar hjälp av filmkritikern Rune Waldecranz och
teatervetaren Marika V Lagercranz essäer, tidningsklipp och
släktingars efterforskningar. Hon har tagit med sig mikrofonen i
Annas fotspår för att försöka förstå hur det gick till. Lyssna:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3050&artikel=4943512
Linköpings universitet (LiU)
Strindberg och religionen
MyNewsDesk Pressmeddelande 2012-02-08
Dryga dussinet forskare möts i Vadstena i mitten av februari för
att fördjupa sig i August Strindbergs förhållande till
religionen. Konferensen är ett samarbete mellan Linköpings
universitet och stiftet. Författaren August Strindberg förknippas väl inte i första hand
med religiös förkunnelse. Men att han hade en mångbottnad
relation till religionen vittnar inte minst dramerna Påsk och
Till Damaskus om. Det säger Martin Hellström, litteraturvetare
vid LiU, som hjälper till att ordna konferensen Strindberg och
religionen. I år firas ju Strindbergsåret, hundra år efter
författarens död. - Strindberg gick från ren ateism till ett sökande, han drogs
till spiritismen och nosade också på buddhismen. Man kan säga
att han var modern i sin tro. Den handlade om privatreligion,
medan han var oerhört kritisk till kyrkan som han såg som en ren
maktinstitution, säger Martin Hellström Att konferensen hålls i Vadstena är ingen slump. - Strindberg skrev mycket om Birgitta. Vad en nation gör av sina författare, hur de firas, är en annan
fråga som konferensen ska belysa. Ingemar Lindaräng ska i sitt
anförande resonera kring diskrepansen mellan firandena av Linné
och Birgitta, jämfört med Strindberg. Medan miljontals kronor
satsades på de första två, så har inga pengar alls allokerats
från regeringen för att fira Strindbergsåret.
La jeune bande dessinée
suédoise, d’Angoulême à Paris
Par Pierre Gris BoDoï 7 fév 2012
Retour sur une expo visitée au dernier Festival d’Angoulême,
bientôt visible à Paris, créée par de jeunes auteurs suédois :
La Vie n’est pas pour les amateurs.
>L’écrivain et dramaturge August Strindberg (1849-1912) est
probablement l’une des plus célèbres figures de la littérature
suédoise – même s’il y a fort à parier que son compatriote Stieg
Larsson l’ait récemment devancé avec sa trilogie Millenium. A
l’occasion du centenaire de sa mort, et dans le cadre de l’année
Strindberg 2012, une poignée de jeunes auteurs suédois de bande
dessinée, triés sur le volet, ont été invités à présenter leur
travail en rapport avec l’œuvre du maître. « La vie n’est pas pour les amateurs », nous interpelle,
énigmatique, une inscription à l’entrée de l’espace de
l’exposition, que l’on devine émaner de la bouche de l’écrivain.
A droite de celle-ci, Strindberg nous jette un regard sombre,
difficilement déchiffrable, comme pour nous mettre en garde.
L’on comprend alors que nous avons là affaire à l’un de ces
personnages, dont le caractère a marqué à jamais les esprits et
l’œuvre, traversé les âges. La dizaine de dessinateurs invités ont pour mission de nous
livrer – sous forme de dessins ou planches de bande dessinée,
ainsi qu’un court film d’animation – leur vision de cette icône
qu’est Strindberg ; certains d’entre eux avaient déjà réalisé
des adaptations de ses textes, tandis que d’autres s’y sont
plongés pour l’occasion. Le contenu s’avère globalement assez
décevant : les planches de BD présentées ne sont finalement pas
légion et, qui plus est, uniquement proposées dans leur version
originale – le catalogue et ses traductions permettent néanmoins
de remédier à ce problème de langue. Ce qui, pour une exposition
pensée comme un pont entre les cultures, fait tout de même
mauvaise impression… Fort heureusement, la scénographie de
l’ensemble parvient à retenir l’attention, et certaines des
illustrations, agrandies à taille humaine et imprimées sur
papier cartonné, indéniablement, séduisent.
Av Crister Enander - Krönika Helsingborgs Dagblad 7 februari 2012
Crister Enander retar upp sig på Maria Schottenius, Nathan
Shachar och Ulrika Kärnborgs försök att förminska författaren
August Strindberg detta jubileumsår.
Crister Enander. Jag läser Aftonbladet den gångna helgen och
hittar en mycket förvirrad bredsida riktad mot August Strindberg
signerad Ulrika Kärnborg. Hon skriver bland annat att Strindberg
kom på att han "kunde göra karriär på kvinnohat". Den som äger den minsta kännedom om vad som hände när Strindberg
– utan tvekan med misogyna drag – försökte skildra äktenskapets
och samvarons baksidor måste bli generade och pinsamt berörda
över denna bottenlösa okunnighet.
STRINDBERGSÅRET 2012
Strindberg blev också påhoppad
Kulturdebatt DN Publicerad 2012 02 06
August Strindbergs vrede var inte så irrationell som
Nathan Shachar låter förstå. De flesta som han gav sig på hade distanserat sig från
honom eller hotat hans ställning. Det skriver Strindbergssällskapets David Gedin.
Förra söndagen gjorde (29/1) gjorde Nathan Shachar en lång
genomgång av August Strindbergs karaktärsmord på alla dem som gick
honom förnär. De var många – nästan alla – som plötsligt upptäckte att
avståndet mellan att närma och förnärma inte var längre än mellan
pennspetsen och papperet.
Men Strindbergs vrede var inte så irrationell som Nathan
Shachar låter förstå. Bland annat skriver han att Strindberg och Oscar Levertin,
hans ”värsta fiende”, inte hade någon personlig kontakt och att det inte heller
utväxlades brev. Tvärtom tog Levertin redan 1884 kontakt när Strindberg var
i Schweiz, antagligen med ett av dåtidens vanliga smickrarbrev.
Strindberg visar sig redan
ha läst hans debut,”Från Rivieran” och svarar: ”Ni, Herr
Levertin, som är den enda med stor talang af Det Unga Sverige[…]!” Året efter har
han läst Levertins tredje
samling ”Konflikter” och skriver från Paris ”Kära
Levertin! Nu har Sverige fått en författare och nu tillhör jag det förflutna. Det var fan
till berättelser […]” Dagen därpå skickar han ett lika entusiastiskt brev om
boken till Heidenstam. Berömmet är ovanligt, Strindbergs entusiasm flödar i
breven, men sällan över
hans samtida kollegers arbeten.
21 april färgas Stockholm
lila, för då är det dags för årets Kulturnatt
MyNewsDesk Pressmeddelande 2012-02-06
Och Kulturnatten kommer även färgas av att det är
Strindbergsjubileum! Under natten kommer Strindberg dyka upp i
flera olika skepnader och roller. Bland annat stannar SL:s
konstvisningar vid ”Strindbergsstationen”, metallformgivare
visar föremål och smycken för flanörer och i kyrkan diskuteras
Strindberg och religionen. - Det roliga med att ha Strindberg som tema är att det finns så
många olika kulturinstitutioner med olika infallsvinklar, vilket
gör att man kan få en väldigt bred bild av Strindberg både som
privatperson, ung, gammal, dramatiker, vetenskapsman osv säger
Philippa Norman, projektledare Stockholms Kulturnatt
Kungliga biblioteket och Bernadotte-biblioteket är båda
nykomlingar i Kulturnatts sammanhang och tillika två av
Strindbergs arbetsplatser. En ytterligare ny deltagare i
Kulturnatten är Stadsarkivet som presenterar dokument som
berättar om August liv från vaggan till graven. Där kan man
kolla in vilka betyg han hade och varför han drogs inför rätta
för både misshandel och ärekränkning.
Den ockulta dagboken kommer framföras på olika sätt under
kvällen. Nordiska museet har en maratonläsning ur boken och
visar den även i original. Stockholms Stadsteater bjuder på en
reading under ledning av Ole Anders Tandberg. Redingen är en
förstudie till en uppsättning som kommer senare i år. Regissören
testar att låta 7 män och en kvinna representera olika tillstånd
och personligheter.
Förutom Strindberg bjuder natten på en massa annat roligt. De
flera av stans museer, hemgårdar och gallerier kommer ha öppet
mellan 18 och 24 och ha fri entré. http://www.kulturnattstockholm.se
När Uppsala stadsbibliotek hyllar Strindberg under det kommande
året så är det kvinnorna som hamnar i fokus. Den 5 mars besöker
Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria och genushistoria,
biblioteket.
Hon talar då om genuskonflikten på Strindbergs tid och om hans
tankar om Mannen och Kvinnan. Tisdagen den 27 mars talar
filosofie doktor David Gedin om Strindberg som å ena sidan
”kvinnohataren” och den andra som skapare av kärleksfulla
kvinnoporträtt. 13 april kommer författaren Lena Einhorn att
berätta om sin bok Siri som handlar om Strindbergs första fru,
Siri von Essen.
Temat Strindberg och kvinnorna genomsyras av en rad
programpunkter och fortsätter även under hösten. Dessutom
utlovas andra program på andra teman under det som är
stadsbibliotekets Strindbergsår.
Nu vill alla krama
Strindberg
Ulrika Kärnborg påminner om
att August och grabbarna gjorde karriär på kvinnohat
Av Ulrika Kärnborg Aftonbladet 2012-02-05
Sveriges genom tiderna mest berömda, hatade och älskade skald
kommer i år att vara på tapeten överallt och hans dystra ögon
kommer att stirra vilt på oss från affischerna. Det är makterna,
kommer vi att muttra när saker och ting går fel, och så kommer
vi att bli påminda om att vi kanske ändå inte är så rationella
som vi önskar vi vore. Som vanligt när det är jubileum kommer nästan alla att försöka
göra August Strindberg till ”sin” författare, och eftersom
Strindbergsforskningen är motsägelsefull så finns det strålande
möjligheter till egna tolkningar av det enorma författarskapet.
Inte minst kommer många att lockas av ännu en chans att lägga
Strindberg till rätta. För så konstigt går det till i världen
att den som en gång försågs med giftstämpel av hela det svenska
etablissemanget, hundra år senare nästan kramas ihjäl av samma
etablissemang. Sextiotusen stockholmare lär ha följt begravningståget i maj
1912, vilket måste vara rekord. Redan då var Strindberg alltså
kult – själva arketypen för en stor ande – och min farmor som
växte upp i innerstaden brukade under seklets första decennium
spionera på den sammanbitne skalden under dennes
morgonpromenader längs Drottninggatan.
Uppsala konstmuseum uppmärksammar 100-årsminnet av August
Strindbergs död med en ny utställning ur museets samlingar.
Konstnärerna Lena Cronqvists och Roj Fribergs tolkningar av
Strindbergs ”Ett drömspel” och ”Spöksonaten” visas från den 11
februari. Lena Cronqvist har i sin bildsvit vävt samman sitt
eget bildspråk med Strindbergs drama i trettio litografier.
Spöksonaten i Roj Fribergs version består av 15 färglitografier. Länk:
http://www.svd.se/kultur/cronqvist-tolkar-strindberg_6823661.svd
"Gör inte Strindberg till
en megafon för klasskampen"
Av Bo Gustavsson UNT 4 feb 2012
DEBATT. Det finns en Strindberg för varje tycke och smak. Men
man kan inte reducera Strindberg till en megafon för
klasskampen, tycker Bo Gustavsson.
Det finns en Strindberg för varje smak och tycke. I en artikel i
Aftonbladet på Strindbergs födelsedag den 22 januari gör Göran
Greider honom till en radikal Arvid Falk, romanfiguren i Röda
rummet. Magnus Ringgren polemiserar i sitt svar mot denna
förvrängt enögda bild av ”den röde titanen” och menar att
Strindberg är sig själv nog. Ja, alla har sin Strindberg och
spottar och svär åt andras Strindberg. Men vem var han själv,
denne litteräre kameleont? Strindbergs signum är att han byter stil och ideologi minst en
gång per decennium. Det är ingen tillfällighet att han var gift
tre gånger och däremellan både hatade och avgudade kvinnor.
Strindbergs osaliga ande
Trots att det i år är hundra
år sedan August Strindberg gick bort lever ändå hans verk i
allra högsta grad kvar.
Av John Sjögren
UNT 3.2 2012
Likt en osalig ande som vägrar att drivas ut hemsöker han
fortfarande världens teaterscener. Han liknar den döda modern i
den egna enaktaren Inför döden, som på lördagen gavs som en del
i stadsbibliotekets program Strindberg och döden, där den
bortgångna modern, trots sitt frånfälle, framstår som den
dysfunktionella familjens mest levande, och i synnerhet
mäktigaste, kraft. Och så är det väl också med Strindberg. Vi
väljer att 2012 minnas hans död för att han fortfarande i så hög
utsträckning lever. Eller så lever han för att vi, av alla dessa
forna författarskap, valt att minnas just hans.
Estreno de la obra de teatro
"Señorita Julia" de August Strindberg, dirigida por Marcelo
Velázquez; Séptima edición de BCNegra, un encuentro con la
literatura negra en Barcelona; y el libro ¡Afuera! recoge
testimonios de la muestra internacional de arte contemporáneo
que organizó en octubre de 2010 el Centro Cultural España
Córdoba.
Por María Luján Picabea Revista Ñ de Cultura 03/02/12
El compromiso de un contador de historias “No queremos romper con nada, no queremos revolucionar ni ser
originales ni locos, queremos contar esta historia, nada más que
eso”. Toda una declaración del actor Gustavo Pardi, a días del
estreno de la puesta Señorita Julia, de August Strindberg,
dirigida por Marcelo Velázquez. La pieza, escrita en 1888 por el
dramaturgo sueco, descorre el telón en la noche de la fiesta de
San Juan y reúne a tres personajes: Julia, Cristina y Juan,
enmarañados en sus miserias, deseos y temores, y desnuda en cada
diálogo un trozo de humanidad. Un clásico que ha sido transitado
y vuelto a transitar por actores, directores y compañías varias,
y que siempre es un desafío. “Tengo fascinación por los clásicos
porque me conectan con mis raíces en el teatro y además porque
dan un enorme caudal de material al actor para que haga su
propia creación. Leer más:
http://www.revistaenie.clarin.com/escenarios/teatro/Lo_que_pasa_en_la_Cultura_0_639536264.html
UK
Theatre:
Review - Miss Julie at New Diorama Theatre
Camden New Journal: 2 February, 2012 By Julia Rank
August Strindberg’s 1888 exploration of gender, sex and power
isn’t an obvious choice for a repertory company as it only
features three characters, but Mark Leipacher’s concentrated
staging with a fresh adaptation by Emily Juniper captures the
intensity of the central relationship and its wider
implications. On a balmy Midsummer’s Eve, the Count’s daughter Miss Julie
abandons her status as the lady of the house to invite herself
to the servants’ festivities, with her eye on Jean, her
father’s valet. Locked in a subversive game of “playing at being equals” fuelled
by alcohol, sexual attraction and plots of mutual destruction,
Julie has the power to begin the flirtation and bark orders at
her servant, but he has the upper hand as a man because a woman
will always be suspected of having “fallen”. Leonie Hill’s eager and volatile Julie is particularly startling
when she reveals the way in which she was brought up by her
mother to destroy men. [...]
Un lirismo tragico e pulp
per la “Signorina Giulia” TEATRO/1. Il dramma di August Strindberg rappresentato al
Comunale di Thiene Valeria Solarino corrucciata e intensa fende il palcoscenico con
fisicità turbinosa fino a travolgere la blanda resistenza del
servo Jean
Di Maurizia Veladiano Thiene Il Giornale de Vicenza 02/02/2012
La tragedia incombe fin dall'inizio. Si cammina in un territorio
di confine affastellato e ombroso, costellato di scalette,
anfratti, luoghi misteriosi e segreti. Ottanta minuti sul filo
di una tensione guizzante e inquieta. Al centro sempre lei, la
"Signorina Giulia" di August Strindberg, con il suo fluttuante
vestito bianco appena sdrammatizzato da un paio di ruvidi
stivaletti da cavallerizza in libera uscita. Interpretata da una
Valeria Solarino corrucciata e intensa, la bella contessina
fende il palcoscenico del Teatro Comunale con una fisicità
turbinosa e avvolgente, che finisce con l'affascinare e
travolgere la blanda resistenza del servo Jean (Valter Malosti),
che in lei vede un'insperata possibilità di riscatto e ascesa
sociale. Tutto appare fin troppo greve e materico in questa
vicenda dalle tinte fosche e dagli impulsi distruttivi.
The British have long been fascinated with class divisions,
never more so than today with the huge popularity of Downton
Abbey and the revival of Upstairs, Downstairs. Swedish
playwright Strindberg’s 1888 play Miss Julie, performed with
great energy and verve by The Faction Theatre Co, has never been
more relevant. The stage is set for an intense night of
love/lust between this play’s two main characters: the
aristocratic Miss Julia and her father’s footman, Jean.
The play is performed in a stripped down manner: the set is
comprised merely of a wooden table and chairs. Sounds offstage
accompany the actions of the actors: we hear pots clanging to
demonstrate cooking etc., inviting the audience to imagine what
cannot be seen. This, and the humming of the other actors from
the back row, creates a frequently unsettling effect, in keeping
with the play’s dark psychological explorations.
<
Strindberg och Ek möts i
spöksonat Av Marita Jonsson Gotlands Tidningar 2012-02-09
Liv mot död och ondska mot godhet i en pjäs som redan fått
kultstatus
Bara några dagar efter premiären av August Strindbergs
"Spöksonaten" på hans födelsedag den 22 januari var hela
spelsäsongens föreställningar slutsålda. Pjäsen hade fått kultstatus och höjts till skyarna och
regissören Mats Ek skrivits in i svensk teaterhistoria.
Wann? Am 11.02.2012 um 19:00 Uhr Wo? THEATERINKEMPTEN
Beschreibung: "Totentanz" von August Strindberg ist die zweite
Eigenproduktion des THEATERINKEMPTEN in dieser Spielzeit. Regie
führt Oliver Karbus! Passend zum Spielzeitmotto
"Beziehungskiste" geht es in Strindbergs Schauspiel um ein
Ehepaar, das nicht mit, aber auch nicht ohne einander leben
kann. Das Publikum darf sich auf eine fulminante Eheschlacht mit
einem hinreißenden, eigens für Kempten zusammengestellten
Ensemble freuen!
Premiere am 11.02.12 um 19:00, weitere Vorstellungen am
12.02. sowie am 01.03. und 02.03.
Karten in allen AZ Service-Centern, Infos unter
www.theaterinkempten.de.
Frøken Julie anno 2012
For utfordrande for sirdølane?
Sirdølen 08.02.2012
Kan ei handling som i utgangspunktet er relatert 100 år
attende i tid, virke litt for erotisk for det sirdalske
kulturpublikum? Bar hud er i alle fall ikkje så vanleg på scena
i Sirdal kulturhus.
Her er handlinga: Et ungt kunstnerisk team med Ingeborg Sundrehagen Raustøl i
tittelrollen, utfordrer August Strindberg i jubileumsåret og
spør: Hva vil den unge kvinnen i dag, hun som tilsynelatende har
alt? Frøken Julie er et psykologisk drama om frihet, maktkamp og
begjær. I et samfunn der sosiale medier som Facebook har blitt
en naturlig del av de flestes hverdag, offentliggjør vi stadig
mer av våre privatliv. Blir den visuelle kapitalen viktigere enn
den kulturelle og økonomiske i dagens sosiale klassekamp? Stykket har utfordret og inspirert instruktører og skuespillere
helt siden det ble skrevet. Det handler om å bryte grenser og om
å oppdage hva det koster å utfordre normer og konvensjoner. I
dag er Frøken Julie et av Strindbergs mest spilte teaterstykker.
Frøken Julie er også filmatisert, og i år vil Liv Ullmann har
regi på en ny britisk-amerikansk film basert på Strindbergs
drama. Riksteatret har valgt en ny versjon av klassikeren for
sin turné. Frøken Julie er grevens vakre unge datter. Det er
midtsommeraften og hun er alene på godset sammen med tjeneren
Jean og hushjelpen Kristin. Frøken Julie er vant til å få det
som hun vil, og i kveld vil hun danse med Jean. Og hun vil mer:
Hun utfordrer Jean til erotisk lek, og leken utvikler seg til en
duell, en kamp med livet som innsats. Den kampen kan du få med deg om du møter fram på kulturhuset 17.
februar. Länk:
http://sirdolen.no/index.php?page=vis_nyhet&NyhetID=4560
K2: "Var så god och cinematografera så mycket
ni vill"
- Anna Hofmann och de första Strindbergsfilmerna
SR, Kulturradion: K1 (onsdag 08 februari kl 14:35)
Inte många känner till att Sveriges första kvinnliga
filmregissör Anna Hofmann var hemlig dotter till
Oscar den II, att hon under ett decennium dominerade
Stockholms underhållningsbransch och att hon är den
enda som fått personlig tillåtelse av August
Strindberg att filmatisera alla hans dramer.
Inte heller många känner till att de första
Strindbergsfilmerna gjordes och visades för exakt
hundra år sedan.
Anna Hofmann Uddgren regisserar sex filmer mellan
1911 och 1912. En av dem hette Fadren, en annan
Fröken Julie .
Det skulle dröja mer än 50 år innan nästa kvinna
regisserade en långfilm i Sverige.
I det här programmet berättas om några glömda men
viktiga ögonblick i svensk filmhistoria, ett möte
mellan kvinnligt pionjärskap och Strindbergs dramer
och om en tid när filmen gick från ren sensation
till konst för folket med hjälp av en kvinna med
näsa för underhållning.
Emelie Rosenqvist tar hjälp av filmkritikern Rune
Waldecranz och teatervetaren Marika V Lagercranz
essäer, tidningsklipp och släktingars
efterforskningar. Hon har tagit med sig mikrofonen i
Annas fotspår för att försöka förstå hur det gick
till.
Författaren August Strindberg förknippas väl inte i första
hand med religiös förkunnelse. Men att han hade en
mångbottnad relation till religionen vittnar inte minst
dramerna Påsk och Till Damaskus om. Det säger Martin
Hellström, litteraturvetare vid LiU, som hjälper till att
ordna konferensen Strindberg och religionen. I år firas ju
Strindbergsåret, hundra år efter författarens död.
- Strindberg gick från ren ateism till ett sökande, han
drogs till spiritismen och nosade också på buddhismen. Man
kan säga att han var modern i sin tro. Den handlade om
privatreligion, medan han var oerhört kritisk till kyrkan
som han såg som en ren maktinstitution, säger Martin
Hellström
Att konferensen hålls i Vadstena är ingen slump.
- Strindberg skrev mycket om Birgitta.
Vad en nation gör av sina författare, hur de firas, är en
annan fråga som konferensen ska belysa. Ingemar Lindaräng
ska i sitt anförande resonera kring diskrepansen mellan
firandena av Linné och Birgitta, jämfört med Strindberg.
Medan miljontals kronor satsades på de första två, så har
inga pengar alls allokerats från regeringen för att fira
Strindbergsåret. Konferensen hålls i Pilgrimscentrum, Vadstena den 14 – 16
februari och är öppen för besökare.
Programmet finns här: http://www.pilgrimscentrum.com/se/2011/08/19/strindberg-och-religionen/
La jeune bande dessinée
suédoise, d’Angoulême à Paris
Par Pierre Gris BoDoï 7 fév 2012
Retour sur une expo visitée au dernier Festival d’Angoulême,
bientôt visible à Paris, créée par de jeunes auteurs suédois :
La Vie n’est pas pour les amateurs.
L’écrivain et dramaturge August Strindberg (1849-1912) est
probablement l’une des plus célèbres figures de la littérature
suédoise – même s’il y a fort à parier que son compatriote Stieg
Larsson l’ait récemment devancé avec sa trilogie Millenium. A
l’occasion du centenaire de sa mort, et dans le cadre de l’année
Strindberg 2012, une poignée de jeunes auteurs suédois de bande
dessinée, triés sur le volet, ont été invités à présenter leur
travail en rapport avec l’œuvre du maître. « La vie n’est pas pour les amateurs », nous interpelle,
énigmatique, une inscription à l’entrée de l’espace de
l’exposition, que l’on devine émaner de la bouche de l’écrivain.
A droite de celle-ci, Strindberg nous jette un regard sombre,
difficilement déchiffrable, comme pour nous mettre en garde.
L’on comprend alors que nous avons là affaire à l’un de ces
personnages, dont le caractère a marqué à jamais les esprits et
l’œuvre, traversé les âges. La dizaine de dessinateurs invités ont pour mission de nous
livrer – sous forme de dessins ou planches de bande dessinée,
ainsi qu’un court film d’animation – leur vision de cette icône
qu’est Strindberg ; certains d’entre eux avaient déjà réalisé
des adaptations de ses textes, tandis que d’autres s’y sont
plongés pour l’occasion. Le contenu s’avère globalement assez
décevant : les planches de BD présentées ne sont finalement pas
légion et, qui plus est, uniquement proposées dans leur version
originale – le catalogue et ses traductions permettent néanmoins
de remédier à ce problème de langue. Ce qui, pour une exposition
pensée comme un pont entre les cultures, fait tout de même
mauvaise impression… Fort heureusement, la scénographie de
l’ensemble parvient à retenir l’attention, et certaines des
illustrations, agrandies à taille humaine et imprimées sur
papier cartonné, indéniablement, séduisent.
Av Crister Enander - Krönika Helsingborgs Dagblad 7 februari 2012
Crister Enander retar upp sig på Maria Schottenius, Nathan
Shachar och Ulrika Kärnborgs försök att förminska författaren
August Strindberg detta jubileumsår.
Crister Enander. Jag läser Aftonbladet den gångna helgen och
hittar en mycket förvirrad bredsida riktad mot August Strindberg
signerad Ulrika Kärnborg. Hon skriver bland annat att Strindberg
kom på att han "kunde göra karriär på kvinnohat". Den som äger den minsta kännedom om vad som hände när Strindberg
– utan tvekan med misogyna drag – försökte skildra äktenskapets
och samvarons baksidor måste bli generade och pinsamt berörda
över denna bottenlösa okunnighet.
STRINDBERGSÅRET 2012 Strindberg blev också påhoppad
Kulturdebatt DN Publicerad 2012 02 06
August Strindbergs vrede var inte så irrationell som
Nathan Shachar låter förstå. De flesta som han gav sig på hade distanserat sig från
honom eller hotat hans ställning. Det skriver Strindbergssällskapets David Gedin.
Förra söndagen gjorde (29/1) gjorde Nathan Shachar en lång
genomgång av August Strindbergs karaktärsmord på alla dem som gick
honom förnär. De var många – nästan alla – som plötsligt upptäckte att
avståndet mellan att närma och förnärma inte var längre än mellan
pennspetsen och papperet.
Men Strindbergs vrede var inte så irrationell som Nathan
Shachar låter förstå. Bland annat skriver han att Strindberg och Oscar Levertin,
hans ”värsta fiende”, inte hade någon personlig kontakt och att det inte heller
utväxlades brev. Tvärtom tog Levertin redan 1884 kontakt när Strindberg var
i Schweiz, antagligen med ett av dåtidens vanliga smickrarbrev.
Strindberg visar sig redan
ha läst hans debut,”Från Rivieran” och svarar: ”Ni, Herr
Levertin, som är den enda med stor talang af Det Unga Sverige[…]!” Året efter har
han läst Levertins tredje
samling ”Konflikter” och skriver från Paris ”Kära
Levertin! Nu har Sverige fått en författare och nu tillhör jag det förflutna. Det var fan
till berättelser […]” Dagen därpå skickar han ett lika entusiastiskt brev om
boken till Heidenstam. Berömmet är ovanligt, Strindbergs entusiasm flödar i
breven, men sällan över
hans samtida kollegers arbeten.
21 april färgas Stockholm
lila, för då är det dags för årets Kulturnatt
MyNewsDesk Pressmeddelande 2012-02-06
Och Kulturnatten kommer även färgas av att det är
Strindbergsjubileum! Under natten kommer Strindberg dyka upp i
flera olika skepnader och roller. Bland annat stannar SL:s
konstvisningar vid ”Strindbergsstationen”, metallformgivare
visar föremål och smycken för flanörer och i kyrkan diskuteras
Strindberg och religionen. - Det roliga med att ha Strindberg som tema är att det finns så
många olika kulturinstitutioner med olika infallsvinklar, vilket
gör att man kan få en väldigt bred bild av Strindberg både som
privatperson, ung, gammal, dramatiker, vetenskapsman osv säger
Philippa Norman, projektledare Stockholms Kulturnatt
Kungliga biblioteket och Bernadotte-biblioteket är båda
nykomlingar i Kulturnatts sammanhang och tillika två av
Strindbergs arbetsplatser. En ytterligare ny deltagare i
Kulturnatten är Stadsarkivet som presenterar dokument som
berättar om August liv från vaggan till graven. Där kan man
kolla in vilka betyg han hade och varför han drogs inför rätta
för både misshandel och ärekränkning.
Den ockulta dagboken kommer framföras på olika sätt under
kvällen. Nordiska museet har en maratonläsning ur boken och
visar den även i original. Stockholms Stadsteater bjuder på en
reading under ledning av Ole Anders Tandberg. Redingen är en
förstudie till en uppsättning som kommer senare i år. Regissören
testar att låta 7 män och en kvinna representera olika tillstånd
och personligheter.
Förutom Strindberg bjuder natten på en massa annat roligt. De
flera av stans museer, hemgårdar och gallerier kommer ha öppet
mellan 18 och 24 och ha fri entré. http://www.kulturnattstockholm.se
När Uppsala stadsbibliotek hyllar Strindberg under det kommande
året så är det kvinnorna som hamnar i fokus. Den 5 mars besöker
Yvonne Hirdman, professor i kvinnohistoria och genushistoria,
biblioteket.
Hon talar då om genuskonflikten på Strindbergs tid och om hans
tankar om Mannen och Kvinnan. Tisdagen den 27 mars talar
filosofie doktor David Gedin om Strindberg som å ena sidan
”kvinnohataren” och den andra som skapare av kärleksfulla
kvinnoporträtt. 13 april kommer författaren Lena Einhorn att
berätta om sin bok Siri som handlar om Strindbergs första fru,
Siri von Essen.
Temat Strindberg och kvinnorna genomsyras av en rad
programpunkter och fortsätter även under hösten. Dessutom
utlovas andra program på andra teman under det som är
stadsbibliotekets Strindbergsår.
Nu vill alla krama
Strindberg Ulrika Kärnborg påminner om
att August och grabbarna gjorde karriär på kvinnohat
Av Ulrika Kärnborg Aftonbladet 2012-02-05
Sveriges genom tiderna mest berömda, hatade och älskade skald
kommer i år att vara på tapeten överallt och hans dystra ögon
kommer att stirra vilt på oss från affischerna. Det är makterna,
kommer vi att muttra när saker och ting går fel, och så kommer
vi att bli påminda om att vi kanske ändå inte är så rationella
som vi önskar vi vore. Som vanligt när det är jubileum kommer nästan alla att försöka
göra August Strindberg till ”sin” författare, och eftersom
Strindbergsforskningen är motsägelsefull så finns det strålande
möjligheter till egna tolkningar av det enorma författarskapet.
Inte minst kommer många att lockas av ännu en chans att lägga
Strindberg till rätta. För så konstigt går det till i världen
att den som en gång försågs med giftstämpel av hela det svenska
etablissemanget, hundra år senare nästan kramas ihjäl av samma
etablissemang. Sextiotusen stockholmare lär ha följt begravningståget i maj
1912, vilket måste vara rekord. Redan då var Strindberg alltså
kult – själva arketypen för en stor ande – och min farmor som
växte upp i innerstaden brukade under seklets första decennium
spionera på den sammanbitne skalden under dennes
morgonpromenader längs Drottninggatan. Läs mer: http://www.aftonbladet.se/kultur/article14320018.ab
Cronqvist tolkar Strindberg
SvD 4 februari 2012 Stockholm TT Spektra
Uppsala konstmuseum uppmärksammar 100-årsminnet av August
Strindbergs död med en ny utställning ur museets samlingar.
Konstnärerna Lena Cronqvists och Roj Fribergs tolkningar av
Strindbergs ”Ett drömspel” och ”Spöksonaten” visas från den 11
februari. Lena Cronqvist har i sin bildsvit vävt samman sitt
eget bildspråk med Strindbergs drama i trettio litografier.
Spöksonaten i Roj Fribergs version består av 15 färglitografier. Länk: http://www.svd.se/kultur/cronqvist-tolkar-strindberg_6823661.svd
"Gör inte Strindberg till
en megafon för klasskampen"
Av Bo Gustavsson UNT 4 feb 2012
DEBATT. Det finns en Strindberg för varje tycke och smak. Men
man kan inte reducera Strindberg till en megafon för
klasskampen, tycker Bo Gustavsson.
Det finns en Strindberg för varje smak och tycke. I en artikel i
Aftonbladet på Strindbergs födelsedag den 22 januari gör Göran
Greider honom till en radikal Arvid Falk, romanfiguren i Röda
rummet. Magnus Ringgren polemiserar i sitt svar mot denna
förvrängt enögda bild av ”den röde titanen” och menar att
Strindberg är sig själv nog. Ja, alla har sin Strindberg och
spottar och svär åt andras Strindberg. Men vem var han själv,
denne litteräre kameleont? Strindbergs signum är att han byter stil och ideologi minst en
gång per decennium. Det är ingen tillfällighet att han var gift
tre gånger och däremellan både hatade och avgudade kvinnor.
Strindbergs osaliga ande
Trots att det i år är hundra
år sedan August Strindberg gick bort lever ändå hans verk i
allra högsta grad kvar.
Av John Sjögren UNT 3.2 2012
Likt en osalig ande som vägrar att drivas ut hemsöker han
fortfarande världens teaterscener. Han liknar den döda modern i
den egna enaktaren Inför döden, som på lördagen gavs som en del
i stadsbibliotekets program Strindberg och döden, där den
bortgångna modern, trots sitt frånfälle, framstår som den
dysfunktionella familjens mest levande, och i synnerhet
mäktigaste, kraft. Och så är det väl också med Strindberg. Vi
väljer att 2012 minnas hans död för att han fortfarande i så hög
utsträckning lever. Eller så lever han för att vi, av alla dessa
forna författarskap, valt att minnas just hans.
Estreno de la obra de teatro
"Señorita Julia" de August Strindberg, dirigida por Marcelo
Velázquez; Séptima edición de BCNegra, un encuentro con la
literatura negra en Barcelona; y el libro ¡Afuera! recoge
testimonios de la muestra internacional de arte contemporáneo
que organizó en octubre de 2010 el Centro Cultural España
Córdoba.
Por María Luján Picabea Revista Ñ de Cultura 03/02/12
El compromiso de un contador de historias “No queremos romper con nada, no queremos revolucionar ni ser
originales ni locos, queremos contar esta historia, nada más que
eso”. Toda una declaración del actor Gustavo Pardi, a días del
estreno de la puesta Señorita Julia, de August Strindberg,
dirigida por Marcelo Velázquez. La pieza, escrita en 1888 por el
dramaturgo sueco, descorre el telón en la noche de la fiesta de
San Juan y reúne a tres personajes: Julia, Cristina y Juan,
enmarañados en sus miserias, deseos y temores, y desnuda en cada
diálogo un trozo de humanidad. Un clásico que ha sido transitado
y vuelto a transitar por actores, directores y compañías varias,
y que siempre es un desafío. “Tengo fascinación por los clásicos
porque me conectan con mis raíces en el teatro y además porque
dan un enorme caudal de material al actor para que haga su
propia creación. Leer más:http://www.revistaenie.clarin.com/escenarios/teatro/Lo_que_pasa_en_la_Cultura_0_639536264.html
UK
Theatre:
Review - Miss Julie at New Diorama Theatre
Camden New Journal: 2 February, 2012 By Julia Rank
August Strindberg’s 1888 exploration of gender, sex and power
isn’t an obvious choice for a repertory company as it only
features three characters, but Mark Leipacher’s concentrated
staging with a fresh adaptation by Emily Juniper captures the
intensity of the central relationship and its wider
implications. On a balmy Midsummer’s Eve, the Count’s daughter Miss Julie
abandons her status as the lady of the house to invite herself
to the servants’ festivities, with her eye on Jean, her
father’s valet. Locked in a subversive game of “playing at being equals” fuelled
by alcohol, sexual attraction and plots of mutual destruction,
Julie has the power to begin the flirtation and bark orders at
her servant, but he has the upper hand as a man because a woman
will always be suspected of having “fallen”. Leonie Hill’s eager and volatile Julie is particularly startling
when she reveals the way in which she was brought up by her
mother to destroy men.
Un lirismo tragico e pulp
per la “Signorina Giulia” TEATRO/1. Il dramma di August Strindberg rappresentato al
Comunale di Thiene Valeria Solarino corrucciata e intensa fende il palcoscenico con
fisicità turbinosa fino a travolgere la blanda resistenza del
servo Jean
Di Maurizia Veladiano Thiene Il Giornale de Vicenza 02/02/2012
La tragedia incombe fin dall'inizio. Si cammina in un territorio
di confine affastellato e ombroso, costellato di scalette,
anfratti, luoghi misteriosi e segreti. Ottanta minuti sul filo
di una tensione guizzante e inquieta. Al centro sempre lei, la
"Signorina Giulia" di August Strindberg, con il suo fluttuante
vestito bianco appena sdrammatizzato da un paio di ruvidi
stivaletti da cavallerizza in libera uscita. Interpretata da una
Valeria Solarino corrucciata e intensa, la bella contessina
fende il palcoscenico del Teatro Comunale con una fisicità
turbinosa e avvolgente, che finisce con l'affascinare e
travolgere la blanda resistenza del servo Jean (Valter Malosti),
che in lei vede un'insperata possibilità di riscatto e ascesa
sociale. Tutto appare fin troppo greve e materico in questa
vicenda dalle tinte fosche e dagli impulsi distruttivi.
I Mats Eks Spöksonaten förvandlas Strindbergs overkligheter till
ålderdomens realiteter. Gunilla Brodrej känner igen de
tragikomiska gamlingarna på Dramatens äldreboende. När jag hälsade på mamma var det som om skikt av minnen låg
framför hennes ögon. De där lagren blev allt svårare att
forcera, det tog längre och längre tid innan hon bröt igenom,
såg och sa mitt namn. När Mats Ek gör Spöksonaten på Dramaten placerar han
fantasistycket i ett äldreboende. I skicklig bearbetning
behandlar han och Irena Kraus Strindbergs pretentiösa spökerier
som om de aldrig varit ämnade för någonting annat än den här
lilla gruppen individer som fösts samman till ett gruppboende
där de varje dag äter en sorts sorglig spöksupé tillsammans. Det
är naturligtvis ingen socialrealistisk Caremaverklighet som
rullas upp utan en poetisk, koreografisk och tragikomisk
tolkning av livets ändhållplats. Läs mer: http://www.expressen.se/kultur/dramaten-spoksonaten/
Barn av unken tid Conny C-A Malmqvist läser Strindbergs konstkritik, och gör
en nedslående upptäckt. Hans nationalistiska position "borde få Sverigedemokraterna
(SD) att jubla" - om de orkade läsa.
Av Conny C-A Malmqvist Expressen 22.1 2012
August Strindberg skrev konstkritik i Dagens Nyheter mellan
1873-1878. Det var innan han hade fått sitt litterära
genombrott. Han behövde pengarna. Jag gillar Strindbergs sätt att skriva konstkritik. Det är
färgstarkt. Särskilt då han skrev i dialogform och höll två
synpunkter levande samtidigt: "- Vad tycker ni om Ekströms Dala-landskap? - Infamt! Se här sådant kludd, stora färghögar som på en
fonddekoration; den är ju både rutig och randig som en
trasmatta; rött, blått gult, grönt - alla färger råa bredvid
varandra! - Ni torde observera att tavlan är fem alnar lång och sålunda
gjord att betraktas tio á femton alnars avstånd! Var så god och
kom hit; nej åt höger där ljuset kommer ifrån. Se nu! Känner
icke hur väggen öppnar sig? Andas ni inte lättare, sätter sig
icke ögat i samma positur som det gör då ni står på ett högt
berg och blickar ut över en vidsträckt utsikt. (...) Sen I vad er trasmatta är vacker och sann!" Läs mer:http://www.expressen.se/kvp/kultur/barn-av-unken-tid/
Har man glömt mig?
Av "August Strindberg" Expressen 22.1 2012
August Strindberg inspekterar Stockholm 100 år efter sin död
och stöter ihop med Bengt Ohlsson.
Uppstigen ur graven för att inspektera vad som i landet
företages för att fira 100-årsjubileet av min död, ser jag icke
mycken rörelse. Nå, det är ännu tidig söndagsmorgon och jag
befinner mig på en kyrkogård. Klockan i det närbelägna kapellet
visar en kvart på åtta. Jag finner emellertid icke igen mig i omgivningarna och väcker
en lätt luggsliten herre, som intagit sin nattsömn på en bänk,
för att utröna min vistelseort. "Norra begravningsplaschen", sluddrar han med stela läppar, om
till följd av absint eller kylan må vara osagt. "Vi ä i
Scholna", tillägger han. "Kan herrn låna mig en hundralapp till
en kopp kaffe?" Borde jag då icke vara begravd i Stockholm? tänker jag. Vad gör
jag här? Jag skyndar bort från kyrkogården, medveten om att min
dödsdag infaller först den 14 maj, och begravningen den 19:e
samma månad. Någon uppvaktning är alltså icke ännu att vänta vid
graven, dit en gång 60 000 gråtande människor följde mig. Jag får syn på ett blått fordon, skyltat med siffran 3, tydligen
ett slags förlängd omnibus och skyndar mig ombord. Icke många
passagerare i den tidiga morgonväkten. En man med orientaliskt
utseende är chaufför. Abu Kassem? Äro vi på väg till Damaskus
eller Stockholm? Läs mer: http://www.expressen.se/kultur/har-man-glomt-mig/
Dramaten | Spöksonaten Dramaten, lilla scenen
Av Tomas Forser GP 31.1 2012
Dramaten, lilla scenen Spöksonaten av August Strindberg Regi och koreografi: Mats Ek Scenografi och kostym: Bente Lykke Møller I rollerna: Stina Ekblad, Hamadi Khemiri, Niklas Ek,
Thérèse Brunnander, Yvan Auzely med flera Spelas t o m 26/4
Mats Eks Spöksonaten pulserar av humor och kommer att bli
en referenspunkt för kommande uppsättningar, skriver Tomas
Forser.
Verklighetens folk, se upp! Här kommer Strindberg och han
gör det för sjätte gången på Dramaten med sitt stormcentrum till
stycke, Spöksonaten. Expressionistiskt desperat, en vaken
mardröm och ett omvändelsedrama under vår gemensamma galge. Det är hårda bud för alla och envar. Och det blir inte
lättare om man som recensent kommer på efterkälken till en
uppsättning som redan en vecka efter premiär har kultstatus, är
utsåld hela säsongen och genast skrivs in i svensk
teaterhistoria. Läs mer:
http://www.gp.se/kulturnoje/scenkonst/1.844548-dramaten-spoksonaten-dramaten-lilla-scenen
Två av Söderbergs sjutton
Av Mats Granberg - blogg Bokrummet Norrköpings Tidningar 30 januari 2012
Två av de sjutton volymerna i den nya utgåvan av Hjalmar
Söderbergs skrifter anlände denna kylslagna vintermorgon. Nr
2 Förvillelser (kanske den svenska litteraturhistoriens
allra främsta debutroman) följs av nr 10 Den allvarsamma
leken (allmänt ansedd som den svenska litteraturhistoriens
bästa kärleksroman). Jag slår upp den sistnämnda och följer Lydia när hon tar
ett bad och är omedelbart fast i berättelsen. I denna volym
finns också en gedigen notapparat och kommentar av
Söderbergkännaren Bure Holmbäck. Det blir att läsa Hjalmar fast James Joyce pockar på
uppmärksamhet. Man väljer inte sitt öde, som Söderberg påpekade i Den
allvarsamma leken. Jag läser om den långa
tillblivelseprocessen av romanen, inspirerad av författarens
olyckliga kärlekshistoria med Maria von Platen. Ett mellanspel var ett romanuppslag med arbetstiteln
Ringen med de vises sten, en berättelse med en magisk ring
med förmågan att byta kön på bäraren, ett slags medlare i
kriget mellan könen. Eftersom Söderberg inte bara ville
använda fiktiva personer i sin roman utan även byta kön på
samtida historiska personer som August Strindberg, Ellen Key
samt högerledaren och dåvarande statsminstern Arvid Lindman
kan man förstå att Bonniers våndades och drog en lättnadens
suck när projektet övergavs. Könsbyten, om än litterära
sådana, av dåtidens bemärkta svenskar hade nog väckt
skandal. Men historien säger något viktigt: Hjalmar Söderberg är en
författare som försöker förstå både kön och genus. Han är
ganska tidigt ute och hans kritik av Strindbergs misogyni är
otvetydig. Förmodligen är det denna nyanserade syn som gjorde att Den
allvarsamma leken blev den kärleksroman den är än i denna
dag, och en bok som Mäster Strindberg aldrig hade kunnat
skriva.
Av Lars Westerberg - Krönika Helsingborgs Dagblad 30 januari 2012
Lars Westerberg. Hur mår jubilaren Strindberg? Det är aningslöst att ställa frågan utan att ta hänsyn
till dagens kulturklimat. Det finns många som inte läser
böcker alls och en stor läsande allmänhet, som nästan
uteslutande ägnar sig åt deckare. Och hur är det med
kultursidornas folk? Man kan konstatera att kunnigheten om och intresset för
populärkultur har ökat. Troligen har den seriösa
litteraturen på något sätt blivit lidande. Och troligen
finner man en äldre tids författare mindre viktiga. Det är
viktigare att ha koll på samtidslitteraturen. Givet detta står sig naturligtvis Strindberg bra.
Strindbergsåret 2012 August Strindberg. Han var besatt av att förvandla vänner
till dödsfiender
Av Nathan Sachar DN 2012-01-29
Nu när firandet av Strindberg är i full gång måste man
också diskutera hans totalt hänsynslösa och skamlösa
sidor, menar Nathan Shachar som följer smädaren
Strindberg.
Hur omväxlande våra liv än varit – vid sidan av
Strindbergs ter de sig alla trevande, bleka och pinsamt
händelselösa. Jag menar då inte främst diktarens evinnerliga
kringkuskande mellan svenska, danska, tyska och franska
adresser – hembiträdenas och stadsbudens löneläge och
järnvägarnas storstilade godshantering gjorde det möjligt
att medföra hela garderober och bibliotek utan svårare
kostnader och tidsspillan. Jag syftar inte heller på hans explosiva alstring, som ju
bara den var en omtumlande odyssé mellan genrer och stilar:
en handfull klart lysande mästerverk i ett forsande flöde av
felslaget, förryckt och ofullgånget. Nej, det som verkligen får oss att baxna är den svindlande
inre resa, för att inte säga berg-och-dal-banekurva, som
avtecknar sig i Strindbergs färdbeskrivning: allt det han
råkade ut för psykologiskt, ideologiskt, religiöst och
politiskt. Hans omvändelser och frälsningar; hans totala och
hejdlösa uppbrott från övertygelser och åskådningar; de
oförmedlade lappkasten mellan konträra bekännelser och
handlingsprogram. Alla dessa scenväxlingar och kostymbyten
kunde gott och väl räcka för tio borgerliga liv. Läs mer:
http://www.dn.se/kultur-noje/august-strindberg-han-var-besatt-av-att-forvandla-vanner-till-dodsfiender
Låt Strindberg tala själv, Greider
Av Magnus Ringgren Aftonbladet 2012-01-29
Ungmoderaternas tidning Blått försöker göra August
Strindberg till konservativ eller nyliberal eller nåt. Fan
tro’t. Göran Greider (Aftonbladet 23 januari) upprepar det
hundraåriga språkspel där Strindberg är en titanisk
vänsterman, underklassens störste vän i svensk historia. Fan
tro’t. Greider är grafoman och hinner inte läsa och tänka själv,
han tar till det som andra sagt. Han betalar hyran i den
radikala traditionen med utrangerade mynt på väg till
omsmältning. Läs mer: http://www.aftonbladet.se/kultur/article14284274.ab
Använd Strindberg! SVAR DIREKT av Göran Greider
Magnus Ringgren skakar av indignation när jag använder
Strindberg politiskt. Men hans ilska är min fröjd: jag vill
använda litteraturen, ja, produktivt missbruka den, det är
så den får liv och blir mer svårhanterlig. Ringgrens egen
fantasilöshet förbjuder mig att läsa in rebelliska
innebörder i en sen dikt om inspärrade vargar. Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/kultur/article14284274.ab
Queer i Strindbergs dramer Av: John Sjögren UNT 29 jan 2012
Frågan är om det 100 år efter Strindbergs död, finns något
ytterligare att säga om det kanske mest utforskade av
författarskap? Forskaren Ann-Sofie Lönngren har studerat
några av Strindbergs dramer ur ett queerteoretiskt
perspektiv.
I det senaste numret av Tidskrift för litteraturvetenskap
medverkar Ann-Sofie Lönngren med en översiktsartikel om de
senaste 50 årens Strindbergsforskning. Där framgår det
tydligt vilken närmast oöverskådlig mängd forskning som
producerats om Strindberg. Snart sagt alla aspekter av
författarens liv och verk har täckts in. Lönngren nämner
titlar som: Om Strindberg och orgeln, Strindberg som
balsamerare, Strindbergs perversioner och Åkte Strindberg
hiss? Närmast löjligt kan tyckas. Så när jag träffar Lönngren i hennes arbetsrum på
Litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala
universitet blir därför min första fråga om det verkligen är
angeläget att forska om Strindberg i dag? Är inte allt redan
sagt? Läs mer:
http://w
Få syn på en helt annan Strindberg
Av Carina Burman - krönika SvD 28 januari 2012
I år är det Strindbergsår. Antagligen har ingen missat det
– och det är bara januari än. Den 14 maj är det 100 år
sedan titanen dog. Den 19 maj 1912 följdes han till
graven av folkmassorna. Förmodligen har de flesta svenskar sitt eget förhållande
till Strindberg, antingen det nu utgår från hans verk,
från schablonbilder eller helt enkelt från kontemplation
av citaten på Drottninggatan i Stockholm. Maken tänkte
en gång bli lärare och sattes att undervisa en
niondeklass om Strindberg. ”Vad vet ni om Strindberg?”
inledde han, och en av flickorna svarade: ”Han var galen
och hatade kvinnor.” Ibland undrar jag hur han fortsatte
lektionen efter det magistrala yttrandet. Innan dess hade vi båda mött Strindberg på ett helt annat
sätt. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/fa-syn-pa-en-helt-annan-strindberg_6804919.svd
UK; London
Miss Julie By Helen Macdonald WhatsOnStage 27 January 2012
Venue: The New Diorama Theatre Where: Inner London WOS Rating: 4 stars
It is a scenario that surely most of us have encountered
at least once; the morning after the night before, a
drunken indiscretion that seemed a good idea at the time
and was undeniably fun but that in the cold light of day
brings only exhaustion, displacement and regret. Written in 1888, Miss Julie brings such a situation
sharply into focus. Arguably the most accessible of
August Strindberg’s plays, it is a creature of the
naturalist movement, the school of theatre that
attempted to create illusions of reality through a range
of different dramatic mechanisms.
USA, Boston Raising Strindberg’s profile, 100 years on
By Joel Brown Boston Articles, January 27, 2012. This story appeared in
The Boston Globe
Dark, morose, gloomy? Does the great Swedish playwright
August Strindberg truly deserve his cheerless
reputation? David Krasner, an associate professor of theater at
Emerson College, laughs and points to the title of a
Strindberg play he’s been rehearsing: “Dance of Death.’’ “That’s pretty foreboding,’’ he says. Krasner plays one of the leads in Sunday’s reading of the
1900 drama, the story of a combative marriage, in the
Jackie Liebergott Black Box at the Paramount Center.
It’s the kickoff of Boston events in the international
Strindberg 2012 Festival, an effort by Strindberg
scholars to lift the writer’s profile on the 100th
anniversary of his death. Centennial activities in
Sweden are part of the official Strindberg Year. Read more:
http://articles.boston.com/2012-01-27/arts/30665898_
Norge
Teaterglede – i Vestfold
Av Tom Brodin Fylkesavisen Vestfold Blad 27.01.2012
– Vestfold er et lite fylke, og publikum shopper billetter
mer utfra når det passer for dem enn hvor
forestillingene spilles. Det mener markedsansvarlig Kirsti Danielsen i Nøtterøy
Kulturhus, nå som vårprogrammet hennes for lengst er
klart og blant annet viser at Riksteatret gjester øya
med fem forestillinger. Det er mest i Vestfold, hvor
Kulturhuset Bølgen i Larvik og Bakkenteigen får fire,
mens Hjertnes i Sandefjord får tre forestillinger. Del på Facebook Mange Nøtterøy-linker
Det er Strindberg-år i år, siden det i mai er hundre år
siden den kjente dramatikeren døde, så
Riksteater-satsingen starter med August Strindbergs
Frøken Julie, som skapte stort rabalder da det ble
oppført første gang i 1888.
Det luktar rutten skit af Sverige! Startskott för firandet av dödsdagen gick på födelsedagen
Av Lena S. Karlsson Tidningen Kulturen 27 januari, 2012
Strindbergs hundraåriga dödsdag firas anno 2012.
Foto:Dramaten Strindbergs hundraåriga dödsdag firas anno
2012. Foto:DramatenAtt August Strindberg i år varit död
i 100 år torde ingen ha undgått – plötsligt dyker
Strindberg upp överallt, utställningar öppnas och
teatrarna spelar hans pjäser som aldrig förr.
Jubileumsåret 2012 tjuvstartade redan i höstas bland
annat med uppsättningar av ”Lycko-Pers resa” på
Strindbergs Intima teater, som för övrigt planerar en
veckolång festival i maj kring August Strindbergs
dödsdag. Nordiska museet öppnade även i helgen sin
Strindbergsutställning med originalmanuskriptet till
Ockulta Dagboken som främsta dragplåster.
The Faction continues to examine troubles faced by the
nobility with Strindberg’s Miss Julie - being performed
in rep with Twelfth Night and Mary Stuart. And while this drama, about a Count’s daughter who shacks
up with a servant, lacks the addictiveness of director
Mark Leipacher’s other productions, it still demonstrate
why the cast deserve to be in the spotlight. Leonie Hill, who threatens to steal the show in other
productions, shows less range as Miss Julie - going
straight from seductress to weepy. Cary Crankson’s
servant Jean is equally difficult to warm to, and Kate
Sawyer’s reserved cook Kristen needs much more oomph. When Hill and Crankson hit their stride, the chemistry can
be electrifying. But the main attraction here lies
beyond the stage where the rest of the cast are
providing the soundtrack. The noise of a fizzy beer is recreated with Berocca,
dishes are washed until they are literally squeaky clean
and a distant party is recreated with near-silent
whispers. The amount of rehearsing needed to perfect the timing is
impressive - however, the sound effects are at their
most effective, and least distracting, when they are
used more sparingly. Leipacher’s production does show elements of Jean-style
daring ambition and seductiveness, but - just like the
social climber - does not quite live up to high
Production information
New Diorama Theatre, London, January 25-February 18
Author: August Strindberg. Adapted by Emily Juniper Director: Mark Leipacher Producer: The Faction Theatre Company
Cast includes: Leonie Hill, Cary Crankson, Kate Sawyer Running time: 1hr 30mins
Nytt hus, nya tag. Så kunde Svenska Teaterns motto
lyda nu när färgen på det renoverade teaterhusets fasad
äntligen torkat. Säkra kort verkar ändå gälla på den nya
Amosscenen: Först ut Joakim Groth (läs intervju intill)
och sedan August Strindberg.
Som bekant har det i år gått hundra år sedan den senare
dött. Tur nog föll Svenska Teaterns val på Advent och
inte på Till Damaskus som förorsakat lite av en krock i
Stockholms Strindbergår. Både Dramaten och Stockholms
stadsteater har lyckats få in samma pjäs på sina
repertoarer. Läs mer:
http://hbl.fi/kultur/2012-01-26/kommentar-kivi-kekkonen-och-skidkungar
USA, California
Festival highlights Strindberg anniversary
By Tamara Straus San Francisco Chronicle, Bay Area art news, Jan. 26 2012
To Rob Melrose, artistic director of the Cutting Ball
Theater, August Strindberg "is in many ways the Leonardo
da Vinci of the modern world. He was a playwright,
novelist, poet, painter, linguist, chemist and botanist.
He was not only skilled in his many disciplines, but he
was also able to be revolutionary in many of them." Strindberg revolutionized the theater "when it was full of
stylized acting and 'well-made' plots and clumsy
exposition," continues Melrose.
Livres Horaire boréal CritiqueExpo et anthologie grinçante de la BD suédoise
Par Eric Loret Libération Jeudi dernier (26.1 2012)
Parmi les expos étrangères (Espagne, Taïwan, Suède)
proposées cette année au festival d’Angoulême, tirons au
sort le nord de l’Europe. Les organisateurs ont mis la
pression sur leurs dessinateurs, avec August Strindberg
comme thème imposé. Un peu comme si l’on demandait aux
Français de plancher sur le fils putatif de Molière et
Céline. L’expo migrera ensuite vers l’Institut suédois,
à Paris, du 8 février au 15 avril, avec une rencontre
des auteurs le 8 au soir (1).
[...] Mais, en Suède, il n’y a pas que du X. Il y a aussi de la
politique, complément naturel du sexe. La
social-démocratie version hippie est souvent moquée,
mais l’angle le plus théologico-politique s’ouvre avec
Quand Satan créa le monde, de Lennart et Fabian
Goranson, où le diable décide, entre deux gorgées de
bière, de «créer le monde». Son pote Dieu, pas crétin
mais tout autant habillé en sweat à capuche, se méfie :
«Il savait parfaitement ce que Satan entendait par "le
monde" et non "un monde".» Il savait qu’on n’en
sortirait pas. Dieu lui oppose alors la paix qu’il
représente. «Tu es la mort, lui rétorque alors Satan. Je
ne garantis pas le bonheur mais ma voie mène à la vie et
à la réalité, aussi pénible que cela puisse être. Et on
trouve parfois le bonheur dans l’action et la force.»
Comme Fabian Goranson a adapté l’Inferno de Strindberg
en BD, on sait déjà que l’expo d’Angoulême chauffera du
cerveau.
Vederbörligt högtidligt invigde Dramaten och Stockholms
stadsteater Strindbergsåret på den stores födelsedag i söndags. Ingen
teatersäsong utan att en eller flera av hans pjäser står på repertoaren,
men nog är publikens förväntningar extra högt spända i år.
På Dramatens lilla scen infrias de med råge. I
"Spöksonaten" förenas vackert och poetiskt med galet och
galghumoristiskt till lödig teaterkonst. Det här kammarspelet har genom
åren - det skrevs 1907 - lockat experimentellt lagda regissörer, men få
äro kallade. Mats Ek hör definitivt till dem, och ensemblen står på
höjden av sin konstnärliga förmåga.
Ågust banar väg för svenska serier Av Mattias Oscarsson, Claes Nyberg Sydsvenskan 25 januari 2012
Sveriges serietecknarelit ger sig på Strindberg i
utställningen ”Livet är inget för amatörer”. Vernissage är den 26
januari på seriefestivalen i Angoulême i Frankrike. Senare under
Strindbergsåret kommer utställningen till Sverige.
Strindberg som transvestit. Strindberg som havsodjur.
Strindberg i ett science fiction-äventyr. Strindberg som ... seriefigur,
helt enkelt. Spännvidden är stor i den nya utställningen som består av
teckningar och pappfigurer i storformat – och det är tydligt att många tecknare har
ett komplicerat förhållande till hundraårsdöingen.
Den "radikale" Strindberg och kvinnoföraktet Av Anna Remmets Tidningen Kulturen, 25 jan. 2012
I Aftonbladet Kultur hyllar Göran Greider "den röde
Strindberg", mannen av folket. Jag uppskattar August Strindbergs
litteratur av flera anledningar men samtliga av dessa är estetiska
aspekter, i den mån man nu kan tala om något sådant som ren estetik,
vilket är en mycket öppen fråga. Men när jag läser den "radikala" Röda
Rummet är det kvinnoföraktet som blinkar starkast i rött mot mig. http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/kror-mainmenu-105/gkror-mainmenu-208/11207-den-qradikaleq-strindberg-och-kvinnofoeraktet
Kronoberg Strindberg, porr och kyckling på teatern
Nyheter P4 Kronoberg, 25 januari 2012 Av Tomas Lindberg
Idag presenterade Regionteatern Blekinge Kronoberg vårens
pjäser - en blandning av gammalt och nytt. Från August
Strindberg till pjäser om sex för unga. Publiken får smaka på olika saker Det handlar mycket om relationer. En ny pjäs om SMS-lekar
med sex som tema och Strindberg pjäs Fordringsägare som
handlar a om hans syn på kvinnan. Regionteatern bjuder
också på en egen pjäs med Strindbergstexter om mat och
tevekockar. – Det blir ett hopkok med Strindbergs texter och
tevekockar . Så publiken får smaka på både det ena och
andra, säger Anna Maria Käll som regisserar pjäsen
Strindberg och maten Läs/lyssna:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=106&artikel=4929352
Jag minns alla gånger jag dansat eller I <3 Strindberg,
do you?
Av Sabina Ivenäs - Berkeleybloggen NT (Norrköpings Tidningar) 25.1 2012
"Barndomsminnena utvisa alla huru som dels sinnea först
vakna och absorbera de livligatse intrycken, känslorna
rörs vid minsta fläkt, huru senare iakttagelserna
huvudsakligen rikta sig på bjärta företeelser, sist på
moraliska föhållanden, känsla av rätt och orätt, våld
och barmhärtighet." August Stringberg, Tjänstekvinnans
son I
Förklädd till under grad student följer jag en
litteraturkurs om Strindberg. Det finns inget bättre år
än 2012 att göra det. Jag har tänkt att hålla låg
profil, jag är bara här för att lyssna, bli inspirerad
och läsa in mig lite extra. Men naturligtvis så snackar
jag på. Läs mer:
http://www.nt.se/bloggar/bloggentry.aspx?blogg=7424060&entry=7441843
Mexico
Comunidad y Cultura Local Banderas negras
Por Wolfgang Vogt El Occidental, 25 de enero de 2012
En 1907, cinco años antes de su muerte, publica su última
novela August Strindberg (1849-1912), quien sin duda es
el dramaturgo más famoso de Suecia y uno de los más
importantes de la literatura europea moderna. Además de
teatro, Strindberg escribió también narrativa, pero sus
novelas son poco conocidas. Así se explica que sólo
hasta ahora el lector de lengua española tiene acceso a
esta obra. En el año 2010, la Editorial Funambulista de
Madrid publicó "Banderas negras. Cuadros de costumbres
finiseculares" y la presentó como una corrosiva sátira
del mundo literario y periodístico de Estocolmo de
principios del siglo XX. El libro es un ataque vehemente
a la falsedad e hipocresía de los más famosos escritores
suecos de este tiempo, de los cuales hoy día poca gente
se acuerda.
RECENSION: Mats Ek har gjort om Dramatens lilla scen till
ett makabert äldreboende. John Sjögren ser Strindbergs
spöken dansas och drömmas fram.
Spöksonaten (1907) är det tredje av Strindbergs så kallade
kammarspel. En samling dramer präglade av en avskalad
enkelhet i de sceniska uttrycken, samt intuitiva och
närmast musikaliskt utarbetade teman. Till just
Spöksonaten fann Strindberg sin inspiration ur
Beethovens pianosonat i d-moll, i vilken den ockult
troende författaren trodde sig höra anderöster. Men
frågan är om inte Spöksonaten, med sin associativa och
drömlika struktur, lika gärna skulle kunna kategoriseras
som ett av de drömspel Strindberg skrev några år
tidigare.
Jag
tror att Mats Eks uppsättning av Strindbergs ”Spöksonaten” är den bästa
Ek jag sett. Ett fläckfritt mästerverk, så tätt sammanvävt med pjäsen
att man inte anar var texten börjar och spelet tar vid. Var gränsen går
mellan dans och tal, rum och musik.
August Strindbergs tidning kom, sågs och försvann direkt
Av Lars Landström Allehanda, Kulturbloggen 24.1 2012
Hur hade Strindbergs tidning blivit?
I litteraturhistorikern Elena Balzamos nya bok ”Skrifdon
och papper, brefkort, frimärken (Lind & Co) läser jag
Strindbergs brev till Rudolf Wall, DN:s grundare och
redaktör, angående projektet att ge ut en egen tidning.
Strindberg på äldreboendet ”Spöksonaten” ett ödesmättat rannsakningdrama
Av Jenny Aschenbrenner Aftonbladet 2012-01-24
Sladdriga nattsärkar, tunna, grå fjun som sista minnen av
en svallande kalufs, inåtvända ansikten. I Mats Eks uppsättning av en av
August Strindbergs allra sista pjäser, Spöksonaten, har hela handlingen
förflyttats till ett äldreboende. Samtliga rollfigurer är levande spöken
i den brunmurriga våningen, signerad scenografen Bente Lykke Möller, med
minnen, svek och illgärningar som tunga kragar över sina krökta ryggar.
Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/kultur/teater/article14258347.ab
Strindbergsåret 2012
Så har bilden av Strindberg förändrats
Av Leif Zern DN 2012-01-23
I dag, söndag, är det August Strindbergs födelsedag.
Många stora skådespelare har gett sig på att spela
författartitanen – från Lars Hanson till Shanti Roney.
DN:s teaterkritiker Leif Zern ser hur bilden av en
eldfängd författare har förändrats.
Blicken som borrar sig fast, den välansade mustaschen,
inte skymten av ett leende. Först i mitten av maj har
Thommy Berggrens uppsättning av Per Olov Enquists
”Tribadernas natt” premiär på Klarascenen, men redan nu
lockar teatern med Shanti Roney i porträttlik
Strindbergmask. Att spela Strindberg har i Sverige kommit att betyda två
saker. Dels att spela Strindbergs pjäser, dels att spela
Strindberg själv. Ingen annan dramatiker, död eller
levande, har blivit så sammanblandad med sina egna
rollgestalter. I år högtidlighålls 100-årsminnet av
Strindbergs död. Vid ett motsvarande tillfälle – den 22
januari 1949, på dagen hundra år efter Strindbergs
födelse – inleddes det frackklädda firandet på Dramaten
med vandringsdramat ”Stora landsvägen” i Olof Molanders
regi. På scenen satt Lars Hanson lutad över skrivbordet
med huvudet i manuskripthögen. Ingen som sett det kända fotografiet av Strindberg – eller
snarare: Strindbergs hår, hans käraste ägodel – behövde
påminnas om att det var pjäsförfattaren själv som satt
där, förklädd till sin egen huvudperson, Jägaren. Och
som i föreställningens sista scen återvände till samma
position. Vad publiken hade sett var med andra ord en
fantasi sprungen ur diktarens huvud. Mannen och verket i
ett.
Frøken Julie i cowboyland Kjærlighetsaffæren mellom herskapsfrøkenen Julie og
tjenestegutten Jean spilles ut som på liv og død.
Av Liv Riiser Vårt Land 23.1. 2012
RIKSTEATRET Frøken Julie Av August Strindberg Oversatt av Trude Marstein Regi: Kristina Kjeldsberg
Mye er sagt og skrevet om August Strindbergs drama Frøken
Julie. Og mange av tolkningene har foregått i hodet. I
Riksteatrets ferske oppsetning foregår den i kroppen –
og i cowboyland. I halvannen time spilles kjærlighetsaffæren mellom
herskapsfrøkenen Julie og tjenestegutten Jean ut som på
liv og død, med innslag av sceneshow, bluegrassmusikk og
betroelser for åpen mikrofon. Forestillingen er Kristina
Kjeldsbergs diplomoppgave i regi fra Kunsthøgskolen i
Oslo, og hennes energiske vilje til å skape en
nytolkning som når både kropp og tanke, preger helheten
så vel som detaljene.
I Mats Eks Spöksonaten förvandlas Strindbergs
overkligheter till ålderdomens realiteter. Gunilla Brodrej
känner igen de tragikomiska gamlingarna på Dramatens
äldreboende.
När jag hälsade på mamma var det som om skikt av minnen
låg framför hennes ögon. De där lagren blev allt svårare att
forcera, det tog längre och längre tid innan hon bröt igenom,
såg och sa mitt namn. När Mats Ek gör Spöksonaten på Dramaten placerar han
fantasistycket i ett äldreboende. I skicklig bearbetning
behandlar han och Irena Kraus Strindbergs pretentiösa spökerier
som om de aldrig varit ämnade för någonting annat än den här
lilla gruppen individer som fösts samman till ett gruppboende
där de varje dag äter en sorts sorglig spöksupé tillsammans. Det
är naturligtvis ingen socialrealistisk Caremaverklighet som
rullas upp utan en poetisk, koreografisk och tragikomisk
tolkning av livets ändhållplats.
Låt August Strindberg få stå kvar på Dramatentrappan!
Av Lars Epstein DN, Sthlm 23 januari 2012
Trängsel utanför Dramaten när Strindbergsåret invigdes
på söndagen.
Trängseln var stor och applåderna kraftiga utanför
Dramaten på söndagen när Strindbergsåret invigdes med
ett nyskrivet stycke av Kristina Lugn framfört av henne
själv och skådespelarna Lena Endre och Örjan Ramberg ute
på Dramatentrappan. Dramatenchefen Marie-Louise Ekman inledde den lilla
utomhusföreställningen med att avtäcka Knut Jerns
mäktiga Strindbergsbyst som ställts ut i det fria på ett
av de lägsta trappstegen ned mot Nybroplans trottoar,
men bara tillfälligt (om jag förstått det rätt) under
själva jubileumsåret. Men varför inte låta bysten få en
permanent plats där den nu är placerad.
Teater Spöksonaten Text: August Strindberg. Regi, koreografi: Mats Ek.
Dramaturg: Irena Kraus. Scenografi: Bente Lykke Møller Dramaten,
Lilla scenen Medv: Stina Ekblad, Hamadi Khemiri, Thérèse
Brunander, Etienne Glaser, Malin Ek, Gunnel Fred, Ana Laguna,
Melinda Kinnaman, Staffan Göthe, Jonas Bergström, Johan
Holmberg, Niklas Ek, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Yvan Auzely
Mats Eks iscensättning av Spöksonaten är ett genialt och
genomtänkt allkonstverk, där musikaliteten är grunden och dansen
fördjupar och komplicerar. Rollvalet är mästerligt och en efter
en ger skådespelarna sina roller liv och själ.
Spöksonaten är en nära-döden-pjäs. August Strindberg skrev
stycket 1908, fyra år före sin egen bortgång. Han skildrar ett
galleri gamlingar som stapplar fram på gamla livslögner för att
möta – ja, vad? Under tiden drabbas två ungdomar av insikten att
också deras beslutsamma, friska hy ska skrumpna av ålder. Läs mer: http://www.svd.se/kultur/scen/genialt-
Tal och sång blev startskott för Strindbergsåret
SR, P1, Ekot: söndag 22 januari
Strindbergsåret invigdes under söndagseftermiddagen på
Dramaten i Stockholm, på författaren och dramatikern August
Strindbergs födelsedag. I år är det precis hundra år sedan Strindberg dog och i
samband med det uppmärksammar både Dramaten och andra svenska
scener hans konstnärskap. På Dramatens trappa har det hållits högtidstal till August
Strindberg, som också förärades en födelsedagssång till
dragspel. En ny uppsättning av Spöksonaten har premiär i dag och i
kväll invigs projektet Satans Strindberg på Dramaten, en serie
produktioner som syftar till att ta sig an Strindberg på
okonventionella sätt. Länk:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4923116
Tomt på tronen
Av: Mathilda Gustavsson Sydsvenskan 22 januari 2012
Norska staten satsade 43 miljoner kronor på Ibsenjubileet,
August får drygt en av Sverige. 2012 års Strindbergsfejd handlar
om ideologi och olika syn på kollektiva kultursymboler. Kanske
är nationalförfattaren död.
August Strindberg är Sveriges mest kända
kulturpersonlighet och i år, hundra år efter hans död, ges extra
utrymme på scenerna. Den 14 mars besöker författaren – gestaltad
av Clas Göran Söllgård – Malmö Stadsbibliotek för att prata om
böckerna, äktenskapen, guldframställningen, och svara på
publikens frågor. Satsningen på Strindbergåret var självklar,
säger bibliotekarien Linda Willander: – Är det någon författare nästan alla har en åsikt om så
är det honom, och vi har flera programpunkter som analyserar
olika aspekter av hans författarskap. Att satsa eller inte satsa har varit en het fråga det
senaste året. Svenska institutet gör årliga undersökningar om
bilden av Sverige utomlands, som visar att vi är svagast på
kulturområdet. Samtidigt spenderar regeringen blygsamma 1,2
miljoner kronor på Strindbergåret, och Statens Kulturråd har
använt pengarna till att göra en webbsajt där allt firande ska
samlas i ett kalendarium.
Försvarstal för en dåre Sydsvenskan 22 januari 2012
Strindberg. Mittens rike Sverige kan behöva skakas om av
en ombytlig rebell som Strindberg. Och jo – han är i allra
högsta grad angelägen än idag.
I dag fyller August Strindberg 163 år. Han firar sin födelsedag genom att i en debattartikel här
intill attackera de manliga debattörer som han menar har
missförstått Valerie Solanas och hennes Society for Cutting Up
Men. En dramatisering av den amerikanska radikalfeministens
Scum-manifest på Turteatern i Stockholm har aktualiserat henne.
Reaktionerna på hennes iscensatta manshat har stundtals varit
våldsamma. Men medan upprörda och kränkta män i Solanas ser en
dåre ser Strindberg sig själv. Många skulle säga att det beror
på att han själv är en dåre. Läs mer: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1603097/Forsvarstal-for-en-dare.html
En titan på folkets sida
Av Göran Greider Aftonbladet 22.1 2012
Göran Greider hyllar röde August Strindberg på skaldens
födelsedag
En julhelg för trettiofem år sedan läste jag Röda rummet,
den moderna radikalismens urdokument i det här landet.
Jag gick på gymnasiet, men skolkade ständigt och trivdes
heller inte hemma och jag kommer så väl ihåg hur jag en
jul gömde mig i Strindbergs böcker. På förmiddagarna
parkerade jag mig i en idiotisk gungstol i vardagsrummet
och läste sedan oavbrutet större delen av dagen, omöjlig
att nå för omvärlden. Läs mer:http://www.aftonbladet.se/kultur/article14245044.ab
I Augusts fotspår
Av: Ulrika Knutson, kulturjournalist Sydsvenskan 22 januari 2012
Ulrika Knutson följer spåren efter August Strindberg hos
Myrdal, Norén och Bergman. Men de nutida arvtagarna är kvinnor.
Strindberg avskydde Sverige, detta ”jävla näste”. Det
hindrade inte att han blev nationalhelgon. Utomlands förstår man inte vår besatthet, även om man
klappar honom på huvudet som dramatiker. Varje kväll spelas
någonstans i världen hans Fröken Julie. En grevedotter och en
betjänt super sig fulla i köket en midsommarafton, går ut i
kulissen och syndar, medan folket dansar till fiol och dragspel,
göken gal och pigan kokar abortgröt åt frökens hund. Också en Sverigebild. Det är svårt att tänka sig Sverige utan Strindberg.
Varför? Därför att han har gjort mer för svenska språket än de
flesta, framför allt när han satt utomlands och längtade hem.
Hans ordglädje, hans språkliga eld slocknar inte. Läs mer:http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1602875/I-Augusts-fotspar.html
Strindberg x 10 i SVT
Norran 22.1 2012 (TT Spektra)
SVT hyllar August Strindberg genom att sända tio av hans
mest kända dramer under 2012. Under 100-årsjubileet visar man
också operafilmen ”Kronbruden” och Birgit Cullbergs kända
dansversion av ”Fröken Julie”.
Tv-bolaget har redan tjuvstartat sin Strindbergssatsning
genom att sända ”Leka med elden” den 21 januari – en
filmatisering av Dramatens uppsättning av pjäsen från 2002.
Nästa pjäs, ”Gustav III”, från 1974 med Gösta Ekman i
huvudrollen, sänds den 25 februari. Den 12 maj visas ett helaftonsprogram om Strindberg i
SVT2, där skådespelare, författare och fans samtalar med
programledaren Eva Beckman. Under året går också två klassiska
tv-serier i repris: ”August Strindberg ett liv” av PO Enquist
och ”Hemsöborna” i regi av Bengt Lagerkvist.
Här tågar Stockholm – för att hylla Strindberg Av Herman Lindqvist Aftonbladet 22.1 2012
I dag är det August Strindbergs födelsedag. Han föddes
den 22 januari 1849 och dog den 14 maj 1912. I dag för hundra år sedan, på skaldens 63-årsdag,
genomfördes den märkligaste hyllning som någon levande svensk
författare någonsin fått. Ett fackeltåg med över tio tusen
deltagare med musikkår och en fanborg med röda
fackföreningsfanor i spetsen drog förbi hans bostad på
Drottninggatan 85. Hyllningståget sjöng Marseljäsen, som vid den här tiden
var arbetarnas kampsång. Flera gånger ropade fackeltåget
leverop för ”Folkets Stridberg” och ”Diktarkungen”. Han tog
emot hyllningarna på sin balkong i Blå tornet stramt viftande
på hatten. Läs mer:http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article14250928.ab
Strindberg tar debatten med SD
Av Stefan Bohman SvD 22 januari 2012
FRÅGOR I TIDEN August Strindberg var en man med
åsikter om det mesta och de flesta. Hur hade hans åsikter i vår
tids brännande frågor stått sig i dag? Strindbergsmuseets chef
Stefan Bohman ordnade en debatt där Strindberg möter
Sverigedemokraterna.
Kombattanterna representeras genom utdrag ur befintliga
texter. Debattens moderator Stefan Bohman startade med frågan:
Hur ser ni på det här med nationalism och fosterland, det är ju
grundläggande?
SD: Vi Sverigedemokrater menar att den nationalistiska
principen är central och bör eftersträvas i största möjliga
utsträckning över hela världen. Låt alla folk vara herrar i eget
hus. AS: Men fosterlandskärleken är en egendomskänsla, och
därför icke alls helig, ty egendomen är icke helig …
Mänsklighetens intressen äro högre än nationalitetens. SD: Vi menar tvärtom att nationens intressen står över
individers och gruppers särintressen. AS: Men att vara Europé är alltså mer än att vara tysk;
att vara människa är mer än Europé.
Intervju: Strindberg om sina kvinnor Av Daniel Rydén Sydsvenskan 22 januari 2012
August Strindberg gifte sig tre gånger och fick nobben den
fjärde. I en unik intervju med Sydsvenskan talar han ut om hur
det kändes att skilja sig. Och varför det blev som det blev.
Herr Strindberg, vad anser ni om äktenskapet? – Vilken outsäglig lycka att vara gift! Att i skydd för
världens spejande och dumma ögon alltid få leva tillsammans med
den älskade! Att ha återfunnit hemmets härd, lugnet, hamnen
efter ovädret, att äga ett näste för de små som väntas! Kommer ni ihåg vad ni gjorde den 2 januari 1891? – Om jag gör! Den dagen stod Siri och jag inför kyrkorådet
och tvingades svara på frågan varför vi ville ha skilsmässa. Vad svarade ni? – Jag minns att jag sa att vi var alltför olika. Både i
temperament och religionsuppfattning. Siri la som vanligt allt
ansvar på mig, sa att hon först inte hade velat skiljas men nu
hade resignerat och var av samma uppfattning som jag. Läs mer:
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen
Ockult original med digital sida
Av Eva Bäckstedt
SvD 21 januari 2012
Utställning: Strindberg Nordiska museet. Pågår tills
vidare
Man får anta att de ledande krafterna på Kungliga
biblioteket med tiden ångrade att de avböjde att ta emot före
detta medarbetaren August Strindbergs manuskript efter hans död. Inte heller Nordiska museet kände någon större entusiasm
inför donationserbjudandet från Strindbergs dödsbo. Först när
det stod klart att Helsingfors akademi i Finland mer än gärna
ville ta hand om kvarlåtenskapen slog man till. Så kom det sig att större delen av Strindbergs manuskript,
bibliotek, möblemang och övriga tillhörigheter tillföll Artur
Hazelius pampiga skapelse på Djurgården. Det mesta av
handskrifterna som idag finns på KB och inventarierna på
Strindbergsmuseet är depositioner – det är Nordiska museet som
äger dem.
Strindberg flyttad till äldrevården Av Anna Ångström SvD 21 januari 2012
JUBILEUMSSTART Dramaten inleder Strindbergsåret med
Spöksonaten på titanens födelsedag i morgon. Mats Ek och Bente
Lykke Møller gör upp med Strindbergs ”filosofiska floskler” och
placerar pjäsen på ett ålderdomshem.
För regissören och koreografen Mats Ek är August
Strindberg komplex och gäckande, en som ständigt överrumplar. –Han är helt enkelt en levande klassiker. En naturkraft i
text. Hans språng mellan realism och absurdism, komik och tragik
kan gränsa till det löjliga. Det är en risk han tar. För scenografen Bente Lykke Møller är Strindberg svår och
besvärlig. Med Spöksonaten gör duon sin andra
Strindbergsuppsättning efter Ett drömspel på Dramaten 2007. Läs mer:http://www.svd.se/kultur/strindberg-flyttad-till-aldrevarden_6785517.svd
Norge
Riksteateret har i dag premiere
på August Strindbergs «Frøken Julie», med Ingeborg Raustøl i hovedrollen.
Denne teksten er skrevet i forbindelse med oppsetningen. Fra en halvkvinne til en annen
FEMINISME: Sex er makt, men begjærets mørke kan ikke
kontrolleres
Av Hannah Helseth, Sosiolog, forfatter av boka «Generasjon
sex», Forlaget Manifest (2010) Dagbladet 20.01.2012
Babydoll stikker rumpa fram i en superkort hotpants.
Selvutløseren på kamera hennes går av, og noen minutter
senere er bildet på nettstedet deiligst.no. Babydoll er
ikke alene. Nettet flommer over av nakne damer, og
mannebladene hevder at kvinner står i kø for å kle av
seg på forsida.
Kvinnerollen er ikke en gang hva den var. Min bestemor
giftet seg på en forblåst idyllisk øy på Vestlandet. Da
natta kom og de nygifte hadde lagt seg godt til rette
hørte de noen som dundret i veggen og ropte: «Henda på
dynååå». Min oldemor lekte ikke butikk når det kom til
moral og gudfryktighet, selv ikke på bryllupsnatta.
Ropene minnet mormor på de tynne veggene og tidsånden.
En illeluktende frykt for skitne kvinner, som ingen mann
ville vaske ren. Kvinner som havnet i ulykka, og som
aldri ble lykkelige. Oldemor ville ikke hatt stemme
igjen om hun hadde levd i dag. Aldri har kvinner vært
friere seksuelt, kulturelt, økonomisk og sosialt. Det
som for få år siden var utenkelig er i dag normen. Les mer:http://www.dagbladet.no/2012/01/20/kultur/debatt/riksteateret/august_strindberg/hannah_helseth/19873213/
Författarens foton i fokus
Av Ingrid Nathéll Sydsvenskan 20 januari 2012
Den 22 januari 1849 föddes August Strindberg. Den 22
januari 2012 kan man kliva in i röda rummet på Kulturen i Lund.
Det är inte författaren eller konstnären man möter utan
fotografen Strindberg.
KULTUREN. Den 14 maj 2012 är det hundra år sedan August
Strindberg dog. Hela året kommer han att uppmärksammas på olika
sätt. Strindbergsmuseet i Blå tornet i Stockholm har
sammanställt en utställning om fotografen August Strindberg. Den
ska vandra landet runt. Första anhalt är Kulturen. Utställningen innehåller ett femtiotal bilder som
Strindberg själv tagit eller som tillkommit i hans samarbete med
andra fotografer. Läs mer:
http://www.sydsvenskan.se/lund/article1602736/Forfattarens-foton-i-fokus-pa-Kulturen.html
Italia
Signorina Giulia
Di Umberto Rossi Edizioni Oggi Notizie 18 gennaio 2012
Johan August Strindberg (1849 – 1912), scrittore e
drammaturgo svedese, presentò la tragedia in un atto
Signorina Giulia (Fröken Julie) nel 1888. L’opera destò
roventi polemiche per il modo realistico con cui metteva
in scena il desiderio sessuale di una giovane
aristocratica, sconvolgendo le regole perbeniste
imperanti. [..]
Valter Malosti, regista è attore, ha letto questo copione
facendo leva sugli elementi erotici e sanguinolenti,
trasformando la protagonista in una donna assatanata e
spingendo all’estremo la perfidia e il cinismo di Jean.
La sottolineatura arriva sino a far circolare – inutile
e opportunistica aggiunta al testo – a seno nudo
Cristina, la cameriera che contende il maschio alla
padrona. Ne deriva uno spettacolo professionale e
aggressivo, ma assai poco rispettoso sia dello spirito
dell’epoca, sia scarsamente collegato a temi moderni e
ai costumi di una società in cui il sesso è diventato
merce come le altre e la nudità serve persino a far
vendere saponi e profumi.
Teatro emergente, rompe los paradigmas de lo clásico.
Santiago a Mil 17.1 2012
El teatro es una rama del arte escénico relacionada a la
actuación, presenta historias a un público, donde mezcla
el discurso, gestos, escenografía, música, sonido y
espectáculo. Es un arte ciudadano, el cual convoca y nos
lleva a escuchar las voces del mundo, a través de las
funciones del pensamiento, la conciencia y la memoria.
El Teatro emergente toma todos estos elementos y arma sus
montajes, potenciando más unos que otros, los cuales
rompen las normas clásicas de estructura del teatro
tradicional. No se ha descubierto nada nuevo, sólo son
propuestas distintas de hacer arte, en salas distintas,
al aire libre, sin butacas y esto genera que el público
esté de de pie o sentado en el suelo. Además el
espectador es parte de la misma obra, conversa con los
actores, quienes mantienen una mejor comunicación con
cada una de las personas que pagan por ver algo
distinto. El Festival Internacional Santiago a Mil, tiene dentro de
su cartelera a varias compañías teatrales que se
denominan “Teatro Emergente”, tal es el caso de la
compañía Dédalo, que nace en 1998 y tiene como objetivo
la investigación y el desarrollo de diferentes artes
escénicas que las integra en un mismo montaje. Esta
compañía es dirigida por el joven director y profesor
Universitario Hugo Osorio, quien habló con BiobioChile y
comentó cual es la idea de su propuesta denominada “Uno
toma lo que tiene en casa”.
¿Cuál es la idea de tú propuesta artística? Es un montaje hibrido, experimental que mezcla música en
vivo, danza, teatro, que tiene un gesto performativo con
el público y varia según las circunstancia. Cuando lo
presentamos en invierno, nos llovió y tuvimos que
entregar paraguas a la gente, eso hizo parte del
espectáculo. Es una serie de mixturas para la escena
teatral chilena.
Según la reseña es una obra inspirada en el dramaturgo
sueco August Strindberg. ¿Me podrías contar el porque
trabajar con una obra de este autor? Es una obra inspiraba en los textos de éste dramaturgo,
quien es uno de los inspiradores del teatro de la
crueldad. Además es quien ha provocado un cambio en el
teatro de las vanguardias. Es alguien que genera un
espíritu de renovación en los principios del siglo XX.
Hace un quiebre con la tradición. Es por ello que
encontramos interesante tomar diversas piezas y el
espíritu de su escritura y lo mezclamos con las
biografías de cada integrante y con todo ello logramos
hacer una dramaturgia.
Stockholm läser ”En dåres försvarstal” av August
Strindberg
Av Lars Epstein DN, Sthlm 17 januari 2012
Märta Tikkanen som skrivit förordet till Årets bok ”En
dåres försvarstal” av August Strindberg i projektet
”Stockholm läser” presenterade också boken.
August Strindbergs passionerade kärleksroman om sitt och
Siri von Essens känsloladdade äktenskap ”En dåres
försvarstal” utsågs på måndagen till årets bok i
projektet ”Stockholm läser” som bjuder på läsecirklar,
stadsvandringar, föreläsningar och andra aktiviteter.
Märta Tikkanen läste upp sitt förord till den nyutgivna
pocketupplagan inför närmare hundra personer i publiken
på Stadsbiblioteket. Läs mer:
http://www.dn.se/blogg/epstein/2012/01/17/stockholm-laser-en-dares-forsvarstal/
282 Strindberg-blad som man inte får röra
Av Peter Kadhammar Aftonbladet 17.1 2012
Snöblasket hade övergått i regn och inne i Nordiska
museets dystra stenklump på Djurgården samlades en grupp
journalister för att titta på 282 blad som de inte fick röra. Det var August Strindbergs Ockulta dagbok: författarens
infall och minnesanteckningar. ”Fasans dag. Målade.” Vanligen
ligger papperen skyddade på Kungliga biblioteket, omslutna av
ett rött konvolut med skriften: ”Denna dagbok får aldrig tryckas! Detta är min sista
vilja! Som måste uppfyllas!” Följaktligen visas anteckningarna på museum. Snart kommer
de som nytryckt bok också, med åtföljande ordförklaringar och
analyser. August Strindberg hade det ofta knapert men nu är
författaren bliven industri som försörjer ett litet
brukssamhälle av litteraturvetare. Konservatorn Sara Ellenius hade vita bomullshandskar på
sig och visade försiktigt bladen. Vi tilläts luta oss nära och
granska Mästarens pregnanta handstil. ”Hos Branting till middag.
Förstämning”. Trängseln var stor och en reporter lyckades stöta till
det röda konvolutet med sin axelremsväska. Om papperet hade
fått en reva eller ett märke hade det blivit en fruktansvärd
pinsamhet, men det klarade sig. Snett vid sidan stod Per Stam, huvudredaktör för
nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk och informell vd i
näringen August Strindberg. Stam efterträdde Lars Dahlbäck som
länge hade Diktaren på entreprenad innan han störtades och
tvingades i pension. Läs mer:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/peterkadhammar/article14222652.ab
Österreich
Nach Oberösterreich, der
Liebe wegen ...
Neues Volksblatt, 16. Jänner 2012
100. Todestag des schwedischen Dichters August
Strindberg am 14. Mai Vier Jahre Ehe mit der oö.
Journalistin Frida Uhl führten ihn nach OÖ
Am 7.
Jänner 1893 lernte Schwedens berühmtester Dichter,
August Strindberg, damals 44 Jahre alt, die erst
20-jährige Frida Uhl kennen. Frida, 1872 als Tochter von
Friedrich Uhl, dem angesehenen Chefredakteur der „Wiener
Zeitung“, in Mondsee geboren, ging als
Literaturkorrespondentin des Blattes ihres Vaters nach
Berlin, wo es zur schicksalhaften Begegnung kam. Die
Verbindung mit Frida führte Strindberg nach
Oberösterreich. Schon vier Monate nach dem Kennenlernen
heirateten die beiden auf Helgoland. Im Juli 1893
besuchte der weltberühmte Dramatiker Mondsee, wo er in
der „Villa Uhl“ bei der Schwiegermutter wohnte und auf
seine noch in London verbliebene Gattin wartete. Damit
begann Strindbergs Zeit in Oberösterreich. Mehr:http://www.volksblatt.at/index.php?id=88323&MP=61-157
Författaren som vampyr
Av Kaj Schueler, Krönika SvD 16 januari 2012
PENNFÄKTARE Strindberg, Myrdal, Rydberg och nu senast
Felicia Feldt… Får man i skydd av ordet ”roman” ta heder
och ära av sina föräldrar, närstående eller andra
människor i ens närhet?
August Strindberg är den store hämnaren – och
självplågaren – i den svenska litteraturen. Han var
elegant, dräpande, ömklig, hänsynslös och rolig.
Oförrätter förvandlade han till litteratur, till skön
litteratur. Kanske är det en skröna men han lär ha sagt
till en kritiker: ”Vi ses i min nästa roman!” Sannolikt
verkställdes hotet och om kritikern, som det ibland
sägs, var Carl David af Wirsén fick han på käften i Det
nya riket. Läs mer: http://www.svd.se/kultur/forfattaren-som-vampyr_6771343.svd
Kulturförvaltningen i Malmö
August Strindberg på Stadsbiblioteket
Pressmeddelande 2012-01-16
August Strindberg kommer att gästa biblioteket – i
skådespelaren Clas Göran Söllgårds gestalt.
Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige Strindberg och fotokonsten på Kulturen, Lund
Pressmeddelande 2012-01-16 08:45
Med anledning av Strindbergsåret 2012 visar Kulturen en
vandringsutställning från Strindbergmuseet med
fotografiska verk av August Strindberg. Strindberg och
fotokonsten invigs söndagen den 22 januari. I
utställningen presenteras även August Strindbergs tid i
Lund, 1896-1899, då han bl a umgicks med Kulturens
grundare Georg Karlin. Pressvisning sker torsdag den 19
januari kl 11.
August Strindberg är framför allt känd för sitt
författarskap, medan hans fotografiska intresse mindre
sällan lyfts fram. Utställningen visar Strindbergs
fotografiska experiment, utförda av honom själv men även
i samarbete med andra för tiden kända fotografer, som
t.ex. Herman Anderson. Strindbergs fotografiska bilder
presenteras i fyra olika områden, nämligen den
impressionistiskt inspirerade fotosviten från Gersau i
Schweiz under 1880-talet, de psykologiska porträtten
från Berlintiden under 1890-talet, de himmelska bilderna
från 1893-1894 och 1907-1908 samt samarbetet med andra
fotografer. Strindbergs intresse för fotografin bjuder
på många aspekter. Betraktaren får bl.a. möta Strindberg
och romantiken i äktenskapen med Siri von Essen och
senare med Harriet Bosse, men fotografierna öppnar även
dörren till naturvetenskapliga experiment, ockultistisk
bildkomposition och självbiografisk dokumentation.
Under 1896-1899 vistades Strindberg i Lund och skapade
sig då en betydande vänkrets där bl.a. redaktören för
Folkets tidning, Waldemar Bülow, docent i botanik, Bengt
Lidforss och Kulturens grundare Georg J:son Karlin
ingick.
Utställningen visas under invigningsdagen söndagen den
22 januari kl 14.00 och pågår till den 22 mars 2012.
Välkommen på pressvisning torsdagen den 19 januari kl
11.00
För mer information: Madeleine Niklewski, projektledare, tel 046 35 04 10 Erik Roman, pressansvarig, tel 046 35 04 47
Elegir el retiro de una reducida cabaña para meditar y
trabajar. De tal decisión, tomada por 12 escritores,
músicos y filósofos (Bernard Shaw, August Strindberg,
Virginia Woolf, T. E. Lawrence, Knut Hamsum y Dylan
Thomas; Grieg y Mahler; Henry D. Thoreau, Heidegger y
Wittgenstein, y el cineasta Derek Jarman), se ocupa esta
muestra. Ofrece una cuidada información: maquetas y
planos de las cabañas, herbario de la vegetación que
rodeaba cada una, fotos de sus espléndidos entornos
naturales, noticias del mobiliario, casi siempre escueto
y textos que caracterizan al personaje y su lugar de
retiro, y explican su decisión. Algo más lejos se llega
con Henry David Thoreau, el pensador y poeta
norteamericano, al reconstruir la cabaña en sus escasas
dimensiones. Leer más:http://www.elpais.com/articulo/portada/Encuentro/mismo/ elpepuculbab/20120114elpbabpor_40/Tes
USA, New York
Tale of Sex and Class, Updated for Appalachia
By Charles Isherwood The New York Times, January 12, 2012
Miss Julie comes to contemporary Appalachia with all her
sexual and psychological baggage in tow in
“Cattywampus,” a raw and raucous updating of August Strindberg’s
classic, written and directed by Robert Cucuzza.
Presented at Incubator Arts Project (inside St. Mark’s
Church in the East Village) as part of the Other Forces
festival — one of the four, count ’em, four festivals of
cutting-edge theater this month in the city — the
production has a ferocity that gives it bursts of
energizing life. With its ripely vulgar language and
intensely physical acting style, the production doesn’t
lack for surface attractions. But Mr. Cucuzza and his actors — Jillian Lauren as the
high-class dame, D. J. Mendel as the “rat” she goes
slumming
with one fatal night — put all their considerable
talents into animating the superficial layers of
Strindberg’s play,
turning it into a stylized cartoon. Because its tangled
psychological depths are never clarified, nagging
problems of plausibility keep popping into your head,
like how can the central characters represent distant
social poles when they are both covered in tattoos?
Nåd går före rätt i Etiopien Av Claes Thulin Corren 12 jan 2012
Strindbergsåret har börjat dramatiskt. Det är som om
journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson lyssnat
på Strindbergs tankar om makt. De har valt att ansöka om nåd i stället för att
överklaga sin dom. De stöder sitt beslut på att det
finns en tradition av nåd och förlåtelse i Etiopien. Att
vädja om nåd innebär också att de dömda journalisterna
måste erkänna sig skyldiga till anklagelserna - även om
de under hela rättsprocessen hävdat motsatsen. Läs mer:http://www.corren.se/asikter/ordet-fritt/?articleId=5901675
Premiär med ungdomsglöd
Av Ylva Lagercrantz Spindler SvD 12 januari 2012
Teater Pelikanen Text: August Strindberg Regi: Michael Hamory. MH Art, gästspel på Teater Brunnsgatan fyra Medv: Margareta Eriksson Bergius, Joakim Thelin, Mattias
Pettersson, Frida Ström, Sabina Heitmann
Så har Strindbergsårets informella kick off ägt rum. I
varje fall i Stockholm och om man bortser från alla
tjuvstarter på institutionsteatrarna redan 2011. Premiärlejon var den unga frigruppen MH Art i och med
sitt gästspel på Teater Brunnsgatan fyra som därmed bjöd
på årets första riktiga Strindbergspremiär. Och vilken
pjäs kan passa bättre till detta hedervärda uppdrag än
Pelikanen som också invigde Strindbergs Intima teater
1907? Pelikanen är ett av August Strindbergs fyra kammarspel
och på många sätt det mest knasiga av dem. Kanske
inspirerades han ofrivilligt av sin litterära antagonist
Ellen Key och hennes radikalt visionära bok Barnets
århundrade som kom ut år 1900 och handlade om en
barnuppfostran som satte barnet i centrum. I varje fall
gestaltas en urusel och egoistisk uppfostran i Pelikanen
enligt devisen ”hellre äter jag själv än ser mina barn
svälta” i en pjäs som är skriven just ur barnets
perspektiv.. Läsmer:
http://www.svd.se/kultur/scen/premiar-med-ungdomsglod_6765669.svd
USA, California
naturalistic manifesto The Anniversary of August Strindberg and the Swedish
Culture Amnesia
By Deniz Hellberg Stark insider 01.11.2012
Theatre met the ideal demands and the small theatre got
just what it needed, and it created Swedish performing
theatre history. A total of 24 Strindberg plays were
performed, beginning with Miss Julie.
In the post social democratic heaven of the world, one
has the opportunity to apply for diverse regional and
governmental culture funds. The main motive of all this government support is to
create a theatre culture which supports minority, women
and children rights. It is important to emphasize that
art policy is the matter of discussion here, as distinct
from political party agenda. For instance, one can apply
for support for an “equality project in stage art area’
in order to make sure that at least 50% of the artistic
staff are women, regardless of their artistic
educational background, qualifying talents or
international recognition. The motivation for applying for support for branding the
Swedish language, or strengthen the awareness of Swedish
history, art or classics abroad, has proven utterly
ineffective and impossible. No such culture support even
exists and it is against the bureaucratic rules and
culture policies to give support to such artistic
projects. As a result of this primarily social
democratic culture policy (which is now adapted by the
right-wing Swedish government) Swedish theatre artists,
since the beginning of 1960, have created theatre art as
“promotion of women, children and minority rights” — a
political theatre policy well worth its name. Read more:http://www.starkinsider.com/2012/01/the-anniversary-of-august-strindberg -and-the-swedish-culture-amnesia.html
Norge
Dobbel dose «Frøken Julie»
Siste.no 11.01.2012
Oslo (ANB-NTB): Denne våren kan du se «Frøken
Julie» i to versjoner: Både Nationaltheatret og
Riksteatret har satset på August Strindbergs stykke.
Først ut er Riksteatret, med premiere i Oslo 18. januar,
før stykket legger ut på en lang norgesturné.
Nationaltheatrets versjon av stykket har premiere 11.
februar. Kjersti Holmen (55) skal tolke Julie-rollen på
Nationaltheatret, mens Ingeborg Sundrehagen Raustøl (32)
skal spille samme rolle på Riksteatret. At «Frøken Julie» blir satt opp på to teatre samtidig er
visstnok tilfeldig, men bare positivt, mener de
involverte. – Det skal bli stas å se Kjersti Holmen og Hermann
Sabado i de to rollene som vi nå kjenner så godt, sier
Raustøl. – Det er kjempefint at det settes opp to steder. Jeg
forstår at det blir et stykke med to helt forskjellige
innfallsvinkler, og det er bra, sier Nationaltheatrets
husregissør Victoria H. Meirik. Les mer:http://www.siste.no/underholdning/article5878002.ece
Teatervår i komikens tecken
Av Sara Meidell Västerbottens-Kuriren 11 januari 2012
Humor i skiftande valörer och nyanser är vårens röda
tråd på teaterscenerna i Umeå i vår. Allt från den
svartaste samhällssatir till gapflabb och fars ryms i
programmet.
[...] Den 14 maj inträffar den stora märkesdagen på
Strindbergåret, då uppmärksammas hundraårsdagen av
August Strindbergs död. På Umeås teaterscen är det
Hans-Ola Stenlund som håller i firandet, detta med den
nyskrivna Herr Strindberg och jag, en personlig
betraktelse som utgår från Strindbergs Paris-år.
Firandet i Umeå påbörjas dock redan en månad tidigare,
då Cullbergbaletten presenterar en helafton på Idun i
sällskap med Strindberg. I The Strindberg Project har
koreografen Tilman O'Donell tillsammans med regissören
Melanie Mederlind skapat ett helt nytt verk med
inspiration från nationalikonen i varsin akt. En
utställning med illustrationer ur Anneli Furmarks bok
August & Jag presenteras i Folkets hus som bonus i
anslutning till Cullbergföreställningen. Läs mer:
http://www.vk.se/Article.jsp?article=509003
Feministisk magi på dansscenen i vår
Norran 11 jan 2012 (TT Spektra)
Välkända namn på Dansens hus i vår är Cullbergbaletten,
Örjan Andersson och Marie Chouinard. Men där finns också
feministisk magi och en koreografs tolkning av
neurofysiologiska forskningsrön. (TT Spektra)
[...] Strindbergs språkteorier Cullbergbaletten tar också plats på dansscenen i vår,
med sitt bidrag till Strindbergsåret: ”The Strindberg
project”. För första gången gör regissören Melanie
Mederlind en dansuppsättning, med utgångspunkt från
språkvetenskapliga texter som Strindberg skrev i slutet
av sitt liv.
Av Björn Gunnarsson Helsingborgs Dagblad 11 januari 2012
Björn Gunnarsson om Strindbergsåret som nu är inlett. Kultur. Gott nytt Strindbergsår!
Men det verkar inte bli någon klang- och
jubelföreställning. I alla fall inte om man ska döma av
Borås stadsteaters tjuvstart med "1 drömspel", Lars
Melins milda, smeksamt tillgängliga iscensättning;
lekfull i Karin Dahlströms kitschiga verklighetens
folk-scenografi. Föreställningen, vars spelperiod tog
slut redan innan året började, var drömsk på det
nyandligt poetiska sättet, som en avslappningsövning i
mindfullness. Det är svårt att tro att det är en plåga
att vara människa. Det verkar snarare ganska mysigt. Hur ska man då hantera 100-årsfirandet? Ska man bara
vederbörligen hylla monumentet, och sedan stryka över
och gå vidare, som han själv skulle ha sagt.
Råkar du sitta på en krog eller ett café i maj i år så
kan du komma att bli överraskad av oannonserad teater.
Fyra skådespelare från Byteatern ska åka runt i länet
och göra fyra till fem föreställningar i veckan. Byteatern bjuder på lockfågel och Strindberg 2012
Turnén har August Stridberg som tema och Sara Glaser ska
regissera. – Det är ju Strindbergs år i år, han dog för hundra år
sedan, säger hon till P4 Kalmar. De som vill se föreställningarna vet inte när de ska äga
rum? – Strindberg slogs väldigt mycket för samtalet och
förnyade teaterspråket i Sverige. Han tog in gatans
språk på scenet. Då har jag funderat på var samtalet
sker i dag. I dag, precis som för hundra år sedan,
sitter vi på caféer och restauranger och pratar. Därför
vill jag föra teatern ut dit. Det blir exklusivt för de
som sitter där, på rätt plats vid rätt tidpunkt. Läs/hör mer: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=4903308
August överlever regeringens snålhet
Av Av Lars Böhlin Västerbottens Folkblad 2012/01/11
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog och det
uppmärksammar regeringen genom att göra – ingenting.
Okej, de spenderar en dryg miljon men det är verkligen
ingenting i sammanhanget. Är det förvånande? Inte alls. Måste moderater välja mellan skattesänkningar
och statsfinansierad kultur väljer man skattesänkningar.
Det är därför man är moderat. Samtidigt har Strindberg alla möjligheter att göra sig
hörd ändå. Trots de 100 år han varit död är han
fortfarande aktuell och kontroversiell och det är i mer
än 100 år han varit omtalad som kvinnohatare och
måltavla för feminister. Med viss rätt. De senaste åren
har man dessutom spelat de kvinnliga dramatiker som
fanns samtidigt som Strindberg men som nästan försvunnit
ur teaterhistorien på det sätt som ofta drabbbat kvinnor
i olika genrer. När Strindberg levde fanns det nämligen betydligt fler
kvinnliga dramatiker än vi kanske föreställer oss och
kvinnosaksfrågan var verkligen en fråga som väckte
Strindbergs intresse. Till viss del förtjusning men det
övergick rent motstånd. Kanske kan man säga att han till
och med ”gjorde karriär” på sitt motstånd mot
kvinnosaksfrågan.
Av Margaretha Levin Blekastad Norrtälje Tidning 11 jan 2012
Duon Opus riktar blickarna mot Strindberg. Tre tonsatta dikter ska växa till ett program med
premiär senare i vinter. – Vi vill att det ska kännas modernt och underhållande,
säger Christer Burlin.
Strindbergsåret har rullat igång. Under hela 2012 kommer
programpunkterna att avlösa varandra med
teateruppsättningar, vandringar, föredrag, diskussioner
och mycket annat. Norrtäljeduon Opus, som består av Christer Burlin och
Jan-Åke Nässlander, sätter ihop ett eget program där de
lyfter fram Strindberg i ord och ton. – Vi tänkte att man kanske skulle göra något nu när det
är Strindbergsår och började bläddra i en antologi,
säger Jan-Åke Nässlander.
Det börjar redan märkas att det är Strindbergsår i år.
Tidskriften Biblis ägnar sitt senaste nummer åt
författaren. En vackert illustrerad artikel av Magdalena
Gram diskuterar utformningen av Strindbergs böcker, och
hans eget intresse för bokformgivning. Elena Balzamo granskar Strindberg som brevförfattare, i
en artikel som ingår i boken ”Skrifdon och papper,
brefkort, frimärken: Fyra essäer om Strindberg”, som ges
ut av Lind & co senare i år. Här får man också se några av de udda teckningar som
dyker upp här och var i Strindbergs
korrespondens. Länk:http://www.svd.se/kultur/aven-strindbergs-teckningar-var-udda_6760441.svd
Strindbergtema hos Kultursällskapet
Helsingborgs Dagblad 10 januari 2012
ÄNGELHOLM. Vårens föreläsningstema hos Kultursällskapet
i Ängelholm är "Strindberg 100 år efteråt". Det blir
fyra föredrag, en skärgårdsresa i Strindbergs farvatten
och en filmafton med Alf Sjöbergs Fröken Julie från
1951. Först ut är Olle Granath, tidigare chef för Moderna
museet, och även Nationalmuseum, som kommer på onsdag
den 11 januari för att berätta om bildkonstnären August
Strindberg. Det är en sida av den berömde författaren
som inte är så välkänd. Tate Modern i London hade en
utställning av hans verk för ett par år sedan med Olle
Granath som curator. Under våren kommer också Caroline Krook, biskop emeritus
i Stockholm, som talar om Strindbergs gudsförhållande i
hans dramer, Björn Meidal, litteraturprofessor och
Strindbergforskare, och Katarina Ek Nilsson, ordförande
i Strindbergsällskapet. Onsdagens föredrag hålls i hörsalen på Ängelholms
stadsbibliotek klockan 19. Länk:
http://hd.se/angelholm/2012/01/10/strindbergtema-hos/
August Strindbergs verk är ännu levande
Av Svante Säwén Dagbladet 10 januari 2012 - Ledare
Ett mått på August Strindbergs storhet är att han är
avskydd avden svenska borgerligheten än i dag. Ändå har
det i år gått 100 år sen han dog och till graven följdes
av tiotusentals stockholmare ur den växande
arbetarrörelsen. Till årets jubileum har regeringen och
den moderata kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth
anslagit en miljon. Moderatstyrda Stockholm bidrar med
tre.
Tycker Du det är mycket? Jämför då med Carl von Linné
och 100 miljoner eller 100-årsminnet av
solskensolympiaden i Stockholm 1912 som får 50 miljoner.
I Norge fick firandet av Henrik Ibsen 75 miljoner, och
dansken HC Andersen firades för 260 miljoner. Siffrorna
hämtas från SvD Kultur.
Skånskan 9 Jan 2012 Strindbergs tid i Skurup
SKURUP.
I går kväll var det fest på Skurups bibliotek. Orsaken var
invigningen av Strindbergåret. Besökare fick se avtäckningen
av konstnären Thomas Holms porträtt av Strindberg och bjöds
på mousserande vin och salta pinnar. Författaren själv
uppskattade Skurup mest för det lugn byn erbjöd honom.
Det kunde Lars G. Månsson berättade mera om. Han har gått
igenom gamla arkiv och berättade i ett kunnigt och
uppskattat föredrag om den store författarens besök i Skurup
1891, två år efter utgivningen av Hemsöborna och samma år
som han skildes från första hustrun Siri von Essen.
Strindberg drar med sina ofiltrerade person- och
miljöskildringar in oss inte bara i sitt författarskap, utan
i sitt liv. Lena Einhorn reder ut varför vi, till vår
förvåning, inte kan ta oss ut.
”Det är märkligt, vem
talar i dag om Henrik Ibsens hustru, eller hans son, eller
hans privatliv över huvud taget? Men Strindberg, Strindbergs
liv kan vi inte släppa.” Orden är Björn Meidals, nestor inom svensk
Strindbergsforskning. Vi satt tillsammans i en panel på
Bokmässan i höstas, och skulle diskutera Strindberg och hans
kvinnor. Meidals kommentar fälldes snarast i förundran. För
han, liksom så många av oss, har drabbats av detta märkliga
fenomen, att när vi en gång sugits in i Strindbergs sfär, så
upplever vi, till vår förvåning, att vi inte kan ta oss ut.
Men
frågan är varför.
ILGiovanni da Udine Inizia il 2012
con un capolavoro di August Strindberg
La Redazione di Teatro.Org 9.1 2012
Capolavoro del Teatro di August Strindberg:
"Signorina Giulia" con Valeria Solarino e Valter Malosti
in Scena dall'11 al 14 Gennaio 2012.
«Con la
presente, mi permetto di proporvi la prima tragedia
naturalistica della letteratura svedese e vi prego di non
respingerla, se non volete pentirvene più tardi. Come dicono
i Tedeschi: farà epoca». Così, nel 1888, August Strindberg
presentò Signorina Giulia all’editore Bonnier. La richiesta
non andò a buon fine, perché l’opera venne giudicata troppo
scabrosa, ma il tempo – si sa – diede meritatamente ragione
al drammaturgo: sia il suo tempo, a dispetto di una società
puritana e conformista, sia il nostro tempo, dove
l’impossibile relazione tra il servitore Giovanni (Valter
Malosti, Premio Ubu per la regia di Quattro atti profani) e
la giovane contessa Giulia (Valeria Solarino, musa del nuovo
cinema italiano) fa vibrare corde di profonda attualità.
Av Elin Viksten (TT Spektra) Norran 9 januari 2012
Olof Palme, Jan Stenbeck och August Strindberg - tre
tunga män tar plats på teaterscenerna i vår. Men scenvåren
bjuder också på sjavig stadsfestival och debatt om pojkars
möten med våld. (TT Spektra)
Gud på scenen I februari har Göteborgs stadsteater
urpremiär på Niklas Rådströms dramatisering av ”Bibeln”,
enligt teatern förmodligen den första i sitt slag. Rådström
tar det stora greppet. Rollistan rymmer 90 personer varav
några änglar som i mänsklig gestalt blir Guds budbärare på
jorden. Stockholms stadsteater låter i stället Indras dotter stiga
ner från himlavalvet för att se om människornas klagan äga
skäl och grund. Regissören Mattias Andersson tonar dock
ner det religiösa i sin uppsättning av ”Ett drömspel”.
Strindbergs text varvas med intervjusvar från stockholmare
som alla fått samma fråga: ”Tycker du synd om dig själv?” [...]
Strindberg överallt Få är teatrarna som vågar strunta
i vår främsta dramatiker under själva Strindbergsåret. På
Dramaten är Mats Eks uppsättning av ”Spöksonaten” först ut,
och i mars intar ”Till Damaskus” teaterns stora scen. Den
som är lagd åt jämförelser ser även Etienne Glasers
uppsättning av sistnämnda pjäs på Stockholms stadsteater,
premiär i maj. I ”The Strindberg Project” har
Cullbergbaletten bjudit in koreografen Tilman O’Donnell och
regissören Melanie Mederlind att ge ny form till ikonen
Strindberg, med premiär på Dansens Hus i mars. Läs
mer:http://norran.se/2012/01/kultur/tunga-man-dominerar-scenvaren/
Fattigt jubileum för Strindberg Av Ricki Neuman SvD 9 januari 2012
Hur hade August Strindberg reagerat om han
hade fått reda på att norska staten satsade 42 miljoner
kronor på sitt Ibsenår 2006, under det att svenska staten
bara investerar 1 miljon i det pågående Strindbergsåret?
I går kunde stockholmarna gå till Strindbergsmuseet och se
en nyhet: författarens fotografier på sig själv och
familjen. Därefter kunde man bege sig till Stadsteatern och
skåda Fröken Julie. Och i dag klockan 13 kan man besöka
teater- och filmföreningen Klassen på Skånegatan 90, lyssna
på skådespelare som läser Fritänkaren och Drottning
Kristina, samt delta i diskussionen efteråt. Med andra
ord, Strindbergsåret har börjat, till minne av författarens
dödsdag för 100 år sedan. Den som vill få överblick över
alla arrangemang, i Sverige och utomlands, tar sig till
www.strindberg2012.se, där programmen kommer att förtecknas,
på svenska och ytterligare sex språk. Webbsajten kostar
en miljon kronor att sätta upp och driva, och utgör statens
enda ekonomiska bidrag till firandet, vilket har lett till
omfattande kritik, klagomål som även riktats mot Stockholms
stad, som bidrar med tre miljoner kronor. Läs mer:
http://www.svd.se/kultur/snal-satsning-pa-strindbergsjubileum_6755617.svd
USA, California
Cutting Ball Theater Begins
Celebration of August Strindberg Centennial
San Francisco Broadway World January 6, 2012
San Francisco’s cutting-edge Cutting Ball Theater ushers
in the new year with the first offerings of the company’s
year-long celebration of the centennial of August
Strindberg’s death; the company will honor the playwright’s
vast career throughout 2012 with symposiums, lectures, and
staged readings of his works as part of the Hidden Classics
Reading Series and RISK IS THIS…The Cutting Ball New
Experimental Plays Festival, culminating in a festival of
fully-staged new translations of Strindberg’s five Chamber
Plays, entitled Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep,
in October of 2012. All centennial events take place at the
Cutting Ball Theater in residence at EXIT on Taylor (277
Taylor Street) in San Francisco. For tickets and more
information, the public may visit cuttingball.com or call
800-838-3006. The Cutting Ball Theater 2012 Strindberg centennial events
are as follows:
Av Jessica Johansson Tidningen Kulturen 7 jan 2012
Om August Strindbergs liv, leverne, texter och persona
tvistar de lärde ständigt. De flesta har en uppfattning om
Strindberg och ofta en ganska stark sådan. Det är
anmärkningsvärt att en författare som i år, 2012, varit död
i hundra år fortfarande kan väcka så pass starka känslor. Det lustiga är att han själv redan i livet knappast
förringade sin egen betydelse. Han lär ha sagt till sina
vänner och bekanta att de skulle vara aktsamma om vad de
skrev i sina brev till honom, eftersom dessa säkerligen
skulle komma att publiceras
efter hans död. Det fick han
rätt i. Läs mer:http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/kror-mainmenu-105
KULTURNYTT SPECIAL
Anna Hofmann och
Strindbergsfilmerna
SR P1, Kulturnytt 06 januari 2012
För 100 år sedan dog August Strindberg. Samma år gjordes
de första filmatiseringarna av hans dramer i regi av en 44-
årig fembarnsmor. Kulturnytt Special handlar om Sveriges
första kvinnliga filmregissör och den första
Strindbergsfilmaren; Anna Hofmann.
På Mosebacke
terass, i Stockholm, i november 1911. Skådespelarna fryser.
Det är vinter, men ska föreställa sommar. För ljusets
skull har man byggt upp en scenografi utomhus. Och kvinnan
som står vid kameran, i stort fluffigt hår, hon är i
fyrtioårsåldern. Hon är en van teaterdirektris, en berömd
entreprenör. Hon heter Anna Hofman och hon är Sveriges
första kvinnliga filmregissör. Hon har nyligen fått ett
telegram: "Var så god att cinematografera så mycket ni vill
av min dramatik". Telegrammet är signerat August Strindberg. Läs/lyssna mer:http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4894161
Strindberg tar över
Av Andreas Ekström Sydsvenskan 5 januari 2012
2012 är det hundra år sedan August Strindberg dog. Nog
var 1999 roligare, då hundrafemtioårsdagen av födelsen
firades med specialutgivningar och ett ljuvligt
radioprojekt, i vilket Reine Brynolfsson läste Strindbergs
gamla brev varje morgon.
När Tidskrift för litteraturvetenskap, TFL, nu sprider sitt
Strindbergnummer (3-4/2011) inser man vad som komma skall.
Igen. Ann-Sofie Lönngrens inledande artikel som översiktligt
skildrar tonläge och inriktning i Strindbergforskningen är
faktiskt svindlande. Denna oerhörda besatthet av August
Strindberg! ”Denna oformliga, spretiga monstruositet, denna
gigantiska kulturkonstruktion som går under
paraplybeteckningen ’Strindberg’”, som Lönngren sammanfattar
det, erbjuder tusen möjliga forskningsprojekt – men ligger
ju samtidigt som en våt filt över varje litteraturstudents
möjligheter att ta sig an ämnet med fräscha ögon. TFL:s
nummer visar det vi redan vet: att den svenska romanen och
dramatiken utan August Strindberg nästan inte går att tänka
sig. Just därför skulle det roa mig om någon riktigt
sakkunnig ville försöka. Länk: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1598774/Strindberg-tar-over.html
Mikael Timm om Strindberg |
del 1 Mannen som uppfann sig själv
SR P1, Kulturnytt 03 januari 2012
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog och
Kulturnytt inleder det nya året med en serie om den mest
osvenske av svenska författare. Mikael Timm har läst
Strindberg på kors och tvärs utan att bli klok på honom. Så
var också Strindberg mannen som uppfann sig själv.
Mikael Timm om Strindberg |
del 2 Strindberg som älskare
SR P1, Kulturnytt 04 januari 2012
2012 är Strindbergs år. I andra delen i Kulturnytts
Strindbergsserie handlar det om Strindberg – älskaren. Och
att Strindberg och kvinnorna är ett stort och omdebatterat
ämne vet väl alla. Men hurdan var han mot kvinnor? Mikael
Timm dök ned i radioarkivet. Läs/lyssna mer:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4889653
Mikael Timm om Strindberg |
del 3 Strindberg i naturen
SR P1, Kulturnytt 05 januari 2012
Så har turen kommit till det tredje inslaget i
Kulturnytts Strindbergserie som inleder Strindbergsåret
2012. Idag är ämnet Strindberg och Naturen.
Mikael Timm om Strindberg |
del 4 Strindberg – den blyge titanen
SR P1, Kulturnytt 09 januari 2012
Att Strindberg var en provokativ person som inte backade
inför hårda ordväxlingar är välkänt, men det fanns också en
mjukare Strindberg. Ja, rentav en blyg Strindberg. Och det,
där man minst anar det – på teatern. Kulturnytts Mikael Timm
fortsätter här sin serie om August Strindberg. Läs/lyssna mer:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=4894487
Mikael Timm om
Strindberg | del 5 Arvet efter August
Trenden har vänt -
bokutlåningen ökar Av Sara Segraeus. Folkbladet 2012-01-04
NORRKÖPING Trenden har vänt - nu ökar bokutlåningen på
Norrköpings Stadsbibliotek. - Det är mycket glädjande. Vi
har jobbat aktivt med lässtimulerande åtgärder, säger
Birgitta Hjerpe, chef för Norrköpings Stadsbibliotek. [...] Men Stadsbiblioteket arbetar givetvis även med att
stimulera läsande bland vuxna. Bland annat genom attraktiva
författarprogram, genom att lyfta fram författarskap och
ordna litteraturcirklar. - Det som är glädjande är att
vår satsning på Strindberg har gett en ökning på 30 procent
i utlåningen av Strindbergs romaner. Det visar att det ger
effekt att arbeta lässtimulerande med litteraturförmedling,
säger Birgitta Hjerpe.
2003 firades 700-årsminnet av den
heliga Birgittas födelse och vi överöstes med mer eller
mindre (mest mindre) viktig information om den religiösa
satmaran. 2007 firades något mer motiverat 300-årsminnet av
Carl von Linnés födelse med ett överflöd av information.
Hälften kunde ha varit nog. Nu kommer vi under 2012 att drabbas av
Strindbergs-förbannelsen. Det är hundra år sedan han avled
och knappologerna, för att använde ett av Strindberg själv
myntat ord, ligger i startgroparna för att överösa oss med
så kallad strindbergiana. Litteraturens likmaskar ser
möjligheter i dödsårsjubiléet. Varför ska man fira detta dödsår? Strindberg är ju alltid
aktuell. Det är helt onödigt att lyfta fram honom eftersom
han ständigt, främst genom sin epokgörande dramatik, finns
inom räckhåll.
Al via martedì 10, al Teatro Stabile, le prenotazioni e
le vendite dei biglietti di «Signorina Giulia» di August
Strindberg che sarà in scena alla Corte da martedì 17 a
domenica 22 gennaio. Prodotto dalla Fondazione Teatro
Stabile di Torino in collaborazione con Teatro di Dioniso,
«Signorina Giulia» è interpretato da Valeria Solarino che,
reduce dai successi cinematografici, torna al teatro dove ha
iniziato la sua carriera proprio frequentando la scuola di
recitazione dello Stabile di Torino. Accanto a lei, ci sono
Valter Malosti, che firma anche la regia e la traduzione del
testo, e Federica Fracassi, recentemente premiata con un Ubu
come attrice protagonista (per gli spettacoli Hilda e
Incendi) in ex aequo con Mariangela Melato. Le scene sono di
Margherita Palli, i costumi di Federica Genovesi, le luci di
Francesco Dell'Elba. Leggete il sito:http://www.ilgiornale.it/genova/forti_passioni_notte_mezza_estate/03-01-2012/articolo-id=565144-page=0-comments=1
Lycko-Per
ringer in
Strindbergsåret
Av Lena S. Karlsson Tidningen Kulturen 3.1 2012
När den väl sammansvetsade duon Sören Brunes och
Richard Turpin drabbar samman med delar av ensemblen från
2003 som framförde ”Fritänkaren” på Strindbergs Intima
Teater svänger det rejält redan från början. Men den
uppslagsrika uppsättningen signerad Turpin har mera karaktär
av roadmovie än traditionellt ”vandringsdrama”. Pjäsen tillhör August Strindbergs tidiga 80-talsdramer och
är utan tvekan en av hans mest omtyckta för alla åldrar. Här
möts sagoväsen som tomtar, hämndlystna råttor och feer, men
också samtida nidbilder av samällsreformatörer,
riksheraldiker, skattskrivare, supplikanter,
liktornsoperatörer liksom symbolväsen som en talande
skampåle, för att erinra om några av de 37 rollerna i
stycket. ”Lycko-Pers resa” har många faddrar: allt ifrån HC
Andersens sagor till E T A Hoffman och Charles Dickens
trolska världar, vår egen Atterboms Lycksalighetens ö och
Ibsens ”Peer Gynt” samt danske Oelenschlägers ”Aladin”. Men
resultatet är omisskännligt strindbergskt och stycket pekar
framåt mot Damaskusdramerna, ”Ett drömspel” och även ”Stora
Landsvägen”, också här gycklar Strindberg med mänskliga
svagheter och tillkortakommanden.
Fira, minnas och sörja. Det finns jubileer för alla
stämningslägen.
2012 kan börja med fyrverkeri och fortsätta med en
påminnelse om det som enligt Mikael Wiehe började med en
liten skakning på övre däck. Det är 100 år sedan den
kungliga postångaren RMS Titanic förliste. Hon sjönk den 15
april 1912 efter att ha brakat in i ett isberg ute på
Atlanten på väg från brittiska Southampton till New York i
Nordamerika. 90 svenskar omkom. Det var faktiskt precis
att August Strindberg hann uppleva den stora nyhetshändelsen
om förlisningen. Han dog 63 år gammal en månad senare, den
14 maj. Det kommer inte bara svenskar att bli påminda om,
utan hundraårsjubileet pågår på flera håll i världen. Den
som inte befinner sig på resande fot, kan få veta mer på
Statens kulturråd satsning på en särskild webbsajt,
Strindberg2012.se. Där samlas information från hela världen
om det firande som pågår.
BOKSKÖRD.
Ett nytt år innebär också en ny boksäsong
och redan nu i januari utkommer en rad nya
pocketutgåvor.
Eftersom 2012 är utropat till Strindbergs-år är det en
bra inledning på detta att Norstedts ger ut "En dåres
försvarstal" i pocketutgåva. August Strindberg skrev
anmärkningsvärt nog boken på franska och den väckte på sin
tid skandal och åtalades i Tyskland. Som Ebba
Witt-Brattström har påpekat var lanseringen av August
Strindberg som den store kvinnohataren en effektiv
marknadsföring. Men Witt-Brattström har också påvisat
intressanta paralleller mellan Leopold von Sacher-Masochs
"Venus i päls", som utkom 1866, och "En dåres försvarstal"
som utkom på franska 1885. Läs mer: http://www.skanskan.se/article/20120102/NOJE/701029969/1007/-/hamnd-harmoni-och-meningen-med-livet
Pappa är modern
Av Margareta Sörenson Expressen 2.1 2012
Börja Strindbergsåret med ett nytt perspektiv på den
motsägelsefulla och upproriska titanen: barnens.
Två
år hade gått på Barnets århundrade, 1900-talet, när
Anne-Marie Strindberg föddes. Hon var August Strindbergs
femte barn, född i hans tredje äktenskap, det med Harriet
Bosse. Hon var vid denna tid den stora Strindbergsstjärnan i
pjäser där huvudrollen skapats för henne, som Påsk och Ett
drömspel. August Strindberg var 52 år gammal och Harriet
Bosse 23 när de gifte sig 1901 i maj. I morgongåva fick
Harriet sagopjäsen Svanevit, en närmast naiv hyllning till
den rena kärlekens helande kraft. Men äktenskapet skakades
av stora slitningar från första början. Året därpå föddes
Anne-Marie i mars; Harriet Bosse tog snart upp sitt arbete
med stora roll
Epsteins STHLM August Strindberg och jag möttes mentalt på Narvavägen
Av Lars Epstein DN Sthlm 2 januari 2012
August Strindbergs och mina vägar korsades bokstavligen
och mentalt (om än inte samtidigt) för exakt 50 år sedan i
Narvavägens lindallé. Jag bodde vid den tiden inhyst på
Fredrikshovsgatan 1 vid Oscarskyrkan i ett rum vars väggar
jag hade målat svarta, en färg som avspeglade min dåtida
sinnesstämning färgad av ensamhetens tankar. När jag kommit
ut genom porten på Fredrikshosvgatan och gått till vänster
upp till Linnégatan och korsat Narvavägen gick jag in i
23:ans port för att besöka min (som jag minns) enda riktiga
vän på den tiden, Gunnar och hans familj. Gunnar hade
skrivit litet a på sin studentskrivning om August
Strindberg, ett ämne också för många av Gunnars och mina
diskussioner. Läs mer:http://www.dn.se/blogg/epstein/2012/01/02/august-strindberg-och-jag-mottes-mentalt-pa-narvavagen/
Här är höjdpunkterna i Stockholm 2012
Av Eva-Karin Gyllenberg DN, Sthlm 2012-01-01
Det stundande året är ett stort jubileumsår i Stockholm.
Att fira att någon har avlidit kanske kan kännas cyniskt,
men den 14 maj nästa år är det 100 år sedan August
Strindberg gick ur tiden och det uppmärksammas stort, inte
minst på Stadsteatern. Detta jubileumsår startar redan på
nyårsdagen.
Den 14 juli är en annan stor dag. Då är
det på dagen 100 år sedan maratonloppet avgjordes vid de
olympiska sommarspelen och det firas med ett
jubileumsmaraton. Sträckningen är i stort sett identisk
med den från 1912 med rundningsmärke i Sollentuna. 100-årsfirandet börjar på trettondagen med stor isfest på
Östermalms IP. På idrottens område händer det massor,
bland annat hockey-VM och invigning av den nya
nationalarenan för fotboll i Solna. Apropå jubileum fyller Stadsmuseet 75 och firar med att
visa upp sina visningslägenheter, Millennievandringar och
promenader i Abbas fotspår plus en hel del annat. Under året
öppnar Spritmuseum på Djurgården och Nordiska museet satsar
på skolslöjd med utställningen som går under arbetsnamnet
”Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden”. Länk: http://www.dn.se/sthlm/har-ar-hojdpunkterna-i-stockholm-2012
En gång för hundra
år sedan...
Av Håkan Palm Helsingborgs Dagblad 1 januari 2012
1912 var året då Titanic gick under, Sverige arrangerade
Olympiska spel och Strindberg dog. Det var också året då
Sven Hedin var på allas läppar, då en teolog startade en
insamling för ett svenskt pansarskepp och en tysk meteorolog
påstod att kontinenterna rör sig. Läs mer:
http://hd.se/mer/2011/12/30/en-gang-for-hundra-ar-sedan/