Teater Svarta Handsken
Sofia kyrkas församlingssal
Av: August Strindberg.
Regi: Dag Lindberg.
Vid pianot: Arne Johansson.
Att tappa en handske är en av livet förtretligheter, en
sådan som August Strindberg brukar göra dramatik av. I
kammarspelet ”Svarta handsken” intresserar han sig dock
mindre för den som förlorat en ägodel än för dem som
hittar den.
Regissören Dag Lindberg plockar upp den halvt glömda
handsken och skapar därmed en fin avrundning på
Strindbergsåret. Handlingen utspelar sig vid jultid och
Eva Carlsson Werle, Dag Werle och Oskar Dzwill tar väl
vara på spelet mellan ljus och mörker i enkel och
stämningsfull scenografi och ljussättning.
Handsken tappas och återfinns i ett hyreshus med ett
trettiotal lägenheter, och vi får insyn i några av dem.
Rent sceniskt glider handlingen fram utan tydliga
skarvar och det framstår som självklart att
övernaturliga väsen kan dyka upp för att ställa saker
till rätta – och busa litet.
Teateråret 2012 - Med klassikerna in i
framtiden
Strindberg, Strindberg och Strindberg. Kulturradions
Maria Edström sammanfattar teateråret 2012 som präglades
av klassikerna. Men även nyskriven och politisk teater.
SR P1, Kulturnytt 31.12.12
Av Maria Edström
”Är han död?” Frågar Laura hoppfullt när äkta maken
Edgar dånat i Strindbergs ”Dödsdansen” på
Riksteatern/Smålands Musik & Teater där regissören
Dritëro Kasapi elegant betonat jubilarens omedvetet
komiska sida i skildringen av äktenskapshelvetet.
Ja visst är han död, frågar man sig proppmätt efter
detta fullmatade Strindbergsår, där några guldkorn, som
nämnda dödsdans förvisso glimmat. Som tex på Strindbergs
egen Intima Teater där Anna Pettersson gjorde en
one-woman av Fröken Julie, fräckt och roligt fick den
gamle misogynen svar på tal. Svar på tal också i ”Ett
drömspel” på Stockholms stadsteater i Mattias Anderssons
regi; Pang, där satt världen och tittade på oss i
publiken, från krogköer och flyktingförläggningar, poesi
och politik; det är rätt ”synd om människorna”. Och i
Spöksonaten på Dramaten fick Mats Ek ensemblen att
självlysa i en köns-dans-sångöverskridande, helt
underbar föreställning, kanske om ett slags äldreboende
i Carema-skandalens kölvatten.
Det verkar hursomhelst som om man måste bråka med
Strindberg för att hålla honom levande, som i ”Nya
Spöksonaten” som spelades på teater moment i Gubbängern
i Andreas Boonstras mycket politiska variant och det
politiska har varit mycket närvarande på årets
teaterscener både i klassiker och det nyskrivna.
[...]
Samlevnadsformerna kommer och går,
men den envisa giftaslystenheten består.
Under hela Strindbergsåret skriver svenskspråkiga
författare nya Giftasnoveller - sist ut är Anne Swärd.
Expressen 31.12.12
Redan från början var flickorna en del av bilden.
Skyfall, ett stopp längs vägen som han annars inte
skulle ha gjort, på ett motell mellan motorlederna.
Efteråt tänkte hon att han inte ens skulle ha lagt märke
till henne om det inte varit för flickorna som skymtade
i den öppna dörren bakom hennes rygg. Två döttrar i
yngre tonåren, uppflugna på varsin barstol vid
diskbänken i restaurangköket. Slickande pannkakssirap
från varandras fingrar.
Det var en sådan dag. Städkillen hade inte dykt upp
efter utskällningen hon varit tvungen att ge honom när
hon upptäckte att allting var smutsigare efter att han
städat än innan. Det hade runnit över för henne. Han
kallade henne "rich bitch" innan han stack därifrån, och
det märkliga var att glåpordet faktiskt smickrade henne.
Att någon kunde se henne så. Som någon med makt och
medel.
USA, Miami (Fl)
Un libro con pinturas, fotografías, textos y poemas de
Strindberg
Por Elena Martí
El Nuevo Herald, Publicado el sábado, 12.29.12
Cuando está a punto de acabar el 2012 y con él la
conmemoración de los 100 años de la muerte del sueco
August Strindberg (1849-1912), padre del teatro moderno
y una de las figuras más ricas de la creación
contemporánea, aparece un libro con sus pinturas,
fotografías y algunos textos y poemas. La obra,
cuidadosamente ilustrada, ostenta el título Strindberg,
escritor, pintor y fotógrafo. La edición, de Nórdica, es
bilingüe, con traducción de Carmen Montes Cano y prólogo
de Simon Zabell.
“Mi fuego es el mayor de Suecia y, si usted quiere, le
prenderé fuego a esta guarida miserable”, es una de las
frases más conocidas de Strinberg. Su procedencia se
aclara en este libro y no es otra que la carta que mandó
en 1876 a Siri von Essen, su primera esposa, de las
cuatro que tuvo. Autor de cuentos, novelas, artículos
periodísticos y poemas, Strindberg, el gran provocador,
acusado de misógino, y quien vivió durante mucho tiempo
atormentado y paranoico, fue precursor en todo, y
también de la fotografía, como muestra este libro.•
Un libro dedicado a la vida, obras
y locuras de Strindberg
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo, conmemora el
centenario de este artista: una de las figuras más ricas
y rompedoras de la creación contemporánea
Hoy 28/Diciembre/2012
Cuando está a punto de acabar 2012 y con él la
conmemoración de los cien años de la muerte del
dramaturgo sueco August Strindberg, el padre del teatro
moderno y una de las figuras más ricas y rompedoras de
la creación contemporánea, aparece un libro con sus
pinturas, fotografías y algunos textos y poemas.
Es un libro cuidadosamente ilustrado con el título
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo, en edición
bilingüe, traducido por Carmen Montes Cano, con prólogo
de Simon Zabell y editado por Nórdica, la editorial que
ha publicado también este año los cuentos inéditos de
este irreverente escritor, autor de La señorita Julia.
Prolífico, obsesivo y lleno de fuego. "Mi fuego es el
mayor de Suecia y, si usted quiere, le prenderé fuego a
esta guarida miserable". Una de las frases más conocidas
de Strinberg (Estocolmo, 1849 -1912) y cuya procedencia
se aclara en este libro, que no es otra que la carta que
mandó en 1876 a Siri von Essen, su primera esposa, de
las cuatro que tuvo, y quien estaba casada cuando le
conoció y quería ser actriz.
STRINDBERG. Strindbergsåret går mot sitt slut. Vi har i
återkommande korta texter här på kultursidan betraktat
August Strindberg ur olika perspektiv och avslutar nu
året med en längre artikel om den så kallade
Strindbergsfejden.
Man talar om kulturdebatt. Och menar små stillsamma
ordväxlingar som nu utförs av samtida kulturpersoner,
vilka antingen umgås eller nyligen upphört. Under året
har Tintin, Lilla Hjärtat, Bengt Ohlsson och
kulturfolket på Söder avhandlats. Ja, och så den lilla
tårtfejden med ministern. Men ofta är det fridsamt
umgänge. Då var det bättre förr.
Den kallades Strindbergsfejden och har sitt eget
uppslagsord. Salvan siktade på Karl XII och träffade
därigenom hela svenska reaktionen.
Den var Sveriges största kulturdebatt någonsin, men man
påminns inte om den i jubileumsåret. Omkring tusen
publicerade debattinlägg, hundratals
karikatyrteckningar, cirka trehundra deltagande
debattörer, åttiotalet tidningar. Åren var 1910-1912,
stickor och strån rök, det skakade till bland de
tongivande och deras tolkningar. Resultatet präglade
seklets kommande kultursyn.
Vad gällde striden? "Samhällets framtid" vore det
enklaste svaret.
Lycko-Per som ironisk skräckis
avslutar Strindbergsåret 2012
Av Lars Ring
SvD 27 december 2012
Radioteater Lycko-Pers resa
Unga Radioteatern
Regi, bearbetning: Richard Turpin.
Dramaturg: Doréen Kanter.
Premiär: P1, del 1 nyårsafton den 31/12 kl 9.15.
På den allra sista dagen av Strindbergsåret 2012
avslutar Unga Radioteatern med en mycket rolig, femdelad
version av sagospelet ”Lycko-Pers resa” – ett feeri som
trots sin naivistiska ton inte var avsett för en ung
publik utan tänkt som en samhällskritisk moralitet av en
ännu radikal Strindberg.
Stycket är nästan löjligt tydligt en parafras på ”Peer
Gynt” av Ibsen, fast utan dess djup och konflikter.
Strindberg skriver prefreudianskt om en 15-årig grabb
som är inlåst av sin far – som för övrigt dödat modern,
av något oklar anledning. Per får dock hjälp av en
gudmor och ges som karaktärsprov en önskering.
Fast det går inte bra. Lycko-Per (här ett ironiskt namn)
vill hångla, köra med folk och bli hjälteförklarad. Inte
för att han gjort något gott utan enbart för att bli
hyllad. Under tiden står rara flickan Lisa och väntar
som en annan Solveig.
Publican libro de August
Strindberg a 100 años de su muerte
'Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo' ofrece una
"sinfonía polifónica, un río intangible y diverso, como
lo fue este personaje; de una talla descomunal tanto en
su vida como en su obra": traductora.
De la redacción
La Jornada: 26/12/2012 16:12
Conmemorando 100 años de la muerte August Strindberg,
considerado como uno de los escritores más importantes
de Suecia y reconocido en el mundo, principalmente, por
sus obras de teatro, aparece un libro con sus pinturas,
fotografías, algunos textos y poemas.
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo es un libro
cuidadosamente ilustrado, en edición bilingüe, traducido
por Carmen Montes Cano, con prólogo de Simon Zabell y
editado por Nórdica, la editorial que ha publicado
también este año los cuentos inéditos de este
irreverente escritor, autor de "La señorita Julia".
Prolífico, obsesivo y lleno de fuego.
Strindberg ha sido considerado el renovador del teatro
sueco y precursor o antecedente del teatro de la
crueldad. De personalidad esquizofrénica, durante la
mayor parte de su vida se sintió acosado y perseguido.
Esta peculiaridad dotó a su obra de una especial fuerza
y dramatismo.
Según la traductora, Carmen Montes, que ha seleccionado
los textos, en este libro Strindberg ofrece una
"sinfonía polifónica, un río intangible y diverso, como
lo fue este personaje; de una talla descomunal tanto en
su vida como en su obra".
Dance of Death at Donmar at the Trafalgar Studios Black Humour
By Rachel Halliburton
Theater News Online
August Strindberg would have been very at home with
today’s confessional culture. This caustic capricious
intellectual plundered not only his own unsuccessful
marriages for writing purposes (his novel "The Cloister"
and drama "A Dream Play" came from his first and second
marital disasters, respectively), but also, here, that
of his sister Anna. In Dance of Death we see the
playwright as vulture, ripping the flesh off a union
that’s approaching 25 years and revealing it in all its
leering skeletal reality. No wonder Anna’s husband, Hugo
Philp, flung the script in the fire and refused to talk
to Strindberg for four years.
Yet though splenetic marital meltdown may not seem the
ideal way to celebrate the festive period, Titas
Halder’s chamber production proves refreshingly and
brutally funny. Famously, Dance of Death has inspired
works including Death of a Salesman and Who’s Afraid of
Virginia Woolf?, but here we can also see the man dubbed
Sweden’s Shakespeare looking back to Much Ado’s Beatrice
and Benedick. As the play opens, Indira Varma’s Alice
sits as rigidly as a mantelpiece ornament against an
upright piano covered with dust, looking balefully
around her. Appropriately for a play that was almost
called "The Vampire," there’s a feeling of the living
dead hanging over this setting – yet within moments the
bitter banter starts up and so does the laughter.
España
Strindberg, el padre del teatro moderno, también
fotógrafo y pintor
El Diario, Madrid 25/12/2012
Por Carmen Sigüenza
Cuando está a punto de acabar 2012 y con él la
conmemoración de los cien años de la muerte del
dramaturgo sueco August Strindberg, el padre del teatro
moderno y una de las figuras más ricas y rompedoras de
la creación contemporánea, aparece un libro con sus
pinturas, fotografías y algunos textos y poemas.
Un libro cuidadosamente ilustrado con el título
"Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo", en edición
bilingüe, traducido por Carmen Montes Cano, con prólogo
de Simon Zabell y editado por Nórdica, la editorial que
ha publicado también este año los cuentos inéditos de
este irreverente escritor, autor de "La señorita Julia".
Prolífico, obsesivo y lleno de fuego.
"Mi fuego es el mayor de Suecia y, si usted quiere, le
prenderé fuego a esta guarida miserable". Una de las
frases más conocidas de Strinberg (Estocolmo-1849-1912)
y cuya procedencia se aclara en este libro, que no es
otra que la carta que mandó en 1876 a Siri von Essen, su
primera esposa, de las cuatro que tuvo, y quien estaba
casada cuando le conoció y quería ser actriz.
Esta es solo una pequeña muestra de lo que encierra este
bello libro, cargado de pinturas que dejan ver también
la precocidad del autor, su dominio de los colores y
cómo influyó en los movimientos de los surrealistas o
expresionistas, en la Escuela de Nueva York, en Mark
Rothko o en Pollock.
Av Karin Fjaervoll
Östersunds-Posten 22 december 2012
I fjol var Andreas Englund aktör i uppsättningen
"Strindberg, Strindberg och så vi". I samband med det
dök en förfrågan upp om han ville tonsätta några av den
kände författarens dikter.
– Jag antog utmaningen och uppträdde med några låtar på
föreställningen. Nu har jag tagit det ett steg vidare
och ska göra en skiva.
ÖP träffar honom i en källarlokal på I5-området. Andreas
går tredje året på en gymnasieutbildning med
musikinriktning och ska, i sitt avslutande
projektarbete, spela in en skiva med tonsatta tolkningar
av Strindbergdikter.
– Jag har länge varit intresserad av Strindberg. Av hans
politiska åskådningar i unga år, hans dikter och hans
naturvetenskapliga bakgrund
Förarbetet har varit omfattande. Att gå igenom samtliga
verk har tagit tid.
– Jag har plöjt igenom alla dikter jag har hittat av
Strindberg. Sedan har jag sållat. Det har tagit mycket
tid men jag har valt ut de texter jag tycker mest om och
som lämpar sig bäst att tonsätta. Andreas spelaralla instrument
till skivan själv: Akustisk gitarr, kontrabas, trummor,
munspel, congas och klockspel.
An Interview with Sue Prideaux on
August Strindberg
Yale Press Log, December 10, 2012
August Strindberg was not only a novelist, satirist,
poet, photographer, painter, alchemist, and hellraiser
but also, as Arthur Miller suggested, “the mad inventor
of modern theater” who led playwriting out of the polite
drawing room into the snakepit of psychological warfare.
Best known for his play Miss Julie, Strindberg was a
prolific writer amassing sixty plays, three books of
poetry, eighteen novels and nine autobiographies.
In her book Strindberg: A Life, which was recently
shortlisted for the Samuel Johnson Prize, Sue Prideaux
describes a man of obsessions; in Paris he was gripped
by a burning fascination with alchemy and the occult,
believing the hounds of the underworld to be stalking
Edvard Munch’s corridors, yet previously he had been a
realist and atheist indebted to Zola. Strindberg was
also at one time a womaniser and heavy absinthe drinker,
yet was still prepared to remain at home with his
children to enable his first wife Siri to pursue her
acting career.
Prideaux recently spoke to Yale University Press, London
about the legacy of Strindberg, the deeply psychological
focus of his works, and the appeal of his plays to
female actors.
Ett satans Strindbergsår går mot sitt slut
Avslutas med fajt mellan ”Fadren” och ”Fordringsägare”
Av Jenny Aschenbrenner
Aftonbladet 2012-12-14
Ryttmästaren vrålar av lycka när han inför publik får spöa
sin hustru Laura. Han är oövervinnerlig i sin brötiga
manlighet, tills Tekla ingriper, lierar sig med Laura och
besegrar honom, sliter av honom byxorna och avslöjar att han
bär stringtrosor och strumpeband under. Chocken är total.
Kommentatorerna vrålar av bestörtning.
Inget kan vara konstigare. Förrän tomten ger sig in i
fajten. Och Ibsen.
Nils Poletti avslutar Strindbergsåret och satsningen Satans
Strindberg på Dramaten med lite extra allt. En match mellan
Strindbergs två svartaste kammarspel, Fadren och
Fordringsägare, en uppbyggd wrestlingring på scenen, de två
tungt dysfunktionella familjerna har klätt sig i bästa
wrestlingdressen och sminkat sig kolsvart i halva ansiktet.
Det är svett, könsord och gutturala läten. Det är plumpt,
bröligt, barnsligt och alldeles, alldeles underbart.
Accelererande underbart i takt med att publiken börjar bröla
med, att Daniel Lindman Agorander som Lycko-Per lyfter den
försiktiga teater-wrestlingen till våldsakrobatik med
verkligt underhållningsvärde.
Ännu ljuvligare när bittersnippan Anne Charlotte Leffler
kidnappar hela tillställningen och med den rättfärdigas
vrede kräver ett Leffler-år och spyr ut sitt förakt mot alla
oss kulturkvinnor som onanerar till allt som det manliga
geniet gör.
Epsteins STHLM
Möt Stockholm och stockholmarna tillsammans med Lars Epstein
– passionerad fotoboksamlare, DN-fotograf sedan 25 år och
urstockholmare.
Strindberg i Gamla stan
Av Lars Epstein
DN 13 december 2012
Strindbergsårets sista skälvande dagar sätter tydliga
avtryck i Nationalgalleriets brokiga julutställning ”Tomtens
ockulta däckmarknad – en liten djefla god affär” med alster
av ett flertal olika konstnärer. Det mesta är till salu till
överkomliga priser. Utställningen på stans äldsta
konstnärsdrivna galleri pågår till dagen före julafton. På
lördag kl 12 startar vernissagen på Skomakargatan 3 i Gamla
stan.
Bosna i Hercegovina/Босна и Херцеговина,
Sarajevo/Сарајево
Embassy of Sweden
Pressrelease, 13 Dec 2012.
Promotion of book “The Novels” by August Strindberg
A hundred years after his death, August Strindberg (1849 –
1912) continues to fascinate. He was trailblazer and
innovator in his time and still manages to provoke audience
in theatres around the world.
Over four decades, Strindberg wrote some 120 works, about
half of them were plays. He also wrote historical dramas,
fairy-tale plays, novels as well as a large number of
newspaper articles, scientific essays and thousands of
letters. Apart of being an innovator in drama and prose, he
was a poet, a painter, a photographer, even a sinologist.
Some of Strindberg’s novels have now been selected and
translated from Swedish language by Professor Izet
Muratspahic and published in Bosnia and Herzegovina for the
first time.
In that honour, the Embassy of Sweden would like to invite
media representatives to attend promotion of book “The
Novels” by August Strindberg at the Small Amphitheater of
the Philosophic Faculty (address: Franje Rackog 1) in
Sarajevo on Thursday, 13 December 2012 at 12.00 hours.
Promoters of August Strindberg and his works will be:
Professor Izet Murtspahic, Mr. Almir Basovic and H.E. Bosse
Hedberg, Ambassador of Sweden in Bosnia and Herzegovina.
Nationalupplagan av August Strindbergs samlade verk är den
största satsningen på en svensk författare. Den första
volymen kom 1981 och nu kommer den sista 71:a volymen.
August Strindbergs mest älskade verk Hemsöborna är
avslutningen, 100 år efter August Strindbergs död.
Efter Giftas och Tjänstekvinnans son ansågs August
Strindberg i vissa kretsar som en osedlig ungdomens
förförare. Han valde romanformen och skärgårdsmotiv för att
skriva en populär bok som kunde inbringa förtjänst.
Hemsöborna blev en stor försäljningsframgång och en
klassiker redan i August Strindbergs livstid.
Det finns kanske några verk av August Strindberg som är ännu
större konstnärliga verk. Pjäserna Fröken Julie, Ett
drömspel, Mäster Olof och Dödsdansen.
Men den tragikomiska romanen om änkan på skärgårdsön som
anställer och så småningom gifter sig med lille värmländske
drängen som kommer som ett yrväder en aprilafton med ett
höganäskrus i en svångrum om halsen är August Strindbergs
mest älskade verk och kanske även hans främsta verk.
Teater Pelikanen
Av: August Strindberg.
Regi: Hilmar Jósson.
Scenografi: Magnus Möllerstedt.
Musik: Jonas Lindeborg.
Medv: Liselotte Lindeborg, Patrik Voight, Birgitta Agrér.
Östgötateatern
Islänningen Hilmar Jósson regisserar Strindbergs ”Pelikanen”
och jag väntar mig något nytt och vilt. Det oväntade är att
han gör vardagsdrama av denna spökhistoria från 1907.
På Östgötateatern dominerar den italienska slagdängan
”Volare” ljudrummet och placerar stycket i 1950-tal, även om
möblerna i Magnus Möllerstedts scenografi är äldre, och
transistorradion yngre.
”Pelikanen” är ett av flera svar på Ibsens ”Gengångare”, där
kammarherre Alving kläs av sin vackra yta. Här blir den döde
fadern istället äreräddad, till den levande moderns nackdel.
Det är hon som ironiskt kallas pelikan, en fågel som enligt
myten sliter upp sitt eget bröst för ungarnas skull.
Liselott Lindeborg som modern Elise uppträder i ljus
mysdress och kan inte fort nog städa undan sin man, gungstol
och allt. Birgitta Agrérs trotjänarinna sköter själva
sopandet och skrubbandet, men har en annan rengöring i
åtanke.
En satans wrestlingshow värdig Strindbergsfinal
Det ångar av svett i Dramatens Lejonkulan, den som under
hösten har varit Turteaterns alternativa rövarkula där det
tidigare har kokats beska teaterdekokter som metal- och
jämställdist-Strindberg, allt under rubriken ”Satans
Strindberg” – en serie små experimentella
Strindbergstolkningar.
Av Ylva Lagercrantz Spindler
SvD 9 december 2012
The Royal Dramatic Rumble Wrestling Fight Night Forever! –
Fadren vs Fordringsägare
Dramaten (Lejonkulan)
Regi och text: Nils Poletti
Scenografi och ljus: Markus Granqvist.
Kostym: Lena Lindgren.
I rollerna: Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna Sundqvist,
Omid Khansari, Ester Uddén, Hampus Hallberg m fl
Det ångar av svett i Dramatens Lejonkulan, den som under
hösten har varit Turteaterns alternativa rövarkula där det
tidigare har kokats beska teaterdekokter som metal- och
jämställdist-Strindberg, allt under rubriken ”Satans
Strindberg” – en serie små experimentella
Strindbergstolkningar.
När det nu vankas final står regissören Nils Poletti i
foajén och inbjuder oss till Teatersveriges första
”sportevent-wrestling-show”. Väl inne i salongen möts vi av
Heliga Birgitta som månglar öl till publiken och på scenen
är det alltså riggat för den typ av underhållningsbrottning
som nämns redan i Homeros ”Illiaden” och vars rötter kan
spåras ännu längre tillbaka i tiden.
Sportkommentatorer är inga mindre än Dagens Nyheters
teaterkritiker Leif Zern (Pierre Wilkner) och jämställdisten
Peder Franzén (Sanna Sundqvist). Sistnämnda mötte vi även i
samma gängs ”Reflektioner kring naturalismen och kvinnan –
ett samtal”tidigare i höst. Och på scenen står
kombattanterna Fadren-teamet versus Fordringsägar-teamet och
laddar till Boney M:s ”Daddy Cool”.
Slutet för Strindberg. Ensam i Berlin.
Kafka#4.
Lundströms Bokradio, 13e programmet
SR, P1 Lördag 08 december 2012
Bokcirkeln om Franz Kafkas Processen avslutas och lyssnarna
får ställa sina frågor direkt till författarna Fredrik
Sjöberg och Rose Lagercrantz.
Programledaren Marie Lundström kommenterar kantarell- och
karamellbråket mellan Svenska Akademiens Göran Malmqvist och
poeten Li Li.
Och så en oväntad tysk boksuccé: Ensam i Berlin av Hans
Fallada (1893-1947) som är en av Kerstin Ekmans favoriter.
Nu kommer den i nyöversättning - ocensurerad.
Veckans poet är Helena Eriksson, aktuell med boken
Täthetsteoremet.
Dessutom frågar vi oss hur August Strindberg ska klara sig
nu, när strålkastarljuset från Strindbergsåret 2012 snart
slocknat. Blir det dödsstöten för nationalskalden? Under en
exklusiv guidning i Blå Tornet, bostaden som blivit
Strindbergsmuseum, blickar vi in i framtiden.
Så gjordes Liljevalchs "nutida August"
Du kanske har sett affischerna för Liljevalchs nya August
Strindberg-utställning - de föreställer Strindberg i nutida
miljöer. Men hur gjordes de?
Av Anders Lundberg
Cap & Design 2012-12-07
”August. En djefla uställning” kallar Liljevalchs sin nya
utställning kring den store svenske författaren. Reklamen
för uställningen är minst lika anmärkningsvärd som själva
utställningen – affischer och andra bilder visar Strindberg
i annars alldeles vanliga, nutida, foton.
Det hela är så klart resultatet av mödosamt retuscherande i
Photoshop, och Liljevalchs har visat upp processen både i
bilder och en video.
Grunden var ett känt fotografi på författaren taget 1881 av
Robert Roesler. Sedan tog Liljevalchs fotograf Mattias
Lindbäck ett självporträtt så nära originalet det gick – han
hade låtit mustaschen och det lilla pipskägget växa ut och
frisyren var fixad. Sedan smältes bilderna samman av Andreas
Lindström och Rolle Lindgren på Bildinstitutet.
Canada, Montreal
Theatre review: August Strindberg’s La danse de mort at
Théâtre Prospero
By Pat Donnelly,
The Montreal Gazette, December 6, 2012
Long before Edward Albee set George and Martha at each
other’s throats, there was August Strindberg’s The Dance of
Death, now playing, in French, as La danse de mort at
Théâtre Prospero.
When this scorcher came out in 1900, as a follow-up to the
noted Swedish playwright’s previous battles of the sexes,
The Father (1887) and Miss Julie (1888), it was seen as
groundbreaking, a prime example of expressionism, and more
balanced in its sympathies than the other two.
After Strindberg died, in 1912, his works, newly arrived in
North America, began to influence not only Albee, but
Tennessee Williams, Eugene O’Neill and John Guare (The House
of Blue Leaves).
In La danse de mort, Edgar and Alice, who are celebrating
their 25th anniversary, live alone on an island, where
Edgar, a military man, is in charge of an isolated fort. Cut
off from society, estranged from their two adult children,
they have no one to talk to but each other. Bored to the
edge of sanity, they quarrel incessantly. A decrepit
telegraph machine provides their only means of contact with
the world.
Av Anna Thörnell
Helsingborgs Dagblad 6 december 2012
Perstorp. Än är det inte över. Drygt tre veckor återstår av
2012, året som i mångt och mycket har tillhört August
Strindberg. För den som ännu inte fått (eller inte kan få)
nog av denna gigant finns nu möjlighet att inte bara läsa,
utan även beskåda honom på Perstorps bibliotek. Där finns
han nämligen avbildad på en jättemålning signerad Olle
Silversand. Tavlan är målad i äggtempera, som konstnären
tillverkat själv.
– Det var den perfekta färgen redan på 1300-talet och den är
lika fin idag. Det finns ingen färg som överträffar den.
I utställningen, som hänger på biblioteket december ut,
ingår bland annat målningar av Klippans stolthet
kungsfiskaren.
– Jag är mycket intresserad av fåglar, och kungsfiskaren är
som en juvel. Helt fantastisk, säger Olle Silversand.
Silversand har tidigare deltagit i flera jurybedömda
samlingsutställningar runt om i landet och finns
representerad i en rad samlingar tillhörande såväl museer
som privatpersoner. Han har dessutom gjort flera offentliga
utsmyckningar, bland annat på Ybbåsen i Perstorp.
Por Manuel de la Fuentemanolhito / Madrid
ABC 05/12/2012
August Strindberg.
Prólog: Simon Zabell.
Traducción: Carmen Montes Cano.
Nórdica Libros. 104 pág. 22 euros.
August Strindberg fue un hombre rompedor. Hasta consigo
mismo. Nunca acabó de quererse, y pocas veces se sintió
querido. Pasó largas temporadas de su vida sintiéndose
acosado, perseguido por presuntos asesinos que creía intuir
a la vuelta de cualquier esquina.
Pensaba que en los hoteles le querían envenenar, imaginaba
que sus tres esposas le engañaban, y se las tenía bastante
tiesas con todo el mundo, hasta con las autoridades suecas,
problemas que le llevaron al exilio en distintas ciudades
europeas.
Pero el tormento interior en el que (sobre)vivía no impidió
que fuera un artista de trascendental dimensión.
Renovador de la literatura dramática, se aventuró antes que
nadie en los desoladores terrenos del teatro del absurdo y
de la crueldad antes que nadie, y dibujó como pocos el pulso
tembloroso de las angustias y pesares del hombre, el trazo
espeso de una sociedad que empezaba a cambiar a todo trapo,
la guerra de los sexos, la exasperada violencia psicológica,
la crueldad, los latidos de un mundo desosegador y
desconsolado. Lo hizo, además, con un lenguaje de la calle
que hoy por hoy, a los cien años de su muerte, sigue
palpitante y repleto de vida.
Novedad editorial El redescubrimiento de un escritor Un libro ilustrado revela la faceta
pictórica de Strindberg
La publicación de la editorial Nórdica, presentada en la
fundación Ayala, cuenta con las traducciones de la granadina
Carmen Montes y el prologuista Simón Zabell
Por M. Rivero / Granada
Granada hoy 05.12.2012
Auguste Strindberg es conocido como una de los escritores
más ilustres de la literatura sueca pero pocos saben de su
polifacética actividad artística entre la pintura y la
fotografía. Ahora la editorial Nórdica celebra el primer
centenario de la muerte del autor con la publicación de
Strindberg, escritor, pintor y fotógrafo, un libro ilustrado
que profundiza en su fructífera actividad gracias a la
selección de textos de la traductora granadina Carmen Montes
y la labor del prologuista Simón Zabell.
La fundación Francisco Ayala ejerció ayer de escenario para
la presentación de este libro en la que participó Montes y
Zabell junto al director Nórdica, Diego Moreno quien explicó
la génesis de una novedad literaria y gráfica que la
convierten en "todo una acontecimiento cultural, nunca visto
en la librerias".
Teater Paria Av August Strindberg efter Ola Hansson.
Regi: Carl Kjellgren.
Stockholms stadsteater/ Strindbergs intima
Scenografi: Peter Holm.
Medv: Richard Forsgren, Niklas Falk.
Varför spela ”Paria”, ett kort stycke om två män som mäter
sina krafter i kvavt väder i Skåne? Har det kompakta
formatet betydelse?
Inom loppet av tre dagar har jag nu sett två versioner av
stycket, Thorstens Flincks på Brunnsgatan fyra och
Stockholms stadsteaters.
Den senare ges på Strindbergs intima teater, där den rent
rumsligt passar som hand i handske. Men mer än det?
”Paria” bygger på en novell av Ola Hansson som intresserade
sig för förbrytarens psykologi, vad det nu innebär. Tanken
att en förbrytare har ett bestämt utseende eller en
uppsättning givna egenskaper ter sig idag urmodig, även om
den slår igenom i vissa kriminalserier. Hos Strindberg
handlar det också om en maktkamp i rummet: vem av oss är
starkast?
Carl Kjellgren har placerat Richard Forsgren och Niklas Falk
i Peter Holms enkla scenrum, avskalat på allt utom det
nödvändigaste. I det ingår en hylla med böcker och ett par
röda hängslen.
Great Works: Wonderland, 1894, by August
Strindberg
Nationalmuseum, Stockholm
By Michael Glover
The Independent, Saturday 01 December 2012
There was a terrible, lifelong restlessness about August
Strindberg. He was perpetually in conflict with Swedish
society. In fact, his condition seemed to be that of a
natural and habitual transgressor. Best known for his plays,
he was also a memoirist, essayist, novelist, poet, actor,
and a ceaseless, amateurish dabbler in the sciences.
He was also a painter of real distinction, and as with all
his other endeavours, his paintings feel, always, not only
like fragments ripped out of the pages of his own
autobiography – do not his lonely trees on the shoreline
generally feel like portraits of their painter in his
habitual mood of testy, haunted isolation? – but also ways
of fighting his way through to the essential truth of
things.
In 1894, he proclaimed in a letter to a friend that he had
discovered a way of making art that would be both a mirror
of the artist's mind and a genuine attempt to frame a window
on a common world. It would be both esoteric and exoteric,
inward-looking and outward-looking. The word he uses to
describe this new art is "double-bottomed", which means that
it will comprehend an aspect that everyone can make out, and
an esoteric one reserved for the painter and "the chosen
few". This way of making would also involve chance, he
announced, decades before the Surrealists embraced the idea
of automatic writing and the aleatory impulse as things
peculiar to themselves.
Teater Paria
Teater Brunnsgatan fyra
Av: August Strindberg efter Ola Hansson.
I rollerna: Thorsten Flinck.
I somras hörde jag Thorsten Flinck på Gröna Lund. Publiken
var samtidigt förväntansfull och beredd på att bli blåst på
konfekten. Åtminstone på att herr Flinck skulle komma in
något sent. I vissa delar av musikbranschen är det för
övrigt inget särskilt med det.
Men han dök upp på klockslaget med Revolutionsorkestern,
höll på exakt en timme med full fart och koncentration.
Några skämt föll inte i så god jord som han hade hoppats,
men det sänkte inte trycket.
Nu spelar Flinck teater igen, på Brunnsgatan fyra. Han intar
ett scenrum som ser ut att vara träffat av ett åsknedslag, i
rollen som herrX i Strindbergs ”Paria”. Ja, han spelar även
herrY, kluven i två i svartvit skjorta. Det här är inget
nytt projekt; en version av ”Paria” har spelats i tv, men
där saknas den levande närvaro som är en så väsentlig
beståndsdel av uppsättningen.
Margareta Hallins djupa relation till
August Strindberg
Allehanda 29 november 2012
KRAMFORS När två storheter möts kan det inte bli annat än
bra. Margareta Hallin, hovsångerska, professor, en av
Sveriges främsta operaröster genom tiderna – och sedan
ganska många år tillbaka bosatt i Kramfors, har satt ihop
ett program med titanen August Strindbergs brev till tredje
hustrun Harriet Bosse.
Relaterat
Premiären var för omkring en månad sedan i Sundsvall, och nu
hade turen kommit till Kramfors, och biografen Royal. I
februari ska för övrigt samma program framföras på
Strindbergmuseet i Blå Tornet på Drottninggatan i Stockholm.
Teater Tat tvam asi
Teater Giljotin
Text, medv: Kia Berglund och Torbjörn Flatnes (också musik).
Scenbild: Youlian Tabakov.
August Strindberg är minsann inte ensam om att inspireras av
hinduismen. Kia Berglund har på Teater Giljotin lått bygga
sin egen Fingalsgrotta, det bergrum från slutscenen av ”Ett
drömspel” där Diktaren och Indras dotter lyssnar på alla
jordiska plågor och sedan bränner sina bördor för att bli
fria.
Teater Giljotin fungerar nu som andaktsrum. Publiken får
sitta på soffor eller kuddar – alldeles som Kia Berglund och
Torbjörn Flatnes mellan vilka böljar en 80 minuter lång
dialog om varat och jaget. Det hela inspirerat av meningen
”Tat tvam asi” från upanishaderna – texter lika gamla som
grekernas tragedier, fast något mer kryptiska och väldigt
mycket mer abstrakta. Från taket hänger lyktor, ljus flämtar
genom dunklet medan Flatnes dämpat spelar indiskinspirerad
musik.
”Tat tvam asi” är på en gång en medveten
Strindbergsparafras, bekännelser om genomgångna kriser och
ett försök att finna andlighet. Det är lätt att ta till sig
den första delen och det som påminner om Hermann Hesses
böcker.
OE1, Österreichischer Rundfunk, Mittwoch 28. November 2012
Die Ö1 Club-Sendung. Aktuelle Veranstaltungen und Angebote
der Ö1 Kulturpartner. Gestaltung: Bernhard Eppensteiner
1. Das schwedische Cullberg Ballet bietet höchstes
tänzerisches und darstellerischen Niveau, orientiert an
aktuellen Konzepten. Die Ausdrucksformen der
experimentierfreudigen Skandinavier reicht von Tanz bis
Performance, von Cabaret bis Theater.
Strindberg Project so heißt das aktuelle Programm der
Kompanie, das am 1. Dezember im Festpielhaus in St. Pölten
zu sehen ist. Anlässlich des 100. Todestages des
schwedischen Nationaldichters, lud die Compagnie den
Choreografen Tilman O'Donnell und die Regisseurin Melanie
Mederlind ein, sich der Person Strindberg anzunähern.
Unerwartetes ist dabei entstanden. Melanie Mederlind,
befasste sich zb. mit Studien Strindbergs zur chinesischen
Sprache. The Cullberg Ballett mit "The Strindberg Project"
am Samstag den 1. Dezember im Festspielhaus St. Pölten, um
19 Uhr 30
Anteprima film Rai “Signorina Giulia 3D” di
Strindberg, dallo spettacolo di Valter Malosti con Valeria
Solarino
RB Casting, nov 28 2012
Il Museo Nazionale del Cinema in collaborazione con Rai 5,
presenta in anteprima, lunedì 3 dicembre 2012 alle ore 21.00
nella Sala Uno del Cinema Massimo di Torino, il film
“Signorina Giulia 3D” di Felice Cappa, tratto
dall’allestimento teatrale che Valter Malosti – regista,
attore e direttore artistico della compagnia Teatro di
Dionisio – ha realizzato a partire dal testo di August
Strindberg.
Konflikterna blir en kamp om livet
Pelikanen är ett i raden av kammarspel som August Strindberg
skrev under året 1907. På lördag är det premiär för
Östgötateaterns uppsättning, som regisseras av Hilmar
Jónsson.
Av Pauli Olavi Kuivanen
Norrköpings Tidningar 2012-11-24
Trots en verksamhet som går drygt två decennier bakåt i
tiden är det första gången den isländske regissören stiftar
närmare bekantskap med pjäsen.
- Jag har inte ens sett den uppföras på scen tidigare, så
min egen uppsättning blir den första, säger han och ler åt
ironin i det hela.
Det är pressvisning och på Stora scenen tornar ovädersmolnen
upp sig.
Fadern har nyligen gått bort och lämnat hustru och två vuxna
barn efter sig. Frånfället utlöser ett allas krig mot alla
och anklagelserna slår ner som blixtar.
- När jag läste pjäsen tog det lite tid innan jag förstod
vad den handlar om. Jag har ägnat all tid åt den, tagit in
allt jag kunnat och förstått att Strindberg ville undersöka
en dysfunktionell familj, säger Hilmar Jónsson som anser att
pjäsen beskriver hur konflikterna utvecklas till en kamp om
livet.
Pelikanen står som en symbol för moderskärlek, men
Strindberg vänder på föreställningen. Liselotte Lindeborg
som spelar modern Elise beskylls för tjuveri av sonen
Fredrik (Maurits Elvingsson). Dottern Gerda och hennes make
Axel (Ann-Sofie Andersson Kern och Patrik Voight) försöker
båda hitta fotfäste i en tillvaro som vacklar betänkligt.
Strindberg-maraton på Amatörteatern
Sollefteå 20 skådespelare, 23 roller och 4 pjäser. Det är
vad publiken bjuds på när Amatörteatern har premiär för sin
föreställning 4 X Strindberg på lördag.
Av Marielle Sundin
Allehanda 24 november 2012
Man kommer inte att spela upp hela pjäser, eftersom
föreställningen i så fall skulle ta hela dagen. I stället
kommer publiken att få se nedbantade versioner av de fyra
pjäserna Fordringsägare, Ett drömspel, Fröken Julie och
Pelikanen.
Ingrid Eldeklint och Eva Sköld är två av regissörerna, de
regisserar Ett drömspel respektive Pelikanen.
– I år är det Strindberg-året, det är 100 år sedan han dog,
så de flesta teatrar spelar en pjäs. Vi har gjort en
potpurri av fyra pjäser med fyra olika regissörer. Det är
jag som regisserar Ett drömspel, Eva Pelikanen, Stena
Westergren har valt Fordringsägare och Mikael Björklund
Fröken Julie, berättar Ingrid Eldeklint.
Radioteater Svanehvit
Text: August Strindberg.
Regi, bearbetning: Åsa Melldahl.
Musik: Erik Petersen
En röd tråd vindlar genom många Strindbergspjäser: det
magiska féeriet. ”Ett drömspel”, exempelvis, kan mycket väl
ses som en utbyggd, radikal och mogen version av en sagopjäs
där allt kan hända.
Också den numera sällan framförda ”Svanehvit” hör till den
kategorin även om Strindberg hämtat en hel del inspiration
från belgaren, symbolisten Maeterlinck.
”Svanehvit” är en märklig pjäs, tydligt inspirerad av
folkvisor, sagor och mötet med Harriet Bosses
ungflicksgestalt. Stycket blandar ”Askungen” och
Wagnerhjälten Tristan till en naivistisk skröna med mycket
poesi som möjligen mest av allt handlar om tiden och döden –
två irreversibla storheter.
Svanehvit ska giftas bort med en kung och får lära sig goda
seder av en ung prins. Kärlek uppstår men den motarbetas av
en ond styvmor. Handlingen vimlar av symboler: påfåglar,
magiska horn och svanar. Allt slutar med en blomsterprövning
där paret frias från otukt. Då är prinsen död. Kommer
Svanehvit att med kärlek, tro och hopp väcka honom till liv?
Strindberg svarar ja på frågan men regissören Åsa Melldahl
gör det inte. Hon låter slutet vara öppet. Iscensättningen
är kortad men får behålla sin ton av aningen överspänd
lyrik. ”Svanehvit” är verkligen ingen lätt pjäs att ta till
hjärtat men poängen med denna tolkning är att man så starkt
anar en 51-årig Strindberg som svartsjukt våndas över sin
unga fru och som upplever tiden och åldrandet som faktiska,
mörka krafter.
Så gör Strindberg saga av sin passion, som här ändå mest
andas vånda och onda aningar. Prins Gråhår dör men sagan om
honom och hans verk berättas ännu. Alltså lever han för
evigt.
By independent URY (University Radio York) reviewer, James
Metcalf
URY Speech, Friday, 23 November 2012
Perhaps August Strindberg is an unfamiliar name to most; I
had certainly never heard of him, but the radio play of his
creation ‘Creditors’, which will feature on University Radio
York on Sunday 25th November, from 14:00 until 15:25 in the
afternoon, changed all that.
Advertised as a ‘darkly comic and mature work of obsession,
honour, and revenge’, ‘Creditors’ deals with the mania of a
married artist named Adolph who waits impatiently for his
ambitious and fiercely independent novelist wife to return.
When he discovers that he is, in fact, suffering as a result
of his anxiety and passionate yet resentful covetousness, he
opens his life to a stranger, and finds that he has more
suffering still to endure. This stranger uncovers the
possibilities of infidelity, and future unhappiness, and
Adolph is forced to confront these issues that had,
unconsciously, already infiltrated his interior mind. In so
doing, he questions his future with a woman whose heart is
withheld and whose feelings are consequently unknown, and
finds that the happiness he thought he had was never truly
there at all – at least, not as he remembers it.
USA, New York (NY)
Mies Julie: The Best Strindberg You're Going To Get
By Dan Callahan
The L Magazine, November 21, 2012
Mies Julie
St. Ann's Warehouse
Veils of dry ice waft over the audience at St. Ann’s
Warehouse before this show begins, and when the veils part,
the set revealed gives off the impression of punishing heat.
Mies Julie (through December 16) is writer/director Yael
Farber’s free adaptation of August Strindberg’s Miss Julie
set in a kitchen in South Africa, in the Karoo region of the
Eastern Cape. Part of the floor downstage has been
shattered, and we later learn that Christine (Thoko
Ntshinga) took an axe to the tile because her ancestors were
buried under it when the white ruling class stole their
land. Her son John (Bongile Mantsai) polishes the boots of
the master of the house, and he tries not to take notice of
Julie (Hilda Cronje), the daughter of the master, who
strides around the kitchen and assumes a series of frankly
carnal poses that display both her sexual hunger and her
utter contempt for sex.
The last production of the URY Festival of Drama from the
national award winning drama team at University Radio York.
Anxiously awaiting the return of his new wife, Adolph finds
solace in the words of a stranger. But comfort soon turns to
destruction as old wounds are opened, insecurities are laid
bare and former debts are settled. Regarded as Strindberg's
most mature work, "Creditors" is a darkly comic tale of
obsession, honour and revenge. David Greig's version
premiered at the Donmar Warehouse, London, in September 2008
and now comes to URY with an incredible student cast
directed by Lewis Gray.
The production, starring Georgia Bird, Ryan Lane and Dan
Wood will be in the third week of the URY Festival of Radio
Drama!
NORRKÖPING Ett mollstämt familjedrama tar plats på Stora
Teaterns scen. August Strindbergs Pelikanen slår ner - en
pjäs känd för sin djävulsmorsa.- Det finns inget
textunderlag för att hon är elak, säger Liselott Lindeborg
som spelar modern Elsie.
När Strindbergsåret lider mot sitt slut har Pelikanen
premiär på Östgötateatern. Det är en av August Strindbergs
internationellt mest spelade dramer, skriven 1907. Under det
året producerade Strindberg inte mindre än fyra kammarspel,
utöver Pelikanen även Oväder, Brända tomten och Spöksonaten.
Enligt myten står denna stornäbbade sjöfågel för
moderskärlek. Den sägs hacka hål på sig själv för att kunna
mata ungarna med sitt eget blod.
Men modersgestalten Elise framhålls ofta som motsatsen -
någon slags monstermorsa. En fullblodsegoist som äter de
bästa bitarna i köket, eldar för sin egen del, men aldrig
för familjen och kastar lystna blickar efter sin måg.
Nationalupplagan av Strindbergs Samlade Verk tecknar en
delvis ny bild av en av Sveriges största författare. Drygt
30 års forskning och studier av tusentals originalmanussidor
gör att man för första gången kan ge en rättvis och fullödig
beskrivning av Strindberg som stilist.
Sedan slutet av 1970-talet har Nationalupplagan av
Strindbergs Samlade Verk involverat en stor mängd forskare,
inte minst språk- och litteraturvetare. En av dem är Gunnel
Engwall, professor i franska vid Stockholms universitet och
ordförande i ledningsgruppen för upplagan.
– Man lyfter ofta fram Strindbergs språk, att han skrev
livfullt och modernt, men studier av originalmanuskripten
visar att han faktiskt var mer lekfull och experimentell än
vad som framgått av tidigare utgåvor av hans verk, säger
Gunnel Engwall.
Att utgivningen är vetenskaplig innebär att forskarna genom
så kallad textetablering strävat efter att publicera
texterna så nära Strindbergs ursprungliga intentioner som
möjligt. Genom att gå igenom varje känt originalmanuskript
och sedan jämföra det mot andra källor, som till exempel
förlagskorrektur, anteckningar eller brev där Strindberg
kommenterar sina alster, har man kunnat fastställa vilka
förändringar i slutmanus som skett utanför Strindbergs
kontroll och på så vis kunnat ta fram en mer vetenskapligt
tillförlitlig utgåva.
Theater Review: Proving August
Strindberg’s Greatness
By M. Lance Lusk
D MAgazine, November 20th, 2012
I am always saying I would like to see more plays by August
Strindberg. His experiments in expressionist and surrealist
techniques and dream-like Scandinavian moodiness are beyond
intoxicating to this critic. Now, the chance to see an
original work about that incomparable Swede, done in his
distinctive style by an incredible director and playwright
was a theatrical blessing. Theatre TCU presents Born on a
Sunday written and directed by T.J. Walsh.
There is a reason Eugene O’Neill referred to Strindberg in
his Nobel Prize acceptance speech as “that greatest genius
of all modern dramatists.” He was an exceedingly prolific
polymath playwright, poet, essayist, novelist, painter, and
dabbler in the sciences. However, he experienced a
tumultuous time of psychotic attacks, paranoia, delusions,
and religious turmoil while he was abroad in Paris in the
1890s called the “Inferno crisis.”
L'Orientale ricorda Strindberg
spettacolo gratuito al Teatro Nuovo
Il Mattino, Martedì 20 Novembre 2012
In occasione dei cento anni dalla morte dello scrittore
svedese August Strindberg, domani (mercoledì 21 novembre)
alle 14.30 si terrà presso la sede dell’Orientale di Palazzo
du Mesnil (via Chiatamone 62) la prima delle due giornate
del convegno internazionale “Realismo e mito nell’opera di
August Strindberg”.
La due giorni si concluderà giovedì alle 15.00 con la
rappresentazione, presso il Teatro Nuovo (Via
Montecalvario), di “Kristina” di August Strindberg, tradotto
dal laboratorio di traduzione (svedese) dell’Università
“L’Orientale” di Napoli, a cura di Maria Cristina
Lombardi, con la regia di Alexander Nordström. Attori:
Antonio Parascandolo e Margherita Romeo.
Ingresso libero fino a esaurimento posti.
August Strindberg (Stoccolma,1849-1912) è stato uno
scrittore e drammaturgo svedese. Per la vastità e la
rilevanza della produzione (che ricopre praticamente tutti i
generi letterari ed è raccolta in circa 50 volumi, a cui se
ne aggiungono 22 di corrispondenze), il suo nome è ai
vertici della tradizione letteraria scandinava ed è
riconosciuto unanimemente tra i massimi artisti letterati
del mondo.
Efter den uppmärksammade uppsättningen av Hemsöborna på
Dalateatern är Carl Kjellgren nu tillbaka på Stockholms
stadsteater för att avsluta Strindbergsåret med Paria. I
rollerna som Herr X och Herr Y ser vi Richard Forsgren och
Niklas Falk. Premiär på Strindbergs Intima teater 2 december
i samarbete med Stockholms stadsteater.
Slumpen har fört samman två män på den skånska slätten.
Alltmedan åskvädret tornar upp sig tätnar maktkampen dem
emellan. Deras möte utvecklar sig till en tidlös spännande
thriller och väcker eviga frågor om ont och gott, rätt och
fel, brott och straff. Vad är ett samvete?
Av Göran Holmquist
Helsingborgs Dagblad 20 november 2012
En hårresande musikal och en svart komedi om konsten att
leva ända till döden. Totalteater och ett laddat källarmöte.
August Strindberg och Richard Rosengren delar scen. Så ser
det ut på Helsingborgs stadsteater våren 2013.
Nöje. Nästa säsong inleds på Lillan 26 januari med Charlotte
Engelkes (manus och regi) "Flygande holländare". Sveriges
performance-drottning berättar om kaptenen som för evigt är
dömd att segla världen runt. Allkonstverket bygger på
legenden i Wagners opera med samma namn.
Av Maria Turdén
SR, Nyheter P4 Östergötland, tisdag 20 november 2012
På lördag är det premiär för Östgötateaterns uppsättning av
August Strindbergs Pelikanen, som ensemblen beskriver som
ett modernt, psykologiskt relationsdrama.
– Det är en dysfunktionell familj men basen är att det
verkligen älskar varandra i botten, säger skådespelaren
Liselott Lindeborg, som spelar modern.
Vad händer med invanda roller i en familj när en
familjemedlem dör? I August Strindbergs Pelikanen, som
skrevs 1907, ställs allt på sin spets när fadern går bort
och modern med dotter och måg och son för första gången
börjar prata med varandra på allvar.
– Det är ett spel på hög nivå med mycket manipulationer. Jag
tycker det är som en psykologisk thriller ibland, det är
väldigt spännande, fortsätter Liselott Lindeborg.
Enligt myten står pelikanen för moderskärlek, där modern
till och med offrar sitt blod för att kunna mata ungarna.
Strindberg vänder dock på allt och låter istället modern bli
en utsugare.
Islänningen och regissören Hilmar Jónsson vill att publiken
ska tänka över hur man själv beter sig mot sin familj.
– hur har jag det i mitt liv? Hur har jag varit? Har jag
sagt jag älskar dig till någon nyligen?
Men är inte Strindberg tung och lite jobbig?
– Nej inte alls. Han är en fantastiskt intelligent kille och
hans sätt att skriva är väldigt modernt.
St. Ann’s Warehouse has carved out a solid niche for itself
by bringing modest-sized, impeccably conceived international
theater productions to Brooklyn. After losing their home on
Water Street in DUMBO and weathering the ups and downs of
the Tobacco Warehouse redevelopment debacle, it was
reassuring for me to step into their new space at 29 Jay
Street and see the familiar black curtains, risers, and
chairs—St. Ann’s survives, relocation and Hurricane Sandy
and all!
St. Ann’s opening production for the season is a provocative
one: Mies Julie, imported from the Baxter Theatre Centre in
Cape Town, transposes Swedish playwright August Strindberg’s
19th century classic, Miss Julie, to present-day,
post-apartheid South Africa (now playing through December
16, tickets here>).
Set in a farming community in the Eastern Cape on Freedom
Day, Mies Julie is a steamy, freighted encounter between
Julie (Hilda Cronje), the daughter of a white landowner, and
John (Bongile Mantsai), her father’s favorite hired hand. As
they careen through the uncertainties of their own
relationship, they filter their experiences through a prism
dominated by race and class, with questions of justice, land
ownership, and restitution looming large.
Deutschland
Hier kämpft jeder um das eigene Terrain August Strindbergs „Der Vater“ im
Theaterlabor:
Kleine Bühne gewährt gnadenlosen Blick auf den Ehekrieg
Von Arndt Zinkant
Münsterländische Volkzeitung So., 18.11.2012
Derzeit 3.5 von 5 Sternen.
Münster -
Zwischen diesen Eheleuten klafft ein Graben aus Hass. Er
vergiftet das Lächeln von Ehefrau Laura, er donnert durch
die Patriarchenstimme des Herrn Rittmeister. Hier ist kein
gutwilliges Bemühen mehr, hier wird nur noch ums eigene
Terrain gekämpft. Insbesondere um die Erziehung der Tochter.
Klingt bekannt – und ist doch anders, denn das Theaterlabor
der Universität hievte Strindberg nicht ins Heute, sondern
entführte das Publikum in sein Milieu. „Der Vater“, hier
deutlich gerafft, gehört zu den weniger gespielten Stücken.
Regie führte Enrico Otto.
„1887!“ wird zu Beginn dräuend verkündet. Auf den ersten
Blick herrscht Großbürgerlichkeit, die pittoresk gemalte
Kulisse zeigt Schloss, Teich und nackte Figuren in antiker
Pose. Die kleine Bühne gewährt scharfen Blick auf die grell
ausgeleuchteten Laienspieler. Die Atmosphäre: gnadenlos. So
gnadenlos, wie auch die feine Dame des Hauses ihren Ernährer
vom Sockel stößt. Vermutlich hätte manch ein Stadttheater
diese Laura zur politisch korrekten Figur aufgehübscht. Auch
der Programmtext nennt sie „emanzipatorisch“. Das stimmt
insofern, als sie die Autorität des Mannes nicht duldet und
die Erziehung von Tochter Bertha nicht aus der Hand geben
will. Was man aber sieht, ist eine zynische und boshafte
Frau, die den eigenen Willen schon als Kind über alles
andere stellte. Katja Lehmann spielt diese Egomanie ganz
sanft. Christoph Spielmann legt als Patriarch unter dem
steifen Frack ein Sensibelchen frei, dem die Fäden seines
„Weiberhaushalts“ entgleiten. Überall tropft das Gift des
Zweifels. Der Arzt (Claus Becker) bezweifelt, was der Pastor
(Sebastian Renczikowski) predigt. Die abergläubische
Großmutter bezweifelt die wissenschaftlichen Studien des
Rittmeisters. Und: Laura sät beim psychisch labilen Ehemann
Zweifel an seiner Vaterschaft – mit dem Ziel, ihn
entmündigen zu lassen. Dies ist die Waffe, die ihre
Eheschlacht entscheidet. Ohne Vaterschaft wird das soziale
Konstrukt dieser Familienhölle sinnlos. Viele Eheschlachten
wurden seitdem geschlagen, auf der Bühne und im Leben.
August Strindberg machte 1887 Tabula rasa. Der Patriarch
liegt tot am Boden.
Scenhösten 2012 kan sammanfattas med två ord: fria grupper
och dramatisk musikteater. En rad gruppteatrar har imponerat
stort detta halvår med konstnärlig kvalitet och det är
uppenbart att Stockholm skulle stå sig slätt utan
vitamininjektioner och impulser från grupper som Galeasen,
Tribunalen, Moment och Turteatern. Idag fungerar dessa
scener som skola och undervegetation men också som platser
för en alternativ, mer politisk och vågad repertoar. Här
odlas det intima tilltalet, liksom en mer ”smutsig” och nära
teatralitet som inte undgår att beröra.
Dramaten har haft en blek höst. Det som imponerat mest på
nationalscenen – även om det genom sin korta speltid inte
hamnat på denna lista – har varit Nils Polettis duster med
August Strindberg. Projektet ”Satans Strindberg” har via
fyra snabba iscensättningar (en återstår) imponerat stort
med sin anarkistiskt lekfulla spelstil och sin vilja att
pröva möjliga, och omöjliga, anslag. Poletti, vanligtvis på
Turteatern symptomatiskt nog, har en respektlöshet som lovar
gott.
“SE FUE CON SU PADRE” Algunos temas nunca pierden vigencia
La obra de Luis Cano, con dirección de Lorena Ballestrero,
habla de la incógnita de la identidad.
Por Rafael Granado
16.11.2012
Un pueblo de la costa argentina, en 1920, habitado por los
fantasmas de la soledad. Una historia inspirada, en alguna
medida, en la obra Amor de madre , del sueco August
Strindberg, que atrajo a la directora Lorena Ballestrero y
al poeta y dramaturgo Luis Cano. Así surgió Se fue con su
padre , relato sombrío sobre tensas relaciones familiares y
la incógnita de la identidad, con una tía (Angélica), una
hija (Elena), su madre (Elvira) y una media hermana (Ana)
como protagonistas excluyentes.
De la mano de este planteo narrativo, en el que es
determinante el manejo verbal agresivo de la madre y la tía,
sumado a graves acusaciones de la media hermana, la hija -de
frágiles estados anímicos- termina formulándose dolorosas
preguntas: ¿de dónde vengo?, ¿quién soy?, ¿qué pasó cuando
nací? Y no es menos inquietante que la joven (27 años recién
cumplidos) quiera conocer datos del padre al que
supuestamente nunca vio y, a la vez, intente saber si Elvira
es su madre biológica.
Forskning. se
Pressmeddelande från Stockholms universitet 2012-11-16
Hemsöborna, den sista Strindbergtexten i Samlade Verk, har
lämnat tryckpressarna och finns inom kort i bokhandeln.
Därmed har det stora litteraturvetenskapliga
utgivningsprojektet vid Stockholms universitet passerat en
milstolpe – alla Strindbergs texter kan nu läsas så som han
en gång skrev dem, före förläggarnas strykningar och
ingrepp.
Texten i den nya utgåvan av Hemsöborna är redigerad av
Camilla Kretz och kommenterad av Hans Söderström. Båda ingår
i Stockholms universitets redaktion för nationalupplagan av
August Strindbergs Samlade Verk.
– Den första utgåvan av den uppskattade romanen Hemsöborna
publicerades för jämnt 125 år sedan, i en version som
förlaget hade censurerat och bearbetat språkligt, säger Per
Stam, huvudredaktör för nationalupplagan. I Samlade Verk har
texten upprättats efter originalmanuskriptet. Det är
fantastiskt att vi innan minnesårets slut kan läsa alla
Strindbergs verk i trogna versioner och att ett mycket
omfattande utgivningsarbete närmar sig sin fullbordan.
Goings On About Town: The Theatre Mies Julie
The New Yorker
August Strindberg’s classic chamber treatment of power and
sexuality, “Miss Julie,” gets a postcolonial makeover in the
playwright-director Yael Farber’s reconception. Set in a
desert region of post-apartheid South Africa, the play gives
a racial shading to the psychoeconomic pressures that
obsessed Strindberg. This is logical, but the transformation
of the love triangle (a man, his mistress, and his
betrothed) into something more glaringly Oedipal (a man, his
mistress, and his mother) is a befuddling misstep.
Strindberg’s taut dissection of human beings as creatures of
conflicting lusts feels lost in translation, and what
results resembles a sprawling melodrama of identity.
Previews begin November 8, opens November 12, closes
December 2
St. Ann's Warehouse
29 Jay St., Brooklyn, N.Y.
718-254-8779
stannswarehouse.org
USA, New York (NY)
Stage Review - Mies Julie (2012)
By Melissa Rose Bernardo
Entertainment Weekley Nov 16, 2012
Details Opening Date: Nov 12, 2012; Lead Performances: Hilda
Cronje and Bongile Mantsai; Director: Yael Farber; Genre:
Drama
Boot-kissing scene notwithstanding, August Strindberg's 1888
drama Miss Julie has always kept the battle of the sexes on
the emotional plane. Now the tale of an upstairs-downstairs
tryst gone terribly wrong is getting physical. In Yael
Farber's South African-set Mies Julie — at Brooklyn's St.
Ann's Warehouse through Dec. 2 — mistress Julie (Hilda
Cronje), an Africaner, and servant John (Bongile Mantsai), a
Xhosa man, slap, punch, grab, and throw each other (and
themselves) around the set like half-dressed rag dolls. It's
both enthralling and unnerving.
In Farber's adaptation, it's Freedom Day in South Africa,
yet vestiges of the apartheid era remain: The farm owned by
Julie's father is built on the land of John's ancestors.
(Bantu Land Act No. 27 of 1913 prohibited ''natives'' from
owning more than 7.3 percent of the country's land area.)
And though the various Immorality Acts prohibiting sex and
mixed marriages between whites and non-whites have long
since been repealed, well, Julie and John won't be making a
Benetton ad — or even walking out of the house together —
anytime soon, despite their mutual attraction.
Farber's script contains enough heavy-handed ''storm''
references for anyone to realize trouble is brewing. The
bucket of blood that John's mom, Christine (Thoko Ntshinga),
drags into the kitchen — don't ask — makes the point as
well. So does the constant presence of a Xhosa ancestor
(Tandiwe Nofirst Lungisa), who hovers around the periphery
chanting, playing a bow, or looking generally ghostly.
(Presumably she's one of the people buried under the kitchen
floor.) When Cronje's Julie slinks into the room like a cat
in heat, her eyes ablaze with lust and longing, it's not
long before the predator becomes the prey. Who's the master
and who's the servant?
August Strindberg receives his due
with
Cutting Ball’s ‘Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep’
The Examiner/TheatreStorm, November 15, 2012
By Charles Kruger
Rating: 4/5 » Highly Recommended
August Strindberg (1849-1912), along with his contemporary
nordic countryman, Henrik Ibsen, is often cited as a founder
of modern theatre. No survey of theatre history would be
complete without a chapter on Strindberg. Most theatre
students will have seen and/or read at least one of his
plays, most likely “Miss Julie“.
Nevertheless, except for that masterpiece of realism,
Strindberg is not often produced nowadays. His language is
old fashioned and his plays can be uncomfortably wordy.
But his genius was astounding. His novels (which preceded
the plays) are considered classics. As a founder of realism,
he is viewed as co-equal with Ibsen and Chekov. He also
wrote expressionistic plays full of the supernatural, poetry
and dreams. His work clearly anticipated the dream like
experiments of Tennessee Williams as well as the absurdist
creations of Samuel Becket and Edward Albee and even the
weighty family dramas of Eugene O’Neill. As if all that
weren’t enough, he was also an amateur painter (friends with
both Edvard Munch and Paul Gaugin) and photographer whose
work is still on display in museums and taken seriously by
art historians.
By Nicole Gluckstern
San Francisco Bay Guardian 11.15.12
A singular marathon
Preparing for a marathon of theatre is similar to preparing
for any other kind. Of paramount importance: lots of rest,
good hydration, comfortable layers.
This year’s test of my theatre-going tenacity, clocking in
at 11.5 hours, came courtesy of the ever-ambitious Cutting
Ball Theater, who, with translator Paul Walsh, have been
preparing for this event for years: the production of a
five-play cycle of August Strindberg’s “chamber plays,”
written in the last years of his life. After a year-long
series of staged readings, and creation of an archival
website, the Strindberg cycle debuted in repertory on
October 12, including four all-day marathons of the entire
cycle of which I attended the first (the last will play this
Sunday, November 18).
Here's the play-by-play:
USA, San Francisco (CA)
Extreme Theater: Strindberg's Chamber Plays in Rep at the
Cutting Ball
By Lily Janiak
SF Weekley, Thu., Nov. 15 201
We'll admit it; we thought we knew the playwright August
Strindberg, who died 100 years ago this year. We'd seen his
most famous anti-heroine, Miss Julie, of the eponymous play,
kill herself enough times and watched enough Strindberg and
Helium videos to buy into his bad rap: He might be one of
the fathers of modern drama, we thought, but he's a sad,
angry little misogynist whose works practically bludgeon
audiences with their misanthropy and severe realism.
We are not alone. The Cutting Ball Theater, whose ambitious
project The Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep is in
its final week, knows all too well its audience's
preconceptions of the Swedish playwright, but that hasn't
stopped the company from setting out to change them.
Strindberg called Storm, Burned House, Ghost Sonata, The
Pelican, and The Black Glove his chamber plays for a few
different reasons. Like chamber music compared to
symphonies, they are distilled versions of some of his
larger works. They're also thematically related, tropes and
phrases, plot points and character types popping up from one
play to the next. Finally, they were written for, if not an
actual chamber, Strindberg's own Intimate Theater, which in
contrast to many other playhouses in the early 20th century,
was small enough in size to allow for subtle performances
instead of huge, readily visible gestures.
Italia
Camogli: XY alla Fondazione Remotti
Dall’ufficio stampa della Fondazione Pier Luigi e Natalina
Remotti riceviamo e pubblichiamo
Levante News, tutte le notizie dalla riviera ligure e
dall'entroterra 15.11 2012
Sabato 24 novembre, alle 18.00, la Fondazione Pier Luigi e
Natalina Remotti ospiterà ”XY” liberamente tratto da Den
Starkare – La più forte, di August Srindberg; regia di
Valeria Morosini; con Margherita Remotti, Valeria Morosini,
Emanuela Rolla.
Una nuova proposta arricchisce il carnet degli eventi alla
Fondazione Pier Luigi e Natalina Remotti: l’inedita pièce
teatrale XY, liberamente tratta dall’atto unico Den Starkare
– La più forte, di August Strindberg, per la regia di
Valeria Morosini. La sfida tra due donne racchiude nel
profondo un gioco di ambiguità che l’autore, Strindberg, ben
conosceva. La moglie Siri Von Essen lo aveva infatti
abbandonato dopo avere perso la testa per la giovane Marie
Caroline David.
La vendetta di Strindberg è diventata scrittura e ha preso
forma nel confronto tra le due interpreti. Ma dove può
sembrare che il trofeo conteso sia un uomo, questi si rivela
essere solo la scusa attraverso cui Madame X e Mademoiselle
Y esprimono e a tratti reprimono la loro passione complice.
La pièce è stata tradotta da Valeria Morosini e Margherita
Remotti con la collaborazione di Fernando Coratelli e
Johanna Persson Cordioli. Interpretano Margherita Remotti,
Valeria Morosini e Emanuela Rolla. L’immagine usata per la
locandina dell’avvenimento è un’opera dell’artista Andrea
Bowers che sull’ambiguità gioca con grande ironia ed estrema
efficacia.
The Stage Dive
Off-Broadway Roundup:
Hawke in Ivanov, Eve Ensler’s Latest, and More
By Scott Brown
Vulture 11/14/12
Mies Julie
In Yael Farber's graphic, punishing,
just-this-side-of-prurient Mies Julie, Strindberg's
class-crossed sexual pugilists are transplanted to modern
South Africa, where apartheid is history but race and wealth
still divide ... and tantalize. Angry, educated black
workingman John (Bongile Mantsai) is teased by his white
employer's dangerously disconsolate daughter Julie (Hilda
Cronje). Julie is just a little older than the
post-apartheid era, John just a little older than Julie.
They have wanted and hated each other for as long as either
can remember. The tables turn, and turn again, and soon
these two symbol-engorged hardbodies are ON the table,
testing its limits ... and ours. Farber directs and
choreographs this acrobatic, sometimes aerobatic carnal
combat to the very edge of artsploitation — and then over
it, in a bloody cascade.
Farber (whose superior MoLoRa paired The Oresteia with the
Truth-And-Reconciliation Commission, to haunting effect) is
orbiting closer to the sultry, blood-drenched pulp of Django
Unchained than she might be willing to admit. (“A fan
circles slowly, listlessly overhead,” read the
set-directions, conjuring the immortal spirit of the
Potboiler from the depths of the human groin.) Farber has
cast two distractingly gorgeous human beings as her leads;
their otter-lithe, baby-oiled beauty is so frictionless,
clothes won’t adhere to them for more than ten minutes at a
time. Farber braids them together, tears them apart, and
sets them fighting and humping with all the S&M provocation
Strindberg’s mighty, priapic script demands and then some.
(A belated thank-you, Angry Dead Swedes, for helping perfect
the modern hate-fuck!)
Nationella sekritariatet för genusforskning
Lambda nordica i motreaktion till Strindbergsåret
Av Roxana Ortiz
Nyhet: 2012-11-14
Det är 100 år sedan August Strindberg dog. Radio, tv, och
tidningar uppmärksammar hans död. I ljuset av detta
fokuserar Lambda nordica på norm, avvikelse, makt och
motmakt. Det tredje numret för i år kallas Inte ett
Strindbergsnummer – tillägnat Siri von Essen (1850-1912).
Litteraturvetaren, Liv Saga Milton, skriver om den lesbiska
tematiken i August Strindbergs roman En dåres försvarstal.
Hon analyserar romanen och undersöker romantisk vänskap,
frigörelse och kvinnlig homosexualitet. Hennes bidrag är att
låta dessa tre idéer samexistera, något som tidigare
forskning inte gjort. Hon gör det genom att lyssna på
huvudpersonen i romanen.
Konstvetaren, Cecilia Berggren, analyserar Nils Dardels
tavlor genom att använda sig av Oscar Wildes bok Dorian
Grays porträtt och C.J.L Almqvists bok Drottningens
juvelsmycke. Berggren gör en queerstudie och analyserar
kontexten utifrån sexualpolitiska och kulturhistoriska
termer. Hon låter andra bilder kring kön och sexualitet växa
fram, bilder som går emot de normativa ideal som återfinns i
Strindbergs verk.
I Inte ett Strindbergsnummer- tillägnat Siri von Essen
(1850-1912) finns även två essäer. Att synliggöra
alternativ, skriven av Moa Holmqvist som är doktorand i
litteraturvetenskap, undersöker litterära kanon. Den andra
essän Revolusjon i litteraturen på Cuba handlar om den
kubanske författaren, Virigilo Piñera, skriven av professor
emeritus, Briger Angvik. Liv Strömqvist bidrar med en serie
om regeringens hyllning till Alfhild Agrell, Frida Stéenhoff
och Elin Wägner. Sist men inte minst finns även nekrologer
och recensioner.
Tidskriften lambda nordica grundades 1989 och är en
refereegranskad nordisk vetenskaplig tidskrift som
presenterar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning
med anknytning till homo/lesbiska/bi/trans och queerstudier.
Brazil, São Paulo Strindberg é celebrado no ano de seu
centenário
Diário do grande ABC, quarta-feira, 14 de novembro de 2012
Em 2012, não faltaram oportunidades de se comprovar a
potência da obra deixada pelo dramaturgo sueco August
Strindberg. No ano que marca o centenário de morte do
escritor, uma série de espetáculos recuperaram seus textos.
Comprovaram a permanência de seus diagnósticos, a atualidade
de suas reflexões sobre os enfrentamentos entre os sexos e
as relações de dominação.
A peça "Credores", que estreia nesta quarta-feira em versão
de Nelson Baskerville, no Sesc Ipiranga, mereceu
recentemente duas outras montagens: uma de Eduardo Tolentino
e seu grupo Tapa. Outra de Elias Andreatto, protagonizada
por Reynaldo Gianecchini.
Nos últimos meses, o público também pôde acompanhar "Júlia",
recriação que a diretora Christiane Jatahy fez do clássico
maior do autor: "Senhorita Júlia". Sem a preocupação de se
ater ao original, Jatahy adaptou o enredo para a atualidade.
Matizou a trama com elementos de discriminação racial.
Valeu-se ainda de câmeras e procedimentos cinematográficos
para aproximar a plateia da violência dos conflitos. O grupo
Tapa também mostrou "A Noite das Tríbades", com Clara
Carvalho e Norival Rizzo.
Para celebrar a efeméride, houve ainda um grande número de
leituras cênicas que celebraram o centenário e podem, no
futuro, render outras montagens. As informações são do
jornal O Estado de S. Paulo.
CREDORES
Sesc Ipiranga (Rua Bom Pastor, 822). Tel. (011) 3340-2000.
3ª a 5ª, às 21 h (feriados, às 18 h). R$ 16. Até 13/12.
Siri von Essens svåra liv
"Vad menar ni med kärlek?" frågar Siri Wrangel sin och
makens nye bekant August Strindberg.
"En känsla som övergår alla andra".
Av Lars Landström
Allehanda 14 november 2012
Det kom blixtsnabbt. "En naturkraft som ingenting kan
motstå. Något sådant som åskan, tidvattensvågen, ett
vattenfall, stormen. Det högsta, det mest meningsfulla, det
närmaste gudomlighet människan får uppleva i sitt liv".
Den scenen är en av de mest centrala i Lena Einhorns roman
"Siri". Siri Wrangel blev förstummad av svaret från den unge
mannen. Kanske var det precis då som kärlekshistorien mellan
Siri von Essen och August Strindberg började.
Teater Västernorrlands uppsättning av P-O Enquists
Tribadernas natt berättar om det sista mötet mellan Siri von
Essen och August Strindberg.
Lena Einhorn berättar tidigt i sin roman om skilsmässan.
Teater Hemsöborna 123 Schtunk
Text: August Strindberg.
Medv: Josefine Andersson, Lasse Beischer, Dick Karlsson,
Thomas Påhlsson.
En hel familj sitter uppradad på första bänk inför
”Hemsöborna” på Scalateatern i Stockholm. Lasse Beischer
frågar om de vet vad de ger sig in i, och pappan nickar
energiskt. Salongen är fullsmockad med positiva
förväntningar.
Själv fångades jag av Teater Hallands commediaversion av
”Erik XIV” för tolv år sedan. Josefine Andersson och Lasse
Beischer var med då, och utgör nu kärnan i den fria gruppen
123 Schtunk, som för traditionen vidare. De har spelat både
”Gamla testamentet” och Beckett och är som bäst tillsammans
med en riktig klassiker.
Som vanligt går själva berättelsen mot alla odds i mål: den
fyrkantige värmlänningen Carlsson kommer till Hemsö, gör sig
oumbärlig för Madam Flod, retar upp hennes son och springer
efter pigor innan allt slutar med en katastrof på svag is.
Skådespelarna gör sina roller, ibland med stort allvar, och
kommenterar däremellan texten, sitt eget och de andras spel,
scenografin, ljuset och kostymerna. De pratar med publiken,
fångar upp skratt och kommentarer, förolämpar och skäller på
oss. Och vid denna Stockholmspremiär lapar vi i oss allt och
ber om mer. Med minsta möjliga uppmuntran råmar, bräker och
kacklar vi, utan att det känns tillgjort!
Av Gotlands Allehanda Inger Hammar
Hela Gotland 2012-11-13
- Det var Strindbergscitat och inte bibelcitat som präglade
min barndom, säger biskop emerita Caroline Krook.
Intresset för teater och August Strindberg har följt henne
genom livet.
-Jag har alltid varit kulturintresserad och hade tänkt bli
skådespelare men blev präst, säger hon.
Hennes morfar var skådespelare vid Strindbergs teater
Intiman i Stockholm och gift med teaterchefens syster.
Vid kvällens författarmöte på Almedalsbiblioteket pratar hon
om Strindberg som en troende tvivlare och om trosmotiv i
hans dramer.
- Det är Strindbergs år, men vi firar inte hans död utan att
hans verk lever, säger Caroline Krook med eftertryck.
Under 2012 har hon föreläst runt om i landet om Strindberg
och kristen tro. I Visby fokuserar hon på Strindbergs
förhållande till religionen.
USA, New York (NY)
Torrid Night Lays Bare Old Wounds
Yael Farber’s ‘Mies Julie,’ at St. Ann’s Warehouse
By Ben Brantley
The New York Times: November 12, 2012
The temperature never stops rising in Yael Farber’s “Mies
Julie,” a play for which “scorcher” is way too mild a
description. This inspired South African adaptation of
Strindberg’s “Miss Julie,” which opened on Monday night at
the newly relocated St. Ann’s Warehouse in Brooklyn, begins
with smoke rising from the stage and a thrumming music that
suggests the noise inside your head when you have a high
fever.
These sensual stimuli, though, are only a foretaste of
conflagrations to come. In translating Strindberg’s 1888
tale of love, class and madness into contemporary South
Africa, Ms. Farber has created a parched and blistered world
in which every living soul is highly combustible tinder, and
the rules for living keep melting.
Be warned: There is more erotic heat generated by the play’s
two central characters, fiercely inhabited by Hilda Cronje
and Bongile Mantsai, than in any production in town. But
this is a fire that chills as it destroys. You may well
leave the show in a sweat, but it is likely to be a cold
one. (A production of the Baxter Theater Center at the
University of Cape Town, in association with the South
Africa State Theater, “Mies Julie” runs through Dec. 2.)
Strindberg’s “Miss Julie” was always a shocker, with its raw
depiction of a death-tempting, socially forbidden love
affair in a world that depended on people’s knowing their
places. Yet while it remains a fixture in the canon of
modern drama, it seldom works onstage.
Mies Julie, South African Adaptation of August
Strindberg Classic, Opens at St. Ann's Warehouse Nov. 12
By Adam Hetrick
Plybill 12 Nov 2012
The American premiere of Mies Julie (from South Africa's
Baxter Theatre Centre), which offers a new take on August
Strindberg's Miss Julie, officially opens Nov. 12 at St.
Ann's Warehouse new home at 29 Jay Street in Dumbo.
Yael Farber adapted and directs the drama that played to
acclaim at the Edinburgh Fringe Festival earlier this year.
Mies Julie began previews Nov. 8 for a run through Dec. 2 in
Dumbo. It premiered at the National Arts Festival, in
Grahamstown, South Africa.
Here's how it's billed: "In the smoldering kitchen of a
remote estate 18 years after the end of apartheid, a single
night, both brutal and tender, unfolds among a black farm
laborer, his 'master's' daughter, and the woman who has
raised them both. The visceral struggles of contemporary
South Africa are revealed as a deadly attraction spirals out
of control between John and Julie who battle over power,
sexuality, mothers and the land. Haunting and violent,
intimate and heartbreaking, the struggles take place among
the characters and with their ancestors, laying bare
questions of what restitution and freedom can really mean
and what losses can and cannot ever be recovered."
By Tinashe Sibanda
The Standard November 12, 2012 in Entertainment
A play titled The Father, will be staged at Small City Hall
in Bulawayo on November 16 and 17.
The play that was written by a literature giant, August
Strindberg, will be showcased, courtesy of Intwasa Arts
Festival koBulawayo and The Culture Fund of Zimbabwe Trust.
It was produced by Global Arts Trust in conjunction with
Complete Arts Project.
The play will be staged as part of the centenary
celebrations of the works of Strindberg, who was popularly
known as the Shakespeare of Sweden.
“Intwasa Arts Festival koBulawayo is excited to host The
Father as one of a few post-festival performances scheduled
to take place before the year ends. The Father is a
universal story that will resonate with many Zimbabweans,”
said Intwasa Festival director, Raisedon Baya.
The Strindberg centenary celebrations are not the first
activities in which the Swedish government has supported
Zimbabwean arts and culture. There has always been a link
between Sweden and Zimbabwe.
The play is a story that asks pertinent questions about
fatherhood.
Questions brought out in the play include: Who is the father
of the child? Can any man declare with absolute certainty
that he is the father of his children? Does the mother have
the last say on a child’s paternity?
“It is a frightening debate from the father of modern
theatre on the issue many couples would rather not discuss
for fear of confronting hidden dark family secrets in the
war of the sexes. The issues covered in the play deal with
the centrality of a woman’s position in a world dominated by
men,” said Baya.
Peter Churu directs the play that features the talents of
Tinashe Chirisa, Nothando Nobengula, Tafadzwa Bob Mutumbi,
Charmaine Picardo, Samantha Ndlovu, Gideon Joseph Wabvuta
and Eddington Hatitongwe.
“The issues covered are real and relevant to any man or
family in any culture and any part of the world,” said Baya.
Off-Broadway Review Bold 'Mies Julie' Sets Strindberg in
South Africa
By Ron Cohen
Backstage Nov. 12, 2012
The late-19th-century classic “Miss Julie,” by Swedish
playwright August Strindberg, is yanked ferociously into
present-day South Africa in this galvanizing adaptation by
Yael Farber, a native South African writer and director now
living in Montreal. With its frank (some might say
overwrought) depiction of class struggle and sexual
domination, Strindberg’s work was a controversial landmark
in naturalistic theater. The insidious residue of
apartheid—the legal system enforcing racial segregation and
white supremacy, both politically and socially, that defined
much of South Africa from 1948 until 1994—adds viscerally to
the contemporary impact of “Mies Julie.” (That’s not a typo;
“Mies” is Afrikaans for “Miss.”)
Farber sets her script in the kitchen of a white-owned farm
in a backwater district of the country. Outside, black
workers and squatters are celebrating Freedom Day, marking
the anniversary of the nation’s first post-apartheid
elections 18 years earlier. Julie, the daughter of the
well-to-do farm owner, moves about aimlessly, sometimes
dancing, sometimes stretching out on the kitchen table,
flaunting her body in front of John, her father’s black
manservant, while Christine, John’s mother, scrubs the
floor. The sexual connection between Julie and John is
palpable, as are the inbred class barriers and unhealed
psychic wounds from the past. The kitchen becomes a
battleground, where chronic hatreds from years of oppression
clash with animal instincts, and the potential for genuine
love is eventually destroyed in the play’s blood-soaked
ending.
Teater I’m saving it for you goatboy
Dramaten
Regi, text: Nils Poletti.
Scenbild, ljus: Markus Granqvist.
Kostym: Lena Lindgren.
Medv: Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna Sundqvist, Py
Huss-Wallin, Ester Uddén, Hampus Hallberg.
Musik: Jesahia (Max Sjöblom, Joel Hjalmarsson, Martin
Peterson, Tobias Alpadie, Daniel Stridsberg)
Det är inte varje dag publiken erbjuds öronproppar och
spypåse på teatern. Men så är det också en Polettipjäs som
ska avsmakas på Dramaten. Närmare bestämt den tredje i
ordningen av totalt fyra inom projektet ”Satans Strindberg”
som avslutas med ”The royal dramatic rumble wrestling fight
night forever! Fadren vs. Fordringsägare” i december.
Och öronpropparna lär behövas för dig som inte går igång på
hardcore eller metal. För av 40 minuter föreställning är
ungefär 30 en teatral konsert med bandet Jesaiha vars texter
också har fått ge föreställningen dess namn. Och då talar vi
tung metal med hela rekvisitan – läs blod, kräk och demoner.
Men det börjar med att vi befinner oss i ett sjabbigt
hotellrum i stil med Stephen Kings novell ”1408”. Så kallar
också Nils Poletti uppsättningen för en iscensatt
skräckelkonsert, kanske som en kombination av skräck, äckel
och hotell.
México
Modernizan 'Señorita Julia' de Strindberg
La compañía A la deriva teatro de Jalisco presentó en la 33
Muestra Nacional de Teatro, la obra 'Todas las Julias del
mundo'.
Por Emiliano Balerini
Milenio 10 Noviembre 2012
San Luis Potosí • Basada en la puesta en escena Señorita
Julia del escritor y dramaturgo sueco August Strindberg
(1849-1912), la compañía A la deriva teatro de Jalisco
presentó en la Asociación Teatral “La Carrilla”, de San Luis
Potosí, durante la 33 Muestra Nacional de Teatro, la obra
Todas las Julias del mundo.
Se trata de un montaje que surgió a partir de la inquietud
personal del director teatral Fausto Ramírez, por
interpretar a los clásicos de la dramaturgia internacional
desde la época del siglo de oro hasta aquellos que fueron
muriendo en el siglo XX.
La inquietud de Ramírez llegó aún más lejos, cuando se
decidió por interpretar a uno de estos clásicos, en este
caso Strindberg, pero desde una propuesta en el presente,
con problemáticas que presentan los jóvenes en la
actualidad.
Según Fausto, traer un texto de August Strindberg a la
contemporaneidad es complicado por dos factores: el primero
es que los jóvenes no necesariamente lo entienden y el
segundo elemento es que piensan que hay mucha lejanía entre
lo que los jóvenes leen en el texto y ellos.
Sin embargo, comentó en entrevista, fue necesario hacer una
propuesta abierta que abordara el problema de las
diferencias entre clases sociales de forma muy natural. La
dificultad fue asumir que se vivía en el presente, a pesar
de ser un clásico al cual se le podía contextualizar de
forma histórica.
Para el director del montaje, Strindberg y cualquier
dramaturgo clásico sigue vigente, en la medida en que un
actor lo haga suyo. “Hay gente que ha decidido hacer obras
al estilo clásico para rendirles honor a estos autores,
nuestro caso fue diferente: nosotros quisimos hacer algo
moderno, en el que incluso los actores se vistieran como
ellos quisieran”.
La obra se ha presentado en diferentes partes de la
República y volverá a los escenarios de Jalisco en febrero o
marzo de 2013.
Av Ann-Christine Snickars
Hufvudstadsbladet 9.11.2012 13.46
Dödsdansen av August Strindberg & Vi har det bra av Camilla
Blomqvist
Riksteatern
Regi: Dritëro Kasapi.
Scenografi/kostym: Annika Nieminen Bromberg. Ljusdesign:
Peter StockhausI.
rollerna: Jimmy Endeley, Benjamin Moliner, Silvia Rauan.
Riksteaterns gästspel på Åbo Svenska Teater 6.11.
Föreställningar på Esbo Stadsteater 8–9.11.
Det blir jag inte slug på, sade Strindberg.
Riksteaterns bidrag till Strindbergåret är en uppsättning av
Dödsdansen i kombination med den nyskrivna enaktaren Vi har
det bra av Camilla Blomqvist. Det är en fantasieggande idé
att låta någon skriva en uppdatering av äktenskapsdramat med
motsvarande rollbesättning. Det kan också kännas bra att
Strindberg plockas ner från den piedestal vi placerat honom
på. Och det känns spännande att någon utmanar Strindberg i
hans paradgren – att bygga ett rafflande drama om
relationer, makt och förnedring, kanske lite kärlek.
Anslaget är lovande, friskt stiliserat. Strindbergs
utförliga scenanvisningar börjar läsas av en torr inspelad
röst, som strax hakar upp sig. Man har struntat i
inredningen och i stället ritat möbleringen med krita direkt
på väggen. Dörren har också vuxit igen, in och ut tar man
sig endast med svårighet. Hela upplägget är klaustrofobiskt,
men lutar också åt gammal svartvit film. Stumfilm? Där
fnissar man inombords första gången, hos Strindberg kan man
ju inte sluta prata ...
Ett pedagogiskt projekt och ett experiment. Ett klipp och
klistra-projekt. Något nytt.
Ja, så beskriver skådespelaren Maja Runeberg arbetet bakom
pjäsen 4 x Den starkare som har premiär på tisdag på
Norrbottensteatern.
Hon är den drivande kraften bakom uppsättningen som bara
kommer att spelas fyra gånger, där varje föreställning är
unik.
- Den senaste uppsättningen jag var med i var Grabben i
graven bredvid. Jag blev gravid och födseln var planerad
till veckan innan premiären för höstens revy. Därför kunde
jag inte medverka i den och jag är inte typen som tycker det
är kul att gå hemma, säger hon.
Några pengar fanns inte men idéer.
- Jag funderade på vad jag kunde göra utanför teaterns
program. Det är Strindbergsår och jag tyckte det skulle vara
roligt att göra Den starkare som är en dialog mellan Fru X
som talar och Fröken Y som är helt stum under
föreställningen. Jag visste att de gick fyra tjejer på Luleå
kulturgymnasiums spetsutbildning i teater och tänkte att det
vore roligt att experimentera och se vad som händer om de
fyra fick spela den stumma rollen i varsin föreställning,
menar Maja Runeberg.
Swedish Great Playwright August
Strindberg’s ‘Creditors’ in Korea
Pressrelease
The father of modern play August Strindberg's 'Creditors' is
performed as the forth play of 'Strindberg Centennial
Festival 2012' at Guerilla Theatre, Daehangro from 8
November to 2 December, 2012.
<Creditors> is about wife and husband. The story starts from
Gustav visiting Adolf to take revenge on her ex-wife Takla.
Gustav induces Adolf to doubt his wife, and in the end Adolf
kills himself for the shock. The male characters are like
Strindberg himself in the past and in the present, or one
person divided into two. The author's life seems to be
projected in the play. What Strindberg truly lived appears
in Adolf while what Strindberg would have wished appears in
Gustav who succeeds in revenge.
Johan August Strindberg (1849-1912) has a number of
nicknames: 'Misogynist,' 'the Flag of Sweden,' 'Northern
Zola,' 'the Father of Modern Play,' 'the Spokesperson of the
People,' 'Anti-Nobel Prize Awardee by the People,' 'Genius,'
and 'Lunatic.' These nicknames represent how versatile and
curious Strindberg was, and they also tell us the militant
path of life of the unique soul. Strindberg had had a wide
range of jobs: actor, director, playwright, instructor,
journalist, photographer, painter, social critic, scientist
and a medical student. Through all these jobs, we could
guess his high intellectual level, psychological wandering,
and a life of ups and downs coming and going between various
religious lives.
Österreich
Bildhauer schenkte Klam eine Strindberg-Büste
KLAM. Die Verbundenheit mit dem Ort seiner Kindheit brachte
der in München lebende Bildhauer Hans Kastler kürzlich zum
Ausdruck.
Oberösterreich Nachrichten, 8 November 2012
Der renommierte Bildhauer – er erhielt 2004 das
Bundesverdienstkreuz am Bande der Bundesrepublik Deutschland
– fertigte anlässlich des hundertsten Todestages des
Dichters August Strindberg eine Bronze-Büste an und machte
sie der Gemeinde Klam zum Geschenk.
Kastler wurde 1931 in der ehemaligen Hammerschmiede in der
Klamschlucht geboren und wuchs in Klam auf. Genau diese
Schlucht fand auch Eingang in Strindbergs Werken „Inferno“
und „Nach Damaskus“. Bürgermeister Josef Fraundorfer ließ es
sich nicht nehmen, dieses wertvolle Geschenk persönlich in
München abzuholen. Dabei versprach er dem Künstler, dass
sein Werk in Klam einen würdigen und für jedermann
sichtbaren Platz erhalten werde. Bei der Enthüllung werde er
– falls ihm seine Gesundheit dies erlaube– selbst anwesend
sein, so Kastler.
Sue Prideaux, one of the authors shortlisted for the Samuel
Johnson prize for non-fiction, has written the biography of
playwright August Strindberg.
Next week the winner of the prize will be announced and BBC
Radio 4's The World at One programme will be broadcasting
interviews with all six of the shortlisted authors.
Sue Prideaux explained to presenter Martha Kearney that she
wanted to bring a new perspective to the life of Strindberg:
"What I had read about… Strindberg didn't really tally with
the Strindberg that I was meeting though [Edvard] Munch."
Anita Björk
Anita Björk, who has died aged 89, was a leading Swedish
actress and one of the many lovers of Graham Greene.
The Telegraph 06 Nov 2012
She is best remembered for her role as Miss Julie in Alf
Sjöberg’s 1951 screen adaptation of Strindberg’s classic
play, which won the top prize at that year’s Cannes Film
Festival . It was a superb performance by Anita Björk,
combining youthful beauty and charm with undertones of
ambition and determination, and many predicted that she had
a brilliant international future.
On the strength of that role, Alfred Hitchcock wanted to use
her in his 1953 film I Confess alongside Montgomery Clift’s
Roman Catholic priest who, charged with murder, is unable to
prove his innocence because the killer has come clean only
in Confession.
But when Anita Björk reported for duty on the set in
Hollywood accompanied by her lover, the writer Stig
Dagerman, and their daughter, Warner Bros took fright at
employing a star with an illegitimate child and sent her
packing; the role went to Anne Baxter instead.
Conference about August Strindberg
Embassy of Sweden
Current affairs 06 Nov 2012
Ambassador Anders Bengtcén attended a conference about the
Swedish author August Strindberg at the Bookstore Bastilia
in Bucharest November 2.
At the conference organized by Uniunea Teatral din Romania
(UNITER) five new translations of Strindberg's works of
literature to Romanian were launched. The Swedish literary
critic Margareta Sörenson, the French literary critic Elena
Balzamo and the Romanian translator Carmen Vioreanu also
attended the conference.
The year 2012 marks one hundred years since August
Strindberg's death. More information about August Strindberg
can be found on the web site,
www.strindberg2012.se.
San Francisco Theater Preview: STRINDBERG
CYCLE: THE CHAMBER PLAYS IN REP (Cutting Ball Theater)
By Tony Frankel
Stage and Cinema November 4, 2012
In many ways, playwright August Strindberg’s influence in
the theater has been far more significant than his public
reception. While theater historians and scholars speak of
Strindberg (1849-1912) with the fervency normally associated
with Shakespeare, only five of his over sixty plays are
produced with any kind of regularity: The Father, Miss
Julie, A Dream Play, The Dance of Death, and The Ghost
Sonata; these plays are also the best-read and the most
anthologized and influential.
Tony Frankel’s Stage and Cinema preview of Strindberg Cycle:
The Chamber Plays in Rep at Cutting Ball in San FranciscoThe
main reason for the dearth of Strindberg’s produced work is
that he did not write for the masses.
It is not easy to treat “Alone” as just another play, for
two reasons. First and foremost are the circumstances in
which I saw it: an Off-Off Broadway production that went on
when the blackout that followed Hurricane Sandy shut down
most of the others. Its lead actor, Timothy McCown Reynolds,
had walked from his home in Bushwick all the way to the
theater in midtown Manhattan for the tech rehearsal the day
before it opened. The night I attended “Alone,” I was nearly
alone in the audience. How can one help but be impressed by
the dedication of Rabbit Hole Ensemble?
But “Alone” is also difficult, because its writer and
director, Edward Elefterion, the artistic director of Rabbit
Hole Ensemble, claims that it is inspired by the life and
work of August Strindberg and created in honor of the
centennial of his death. Yet it is about as far from a
bio-drama of the great Swedish dramatist as a play whose
main character is named August Strindberg could be. Yes,
there are a few scenes with Siri (Annalisa Ledson), the
first of his three wives, and with one of his daughters
(also played by Ledson.) But this Strindberg spends more
time in conversation with his landlady (Alyssa Simon), who
compares him to Edgar Allan Poe, as well as with a war
veteran and a young musician (both played by Adam Griffith)
and a beggar woman (Tracy Shar). He also communicates at
length with a sparrow and Cerberus, the three-headed hound
who guards the gates of hell, and eventually with the dead
Poe himself, who mostly dispenses advice (“Free yourself
from the weight of character and plot and cut to the heart.
How does it feel?”)
By Martin Denton
nytheatre.com review, November 3, 2012
For me, the creation of art is a miracle. I don't know how
someone sits down with a sketchpad and draws forth a
portrait or landscape from a pencil in his hand; or how
someone else sits down at a keyboard and causes beuatiful
music to emanate when she touches the keys. What we call
talent—or sometimes genius—is ineffable and awesome and
deeply mysterious.
Edward Elefterion—a theater artist endowed with prodigious
amounts of talent—explores this notion in his new play,
Alone. It's inspired by August Strindberg, and though I'm
far from an expert on the subject, it's clear that the play
is filled with vignettes and allusions to the great man's
life and art. It takes place during August's middle age,
after his wife has left him and it seems as though his
creative power has abandoned him as well. He's returned to
the city of his birth, taken up residence in a boarding
house, and spends his days searching for inspiration. By the
end of the play, he's found it, and appears ready to enter a
new phase of productivity.
August Strindberg e Ingmar Bergman se unem
nos palcos - Estúdio Cultura
Montagem em São Paulo se inspira na dramaturgia e no cinema
dos mestres
Cirley Ribeiro Jornalismo
CMAIS 31/10/12
Promover o encontro entre a dramaturgia de August Strindberg
e o cinema de Ingmar Bergman é a proposta do espetáculo
"Strindbergman" no Viga Espaço Cênico (R. Capote Valente,
1323).
A montagem das atrizes Nicolé Córdery, Suaudeau e Clara
Carvalho tem trilha que reúnem composições de Piazzolla e
Bela Bártok, já a linguagem mistura elementos do teatro e do
cinema.
Peter Wallgram inszeniert
Strindbergs "Der Vater"
in den Würzburger Kammerspielen 100 packende Minuten Machtspiele liefern sich die
Akteure in August Strindbergs Schauspiel "
Der Vater" in
Peter Wallgrams Inszenierung in den Kammerspielen des
Mainfranken Theaters Würzburg.
Von Ferö Südwest Presse 05.11.2012
In August Strindbergs Kammerspiel "Der Vater" führen der
Rittmeister und seine Ehefrau Laura einen Ehekrieg, der
sich an unterschiedlichen Vorstellungen über die
richtige Erziehung der gemeinsamen Tochter Bertha
entzündet. Ausgetragen wirr er sinnigerweise in deren
Kinderzimmer auf bonbonrosafarbener Schaukel und
grellgrünem Schaukelpferd. Zugang ermöglicht nur ein
enger Spalt in einer erotisch aufgeblasenen
Plastikskulptur. Frei nach dem Motto dieser Spielzeit "machtSPIELE" sind
es 100 packende Minuten Machtspiele von einem Paar, das
die Liebe zwischen den Geschlechtern nur als Kampf
verstehen kann, in dem keine Kriegslist und Bosheit
ausgelassen werden darf. Über den Ausgang der
Tragikomödie gibt schon die erste Szene Aufschluss. Der
Rittmeister besteigt ein Spielgerüst und lässt sich auf
dem Schaukelpferdchen seiner Tochter nieder. Ein
lächerlicher und todernster Beginn, über den dank eines
unübertrefflich agierenden Rainer Appel niemand lacht.
By Robert Hurwitt San Francisco Chronicle, Sunday, November 4, 2012
Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep: Five
one-acts. By August Strindberg. Directed by Rob Melrose. Through Nov. 18. Cutting Ball Theater, Exit on Taylor,
277 Taylor St., S.F. $10-$50, Festival Pass $75. (415)
525-1205.
www.cuttingball.com.
One character tends to bleed into another in the five
plays that make up Cutting Ball Theater's "Strindberg
Cycle." That's partly by design. For the little
theater's hugely ambitious project - staging all of
August Strindberg's late chamber plays in repertory (the
first time it's ever been done) - director Rob Melrose
has cast the same actors in similar roles wherever he
can. The tactic works to underscore Strindberg's recurring
themes. But it also exposes the limitations of his
dramaturgy - and why the seminal Swedish playwright has
long been more honored in America by citations of his
influence than by actual productions. It's still an impressive effort to mark the centennial
of Strindberg's death - with a large acting ensemble, an
in-depth website and incisive new translations by Paul
Walsh (available from Exit Press). Cutting Ball opened
"The Ghost Sonata" first (reviewed Oct. 22), followed by
"The Pelican" and "The Black Glove" on Oct. 27, and
"Storm" and "Burned House" on Saturday. Five-play
marathons take up the final two weekends.
Mainfranken Theater:
Geschlechterkrieg a la Strindberg Überzeugende Schauspieler in August Strindbergs „Der
Vater“ in den Kammerspielen des Mainfranken Theaters
Main Post 04.11.2012
Es geht um Männer und Frauen, um Väter und Mütter. Vor
allem aber geht es in August Strindbergs 1887
uraufgeführtem Stück „Der Vater“ um Macht. In einer
Gesellschaft, in der der Mann nach geltendem Recht die
alleinige Entscheidungsgewalt besaß, war das ein heißes
Eisen, auch wenn die Frau sich zusehends emanzipierte.
Vor diesem Hintergrund spielt sich der Niedergang eines
Mannes ab. Peter Wallgram hat das Trauerspiel in drei Akten für die
Kammerspiele des Würzburger Mainfranken Theaters als
100-minütige Tour de Force ohne Pause inszeniert. Es
entwickelt sich ein hochkonzentrierter Krieg der
Geschlechter auf engem Raum, ohne Fluchtmöglichkeiten.
Laura, längst entfremdete Frau des Rittmeisters,
intrigiert kaltblütig gegen ihren Ehemann, um
(sozusagen) das alleinige Sorgerecht für die 17-jährige
Tochter Bertha zu erringen. Das war in Strindbergs Zeit
nur über die Entmündigung oder den Tod des Vaters zu
erreichen.
Agneta Elers-Jarlemans pjäs ”Djävla karl”, en enmansshow
om August Strindberg, firar 20 år den 12 november. Detta
firas med en jubileumsföreställning på Boulevardteatern
i Stockholm just den dagen, med Lennart R Svensson i
pjäsens enda roll. ”Djävla karl” är enligt Svenska Dagbladet en av
Stockholms stadsteaters mest framgångsrika uppsättningar
genom tiderna, och den har turnerat i 16 länder.
Skräck och äckel när Strindberg möter
hardcoremetal
1 nov, 2012
Nu är det dags för den tredje premiären i Nils Polettis
Satans Strindberg-projekt i Lejonkulan: ”I´m Saving my
flower 4 U goatboy” - Inspirerade av Inferno, Legender, Ensam och En blå bok
gör vi vår Infernokris, som en iscensatt skräckelkonsert
med hardcoremetalbandet Jesaiah. Alkoholism, egoism,
dämoner, kroppsvätskor, ångest och skräck, säger Nils
Poletti om uppsättningen. Jesaiah är ett hardcoremetalband från Stockholm som
bildades 2006. Bandets första fullängdsalbum, Et Tu,
Hope släpptes hösten 2009.
Satans Strindberg är en serie snabba och experimentella
produktioner. 2012 har några regissörer och skådespelare
fått fria tyglar att utforska August Strindberg på
Lejonkulans scen. Under våren har Malin Stenberg och
Magnus Roosman gjort produktioner med snabbt, oväntat
och drastiskt som ledord. Under hösten är det alltså
Nils Polettis tur, och till sin hjälp har han
scenografen Markus Granqvist och kostymören Lena
Lindgren.
I’m saving my flower 4 u goatboy I rollerna Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna
Sundqvist, Py Huss-Wallin**, Ester Uddén*, Hampus
Hallberg* Regi Nils Poletti Scenografi och ljus Markus Granqvist Kostym Lena Lindgren Peruk och Mask Barbro Forsgårdh Speltid: ca 40 minuter. Det förekommer starka ljud i
föreställningen
Premiär 9 november
*Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö
** Praktikant från avgångsklassen 2013 Mimprogrammet
StDH
För mer information: Erik Gripenholm Vik. Pressansvarig Kontor 08-66 56 114 Mobiltelefon 0703-726 114 erik.gripenholm@dramaten.se
Hoy. La obra de Lorena Ballestrero, con dirección de
Luis Cano, un trabajo de experimentación de la autora a
partir de sus lecturas de August Strindberg, plantea
interrogantes sobre los lazos familiares. Lugar y hora. Teatro San Martín, Av. Corrientes 1530,
0800-333-5254. Miércoles a sábados a las 21, domingos a
las 20. $ 60 y $ 35 (miércoles).
México Llega a su fin la temporada de Señorita Julia
Esl Economista, 1 Noviembre, 2012
La puesta en escena, Señorita Julia, que se presenta en
el Museo de la Ciudad por el grupo teatral, EspeKtros,
concluye su temporada, por lo que el 3 y 10 de noviembre
serán sus dos últimas funciones a las 8:30 de la noche. La obra más famosa de August Strindberg fue representada
por este grupo en el 2004, mientras que la temporada por
concluir fue realizada de manera especial con motivo de
los 10 años de EspeKtros y conmemorar el centenario de
la muerte de Strindberg. Señorita Julia otorgó reconocimiento mundial a August
Strindberg en medio de una terrible crisis matrimonial,
cuando su mujer intentaba recluirlo en un manicomio. La obra plantea un combate encarnizado por el poder
entre una señorita aristócrata y su criado, donde es una
constante la lucha de clases y de sexos. Esta puesta en escena es interpretada por Jessica Elías
en el personaje de Julia, la noble jovencita neurótica;
Leonardo Cabrera es Juan, el criado insolente y
ambicioso, y Flor Moreno como Cristina, la criada que se
enfrenta a su patrona por el amor de un hombre. Julia y Juan rompen el orden social y moral al fundirse
en su pasión amorosa en la noche de San Juan. “Juan se
levanta y Julia cae, ambos sólo se encuentran en el
mismo plano en el momento de la seducción, en los brazos
del gran democratizador, el sexo”.
Av Lars Landström Allehanda 1 november 2012, Lars Kulturblogg
Teater Västernorrlands får många lovord för sin
uppsättning av P-O Enquists pjäs Tribadernas natt.
Repetitionerna av pjäsen Den starkare blev en laddad
sista uppgörelse mellan August Strindberg och Siri von
Essen. ”Dialogen är rapp, replikerna viner blixtsnabbt
genom luften som i en fäktingsduell, tempot är oavbrutet
högt genom båda akterna” skrev Gregor Flakierski i sin
recension efter premiären i Sundsvall. Den recensionen (publicerad 16 oktober) lockade dock
inte en större publik till Sollefteå Amatörteater den 19
oktober. Tribadernas natt spelade för en publik på 13
personer. Jag såg pjäsen på Centrum i Ullånger i lördags. Publiken
var sisådär 30-40 personer. En skaplig publiksiffra för
en liten ort. Det blev också en tät föreställning som
fick stående ovationer av publiken. ”Så är det alltid med teater i Sollefteå att publiken
inte kommer” sa en kollega. Jag tänkte på hur annorlunda min första teaterupplevelse
i Sollefteå var.
Teater Den starkare Regi: Claes Åström Dotterbolaget på Fri scen,Stockholms stadsteater Originaltext: August Strindberg. Scenografi: Caroline Romare Medv: Karin Bergstrand, Camilla Persson
Clowner är ingenting att leka med. Det oberäkneliga är
en del av deras karaktär – och det dubbeltydiga. En
clown gör allt för ett skratt, vilket inkluderar våld
och självplågeri. En clown är inte rädd för att få
blåmärken, varken på in- eller utsidan. Den svenska varianten av det clowniska scenspråket
kommer från pedagogen Mario Gonzales som fostrat såväl
Morgan Alling och Per Sörberg som 123 Schtunk. Teatergruppen Dotterbolaget och regissören Claes Åström
är ännu en livskraftig gren på clownimprovisationsträdet
som under elva dagar spelar Strindbergsdramat ”Den
starkare” på Fri scen.
Naturalistic manifesto The Anniversary of August
Strindberg and the Swedish Culture Amnesia Theatre met the ideal demands and the small theatre got
just what it needed, and it created Swedish performing
theatre history. A total of 24 Strindberg plays were
performed, beginning with Miss Julie.
By Deniz Hellberg Stark Insider 01.11.2012
This is a special Stark Insider feature as part of our
arts and cultures perspective series. Interested in
contributing? Write SI at
info@starkinsider.com.
In the post social democratic heaven of the world, one
has the opportunity to apply for diverse regional and
governmental culture funds. The main motive of all this government support is to
create a theatre culture which supports minority, women
and children rights. It is important to emphasize that
art policy is the matter of discussion here, as distinct
from political party agenda. For instance, one can apply
for support for an “equality project in stage art area’
in order to make sure that at least 50% of the artistic
staff are women, regardless of their artistic
educational background, qualifying talents or
international recognition. The motivation for applying for support for branding the
Swedish language, or strengthen the awareness of Swedish
history, art or classics abroad, has proven utterly
ineffective and impossible. No such culture support even
exists and it is against the bureaucratic rules and
culture policies to give support to such artistic
projects. As a result of this primarily social
democratic culture policy (which is now adapted by the
right-wing Swedish government) Swedish theatre artists,
since the beginning of 1960, have created theatre art as
“promotion of women, children and minority rights” — a
political theatre policy well worth its name. In consistency with this policy, it was announced by the
official government institutions in Sweden that no
special funding has been granted and no celebrations
have been planned for Sweden’s most acknowledged
international writer, August Strindberg, whose 100th
anniversary of death will be marked by 2012. The ignorance and lack of interest in Strindberg is
surprising.
By Steven McElroy The new York Times October 31, 2012
EARLY in “Mies Julie,” a South African adaptation of
Strindberg’s play, a domestic servant takes a garden
fork to the kitchen floor of her boss’s house in a
feverish attempt to free her ancestors’ spirits, trapped
beneath flagstones that were placed over a burial
ground. In moments like this South African history
merges with Strindberg’s drama in a production that
speaks boldly about that nation today. “Mies Julie,” adapted and directed by Yael Farber,
enthralled critics and audiences at the Edinburgh
Festival Fringe this summer when it was presented by the
Baxter Theater Center of Cape Town and the South African
State Theater. The show drew raves and won several
awards, including a coveted Fringe First from the
newspaper The Scotsman and the Carol Tambor Best of
Edinburgh Award. Ms. Farber, 41, who grew up in Johannesburg, said in a
recent interview in New York that Strindberg’s “Miss
Julie” drew her attention because she is always
interested in texts “that had an extraordinary impact on
their society when they were written.” Though
Strindberg’s drama “lacks teeth in today’s society,” she
said, she was curious how it might work when placed in a
different context. “I saw that the spine of the
narrative had an extraordinarily potent potential to
speak about ownership through the domination of the
body,” she said, “and how this dynamic gets unlocked
over a single night in one kitchen, in the heat of the
kitchen.”
"Strindberg Cycle": Cutting Ball
Stages the Chamber Plays
By Lily Janiak Wednesday SF Weekly, Oct 31 2012
The Cutting Ball Theater's production of Strindberg
Cycle: The Chamber Plays in Rep has no shortage of
headline-makers. It falls on the 100th anniversary of
Swedish playwright August Strindberg's death. It marks
the first time all five of Strindberg's chamber plays —
The Ghost Sonata, The Pelican, The Black Glove, Storm,
and Burned House — have been fully staged in repertory
in one language. It's also by far the largest project
the small, 13-year-old theater company has ever embarked
upon. The five plays, all directed by Rob Melrose,
involve 13 actors (including the celebrated James
Carpenter), new translations by Paul Walsh, and
partnerships with universities across the country to
develop a dynamic new website. But one of the most interesting aspects of the
production is a quieter one: the re-imagining of
Strindberg's legacy. Theater scholars generally regard three playwrights as
the fathers of modern drama: Strindberg, Henrik Ibsen,
and Anton Chekhov. According to Walsh, however,
Strindberg is treated more like an "absentee father"
because he was so ahead of his time. Strindberg, says
Walsh, "was trying to figure out what it would mean to
live in the 20th century" while his contemporaries,
particularly Ibsen, were stuck in the 19th.
Fröken Julie Miss Julie Playwright: August Strindberg Director/Actor: Anna Pettersson Videographer/Digital artist: Max Marklund Venue: Ramolao Makhene Theatre @ the Bus Factory Until: Thursday (November 1) RATING: ***
There’s a reason for the dual title of this production
of Strindberg’s timeless play. It is performed predominantly in Swedish, injecting this
heavily deconstructed version with an earthily rhythmic
authenticity. If English is your lingua franca (and
familiarity with the script of Miss Julie is obligatory)
you have to depend on a small monitor with 12 lines at a
go of ridiculously small subtitles to get the gist of
what Anna Pettersson intends with this conceptual tour
de force produced by Strindberg’s Intima Teater from
Stockholm. So without real access to the verbal text (which takes
licence with and extends the 1888 original, which is
retained in snippets) the substance of this gruelling
portrait of class and sex is to be found in the potent
imagery and immaculately minimalist stage- craft created
by the actor/director and cameraman Max Marklund.
Strindberg med Judit och Judit Från Com Hem-reklam till Strindberg. Pernilla Parszyk
och Carina Perenkrantz spelar Den starkare på Norrtälje
konsthall i november.
Av Kim Nilsson Norrtälje Tidning
30 oktober 2012
Många tänker sig August Strindberg som en
självsäker och stark person, men nära sin död var han
cancersjuk och svag. Den sistnämnda versionen av
författaren är sällan porträtterad, men Nicke Wagemyr
gör en tolkning i en egenskriven monolog som fått titeln
Enslingen i blå tornet. – Jag har spelat Strindberg tidigare i Tribadernas natt,
men då var han i 40-årsåldern. Jag gjorde mycket
research då, så det fanns en bra grund när jag började
skriva, säger han. Tillsammans med regissören Marianne Tedenstad och
skådespelarna Pernilla Parszyk och Carina Perenkrantz
kommer han till konsthallen i Norrtälje i november för
att tre gånger uppträda med en temakväll. Först spelas
hans monolog, som följs av en paus och sedan Strindbergs
Den starkare. – Vi får två helt olika perspektiv. Först Strindberg
själv och sedan ett av hans verk. Det blir världspremiär
för Nickes monolog, säger Marianne Tedenstad. – Strindberg var en så mångsidig konstnär, han både
målade och skrev musik. Jag sjunger bland annat en av
hans sånger, säger Nicke Wagemyr.
Enslingen i det blå tornet och Den starkare spelas
den 5, 9 och 20 november på Norrtälje konsthall klockan
19.30.
USA, Illinois
Review: 'A Dream Play' something
of a nightmare
By Mary Wyczolkowski The News Gazette, Mon, 10/29/2012
There is a reason that most of us don't find ourselves
clamoring to hear about the "crazy" dreams the raving
madman outside the coffeeshop has been having lately:
Dreams don't typically make great stories, even on the
blessed occasion that the storyteller isn't completely
bananas. The University of Illinois Department of Theatre is
attempting to tell a crazy man's dream story anyway,
however, as it presents August Strindberg's "A Dream
Play," showing through Nov. 4 at the Studio Theatre in
Krannert Center for the Performing Arts. Strindberg forged the European Expressionist movement as
a writer and visionary and was incredibly influential in
his craft; a bevy of impressive predecessors have cited
him as an influence (Tennessee Williams and Ingmar
Bergman, anybody?). But as Strindberg's career progressed, so did his
dementia. His later plays are about as viewer-friendly as an
"Alice in Wonderland"/"Requiem for a Dream" mash-up in
their insistence on pushing the boundaries of time,
character development and — as far as the audience is
concerned — sanity to their outermost limits. After battling his way through a series of psychotic
episodes (seriously), Strindberg decided it was time to
bring the feeling of defeatist paranoia and misery to
the masses. "A Dream Play" was written to mirror the
nonsensical world of our dreams. In it, Strindberg
unabashedly flies in the face of convention by writing a
play in which neither the passage of time, nor character
or plot development, are subjected to the traditional
constructs of literature and performance art.
Even the light is dark Dark in the Swedish Winter:
Strindberg at the Cutting Ball Rob Melrose astutely writes that in many ways, The
Pelican is “the modern chamber version of Hamlet and
Electra – a father murdered by the mother and her lover
and the children needing to know where their loyalties
lie and what revenge to take.”
By Cy Ashley webb Stark Insider 10.29.2012
The Pelican / The Black Glove 2.5 out of 5 stars - 'Comme ci, comme ça' Cutting Ball Theater Directed by Rob Melrose
Swedish novelist and playwright August Strindberg
exercised enormous influence over modern theatre – and
the centennial celebration of his death is in full swing
at the Cutting Ball Theater. Founder Rob Melrose has
focused on works written by Strindberg near the end of
his life. “Ghost Sonata” plays through November 18th.
“The Pelican” and “The Black Glove” opened over the
weekend. “Storm” and “Burned House” will be opening next
week. If you missed any part of this, don’t worry –
November 10th, 11th, 17th, and 18th are devoted to
Strindberg marathons, during which all five shows will
be performed. Both of the plays that opened last night were dark
pieces. With respect to “The Pelican,” Rob Melrose
astutely writes that in many ways, it is “the modern
chamber version of Hamlet and Electra – a father
murdered by the mother and her lover and the children
needing to know where their loyalties lie and what
revenge to take.” However, unlike Hamlet, the central
figure of this fast-paced drama is the evil mother
(Danielle O’Hare), who is loosely modeled after
Strindberg’s first wife. Her adult children attempt to
come to terms with their realization that their mother
unnecessarily starved them, killed their father, and
covered her tracks with a passel of lies. Her lush red
dress, which provided the only color on otherwise dark
stage, had echoes of the Cindy Sherman painting of
Salome.
Luis Cano: por amor a
Strindberg Se vuelve a estrenar una obra suya en el Complejo
Teatral de Buenos Aires, Se fue con su padre, sobre
un universo femenino que tiene montaje de Lorena
Ballestrero, para el San Martín
Por Laura Ventura La Nacion, Sábado 27 de octubre de 2012
"Hay obras que te hacen pegar la cabeza contra la
pared", dice Luis Cano. Los textos de Strindberg
generan este efecto en el dramaturgo y poeta
argentino, y a partir de este dolor y de este estado
nuevo de vigilia que surge con aquel golpe escribió
Se fue con su padre . Esta pieza se estrena hoy
(sábado 27) en el San Martín, con dirección de
Lorena Ballestrero y la actuación de Lola Banfi,
Mercedes Fraile, María Eugenia López y Élida
Schinocca. Strindberg es uno de los autores más representados
en los escenarios de todo el mundo, gracias a su ya
clásica pieza La señorita Julia. A partir de Amor de
madre , del artista sueco, Cano creó Se fue con su
padre , un universo femenino que se hunde en la
naturaleza de los lazos familiares: "Esta es una
obra dispersa, perdida en la costa de un río de
Santa Fe, con personajes fantásticos y muchos
elementos de intriga. Pero no es posible encontrar
líneas reconocibles de Strindberg, hay un aire a él.
Fue muy completo trabajar con este texto, por eso lo
elegí, por el desafío que me planteaba", explica
quien además es docente de dramaturgia y dirección. Cano intenta explicar su fascinación por Strindberg:
"Crea unas máquinas teatrales enormes. Me gusta ese
nerviosismo especial que recubre todos sus textos.
Sus obras son clásicas porque nos siguen pareciendo
interesantes", dice este realizador, quien tiene una
vasta trayectoria como dramaturgo, tarea por la que
ha recibido numerosas distinciones.
Dödsdansen & Vi har det bra av August Strindberg och Camilla Blomquist. Regi: Dritëro Kasapi. Scenografi/Kostym: Annika Nieminen Bromberg. Textbearbetning Dödsdansen: Eva Maria Benavente
Dahlin. I rollerna: Jimmy Endeley, Benjamin Moliner, Sylvia
Rauan. Riksteatern och Smålands Musik & Teater, KariL,
Sagateatern, Linköping
Det moderna relationsdramat har sin utgångspunkt hos
Ibsen och Strindberg. Deras texter från förra
sekelskiftet lyfte fram de borgerliga
familjeidealens förljugenhet och skärskådade
moralens bräckliga grunder. Äktenskapet som ett fängelse är metaforen i
Dödsdansen. Inte symbolistiskt beslöjat utan krasst
och expressionistiskt utslängt. Det är ett kargt och
skoningslöst kammarspel. Som i ett krig finns inga
vinnare, bara förlorare. Tolkningen tar fasta på den svartvita polariteten
och renodlingen i dramat. Man har förkortat och
stiliserat på ett stilkänsligt sätt. Scenografin är
kongenialt enkel och skissartad; Grovt klumpig och
raffinerat pricksäker på samma gång. Men ett förkortat tidsförlopp gör samtidigt den
psykologiska utvecklingen mindre trovärdig. Det som
sker, sker lite för snabbt helt enkelt och det blir
tvära kast i en del övergångar. Detta framhäver
spelets yttre gestik och det groteska och koleriska. Skådespelarna är hängivna i sina gestaltningar. De
tar ut svängarna ordentligt i enlighet med den ytans
grotesk som regin driver. Det är effektfullt och
skickligt spelat.
Theater review: Cutting Ball's
'Ghost Sonata' a macabre feast
By Sam Hurwitt, IJ correspondent Marin Independent Journal, 10/25/2012
San Francisco's Cutting Ball Theater is doing a
remarkable thing. It's celebrating the centennial of
August Strindberg's death by producing all five of
the Swedish playwright's "Chamber Plays" in rotating
repertory, in crisp new translations by Paul Walsh.
Cutting Ball artistic director Rob Melrose of San
Rafael commissioned Walsh to translate the three
Chamber Plays he hadn't already tackled, and the
five translations have been newly published by Exit
Press. This is the first time all five have been
performed in rep in any language. Strindberg wrote the Chamber Plays late in life, in
1907 and 1909, for the Intimate Theater, a small
theater in Stockholm. They're not called chamber
plays because they have few characters or take place
a single location (which they don't), but because
they riff on motifs in the manner of chamber music,
and because they provide an intimate look into the
internal turmoil of the characters. Melrose directs all the shows with the same 13
actors in different permutations. The smallest cast
for any of the plays is eight actors, and although
none have characters in common, some of the same
types keep showing up. The company is rolling the
plays out gradually, most of them in double bills;
"The Ghost Sonata" opened last weekend, "The
Pelican" and "The Black Glove" open Oct. 27, and
"Storm" and "Burned House" start next week. The
three programs run in repertory until Nov. 18, with
four all-day marathons of all the plays the last two
weekends of the run.
Teater Tribadernas natt Teater Västernorrland, gästspel på Teater Giljotin Av: P O Enquist. Regi: Kia Berglund. Scenografi: Youlian Tabakov. I rollerna: Åke Arvidsson, Gisela Nilsson, Ellen
Sjöö, Tobias Hjelm
I debutpjäsen ”Tribadernas natt” från 1975 låter P O
Enquist homofoben Strindberg blomma ut. Det är
flathat och snoppmätning, tillkortakommanden och
komplex när Strindberg går till verbal attack mot
Siri von Essens förmodade älskarinna, danskan Marie
David med sin ”isterhaka, gula ögon, och krokiga
näsa” som Strindberg beskriver henne. Siri von Essen
kontrar med att kalla Strindberg ”en fin liten
kvinna” och hånar hans svaghet för broderade
tulpantofflor i ett drama som har hämtat sin näring
från Strindbergs digra brevsamling. I denna metateaterpjäs av stora mått utspelas ”Den
starkare” i två lager. Dels som en pjäs i pjäsen,
dels på sätt och vis som själva pjäsen, vilken
skildrar en kväll när Siri von Essen och Marie David
får oväntat besök av Strindberg när de repeterar
just ”Den starkare” på Dagmarteatern i Köpenhamn
1899. Omedelbart inleds en verbal maktkamp mellan de
tre där Augusts och Siris skilsmässa plötsligt blir
viktigare än den stundande premiären.
Stories are woven and undone in this accomplished
production of Strindberg’s Miss Julie. Strindberg’s
drama deals headlong with battles, from first to
last. These are battles of the classes, of the
sexes, of comedy and tragedy, of beliefs, of desires
and consequences, of anyone and anything. The play
follows, in Naturalistic (with a big ‘N’ and all)
detail, the events of the night of Midsummer’s Eve
on a Count’s estate in Sweden. The action is keenly
focused on Miss Julie (the Count’s daughter played
by Sophie Ablett), Jean (the Count’s Valet;
Alexander Stutt), and Kirsten (the Cook and Jean’s
fiancée; Tanya Lacey-Solymar).
Miss Julie plays at the Burton-Taylor studio until
Saturday October 27th, at 7:30pm. Tickets £5.00.
USA, San Diego
Last tango in Coronado A review of Ion Theatre’s ‘Julia’ leads our coverage
of local productions
By David L. Coddon San Diego CityBeat, Wednesday, Oct 24, 2012
August Strindberg’s late-19th-century play Miss
Julie was the inspiration for Julia, the incendiary
one-act written and directed by Claudio Raygoza, Ion
Theatre’s executive artistic director. But don’t go
looking for too many clues in Strindberg’s
naturalistic work, which was twice made into a film.
Raygoza’s Julia is not the oppressed daughter of a
Swedish count, but a wronged wife of a Mexican
politician who flouts her liberation (so she thinks)
and exacts her revenge (sort of ) by way of unseen
hubby Ruben’s valet and cook. It’s full-throated, sexy, gun- and knife-wielding
melodrama, with Catalina Maynard (in the title role)
madly shifting, like a Formula One driver in a
chicane, from haunted to seductive to explosive. The
placid 1970s trappings and the presence of a
telescope aimed at a starry night sky (a prop for an
ongoing, cryptic eclipse allusion) belie the sense
of desperation inside Señora Julia.
Berns Pressmeddelande Strindberg & Graffitin på Berns
Mynewsdesk 2012-10-24
I samband med Strindbergsåret 2012 vill Berns och
YoungArt skildra en nationalskald som i mångt och
mycket var före sin tid och ofta befann sig i
blåsväder genom två av vår tids mest
kulturrevolutionerande fenomen, Internet och
graffiti. Hundra år efter Strindbergs död tolkar två
artister med rötter i graffiti, Mathias Quisth och
Thomas Hämén, hans konstnärskap i utställningen ”On
Chance” på Berns.
Mathias Quisth (f.1983) är utbildad inom grafisk formgivning och
konstvetenskap. Mathias började med graffiti i
mitten av 90-talet och har uppmärksammats som
graffitikonstnär och illustratör i publikationer
både i Sverige och internationellt. Thomas Hämén (f.1987) har studerat första året på
master-programmet i fri konst vid Kungliga
Konsthögskolan och medverkat vid ett flertal
utställningar i bland annat Sverige, Tyskland och
Spanien. Han har aktivt målat graffiti sedan slutet
av 90-talet
Med en digital slumpgenerator plockas bilder från
Internet som Mathias och Thomas använder för att
illustrera Strindbergs teori kring det slumpartade
skapandet. Målerisviten kompletteras med en
ljusinstallation som nyttjar Berns Asiatiska till
att skapa en ljusskulptur i ständig slumpmässig
förändring.
Utställningen visas på Berns mellan den 1 november
till den 29 november.
För mer info, bilder och intervju: Daniel S Ogalde, PR-ansvarig Berns. daniel.ogalde@berns.se eller 08-566 32 387
Danish Actress Dina Rosenmeier Set for
August Strindberg Rep Double Bill, 10/26-11/17
OffOff Broadway World, Tuesday, October 23, 2012
Danish actress Dina Rosenmeier will play both Mrs. X
in "The Stronger" and the Puppet Master's Wife in
"Casper's Fat Tuesday" when August Strindberg Rep
offers the plays in a double bill at the Gene
Frankel Theatre, 24 Bond Street, October 26 to
November 17. They are Ms. Rosenmeier's first New
York plays in a decade, during which she has been
making high marks both as an international film
maker and as an actress in European and L.A.
theater. Her documentary, "A Journey in my Mother's
Footsteps" (Freya Films) won the Best Human Spirit
Award at Chagrin Documentary Film Festival in 2011
and was presented at the Quad Cinema in NYC last
December. The film examines why Rosenmeier's
humanitarian mother, Jessie Rosenmeier, established
orphanages, schools and adoption agencies throughout
India, seemingly prioritizing orphaned Indian
children over her own three kids. Latino Weekly
wrote, "Rarely does a documentary film take you on a
journey as extraordinary as 'A Journey in my
Mother’s Footsteps.' Writer, director, producer Dina
Rosenmeier tells a story so intimate and profound
her documentary seems certain to change thousands if
not millions of lives." Variety wrote, "Jessie
Rosenmeier, the laudable Danish humanitarian whose
amazing achievements the docu chronicles, is alive
and well, charismatic and extremely articulate."
Mynewsdesk 2012-10-23 LIVET ÄR INGENTING FÖR AMATÖRER 27 oktober – 18 november 2012
Strindberg är överallt. Du möter honom i hans
romaner, dramer och konst – som alltid var mer eller
mindre självbiografiska, i hans efterlämnade brev
och inte minst som en ständigt växande myt. Hyllad och hatad, Strindberg är ingen enkel person
att sammanfatta i ett par paragrafer, men det går
inte att förneka att han är en ikon. För att
uppmärksamma 100-årsdagen av hans bortgång har
Sveriges främsta utövare av den ikoniskt laddade
seriekonsten gett sina tolkningar. De utvalda
serieskaparna har haft olika ingångar till den
svenska allkonstnären: några har gjort direkta
tolkningar av hans romaner och noveller; andra har
förlagt serier och bilder till en nutida kontext;
någon har skärskådat brev och relationer i
Strindbergs liv; andra har lagt en satirisk slöja
över hela författarmyten, och några har tolkat hans
språk och mening. Sammantaget ger detta en bild av
Strindberg, kanske inte som han var i kött och blod,
utan mer av hu han finns kvar i våra sinnen. Via
akvarell, tusch, gouache, pastell, krita och inte
minst en skarp blick, får vi en annorlunda vision av
den omsusade, upphöjda, bespottade, glömda,
beundrade och stilbildande svenska författarikonen,
August Strindberg.
Följande serieskapare har deltagit i projektet: Johanna Rubin Dranger Knut Larsson Loka Kanarp Anneli Furmark Joanna Hellgren Matilda Ruta Malin Biller Kolbeinn Karlsson Fabian Göransson Henrik Lange
Projektledare: Fredrik Strömberg och Josefin Svenske Koordinator och kontaktperson: Anders Bo Ashi
Johansson Projektet genomförs av Seriefrämjandet
Kulturdirekt Pressmeddelande Dotterbolaget: CLOWNER SPELAR STRINDBERGS ”DEN
STARKARE”
MyNewsDesk 2012-10-23
”DEN STARKARE” PÅ STOCKHOLMS STADSTEATER, FRI SCEN
Genrep 30/10 kl 19.00
En annorlunda och galet rolig Strindbergs pjäs, "Den
starkare" spelad av Dotterbolaget i Commedia Clown
form. Strindbergs drama spelas av clowner som ger det nytt
blod och helt nya perspektiv. Clownen närmar sig de
existentiella grundvillkoren rakt framifrån.
Bokstavligt, med maximal styrka och sårbarhet, med
full insyn för publiken och med storslagen utsikt
över nuet. Vår hyllning till Strindberg blir den roligaste,
galnaste och mest våghalsiga 2012.
Dotterbolaget är en fri teatergrupp baserad i
Stockholm. Vi spelar nyskriven dramatik, av kvinnor
för alla. Den här gången har vi gjort ett undantag
och spelar en död mans mycket levande text. Den
Starkare är gruppens fjärde clownföreställning.
På scenen: Camilla Persson, Karin Bergstrand Regi: Claes Åström Manus: August Strindberg Kostym: Caroline Romare Producent: Madeleine von Sivers
Premiär 31 oktober kl 19.00 på Stockholms
stadsteaters Fri Scen. Därefter spelas föreställningen: 1/11,2/11, 3/11,
4/11, 7/11, 8/11, 9/11, 10/11, 11/11.
En spöksonat Anna Ringberg om Ulf Peter Hallbergs "Strindbergs
skugga i Nordens Paris".
Av Anna Ringberg Helsingborgs Dagblad 23 oktober 2012
Ulf Peter Hallberg. Strindbergs skugga i Nordens Paris Norstedts
boken. Hur väcker man liv i de döda? Hur bygger man
en bro mellan det förflutna och nuet? Frågor som återkommer i romanen Strindbergs skugga i
Nordens Paris liksom i tidigare böcker av Ulf Peter
Hallberg. Hans övertygelse är att vi har mycket att
lära från den majoritet som redan gått bort:
”Eftersom vi också ska dö är vi i varje ögonblick
med en del av vårt medvetande vänner med de döda –
och glömmer vi det, om så bara för en sekund, blir
vi omänskliga.” Strindbergs skugga är en ung man, Knud Wiisby, som
upptäckts för eftervärlden via efterlämnande
dokument. Den skandalomsusade Strindberg har just
flytt till den danska huvudstaden från Stockholm och
Giftas-processen för att sätta upp skådespelet
"Fadren".
Av Carina Waern Helsingborgs Dagblad 23 oktober 2012
Elena Balzamo Skrifdon och papper, brefkort, frimärken Fyra essäer om Strindberg Lind & Co
BOKEN. Strindbergsåret 2012 har gett upphov till en
rad publikationer som befäster August Strindbergs
roll som den obestridde nestorn i den svenska
litteraturen. Få gör något försök att kasta nytt
ljus över arbetsnarkomanen Strindberg. Elena
Balzamo, rysk litteraturhistoriker, är ett undantag;
hon väljer att betona Strindbergs modernitet och
hans upptagenhet av att lansera sig själv i det
samtida Europa. I tur och ordning avhandlas Strindberg som
brevtillverkare, affärsman, familjefader och
översättare. Strindberg var en exempellöst flitig
brevskrivvare, över 9 000 brev ur hans hand finns
bevarade på Kungliga Biblioteket. På 1800-talet var
det postutdelning flera gånger om dagen, så ingen
som kunde skriva och läsa behövde känna sig
isolerad. Denna konst, förutspådde Strindberg, var
dock på utdöende. Redan på 1890-talet beskrev han i
själva verket det framtida sms-meddelandet: "Konsten
att skriva brev på tre sidor försvinner, och
telefonen medför samma behov som vykortet och
telegrammet. Telegrammet, det är idealet. Bara
namnet en gång och inga titlar. Nakna sakinnehållet,
utan fraser utgör texten: Fråga och svar."
KÄVLINGE. När Teater Oscar i Kävlinge bjuder in
publiken till sin årliga pjäs blir det med en "Dejt
med Strindberg". – Har man sett Strindberg förut så kommer man att
känna igen en hel del, men inte minst få veta mycket
nytt om honom, säger regissören Sten Erici
hemlighetsfullt. Premiären är på fredag på Kävlinge
Kulturscen.Det är 100 år sedan som August Strindberg
dog. Teater Oscar vill inte missa tillfället att
utmana sig själva. Men de gör en egen variant. – Det blir ett collage av Strindbergs verk. Det
kommer dock inte kännas långt och tråkigt, utan mer
som en spännande speed dating, säger Sten Erici. Totalt spelas tio föreställningar, sju i Kävlinge
och tre i Lund, på Lilla Teatern.
Konsten att leva för konsten Ulf Peter Hallbergs roman rör sig bland litterära
giganter i Paris
Av Claes Wahlin Aftonbladet 2012-10-22
Strindbergs skugga i Nordens Paris Ulf Peter Hallberg Norstedts
Vem, eller vad som egentligen är huvudperson i Ulf
Peter Hallbergs roman är inte så viktigt. Köpenhamn,
Knud Wiisby, Strindberg, Victoria Benedictsson,
Georg Brandes eller en spridd längtan till Paris? Ett metallskrin från Strindbergs dödsbo har kommit i
berättarens händer. Däri ligger dokument och papper
om en Knud Wiisby, som under några år i slutet av
1880-talet ska ha skuggat Strindberg i Köpenhamn.
Titanen har med Siri von Essen flytt Sverige efter
Giftas-åtalet och Wiisby får i uppdrag av
tidningsmakaren Edvard Brandes att skaffa fram
information om den svenske författaren. Han blir
hans skugga bland författare och skådespelare.
2012 är utropat som Strindbergsår. Inte för att det
märktes när det kungjordes vilka som i år tävlar om
det litterära branschpriset som fått hans namn. - Det är hundra år sedan Strindberg lades i graven,
sade den alltid like servile Daniel Sjölin som
dessutom skämtade om att man kunde förbigått "nån
knypplingsbok i fyrfärg" i fackboksklassen. Skämtet är rätt typiskt för det sätt som
Augustpriset har utvecklats i en ängslig bokbransch,
där man oroligt sneglar på varandra och fnissar lite
generat om man skulle råka säga något i sammanhanget
opassande.
USA, San Francisco (CA) 'Ghost Sonata' review: Unsolved puzzle
By Robert Hurwitt San Francisco Chronicle, Sunday, October 21, 2012
The Ghost Sonata: Drama. By August Strindberg.
Directed by Rob Melrose. Through Nov. 18. Cutting
Ball Theater, Exit on Taylor, 277 Taylor St., S.F.
75 minutes. $10-$50. (415) 525-1205.
www.cuttingball.com.
The ghosts of the dead, the living dead and dying
future hopes haunt August Strindberg's "The Ghost
Sonata" at Cutting Ball Theater. None of the
specters is frightening, however. A bigger problem
is that little of the action in the opening show of
Cutting Ball's historic "Strindberg Cycle" is
dramatic. It's a big project for any theater company. In one
of the few American contributions to the
international centennial of Strindberg's death,
Artistic Director Rob Melrose is staging all five of
the seminal Swedish playwright's late, experimental
Chamber Plays in taut, brisk new translations by
former American Conservatory Theater dramaturge Paul
Walsh (recently published by Exit Press). This is the first time all five have been staged
together, in any language. "Sonata" is the first,
with "The Pelican" and "The Black Glove" opening
Saturday, and "Storm" and "Burned House" opening
Nov. 3. The run closes with five-play marathons on
the final two weekends. Considering Strindberg's
major influence on writers from Eugene O'Neill to
Tennessee Williams to Edward Albee, it's also a
welcome rare chance for Americans to see something
besides the oft-staged "Miss Julie" (as when ACT
presented his "Creditors" in 1992). But it's also a bit of a disappointment so far.
"Sonata," the best known of the five, is a
meandering puzzle with no suggested solution.
Hyllad teater närmar sig
Örnsköldsvik Teater Västernorrlands kritikerrosade uppsättning av
"Tribadernas Natt" är nu på turné mellan Stockholm i
söder och Lycksele i norr. På lördag når den
Ullånger och den 9 november är det Örnsköldsviks
tur.
Webben 7, 12-10-21
Tribadernas Natt är P O Enqvists debutpjäs från 1975
och trots att den utspelar sig under sent 1800-tal, känns den brännande aktuell även
idag. Frågeställningar som jämlikhet mellan könen och inom äktenskapet, om könsmaktsordningen i
hemmet och samhället, om normalitet och sexualitet
samt klassamhället. Strindbergs bild av kvinnan är omdebatterad och
omskriven, i hans egna böcker har han fått stå
oemotsagd under ett drygt århundrade. I denna pjäs
får han däremot mothugg, kvinnorna och framför allt
Siri tar bladet från munnen och hans argument blir
ordentligt synade i sömmarna Kia Berglund som står
för regi har skapat en pjäs om människors egna
motsättningar och deras egna oförmåga att ta sig ur
dem. Såväl Åke Arvidsson som Gisela Nilsson har hyllats i
bland annat Dagbladet och Tidningen Kulturen för
sina roller som August Strindberg respektive Siri
von Essen. Med i spelet är även Marie David som
spelas av Ellen Siöö och Viggo Schiwe som spelas av
Tobias Hjelm. ”Tribadernas natt” spelas den 27 oktober på Centrum
i Ullånger, den 1 november på Babelsberg i Kramfors,
den 6 november på Härnösands Teater och 9 november
på Folkan i Örnsköldsvik.
Modernister och förbenade
reaktionärer NOSTALGISK FÖRNYELSE De tidiga nordiska
modernisterna Knut Hamsun, Ola Hansson och August
Strindberg var samtidigt ideologiskt reaktionära och
motståndare till kvinnans frigörelse. Enligt en ny
avhandling var det just deras antimodernism som
ledde in dem på nya litterära former.
Av Arne Melberg (professor emeritus i
litteraturvetenskap vid Oslo universitet) SvD 20 oktober 2012
Anna Jörngården Tidens tröskel. Uppbrott och nostalgi i skandinavisk
litteratur kring sekelskiftet 1900 Symposion, 288 s.
Moderna tider betyder modern konst och litteratur.
Så har det varit alltsedan den tid som historikerna
kallar den ”tidigt moderna”, det vill säga slutet av
1500-talet, då också de moderna litterära formerna
uppfanns: Cervantes med romanen, Shakespeare med
dramat, Montaigne med essän. Poesin dröjde med att
bli modernistisk till 1900-talet, då den svarade på
samhällets drastiska modernisering. Samtidigt
svarade Joyce på kommunikationsformernas
förändringar med ”Ulysses”, Virginia Woolf på själva
tidens förändringar med ”Mot fyren”, Picasso på
krigets brutalitet med ”Guernica”, Schönberg på
populärmusiken med sina tolv toner. Ungefär så föreställer jag mig ett axiom för den som
försöker föreställa sig konstens och litteraturens
historia. När det gäller den litterära modernismen
under 1900-talet så finns emellertid några figurer
som stör bilden av att samhällsutveckling och
konstutveckling sammanfaller. Jag tänker till
exempel på de italienska futuristerna med Marinetti
i spetsen: de bejakade förvisso den teknologiska
utvecklingen men anslöt sig entusiastiskt till
fascismen samtidigt som de experimenterade med språk
och bild. Eller TS Eliot, som reagerade mot allt
modernt, odlade antisemitiska böjelser och
anglikansk kyrklighet samtidigt som han betydde mer
än någon annan för att utveckla den lyriska
modernismen. Eller sådana som Ezra Pound och Céline:
bisarra antisemiter, envetna fascister, litterära
förnyare och modernister. I ett skandinaviskt sammanhang har Knut Hamsun länge
varit ett tankekors: han inledde sin författarbana
med ”Svält” 1890, ett verk som uppfattades och ännu
uppfattas som nydanande modernt och som fick stor
betydelse för en lång rad litterära modernister. Men
han utvecklades som bekant i en helt annan riktning:
under 1900-talet blev han en förbittrad motståndare
mot allt som smakade modernt, utvecklade ett episkt
och didaktiskt författarskap där han hyllade alla
tänkbara traditionella värden – förutom att han
försvor sig till nazismen i dess norska variant.
Inte undra på att han blivit svårhanterlig för
litteraturhistorikern: är han egentligen en tidig
modernist eller en förbenad reaktionär?
Teater Den fredlöse Regi: Nils Poletti. Dramaten, Lejonkulan Scenografi: Markus Granqvist. Kostym: Lena Lindgren. Medv: Sanna Sundquist, Py Huss-Wallin, Kicki
Bramberg, Pierre Wilkner, Hampus Hallberg.
Nils Poletti fortsätter att vrida och vända, banka
på och känna in August Strindberg på Lejonkulan. Han
gör fyra korta iscensättningar under hösten, närmast
som obduktioner av olika verk som är så gott som
hopplöst tidsbundna. Han gör det med sedvanligt gott
humör och energisk respektlöshet. Opus nummer två är ”Den fredlöse” – en
vikingafantasi från 1871, skriven av en 22-årig
Strindberg. Pjäsen är ett enaktsdrama om den nya
religionen kristendom men också om familjelojalitet
och modet att byta seder. På ett sätt är stycket
hopplöst föråldrat, en pjäs med skägg. Texten
beskriver ändå något som är igenkänningsbart för,
exempelvis, en invandrarfamilj. Gamla regler ställda
mot modernitet, det nya. Nils Poletti byter dock inte 1100-talet mot nutid
och en hyrestrea vid slutet av gröna linjen. Han har
bestämt sig för att köra vikingaspåret, komplett med
hornprydda hjälmar och en närmast skräckgotisk
klärobskyr som han kallar naturalism. Ensemblen har
ett operaartat utspel, ljussättningen kommer från
riktiga facklor och från månljuset som faller in via
dörren mot isländska vidder där pjäser utspelar sig.
Radioteater Gustaf III Text. August Strindberg. Radiobearbetning: Stellan Larsson. Regi: Anders Carlberg
Det börjar bli sent på Strindbergsgåret 2012 –
vilket inte hindrar att verkligt utmärkta
iscensättningar ännu får premiär. Radioteatern har
iscensatt en ny, timslång tolkning av ”Gustaf III”
från 1902 – detta välgjorda, intrikata maskspel som
kräver en aktör som kan konsten att byta skepnad
sekundsnabbt. Strindberg skrev ”Gustaf III” med sympati för flera
av rollerna. Konungen förstås, hos vilken han finner
en skärva av sig själv, mannen/maken som
dramatiserar sitt liv, men också mördaren
Anckarström, upprorsmannen riden av på en gång
personligt hat och social empati. Dessutom slänger
Strindberg med två konfliktfyllda
äktenskapsskildringar – här är den ena struken. Anders Carlberg, nestor bland radioregissörer, har
rollbesatt pjäsen med djärv intelligens. Titelrollen
tolkas av Johan Ulveson som en man som hela tiden
suveränt glider från olika teatrala uttryck till
djupt allvar, från ansträngd komisk ton till rädsla.
Kungen använder sin franska brytning som ett skydd,
en officiell ämbetskappa. Han är preciös men aldrig
fjollig.
Masochistic heroine takes her
audience on a torrid ride
By Jason Blake The Sidney Morning Herald, October 18, 2012
MISS JULIE Darlinghurst Theatre, October 16 Until November 11
When you ask your audience to file into the theatre
past an illuminated display case containing the lead
character, you run the risk of prematurely boxing in
August Strindberg’s drama. The old hothouse flower
thing. Got it. Miss Julie is too complex a play to be so easily
encapsulated, however. Dispensing with a specific
timeframe and played on a minimally furnished black
set, director Cristabel Sved and actor Kate Box’s
adaptation amplifies the masochistic sexual
undercurrents of the play. In Strindberg’s time, midsummer’s eve was celebrated
with folk dancing, drinking songs and flower
picking. Here, the party is conjured in Ekem
Mülayim’s muffled club beats thumping through the
back wall. Advertisement Enter Miss Julie (Box), high and drunk and zeroing
in on her absent father’s long-serving valet, Jean
(James Lugton).
SOM ETT sätt att hedra August Strindberg, med
anledning av hans död för hundra år sedan, fick
Växjö på onsdagen uppleva Fröken Julie som
Pekingopera. Det kinesiska gästspelet har medfört
föreställningar i Kalmar, Karlskrona och Växjö. Det var ett betydande äventyr att få vara med om
denna version av Strindbergs drama som förutom de
tre aktörerna på scenen också omfattade en orkester
på sju man. Det blev en liten ouvertyr som lät
kinesiskt enligt förväntningar, men sedan visade
musiken andra takter och byggde upp en kraftfull
dynamik där ett slaginstrument i trä var ständigt
närvarande och blev en god vän. PJÄSEN FÖLJDE Strindberg med den skillnaden att
festen var en lejonfest där Jean dansade alldeles
för mycket med Julie medan Kristin väntade med maten
därhemma. Rollen som Julie gjordes av Zhao Qun, en
artist med nationellt erkännande, enligt
programbladet. Jean spelades av Qinggu, även han
nationellt erkänd, och slutligen Kristin som bars
fram av Zheng Jiao, enligt programbladet ännu
student. Det var hon som öppnade spelet med sin
gracila person som tycktes nästan viktlös när hon
kom med frukostbrickan till Julie som inte ville äta
för att hon skickat sin förlovade på dörren.
Bay Area arts news, Oct. 18 Strindberg gets his due at
S.F. venue
By Jesse Hamlin San Francisco Chronicle, Wednesday, October 17, 2012
August Strindberg, the wildly creative and sometimes
crazed 19th century Swedish writer who explored
expressionism and surrealism before the terms were
even coined, and influenced everyone from Ingmar
Bergman to Tennessee Williams, has been getting a
good run this year, a century after he died at 63 in
his native Stockholm. Theater companies around the world have been doing
his plays, the best known of which is "Miss Julie."
But nobody is going to the extremes of San
Francisco's experimental Cutting Ball Theater, which
is producing the five thematically linked chamber
plays that Strindberg wrote as a kind of suite near
the end of his life - "Ghost Sonata," "The Pelican,"
"The Black Glove," "Storm" and "Burned House" - in a
repertory run that has never been done in any
language, including Swedish. You've got to be mad
for Strindberg to undertake such a daunting and
emotionally intense project. Rob Melrose is. "What's exciting about Strindberg, one of the
fathers of modern drama, is that he was a fierce
experimenter," says Melrose, who founded Cutting
Ball with Paige Rogers, serves as artistic director
and is directing the entire "Strindberg Cycle,"
which blasts off tonight, Thursday, with a
performance of "Ghost Sonata" featuring the great
Bay Area actor James Carpenter.
Strindberg på längden och tvären Under Strindbergsåret har teatrarna gjort Strindberg
på längden och tvären. Maria Edström har sett några
av höstens mer originella uppsättningar.
Av Maria Edström
SR, P1, Kulturnytt onsdag 17 oktober 2012
På Västmanlands Teater tog nya teaterchefen Kajsa
Giertz över koreografen Dorte Olesens uppsättning av
”Ett drömspel” där Marilyn Monroe, Frankensteins
monster, Hamlet och Pippi Långstrump invaderat
Strindberg drömmar, hur corny som helst kan man
tycka men faktum är att till slut är det ändå texten
som talar och Marilyn kan ju vara en Indras dotter
lika väl som någon annan. Strindberg talar ändå
alltid om sig själv och oss alla på en och samma
gång. Precis som i ”Dödsdansen”, som dessutom kan vara så
himla kul, som nu i Riksteaterns samarbete med
Smålands Musik & Teater där Dritëro Kasapi låter
Benjamin Moliners Edgar och Sylvia Rauns Alice bli
lysande samlivskomik. Här har man lagt till en
nyskriven pjäs, Camilla Blomqvists ”Vi har det bra”
– en liten smårolig samtidstablå, men inte i nivå
med inspiratören August. Här är det Jimmy Endeley
vars välspelade inkräktare i tvåsamheten som räddar
showen. En annan tilläggs/inspirationspjäs – eller vad man
ska kalla det – är Eva Runefeldts monolog ”Mutter”
som spelas tillsammans med Fodringsägare på Intima
Teatern i Stockholm och texten finns också att läsa
i katalogen till utställningen ”August. En djefla
utställning” på Liljevalchs konsthall. Runefeldts
monolog är som om kvinnlig motpart talar och handlar
bland annat om skapandet: ”Konstnären har att
genomleva allt en andra gång för att ha levt det en
första”. August kunde inte sagt det bättre själv.
Och i utställningen på Liljevalchs spelas
scenografen Ulla Kassius konceptföreställning
”Första varningen” där flera regissörer och
skådepelare tolkar scener ur repertoaren, det är som
vi vandrade runt i Strindbergs hjärna, i hans
textvärld. Bäst blir det när det är lite ja,
performativt, som när Odile Nunes gör en stum
rasande dans som modern i ”Pelikanen” eller när Sara
Jangfeldt och Shebly Niavarani dekonstruerar
”Kamraterna” - om kön och skapande. ”Satans Strindberg” kallar man sin lek med titanen
på Dramaten, och i helgen var det dags för lite
fornnordisk supernaturalism, där regissören Nils
Poletti faktiskt gjort en helt oironisk
iscensättning av ”Den fredlöse” om vikingar och
kampen mellan hedendom och kristendom på 1100-talets
Island. Och när Kicki Brambergs helt underbare jarl
Thorfinn, en ensam hedning sitter i pörtets mörka
halvdager endast upplyst av eldens glöd och minns
hur han satt på ett skär med blott en säl till
sällskap - då vet vi att det handlar om Strindberg
själv igen. Såväl ”Fodringsägare/Mutter” i regi av Åsa Kalmér på
Strindbergs Intima Teater som ”Första varningen” på
Liljevalchs konsthall där Olof Hanson, Mia
Törnqvist, Ulla Kassius, Ole Forsberg, Mia Winge,
Lars Göran Persson och Jörgen Thorsson regisserat,
är i ett samarbete med Stockholms stadsteater.
Dominique Morrisseau, David Bar Katz and More to
Write for Strindberg Readings on 11/12
OffOffBroadway BroadwayWorld, Tuesday, October 16,
2012
To commemorate the 100-year anniverary of August
Strindberg's death Scandinavian American Theater
Company has commissioned a diverse group of the most
exciting American and Scandinavian dramatists to
write short 15-20 minute plays in response to
Strindberg's iconic "Miss Julie". Playwrights David Bar Katz, Dominique Morisseau,
Andrea Boonstra, and Lina Ekdahl will contribute
plays which will receive their world premieres as
part of the SATC Contemporary Readign Series. The
event, "Bastards of Strindberg" will be held in
Victor Borge Hall at Scandinavia House in New York
on November 12, 2012 as part of the SATC
Contemporary Reading Series. "Bastards of Strindberg" is presented by
Scandinavian American Theater Company and supported
by the Swedish Institute, the Barbro Osher
Pro-Suecia Foundation, the Consulate General of
Sweden in New York and Scandinavia House.
I år firas 100-årsminnet av August Strindbergs,
vilket uppmärkammas vid höstens andra
populärvetenskapliga café på Högskolan i Skövde.
Att säga att August Strindberg ständigt är
högaktuell är ingen överdrift. Han är fortfarande en
av våra mest lästa författare och spelade
dramatiker. Strindberg som person slutar heller
aldrig att fascinera. Myterna om August Strindberg är många. Han
framställs ibland som galen eller som kvinnohatare.
Andra vill uppfatta honom som världsförbättrare och
internationalist. Men vad vet vi egentligen om
mannen, författaren, dramatikern, konstnären och
alkemisten bakom myterna? Torsdagen den 18 oktober finns möjligheten att lära
sig mer om Strindberg. Då föreläser
Strindbergssällskapets ordförande, Katarina
Ek-Nilsson, på ett populärvetenskapligt café vid
Högskolan i Skövde. Katarina Ek-Nilsson är filosofie
doktor och avdelningschef vid Institutet för språk
och folkminnen i Uppsala. Ett av hennes senaste
uppdrag var att presentera Strindbergsåret på
bokmässan i Göteborg i slutet av september.
De populärvetenskapliga caféerna är ett led i
Högskolan i Skövdes uppgift att samverka med det
omgivande samhället. I den folkbildande rollen ingår
att nå ut med att framforskad kunskap för att höja
kunskapsnivån hos medborgarna.
Förläsning med Katarina Ek-Nilsson
Dag: torsdagen den 18 oktober 2012 Tid: 19:00 (Media kan träffa Katarina Ek-Nilsson
från ca 18:15) Plats: sal G 110, G-huset, Högskolevägen 3,
Högskolan i Skövde.
Fri entré! De populärvetenskapliga caféerna är ett
samarrangemang mellan Högskolan i Skövde,
Folkuniversitetet och Skaraborgs Senioruniversitet.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren, 15 oktober 2012
En ordlös men nyansrik Fröken Julie på en
expanderande scenyta bjuder Tyst Teater på när de
greppar Strindbergs klassiker med huvudfokus på
konflikten mellan form och innehåll.
Med Strindberg som projektionsyta för dagsaktuella
samtal under ett års tid tycker man att en del borde
kunna bli sagt – dock, när märkesåret går in på sitt
sista kvartal kan konstateras att både mera
blodfyllda debatter liksom fördjupande samtal i
gigantens spegling har varit få. En hel del fina
konstnärliga tolkningar har dock kunnat ses med god
verkshöjd om än inte alltid i direkt dialog med
självaste August. När Riksteaterns Tyst Teater plockar upp Fröken
Julie, 30 år efter sin första uppsättning av dramat,
är det med en uppsättning som genom tidstypisk
scenografi och kostym väljer ett hövligt men
formellt tilltal till originalverket, men som inom
de klassiska ramarna fyller verket med flera lager
av moment som både inbördes och gentemot
ursprungsdramat tänjer och prövar sitt uttryck och
hållbarheten i dess gränser.
Ulf Peter Hallberg:
Strindbergs skugga i Nordens Paris
Av Daniel Erlandsson Corren, 15 okt 2012
Köpenhamn i slutet av 1880-talet. Den
skandalomsusade August Strindberg,
"Giftas"-författaren, anländer till staden. Siri von Essen är med honom, äktenskapet är i
upplösning. "Fadren" ska sättas upp - Strindberg har
teatersuccé i blickfånget, som alltid på väg. Köpenhamn är ett intellektuellt centrum. Tongivande
är bröderna Brandes. Nya tankar och idéer kring
konsten, moralen och politiken möts. Ulf Peter Hallberg sänker ner August Strindberg i
stadens myller. Titelns "skugga" är Knud Wiisby. Han
får i uppdrag av Edvard Brandes att för tidningen
Politikens räkning slå följe med Strindberg och i
hemlighet rapportera vad denne har för sig.
Presentarán 'La señorita
Julia' en el teatro Alvarado
El Siglo de Torreon, Sábado 13 de oct 201
Una obra de teatro que fue escrita por el dramaturgo
sueco August Strindberg en el año 1888 "La señorita
Julia", retrata las clases sociales europeas de este
tiempo, la guerra de los géneros y el amor, y será
presentada de manera gratuita este lunes 15 de
octubre a las 7:00 de la noche en el Teatro Alberto
M. Alvarado.
La obra, que hace parte del Festival Cultural
Revueltas 2012, es una coproducción de México y
España. El acercamiento en torno al poder y temas como la
lucha de clases, cada vez más habitual el siglo
XVII, hacen parte de la obra que cuenta la historia
de la hija de un conde que una noche decide celebrar
la fiesta de San Juan junto a sus sirvientes, en
ausencia de su padre. Una puesta en escena que a pesar de haber sido
escrita hace más un siglo, presenta un conflicto
universal, que no pierde vigencia. Además el montaje
que se presentará en el Teatro Alvarado, hace parte
del clasificado teatro de culto, o contenido, ya que
busca principalmente la reflexión de los
espectadores. Los pases de cortesía para la obra del Festival
Revueltas "La señorita Julia", se encuentran
disponibles en las taquillas del teatro.
Fragmentariskt om giganters
kamp RECENSION: Tim Andersson åker till Gottsunda dans
och teater och berörs av ensamheten i ett högspänt
möte mellan Strindberg och Ibsen.
Av Tim Andersson UNT 2012-10-13
Strindberg och Ibsen tycks vara för evigt förenade.
Klumpas de inte ihop så jämförs de. Det är ett
ironiskt öde för två så bittra rivaler. I Resa i natten placerar Anisur Rahman dem ännu en
gång bredvid varandra – bokstavligen. Han låter dem
nämligen mötas på ett nattåg under en jorden
runt–resa. Det blir en högspänd konfrontation,
ackompanjerad av rytm och dans som skiftar i takt
med världsdelarna utanför tågfönstret. Strindberg (explosivt gestaltad av Meolody Sheikh)
är hetlevrad, hånfull, självgod. Men också i somliga
stunder blottlagd. Ibsen (Mikael Strid) är mjukare,
mer undflyende och till en början en aning
undergiven. Visst är Rahmans porträtt av de båda giganterna
ibland lika schablonartade som den musik och dans
som får representera kulturerna tåget färdas genom.
Strindberg blir till exempel åter igen på ett
tröttsamt sätt Geniet, den intuitive skaparen som
vräker ur sig litteratur i ren inspiration. Men dansen, såväl den bokstavliga som verbala,
skiftar snabbt. Plötsligt har Ibsens rättfärdiga
yttre fått sig ett par törnar, och plötsligt sitter
Strindberg som ett barn på norrmannens rygg.
Nycirkus, Strindberg och hiphop
stöds av Kulturrådet
Mynewsdesk 2012-10-10
EU-projekt, samproduktioner, gästspel och turnéer.
Det är områden som Kulturrådet stöder när bidragen
för internationell kulturverksamhet fördelas.
Närmare 1,8 miljoner kronor kommer 22 projekt till
del. God geografisk spridning kännetecknar
sammantaget de beviljade ansökningarna. Kulturrådet har vid den tredje ansökningsomgången år
2012 behandlat 74 ansökningar från hela landet.
Ansökningarna gäller främst scenkonst och musik.
Några exempel på projekt som beviljas stöd:
Subtopia från Botkyrka beviljas stöd för Subcase –
Nordens mötesplats för samtida cirkus som vänder sig
till arrangörer från Norden och övriga Europa. Ögonblicksteatern från Umeå beviljas stöd för
projektet With my eyes only som ska samarbeta med en
integrerad ensemble i de palestinska områdena. Strindbergs Intima Teater har inbjudits till
Sydkorea för att medverka i en festival med verket
Strindbergs Värld med anledning av Strindbergsåret. Movits! från Luleå beviljas medel för en turné med
hiphop på svenska i Asien, USA och Europa.
Kulturrådet fördelar stöd till internationella
kulturprojekt, samproduktioner, längre utbyten och
EU-projekt i Sverige och utomlands. Kulturrådet
strävar efter mångfald gällande konstnärliga uttryck
och samarbetsländer. Sammantaget bidrar de beviljade
medlen till att ge svensk såväl som internationell
publik möjlighet att ta del konstuttryck av hög
konstnärlig kvalitet.
Inskränkt och på en låg nivå DEBATT Har svensk Strindbergsforskning glömt bort
nationalskaldens ryska rötter? Nej är
Strindbergianas redaktörers svar på frågan. Jan
Myrdal ger här sin slutreplik
Av Jan Myrdal SvD 11 oktober 2012
Strindbergianas redaktörer skriver att de refuserade
Mariusz Kalinowski då hans text ”inte höll måttet i
konkurrens med övriga insända bidrag.” Ja, det
illustrerar vad jag skrivit om allvarliga och
grundläggande problem med nutida svensk
litteraturforskning. Först de två texter av Mariusz Kalinowski det
handlar om: 1) ”Fröken Julie – designed in Russia!”, tryckt i
Nordisk drama. Fornyelser og transgressioner. 2.) ”Indras dotter – född ur en rysk dröm.” De är läsvärda och typiska för en akademisk
diskussion som förs särskilt i det slaviska
språkområdet utanför Sverige. Därtill, då Kalinowski
tycks vara den förste som på svenska ordentligt
diskuterar just Tjernysjevskijs betydelse för
Strindbergs ”Fröken Julie”, direkt nödvändiga att
läsa för teatermänniskor vilka planerar sätta upp
Strindbergs senare pjäser. Texterna finns till
exempel på svenska språket på Ryska riksförbundets
hemsida (www.rurik.se).
Den som läser ryska bör därtill på bibliotek
beställa D M Sjarypkins Russkaja literature v
skandinavskych stranach (Nauka, Vetenskapsakademins
förlag, Leningrad 1975).
By Jim J. Tommaney Houston Press, Wednesday, Oct 10 2012
Miss Julie August Strindberg's ground-breaking
psychological drama, originally set in Sweden in
1874, is transferred to New Orleans in the '20s, as
the valet engaged to the cook beds the lady of the
house, leading to complications most dire. The
setting is the large kitchen to a mansion, and the
cook Christine is played by the excellent Michelle
Ogletree, who creates a credible characterization of
a devout churchgoer with common sense. David
Matranga plays Jean, the valet, and provides the
requisite good looks and a tall, imposing presence.
Miss Julie herself is portrayed by Jennifer Dean,
who enters in a flapper dress and dazzles us with an
exciting, vibrant characterization, floated with
enthusiasm, coquettish charm and a teasing sense of
command — she is wonderful, but she's soon torpedoed
by the script, which requires her to become morose
and hysterical. Julia Traber directed, and obtained
vivid characterizations from talented actors. The
change to New Orleans in the '20s doesn't work, as
the plot requires a closed society, which New
Orleans in the Jazz Age is not. What's missing is
the sexual chemistry between Jean and Julie. They
quarrel, they bicker, they discuss, they change
their minds and quarrel again; this might be
palatable if we sensed they were caught in the
powerful web of sexual attraction. Without it we
have a depressing drama, a quasi-tragedy, with too
much exposition, and too many themes. Strindberg
sensed the dark vortex of the human soul, but The
Classical Theatre Company hasn't found a way to
present the heart as well as the text of Miss Julie.
Excellent acting goes a long way to make interesting
a dated drama with an exciting opening, but one
which buries itself in a dead end. Through October
14. Studio 101, 1824 Spring St., 713-963-9665.
Kleine Kür Olof Lagercrantz" Reflexionen über August Strindberg
Süddeutsche Zeitung 09.10.2012
Unter den Biografen August Strindbergs (es gibt
viele) sticht er heraus: Olof Lagercrantz, im Jahr
1911 geboren, 2002 gestorben, Adliger, Lyriker,
Journalist und Chefredakteur von Dagens Nyheter, der
größten schwedischen Tageszeitung. In August
Strindberg hatte er sein Gegenüber gefunden, nicht
nur, weil dieser der wichtigste Dichter war, den
Schweden je hervorgebracht hat, weil er den
Universalismus des Schriftstellers teilte, sondern
vor allem, weil er Literatur für Wissenschaft hielt
- und weil auch er den Egoismus ohne Kalkül kannte.
Denn ein Dichter war August Strindberg auch dann,
wenn er sich, methodisch kontrolliert, mit
experimenteller Physik beschäftigte, und ein
Rationalist war er auch als Beschwörer des Spuks.
'Strindberg und ich', diese kleine Sammlung von
Reflexionen zu August Strindberg, ist aus einer Kür
entstanden, die neben der Biografie geschrieben
wurde. Sie mag mehr über diesen Dichter verraten,
als es jener je gelingen kann. tost
Olof Lagercrantz: Strindberg und ich. Aus dem
Schwedischen von Renate Bleibtreu. Berenberg Verlag,
Berlin 2012. 96 Seiten, 20 Euro.
Provokativa herrar möts på scen Anisur Rahman har skrivit pjäsen Res i natten som
har premiär på Gottsunda dans och teater fredagen 12
oktober.
Av: Maria Nyström UNT, 2012-10-09
Vad handlar pjäsen om? – Den handlar om ett möte mellan författarna Henrik
Ibsen och August Strindberg. Dialogen dem emellan
handlar om deras tid i vår tid, det vill säga om
tiden i dag men också om det senaste decenniet. Det
handlar i huvudsak om kriser, om politik, teologi,
familjen och om feminism. Varför ville du skildra detta möte? – De är två oerhört provokativa författare, både för
sin tid men också i dag och inte bara i Sverige utan
över hela världen. Jag fick ett stipendium och
vistades ett antal veckor på Oslo universitet där
jag studerade Ibsen. Då stötte jag på ett antal
intressanta dokument om Ibsen och Strindberg där det
framkom att de både uppskattade och hatade varandra.
Jag kände då att de vore roligt om de kunde få mötas
i dag, eftersom de aldrig möttes under sin livstid,
och att få skildra vad som skulle kunna sägas mellan
dem. Vad är ditt förhållande till Strindberg och Ibsen? – Redan i Bangladesh såg jag Strindbergs Fröken
Julie och så har jag översatt Ibsens poesi till
bengali. Det har blivit flera pjäser på sista tiden, finns
det något som förenar dem? – Jo, i mina pjäser – i förra årets pjäs, Lars
Vilks, på Teater Blanca, Vargen och ministern som
sändes på radion nu den 8 september och i Res i
natten – finns alltid en motsägelse.
MÉXICO, D.F. (Proceso).- August Strindberg
(Estocolmo, 1849-1912) se adelantó a su tiempo en
sus últimas propuestas dramatúrgicas. De textos
naturalistas con el rigor psicológico en el que se
adentró –La señorita Julia, Los acreedores o El
Padre–, hasta un acercamiento al simbolismo y al
teatro del absurdo que años después se convirtieran
en corrientes vanguardistas: La danza de la muerte,
El sueño y Sonata de los espectros, son un ejemplo. El interés y estudio que Strindberg tuvo de los
descubrimientos de Sigmund Freud y otras
personalidades, para desentrañar el comportamiento
humano, provocó que sus obras adquirieran una
profundidad y complejidad psicológica
impresionantes. El juego de poder entre los
individuos, el duelo de mentalidades, la
ambivalencia, el dominio de los sentimientos y la
manifestación del inconsciente, fueron elementos que
marcaron a un gran dramaturgo, también admirado por
Henrik Ibsen. No es casual que al siguiente año que
Freud publicara La interpretación de los sueños
(1900), Strindberg escribiera su obra de teatro El
sueño (llevada a escena hasta 1907).
En la Ciudad de México Jodorowsky hizo una
paráfrasis de esta obra en 1966 y salieron a la luz
otros estrenos universitarios como el montaje de
Gilberto Guerrero en el 2003. Actualmente, bajo la
adaptación y dirección de Juliana Faesler, se
presenta en el Teatro Juan Ruiz de Alarcón de la
UNAM, en donde el énfasis está dado en la propuesta
visual más que en el contenido.
Free and thinking Strindberg skrev en bok som
illustrerar dagens ”icke-problematik” &
”problematik”
Av Patrik Söderlund IDG.se 8 oktober 2012 - blogg
God afton!
August Strindberg skrev en bok en gång, om det var
1884? eller 1885? det vet man inte helt säkert idag.
Vad man däremot helt säkert vet är att Strindberg
aldrig fick nöjet och tillfredsställelsen att se den
utgiven medan han levde. Ingen ville, vilket nog
mest berodde på att man inte vågade i ett Sverige
där kyrkan gick hand i hand med den uppburna makten
för att hålla folket i tukt och lydnad. Boken ifråga
kom ut för första gången år 1915, några år efter
Strindbergs död. Det är den här boken jag avser. Händelserna runt omkring den dåtida oviljan att ge
ut den kan tjäna som en utmärkt illustration av
dagens ”icke-problematik”. Skriver någon idag något
som ”makten i någon form” finner alltför besvärande
så är det inga problem alls, det går att nå ut ändå
med det skrivna materialet. Via t.ex en blogg, The
Pirate Bay eller på ett otal andra
internetrelaterade vis. Boken är även intressant utifrån den aspekten att
det skrivna innehållet trots snart 130 år på nacken
i vissa stycken är otroligt klarsynt, med bäring in
it-eran år 2012 och pekande på vår tids
”problematik”.
Skröna om liv och konst "Strindbergs skugga i Nordens Paris" är en rik
skildring av hur konstnärer iscensätter sig gentemot
varandra i 1880-talets Köpenhamn, skriver Lars Ring.
Av Lars Ring SvD 8 oktober 2012
Prosa Strindbergs skugga i Nordens Paris Ulf Peter Hallberg 326 s. Norstedts
Alla familjer har sin egen mytologi, berättelser om
när världshistorien snuddat vid identifierbara
anförvanter. Släkten Hallberg påstår sig ha berättat
skrönor om Knud Wiisby, en nu okänd, rysligt ful
dansk som var med 1888 då Köpenhamn var en explosion
av förmodernism, komplett med en manisk Strindberg,
en suicidal Victoria Benedictsson och bröderna
Brandes – såväl kritikern som tidningsutgivaren
vilka båda iscensätter kulturliv och moral. Ulf Peter Hallberg har skrivit en blandning av
intellektuell skälmroman och kulturhistorisk
skildring av det tumult som var den danska
huvudstaden. Här ska Industri- och
Lantbruksutställningen öppnas och med den en ny syn
på teknik och framtid. Köpenhamn är nybliven
metropol och Hallberg skriver en metafor över
storstaden som plats för kollisioner och utbyten.
Han gör Hotell Leopold, där Strindberg och
Benedictsson tar in, till en plats där individen
tydliggör sin särart men också sin hemlöshet. Båda
är resultat av det nya, farbara Europa, där
Strindberg ständigt är på flykt från sig själv. ”Strindbergs skugga i Nordens Paris” har en hel rad
huvudpersoner, först och främst Knud Wiisby och
dennes skrin med Strindbergsbrev. Berättelsen
kommenteras av en viss ”Peter Hallberg” som oroligt
reser jorden runt. Själva texten uppges vara skriven
på ett New York-bibliotek där författaren letar
texter av en amerikan, som träffat Victoria
Benedictsson när hon for till Paris 1888 – just
innan hon tog sitt liv på Hotell Leopold.
San Diego (Ca), USA ‘Julia’ a worthy actors’ showcase
By Anne Marie Welsh, Special to the U-T U-T San Diego (The San Diego Union-Tribune), Oct. 7,
2012
Playwright Claudio Raygoza has changed the gender of
the aggressor in his new play inspired by
Strindberg’s classic “Miss Julie.” But more than a
century after Strindberg’s boundary-crossing work
scorched Swedish propriety, steamy sexual, class and
power dynamics still propel the world premiere
production of “Julia,” now at Ion Theatre. Raygoza also directed this first staging of his new
script, a three-person dance to the death in which
we do not know whether any of the players actually
dies in the end. Yet despite such confusion over
several simple plot points, “Julia” cranks up the
tension and holds the attention for most of its
90-minute length. All three actors prove compelling — Ion mainstay
Catalina Maynard as the neurotic Julia, and
newcomers Jorge Rodriguez as the ambitious young
Jacob and Aneylid Meneses as his timid girlfriend,
Cristal.
Libri della soffitta - Teatro August Strindberg - Il Sogno Di Roberto De Giorgi Agor@ Magazine, domenica 7 ottobre 2012
Il nostro autore è una delle colonne della
letteratura scandinava, l’altro probabilmente, ne
parleremo in seguito, è il norvegese Henrik Ibsen,
altro drammaturgo sul podio della nostra soffitta di
libri. Anzi i due vivono appaiati, quando Ibsen
scrive la“ Casa della bambola”, l’altro risponde con
“Le case delle bambole”. Johan August Strindberg nasce e muore a Stoccolma,
percorrendo un periodo di vita dal 1849 al 1912. Una
vita un po’ disordinata, intrecciata con esperienze
molteplici e scelte estreme e talvolta
contraddittorie, a tratti rivolta contemporaneamente
a varie discipline non chiaramente connesse alla
prassi letteraria dello poeta e drammaturgo, ma
all’arte, come la scultura e la pittura o la
fotografia, oppure alla scienza, come dimostra
l’interesse per la chimica, ed infine alla pratica
religiosa che sconfina nella teosofia.
Unikt konstverk som muttrar
och skruvar Av Lars Ring SvD 6 oktober 2012
Teater Mutter/Fordringsägare Texter: Eva Runefelt, August Strindberg. Strindbergs Intima teater Regi, scenbild: Åsa Kalmér. Scenografi: Peter Holm. Medv: Maria Salomaa, Sven Ahlström, Samuel Fröler
Ur vad kommer skapandet? Hur ofta förvandlar
kreatören också sitt äktenskap till ett
utvecklingsbart verk? Var går gränsen mellan konst
och vardag? Frågor direkt från ateljégolvet. Först något seriöst och sedan något mer lättsamt –
det har under århundraden varit ett populärt recept
på teaterscenen. Så också på Strindbergs Intima
teater: först ett nytt, poetiskt monodrama om
inspiration – särskilt den som försiggår inom en
viss August Strindberg – och därefter en
relationskomedi av nationalskalden själv, som också
handlar om konstnärskapet. ”Mutter” heter inledningsstycket, framfört av Maria
Salomaa mot en fond av vitt papper. Stycket är ett
försök att beskriva skapelseprocessen och tar sitt
namn från det avsnitt ur ”Tjänstekvinnans son” där
Johan berättar om hur han samlar muttrar på gatan.
Just så gör Strindberg livet igenom. På sina
promenader samlar han intryck, fantasier, fragment
av drama.
Nojig och lynnig Strindberg i Uppsala Strindbergs mörka Uppsalatid skildras rörande
mänskligt i en ny lunchföreställning, skriver Björn
Lövenlid.
Av Björn Lövenlid UNT, 2012-10-06
Teater August - en Uppsalastudent Reginateatern, fredag.
I August - en Uppsalastudent får publiken en
möjlighet att leva sig in i hur det kan ha känts för
August Strindberg när han satt i ett dragit
studentrum vid Odinslund för 140 år sedan och frös,
utan pengar, plågad av tvivlen kring sin egen
förmåga och med ett stigande förakt för den
omgivande akademikerstaden. Enmanspjäsen bygger på Strindbergs brev till kusinen
Oscar Strindberg. Skådespelaren Mats Tielman
Lindberg skildrar här en ung August full av energi
och ambitioner som dock känner sig allt mer fången i
en högfärdig ankdamm där det andliga och
konstnärliga klimatet är ökenartat: "Från Övre Slottsgatan har jag utsikt över den
förbannade Fyrisslätten. Värmen finns inte här utan
utanför stadsgränsen. Där finns konstens boningar". Det är ingen bullrig man med storhetsvansinne
Tielman Lindberg gestaltar utan en osäker stackare
som lägger sina sista riksdaler på konjak och har en
flaska gift inom en armlängds avstånd på sitt
skrivbord, i det fall att det någon gång under
skapandeprocessen plötsligt skulle gå upp för honom
att han har förspillt sitt liv.
By Joanna Gentilli The Australian, October 06, 2012
AUGUST Strindberg is best known as the author of the
play Miss Julie (1888) and for burning his hands in
the kitchen sink trying to make gold. He wrote 61 plays, three books of poetry, 14
autobiographies and 19 novels. A scientist,
photographer and painter of note, he quarried his
own turbulent life for literary raw material. In a
new biography titled Strindberg: A Life, Sue
Prideaux plunges straight into the mayhem.
By Robert Dex The Independent, Friday 05 October 2012
A book about life in an Indian slum and the story of
George Mallory's attempt to climb Everest are among
the contenders for a prestigious literary prize. The shortlist of six books in contention for this
year's Samuel Johnson Prize for Non-Fiction also
includes a history of violence and a biography of
playwright August Strindberg, but there is no room
for Salman Rushdie's memoir Joseph Anton, which made
the initial longlist. MP David Willetts, who chairs the judging panel,
said: "The titles on this year's shortlist have all
impressed the judges with their originality and high
quality of writing. Each of them communicates
complex themes, and in a way that is both
enlightening and entertaining. "These are significant books which have the ability
to change our view of the world and which we believe
will make a lasting contribution to their genres.
Their broad range of subject matter reflects the
diversity of English-language non-fiction, and has
the potential to inspire readers of all interests." The winner of the prize, which will be announced on
12 November, receives £20,000. Previous winners include Anthony Beevor's history of
Stalingrad and Barbara Demick's Nothing To Envy:
Real Lives In North Korea.
The shortlist: Behind The Beautiful Forevers: Life, Death And Hope
In A Mumbai Slum, by Katherine Boo Into The Silence: The Great War, Mallory And The
Conquest of Everest, by Wade Davis The Old Ways: A Journey On Foot, by Robert
Macfarlane The Better Angels Of Our Nature: A History Of
Violence and Humanity, by Steven Pinker The Spanish Holocaust: Inquisition And Extermination
In Twentieth-Century Spain, by Paul Preston Strindberg: A Life, by Sue Prideaux
De har gjort många av de klassiska tragiska
dramorna, alltid iklädda clownkläder. 1 2 3 Schtunk
tar med sig clownnäsan in i föreställningar som vi
är vana att se på helt andra sätt. I helgen gästar
de Sörmland och ger föreställningar både i Nyköping
och Eskilstuna. Det är Strindbergs Hemsöborna som
visas i ny tappning. Hemsöborna på clowners vis - 1 2 3 Schtunk tar över
scenen
Improvisation och publikmedverkan är en viktigt
ingrediens i 1 2 3 Schtunks föreställningar. – En gång hade klädde en fransman i publiken av sig
alla kläder på scen, berättar Josefine Andersson. 1 2 3 Schtunk har växt stor uppmärksamhet med sina
nytolkande uppsättningar av tragiska draman och de
har rest runt världen och uppträtt.
Updated rendition of 'Miss
Julie' still a potent force
By Everett Evans Houston Chronicle , Thursday, October 4, 2012
Class warfare? Gender warfare? Bring 'em on! Swedish playwright August Strindberg did not shy
from life's "cruel and powerful struggles" (as he
described them) - instead turning them into
groundbreaking and enduring theater. His early "Miss
Julie," written in 1888 and considered one of the
cornerstones of naturalism, scandalized audiences of
the day with its frank depiction of the power
struggle that plays out when a bored, willful
aristocrat sets out to seduce her father's ambitious
valet. Classical Theatre Company doesn't flinch either in
its current production. Director Julia Traber and
her trio of strong actors give this rendition
intimacy, authenticity and toughness - just the
qualities needed to prove that, though "Miss Julie"
is no longer shocking, it's still potent stuff.
Av Mats Arvidsson
SR, P1, Kulturnytt, 5 oktober 2012
"Jag är en djefla man som kan göra många konster" är ett
känt Strindbergcitat. Därav namnet på Liljevalchs
utställning om det sedan 100 år döda geniet som öppnar i
dag: "En Djefla utställning" heter den kort och gott.
Och i 12 stycken Strindbergsrum vill man visa hur han
var, August som, konstnär, dramatiker, debattör,
alkemist och människa. Mats Arvidsson har tjuvkikat på utställningen.
Jag tycker om attacken i det här projektet, ingen
undervisning, inga skyltar på väggarna, ingen kronologi,
bara gestaltning, en konsthall som använder sig av konst
och vägrar att bli en skolbok. Det är snyggt. Vad Liljevalchs har gjort av gamle Ågust är en rad
scenografier, skapade av Ulla Kassius, fritt
associerande till olika delar av gubbens liv och verk,
och sådana finns det ju gott om, med hans måleri i
centrum. Den stora skulpturhallen har ett knallrött golv, på
väggen en enorm uppförstoring av en målning, där bredvid
det lilla originalet, ett frimärke i den digitala
orgien. När det blir klart skall det bli fik i ett hörn,
och vad blir det? Röda Rummet förstås. Och så går det på, rum efter rum, ibland blir det mycket
vackert, som i rummet med väggarna klädda med
heltäckningsmatta och gigantiska sprutmålade
uppförstoringar av detaljer av en hans vackraste
målningar, ibland blir det väl mer skruvat, som om
scenografen hade vridit sig i kramp för att behöva fylla
ett rum till med fyndiga påhitt, men det gör inte så
mycket. Och inte får man veta eller uppleva något vidare av
Strindberg, men det gör heller inte så mycket. Jag skulle helt enkelt vilja råda en besökare på
Liljevalchs att glömma Strindberg och bara gå runt i en
utställning, en utställning som bara vill vara just
utställning, och har lyckats ovanligt bra med att bli
just det. Vad kan man mer begära av en konsthall?
Strindberg anländer till vår tid RÅ ESTETIK Liljevalchs konsthall transformeras till
allkonstverket Strindberg när ”August. En djefla
utställning” öppnar idag. I tolv scenograferade rum
möter besökarna alkemisten, målaren, fadern,
dramatikern… Dessutom spelas tio pjäser här.
Av Anna Ångström SvD 5 oktober 2012
När Strindbergsåret går in på upploppet är det ganska
kaxigt att öppna en utställning-föreställning som ska
”återerövra” titanen och visa honom på ett annat
överraskande sätt. Men efter rundvandring i en
förvandlad Liljevalchs konsthall förstår man vad
scenografen Ulla Kassius menar: –Jag vill damma av Strindberg och ge honom tillbaka till
oss som den moderna och stora allkonstnär han är. Trogen sin förkärlek för en rå och ”ful” estetik har
Ulla Kassius skapat tolv dramatiska rum på olika teman
där plywood ramar in dyrbara originalmålningar av August
Strindberg, eller där hans stormiga motiv med hjälp av
digital teknik förstorats upp till tapeter och
heltäckningsmattor som klär in golv och väggar. –Jag profanerar honom lite, gör gillestuga av hans
konst. Men när idén redan var utarbetad läste jag något
Strindberg själv skrev och som hakar i min tanke: ”Jag
kan för samma summa varmed jag köpte ett klent original
låta så gott som tapetsera en vägg med mästerverk; detta
blir naturligtvis endast en fördel för den mindre
bemedlade, ty den rike står det ju fritt att köpa
originalmästerverk.”
Teatro: 'El pelícano' de Strindberg a cargo de Tot
Teatre 'El Pelícano' de Strindberg
clausura las Jornadas Pro-Salud Mental Toni Riera y Antonia Cardona dirigen la obra, que aborda
las aristas de la violencia psicológica
Por L. Ferrer Arambarri | ibiza
Diario de Ibiza, 05-10-2012
Como conclusión a las Jornadas Pitiusas Pro-Salud Mental
que organiza Adisamef, el Club Diario de Ibiza acoge
este sábado a las 21 horas la obra de teatro 'El
Pelícano' de August Strindberg, a cargo del grupo Tot
Teatre bajo la dirección de Antònia Cardona y Toni
Riera. Esta obra muestra a una familia en decadencia en el
momento de la muerte del padre y la boda de la hija de
la protagonista, una madre 'vampírica' y absorbente. Un
grave secreto se irá desvelando a medida que avanza la
trama, «atrapando en ella al espectador», explica
Cardona, que ha contado en esta ocasión con los actores
Nadia Banegas, Ana de la Nava, Gabriel Gambacorta, José
Antonio Linero y Toni González. La obra aborda las aristas de la violencia psicológica.
«Está ambientada a finales del XIX y es perfectamente
vigente, muchas de las cosas de las que habla son muy
actuales», añade Cardona. La compañía representará de
nuevo la obra los días 20 y 21 de octubre en Cas Serres. «Hemos trabajado mucho y nos gustaría que todos los que
quieran tengan la oportunidad de verla. Llevamos
ensayando el montaje desde marzo, todos trabajamos con
lo que vamos muy poquito a poco», explica la directora
artística que avanza que han intentando acercarse al
ambiente de principios del siglo pasado a través del
vestuario y la puesta en escena.
I sin artikel om Nikolaj Tjernysjevskij och Strindberg
(SvD 4/10) karakteriserar Jan Myrdal ”dagens så kallade
demokrater” i Ryssland som beklagansvärt likgiltiga för
romanen ”Vad bör göras?” Hans ordval är anmärkningsvärt.
”Så kallade demokrater” är det skällsord som
Sovjetnostalgiker och storryssar – i skön blandning –
brukar använda om de människor som bekänner sig till den
parlamentariska demokratin och motsätter sig Putins
alltmer auktoritära styre. Jag har ett tips till Myrdal.
Vill han variera sig kan han i fortsättningen beskriva
dessa hopplösa liberaler också som ”dummokrater” – så
får de nu allt oftare heta i de ryska extremkretsar som
står honom nära.
Essän höll inte måttet Jan Myrdal är överdramatisk. När vi fick Mariusz
Kalinowskis essä om Strindbergs ryska kopplingar var en
utgåva av Strindbergiana redan var klar. Men nu kan vi
erbjuda Kalinowski plats på vår nya webbsajt, skriver
redaktörerna för Strindbergiana. August Strindberg, 1899.
Av Elena Balzamo, Anna Cavallin, David Gedin, Per Stam
(redaktörer för 2013 års Strindbergiana). SvD 4 oktober 2012
Makterna är emot Jan Myrdal, Mariusz Kalinowski och
Nikolaj Tjernysjevskij. Strindbergssällskapets årsskrift
Strindbergiana 2009 refuserade en artikel om
Tjernysjevskijs eventuella påverkan på ”Fröken Julie”.
Det är förstås smickrande på ett lite bakvänt sätt att
tillskrivas makten att förtränga och förfalska
historien. Men Strindbergiana är ett helt ideellt
projekt, som vare sig har råd att betala honorar eller
avlöna sina redaktörer, utan helt och hållet lever på
Strindbergssällskapets medlemmar. Hur många som vill
stödja August Strindbergs verk och minne genom
medlemskap avgör också hur många artiklar Strindbergiana
kan trycka. En hel del uppsatser måste refuseras.
Strindbergs ryska rötter censureras Det var ryska radikala verk som gav August Strindberg
inspirationen till Fröken Julie och Ett drömspel. Men
detta har mörkats av den svenska litteraturforskningen,
hävdar Jan Myrdal.
Av Jan Myrdal SvD 4 oktober 2012
Strindbergsåret
Den svenska Strindbergsforskningen har sina skygglappar.
Därför har den haft svårt att se att hans tidiga
radikalism inte är modern i europeisk 1880-talsmening
utan har rötter hos Dickens och Heine och svensk
småborgerlig polemik i Crusenstolpes efterföljd. Senare
fick August Strindberg en annan och vidare syn av sådan
läsning som Henry Thomas Buckles ”Civilisationens
historia i England”. Men först efter att ha lämnat
Sverige kom han i emigrationen på 1880-talet att gå
förbi ”det unga Sverige”. Särskilt läsningen av fyra författare gav honom – vilket
han noga beskrivit i sina brev – de nödvändiga
impulserna. Jules Vallès möjliggjorde för honom att
komma fram till att skriva ”Tjänstekvinnans son”. Nils
Herman Quiding gav honom den förklaring till samhällets
hemlighet han tidigare blott anat: Samhället är till för
att överklassen skall kunna hålla underklassen nere.
Nietzsche, vars inflytande vanställts av att han
fascinerat Hitler, är värd ett eget kapitel. Slutligen
har vi Nikolaj Gavrilovitj Tjernysjevskij. Denne, som av
socialt/politiska skäl trängs ut ur den akademiska
svenska idéhistorien, hade ett avgörande inflytande på
August Strindberg och har bestämt namn, gestalter och
utformning i hans ”Fröken Julie” och senare fått honom
att skriva ”Ett drömspel”, just i polemik med
Tjernysjevskis ”Vad bör göras?”
When women theatre makers gathered at the ninth edition
of the Women Playwrights International Conference in
Stockholm, there was much to chew and digest, to
question and resist.
A LARGER-THAN-LIFE Bjorn Borg sports his famously
expressionless look, while the King and Queen of Sweden
display the waxwork gaze of elderly royals. August
Strindberg and Ingmar Bergman focus forever on the
darkest nights of the soul. You escape through the green channel of the wholly
sanitised, somewhat lonesome Arlanda airport. In Sweden, centennial celebrations are on for Strindberg
(1849-1912). A lavish, year-long, multi-pronged festival
stages his plays as never before. Meanwhile, the
national theatre Dramaten holds an Ingmar Bergman
festival, paying tribute to another Swedish theatre and
film legend, whose Fanny and Alexander continues to pack
halls. Your destination is the gracious 123-year-old Sodra
Teatern, or Southern Theatre, in the Bohemian region of
Stockholm’s waterscape. (This city of 14 islands floats
on hundreds of lakes.) One of the directors informs you
that the area is called Mosebacke, a name associated
first with flour mills. Eventually, it became the haunt
of writers and intellectuals. Pointing to the adjoining
terrace, now an open air cafe overlooking the blue
waters, he asks, “Do you know that Strindberg described
this very terrace in his novel The Red Room?” On the terrace, below the cloudless August sky, a bust
of the writer stands beside the bar. His gaze takes in
women of every age and description, crowding the wooden
tables, sipping wine or sparkling water, digging their
forks into pasta and potato salad. What an endless
flurry of tongues! You expect Swedish, Norwegian, Danish
and Finnish, but you also hear Spanish, Italian, German,
Dutch, French, Creole, Arabic, Farsi—not to miss
Australian, Nigerian, Canadian and Indian English. And
is it Pashto from the veil-cocooned Afghan girls?
Marathi in that corner over there? That is Jyoti
Mhapsekar, the theatre activist, a determined saree
among dull trousers and dark skirts. The 300-odd women gathered here all have one thing in
common. They are theatre makers. Most are playwrights.
Abu Dhabi (أبو ظبي), United Arab Emirates (دولة الإمارات
العربية المتحدة,)
NYUAD Institute Presents Theater Mitu’s Original Adaptation Of August
Strindberg’s A Dream Play In Abu Dhabi
Abu Dhabi City Guide, 4 October 2012
Theater Mitu, the professional theater company in
residence at NYU Abu Dhabi, will return for its third
public production in Abu Dhabi, performing August
Strindberg’s 1901 classic, A Dream Play. The production
will have a five-performance run from October 17-20 at
the NYUAD Downtown Campus. The play tells the story of a mythological being who
descends to earth to understand the human condition. A
marked departure from the traditional model of
storytelling in the early 20th century, the play was an
early exploration into dramatic expressionism and
symbolism and remains one of Strindberg’s most renowned
dramas. A Dream Play takes the ethereal and surreal form
of a dream, moving across periods in time and space of
the protagonist’s human experience. Theater Mitu’s
“Whole Theater” approach incorporates a range of
hyper-theatrical global performance traditions — such as
Japanese Noh and Kabuki, and Indian Kathakali —
energizing the text with acrobatic physicality,
modernist design, and an impactful original music score. Rubén Polendo, director of Theater Mitu and head of
NYUAD’s Theater Program, said: “The play is beautiful
and has a number of symbolically charged moments taking
on some of the questions we’ve been asking forever. A
theme that particularly stands out is the attachment
individuals develop towards their function in society,
and the way that it can both define and confine them.
The play is about balance and letting go, it touches on
family, age, love, work, among other things." “Theater plays an important role in bringing the
community together by supporting a cross-cultural
connection and dialogue amongst people in that shared
space,” he added. “It puts us all in a bus and takes us
somewhere.”
A Dream Play is presented by NYUAD’s Theater Program and
the NYUAD Institute.
Dramaten Strindbergs enda vikingapjäs tillbaka
på Dramaten
Pressmeddelande 4 okt, 2012
” Kvinna, du river ned min styrka med dina känslor! Låt
mig gå! Leken har börjat!” Med kopparlurar, mungiga, tjärlukt, facklor, blod och
svett bjuder vi in till äkta vikingateater i Lejonkulan!
Den fredlöse, Strindbergs enda fullbordade vikingapjäs,
hade sin urpremiär 1871 på Dramaten. Nu tas den upp
igen, för första gången på Dramaten sedan urpremiären,
av Nils Poletti, Lena Lindgren och Markus Granqvist.
Premiär 13 oktober. På 1100-talets Island möter vi en flyktingfamilj som
brutit upp ifrån Östergötland och det kristnade Sverige.
Den fredlöse - en fornordisk saga handlar om den hårde
jarlen Torfinn som med sin hustru Valgerd försöker hålla
ihop familjen i det karga landskapet. Men dottern Gunlöd
kan inte kan sluta tänka på det smärtsamma uppbrottet
med korsriddaren Gunnar. Den fredlöse är en del av projektet Satans Strindberg,
där regissören Nils Poletti under hösten sätter upp en
rad snabba och experimentella Strindbergsrelaterade
produktioner i Lejonkulan. Läs mer på
http://www.dramaten.se/Dramaten/Forestallningar/Satans-Strindberg/
I rollerna Pierre Wilkner, Kicki Bramberg, Sanna
Sundqvist, Py Huss-Wallin** Ester Uddén*, Hampus
Hallberg* Regi Nils Poletti Scenografi/Ljus Markus Granqvist Kostym Lena Lindgren Peruk och mask Peter Westerberg, Anne-Charlotte Reinhold
*Praktikant från Teaterhögskolan i Malmö ** Praktikant från avgångsklassen 2013 Mimprogrammet
StDH
Den fredlöse - en fornordisk saga Premiär 13 oktober
Konstnären Meriç Algün Ringborg har gjort en utställning
med böcker som aldrig har lånats ut. Här är andra sidan
på skalan. Följande 20 böcker är de som har lånats ut mest på
Stockholms stadsbibliotek hittills under 2012.
1. ”Felicia försvann” av Felicia Feldt (2011) – 1323
utlån 2. ”Gustavs grabb” av Leif G. W. Persson (2011) – 1323
utlån 3. ”En dåres försvarstal” av August Strindberg
(Pocketutgåva 2012) – 1050 utlån 4. ”Gittan gömmer bort sig” av Pija Lindenbaum (2011) –
951 utlån
Teater får hatmejl – skådespelare har ”fel” hudfärg Av Ida Gustafsson Aftonbladet 2012-10-03
Dalateaterns skådespelare Måns Clausen och
teaterchefen Gugge Sandström har fått flera hatmejl. Avsändarna menar att de ”smutsar ner Strindbergs verk”. – Mejlen är i sak ganska tarvliga. Vad man reagerar på
är att Måns är en svart skådespelare, säger Gugge
Sandström. I helgen mottog teaterns personal flera hatmejl och
kommentarer på facebook för deras uppsättning av
Strindbergs klassiker Hemsöborna. En del av avsändarna
har gått till att formulera direkta hot mot personalen. ”Antidemokratiska krafter” De har skrivit att de eller den som tillsatt ensemblem
kommer att bli bestraffade, berättar teaterchefen. – I grund och botten är det samma argumentation som
Anders Behring Breivik använder. Och sådant här måste
man ta upp och tydliggöra. Här finns det starka
antidemokratiska krafter som baseras på grund av en
människas hudfärg, säger Gugge Sandström. Teatern har polisanmält händelsen och den rubriceras som
hets mot folkgrupp.
”Arg och trött” Skådespelaren Måns Clausen säger till Aftonbladet att
han inte vill kommentera hotbilden mot honom själv. – Det är ganska generellt kränkande och rasistiska mejl,
allt en kan tänka sig.
Por Ernesto Schoo La Nacion, Miércoles 03 de octubre de 2012
Celebramos tanto a Juliette Binoche (París, 1964) como
actriz de cine (El paciente inglés, Chocolat, entre
otros muchos títulos que le valieron un Oscar, un César
y un premio en Cannes), que olvidamos sus primeros pasos
en el teatro, del que estuvo ausente durante más de diez
años. Acaba de volver a él, en Londres, en una versión
de Señorita Julia, de Strindberg, en francés y dirigida
por su compatriota Frédéric Fisbach. En la edición del
Guardian, de Manchester, del pasado 23 de septiembre,
Killian Fox entrevista a Juliette y su primera pregunta
es si la versión difiere mucho del original. "Espero que sí -contesta Binoche-: cuando un texto se ha
representado tanto, se espera tener de él una nueva
visión. Me sorprendió ver cuán moderna es la obra, en lo
que dice sobre las mujeres y las consecuencias de su
emancipación. Sin embargo, el costado aristocrático de
la pieza me parece un poco anticuado. Creo que las
mayores diferencias sociales hoy en Francia se dan entre
inmigrantes y nativos. Sería interesante que Juan, el
mucamo con quien Julia, hija de un conde, tiene una
relación, fuese, por ejemplo, un nordafricano que posee
a una mujer blanca."
Teaterrecension "Fin balans mellan finurlighet och
bistert allvar" "Tribadernas natt" handlar om en laddad episod i August
Strindbergs och Siri von Essens liv. Efter Tres
recensent Aila Stefansdotter-Franck ger Teater
Västernorrlands uppsättning ett mycket högt betyg.
Av Aila Stefansdotter-Franck Nyheter P4 Västernorrland, tisdag 02 oktober 2012
Pjäsen Den starkare ska sättas upp. Ett sista försök för
Siri von Essen att göra come back i teaterns värld - och
maken August Strindberg, som hon ligger i skilsmässa
med, står för manuset. Men det är omöjligt att repetera.
Siris förtvivlan över en förlorad karriär och Augusts
arroganta spydighet sätter käppar i hjulet. De vrålar på
varandra och svordomarna haglar då de blandar ihop
fiktionen med sin egen verklighet. Maktspelet mellan Siri och August är centralt - bråket
om deras förflutna. Han ville ha henne som mor till deras barn. Hon ville
spela teater. Hon ser hans texter som lögnaktigt skvaller. Han kallar
det konst. Den egocentriska, hetsiga och svartsjuka August - spelad
av en porträttlik Åke Arvidsson - känner sig kränkt av
det mesta. Gisela Nilssons Siri gör narr av Augusts
självömkan och kontrollbehov. Hon är sarkastisk och
förbannad, ignorerar hans pikar och hackar sönder hans
argument. Det handlar om två individer som ältar och
ältar utan att kunna gå vidare med sina liv.
Liljevalchs söker Strindberg av i dag Liljevalchs hör till de sista att uppmärksamma
Strindbergsåret. För att locka mätta besökare, satsar
konsthallen på ett allkonstverk. Teater, litteratur,
konst, dans och musik samsas i ”Strindberg - en djefla
utställning”.
Norran 2 oktober 2012, Stockholm TT Spektra
Det skulle kunna ses som ett självmordsuppdrag, att låta
August Strindberg bli affischnamn i slutet av ett år när
teater, konst och text av och om Strindberg har sköljt
över publiken. - Vi kände att vi måste göra något nytt. Vår Strindberg
är mer samtida, mer potent, mer dramatisk, säger
konsthallschefen Mårten Castenfors. Ett 20-tal originalmålningar är inlånade och utgör en
slags stomme i utställningen, tillsammans med
teckningar, fotografier och anteckningar. Men i
scenografen Ulla Kassius händer är de stora kopiorna och
heltäckningsmattorna med tryckta målningar lika viktiga. - Jag tror i alla fall inte att han kommer kännas
dammig, och inte heller museal, säger hon. Det är Ulla Kassius som har skapat utställningens tolv
rum utifrån olika aspekter av Strindbergs konstnärskap:
olika teman, färgskalor och stämningar. Ett rum är till
exempel inspirerat av Strindbergs kanske mest kända
målning, ”Vågen”, och av sagan ”Stora grusharpan”, där
egenartad musik stiger från havets botten efter att ett
piano tappats i vattnet ute i skärgården. I rummet
”Barnkammaren” är författarens barn porträtterade på
väggen och besökare ska kunna sitta och läsa och bläddra
i hans sagor tillsammans med sina barn. På väggen hänger
målningen ”Underlandet” i klimatram, inlånad från
Nationalmuseum. - Att hänga en sådan målning på en matta var de inte
helt förtjusta i, restriktionerna är många när det
handlar om så dyrbara verk, säger Ulla Kassius.
Miss Julie from Classical Theatre
Company Lacks Essential Sexual Chemistry
By Jim J. Tommaney Houston Press, Mon., Oct. 1, 2012
The set-up: Miss Julie, August Strindberg's ground-breaking
psychological drama originally set in Sweden in 1874, is
transferred to New Orleans in the 1920s, but a valet
engaged to the cook still beds the lady of the house,
and this violation of social taboos still leads to
complications most dire.
The execution: The setting is the large kitchen to a mansion, and the
set conveys this, though with a sparse, minimalist look.
Christine, the cook, is played by the excellent Michelle
Ogletree, and she creates a credible characterization,
but since Christine is a devout church-goer and shows
common-sense, Ogletree has little chance to show her
range. David Matranga plays Jean, a valet, and provides
the requisite good-looks, and a tall, imposing presence.
He does a good job expressing the scripted aspirations
of the lower classes for upward mobility, and provides
intelligent, persuasive and appropriate line readings,
but a little more Stanley Kowalski might have been
included - this is a play about lust, and how its
impulse can change lives.
Helt säkert har Schtunk blivit snällare med åren, det
såg man i Älmhult på lördagskvällen då Hemsöborna
spelades på Speakeasy. Speakeasy är en före detta
industrilokal med en god stämning som är långt mer
lämpad för Schtunk än en teatersalong.
Strindberg och hans pjäs fick en kärleksfull behandling
av Schtunk, liksom publiken, teatergruppen från Göteborg
som med samma friska mod hanterar till exempel Hamlet
och tidigare Erik XIV av Strindberg. I båda fallen
gjorde Schtunk mycket hårdare utspel än som var fallet
med Hemsöborna. Den formades som en mildare variant av
gruppens respektlösa improvisationer. Ensemblen bestod av tre personer, Josefine Andersson,
Lasse Beischer och Dick Carlsson i de olika roller som
behövs för att skildra den vår då Carlsson har svarat på
tidningsannons och får anställning för att sköta gården
på Hemsö åt madam Flod eftersom herr Flod har gått ur
tiden och sonen Gusten mest hänger på sjön. Det är en märklig sak med Schtunk att gruppen har så
lätt att värma upp sin publik genom att bara stå där och
börja en föreställning med att säga just ingenting. Det
är ett mästerverk i scenkonst bara det, sedan drar det
så sakta i gång, Strindbergs text ligger där den ligger
och blir ordentligt hanterad tills det plötsligt handlar
om något annat. Thomas Påhlsson vid tekniken har
uppgiften att hålla föreställningen på spåret när alla
orden hamnar alltför långt ut i tassemarkerna där det
kan bli oförskämt roligt.
----------------------- ”Fröken Julie” kommer till Vara
Lidköpingsnytt, 30 september 2012, Redaktionen
Om ett par veckor kommer August Strindbergs pjäs Fröken
Julie till Vara Konserthus. Fröken Julie är ett av hans
mest spelade och berömda verk. Den hade urpremiär i
Köpenhamn 1889 och spelades runt om i Europa innan den
hade premiär i Sverige och Lund 1906. ”Skandalös” och ”oanständig” var omdömena då, ett år
senare hade 134 stycken utsålda föreställningar på
Strindberg egen teater vid Norra Bantorget gått och
visat på dramats storhet. – Fröken Julie är den vackraste och grymmaste
kärleksaffären i dramatiken. En midsommarafton som
börjar med längtan och lust och slutar i död och
tragedi. Den unga ensemblen från Stockholm ger oss en
sensuell och innerlig Strindberg, säger Therese Finné
Holmberg, teaterproducent på Vara Konserthus. Björn Melander står för regi i en omarbetad version, där
han har förvandlat manusets Kristin till en Kristian,
och därmed spetsat Strindberg triangeldrama om klass och
genus ännu ett snäpp. Här får publiken möta herrskapsfröken Julie (Camilla
Nyberg), betjänten Jean (Andreas Rodenkirchen) och
Kristian (Rolf Christiansson). Fröken Julie låter sig
förföras av betjänten Jean. Hon är medveten om sin
klasstillhörighet och låter sitt förakt gå ut över
omgivningen. Betjänten Jean är mer råbarkad men ändå
sofistikerad. I handlingen finns även Kristian med.
Mellan dessa tre karaktärer utspelar sig ett drama om
kön, klass och kärlek. Tolkningsföreträdet vandrar
mellan de tre rollerna, allt medan skulden rullar som
ett stort svart klot mellan dem.
----------------------- Dubbelexponering ger Dödsdansen djup
Av Sara Granath SvD 30 september 2012
Teater Dödsdansen/Vi har det bra Riksteatern/SMOT på Kulturhuset, Haninge Av August Strindberg och Camilla Blomqvist. Regi: Dritëro Kasapi. Scenografi: Annika Nieminen Bromberg. Medv: Sylvia Rauan, Benjamin Moliner, Jimmy Endeley
Ett gift par sitter och väntar på Döden, utleda, arga,
längtande ut ur det gemensamma fängelset. Ändå stannar
de i sitt torn. När Dritëro Kasapi tar sig an
Strindbergs ”Dödsdansen” framstår deras liv som totalt
absurt; det är en uppenbar urcell för senare teatrala
äktenskapshelveten och existentiella betraktelser: ”Vem
är rädd för Virginia Woolf” ”I väntan på Godot” och en
hel massa annat. Men det behöver man inte veta för att njuta av spelet i
Annika Nieminens scenrum, uppkritat på svarta väggar och
förtydligat av en instruerande bakgrundsröst. Den
upprepar sig ibland som en gammal stenkaka med hack i.
Äktenskapet utspelar sig förr i tiden, det betonas, och
Sylvia Rauans Alice och Benjamin Moliners Edgar kunde
vara tagna ur en svartvit stumfilm. Som en katalysator kravlar sig bokstavligen Jimmy
Endeleys Kurt in, ljusare klädd, modernare, mer social
och antagligen mättare. I tornet finns inte ens en
brödbit. Här råder brist på allt. Moliner gör kaptenen till ett monster av manlig
självtillräcklighet som samtidigt är så rörande
bräcklig. Ingen kan nedmontera en macho som Strindberg.
Sylvia Rauan framstår i jämförelse som den mer sansade,
ett offer för makens isolerande övermänniskoidéer. Men
hon får också sina utflippade ögonblick, triggad av
Kurts närvaro. ”Dödsdansen” blir här ett drama om själva tillvaron, om
fasaväckande, grundläggande tomhet.
----------------------- Teater Västernorrland jubilerar med
Strindberg Föreberedelserna har varit många inför Teater
Västernorrlands 40-årsfirande som sammanfaller med
August Strindbergs 100-årsfirande. När de flesta teatrar
väljer att sätta upp pjäser av Strindberg på scenen så
väljer Teater Västernorrland i stället P.O Enquists
”Tribadernas natt” som placerar Strindberg själv i
huvud- rollen. I kväll är det premiär för Teater Västernorrlands stora
jubileumssatsning.
Av Conny Pedersén Dagbladet 29 september 2012
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Det är
även 40 år sedan Teater Västernorrland grundades. Teater
Västernorrlands firar det med sin stora
jubileumssatsning av P.O Enquists debutpjäs. Det har gått ett år sedan Kia Berglund fick förfrågan om
att regissera föreställningen. – Jättekul tror jag att jag utbrast först! Klart jag
kommer, säger Kia Berglund, som driver Teater Giljotin i
Stockholm till vardags.
Ilska mot Strindberg Hon berättar sedan om att när hon läste pjäsen så blev
hon till en början osäker på vad hon tackat ja till och
kände en ilska mot August Strindberg för sveket mot sin
hustru Siri von Essen. Siri von Essen spelade då huvudrollen i ”Den starkare”
som fru X. En roll som hon tidig- are inte var
intresserad av, men som hon tog när uppsättningen av
Fröken Julie fick spelförbud strax före premiären. I ”Tribadernas natt” så repeteras August Strindbergs
pjäs ”Den starkare” på Dagmar- teatern i Köpenhamn.
Kvällens repetitioner är försenade och August Strindberg
ska komma på inspektion.
An Existentialist 'Miss Julie'
By Paul Levy Wall Street Journal, September 27, 2012
LONDON—The French have always had an affinity with
Strindberg's "Miss Julie." Though he wrote the play in
1888, the first performance in Sweden was 18 years later
in 1906, whereas there was a production in Paris in
1893. Now, director Frédéric Fisbach's 2011 Avignon
Festival staging of "Mademoiselle Julie" has come to the
Barbican (performances tonight and tomorrow), in French,
with English surtitles. "Miss Julie" is so regularly performed in translation
that it doesn't matter a bit, especially when the
stunning Juliette Binoche, whom we've seen frequently on
the London stage, takes the title role. The rangy,
disheveled Nicolas Bouchaud plays Jean, the civilized,
cultured valet to Julie's father, the Count. Though he
is affianced to Christine, the cook (Bénédicte Cerutti),
Julie toys with him, and destroys his prospects and her
own equilibrium and social standing by sleeping with
him. Mr. Fisbach updates the action, so that just outside the
kitchen where the drama takes place, at the servants'
Midsummer Night party, they are dancing to Joy Division
and Marvin Gaye. This of course means that the class
distinctions on which the plot turns no longer have
their Victorian meaning and power. Another explanation
and motivation have to be found for Julie and Jean's
simultaneously seducing and alienating each other.
August Strindberg is renowned internationally as a
founder of the modern European drama, notably as the
playwright of “Miss Julie,” but also of more
expressionistic plays such as “To Damascus, A Dream
Play” and “The Ghost Sonata.” In Sweden, his status
resembles Goethe’s in Germany—broadly acknowledged as
his homeland’s greatest writer. His literary oeuvre
extends far beyond his work for the theater. Aside from
more than 60 plays, Strindberg authored 18 novels, nine
autobiographies and three volumes of poetry. This does
not include his journalism and nearly 10,000 extant
letters. Strindberg was also, like Goethe, a prodigious polymath.
He was an adventurous and exhibited painter, as well as
an avid photographer. For periods, he was a full-time
chemist and alchemist who published scientific papers in
these fields. Under the influence of Ernst Haeckel’s
monism, he devoted much time and energy to proving
sulfur was not an element, and that the so-called
elements were transmutable. He claimed to have
discovered X-rays 10 years before Wilhelm Röntgen.
Believing colors were captured but hidden on
photographic plates, he experimented with alternative
photographic developers in hopes of revealing hues
latent in the emulsions. He played piano and guitar.
Seeking to break new tonal ground, he tinkered with
aleatory music by randomly un-tuning one or more strings
of his guitar. Sue Prideaux’s splendid “Strindberg: A Life” is not a
long book, and sets out not to record every jot and
tittle of Strindberg’s passage from birth to death, but
to limn a vivid portrait of its complex, iconoclastic,
often self-contradictory, ever brilliant subject,
written in lively—at times inspired—prose.
Den 9 oktober kommer August Strindbergs klassiska verk
Fröken Julie till Vara Konserthus. Ett drama om klass,
kön och tillhörighet. Nu i en omarbetad version av
regissören Björn Melander och skådespelare från Svenska
Teatern i Stockholm. Nu kommer August Strindbergs pjäs Fröken Julie till Vara
Konserthus. Fröken Julie är ett av hans mest spelade och
berömda verk. Den hade urpremiär i Köpenhamn 1889 och
spelades runt om i Europa innan den hade premiär i
Sverige och Lund 1906. ”Skandalös” och ”oanständig” var
omdömena då, ett år senare hade 134 stycken utsålda
föreställningar på Strindberg egen teater vid Norra
Bantorget gått och visat på dramats storhet. – Fröken Julie är den vackraste och grymmaste
kärleksaffären i dramatiken. En midsommarafton som
börjar med längtan och lust och slutar i död och
tragedi. Den unga ensemblen från Stockholm ger oss en
sensuell och innerlig Strindberg, säger Therese Finné
Holmberg, teaterproducent på Vara Konserthus.
Strindberg in London Das Metier der Schwerelosigkeit Juliette Binoche tanzt als Strindbergs Fräulein Julie in
London auf Französisch ins Desaster. Sie ist schwerelos
und schön, aber ihre Figur bleibt so verschwommen wie
die gesamte Aufführung.
Von Marion Löhndorf Neue Zürcher Zeitung, 25. September 2012
Als wär's gestern erst passiert, lässt Frédéric Fisbach
die Geschichte von der Gräfin und ihrem Diener spielen:
als Mär von zwei Königskindern, die, getrennt von
Klassenunterschieden, zueinander nicht kommen können.
Der Liebesrausch einer Mittsommernacht endet für
Strindbergs «Fräulein Julie» im Selbstmord aus
verletzter Standesehre. Fisbachs Inszenierung ignoriert
die historische Situation, aus der die Tragik sich
speist, und besteht auf einem Gegenwartstransfer.
Kulissen, Kleider und Musik sind zeitgenössisch und von
coolem Chic. Welches adlige Fräulein aber schnitte sich heute noch
aus dem bei Strindberg vorgegebenen Grund die Kehle
durch? Im Programmheft erklärt der französische
Regisseur, ihm sei es um die grossen Fragen wie Lust und
Liebe, das Gewicht der Herkunft, die Bedeutung von
Konventionen, das Bestreben, daraus auszubrechen, und um
die tiefe Verbindung von Wahrheit und Freiheit gegangen.
Vornehmlich aber sehe er Julie als lebenslustig und
freiheitsstrebend. All dies aber zeigt er nicht.
Theatre review: Ghost Sonata
proves elusive for Edmonton production
By Liz Nicholls Edmonton Journal September 25, 2012
EDMONTON - Black comedy comes in all forms, and
sometimes provides its own punchlines. I’ll never forget
the time a theatre director called me up to report, with
some surprise, that public response to his unique
theatrical series was unexpectedly tepid. His event? A
Strindberg Festival. At Christmas time. The Swedish playwright is a household name in bleak
visions of life. And his obsessions with human
corruption and guilt, and the illusion of earthly
appearances, fuel his increasingly strange late-period
forays into mysticism and non-realism. Strindberg is a
handful, to be sure — and a gilt-edged invitation to the
inventive director. Strindberg’s fellow Swede Ingmar
Bergman, for example, directed no fewer than four
different productions. The production of Strindberg’s mysterious 1907 chamber
piece The Ghost Sonata that opens the Studio Theatre
season is a tangible demonstration of what can go wrong
when an artlessly artsy, self-conscious jumble of visual
and aural images gets thrown onto the stage, in hopes
either that some of them will stick or, alternately,
that being bizarre and whimsical is enough.
August Strindberg Repertory Theatre
Presents Casper's Fat Tuesday, 10/26-11/17
Off Off Broadway World.Com 25.9 2012
From October 26 to November 17, August Strindberg
Repertory Theatre will present an innovative double-bill
of Strindberg's plays, "Casper's Fat Tuesday,"
translated by Jonathan Howard, and "The Stronger,"
translated by Robert Greer. The evening is a "sweet and
sour" pairing of one undiscovered play and a novel
adaptation of a more familiar one. Both translations are
world premieres. The plays will be directed by Robert
Greer, produced by the Strindberg Rep and the Pink Pig
Ballet in association with Theater Resources Unlimited,
and performed at Gene Frankel Theatre, 24 Bond Street.
Doppelpremiere Theater Basel: Strindberg und
Schiller eröffnen Spielzeit Ein Doppelpack zum Beginn: August Strindbergs „Ein
Traumspiel“ und Friedrich Schillers „Don Karlos“
eröffnen in Basel die Saison mit einem neuen
Leitungsteam.
Von Bettina Schulte Badische Zeitung, 24 September 2012
Ein Doppelpack zum Beginn. Das musste sein, das ging
nicht anders – denn der eine Regisseur ist ohne den
anderen nicht zu haben. Das Basler Schauspiel wird seit
dieser Spielzeit von einer Doppelspitze geleitet,
ergänzt durch den Chefdramaturgen Stefan Wigger. Und in
diesem Duo vermählen sich, wie schön und wie zeitgemäß,
die freie und die etablierte Theaterszene. Der gebürtige
Wiener Tomas Schweigen hat mit seinem Ensemble Far A Day
Cage am Stadttheater angedockt, an dem der gebürtige
Heidelberger Simon Solberg mit Stationen in Hannover und
Mannheim frei gearbeitet hat – in Basel hat er mit drei
(politischen) Produktionen (Schillers "Die Räuber",
Frischs "Graf Öderland", Ibsens "Der Volksfeind") eine
klare Handschrift entwickelt. Das unter Elias Perrig in
den sanften Schlaf gefallene Schauspiel wollen diese
beiden neu beleben – am Eröffnungswochenende der neuen
Saison ist ihnen das schon mal recht eindrücklich
geglückt.
Strindberg und Schiller am Theater Basel Mehr ist nicht immer besser Ab dieser Spielzeit wird das Schauspiel Basel von einem
Dreierteam geleitet. Zwei der Ko-Leiter haben nun die
Doppel-Eröffnung bestritten: Tomas Schweigen mit
Strindbergs «Traumspiel», Simon Solberg mit Schillers
«Don Karlos».
Von Andreas Klaeui Neue Zürcher Zeitung, 24. September 2012
Bevor das erste Wort fällt, noch im Dunkel, schiebt
einer der Schauspieler die letzte Kulissenwand zur
Seite: Auf die Tür! Der Anfang könnte nicht
programmatischer sein – fürs Schauspiel Basel, wo mit
dieser Saison ein neues Leitungsteam antritt, für die
Gruppe FarADayCage (FADC), die im Theater Residenz
nimmt, und für die Eröffnungsinszenierung selber, August
Strindbergs «Traumspiel», aus dem das Motiv der offenen
Tür – mit dem Geheimnis dahinter – gegriffen ist. Ein
Türöffner: Das ist diese Produktion in jeder Hinsicht.
Eine Charmeoffensive, mit der FADC sich dem Basler
Publikum vorstellt: So machen wir Theater! Der Traum als Spiel Und dies nicht grossspurig auf der Hauptbühne oder im
Schauspielhaus, sondern auf der Kleinen Bühne, die sich
im Theater Basel bescheiden im Treppenhaus versteckt.
Tomas Schweigen, der Regisseur und Spiritus Rector der
Gruppe, ist mit dem Regisseur Simon Solberg und dem
Dramaturgen Martin Wigger neu Ko-Leiter des Schauspiels.
Die Dreierleitung ist sozusagen Baselland zu
«verdanken»: Der Landkanton hat 2011 eine
Subventionserhöhung ans Theater abgelehnt, was Intendant
Georges Delnon zwang, eine Übergangslösung zu finden,
bis die finanziellen Verhältnisse klar sind. Dass die
Publikumsauslastung unter dem ehemaligen Schauspielchef
Elias Perrig ständig sank, hat die Sache nicht besser
gemacht – das neue Triumvirat ist nun vorderhand für
zwei Spielzeiten eingesetzt.
UK Review: Mademoiselle Julie, The Barbican Theatre ✭✭✭✭ Juliette Binoche stars in this modern-day production of
Strindberg’s 19th-century classic. David Havelick is
enthralled.
By David Havelick Fourth Wall Magazine, September 24, 2012
This updated version of August Stringberg’s 1888
naturalistic play is performed in French (with English
surtitles) rather than in the original Swedish. Director
Frédéric Fisbach allows the audience to play voyeur as a
night unfolds in the lives of three unstable and
powerful characters. Juliette Binoche, starring in the
title role, is both a delight and a terror – it is
precisely what the role calls for. Strindberg’s timeless
tragedy is a battle of the sexes, of the classes, of
values, of expectations, of power, of desires, of
conflicting truths. It opens with a Midsummer night party where Mademoiselle
Julie, the daughter of a wealthy count, is dancing with
her servants. The audience is looking through a glass
wall and the sounds are muffled; it is as if we are
spying on strangers. With modern music (Blondie at one
point) and a stark minimalist set, the stage is set for
a contemporary drama. Early on, it is clear that Mademoiselle Julie is drawn
to her father’s valet, an attraction that is both
against the rules and against norms. As the night of
love and hate ensues, the two move seamlessly between
dream and reality, honesty and lies, embraces and
violence.
Juliette Binoche: 'These tabloid
stories, it feels like being in a bad soap opera' The Oscar-winner on her return to the stage, working
with R-Patz, and her constant fight to preserve privacy
By Killian Fox The Observer, Sunday 23 September 2012
– You're in London playing the title role in Miss Julie
– or rather Mademoiselle Julie, a modern-day production
of the Strindberg play by Frédéric Fisbach. Aside from
being in French, is it much different from the original? – I hope it's different; when a text has been played
over and over, you hope to get a new view of it. When I
reread it, I was struck by how modern the play is, in
what it says about women and the consequences of
emancipation. However, the aristocratic side of the play
seemed a little old to me. I feel like the more
significant differences in France today are between
immigrants and non-immigrants. I thought it would be so
interesting if Jean [the servant with whom Julie, a
count's daughter, has an ill-fated love affair] was, for
example, a north African man dealing with a white woman. – Do you feel sympathy for Julie?
Swedish writer August Strindberg’s 1888 play, Fröken
Julie, is told here in a French translation by Terje
Sinding with English surtitles. Mademoiselle Julie is a tale of love, longing, need,
exploitation and hierarchies that, with the action
spanning a single night, sees the eponymous heroine fall
from grace. One Midsummer Eve party, a crazed Julie
(Juliette Binoche), having just separated from her
fiancé, sleeps with her valet Jean (Nicolas Bouchaud)
before conspiring to run away with him and start a new
life. As their emotions swing from one extreme to the
other, and they recall their own pasts and memories,
Jean’s fiancé Kristen (Benedicte Cerutti) also becomes
involved, while desperately trying to stay on the
straight and narrow.
By Ian Shuttleworth Financial Times, September 23, 2012
Although this is a problematic staging, it scores highly
in its portrayal of the dynamic between the central duo What is it about Miss Julie that makes directors so keen
to rebuild the fourth wall when staging it? In Katie
Mitchell’s deconstruction for the Berlin Schaubühne in
2010, Strindberg’s events could only reliably be watched
over a video link; now Frédéric Fisbach’s version, first
seen at last year’s Avignon Festival, places things
behind a glass wall, sometimes two. Surprisingly, Fisbach maintains (in a programme-essay
dialogue with himself) that what he is doing is opening
up the play. While it is true that he completes the
picture by putting a (locally cast) chorus upstage as
the servants of Julie’s father’s household, revelling
away on Midsummer’s Eve, and also that the glass is
gradually pushed aside, I found it immensely irksome and
anti-theatrical to be watching the crucial section of
Julie and Jean’s mutual seduction through two layers of
obstruction – three if you count the dancers.
By Stephanie Markham/Staff Reporter The Daily Eastern News, September 23, 2012
The force of a mother’s love and the conflicts between
women were the themes of two plays performed during the
weekend. The Department of Theatre Arts composed renditions of
two of Swedish playwright August Strindberg’s plays in
commemoration of the 100-year anniversary of his death. Students enacted “Mother Love” and “The Stronger” this
past weekend in the Black Box Theatre of the Doudna Fine
Arts Center. These plays are considered environmental theater because
the audience is brought into the scene. The supporting staff set the stage to resemble a resort
in St. Bart’s island for “Mother Love” and a bistro in
Havana, Cuba, for “The Stronger.” They placed tables on the stage surrounding the
actresses, which front-audience members could sit at,
and sold pastries and coffee outside. The “Strindberg Café” presentation began with “Mother
Love,” a 15-minute act featuring a girl’s struggle to
distance herself from an overbearing mother. The girl discovered that her mother has lied to and
manipulated her, and she had to deal with her
complicated feelings. Michelle Williams, a sophomore theatre arts major,
played the mother in the play. “I’m hoping that they perceived the mother as selfish
and mean, even though she cared,” Williams said.
Premiere am Theater Basel Alles neu, im Minimum aber alles
anders
Von Claude Bühler
Oneline Reports, 22. September 2012
Theater Basel: Kleine Bühne "Traumspiel" Von August Strindberg Regie: Tomas Schweigen Bühne: Stephan Weber Dramaturgie: Bettina Ehrlich Mit Philippe Graff, Jesse Imman, Vincent Leittersdorf,
Mareike Sedl, Cathrin Störmer, Vera von Gunten,
Silvester von Hösslin, Stephan Weber, Demian Wohler,
Tomas Schweigen
[...]
Es sollte ein "Doppelschlag" werden, so nannte es
Chefdramaturg Martin Wigger: Um 19 Uhr "Ein Traumspiel"
vom neuen Co-Schauspieldirektor Tomas Schweigen mit
seiner Truppe "Far a day cage" auf der Kleinen Bühne,
dann um 21.30 Uhr "Don Karlos" vom neuen
Co-Schauspieldirektor Simon Solberg im Schauspielhaus. Und in der Tat, wer sich diesen Eröffnungsabend des
Schauspiels am Theater Basel angetan hat, der weiss
jetzt ultimativ, dass alles neu, im Minimum aber alles
anders dort ist. Und wird! Denn der Generationenwechsel
vom bedächtigen Vorfünfzigjährigen Ex-Schauspielchef
Elias Perrig zu den jungen Wilden wird sich – davon bin
ich überzeugt – auch rasch auf das Durchschnittsalter im
Publikum übertragen. Vorbei ist in Basel vorerst die Zeit, da sich die
Regisseure noch darum foutierten, ob oder wie weit sie
sich Werktreue oder Dekonstruktion vorwerfen lassen
wollen. Solberg und Schweigen schreiben keck "von"
Schiller respektive "von" Strindberg – und erzählen
selbstbewusst und konsequent ihre ganz eigene Geschichte
aus dem Stoff. Und sie tun es mit schnellem Tempo.
UK Mademoiselle Julie (REVIEW): Juliette Binoche Stars In
Strindberg's Classic
By Matthew Tucker Huffington Post, 21/09/2012
"The writing in this play is worthy of all eras," says
director Frédéric Fisbach of August Strindberg's
Mademoiselle Julie, a tale of gender, class and
forbidden desire. Following a french tour of the play last year, Fisbach
brings his makeover of Strindberg's classic to the
Barbican. A drastic revamp in set design and costume
gives us clean polished worktop surfaces of a minimalist
21st century kitchen, fast-forwarding us a century from
the smoky servant room equivalent of the 1888 premiere
in Sweden. Celebrated french actress Juliette Binoche (The English
Patient, Chocolat) stars as Miss Julie, shimmying on
stage in a garish eye-catching gold sparkling dress,
rather than 19th century ball gown, hung loosely off one
shoulder.
Washington D.C., USA House of Sweden Hosts 'The Image of Strindberg'
By Espresso Cup The Georgetown Dish, September 21, 2012
Starting Saturday, September 22 and running through
December 2, 2012, the House of Sweden will be showing
The Image of Strindberg.
"I do not believe anyone will tire of me as I am very
versatile" - August Strindberg, 1875 One hundred years after his death, many different images
of this world-renowned dramatist and author remain:
images of the genius, the madman, the jealous man, the
woman hater, the anarchist, the vain man, the vagabond
and the brazen man. How do we remember Sweden's most famous writer and
dramatist? Is there a true image? See for yourself in
this photography exhibition curated by Maria Patomella. This exhibit is a collaboration with Fotografiska and
Strindberg Museum. For more information, contact Embassy of Sweden. Embassy of Sweden is located in the House of Sweden at
2900 K Street.
Finland Erotisk och frispråkig Strindberg i Alandica
Av Benita Mattsson-Eklund Åland 21.9.2012
-Nej, jag tycker inte att August Strindberg är en
mansschauvinist, säger Robert Liewendahl när en vecka
återstår till premiär på Teater Aladicas Strindbergpjäs
"Sista varningen". En uppsättning som är kopplat till
Strindbergsåret som pågår hela 2012.
TEATER Pjäsen, en av Strindbergs få komedier, var färdig
för premiär 1892, alltså under den tid när skilsmässan
från första frun Siri von Essen var aktuell. -Jag har ju läst mycket om och av Strindberg, inte minst
hans brevväxling, och visst handlar pjäsen om August och
Siri, säger Liewendahl. I pjäsen heter de Axel och Olga men det är en tunn
förklädnad. På lördag ska hela teatergruppen gå och lyssna på
litteraturprofessorn Ulf Olsson som under De svenska
historiedagarna på Åland pratar om hur bilden av
Strindberg uppstod och hur den påverkar oss.
By Jaime Lopez/Verge Editor The Daily Eastern News, September 20, 2012
“A Strindberg Café,” two short plays tucked into one
production, will become a night of revelations where
secrets will be unfolded. The two plays are short acts written by one of Sweden’s
most celebrated playwrights, August Strindberg. The acts are titled “Mother Love” and “The Stronger.”
The show starts at 7:30 p.m. Friday. In “Mother Love,” Daughter, the protagonist, is an
aspiring actress dealing with an overbearing mother,
named Mother, who never ceases to remind her of their
dependency for one another. Daughter wants to leave
Mother but always remains at her side. Chynna Miller, a sophomore theatre arts major and the
actress who plays Daughter, said her character lacks the
growth and maturity to actually separate herself from
her mother.
By Liz Nicholls Edmonton Journal, September 20, 2012
More than a century after it was written, The Ghost
Sonata by the death-centric Swedish playwright August
Strindberg remains one of the weirdest plays in the
repertoire. There’s nothing linear about it: characters
appear from an alternate reality, a kind of dream world.
Ghosts and vampires, and a mummy in a closet, for
heaven’s sake, populate the stage. The truth, the past,
the notion of identity itself which underpins the idea
of character, are all elusive. It’s more like a haunting
than a play. And more like music – Beethoven’s Ghost
Trio, for example, one of its inspirations – than a
drama. Beckett, Ionesco and his absurdist brethren … they all
owe something to this strange piece, which opens the
Studio Theatre tonight in a production directed by MFA
directing candidate Jessica Carmichael. Her cast
includes a cluster of top Edmonton actors, including Ian
Leung, Melissa Thingelstad, Laura Raboud, Richard Lam,
Marie Nychka, Mari Chartier, and Sereana Malani. The
Ghost Sonata opens the Studio season
The Ghost Sonata runs through Sept. 29 at the Timms
Centre for the Arts, at the U of A. The Ghost Sonata
opens the Studio seasonTickets: TIX on the Square
(780-420-1757, tixonthesquare.ca).
BWW Interviews: Julia Traber Talks MISS JULIE, Studio 101, Strindberg's
Legacy & Arts Impact On Politics
Broadway World, Thursday, September 20, 2012
Houston’s Theatre Community offers something for
everyone—ranging from the very modern and experimental
to the classics. Next week, on September 26, 2012
Classical Theatre Company will be opening MISS JULIE at
their new home, Studio 101 in the Spring Street Studios.
Director of MISS JULIE, Julia Traber and I recently
chatted about the show, Studio 101, August Strindberg’s
legacy, and the impact of arts on politics.
August Strindberg wrote MISS JULIE in 1888. What
challenges did you face making the show relevant to
modern audiences?
Julia Traber (JT): Well, we had a lot of challenges.
[Laughs] During the 1880s, especially in England,
Northern Europe, or even the United Sates, there was
this whole idea of the hierarchy of class that was a
dominant thing in society. Women did not have the right
to vote and the ability to divorce or to own property.
Teater Ett drömspel Text: August Strindberg Västmanlands teater, Västerås Regi: Kajsa Giertz, Sven Dahlberg (även scenografi). Musik: Andreas Kullberg. Medv: Karin Huldt, Bashkim Neziraj, Jesper Feldt, Sandra
Medina, Ulla Tylén, Ossi Niskala, Cicilia Sedvall, Bodil
Malmberg, Anders Larsson.
Jag klistrar, jag klistrar, säger pigan där hon kryper
på golvet utklädd till Moder Teresa. Hon försöker
ironiskt laga äktenskapet mellan Indras dotter och
Advokaten men kanhända också lappa ihop en havererad
uppsättning. Två veckor innan premiär fick nya teaterchefen Kajsa
Giertz ta över regin för ”Ett drömspel” på före detta
Teater Västmanland, som bytt namn för att understryka
ledarbytet på den anrika jugendscenen från 1915. Det är en mardröm att få ihop ett havererat projekt. Så
blir också iscensättningen närmast en bildsatt
uppläsning. Grundidén har varit att låta kultur- och
kändisikoner spela alla roller. Indras dotter är en
blond Marilyn som kommer från himmelen på en järnsäng.
Här irrar ett Frankensteins monster, en Hamlet med en
Napoleon och en Pippi Långstrump.
Den bortglömde August Strindberg August Strindberg skrev inte mycket poesi, och
betraktade diktandet mest som ett tidsfördriv. Inte
desto mindre innehåller hans tre diktsamlingar mycket
som är värt att återupptäcka.
Av Bo Gustavsson Författare. SvD 20 september 2012
I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd.
En orsak kan vara att han själv nedvärderade sin poesi.
Han betraktade diktandet som en Kleinkunst vid sidan av
romanen och dramat. Hans sista diktsamling bar den
signifikativa titeln ”Ordalek och småkonst”. Här antyds
att dikt är en lek med ord och ett oskyldigt
tidsfördriv. Men är det hela sanningen om poeten Strindberg? Poesi är
ju egentligen ingenting annat än en kreativ lek med ord,
vilket också Tomas Tranströmer påpekat i en intervju.
Det är en lek som samtidigt är ett sätt att tänka nytt
och fritt. Under sin livstid publicerade Strindberg tre
diktsamlingar: ”Dikter på vers och prosa” (1883),
”Sömngångarnätter på vakna dagar” (1884) och ”Ordalek
och småkonst” (1905). Det uppstod ett glapp på tjugo år
mellan de tidiga diktsamlingarna och den sista boken.
Därför är det inte så konstigt att hans lyrik
representerar olika perioder i författarskapet där det
avgörande brottet utgörs av infernokrisen. Före krisen
är han den radikale rebellen och ideologikritikern medan
han efter krisen blir esoteriker och centrallyriker. Strindbergs poesi från 1880-talet präglas av tidens
samhällsdebatt och hans polemiska temperament. Här är
han på sitt bästa stridshumör då han ger råsopar åt det
borgerliga etablissemanget. ”Vi ärvde era skulder och er
syfilis”, lyder en rad. I förordet till ”Dikter på vers
och prosa” säger Strindberg att han bryter mot
versreglerna eftersom han anser att hans ”tanke betyda
mer än en versfot eller ett rim”. Det låter som ett
program för fri vers men dikterna i boken håller sig
plikttroget till den bundna formen med några få
undantag.
August Strindberg är kanske allra mest känd som
författare. Men vad många kanske inte känner till är att han också
var en mycket framåtskridande fotograf. Nu öppnar en utställning med hans foton på Sundsvalls
museum.
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Han
räknas som bekant till en av våra största författare
genom tiderna, och till och med på hemsidan om
Strindbergsåret benämns han endast som författare. Med andra ord är det kanske inte så konstigt att det är
få som vet att Strindberg dessutom var en framstående
fotograf. Nu finns flera av hans bilder, och även bilder som
tagits på initiativ av Strindberg, att beskåda på en
utställning på Sundsvalls museum. Petter Österlund är den som sammanställt det hela. – Det som är så intressant med Strindberg är att han var
så pass tidig att han inte relaterade till någon annan
fotograf när han jobbade, säger han. Han menar att Strindberg hade haft en stor betydelse för
andra även som fotograf, om bara fler känt till hans
jobb. – Han hade haft betydelse för hela 1900-talets
fotografi, han låg säkert 30-40 år före sin tid, säger
Petter Österlund.
Utställningen är öppen till och med den 11 november.
South Africa Mistress-slave tale fails to stir soul
By Diane de Beer ToNight, September 18 2012
MIES JULIE Restitutions of Body and Soil Since The Bantu Land Act
No 27 of 1913 and The Immorality Act No 5 of 1927. Based
on August Strindberg’s Miss Julie. WRITTEN, ADAPTED AND DIRECTED BY: Yael Farber CAST: Hilda Cronje, Thoko Ntshinga, Bongile Mantsai,
Tandiwe Nofirst Lungisa SOUNDSCAPE: Daniel and Matthew Pencer VENUE: State Theatre’s Arena
UNTIL: October 7
A playwright and director who tells South African
stories that explore the psyche, Yael Farber is someone
who goes for the jugular. There’s no pussyfooting around
as she tackles issues that are seething just below the
surface. Cleverly she picks Miss Julie and, just shy of a century
after these laws came into force, she attaches the Land
Act of 1913 and the Immorality Act of 1927, to drive her
point home. In the past, Scandinavian and Russian plays were often
produced locally because of similarities such as a love
of the land, which paralleled the Afrikaner’s. Farber lunges into today’s world with much more clarity,
zooming in on a couple of young adults who have grown up
together but on opposite sides of the colour line in a
mistress-slave type of relationship so familiar in
apartheid SA. She sets the story now with none of the issues resolved.
Strindberg to be remembered after 100 years with student
performances
By Samantha McDaniel/Daily Editor The Daily Eastern News, September 18, 2012
This year marks the 100-year anniversary of the
playwright August Strindberg. To celebrate the life of Strindberg, the Theatre Arts
Department will be performing two of Strindberg’s
one-act plays, “Mother Love” and “The Stronger.” The plays will be performed at 7:30 p.m. Friday and
Saturday and 2 p.m. on Sunday in the Black Box Theatre
of the Doudna Fine Arts Center. The group will also be performing this show at 8 p.m.
Tuesday in the Armory Free Theatre at the University of
Illinois Urbana-Champaign. Chris Mitchell, the director of Strindberg Café, said
the two plays are some of Strindberg’s lesser know
plays, but still celebrate the playwright’s life. “This is a big year for Strindberg,” Mitchell said.
“There is kind of a world wide celebration of
Strindberg.” Mitchell said theaters across the world are doing
different things to commemorate Strindberg’s life.
Teater Till Damaskus Text: August Strindberg, Staffan Westerberg Uppsala stadsteater Regi: Martin Rosengardten. Scenografi: Staffan Westerberg. Medv: Staffan Westerberg, Maria Sundbom, Benjamin
Quigley (musik).
”Nu börjar det” står det skrivet på ridån av skrynkligt
papper. Fast egentligen bör det stå ”Nu slutar det”. Ty
det som utspelas på lilla scenen Ettan är inte bara en
omtolkning av en Strindbergstext utan också ett drömspel
om åldrandet. Om nedsläckningen av en liten farbror som
använder pjäsen ”Till Damaskus” som extra stödhjul för
en mycket glömsk hjärna. Staffan Westerberg, 78, är teaternaivist, konstnär och
poet – en lika självklar scenisk magiker som Bergman. En
slev där, en strumpa där och vips är hela pannkakan
världen begripen. Den här gången handlar pjäsen om en
åldrad gentleman som fått pippi på August. När
hemtjänsten kommer får hon vara Damen som leder gubben
genom livet. Han envisas med att vara Strindberg och
hjälpen ställer upp, hon gillar teater fast mestadels
drömmer hon om Indien som en Indras dotter. Scenbilden är en liten etta där allting plockas bort för
exekutiv auktion. Bakom sängen står en skylt med olika
destinationer: Luleå, nästa söndag, havet, Damaskus.
Till höger står skåpet med fyrväpplingen från ”Ett
drömspel”. Det där som är tomt, fyllt av en gigantisk
evighet. På sängen ligger mannen och är rädd. Staffan
Westerberg iscensätter sin egen dödsstund som ett sätt
att värja sig. Osynlig – eller ej – spelar Benjamin
Quigley under tiden psalmer, undergång eller
”Havsörnsvalsen”.
Swedish 'Strinberg’s World' at Beijing
Fringe Festival
ScandAsia, 17 September 2012
From today until 19 September, Swedish theatre company
Strindbergs Intima Teater is presenting their
“Strinberg’s World” play at the Beijing Fringe Festival.
Strindberg's World is a tribute to the famous Swedish
author August Strindberg. The play is about Strindberg
but also shows scenes from some of his most famous
plays. As part of the festival, the play will be
performed in Swedish with Chinese subtitles at Fengchao
Theatre. Established in 2008, Beijing Fringe Festival (BJFF) is
an annual theatre festival. This year Swedish dramaturge
in chief Mr. Magnus Florin from the Royal Dramatic
Theatre in Stockholm will come to Beijing and
participate in the Festival. He will give a lecture
called "Strindberg on stage now at Dramaten" at Penghao
Theatre on Friday September 21. He will also take part in a panel discussion on a dance
performance based on Strindberg's To Damascus together
with young Chinese director Dou Hui at art gallery UCCA
in 798 Arts District.
Digital Fristadshandbok, Strindberg 100 år, ALMA-priset 10
år samt barns och ungas läsning. Kulturrådet bjuder in till
en mängd spännande monterseminarier under bokmässan. Kulturrådet erbjuder också flera större seminarier: Fröken
Julie idag, En läsambassadörs första år, Tillgängligt
kulturliv och Från joller till frispråkighet – om barns rätt
till språkstimulans. I Kulturrådets monter kan du möta: Kennet Johansson GD
Kulturrådet, Anna Ekström GD Skolverket, Johan Unenge
läsambassadör, Ulf Stark författare, Tomas Lidman
litteraturutredare, Lars H Gustafsson barnläkare, Katarina
Mazetti författare, Ronny Ambjörnsson idéhistoriker, Mikael
Niemi författare, Kerstin Brunnberg ordförande Kulturrådet
och Gunilla Kindstrand journalist – och många fler.
Teaterlek på djupaste allvar RECENSION: Staffan Westerberg är tillbaka på Uppsala
stadsteater med en egensinnig tolkning av Strindbergs Till
Damaskus. John Sjögren ser två själsfränder förenas i unik
teaterpoesi.
Av John Sjögren UNT 2012-09-16
TEATER Till Damaskus – med rätt att flippa ur Av: August Strindberg och Staffan Westerberg, Regi: Martin
Rosengardten och ensemblen, Scenografi och kostym: Staffan
Westerberg, I rollerna: Staffan Westerberg, Maria Sundbom,
Benjamin Quigley. Uppsala stadsteater, Ettan
I all god teater finns alltid ett element av lek. Ja, vad är
egentligen teatern om inte en organiserad och ritualiserad
lek? Det finns få scenkonstnärer som så konsekvent lyckats
behålla den där barnsliga fascinationen inför teaterns
mirakulösa lekfullhet som Staffan Westerberg. Han är
teatersveriges yngsta 78-åring. Men Westerbergs lekar är
inte sällan svärtade med en rejäl dos tungsinne. Leken är,
precis som det med vingliga bokstäver står skrivet över
Ettans scen, ”inte bara på skoj”. För som sagt, teaterleken
har också drag av mirakel - den är transformativ. Likt
skådespelarens maskspel och förvandlingslekar kan teatern
förvandla och förhöja smärtan och sorgen till bild och
föreställning. Och plötsligt känns livet inte riktigt lika
tungt och ensamt längre. Det är just denna transformativa
katharsis som Westerberg är så fenomenal på att åstadkomma.
Han vet att leken blir meningsfull först när man genomför
den på djupaste allvar.
Av Ylva Lagercrantz Spindler SvD 16 september 2012
Teater Reflektioner kring naturalismen och kvinnan – ett
samtal Dramaten, Lejonkulan Idé och koncept: Nils Poletti, Markus
Granqvist, Lena Lindgren Regi: Nils Poletti. I rollerna: Sanna, Kicki Bramberg, Pierre Wilkner, Emma
Mehonic, Py Huss-Wallin Alexandra Chalupa, Ester Uddén,
Hampus Hallberg
En däven lukt av mjällig manchesterkavaj. Akademiskt
gubbslem i sega hostattacker som sakta sprider sig i
salongen och lägger en slöja av dimmiga spottpärlor över
publiken. En miljö så långt från infallsregissören Nils
Polettis initiala rock- och röklöften man bara kan komma. Vi befinner oss på ”De jämställdas kulturnatta” och ett
seminarium om August Strindberg. Men i stället för
intellektuella professorer i panelen möter vi dem som
Strindberg sade sig vilja nå med sina dramer: ”verklighetens
folk”. Här har vi motorcykelsnubben Kenneth, amatörartisten
Frasse och statistikern Mats, folk som har en helt vanlig
relation till nationalklenoden Strindberg i stil med ”läst
’Fröken Julie’ i skolan”. Under nittio minuter blir de korsförhörda om Strindbergs
alla sidor, inte minst den sexistiska. Och sexistiska blir
också svaren när Sanna Sundqvists obetalbara professor
Fransén med sin väsande, slemhostande skånska duperar
panelen att tycka saker om ”Strindburg” som de aldrig hade
vågat drömma om, stärkta av spriten som fått ersätta det
sedvanliga sunkiga seminariekaffet.
España El teatro amateur vuelve el domingo al López de Ayala
DigitalExtremadura, 14 septiembre 2012
Se representará pa obra "La señorita guardesa". Esta
actividad está organizada por la Federación de Asociaciones
de Teatro de Extremadura y patrocina la Consejería de
Educación y Cultura del Gobierno de Extremadura.
El domingo 16 de septiembre, a las 20.00 horas, en el teatro
López de Ayala se inicia la programación de la XVII Muestra
de Teatro Amateur de Extremadura. Se representará la obra La
señorita guardesa, basada en La Señortia Julia de
Strindberg, dirigida por Pedro Luís López Bellot. Está
interpretada por Mara Núñez, Pedro Luís López, Miguel Arias,
Inmaculada González y Diosela Arias del Grupo Jachas Teatro
de Torrejoncillo. Esta actividad está organizada por la Federación de
Asociaciones de Teatro de Extremadura y patrocina la
Consejería de Educación y Cultura del Gobierno de
Extremadura. Inspirada en “La Señorita Julia” de Strindberg Jachas Teatro
propone una historia de lucha, de amor, de sueños, de
poderes que superponen, yuxtaponen y anteponen intereses por
encima de los valores establecidos y el respeto. Todo puede
ocurrir en cualquier lugar; En la mente de cada uno lo
racional es una visión subjetiva, anclada en el deseo de
alcanzar metas alejadas de nuestra posición social. Julia
(hija del conde) decide quedarse en casa a pasar la noche de
San Juan con los criados en lugar de ir a celebrarla en
familia. Un baile inesperado con el mayordomo y la relación
que guarda éste con la cocinera, hilarán una historia entre
fogones que cambiarán el curso de sus vidas.
UK Binoche stars in Strindberg’s Mademoiselle Julie The hottest tickets in town this month are for the
Barbican’s blockbuster Mademoiselle Julie
By Russell Parton Hackney Citizen Friday 14 September 2012
Sweden’s greatest dramatist meets one of France’s most
celebrated actresses as Juliette Binoche plays Mademoiselle
Julie in a production of August Strindberg’s famous play
this month at the Barbican. Frederic Fishbach will direct the English sur-titled, French
language production during its ten night run. The classic nineteenth century play, often seen as a seminal
work at the crossroads of modern theatre, pits class and
social conventions against love and desire, asking questions
about gender, capitalism and the power structures between
men and women. Miss Julie is a wayward, independent, proto-feminist, whose
strong notions of her aristocratic lineage give way to her
desire for Jean, a servant who seems equally infatuated with
her.
México Festival de Teatro Alternativo ofrece “Acreedores” de
Strindberg
Rotativo jueves 13 de septiembre de 2012, (Notimex)
México, 13 Sep. (Notimex).- La intriga, manipulación,
mentira y miedo que se pueden vivir en una relación de
pareja, con un tercero en discordia, son abordados en la
puesta en escena “Acreedores”, del dramaturgo sueco August
Strindberg, bajo la dirección de Fernando Reyes, que a cargo
de la compañía Sobredosis, ofreció una función única en el
Foro del Tejedor, de esta capital. La obra, que forma parte del Festival de Teatro Alternativo
del Foro, plasma hasta dónde un hombre puede sembrar la duda
en un esposo para desconfiar de su esposa y crear
desconfianza entre ellos hasta destruir la relación.
Strindberg i utflippad form Staffan Westerberg har gått in som medförfattare till pjäsen
Till Damaskus. "Jag tycker om att arbeta med döden", säger
han till UNT.
Av: Ellinor Skagegård UNT 2012-09-13
Hela scenen är inslagen i brunt omslagspapper, ett brustet
timglas ligger i ett hörn, det hörs vågskvalp och måsskrin.
Fantasin har fått skena fritt, både när det gäller manus och
dekor. På fredag är det premiär och nog ligger det en viss
förväntan i luften. - Det känns jättekul. Men också som att gå emot sin egen
död, eller födelse beroende på hur mottagandet blir, säger
Staffan Westerberg som spelar Den Okände.
By Toby Zinman The Philadelphia Inquirer September 12, 2012
Just when I thought I knew Strindberg, the great modernist
author of Miss Julie and The Father, Philadelphia Artists’
Collective gives us a revelatory production of his rarely
performed Creditors; Charlotte Northeast’s directorial debut
is nothing short of dazzling. Of course, she does have a
remarkable trio of fine actors to work with. This riveting old-fashioned drama is built on Strindberg’s
profound belief that the battle of the sexes is a war to the
death. It begins with two men talking: Adolph (Dan Hodge) is
ill and desperate: a painter who has lost faith in painting,
he has been emasculated by his novelist wife, Tekla (Krista
Apple), and his marriage is foundering, mired in suspicion
and jealousy and distorted by power struggles. Gustav (Damon
Bonetti), a mysterious smooth talker, manipulates the
conversation, advising Adolph to assert himself and “husband
your masculinity.” The performances are breathtakingly nuanced, sculpted with
subtlety and passion -- Hodge and Apple and Bonetti are
absolutely embedded in their roles. And the venue is
perfect; the upstairs reading room of the Franklin Inn Club
suggests the past, a world of books and grandfather clocks
and ascots and long skirts, where dangerous obsessions roil
under a civilized surface. Strindberg based this play on his own life – his disastrous
marriage to Siri von Essen, a famous actress who was
formerly married to a baron, and whom he accused publicly of
trying to poison him, of being a lesbian, of bearing
illegitimate children and trying to have him committed -- a
spectacular combo of paranoia, passionate love and
self-ridicule. This biographical juiciness has another layer: Apple and
Hodge are a couple, as are Bonetti and Northeast. What fun
they must be having with this vicious, brilliant play, which
may well be the star of this year’s Fringe.
Philadelphia Artists’ Collective at the Franklin Inn Club,
205 S. Camac St. Through 9/23. $25.
Teatro Nacional recuerda a Strindberg
con la obra El Pelícano
AVN, Caracas, 12 Sep 2012
- Desde este viernes 14 hasta el domingo 23, el escritor y
poeta sueco August Strindberg será recordado en el Teatro
Nacional, ubicado en la avenida Lecuna, en Caracas, con la
puesta en escena de El Pelícano, una de sus obras más
representativas, que estará a cargo de la agrupación Teatro
del Encuentro. Una nota de prensa informa que la obra, que se ofrecerá los
fines de semana desde la 6:00 de la tarde, narra la historia
del falso icono de la madre consagrada y expone la
fragilidad humana ante la ausencia de la figura de la madre,
así como los casos cuando la progenitora produce daños
irreparables a sus hijos al abusar de su condición
matriarcal.
Av Cecilia Christner Riad ur Forskning & Framsteg 8/2012.
På Drottninggatans backkrön i Stockholm ligger Forskning &
Framstegs redaktion. Att flytta hit var att beträda
historiska marker. Här låg Stockholms högskola i
begynnelsen, runt om i husen var de olika institutionerna
inhysta. Och snett emot ligger Blå tornet, där August Strindberg
bodde sina sista fyra år i livet. Hans hem är nu ett
välbesökt museum. Med anledning av 100-årsminnet av Strindbergs död har museet
gett ut en liten bok om hans liv i Blå tornet. Den är rolig
och fantasieggande för alla som är intresserade av
Strindberg och hans Stockholm, som ett komplement till
själva museet. August Strindberg flyttade till Blå tornet när hans tredje
hustru Harriet Bosse gifte om sig. Då lämnade han det som
hade varit deras gemensamma hem vid Karlaplan och började på
nytt i ett ”enklingssäte” på Drottninggatan 85. Det blev
slutet på hans långa bostadskarriär.
Riksteatern Helkväll på teatern: Strindbergs Dödsdansen & nyskrivna Vi
har det bra på Sverigeturné
Pressmeddelande 12 sep, 2012
En klassiker och en nyskriven pjäs som tillsammans bildar en
helkväll på teatern. Det är receptet när regissören Dritëro
Kasapi i höst sätter upp August Strindbergs klassiker
Dödsdansen och Camilla Blomqvists nyskrivna Vi har det bra
som två akter i en föreställning. I samarbete med Smålands
Musik och Teater. Premiär och urpremiär i Handen den 27
september.
För mer information och intervjuförfrågningar kontakta
gärna: Mimmi Fristorp Fagerholm, pressansvarig Riksteatern 08-53199354
mimmi.fristorp@riksteatern.se
Unga ska lockas att läsa Strindberg
Av Kjell-Ove Cederqvist Dagbladet 11 september 2012
Att läsa August Strindberg är kanske inte det första valet
en ung bokläsare gör. Även om han är en av våra stora
litterära profiler, så väljer unga att läsa modern
litteratur. De gamla mästarna, Selma Lagerlöf, August
Strindberg, Verner von Heidenstam med flera låter ”för
gammalt”. Men vi är inne i det så kallade Strindbergåret. Och det är
ett år då det också görs ansträngningar för att locka unga
att läsa August Strindberg. En sajt på internet har skapats,
etthalvark.se och sajten strindberg2012.se Unga ska lockas att gå in på dessa hemsidor för att bekanta
sig med Strindberg, som alltid är aktuell. Det pågår
ständigt en forskning om och kring denne författare, vilken
även var en duktig målande konstnär. I vår tid läser unga, ja, även äldre läsare, den moderna
litteraturen. Jan Guilliou, P O Enquist, Kerstin Ekman,
Henning Mankell, Håkan Nesser och andra svenska författare
är vad som lockar läsarna. Det är naturligt att vi följer
dagens författare. Men ibland hittar man en äldre bok, det kan exempelvis vara
en deckare av Stieg Trenter, skriven på 1960-talet, som kan
vara väl så trevlig att läsa som en av dagens deckare. Unga
som växer upp i ett hem och som får intresse för att läsa
har kanske turen att ha en morfar eller farmor som har
bokhyllor med litteratur från några årtionden tillbaka.
Varför inte kolla igenom hyllorna och prova på att läsa
någon av de litet äldre böckerna? En Jolo, en Birger Norman,
en Moa Martinson och så vidare kan ge god
läsarunderhållning.
Presentarán mañana “Acreedores”,
función única en el Foro del Tejedor
Milenio 11 Septiembre 2012
La puesta en escena está a cargo de la compañía
“Sobredosis”, del director Fernando Reyes y se exhibirá en
el marco del Festival de Teatro Alternativo.
México • La historia de un pintor convertido en escultor, y
su esposa, escritora, se ve turbada ante la aparición de un
misterioso personaje que, con su arte en el manejo de la
palabra, se introduce dentro de la relación de la pareja,
así es la obra “Acreedores”, que presentará mañana función
única en el Foro del Tejedor. La puesta en escena, escrita por el dramaturgo sueco August
Strindbert (1849-1912), está a cargo de la compañía
Sobredosis, encabezada por el director Fernando Reyes y se
representará en el marco del Festival de Teatro Alternativo,
informaron los productores. En “Acreedores” se ve afectada la relación de una pareja
ante la llegada de una figura misteriosa que se involucra en
la relación, cuando su mujer está fuera, el extraño
aprovecha para convertirse en el mejor amigo del marido, a
escondidas de ella, consiguiendo torturarlo con sus propias
dudas sobre su rol como artista y esposo.
El Teatro Nacional abre el telón este viernes 14 de
septiembre para recibir en sus tablas a una de las piezas
más importantes del teatro universal: El Pelícano, de August
Strindberg, bajo la dirección de José Jesús González y la
producción del Teatro del Encuentro y CT producciones
quienes se sumergen en la historia para ofrecernos una nueva
lectura en paralelo con la vida del autor. La obra con
entrada de Bs. 20,00 podrá ser disfrutada por únicas 6
funciones desde el 14 al 23 de septiembre. Funciones
viernes, sábados y domingos a las 6:00 pm. En el marco de la conmemoración de los cien años de la
muerte de Strindberg, “El Pelícano” una de sus piezas más
relevantes, magistralmente escrita, revive para ofrecernos
el falso ícono de “una madre consagrada a sus hijos”. El
titulo mismo es un sarcasmo; se dice que alimenta a sus
crías con la comida almacenada en su estómago, les
proporciona de alimento la sangre de su pecho y se sacrifica
por ellos.
Sex i telefon med Strindberg ”Fröken Julie – the Musical” får generade familjer att lämna
salongen
Av Jenny Teleman Aftonbladet 2012-09-10
En familj med dotter i mellanstadieåldern tackar diskret för
sig och lämnar salongen när Jean och Julie provar lite hest
telefonssex i varsin mikrofon vinglande på varsin
balansplatta. Då missar de precis den stora scenen med den
itusågade damen. Fröken Julie – the Musical som just nu gästspelar på
Dramatens lilla scen är inte något för musikalintresserade
elvaåringar som samtidigt kan få sin första upplevelse av
Strindberg, det kan sägas direkt.
Teater Fröken Julie – The musical Text: August Strindberg
Regi: Charlotte Engelkes Dramaten&, Lilla scenen Musik:
Johan Berke Skulpturer: Martin Jämtlid Medv: Charlotte
Engelkes och Andreas Rothlin Svensson
Charlotte Engelkes är en urkraft. Hon hoppar över tvivel,
gränser och behärskning. Engelkes kliver rakt genom alla
typer av förbud och tabun. Hon är ett rödhårigt utropstecken
som går som en vass kniv genom allt hon ger sig på med sin
blandning av performancekonst, burlesk och dans. Först och främst är Charlotte Engelkes dock surrealist –
vilket hon bevisar med sin musikalversion av ”Fröken Julie”.
90 minuter brechtiansk dekonstruktion, avklädning och ett
slut där hon utan ironi påstår att sann kärlek kan läka och
lösa allting. Just det är nog i dag det mest sensationella
av allt, sagt av en superlång valkyria som bokstavligen ser
ner på alla män. Scenen är rent freudiansk, liksom inledningen. Fem
falloslika skulpturer som illustrerar majstången – och mer.
Mycket Freud blir det iscensättningen igenom, och lika
mycket skojigt realistiska sexskildringar. Engelkes är
aldrig blyg.
I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En
orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare
och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak
kan vara att han själv nedvärderade sin poesi. Han
betraktade diktandet som en Kleinkunst vid sidan av romanen
och dramat. Hans sista diktsamling har den signifikativa
titeln Ordalek och småkonst. Här antyds att dikt är en lek
med ord och ett oskyldigt tidsfördriv. Men är det hela
sanningen om poeten Strindberg? Poesi är ju egentligen
ingenting annat än en kreativ lek med ord, vilket också
Tomas Tranströmer påpekat i en intervju. Det är en lek som
samtidigt är ett sätt att tänka nytt och fritt. Under sin livstid publicerade Strindberg tre diktsamlingar:
Dikter på vers och prosa (1883), Sömngångarnätter på vakna
dagar (1884) och Ordalek och småkonst (1905). Det uppstod
ett glapp på tjugo år mellan de tidiga diktsamlingarna och
den sista boken. Under denna period ägnade sig Strindberg åt
romanskrivandet och dramatiken. Inte minst upptogs hans tid
och energi av infernokrisen som på många sätt förändrade
hans författarskap. Diktsamlingarna från 1980-talet präglas av tidens
samhällsdebatt och Strindbergs polemiska temperament. Här är
han på sitt bästa stridshumör då han ger råsopar åt den
svenska idealismen och kälkborgerligheten. ”Vi ärvde era
skulder och er syfilis”, lyder en rad. I förordet till
Dikter på vers och prosa säger Strindberg att han bryter mot
versreglerna eftersom han anser att hans ”tanke betyda mer
än en versfot eller ett rim”. Det låter som ett program för
fri vers men dikterna i boken håller sig plikttroget till
den bundna formen med några få undantag.
Kulturredaktionens kulturnätter Programmet består av flera hundra punkter. UNT:s
kulturredaktion delar med sig av hur de lägger upp sin
drömkulturnatt.
UNT 2012-09-08
[...] Maria Nyström, kulturreporter: För den som ännu inte bestämt sig för vad den vill se ur
höstens teaterrepertoar erbjuder Uppsala stadsteater
smakprover på flera av sina föreställningar under
kulturnatten. Det blir öppna repetitioner av Dracula,
Strindbergs Till Damaskus med fantastiska Staffan Westerberg
och av den tragikomiska I huvudet på Susan G. För den som
vill ha en rejälare bit visas också föreställningen Simone
de Beauvoir i sin helhet. Det är en pjäs som också är ett
slags avsked av teaterns Viveca Dahlén som snart går i
pension. Även på Reginateatern avlöser föreställningarna varandra.
Här spelas bland annat improvisationsteater med Teater Prego
där publiken har möjlighet att påverka föreställningen. Som säkert ingen undgått pågår ett Strindbergsår. På
Stadsbibliotekets innergård framförs ungdomsalstret I Rom,
den första pjäs av Strindberg som spelades offentligt och
tillika en sällan spelad pjäs. Så det gäller att passa på
att se denna ”brottning” mellan faderslydnad och önskan om
att bli konstnär. Riktigt rörande och en mycket poetisk föreställning är
Teater Blancas Resenärerna. En diktkabaré som blev en riktig
teatersnackis i våras och som har nypremiär under
kulturnatten. [...]
En och annan som patrullerade utanför Linnégatanrestaurangen
Bitter, i somras kanske upptäckte den uteserveringsuppbyggda
Hemingway-hyllningen på utsidan – med tillhörande inslag av
mojito och Fidel Castro? Den litterära trenden har även nått Avenyn där
Yaki-da-ägarna uppenbarligen har läst Inferno (jobbig
läsning, lovar) och bankat ihop en absint-bar, illustrerat
med August Strindberg-motiv. I fråga om timing får nog Nobellitteraturpriset gå till
Yaki-da ändå med motiveringen: ”Då de har prickat in det
officiella Strindbergsåret som firas i år, hundra år efter
hans död. En galen Hemingway sköt ju sig själv långt efter,
1961.”
Cutting Ball Theater opens 14th season with Strindberg Cycle This will be the first time all five of Strindberg’s Chamber
Plays will be performed together in repertory in any
language. Strindberg Cycle is the final offering in Cutting
Ball’s year-long programming celebrating the centennial of
Strindberg’s death.
By Monica Turner Stark Insider 09.06.2012
This just in. Cutting Ball Theater has announced it will
opens its 14th season with Strindberg Cycle: The Chamber
Plays in Rep (October 12-November 18) a festival of August
Strindberg’s five Chamber Plays in new translations by Paul
Walsh. This will be the first time all five of Strindberg’s Chamber
Plays will be performed together in repertory in any
language. Strindberg Cycle is the final offering in Cutting
Ball’s year-long programming celebrating the centennial of
Strindberg’s death, which honored the playwright’s vast
career throughout 2012 with symposiums, lectures, and staged
readings of his works. The Chamber Plays are THE GHOST SONATA, THE PELICAN, THE
BLACK GLOVE, STORM, and BURNED HOUSE. In addition to regular
performances, Strindberg Cycle also provides audiences with
an opportunity to see the plays performed separately, as
well as in a “Chamber Play Marathon” of all five shows in
one day.
Av Philip Teir, kulturchef Hufvudstadsbladet 7.9.2012
[...] GILLA: ”Varmed skrämmer religionen? Osalighet och eviga
straff för dem som icke lyda överklassen”. Vem behöver
Twitter när man kan läsa 140-teckens sarkasmer av
Strindberg? Här i den återutgivna pamfletten ”Lilla Katekes
för underklassen” (Karneval, 2012). [...]
Nils Poletti låter jämställdisterna komma till tals
Pressmeddelande, Dramaten 7 sep, 2012
Snart är det dags för den första av höstens fyra premiärer i
projektet Satans Strindberg, med Nils Poletti som regissör.
Reflektioner kring naturalismen och kvinnan – ett samtal är
en föreställning om Strindbergs teatersyn, förenat med
reflektioner om kvinnan, jämställdhet, partnerskap och om
att skaffa barn. – I Satans och Strindbergs namn börjar vi hösten med att
bjuda in "Jämställdisterna" till Lejonkulan för att äntligen
få höra deras åsikter om samhället, Strindberg och det
rådande matriarkatet! säger Nils Poletti. – Är du trött på eller kränkt av dessa massproducerade
feministtolkningarna av Strindbergs verk? Då rekommenderas
ett besök på Dramaten! Här talar vanliga reflekterande män
om hur det är, hur det var och hur det borde bli! För den
sanna jämställdheten och med respekt för Strindberg. Satans Strindberg är en serie snabba och experimentella
produktioner. 2012 har några regissörer och skådespelare
fått fria tyglar att utforska August Strindberg på
Lejonkulans scen. Under våren har Malin Stenberg och Magnus
Roosman gjort produktioner med snabbt, oväntat och drastiskt
som ledord. Under hösten är det Nils Polettis tur, och
förutom att låta jämställdisterna komma till tals blir det
även vikingar, wrestling och metal på Lejonkulans scen under
hösten.
I rollerna Sanna Sundqvist, Kicki Bramberg, Pierre Wilkner,
Emma Mehonic, Py Huss-Wallin, Alexandra Chalupa, Ester
Uddén, Hampus Hallberg Regi Nils Poletti Scenografi och ljus Markus Granqvist Kostym Lena Lindgren Peruk och mask Peter Westerberg, Anne-Charlotte Reinhold
Premiär 13 september, Lejonkulan
För mer information: Vikarierande presschef Christina Bjerkander Kontor 08-665 61 47 Mobiltelefon 070-3726147 E-post
christina.bjerkander@dramaten.se
När en pjäs ska sättas upp krävs regi och scenografi som
samspelar. Det har Robert Liewendahl och Eva-jo Hancock
arbetat för i teateruppsättningen av Strindbergs Första
varningen. -Vi har olika verktyg men en vision.
TEATER August Strindbergs tanke med pjäsen Första varningen
var att den skulle utspela sig på en intim scen. Och det gör
den. Eva-Jo Hancock och Robert Liewendahl sitter på kanten till
det som närmast kan likna ett podium, som i stort sett utgör
hela scenen. Bredvid dem tornar en stor säng upp sig. Det är
där som merparten av berättelsen utspelar sig. I alla fall i
Liewendahls och Hancocks tolkning. Det är första gången Eva-Jo gör en scenografi på Åland och
första gången de samarbetar. Robert brukar anlita olika
scenografer. -För att få förnyelse och något nytt så att man inte fastnar
i gamla fotspår. Pjäsen är en av Strindbergs få, eller kanske enda, komedier.
Den har förstås en annan underton och handlar mycket om
relationer och konventioner. Strindberg själv är huvudrollen
och han är svartsjuk på sin fru som är en mycket
framgångsrik sångerska. Samtidigt uppvaktas han flitigt
själv av en baronessa och av hennes unga dotter. Därav
passar sängen ypperligt som rekvisita, konstaterar Robert.
Läs mer:
4 x kulturnatten UNT:s Ellinor Skagegård väljer sina favoriter ur
Kulturnattens omfattande program.
Av Ellinor Skagegård UNT 2012-09-07
[...] Strindberg Uppläsning Ofvandahls, Lördag. August Strindberg sägs vara en kvinnohatare. Men
varför var det då så många kvinnor som föll för honom? På
kulturnatten bjuder teatergruppen Tio Fötter in till läsning
av brev mellan Strindberg och Siri von Essen, de kanske mest
kända av alla svenska kärleksbrev. [...]
Av Per-Åke Westerlund Offensiv Nr: 1015, 6 September 2012
Teorierna om Strindbergs person och idéer har varierat genom
åren, med författaren själv som en huvudkälla. ”Strindberg
har för varje fas av sitt liv bestämt hur han skall
uppfattas, givit sig själv namn och karaktär. En stor del av
hans författarskap uppfattas som självbiografisk – ofta med
orätt”, konstaterar Olof Lagercrantz i sin klassiska
biografi från 1979, hundra år efter Röda rummet. Årets stora Strindbergsbiografi är skriven av Björn Meidal,
som ansvarat för utgivningen av Strindbergs brev: ”I de över
10 000 breven följde jag hans liv dag för dag. Breven är
inte heller tillförlitliga, men innehåller alltid
ögonblicksbilder, positionsbestämningar och reaktioner på
det ständigt pockande nuets krav.” Tydliga exempel är de många brev där Strindberg skriver att
han är nära att ta sitt liv, alltid bär en laddad pistol på
sig, för att i nästa brev samma dag skriva om det vackra
vädret och sin goda sinnesstämning. Åsikter och påståenden
måste inte tillhöra författaren, utan bestå av iakttagelser
eller vara litterära experiment.
Das Cullberg Ballet, ein Schriftsteller, zwei Tanzstücke:
"The Strindberg Project"
Was Goethe den Deutschen, das ist August Strindberg den
Schweden: ein literarischer Gigant von Weltruhm, dem anderen
Geschlecht aufs Äußerste zugetan - wenn es beim berüchtigten
Frauenfeind Strindberg auch mehr in Hass war, denn in Liebe. Zum 100. Todestag des Schriftstellers bat das schwedische
Cullberg Ballet den Choreografen Tilman O'Donnell und die
Regisseurin Melanie Mederlind zur jeweiligen
Auseinandersetzung mit dem großen alten Herrn der
schwedischen Literatur. In St. Pölten ist "The Strindberg Project" nun als
Österreich-Premiere zu sehen. Tilman O'Donnell setzt sich in
"August did not have what is commonly considered good taste
as far as furniture is con cerned" mit Strindbergs Status
als Ikone auseinander.
España Javier Monzó acude al Festival Revueltas con 'La señorita
Julia'
Por J. L. Pérez | Pinoso La Verdad 05.09.12
El director pinosero Javier Monzó participará en el mes de
octubre en el Festival Revueltas, en el estado mexicano de
Durango, con la adaptación que ha realizado de la obra del
escritor y dramaturgo sueco August Strindberg 'La señorita
Julia'. Ambientada en 1950, cuenta la historia de las
diferencias de clases sociales en una rica hacienda a la
cual llegan dos exiliados españoles. El proyecto de la obra se gestó hace dos años, cuando la
actriz mexicana Silvia Romero, a la cual conoció Monzó hace
seis años, le propuso adaptar la obra y presentarla al
festival. Monzó aceptó la propuesta. La obra, con una duración de 80 minutos cuenta con tres
personajes interpretados por la propia Silvia Romero y los
alicantinos Pascual Carbonell y Mariló Poch, que durante las
últimas semanas han ensayado a un ritmo frenético para la
puesta a punto de la obra que se representará del 15 al 20
de octubre en cuatro ciudades diferentes del estado de
Durango. En España se representará en los meses de enero y
febrero del 2013.
Uppsala Riksteaterförening Strindberg på Kulturnatten inleder Riksteaterhösten
Mynewsdesk 2012-09-04
På Kulturnatten, utomhus vid Stadsbibliotekets innergård,
framförs I Rom - den första pjäsen av Strindberg som
spelades offentligt. I dramat brottas Thorvaldsen med frågan om han ska stanna
kvar i Rom och verka som konstnär eller lyda sin far och åka
tillbaka till Danmark. Är hans konstnärskap en kallelse och
isåfall från Gud? – Pjäsen innehåller en hel del svåra ord och uttryck.
Samtidigt är det en del av charmen med detta ungdomsalster.
För charm är just något man måste säga att pjäsen har.
Tanken är att presentera dramat såsom det en gång skrevs för
142 år sedan, säger Kenneth Nygård, regissör.
Samhällsengagemang från Riksteatern Höstens teaterutbud i Uppsala beskrevs i UNT som att
Stadsteatern är ovanligt publiktillvänd och att
Reginateatern ger det komiska ovanligt stort utrymme.
Folkrörelsen Riksteatern bidrar med Carl-Einar Häckner, men
också inlägg om indisk surrogatbabyindustri, Fröken Julie
för döva och stand-up enbart på finska. – Uppsala Riksteaterförening vill komplettera utbudet från
de etablerade institutionerna. Vi duckar inte för det som är
komplext och svårsålt och nöjer oss inte förrän Uppsala får
den mångfald som en storstad förtjänar, säger Johan Åhrgren,
föreningens ordförande.
Riksteatern arrangerar också scenkonst genom lokala
föreningar i Enköping, Heby, Tierp och Östhammar. Se utbudet
i hela länet. Riksteaterhösten i Uppsala, bl a. * 8 september: I Rom. Utomhusteater vid Stadsbiblioteket med
Gamla stans teatersällskap. Två föreställningar, kl. 14 och
17. Fritt inträde! * 29 oktober: Fröken Julie, Reginateatern. I Bernard
Cauchard nyskapande regi möter teckenspråk kroppsspråk,
koreografiska inslag och musik i en mycket visuell
föreställning för både döva och hörande.
Mer information Uppsala Riksteaterförening: riksteatern.se/uppsala Johan Åhrgren, Uppsala Riksteaterförening: 0707-693907 Kenneth Nygård, regissör för I Rom: 070-421 72 07
Alla Stockholms elever erbjuds nu att läsa, lyssna och jobba
med August Strindbergs novell ”Ett halvt ark papper” via
webbplatsen
http://etthalvtarkpapper.se. Här finns kulturarv,
kultur, språk, historia, pedagogik och digital teknik i skön
harmoni. Novellen har med hjälp av stadens modersmålslärare
översatts till 25 språk och lästs in på 35 språk, bland
annat armeniska, bokmål, romani och isländska. Skådespelaren
Johan Rabaeus läser den på svenska, engelska och franska.
Det går även att ta del av novellen på teckenspråk. Tidigare
fanns ”Ett halvt ark papper” åtkomlig på tio språk i
Sverige. – Vi ger alla stadens elever tillgång till ett av
Strindbergs verk. Det är unikt att elever, oavsett ålder får
samma material att arbeta med. Vi hoppas att satsningen ska
ge både lärare och elever en mer nyanserad bild av
allkonstnären Strindberg. Dessutom vill vi slå ett slag för
ökad språkanvändning, utnyttjande av digitala möjligheter
och ett varierat arbetssätt i klassrummet, säger Lotta
Edholm (FP), skolborgarråd. – Det ger oss också möjlighet att se bakåt, att se
historien. Mitt uppdrag är att sätta tänderna i de här gamla
klassikerna, bringa liv i dem så att andra, särskilt
ungdomar får möjlighet att upptäcka vårt klassikerarv, hur
jävla underbart det är!, säger skådespelaren Johan Rabaeus
som har bidragit med inläsningar av Strindbergsnovellen på
svenska, engelska och franska. – Det var kul och spännande att översätta en så känd
författares verk. Jag fick verkligen tänka till flera gånger
då en del ord inte finns att direktöversätta till romska,
säger Jonny Ivanovitch, modersmålslärare i romani som har
sett till att novellen blivit översatt och inläst på romska
för första gången.
Fakta Med utgångspunkt från den 37 rader långa novellen erbjuds
lektionsunderlag i svenska för mer än en termin. Där finns
lärarhandledningar med tips på upplägg för eget skapande i
de olika årskurserna, till exempel genom blogg, film, dikt
och musik.
Eleverna kan under hela höstterminen lägga in egna arbeten
på webbplatsen som fungerar lika bra att läsa på mobil och
surfplatta. Där finns också en kort animerad film om
Strindbergs liv för de yngsta eleverna och poeten Lars
Gustavssons parafras på Ett halvt ark papper, ”Omkostnader i
rörelsen”.
Pinoso salta a las tablas en México El director y autor teatral pinosero Xavier Monzó monta La
señorita Julia de Strindberg con dos actores alicantinos y
una actriz mexicana para participar en el Festival Revueltas
el 15 de octubre
Informacion, Martes 04 de septiembre de 2012
Teatro. Xavier Monzó realizó la versión y asumió la
dirección. El Festival Revueltas de México se entusiasmó con
el proyecto y subvencionó a la actriz principal. El
Ayuntamiento de Pinoso apoyó la propuesta. De esta manera,
La señorita Julia, de Strindberg, dará el salto de Alicante
a las tablas mexicanas. El estreno será el 15 de octubre.
CRISTINA MARTÍNEZ Los ensayos dieron comienzo el pasado 12 de agosto y, en un
tiempo récord, La señorita Julia está lista para viajar
hasta México, donde se subirá por primera vez a las tablas
en el Festival Revueltas del estado de Durango. Buena culpa
de ello la tiene Xavier Monzó y su admiración por esta obra
del dramaturgo sueco August Strindberg. El director y autor
pinosero ya visitó en dos ocasiones el encuentro mexicano,
pero hace 16 y 12 años. Allí conoció a la actriz Silvia
Romero, que casualmente trabajó en un laboratorio teatral
con la obra de Strindberg. La pasión por este texto les unió
y comenzaron a dar vueltas al proyecto de montarlo en
España. Monzó entonces comenzó a trabajar en la versión del
texto y el Festival Revueltas dio el visto bueno y
subvencionó la estancia de la actriz en España durante un
mes para preparar la obra.
Utbildningsförvaltningen Stockholms stad Pressinbjudan: Strindberg på 35 olika språk
Mynewsdesk, Pressmeddelande 2012-08-30
Tid: Tisdagen den 4 september kl: 10:00 Plats: Stadshuset, Ragnar Östbergs plan 1, receptionen
På tisdag är det premiär för Stockholms stads unika
Strindbergsprojekt. Alla Stockholms elever erbjuds nu
att läsa, lyssna och jobba med en av August Strindbergs
mest kända noveller "Ett halvt ark papper" via en
nystartad webbplats. Här finns kulturarv, kultur, språk,
historia, pedagogik och digital teknik i skön harmoni.
Novellen är översatt till 25 språk, några för första
gången, av stadens modersmålslärare. Den är dessutom
inläst på fler än 35 språk och tolkad på teckenspråk.
Skådespelaren Johan Rabaeus läser den på svenska,
engelska och franska. Träffa skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) som berättar
mer om webbplatsen och satsningen. På plats finns även
modersmålslärarna Jonny Ivanovitch (romani) och Juliette
Tabbakh (arabiska) samt skådespelaren Johan Rabaeus. En skola i världsklass – det är vår vision. Med Sveriges
största utbildningsutbud och 16 000 engagerade
medarbetare arbetar vi för att ge våra elever den bästa
tänkbara utbildningen för framtiden.
Paula on the Fringe: Miss Julie and The Hunchbacks of Notre Dame
By Paula Simons Edmonton Journal, August 24, 2012
“Don’t step down,” Swedish playwright August Strindberg
tells us in his great tragedy, Miss Julie. “People will
always say you fell.” And that, indeed, in the danger in trying to step down a
classic work of literature for a Fringe Festival
audience. If people don’t understand what you’re doing,
they’ll think you just fell down on the job. With its brash bravura take on Strindberg, Edmonton’s
50% Fruit Theatre attempts a subversive, semi-satiric
assault on an icon of modern theatre, with exciting, but
mixed results. Miss Julie, Strindberg’s most famous play, was written
in 1888 – a fact you have to check and double-check
three or four times. It seems impossible that a play so
radical, so sexually charged, so sadomasochistic, could
ever have been written, much less staged, in what we
think of as the Victorian era.
USA ‘Mies Julie’ Wins Best of Edinburgh Fringe Award
By Steven McElroy The New York Times, August 23, 2012
“Mies Julie,” a smoldering South African stage
adaptation of August Strindberg’s 1888 drama “Miss
Julie,” won the ninth annual Carol Tambor Best of
Edinburgh award, to be presented Friday in Scotland. The winner receives a fully subsidized production in New
York City in January. But there is a twist this year:
Logistical and scheduling complications will prevent
those involved with “Mies Julie” from doing the January
production. So, Ms. Tambor said, she has chosen an
additional winner: “Midsummer,” with music by David
Greig (“The Strange Undoing of Prudencia Hart”) and
Gordon McIntyre. “Midsummer,” a two-character romantic comedy that Ms.
Tambor called a “love letter to Edinburgh,” is not a
play in the current Edinburgh Festival Fringe (which
runs through Monday) but was one in 2009. “Midsummer”
will be presented Jan. 9 to Feb. 3 at the Clurman
Theater on West 42nd Street.
Arbuzov, Strindberg & Vercors
feature in final Donmar Trafalgar season
By Theo Bosanquet What's On Stage 23 August 2012
The Donmar Warehouse has announced the third and final
Donmar Trafalgar season, which showcases the work of its
young directors at Trafalgar Studios 2. The new season will see Alex Sims, Titas Halder and
Simon Evans each stage a production – Aleksei Arbuzov's
The Promise, Strindberg’s The Dance of Death and
Vercors’ The Silence of the Sea respectively.
[...] It’s followed, from 17 December 2012 to 5 January 2013
(previews from 13 December), by Titas Halder’s revival
of Strindberg’s classic The Dance of Death. Set on an
isolated island, the plays sees military captain Edgar
and his wife Alice live a bitter life, their marriage
soured by hatred. Halder, who was RAD at the Donmar in
2010-11, will use a new English version by Conor
McPherson.
Av Maria Edström SR, P1, Kulturnytt 23 augusti 2012
Just när ni trodde mardrömmen var över - Strindbergsåret
fortsätter! Skämt åsido men nu så här i andra halvlek så
längtar i alla fall Kulturnytts recensent Maria Edström
efter nya vinklar på den gode August. Och på Strindbergs
Intima Teater i Stockholm verkar man ha tänkt likadant.
Där har regissören Ole Anders Tandberg i samarbete med
Stockholms stadsteater dramatiserat "Ockulta dagboken"
ett av Strindbergs mer privata och svårforcerade alster
skriven mellan 1896 och 1908 och som aldrig var tänkt
att publiceras. Maria Edström har sett Ockulta dagboken.
Inte mindre än fem stycken Strindberg möter vi på Intima
Teaterns fina lilla scen och mitt bland dem, Harriet
Bosse i Thérèse Svensson lite häpet innerliga gestalt,
omgiven som hon är av alla dessa aspekter av Strindbergs
person. Det är väldigt kul och lite corny. Man blir som
bedövad av all denna längtan, kvinno-och sexualskräck
och manlig självhävdelse kryddad med en rejäl portion
paranoia. Och alla skådespelarna från Samuel Frölers bittra och
roliga gubbe, över Sven Ahlströms ständigt förvånat
förorättade till Michael Jonssons passions-paranoiker
plus Åke Lundqvist och Robert Panzenböck, blir
tillsammans som en röstorkester av Strindbergs alla
utfall och infall. Bilden som tonar fram är inte direkt inställsam,
regissören Ole Anders Tandberg har koncentrerat sig runt
relationen med Harriet Bosse och om Strindberg till en
början framstår som sin tids nättroll så blir det
alltmer rörande med hans totala oförmåga att se
verkligheten. Harriet söker honom ständigt i drömmarna,
trots att hon gift om sig med en annan, som ett slags
drömmens inverterade stalker. Bosses roll är också den försonande berättaren och
Thérèse Svensson förmår bära upp denna svåra roll, detta
kvinnliga nav i denna de manliga känslornas centrifug. ”En liten hund skrek hela natten” för sådana
stämningskapande meningar är man beredd att förlåta
Strindberg mycket och här kan man undra om det inte
egentligen var sig själv han menade.
Save for Scotland's Olympic medallists, South
African-born director Yael Farber might be the
most-talked-about woman in Scotland, thanks to her show
Mies Julie, at the Edinburgh Festival Fringe.
Farber, who lives in Montreal, Canada, has given the
124-year-old August Strindberg play Miss Julie a local
twist, setting it in the Karoo, instead of Sweden, to
"capture the incredible complexity, beauty, tenderness,
brutality and possibility that we are capable of as
South Africans". The production premiered at the National Arts Festival,
in Grahamstown last month, before a two-week run at the
Baxter Theatre in Cape Town. Farber's adaptation looks at contemporary South Africa
as "a post-traumatic society" and the "knot of
inheritances and legacies that entangle lives in the
aftermath" of the trauma. The story revolves around the relationship between a
black farm labourer, the daughter of his baas, and the
woman who has raised them both. Such is the power of the sex and class war in the
production that it has an age restriction of 16 years
and older. Farber's production, which features Hilda Cronje (Mies
Julie), Bongile Mantsai (John) and Thoko Ntshinga
(Christine) has had the UK press spellbound.
”Hallå, pappa! Är det ditt fel eller deras?” Om August
Strindberg hade känt till mobiltelefonen skulle han
kanske ha låtit Indras dotter ringa upp pappa gud för
att fråga varför det är så synd om människorna. Nu sker
det i stället i Teater VIIRUS uppdaterade tolkning av
Ett drömspel.
Uppsättningen är i första hand riktad till en ung publik
och premiärplatsen - gymnastiksalen i Brändö gymnasium-
vald med omsorg. Regissören Jakob Höglund har förankrat
sin bearbetning i en miljö som speglar primärpublikens
egen vardag men spelrummet väcker säkert minnen och
associationer också hos dem som lämnat skolan bakom sig
för länge sedan. För den här åskådaren t.ex. ter sig
varje gymnastiksal som rena snabbresan till allt vad
mänskligt tillkortakommande kan rymma...I VIIRUS version
inlemmas publiken dessutom rent konkret i
föreställningen. Det här är inget drömspel vi tillåts
betrakta på avstånd utan en väldigt fysisk iscensättning
som ramlar över oss med samma kraft som de vilda och
obegripliga scenarion som kan ansätta oss i våra egna
drömmar. Detsamma gäller de gestalter och situationer
Strindberg låter passera revy. För hans egen samtid var
de fullt igenkännbara och nu återuppstår de präglade av
referenser som hör hemma i vår tid. Med finns allt från
kaotiska tonårsfyllor till en modellvacker gudadotter
som singlar ner från rymdäventyrens catwalk till vårt
pinade klot.
Efter den fleråriga succén med ”Les Misérables” satsar
Åbo Svenska Teater igen på en musikal. – ”Hair” blir en titt i backspegeln på ett årtionde som
en del kommer i håg och andra får en chans att bekanta
sig med, säger regissören Georg Malvius. [...]
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog. Det
kommer att uppmärksammas på ÅST med en kombinerad
föreställning av pjäserna ”Dödsdansen” och ”Vi har det
bra”. – Det blir en klassiker av Strindberg kombinerad med en
nyskriven pjäs av Camilla Blomqvist, berättar Thibblin.
Club kids are familiar with the strange goings-on at The
Box, the intimate Lower East Side venue that specializes
in modern-day burlesque and risqué vaudeville acts. But
the hot spot’s current offering, the Private Theatre’s
adaptation of August Strindberg’s 1893 comedy “Playing
With Fire,” offers titillation of a more rarified,
theatrical kind. This little-seen work is one of the few comedies written
by the normally morose Swedish playwright (“Miss Julie,”
“The Dance of Death”). It’s being presented in a
freewheeling, site-specific adaptation by Royston
Coppenger that renders its tale of a complicated love
triangle — a married couple and the husband’s best
friend — into a barely comprehensible, sexed-up
performance piece. The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Lilly Charles The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Much of the play’s sophisticated dialogue has been
replaced by familiar avant-garde stylization. The
performers roam throughout the two-level environs of the
jewel-box club, with the action spilling over from the
tiny stage into the aisles and balcony.
USA (Texas) Undermain Theatre Announces 2012-2013 Season, With
Homer, The Bible, and Strindberg (Plus Video)
By Peter Simek Front Row August 21st, 2012
The Undermain Theatre has announced its 2012-2013
season, titled “The Season of Myth,” and it will feature
two Homor-based plays, a take on the Bible, and a
chamber mystery by Swedish playwright August Strindberg,
whose work was last produced at Undermain around Easter
2011.
[...] The season will round out with Strindberg’s The Ghost
Sonata, directed by Patrick Kelly, who also directed
last season’s The Birthday Party.
Mies Julie (5 stars) Essential adaptation of Strindberg’s classic
By Matt Trueman The List 20 August 2012
Truly great productions of classic texts can reveal the
play within the play. Who knew that beneath the staid
formality of August Strindberg’s Miss Julie lurked a
play as explosive and heartwrenching as Yael Farber’s
South African-set rewrite? Like Patrick Marber, whose After Miss Julie transposes
Strindberg’s plot to post-war Britain, Farber strips the
text down to a taut three-hander. In fact, taut is too
loose: there’s not a smidgeon of superfluity here.
Farber gives us the core nucleus. What becomes clear are the atomic bonds – equal push and
pull – between Mies Julie (Hilde Cronje) and her servant
John (Bongile Mantsai). Relocated to a South African
farmhouse, beneath which both sets of ancestors – black
Xhosa and white Afrikaans – are buried side by side,
their sexual entwining is a serious trangression, even
if it mirrors the picture below ground. From there, however, their situation swells to a
monumental impasse. Three or four times they reach the
cusp of eloping as equals, only for one or other to
cough up some half-swallowed pride. Neither is quite
willing to give up their claim to the land, to forget
past grievances for the sake of a better life. They
become two snare traps biting at each other’s metal
jaws.
Finland Teaterrecension: Ett drömspel i
gymnastiksalen
Av Ann-Christine Snickars Hufvudstadsbladet 20.8.2012
Ett drömspel av August Strindberg. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi: Sven Haraldsson. Kostym: Heidi Wikar. Mask: Tuija Luukkainen. Ljud: Kristina Ekholm. Ljus: Mari Agge. I rollerna: Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica Raita,
Åsa Wallenius.
Teater Viirus premiär på Brändö gymnasium 17.8
Viirus version av Ett drömspel, som riktar sig till
skolungdom, har premiär i en gymnastiksal. I sådana
kommer man antagligen att spela i framöver när man
turnerar i skolorna. Majoriteten av alla elever som
finns har någon gång känt sig utsatta i en gymnastiksal,
det är jag säker på. Det är ett bra rum för guden Indras
dotter att träda in i jordelivet på. Nu kallas Indras dotter, som gör en studieresa bland
människorna, bara Agnes, och hennes far kallas bara
pappa. I inledningen blandas glimtar av vad som komma
skall med en hurtig introduktion lämpad för var och en
utan förkunskaper. Jag ser den som en parodi på larvig
instantpedagogik och välvilliga skolbesök, ens
inställning blir genast elevens, den är alltid kluven. I en intervju i Hbl (6.8) sa regissören Jakob Höglund
att han inte ser så stor skillnad mellan regi och
koreografi. Och det han gjort med Ett drömspel är att
han liksom koreograferat in publiken i pjäsen. Rent
fysiskt också. En bit in i föreställningen får publiken
flytta på sig, ställa sig i en klunga på angivet ställe.
Plötsligt rullar skådepelarna runt i slagsmål mitt bland
oss. Det är ganska upprivande och pockande, inte bara
kroppsligt.
Redan när vi steg iland på Kymmendö brygga började jag
ana. En timme senare hade vi nått det skraltiga, vindpinade
huset på berghällen intill havet och jag stod där och
såg ut över vattnet och insåg det jag väl aldrig hade
trott; att vi har vissa likheter, August Strindberg och
jag. Det är inte mina ord som ska jämföras med de
strindbergska. Hans sätt att uttrycka ”O, du min
grönskande ö, blomkorg i havets våg” skulle jag aldrig
ha fått ihop. Men han, liksom jag, älskade öar. Och
förra söndagen lärde jag att han, åtminstone på
Kymmendö, satt och skrev i en skrubb som i princip bara
rymmer en stol och ett bord, förutom de fula tapeterna.
Nej fel, det fanns små fönster också. Med utsikt mot
kobben dit han och Siri von Essen brukade simma, till
lokalbefolkningens uppenbara häpnad. I slutet av
1800-talet kastade sig folk inte frivilligt i sjön. Ett Strindbergsår som detta, när det redan talas och
skrivs så mycket om författaren, hade jag tänkt avhålla
mig. Men så hamnade jag på en av Anita Perssons
legendariska vandringar, hon har hållit på i över 30 år
att trampa i författarens fotspår – har ni missat dessa
möjligheter till både äkta kunskaper och uppfriskande
vid-sidan-om-information, det vill säga skvaller, får ni
skylla er själva. Men än finns flera chanser kvar, bara
i höst.
Vi skrattar och lider med Strindberg Av Lars Ring SvD 17 augusti 2012
Teater Ockulta dagboken Stockholms stadsteater på Strindbergs Intima teater Texter: August Strindberg. Manus, regi: Ole Anders
Tandberg. Scenografi: Maria Geber. Medv: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Michael Jonsson,
Åke Lundgren, Robert Panzenböck, Samuel Fröler
August Strindberg skriver dagbok åren 1896–1908 – en
ockult sådan där han vill skildra och samla alla
mystiska tecken från makterna. Det blir så småningom en
mäktig text: en gudom kommunicerar med August via
spelkort på gatan och oljud ur väggarna. Han söker naivt
en absolut mening. Ockulta dagboken är storartad, lätt manisk fantasi
kombinerad med förmågan att dikta bilder. Den är ett
laboratorium där han kastar ner infall, idéer och
framtrampad poesi från dagliga promenader. Iakttagelser
blir trådar till det han väver samman som Litteratur.
Texten blir en plats för naken intimitet. Ole Anders Tandberg har ur mängden av geniala
underligheter klippt ihop en beskrivning av ett
äktenskap. Han gör Harriet Bosses väsen till
centralaxel, hon som ska bli hustru nummer tre efter det
berömda frieriet: Vill fröken ha ett litet barn med mig?
Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg,
dagboksförfattaren, gestaltas av så många skådespelare.
Fem män och så kvinnan som både är den dyrkade Harriet
Bosse och en aspekt av honom själv. De är röster han
lyssnar till i sitt inre. De faller varandra i talet,
ropar ut sin förtvivlan, söker tröst, hittar
förklaringar och sammanhang. ”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och
1908. Mest intensivt skrev han i den när förhållandet
till Harriet Bosse var i kris eller upplösning. Inte
ologiskt alltså att hon är en av rollerna i Ole Anders
Tandbergs inspirerade iscensättning. Strindbergmännen
flockas kring henne, fem små gubbar i säckiga kostymer.
Det går inte att låta bli att tänka på Pija Lindenbaums
barnbok ”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga
ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet som
vi betraktar dem med.
Juditduon tar över Skandia Succéduon Judit och Judit från de kända reklamfilmerna
dominerar höstens program på Skandiateatern. Förutom en
storsatsning på fars spelar de också Strindberg.
Av Peter Johansson Norrköpings Tidningar 2012-08-17
Bakom duon står Skandiateaterns Carina Perenkranz och
kollegan Pernilla Parszyk, som nu tar samarbetet från
filmerna ett steg längre. Höstens stora satsning heter Grymt galet och är en
omarbetad version av Willy Russells fars Färdknäpp - som
ska bli en lek med stereotyperna om Svenssonfamiljernas
sovstäder. [...]
Förutom i farsen dyker reklamkändisarna också upp i en
August Strindberg-afton den 21 oktober, med dubbla
pjäser - Den starkare och Ett halvt ark papper. - Eftersom det är Strindbergsåret i år så passar det ju
bra, så vi tittade på vad vi kunde göra tillsammans och
det är ju sällan det är två kvinnor i huvudrollerna,
säger Pernilla Parszyk.
Av Mikael Tjernström Dagbladet (Sundsvall) 17 augusti 2012
Strindbergsåret och Teater Västernorrlands
40-årsjubileum präglar höstens teaterutbud. Den stora satsningen blir dock inte en pjäs av
Strindberg – utan om honom i form av föreställningen
”Tribadernas natt”.
Scenkonstbolaget Teater Västernorrland har nu gjort
klart sitt program för hösten och i går presenterade man
det hela på Sundsvalls teater. Det blir som vanligt föreställningar för alla åldrar,
och framför allt fortsätter man att satsa mycket mot de
unga. – Den yngre publiken är jätteviktig för oss, säger
teaterchefen Iso Porovic. [...] Den stora vuxensatsningen under hösten blir P.O.
Enquists pjäs ”Tribadernas natt” som handlar om August
Strindberg och den då blivande ex-hustrun Siri von
Essen. Regisserar gör gästande Kia Berglund från
Stockholm.
Edinburgh Festival 2012: Mies Julie: The smash hit of the Fringe Dominic Cavendish talks to Yael Farber, the director of
a South African 'Miss Julie’ that has been wowing
audiences
By Dominic Cavendish The Telegraph 16 Aug 2012
Yael Farber has enjoyed successes on the Edinburgh
Fringe before but this year the dream has come true in a
way that has taken even her breath away. The South
African director, 41, has gone from having to encourage
members of the audience for her radical and revelatory
new version of Strindberg’s Miss Julie – redubbed Mies
Julie – to sit near the front, to wondering whether she
can squeeze any more in at the back. She has a sell-out hit on her hands, the subject of
five-star raves – “The best Miss Julie I’ve ever seen” –
and the kind of word of mouth that means it’s only a
matter of time before what looks, at the end of the
second week of the Fringe, like the big “find” of this
year, gets a run in London. It’s easy to get carried away in Edinburgh after only a
few giddy days but I have to say: believe the hype. Mies
Julie isn’t just the crowning glory of Assembly
Festival’s superb South African mini-season. Produced by
Cape Town’s Baxter Theatre, it has set a benchmark of
excellence – and visceral relevance – that productions
elsewhere, even at the Traverse, have struggled to
match.
Av Ann Enström Västerbottens Kuriren 13 augusti 2012
Den dramatiska Strindberg är lite grann som sommarnatten
– uppluckrad och fragmenterad i ett ljus som innehåller
mörker. Det skriver Ann Enström, VK:s scenkritiker, i
sitt bidrag till kultursidans sommarserie.
Min äldsta dotter är i Turkiet med sin farmor på
solsemester. För någon kväll sedan när vi skapade med
varandra undrade jag varför de hade dragit för
gardinerna, då jag tyckte det var så mörkt i deras
hotellrum. Mamma, svarade hon mig, vi har inte dragit
för gardinerna, det är redan mörkt här. Incidenten fick mig att påminnas om vårt extrema
sommarljus i norr. Själv är jag så van vid midnattssol
och ljusa sommarnätter att jag tar fenomenet för givet.
Sommarnattens leende är en sådan del av mig att jag
projicerar det ända bort till Turkiet. Än mindre bemödar
jag mig att ens dra för några mörkläggningsgardiner
nattetid.
Av Sofia Bagge SR, P1, Mitt i musiken 13 augusti 2012
Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens liv
och författarskap lyfts fram ur alla möjliga synvinklar.
Musiken var viktigt för August Strindberg som både var
en intresserad lyssnare och flitig amatörmusiker. På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma närmare
hans musicerande och intendenten Erik Höök säger att han
ibland spelade hellre än bra. – Nej han kunde klinka lite gran, han har själv berättat
hur han spelade psalmer vid pianot. Han har också
försökt spela Wagners Tristan och Isolde i pianoutdrag
och han skriver fy fan för han tycker det låter illa
Teater Viirus höstsäsong inleds på fredag med premiär
för pjäsen Ett Drömspel av August Strindberg. Pjäsen
regisseras av Jakob Höglund.
År 2012 firas Strindbergs 100-årsfest och därav
pjäsvalet, informerar teatern. Viirus version av
Strindbergpjäsen utspelas i en skola här och nu. Guden
Indras dotter Agnes tröttnar på sin pappa och åker ner
till jorden, där hon dimper ner mitt i en
skolfotografering. Pjäsen turnerar i gymnasier runtom i
Svenskfinland och spelas också på Viirus. I rollerna ses
Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica Raita och Åsa
Wallenius. Viirus sätter även upp pjäsen Woyzeckmaterial i höst.
Den har premiär den 12 oktober. Dessutom fortsätter Club
Viirus i höst med start den 3 november. Viirus ensemble
deltar även i ett filmprojekt under det kommande året.
Filmen spelas in i samarbete med Jarmo Lampela,
KOM-teatern och Ryhmäteatteri. Filmens intrig och
karaktärer improviseras fram tillsammans med Jarmo
Lampela under hösten och den spelas in nästa år.
Genvägen till Strindberg Ann Lingebrandt går en snabbkurs i Strindberg med
Katarina och Henrik Langes "Strindberg för dig som har
bråttom".
Av Ann Lingebrandt Helsingborgs Dagblad 13 augusti 2012
Kultur. En snabbkurs i Strindberg? Radikalen,
kvinnohataren, alkemisten, galningen, den politiske
vindflöjeln... Äsch, har vi inte hört allt det där
förut? Att det mesta i världslitteraturen låter platt
och banalt, fast med en viss absurd charm, när det
skalas ner till tre fyra serierutor, det har Henrik
Lange gjort till affärsidé med sina "för dig som har
bråttom"-böcker. Nu har han, tillsammans med Katarina
Lange, gett sig på den hundraårsjubilerande författaren
och sammanfattar allt du redan visste och lite till i
snärtiga svarta silhuetter. Som genväg till Strindberg blir boken väl
faktarabblande, men med en hel del fniss däremellan. Ett
år som i år kan det förstås vara bra att veta hur man
fixar Strindberg-stilen (förslagsvis hög hatt och
galoscher) och vad man ska säga för att det ska verka
som om man faktiskt läst den djefla karln ("säger man
Ågust är det ingen som ifrågasätter att man läst
Strindberg"). För alla skolelever som inte fattar varför de tvingas
traggla sig igenom "Röda rummet" kan seriesnuttarna
funka som en sporre. Inte minst den fantasieggande
tanken på hur det hade sett ut om Strindberg skrivit
Millenniumtrilogin – "Flickan som sprängde röda rummet"
– eller om han varit Dan Brown och gjort en "Röda
koden": "Arvid hittar hemligheten som är en kista i
Goethemuseet, där i ligger, fullt fungerande,
Strindbergs hjärna."
Ockult på scenen Fem skådespelare gestaltar super-egot August Strindberg
när Ockulta dagboken sätts upp på Strindbergs Intima
teater i Stockholm. Regissören Ole Anders Tandberg
tycker författarens svartsynthet är befriande.
Av Anna Ångström SvD 12 augusti 2012
GRÄNSÖVERSKRIDARE –Det är otroligt, här har vi en människa som spränger
alla gränser. En gammal man – men så modern. Hade
Strindberg levt i 20 år till hade han varit absurdist. Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot några
foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda rummet, granne
med Strindbergs Intima teater där uppsättningen av
Ockulta dagboken har premiär på onsdag, den 15 augusti. Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur Infernokrisen,
ville författaren skulle brännas. Men detta
Strindbergsår ges den ut som del av nationalutgåvan av
hans samlade verk.
Sakprosa Strindbergs världar Björn Meidal och Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström
Det har säkert inte undgått någon att det är
Strindbergsår i år. Litet märkligt kanske, eftersom det
firas till åminne av hans död, inte födelse. Det är
kanske inte så märkligt när allt kommer omkring, ej
minst i Frankrike har man pippi på dödsdagar, såvitt man
inte heter Céline – allt officiellt hedrande ställdes in
efter starka protester, eftersom han både var förrädare
och hyste motbjudande åsikter. Men, nota bene, han var
en lysande romanförfattare. Att författare är knäppgökar är förvisso inget nytt, vi
behöver bara gå till Norge och Hamsun, som därstädes
tydligen inte längre är kontroversiell, trots sitt
medlöperi med nazisterna. Även Strindberg var ju rätt knäpp, åtminstone periodvis,
eller ska vi kanske säga pernodvis. Också han hyste av
och till vämjeliga åsikter, ej minst av antisemitisk
natur. Han var dock inte, enligt min mening, så stor som vi i
Sverige vill tro – det är lite med honom som med Zlatan;
den ene var inte världens störste författare, den andre
är inte världens främste fotbollsspelare. Som dramatiker
var utan någon som helst tvekan Ibsen större, och det
visste nog även den gode August.
Av Albert Häggblom YLE/Huvudstadsregionen 10.08.2012
Jakob Höglund är aktuell med att regissera Strindbergs
pjäs Drömspel, för att sedan turnera i de svenska
skolorna.
Det var i gymnasiet som Jakob Höglund kom underfund med
att teatern är hans uttrycksform. Det började med dans,
senare också skådespelarutbildning och på senare tid har
Höglund gett sig in för att regissera. - Den stora ”aha” upplevelsen för mig har varit att jag
märkt att jag inom regi kommer allra bäst till min rätt,
säger Höglund. Strindbergs pjäs ett Drömspel är författad 1901 och
handlar om meningen med livet, och Höglund ser den som
ständigt aktuell, speciellt för ungdomar i
gymnasieålder. - Tanken var att vi skall göra pjäsen här och nu
tillsammans med ungdomarna i deras gymnastiksal utan
scenografi, säger Höglund. Genom att låta eleverna vara med i pjäsen genom att
agera levande scenografi tror Höglund att också en äldre
pjäs kan göras intressant för dagens unga.
Av Ylva Lagercrantz Spindler, TT Spektra SvD
10 augusti 2012
Ospelade Strindbergspjäser, finns det? Ja, faktiskt. Som
en del av Strindbergsåret framförs tre refuserade manus
som läsningar på Stockholms kulturfestival. Dessutom
sätts "Ockulta dagboken" för första gången upp som pjäs.
En orientalisk saga med flygande mattor, en riddarpjäs
som bara blev en rustning och en dispyt om den höga
brännvinsskatten. Tre vitt skilda ämnen med den
gemensamma nämnaren att de alla är refuserade pjäsmanus
signerade August Strindberg. Men för den skull inte
ospelbara, tycker Strindbergs Intima teaters chef Ture
Rangström. - Nej, absolut inte. De är svåra att göra för att det
ofta är väldigt mycket folk i rollistan, men numera kan
man ju ha en överenskommelse med publiken som inte
behöver ta hänsyn till det. Ture Rangström kommer att vara ciceron när de refuserade
pjäserna framförs som läsningar under Stockholms
kulturfestival. Men att de var refuserade är en sanning
med modifikation. I två av fallen handlade det om
självcensur. Bara i fallet ”Siste riddaren” var det i
stället Strindbergs intima teaters dåvarande chef,
August Falk, som sa ifrån.
Av Annelie Bränström-Öhman Västerbottens Kuriren 9 augusti 2012
Annelie Bränström-Öhman betraktar en profetisk
vampyrskildring sprungen ur Strindbergs förmåga att
hålla blicken fäst vid avgrunderna i samhällets
mellanrum.
Nog är det väl lite makabert att högtidlighålla minnet
av ett dödsår i form av ett jubileum? Fast det är klart:
en viss poetisk (eller åtminstone karaktärmässig) logik
har den Strindbergska Dödens 100-årsfirande detta år.
Många som besökt Strindbergsmuséet på Drottninggatan i
Stockholm, inrymt i den lägenhet som skulle bli den
Djefvla Karlens sista bostad i livet, har säkert känt
rysningen inför gipskopian av Beethovens dödsmask på
väggen ovanför pianot. Och Strindbergs-legendariet är
likaså välfyllt med anekdoter om olika variationer av
spökerier och hinsides äventyr. En av de mest rörande är
att Strindberg periodvis sägs ha vägrat ta av sig
ytterkläderna inomhus, eftersom han såg dem som ett
slags pansar till skydd för andevärldens väntade anlopp. Må vara hur det vill med sanningshalten i anekdoterna.
Spökhistorierna har hur som helst en viss kongenialitet
i firandet av ett dödsjubileumsår. Precis som senare så
kallade “skräckmästare” som Alfred Hitchcock och Stephen
King hemsöktes Strindberg själv tillräckligt ofta av
härjande inre dämoner för att kunna ge röst och kropp åt
deras skepnader – i människohamn och gränslanden
därutom. Mästerstycket i spökgenren är förstås Spöksonaten –
befolkat av en milt sagt osalig blandning existenser,
inspirerade av de anderöster som Strindberg menade sig
ha hört mellan tonerna i en av sagde Beethovens
pianosonater. Alla rör sig i och omkring ett till
exteriören modernt hus, men som visar sig hysa
antikverade hemligheter och lögner som går i arv kors
och tvärs över generations- och klassgränser.
By Lyn Gardner The Guardian, Wednesday 8 August 2012
Mies Julie Assembly Mound, Edinburgh Until 27 August
Miss Julie is suddenly on the rage again, as witnessed
by recent revivals at the Royal Exchange in Manchester
and London's Young Vic. But she has never raged quite so
fiercely as she does in this searing and fearless new
version by Yael Farber, which reinvents Strindberg's
play and transposes it to modern South Africa. On a Karoo farm, the labourers are celebrating Freedom
Day – but in the hot, steamy kitchen of the farm, things
are still much as they have always been. The boss's
boots are laid out ready for shining by John (Bongile
Mantsai); his mother, Christine (Thokozile Ntshinga), is
still working, and has been since sunrise, her fingers
so worn that when she tried to vote she had no
fingerprints to prove her identity. But beneath it all,
things are stirring, and the boss's unhappy daughter,
Julie (Hilda Cronje), stalks the kitchen like a feral
cat on heat looking for trouble. Farber's production is like the pot that Christine has
on the stove: at first simmering, then boiling over as
resentment, memory and the unresolved legacies of the
apartheid era bubble to the surface. As the temperature
rises, the red soil of the Eastern Cape mingles with
blood on the floor. It's a piece that suggests a
nation's neglected children will wreak havoc.
Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet,
förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan från
Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har Strindberg skrivit
ner sitt liv ocensurerat – ångest, självförebråelser,
anklagelser, mardrömmar blandat med telepatiska tecken
från högre makter. Det har blivit hans egen version av
kärlekens omöjlighet. Premiär den 15 augusti på
Strindbergs Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater.
10e juni 1908 Fasansfull afton. Lade mig kl 10. H-t sökte mig naivt
hela natten, men jag var skyddad. En liten hund skrek
hela natten. Läste på aftonen det sista av Blå boken.
Kände att livet var slut.
August Strindberg skrev på sin ”Ockulta dagbok” under
åren 1896 och 1908. En stor del av innehållet kretsar
kring Harriet Bosse, H-t i dagboken och Strindbergs
hustru åren 1901 - 1904. I mars 1901 skriver han
euforiskt Tänk! Jag har kysst hennes vackra lilla mun
och små mjölktänder! Ole Anders Tandberg menar att August Strindberg aldrig
varit så modern som dramatiker som i Ockulta dagboken.
OCKULTA DAGBOKEN Av: August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Miriam Helleday
Medverkande: Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven Ahlström, Samuel
Fröler, Robert Panzenböck, Åke Lundqvist
Premiär 15 augusti på Strindbergs Intima Teater Detta är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater och
Strindbergs intima teater.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren 8 augusti 2012
SCUM-manifestet, Strindberg och ståupp med politisk
skärpa, liksom Idlaflickorna i Dramatentappning – det är
några av många akter som bjuds under hösten på de lokala
teaterscenerna.
Lagom till att höstrusket slog till släppte Umeå
teaterförening i går programtidningen Rajden som
traditionsenligt öppnar teatersäsongen. Den första
scenhändelsen ligger dock ett par veckor fram i tiden.
Precis som förra hösten är det i Wallmarksgården som
spelprogrammet inleds, i år med en uppsättning av
Tok-Anders och Storbonn, av och med Hans-Ola Stenlund
och Arne Forssén. Vid denna omgång, pjäsen spelades på
samma plats 2004, används för första gången gårdens
gamla tramporgel som inför uppsättningen stämts upp och
gjorts spelfärdig. Mera Hans-Ola Stenlund blir det senare i höst när han
åter ger sin egen enmansföreställning Herr Strindberg
och jag, bejublad efter vårens premiär på August
Strindbergs dödsdag 14 maj och nu inplanerad i
höstprogrammet med tre föreställningar i oktober.
Halvvägs genom Strindbergåret konstaterar
teaterföreningens Frida Holmgren, i samband med att
programmet presenterades, att det varit tunnsått med
turnerande Strindbergföreställningar hittills, men
teaterföreningen presenterar dock totalt tre akter i
höst som knyter an till jubileumsåret.
Av Gunnar Balgård
Västerbottens-Kuriren 7 augusti 2012
Svarta fanor är mest ett mischmasch, men temperaturen i
Strindbergs författarskap lyfter fram underdogen, alltid
redo att bitas i benet – det skriver Gunnar Balgård i
VK:s sommarserie.
Vad gör man? Inför en sommarartikel om Strindberg som
jag uppgivit skulle handla om borgarhat och klassfrågor,
läser jag den sena romanen Svarta fanor i tanken att den
kunde utgöra en lämplig utgångspunkt. Boken har solitt
rykte som förargelseväckande objekt, och jag har inte
läst den förut. Och vad finner jag? En svamlig och raskt
hopkommen produkt, skriven av den rastlöse och otålige
August Strindberg som mer än en gång sprungit ifrån sig
själv, och publicerat böcker utan att se sig om. Naturligtvis finns här avsnitt av en viss infam
inspiration, men just ingenting som man kan bygga några
övergripande resonemang på. Hos Sven Delblanc i hans
litteraturhistoria inhämtar jag, att Svarta fanor
innehåller det “mest geniala nidporträttet” i svensk
litteratur. Då krävs nog att man har det samlade
författarskapets välvilja att luta sig emot.
August Strindberg var svag för all sorts ny teknik.
Förvånande därför att han inte ville skriva till skenet
av en elektricitetslampa – trots att möjligheten fanns
på Drottninggatan 85. Skrivbordet hade han vid fönstret,
så att dagsljuset kunde falla in över manus. När solen
arbetat nog för dagen, tände han stearinljus och
fotogenlampa. I ena handen en penna, i andra en rysk
cigarett. Det är Stina Olson som ledigt berättar om författarens
sista bostad, i antologin Strindberg i Blå tornet (red.
Stefan Bohman, Carlsson). Telefon hade Strindberg haft länge, men han påstod att
det bara gick att ringa ut. Det var få som betroddes med
hans nummer. I hallen stod ett modernt isskåp, där han
förvarade sin öl. Bostaden i Blå tornet var ett slags pensionat, där även
mat ingick. Vid missnöje kunde han skriva lappar med
ovett: ”Eskimåmat”. Eller: ”Behåll er danska svinmat!”. Han var noga med sitt hem, men hade inget emot
fabriksproducerade möbler och textilier. Inredningen i
Blå tornet skulle mera vara ett intressant ”sceneri” än
som hos Carl Larsson i Sundborn, en show off av
stilbildande inredning.
August Strindbergs ”Ockulta dagboken” blir
teaterföreställning för första gången, i en uppsättning
på Strindbergs Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater. Föreställningen är dramatiserad och
regisserad av Ole Anders Tandberg och i rollerna syns
Samuel Fröler, Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven
Ahlström, Robert Panzenböck och Åke Lundqvist. Premiär
blir det den 15 september. Strindberg påbörjade ”Ockulta dagboken” 1896 och skrev
på den fram till 1908. En stor del av innehållet kretsar
kring Harriet Bosse, Strindbergs fru mellan åren
1901-1904.
Madame Strindberg. Oder Die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr, Förlag: Residenz Verlag
Frida Uhl är för de flesta av oss numera mest känd för
att hon var August Strindbergs andra hustru. Men
egentligen är det som tidstyp hon och hennes liv
intresserar. Det ska jag förklara. Äktenskapet med August Strindberg lämnar jag åt sidan.
Till det vi Strindbergintresserade redan läst många
gånger lägger Buchmayr knappast något nytt. Men då
Buchmayr skrivit en bok, rak, kunnig, mindre ideologisk
men med ordentliga citat ur hennes brev och för oss
okända skrifter, framträder Frida Uhl för läsaren som en
i sin tid – och från sin klass – typisk gestalt. Till omslagsbild har förlaget valt en av Arnold Gerthus
tjugotalsbilder av ”kvinna som vamp”. Kändast är nog
hans Greta Garbo-stuk från 1925 (som sägs ha bidragit
till att göra henne till mytisk figur). Just detta foto
var för tiotalet år sedan omslagsbild på Monica J.
Strauss biografi över samma Frida Uhl: Cruel Banquet:
The Life and Loves of Frida Strindberg. Frida Uhl hade
säkert själv valt just den bilden om hon levat. Men den
förminskar henne. Hon blir mindre komplicerad och mindre
typisk som gestalt. Jag hade nog i stället valt den
porträtteckning ur New York Times år 1915 som Buchmayr
återger på sid 300. Där är hon en mer militant
kvinnotyp.
Vandra med Strindberg: Fem vandringar i Stockholm Anita Persson Förlag: Kata förlag
Önskas svalkande perspektiv på den våldsamt upphöjda
nationalförfattaren? Gör en skärgårdsutflykt till
Kymmendö. Där ligger förmodligen historiens mest
anspråkslösa skrivarstuga. Belägen på en bergknalle ser
den ut som ett utedass. Några besökare står på kö för
att plåta, för den är faktiskt inte större än ett
torrdass. Är det här författarens antimonument över sig
själv? I alla fall är bygget ett bevis för att den
omvittnat känslige Strindberg definitivt inte led av
klaustrofobi. August Strindberg tillbringade sju somrar på Kymmendö
där han fick idéerna till sin mest lästa (fyrfaldigt
filmade) roman, Hemsöborna. Som student i början av
1870-talet bodde han hos hemmans-ägaren och fiskaren
Jonas Eriksson (Carlsson i Hemsöborna).
Jakob Höglund placerar Strindberg i
skolmiljö En flicka som drar sin första tonårsfylla på toaletten
är något som unga kan relatera till, tror Jakob Höglund.
I höst dansas hans egenartade vision av August
Strindbergs Ett drömspel fram i skolornas
gymnastiksalar.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.8.2012
Brändö gymnasium står tomt. Det enda spåret av elever är
de leende tonåringarna ihopfösta och förevigade på
klassfotografier som pryder väggarna. Vid ingången tar Jakob Höglund emot, solbränd och
fräscht klädd i grönt linne, shorts, tennisstrumpor och
vita sneakers. – Det är en otroligt svår pjäs och visst kan man fråga
sig varför man sätter upp just den för en så ung publik,
medger han. Teater Viirus uppsättning av Strindbergs Ett drömspel är
en turnéföreställning vars huvudsakliga målgrupp är
gymnasie- och högstadieelever. Pjäsen från 1901 hör till
dramatikerns märkligaste. Tid och rum suddas ut,
”personerna klyvas, fördubblas, dunsta av, förtätas,
flyta ut, samlas”, som Strindberg själv skriver i
förordet. Men det är också utmaningen i att fånga
tonåringarnas intresse som lockar Höglund.
Av Gotlands Tidningar Emelie Bergbohm. Hela Gotland 2012-08-03
I kväll gästspelar för första gången Tyresö
Teaterförening på Närsakar scen. Det gör de med
musikteatern "Hemsöborna" efter boken av August
Strindberg, med efterföljande föreställningar den 4 och
5 augusti. Föreställningen är bearbetad och regisserad
av Örjan Herlitz, före detta länsteaterchef på Gotland. Detta är gruppens femte uppsättning av pjäsen, som sedan
urpremiären 1996 visats över 60 gånger. - Det är en historia om en persons uppgång och fall på
grund av övermod. Vi har tagit fasta på humorn och
folkligheten i pjäsen, säger Örjan Herlitz. I sin bearbetning önskar han framhäva Strindbergs
språkkänsla och mustiga enkelhet. - Med några få rader kunde han beskriva människor och
ändå lyckas måla upp en sinnrik detaljrikedom. I uppsättningen medverkar närmare 30 personer på scenen
med ensemble, musiker och en berättande kör.
Este jueves concluye la temporada de la puesta en escena
Señorita Julia, la pieza más reconocida y representada
del célebre dramaturgo sueco August Strindberg. El grupo Espektros, dirigido por Omar Alain Rodrigo,
cumple 10 años de trabajo escénico ininterrumpido en
Querétaro, por lo que ha emprendido el proyecto de
realizar una trilogía de Strindberg, apoyado por el
Consejo Nacional para la Cultura y las Artes y el
Instituto Queretano de la Cultura y las Artes. La más fuerte, uno de los monólogos femeninos más
conocidos del teatro universal, ya corrió su primera
temporada y está a punto de regresar a escena, mientras
que al término de la breve temporada de Señorita Julia,
el grupo ya se prepara para reponerla el próximo año
ante la excelente respuesta por parte del público. De ahí, que trabajen la obra El padre. Han iniciado con
los ensayos y será estrenado la primera semana de
octubre; el proyecto Diez años de Espektros-cien años de
Strindberg bajará el telón en el mes de noviembre con
las tres obras que configuran la trilogía. Después de 120 años, Señorita Julia se ha convertido en
un clásico del teatro moderno. La función se realizará a
las 8:30 de la noche en el Museo de la Ciudad, con las
actuaciones de Jessica Elías, Leonardo Cabrera y Flor
Moreno.
“Play Strindberg” to go on stage in
memory of Hamid Samandarian
SB/YAW Tehran Times: 30 July 2012
TEHRAN -- Actor and director Homa Rusta plans to stage
the Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s “Play
Strindberg” in memory of her late husband, the prominent
director Hamid Samandarian. The play will be performed by Rusta, Reza Kianian and
Payam Dehkordi at Tehran’s Iranshahr Theater Complex in
October, the Persian service of the Mehr News Agency
reported on Monday. The play was scheduled to be staged by Samandarian in
the fall 2012. However, he died of liver cancer on July
11. Samandarian had previously directed the play in 1972 and
1999 in Tehran’s theaters. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using
Strindberg’s characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which
Dürrenmatt’s satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death.
Cultura Programación del Festea ofrece alternativas
culturales para este domingo
AVN29/07/2012
- El Festival Teatral de Autor (Festea) ofrecerá tres
alternativas recreativas, caracterizadas por situaciones
absurdas y tragicómicas, este domingo 28, en las salas
Altosf, Artenativo y Alberto de Paz y Mateos, desde las
6:00 de la tarde, con entrada gratuita. La más fuerte será una versión venezolana de la clásica
dramaturgia sueca de August Strindberg, dirigida por
Sheila Colmenares del grupo Las 3 gracias. En la obra
los personajes llevarán el nombre de "La señora Y" y "La
señora X"; la primera entonará cantos tristes de la
popular cantante cubana "La Lupe", en un solitario bar,
mientras la segunda irrumpirá el momento íntimo con la
intención de desahogar sus cargas emotivas en compañía
de un hombre desconocido, informó la actriz Vanessa
León. Esta primera función se desarrollará en Artenativo,
ubicado en la calle Sucre de la urbanización Los
Molinos, en el sector San Martín de Caracas.
Cultura/Espectaculos "La mas fuerte" de Strindberg
dirigida por Roberto Chanampa Para decidir quién es la más fuerte La obra plantea el encuentro de dos mujeres relacionadas
a partir de un hombre amante de una y ahora casado con
la otra.
Por Julio Cejas Página/12, 29 de julio de 2012
En la diversidad de propuestas que muestra la cartelera
local, la búsqueda cada vez más intensa de nuevas
escrituras teatrales no deja de lado el potente legado
de dramaturgos como August Strindberg que retorna a
partir de la versión de "La más fuerte", dirigida por
Roberto Chanampa, que puede verse todos los domingos de
julio y agosto a las 20 en el Centro de Estudios
Teatrales (San Juan 842). El director en diálogo con
Rosario/12 ,reconoció que se considera antes que nada un
actor, compartiendo en esta oportunidad la escena junto
a la actriz Florencia Crende a quién conoció durante los
ensayos de la obra "Maratón". "Le propuse a Florencia trabajar juntos, no sabía qué
era lo que iba a hacer, y eso siempre perturba. Trato
que la gente no se desespere frente a la incertidumbre,
quería hacer algo corto a partir de dos mujeres y
aparece el texto de Strindberg que encaja justo", dice
Chanampa. -Un texto intervenido por Esmeralda Morales, según dice
el programa... -Sí, Esmeralda es paciente de la Colonia de Oliveros, y
alumna de los talleres de escritura que coordina Hernán
Camoletto y sus textos están registrados en Argentores.
Bueno, yo trabajo desde hace años en Arte y Salud allí y
me pareció interesante tomar esos materiales que
interactúan con el texto original. En "La más fuerte" (1888) Strindberg plantea el
encuentro de dos mujeres relacionadas a partir de un
hombre que fue amante de una de ellas y ahora está
casado con la otra. Un encuentro "casual" en un bar
donde una habla todo el tiempo y la otra se ríe. "Fantasmas, figuras, rencores, presencias y ausencias
que narran fragmentos de un pasado que se actualiza
implacablemente, que retorna para dar fin a algo, o
quizás sólo son apariencias que buscan respuestas en el
espectador", anuncia el parte de prensa del
recientemente creado grupo "Teatro Animal Laboratorio
Salvaje".
Paula on the Fringe: Miss Julie and The Hunchbacks of Notre Dame
By Paula Simons Edmonton Journal, August 24, 2012
“Don’t step down,” Swedish playwright August
Strindberg tells us in his great tragedy, Miss
Julie. “People will always say you fell.” And that, indeed, in the danger in trying to step
down a classic work of literature for a Fringe
Festival audience. If people don’t understand what
you’re doing, they’ll think you just fell down on
the job. With its brash bravura take on Strindberg,
Edmonton’s 50% Fruit Theatre attempts a subversive,
semi-satiric assault on an icon of modern theatre,
with exciting, but mixed results. Miss Julie, Strindberg’s most famous play, was
written in 1888 – a fact you have to check and
double-check three or four times. It seems
impossible that a play so radical, so sexually
charged, so sadomasochistic, could ever have been
written, much less staged, in what we think of as
the Victorian era.
USA ‘Mies Julie’ Wins Best of Edinburgh Fringe Award
By Steven McElroy The New York Times, August 23, 2012
“Mies Julie,” a smoldering South African stage
adaptation of August Strindberg’s 1888 drama “Miss
Julie,” won the ninth annual Carol Tambor Best of
Edinburgh award, to be presented Friday in Scotland. The winner receives a fully subsidized production in
New York City in January. But there is a twist this
year: Logistical and scheduling complications will
prevent those involved with “Mies Julie” from doing
the January production. So, Ms. Tambor said, she has
chosen an additional winner: “Midsummer,” with music
by David Greig (“The Strange Undoing of Prudencia
Hart”) and Gordon McIntyre. “Midsummer,” a two-character romantic comedy that
Ms. Tambor called a “love letter to Edinburgh,” is
not a play in the current Edinburgh Festival Fringe
(which runs through Monday) but was one in 2009.
“Midsummer” will be presented Jan. 9 to Feb. 3 at
the Clurman Theater on West 42nd Street.
Arbuzov, Strindberg & Vercors
feature in final Donmar Trafalgar season
By Theo Bosanquet What's On Stage 23 August 2012
The Donmar Warehouse has announced the third and
final Donmar Trafalgar season, which showcases the
work of its young directors at Trafalgar Studios 2. The new season will see Alex Sims, Titas Halder and
Simon Evans each stage a production – Aleksei
Arbuzov's The Promise, Strindberg’s The Dance of
Death and Vercors’ The Silence of the Sea
respectively.
[...] It’s followed, from 17 December 2012 to 5 January
2013 (previews from 13 December), by Titas Halder’s
revival of Strindberg’s classic The Dance of Death.
Set on an isolated island, the plays sees military
captain Edgar and his wife Alice live a bitter life,
their marriage soured by hatred. Halder, who was RAD
at the Donmar in 2010-11, will use a new English
version by Conor McPherson.
Av Maria Edström SR, P1, Kulturnytt 23 augusti 2012
Just när ni trodde mardrömmen var över -
Strindbergsåret fortsätter! Skämt åsido men nu så
här i andra halvlek så längtar i alla fall
Kulturnytts recensent Maria Edström efter nya
vinklar på den gode August. Och på Strindbergs
Intima Teater i Stockholm verkar man ha tänkt
likadant. Där har regissören Ole Anders Tandberg i
samarbete med Stockholms stadsteater dramatiserat
"Ockulta dagboken" ett av Strindbergs mer privata
och svårforcerade alster skriven mellan 1896 och
1908 och som aldrig var tänkt att publiceras. Maria
Edström har sett Ockulta dagboken.
Inte mindre än fem stycken Strindberg möter vi på
Intima Teaterns fina lilla scen och mitt bland dem,
Harriet Bosse i Thérèse Svensson lite häpet
innerliga gestalt, omgiven som hon är av alla dessa
aspekter av Strindbergs person. Det är väldigt kul
och lite corny. Man blir som bedövad av all denna
längtan, kvinno-och sexualskräck och manlig
självhävdelse kryddad med en rejäl portion paranoia. Och alla skådespelarna från Samuel Frölers bittra
och roliga gubbe, över Sven Ahlströms ständigt
förvånat förorättade till Michael Jonssons
passions-paranoiker plus Åke Lundqvist och Robert
Panzenböck, blir tillsammans som en röstorkester av
Strindbergs alla utfall och infall. Bilden som tonar fram är inte direkt inställsam,
regissören Ole Anders Tandberg har koncentrerat sig
runt relationen med Harriet Bosse och om Strindberg
till en början framstår som sin tids nättroll så
blir det alltmer rörande med hans totala oförmåga
att se verkligheten. Harriet söker honom ständigt i
drömmarna, trots att hon gift om sig med en annan,
som ett slags drömmens inverterade stalker. Bosses roll är också den försonande berättaren och
Thérèse Svensson förmår bära upp denna svåra roll,
detta kvinnliga nav i denna de manliga känslornas
centrifug. ”En liten hund skrek hela natten” för sådana
stämningskapande meningar är man beredd att förlåta
Strindberg mycket och här kan man undra om det inte
egentligen var sig själv han menade.
Save for Scotland's Olympic medallists, South
African-born director Yael Farber might be the
most-talked-about woman in Scotland, thanks to her
show Mies Julie, at the Edinburgh Festival Fringe.
Farber, who lives in Montreal, Canada, has given the
124-year-old August Strindberg play Miss Julie a
local twist, setting it in the Karoo, instead of
Sweden, to "capture the incredible complexity,
beauty, tenderness, brutality and possibility that
we are capable of as South Africans". The production premiered at the National Arts
Festival, in Grahamstown last month, before a
two-week run at the Baxter Theatre in Cape Town. Farber's adaptation looks at contemporary South
Africa as "a post-traumatic society" and the "knot
of inheritances and legacies that entangle lives in
the aftermath" of the trauma. The story revolves around the relationship between a
black farm labourer, the daughter of his baas, and
the woman who has raised them both. Such is the power of the sex and class war in the
production that it has an age restriction of 16
years and older. Farber's production, which features Hilda Cronje
(Mies Julie), Bongile Mantsai (John) and Thoko
Ntshinga (Christine) has had the UK press
spellbound.
”Hallå, pappa! Är det ditt fel eller deras?” Om
August Strindberg hade känt till mobiltelefonen
skulle han kanske ha låtit Indras dotter ringa upp
pappa gud för att fråga varför det är så synd om
människorna. Nu sker det i stället i Teater VIIRUS
uppdaterade tolkning av Ett drömspel.
Uppsättningen är i första hand riktad till en ung
publik och premiärplatsen - gymnastiksalen i Brändö
gymnasium- vald med omsorg. Regissören Jakob Höglund
har förankrat sin bearbetning i en miljö som speglar
primärpublikens egen vardag men spelrummet väcker
säkert minnen och associationer också hos dem som
lämnat skolan bakom sig för länge sedan. För den här
åskådaren t.ex. ter sig varje gymnastiksal som rena
snabbresan till allt vad mänskligt tillkortakommande
kan rymma...I VIIRUS version inlemmas publiken
dessutom rent konkret i föreställningen. Det här är
inget drömspel vi tillåts betrakta på avstånd utan
en väldigt fysisk iscensättning som ramlar över oss
med samma kraft som de vilda och obegripliga
scenarion som kan ansätta oss i våra egna drömmar.
Detsamma gäller de gestalter och situationer
Strindberg låter passera revy. För hans egen samtid
var de fullt igenkännbara och nu återuppstår de
präglade av referenser som hör hemma i vår tid. Med
finns allt från kaotiska tonårsfyllor till en
modellvacker gudadotter som singlar ner från
rymdäventyrens catwalk till vårt pinade klot.
Efter den fleråriga succén med ”Les Misérables”
satsar Åbo Svenska Teater igen på en musikal. – ”Hair” blir en titt i backspegeln på ett årtionde
som en del kommer i håg och andra får en chans att
bekanta sig med, säger regissören Georg Malvius. [...]
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog.
Det kommer att uppmärksammas på ÅST med en
kombinerad föreställning av pjäserna ”Dödsdansen”
och ”Vi har det bra”. – Det blir en klassiker av Strindberg kombinerad med
en nyskriven pjäs av Camilla Blomqvist, berättar
Thibblin.
Club kids are familiar with the strange goings-on at
The Box, the intimate Lower East Side venue that
specializes in modern-day burlesque and risqué
vaudeville acts. But the hot spot’s current
offering, the Private Theatre’s adaptation of August
Strindberg’s 1893 comedy “Playing With Fire,” offers
titillation of a more rarified, theatrical kind. This little-seen work is one of the few comedies
written by the normally morose Swedish playwright
(“Miss Julie,” “The Dance of Death”). It’s being
presented in a freewheeling, site-specific
adaptation by Royston Coppenger that renders its
tale of a complicated love triangle — a married
couple and the husband’s best friend — into a barely
comprehensible, sexed-up performance piece. The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Lilly Charles The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Much of the play’s sophisticated dialogue has been
replaced by familiar avant-garde stylization. The
performers roam throughout the two-level environs of
the jewel-box club, with the action spilling over
from the tiny stage into the aisles and balcony.
USA (Texas) Undermain Theatre Announces 2012-2013 Season, With
Homer, The Bible, and Strindberg (Plus Video)
By Peter Simek Front Row August 21st, 2012
The Undermain Theatre has announced its 2012-2013
season, titled “The Season of Myth,” and it will
feature two Homor-based plays, a take on the Bible,
and a chamber mystery by Swedish playwright August
Strindberg, whose work was last produced at
Undermain around Easter 2011.
[...] The season will round out with Strindberg’s The
Ghost Sonata, directed by Patrick Kelly, who also
directed last season’s The Birthday Party.
Mies Julie (5 stars) Essential adaptation of Strindberg’s
classic
By Matt Trueman The List 20 August 2012
Truly great productions of classic texts can reveal
the play within the play. Who knew that beneath the
staid formality of August Strindberg’s Miss Julie
lurked a play as explosive and heartwrenching as
Yael Farber’s South African-set rewrite? Like Patrick Marber, whose After Miss Julie
transposes Strindberg’s plot to post-war Britain,
Farber strips the text down to a taut three-hander.
In fact, taut is too loose: there’s not a smidgeon
of superfluity here. Farber gives us the core
nucleus. What becomes clear are the atomic bonds – equal push
and pull – between Mies Julie (Hilde Cronje) and her
servant John (Bongile Mantsai). Relocated to a South
African farmhouse, beneath which both sets of
ancestors – black Xhosa and white Afrikaans – are
buried side by side, their sexual entwining is a
serious trangression, even if it mirrors the picture
below ground. From there, however, their situation swells to a
monumental impasse. Three or four times they reach
the cusp of eloping as equals, only for one or other
to cough up some half-swallowed pride. Neither is
quite willing to give up their claim to the land, to
forget past grievances for the sake of a better
life. They become two snare traps biting at each
other’s metal jaws.
Finland Teaterrecension: Ett drömspel
i gymnastiksalen
Av Ann-Christine Snickars Hufvudstadsbladet 20.8.2012
Ett drömspel av August Strindberg. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi: Sven Haraldsson. Kostym: Heidi Wikar. Mask: Tuija Luukkainen. Ljud: Kristina Ekholm. Ljus: Mari Agge. I rollerna: Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita, Åsa Wallenius.
Teater Viirus premiär på Brändö gymnasium 17.8
Viirus version av Ett drömspel, som riktar sig till
skolungdom, har premiär i en gymnastiksal. I sådana
kommer man antagligen att spela i framöver när man
turnerar i skolorna. Majoriteten av alla elever som
finns har någon gång känt sig utsatta i en
gymnastiksal, det är jag säker på. Det är ett bra
rum för guden Indras dotter att träda in i
jordelivet på. Nu kallas Indras dotter, som gör en studieresa bland
människorna, bara Agnes, och hennes far kallas bara
pappa. I inledningen blandas glimtar av vad som
komma skall med en hurtig introduktion lämpad för
var och en utan förkunskaper. Jag ser den som en
parodi på larvig instantpedagogik och välvilliga
skolbesök, ens inställning blir genast elevens, den
är alltid kluven. I en intervju i Hbl (6.8) sa regissören Jakob
Höglund att han inte ser så stor skillnad mellan
regi och koreografi. Och det han gjort med Ett
drömspel är att han liksom koreograferat in publiken
i pjäsen. Rent fysiskt också. En bit in i
föreställningen får publiken flytta på sig, ställa
sig i en klunga på angivet ställe. Plötsligt rullar
skådepelarna runt i slagsmål mitt bland oss. Det är
ganska upprivande och pockande, inte bara
kroppsligt.
Redan när vi steg iland på Kymmendö brygga började
jag ana. En timme senare hade vi nått det skraltiga,
vindpinade huset på berghällen intill havet och jag
stod där och såg ut över vattnet och insåg det jag
väl aldrig hade trott; att vi har vissa likheter,
August Strindberg och jag. Det är inte mina ord som ska jämföras med de
strindbergska. Hans sätt att uttrycka ”O, du min
grönskande ö, blomkorg i havets våg” skulle jag
aldrig ha fått ihop. Men han, liksom jag, älskade
öar. Och förra söndagen lärde jag att han,
åtminstone på Kymmendö, satt och skrev i en skrubb
som i princip bara rymmer en stol och ett bord,
förutom de fula tapeterna. Nej fel, det fanns små
fönster också. Med utsikt mot kobben dit han och
Siri von Essen brukade simma, till
lokalbefolkningens uppenbara häpnad. I slutet av
1800-talet kastade sig folk inte frivilligt i sjön. Ett Strindbergsår som detta, när det redan talas och
skrivs så mycket om författaren, hade jag tänkt
avhålla mig. Men så hamnade jag på en av Anita
Perssons legendariska vandringar, hon har hållit på
i över 30 år att trampa i författarens fotspår – har
ni missat dessa möjligheter till både äkta kunskaper
och uppfriskande vid-sidan-om-information, det vill
säga skvaller, får ni skylla er själva. Men än finns
flera chanser kvar, bara i höst.
Vi skrattar och lider med
Strindberg Av Lars Ring SvD 17 augusti 2012
Teater Ockulta dagboken Stockholms stadsteater på Strindbergs Intima teater Texter: August Strindberg. Manus, regi: Ole Anders
Tandberg. Scenografi: Maria Geber. Medv: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Michael
Jonsson, Åke Lundgren, Robert Panzenböck, Samuel
Fröler
August Strindberg skriver dagbok åren 1896–1908 – en
ockult sådan där han vill skildra och samla alla
mystiska tecken från makterna. Det blir så småningom
en mäktig text: en gudom kommunicerar med August via
spelkort på gatan och oljud ur väggarna. Han söker
naivt en absolut mening. Ockulta dagboken är storartad, lätt manisk fantasi
kombinerad med förmågan att dikta bilder. Den är ett
laboratorium där han kastar ner infall, idéer och
framtrampad poesi från dagliga promenader.
Iakttagelser blir trådar till det han väver samman
som Litteratur. Texten blir en plats för naken
intimitet. Ole Anders Tandberg har ur mängden av geniala
underligheter klippt ihop en beskrivning av ett
äktenskap. Han gör Harriet Bosses väsen till
centralaxel, hon som ska bli hustru nummer tre efter
det berömda frieriet: Vill fröken ha ett litet barn
med mig?
Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg,
dagboksförfattaren, gestaltas av så många
skådespelare. Fem män och så kvinnan som både är den
dyrkade Harriet Bosse och en aspekt av honom själv.
De är röster han lyssnar till i sitt inre. De faller
varandra i talet, ropar ut sin förtvivlan, söker
tröst, hittar förklaringar och sammanhang. ”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och
1908. Mest intensivt skrev han i den när
förhållandet till Harriet Bosse var i kris eller
upplösning. Inte ologiskt alltså att hon är en av
rollerna i Ole Anders Tandbergs inspirerade
iscensättning. Strindbergmännen flockas kring henne,
fem små gubbar i säckiga kostymer. Det går inte att
låta bli att tänka på Pija Lindenbaums barnbok
”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga
ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet
som vi betraktar dem med.
Juditduon tar över Skandia Succéduon Judit och Judit från de kända
reklamfilmerna dominerar höstens program på
Skandiateatern. Förutom en storsatsning på fars
spelar de också Strindberg.
Av Peter Johansson Norrköpings Tidningar 2012-08-17
Bakom duon står Skandiateaterns Carina Perenkranz
och kollegan Pernilla Parszyk, som nu tar samarbetet
från filmerna ett steg längre. Höstens stora satsning heter Grymt galet och är en
omarbetad version av Willy Russells fars Färdknäpp -
som ska bli en lek med stereotyperna om
Svenssonfamiljernas sovstäder. [...]
Förutom i farsen dyker reklamkändisarna också upp i
en August Strindberg-afton den 21 oktober, med
dubbla pjäser - Den starkare och Ett halvt ark
papper. - Eftersom det är Strindbergsåret i år så passar det
ju bra, så vi tittade på vad vi kunde göra
tillsammans och det är ju sällan det är två kvinnor
i huvudrollerna, säger Pernilla Parszyk.
Av Mikael Tjernström Dagbladet (Sundsvall) 17 augusti 2012
Strindbergsåret och Teater Västernorrlands
40-årsjubileum präglar höstens teaterutbud. Den stora satsningen blir dock inte en pjäs av
Strindberg – utan om honom i form av föreställningen
”Tribadernas natt”.
Scenkonstbolaget Teater Västernorrland har nu gjort
klart sitt program för hösten och i går presenterade
man det hela på Sundsvalls teater. Det blir som vanligt föreställningar för alla
åldrar, och framför allt fortsätter man att satsa
mycket mot de unga. – Den yngre publiken är jätteviktig för oss, säger
teaterchefen Iso Porovic. [...] Den stora vuxensatsningen under hösten blir P.O.
Enquists pjäs ”Tribadernas natt” som handlar om
August Strindberg och den då blivande ex-hustrun
Siri von Essen. Regisserar gör gästande Kia Berglund
från Stockholm.
Edinburgh Festival 2012: Mies Julie: The smash hit of the Fringe Dominic Cavendish talks to Yael Farber, the director
of a South African 'Miss Julie’ that has been wowing
audiences
By Dominic Cavendish The Telegraph 16 Aug 2012
Yael Farber has enjoyed successes on the Edinburgh
Fringe before but this year the dream has come true
in a way that has taken even her breath away. The
South African director, 41, has gone from having to
encourage members of the audience for her radical
and revelatory new version of Strindberg’s Miss
Julie – redubbed Mies Julie – to sit near the front,
to wondering whether she can squeeze any more in at
the back. She has a sell-out hit on her hands, the subject of
five-star raves – “The best Miss Julie I’ve ever
seen” – and the kind of word of mouth that means
it’s only a matter of time before what looks, at the
end of the second week of the Fringe, like the big
“find” of this year, gets a run in London. It’s easy to get carried away in Edinburgh after
only a few giddy days but I have to say: believe the
hype. Mies Julie isn’t just the crowning glory of
Assembly Festival’s superb South African
mini-season. Produced by Cape Town’s Baxter Theatre,
it has set a benchmark of excellence – and visceral
relevance – that productions elsewhere, even at the
Traverse, have struggled to match.
Av Ann Enström Västerbottens Kuriren 13 augusti 2012
Den dramatiska Strindberg är lite grann som
sommarnatten – uppluckrad och fragmenterad i ett
ljus som innehåller mörker. Det skriver Ann Enström,
VK:s scenkritiker, i sitt bidrag till kultursidans
sommarserie.
Min äldsta dotter är i Turkiet med sin farmor på
solsemester. För någon kväll sedan när vi skapade
med varandra undrade jag varför de hade dragit för
gardinerna, då jag tyckte det var så mörkt i deras
hotellrum. Mamma, svarade hon mig, vi har inte
dragit för gardinerna, det är redan mörkt här. Incidenten fick mig att påminnas om vårt extrema
sommarljus i norr. Själv är jag så van vid
midnattssol och ljusa sommarnätter att jag tar
fenomenet för givet. Sommarnattens leende är en
sådan del av mig att jag projicerar det ända bort
till Turkiet. Än mindre bemödar jag mig att ens dra
för några mörkläggningsgardiner nattetid.
Av Sofia Bagge SR, P1, Mitt i musiken 13 augusti 2012
Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens
liv och författarskap lyfts fram ur alla möjliga
synvinklar. Musiken var viktigt för August
Strindberg som både var en intresserad lyssnare och
flitig amatörmusiker. På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma
närmare hans musicerande och intendenten Erik Höök
säger att han ibland spelade hellre än bra. – Nej han kunde klinka lite gran, han har själv
berättat hur han spelade psalmer vid pianot. Han har
också försökt spela Wagners Tristan och Isolde i
pianoutdrag och han skriver fy fan för han tycker
det låter illa
Teater Viirus höstsäsong inleds på fredag med
premiär för pjäsen Ett Drömspel av August
Strindberg. Pjäsen regisseras av Jakob Höglund.
År 2012 firas Strindbergs 100-årsfest och därav
pjäsvalet, informerar teatern. Viirus version av
Strindbergpjäsen utspelas i en skola här och nu.
Guden Indras dotter Agnes tröttnar på sin pappa och
åker ner till jorden, där hon dimper ner mitt i en
skolfotografering. Pjäsen turnerar i gymnasier
runtom i Svenskfinland och spelas också på Viirus. I
rollerna ses Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita och Åsa Wallenius. Viirus sätter även upp pjäsen Woyzeckmaterial i
höst. Den har premiär den 12 oktober. Dessutom
fortsätter Club Viirus i höst med start den 3
november. Viirus ensemble deltar även i ett
filmprojekt under det kommande året. Filmen spelas
in i samarbete med Jarmo Lampela, KOM-teatern och
Ryhmäteatteri. Filmens intrig och karaktärer
improviseras fram tillsammans med Jarmo Lampela
under hösten och den spelas in nästa år.
Genvägen till Strindberg Ann Lingebrandt går en snabbkurs i Strindberg med
Katarina och Henrik Langes "Strindberg för dig som
har bråttom".
Av Ann Lingebrandt Helsingborgs Dagblad 13 augusti 2012
Kultur. En snabbkurs i Strindberg? Radikalen,
kvinnohataren, alkemisten, galningen, den politiske
vindflöjeln... Äsch, har vi inte hört allt det där
förut? Att det mesta i världslitteraturen låter
platt och banalt, fast med en viss absurd charm, när
det skalas ner till tre fyra serierutor, det har
Henrik Lange gjort till affärsidé med sina "för dig
som har bråttom"-böcker. Nu har han, tillsammans med
Katarina Lange, gett sig på den hundraårsjubilerande
författaren och sammanfattar allt du redan visste
och lite till i snärtiga svarta silhuetter. Som genväg till Strindberg blir boken väl
faktarabblande, men med en hel del fniss däremellan.
Ett år som i år kan det förstås vara bra att veta
hur man fixar Strindberg-stilen (förslagsvis hög
hatt och galoscher) och vad man ska säga för att det
ska verka som om man faktiskt läst den djefla karln
("säger man Ågust är det ingen som ifrågasätter att
man läst Strindberg"). För alla skolelever som inte fattar varför de
tvingas traggla sig igenom "Röda rummet" kan
seriesnuttarna funka som en sporre. Inte minst den
fantasieggande tanken på hur det hade sett ut om
Strindberg skrivit Millenniumtrilogin – "Flickan som
sprängde röda rummet" – eller om han varit Dan Brown
och gjort en "Röda koden": "Arvid hittar hemligheten
som är en kista i Goethemuseet, där i ligger, fullt
fungerande, Strindbergs hjärna."
Ockult på scenen Fem skådespelare gestaltar super-egot August
Strindberg när Ockulta dagboken sätts upp på
Strindbergs Intima teater i Stockholm. Regissören
Ole Anders Tandberg tycker författarens svartsynthet
är befriande.
Av Anna Ångström SvD 12 augusti 2012
GRÄNSÖVERSKRIDARE –Det är otroligt, här har vi en människa som
spränger alla gränser. En gammal man – men så
modern. Hade Strindberg levt i 20 år till hade han
varit absurdist. Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot
några foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda
rummet, granne med Strindbergs Intima teater där
uppsättningen av Ockulta dagboken har premiär på
onsdag, den 15 augusti. Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur
Infernokrisen, ville författaren skulle brännas. Men
detta Strindbergsår ges den ut som del av
nationalutgåvan av hans samlade verk.
Sakprosa Strindbergs världar Björn Meidal och Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström
Det har säkert inte undgått någon att det är
Strindbergsår i år. Litet märkligt kanske, eftersom
det firas till åminne av hans död, inte födelse. Det
är kanske inte så märkligt när allt kommer omkring,
ej minst i Frankrike har man pippi på dödsdagar,
såvitt man inte heter Céline – allt officiellt
hedrande ställdes in efter starka protester,
eftersom han både var förrädare och hyste
motbjudande åsikter. Men, nota bene, han var en
lysande romanförfattare. Att författare är knäppgökar är förvisso inget nytt,
vi behöver bara gå till Norge och Hamsun, som
därstädes tydligen inte längre är kontroversiell,
trots sitt medlöperi med nazisterna. Även Strindberg var ju rätt knäpp, åtminstone
periodvis, eller ska vi kanske säga pernodvis. Också
han hyste av och till vämjeliga åsikter, ej minst av
antisemitisk natur. Han var dock inte, enligt min mening, så stor som vi
i Sverige vill tro – det är lite med honom som med
Zlatan; den ene var inte världens störste
författare, den andre är inte världens främste
fotbollsspelare. Som dramatiker var utan någon som
helst tvekan Ibsen större, och det visste nog även
den gode August.
Av Albert Häggblom YLE/Huvudstadsregionen 10.08.2012
Jakob Höglund är aktuell med att regissera
Strindbergs pjäs Drömspel, för att sedan turnera i
de svenska skolorna.
Det var i gymnasiet som Jakob Höglund kom underfund
med att teatern är hans uttrycksform. Det började
med dans, senare också skådespelarutbildning och på
senare tid har Höglund gett sig in för att
regissera. - Den stora ”aha” upplevelsen för mig har varit att
jag märkt att jag inom regi kommer allra bäst till
min rätt, säger Höglund. Strindbergs pjäs ett Drömspel är författad 1901 och
handlar om meningen med livet, och Höglund ser den
som ständigt aktuell, speciellt för ungdomar i
gymnasieålder. - Tanken var att vi skall göra pjäsen här och nu
tillsammans med ungdomarna i deras gymnastiksal utan
scenografi, säger Höglund. Genom att låta eleverna vara med i pjäsen genom att
agera levande scenografi tror Höglund att också en
äldre pjäs kan göras intressant för dagens unga.
Av Ylva Lagercrantz Spindler, TT Spektra SvD
10 augusti 2012
Ospelade Strindbergspjäser, finns det? Ja, faktiskt.
Som en del av Strindbergsåret framförs tre
refuserade manus som läsningar på Stockholms
kulturfestival. Dessutom sätts "Ockulta dagboken"
för första gången upp som pjäs.
En orientalisk saga med flygande mattor, en
riddarpjäs som bara blev en rustning och en dispyt
om den höga brännvinsskatten. Tre vitt skilda ämnen
med den gemensamma nämnaren att de alla är
refuserade pjäsmanus signerade August Strindberg.
Men för den skull inte ospelbara, tycker Strindbergs
Intima teaters chef Ture Rangström. - Nej, absolut inte. De är svåra att göra för att
det ofta är väldigt mycket folk i rollistan, men
numera kan man ju ha en överenskommelse med publiken
som inte behöver ta hänsyn till det. Ture Rangström kommer att vara ciceron när de
refuserade pjäserna framförs som läsningar under
Stockholms kulturfestival. Men att de var refuserade
är en sanning med modifikation. I två av fallen
handlade det om självcensur. Bara i fallet ”Siste
riddaren” var det i stället Strindbergs intima
teaters dåvarande chef, August Falk, som sa ifrån.
Av Annelie Bränström-Öhman Västerbottens Kuriren 9 augusti 2012
Annelie Bränström-Öhman betraktar en profetisk
vampyrskildring sprungen ur Strindbergs förmåga att
hålla blicken fäst vid avgrunderna i samhällets
mellanrum.
Nog är det väl lite makabert att högtidlighålla
minnet av ett dödsår i form av ett jubileum? Fast
det är klart: en viss poetisk (eller åtminstone
karaktärmässig) logik har den Strindbergska Dödens
100-årsfirande detta år. Många som besökt
Strindbergsmuséet på Drottninggatan i Stockholm,
inrymt i den lägenhet som skulle bli den Djefvla
Karlens sista bostad i livet, har säkert känt
rysningen inför gipskopian av Beethovens dödsmask på
väggen ovanför pianot. Och Strindbergs-legendariet
är likaså välfyllt med anekdoter om olika
variationer av spökerier och hinsides äventyr. En av
de mest rörande är att Strindberg periodvis sägs ha
vägrat ta av sig ytterkläderna inomhus, eftersom han
såg dem som ett slags pansar till skydd för
andevärldens väntade anlopp. Må vara hur det vill med sanningshalten i
anekdoterna. Spökhistorierna har hur som helst en
viss kongenialitet i firandet av ett
dödsjubileumsår. Precis som senare så kallade
“skräckmästare” som Alfred Hitchcock och Stephen
King hemsöktes Strindberg själv tillräckligt ofta av
härjande inre dämoner för att kunna ge röst och
kropp åt deras skepnader – i människohamn och
gränslanden därutom. Mästerstycket i spökgenren är förstås Spöksonaten –
befolkat av en milt sagt osalig blandning
existenser, inspirerade av de anderöster som
Strindberg menade sig ha hört mellan tonerna i en av
sagde Beethovens pianosonater. Alla rör sig i och
omkring ett till exteriören modernt hus, men som
visar sig hysa antikverade hemligheter och lögner
som går i arv kors och tvärs över generations- och
klassgränser.
By Lyn Gardner The Guardian, Wednesday 8 August 2012
Mies Julie Assembly Mound, Edinburgh Until 27 August
Miss Julie is suddenly on the rage again, as
witnessed by recent revivals at the Royal Exchange
in Manchester and London's Young Vic. But she has
never raged quite so fiercely as she does in this
searing and fearless new version by Yael Farber,
which reinvents Strindberg's play and transposes it
to modern South Africa. On a Karoo farm, the labourers are celebrating
Freedom Day – but in the hot, steamy kitchen of the
farm, things are still much as they have always
been. The boss's boots are laid out ready for
shining by John (Bongile Mantsai); his mother,
Christine (Thokozile Ntshinga), is still working,
and has been since sunrise, her fingers so worn that
when she tried to vote she had no fingerprints to
prove her identity. But beneath it all, things are
stirring, and the boss's unhappy daughter, Julie
(Hilda Cronje), stalks the kitchen like a feral cat
on heat looking for trouble. Farber's production is like the pot that Christine
has on the stove: at first simmering, then boiling
over as resentment, memory and the unresolved
legacies of the apartheid era bubble to the surface.
As the temperature rises, the red soil of the
Eastern Cape mingles with blood on the floor. It's a
piece that suggests a nation's neglected children
will wreak havoc.
Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet,
förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan
från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har
Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat –
ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar
blandat med telepatiska tecken från högre makter.
Det har blivit hans egen version av kärlekens
omöjlighet. Premiär den 15 augusti på Strindbergs
Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater.
10e juni 1908 Fasansfull afton. Lade mig kl 10. H-t sökte mig
naivt hela natten, men jag var skyddad. En liten
hund skrek hela natten. Läste på aftonen det sista
av Blå boken. Kände att livet var slut.
August Strindberg skrev på sin ”Ockulta dagbok”
under åren 1896 och 1908. En stor del av innehållet
kretsar kring Harriet Bosse, H-t i dagboken och
Strindbergs hustru åren 1901 - 1904. I mars 1901
skriver han euforiskt Tänk! Jag har kysst hennes
vackra lilla mun och små mjölktänder! Ole Anders Tandberg menar att August Strindberg
aldrig varit så modern som dramatiker som i Ockulta
dagboken.
OCKULTA DAGBOKEN Av: August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Miriam Helleday
Medverkande: Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven Ahlström,
Samuel Fröler, Robert Panzenböck, Åke Lundqvist
Premiär 15 augusti på Strindbergs Intima Teater Detta är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater
och Strindbergs intima teater.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren 8 augusti 2012
SCUM-manifestet, Strindberg och ståupp med politisk
skärpa, liksom Idlaflickorna i Dramatentappning –
det är några av många akter som bjuds under hösten
på de lokala teaterscenerna.
Lagom till att höstrusket slog till släppte Umeå
teaterförening i går programtidningen Rajden som
traditionsenligt öppnar teatersäsongen. Den första
scenhändelsen ligger dock ett par veckor fram i
tiden. Precis som förra hösten är det i
Wallmarksgården som spelprogrammet inleds, i år med
en uppsättning av Tok-Anders och Storbonn, av och
med Hans-Ola Stenlund och Arne Forssén. Vid denna
omgång, pjäsen spelades på samma plats 2004, används
för första gången gårdens gamla tramporgel som inför
uppsättningen stämts upp och gjorts spelfärdig. Mera Hans-Ola Stenlund blir det senare i höst när
han åter ger sin egen enmansföreställning Herr
Strindberg och jag, bejublad efter vårens premiär på
August Strindbergs dödsdag 14 maj och nu inplanerad
i höstprogrammet med tre föreställningar i oktober.
Halvvägs genom Strindbergåret konstaterar
teaterföreningens Frida Holmgren, i samband med att
programmet presenterades, att det varit tunnsått med
turnerande Strindbergföreställningar hittills, men
teaterföreningen presenterar dock totalt tre akter i
höst som knyter an till jubileumsåret.
Av Gunnar Balgård
Västerbottens-Kuriren 7 augusti 2012
Svarta fanor är mest ett mischmasch, men
temperaturen i Strindbergs författarskap lyfter fram
underdogen, alltid redo att bitas i benet – det
skriver Gunnar Balgård i VK:s sommarserie.
Vad gör man? Inför en sommarartikel om Strindberg
som jag uppgivit skulle handla om borgarhat och
klassfrågor, läser jag den sena romanen Svarta fanor
i tanken att den kunde utgöra en lämplig
utgångspunkt. Boken har solitt rykte som
förargelseväckande objekt, och jag har inte läst den
förut. Och vad finner jag? En svamlig och raskt
hopkommen produkt, skriven av den rastlöse och
otålige August Strindberg som mer än en gång
sprungit ifrån sig själv, och publicerat böcker utan
att se sig om. Naturligtvis finns här avsnitt av en viss infam
inspiration, men just ingenting som man kan bygga
några övergripande resonemang på. Hos Sven Delblanc
i hans litteraturhistoria inhämtar jag, att Svarta
fanor innehåller det “mest geniala nidporträttet” i
svensk litteratur. Då krävs nog att man har det
samlade författarskapets välvilja att luta sig emot.
August Strindberg var svag för all sorts ny teknik.
Förvånande därför att han inte ville skriva till
skenet av en elektricitetslampa – trots att
möjligheten fanns på Drottninggatan 85. Skrivbordet
hade han vid fönstret, så att dagsljuset kunde falla
in över manus. När solen arbetat nog för dagen,
tände han stearinljus och fotogenlampa. I ena handen
en penna, i andra en rysk cigarett. Det är Stina Olson som ledigt berättar om
författarens sista bostad, i antologin Strindberg i
Blå tornet (red. Stefan Bohman, Carlsson). Telefon hade Strindberg haft länge, men han påstod
att det bara gick att ringa ut. Det var få som
betroddes med hans nummer. I hallen stod ett modernt
isskåp, där han förvarade sin öl. Bostaden i Blå tornet var ett slags pensionat, där
även mat ingick. Vid missnöje kunde han skriva
lappar med ovett: ”Eskimåmat”. Eller: ”Behåll er
danska svinmat!”. Han var noga med sitt hem, men hade inget emot
fabriksproducerade möbler och textilier. Inredningen
i Blå tornet skulle mera vara ett intressant
”sceneri” än som hos Carl Larsson i Sundborn, en
show off av stilbildande inredning.
August Strindbergs ”Ockulta dagboken” blir
teaterföreställning för första gången, i en
uppsättning på Strindbergs Intima Teater i samarbete
med Stockholms stadsteater. Föreställningen är
dramatiserad och regisserad av Ole Anders Tandberg
och i rollerna syns Samuel Fröler, Thérèse Svensson,
Michael Jonsson, Sven Ahlström, Robert Panzenböck
och Åke Lundqvist. Premiär blir det den 15
september. Strindberg påbörjade ”Ockulta dagboken” 1896 och
skrev på den fram till 1908. En stor del av
innehållet kretsar kring Harriet Bosse, Strindbergs
fru mellan åren 1901-1904.
Madame Strindberg. Oder Die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr, Förlag: Residenz Verlag
Frida Uhl är för de flesta av oss numera mest känd
för att hon var August Strindbergs andra hustru. Men
egentligen är det som tidstyp hon och hennes liv
intresserar. Det ska jag förklara. Äktenskapet med August Strindberg lämnar jag åt
sidan. Till det vi Strindbergintresserade redan läst
många gånger lägger Buchmayr knappast något nytt.
Men då Buchmayr skrivit en bok, rak, kunnig, mindre
ideologisk men med ordentliga citat ur hennes brev
och för oss okända skrifter, framträder Frida Uhl
för läsaren som en i sin tid – och från sin klass –
typisk gestalt. Till omslagsbild har förlaget valt en av Arnold
Gerthus tjugotalsbilder av ”kvinna som vamp”.
Kändast är nog hans Greta Garbo-stuk från 1925 (som
sägs ha bidragit till att göra henne till mytisk
figur). Just detta foto var för tiotalet år sedan
omslagsbild på Monica J. Strauss biografi över samma
Frida Uhl: Cruel Banquet: The Life and Loves of
Frida Strindberg. Frida Uhl hade säkert själv valt
just den bilden om hon levat. Men den förminskar
henne. Hon blir mindre komplicerad och mindre typisk
som gestalt. Jag hade nog i stället valt den
porträtteckning ur New York Times år 1915 som
Buchmayr återger på sid 300. Där är hon en mer
militant kvinnotyp.
Vandra med Strindberg: Fem vandringar i Stockholm Anita Persson Förlag: Kata förlag
Önskas svalkande perspektiv på den våldsamt upphöjda
nationalförfattaren? Gör en skärgårdsutflykt till
Kymmendö. Där ligger förmodligen historiens mest
anspråkslösa skrivarstuga. Belägen på en bergknalle
ser den ut som ett utedass. Några besökare står på
kö för att plåta, för den är faktiskt inte större än
ett torrdass. Är det här författarens antimonument
över sig själv? I alla fall är bygget ett bevis för
att den omvittnat känslige Strindberg definitivt
inte led av klaustrofobi. August Strindberg tillbringade sju somrar på
Kymmendö där han fick idéerna till sin mest lästa
(fyrfaldigt filmade) roman, Hemsöborna. Som student
i början av 1870-talet bodde han hos hemmans-ägaren
och fiskaren Jonas Eriksson (Carlsson i Hemsöborna).
Jakob Höglund placerar Strindberg i
skolmiljö En flicka som drar sin första tonårsfylla på
toaletten är något som unga kan relatera till, tror
Jakob Höglund. I höst dansas hans egenartade vision
av August Strindbergs Ett drömspel fram i skolornas
gymnastiksalar.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.8.2012
Brändö gymnasium står tomt. Det enda spåret av
elever är de leende tonåringarna ihopfösta och
förevigade på klassfotografier som pryder väggarna. Vid ingången tar Jakob Höglund emot, solbränd och
fräscht klädd i grönt linne, shorts, tennisstrumpor
och vita sneakers. – Det är en otroligt svår pjäs och visst kan man
fråga sig varför man sätter upp just den för en så
ung publik, medger han. Teater Viirus uppsättning av Strindbergs Ett
drömspel är en turnéföreställning vars huvudsakliga
målgrupp är gymnasie- och högstadieelever. Pjäsen
från 1901 hör till dramatikerns märkligaste. Tid och
rum suddas ut, ”personerna klyvas, fördubblas,
dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas”, som
Strindberg själv skriver i förordet. Men det är
också utmaningen i att fånga tonåringarnas intresse
som lockar Höglund.
Av Gotlands Tidningar Emelie Bergbohm. Hela Gotland 2012-08-03
I kväll gästspelar för första gången Tyresö
Teaterförening på Närsakar scen. Det gör de med
musikteatern "Hemsöborna" efter boken av August
Strindberg, med efterföljande föreställningar den 4
och 5 augusti. Föreställningen är bearbetad och
regisserad av Örjan Herlitz, före detta
länsteaterchef på Gotland. Detta är gruppens femte uppsättning av pjäsen, som
sedan urpremiären 1996 visats över 60 gånger. - Det är en historia om en persons uppgång och fall
på grund av övermod. Vi har tagit fasta på humorn
och folkligheten i pjäsen, säger Örjan Herlitz. I sin bearbetning önskar han framhäva Strindbergs
språkkänsla och mustiga enkelhet. - Med några få rader kunde han beskriva människor
och ändå lyckas måla upp en sinnrik detaljrikedom. I uppsättningen medverkar närmare 30 personer på
scenen med ensemble, musiker och en berättande kör.
Este jueves concluye la temporada de la puesta en
escena Señorita Julia, la pieza más reconocida y
representada del célebre dramaturgo sueco August
Strindberg. El grupo Espektros, dirigido por Omar Alain Rodrigo,
cumple 10 años de trabajo escénico ininterrumpido en
Querétaro, por lo que ha emprendido el proyecto de
realizar una trilogía de Strindberg, apoyado por el
Consejo Nacional para la Cultura y las Artes y el
Instituto Queretano de la Cultura y las Artes. La más fuerte, uno de los monólogos femeninos más
conocidos del teatro universal, ya corrió su primera
temporada y está a punto de regresar a escena,
mientras que al término de la breve temporada de
Señorita Julia, el grupo ya se prepara para
reponerla el próximo año ante la excelente respuesta
por parte del público. De ahí, que trabajen la obra El padre. Han iniciado
con los ensayos y será estrenado la primera semana
de octubre; el proyecto Diez años de Espektros-cien
años de Strindberg bajará el telón en el mes de
noviembre con las tres obras que configuran la
trilogía. Después de 120 años, Señorita Julia se ha convertido
en un clásico del teatro moderno. La función se
realizará a las 8:30 de la noche en el Museo de la
Ciudad, con las actuaciones de Jessica Elías,
Leonardo Cabrera y Flor Moreno.
“Play Strindberg” to go on stage in
memory of Hamid Samandarian
SB/YAW Tehran Times: 30 July 2012
TEHRAN -- Actor and director Homa Rusta plans to
stage the Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s
“Play Strindberg” in memory of her late husband, the
prominent director Hamid Samandarian. The play will be performed by Rusta, Reza Kianian
and Payam Dehkordi at Tehran’s Iranshahr Theater
Complex in October, the Persian service of the Mehr
News Agency reported on Monday. The play was scheduled to be staged by Samandarian
in the fall 2012. However, he died of liver cancer
on July 11. Samandarian had previously directed the play in 1972
and 1999 in Tehran’s theaters. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using
Strindberg’s characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which
Dürrenmatt’s satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death.
Cultura Programación del Festea ofrece
alternativas culturales para este domingo
AVN29/07/2012
- El Festival Teatral de Autor (Festea) ofrecerá
tres alternativas recreativas, caracterizadas por
situaciones absurdas y tragicómicas, este domingo
28, en las salas Altosf, Artenativo y Alberto de Paz
y Mateos, desde las 6:00 de la tarde, con entrada
gratuita. La más fuerte será una versión venezolana de la
clásica dramaturgia sueca de August Strindberg,
dirigida por Sheila Colmenares del grupo Las 3
gracias. En la obra los personajes llevarán el
nombre de "La señora Y" y "La señora X"; la primera
entonará cantos tristes de la popular cantante
cubana "La Lupe", en un solitario bar, mientras la
segunda irrumpirá el momento íntimo con la intención
de desahogar sus cargas emotivas en compañía de un
hombre desconocido, informó la actriz Vanessa León. Esta primera función se desarrollará en Artenativo,
ubicado en la calle Sucre de la urbanización Los
Molinos, en el sector San Martín de Caracas.
Cultura/Espectaculos "La mas fuerte" de Strindberg
dirigida por Roberto Chanampa Para decidir quién es la más fuerte La obra plantea el encuentro de dos mujeres
relacionadas a partir de un hombre amante de una y
ahora casado con la otra.
Por Julio Cejas Página/12, 29 de julio de 2012
En la diversidad de propuestas que muestra la
cartelera local, la búsqueda cada vez más intensa de
nuevas escrituras teatrales no deja de lado el
potente legado de dramaturgos como August Strindberg
que retorna a partir de la versión de "La más
fuerte", dirigida por Roberto Chanampa, que puede
verse todos los domingos de julio y agosto a las 20
en el Centro de Estudios Teatrales (San Juan 842).
El director en diálogo con Rosario/12 ,reconoció que
se considera antes que nada un actor, compartiendo
en esta oportunidad la escena junto a la actriz
Florencia Crende a quién conoció durante los ensayos
de la obra "Maratón". "Le propuse a Florencia trabajar juntos, no sabía
qué era lo que iba a hacer, y eso siempre perturba.
Trato que la gente no se desespere frente a la
incertidumbre, quería hacer algo corto a partir de
dos mujeres y aparece el texto de Strindberg que
encaja justo", dice Chanampa. -Un texto intervenido por Esmeralda Morales, según
dice el programa... -Sí, Esmeralda es paciente de la Colonia de
Oliveros, y alumna de los talleres de escritura que
coordina Hernán Camoletto y sus textos están
registrados en Argentores. Bueno, yo trabajo desde
hace años en Arte y Salud allí y me pareció
interesante tomar esos materiales que interactúan
con el texto original. En "La más fuerte" (1888) Strindberg plantea el
encuentro de dos mujeres relacionadas a partir de un
hombre que fue amante de una de ellas y ahora está
casado con la otra. Un encuentro "casual" en un bar
donde una habla todo el tiempo y la otra se ríe. "Fantasmas, figuras, rencores, presencias y
ausencias que narran fragmentos de un pasado que se
actualiza implacablemente, que retorna para dar fin
a algo, o quizás sólo son apariencias que buscan
respuestas en el espectador", anuncia el parte de
prensa del recientemente creado grupo "Teatro Animal
Laboratorio Salvaje".
Los peligros de la certeza Éxito de 'Dubte', de John Patrick Shanley, que en
cine protagonizaron Meryl Streep y Philip Seymour
Hoffman, y en el Poliorama de Barcelona interpretan,
espléndidamente, Rosa Maria Sardà y Ramon Madaula
Por Marcos Ordóñez El País 28 jul 2012
[...] 2 He visto, también bajo el marchamo del Grec, La
señorita Julia (Romea), dirigida por Josep Maria
Mestres, y À la ville de Barcelona (Grec/Anfiteatro)
bajo la batuta de Joan Ollé. La primera es una
excelente puesta del clásico de Strindberg, muy bien
interpretada por Julio Manrique, Cristina Genebat y
Mireia Aixalà, y una muestra de morro superlativo
por parte de Patrick Marber, que redujo la pieza y
la ambientó en la Inglaterra del 45, después de la
victoria laborista, la retituló After miss Julie y
la firmó como si fuera suya. [...]
Utbildningsförvaltningen Stockholms stad Pressinbjudan: Strindberg på 35 olika språk
Mynewsdesk, Pressmeddelande 2012-08-30
Tid: Tisdagen den 4 september kl: 10:00 Plats: Stadshuset, Ragnar Östbergs plan 1,
receptionen
På tisdag är det premiär för Stockholms stads unika
Strindbergsprojekt. Alla Stockholms elever erbjuds
nu att läsa, lyssna och jobba med en av August
Strindbergs mest kända noveller "Ett halvt ark
papper" via en nystartad webbplats. Här finns
kulturarv, kultur, språk, historia, pedagogik och
digital teknik i skön harmoni. Novellen är översatt
till 25 språk, några för första gången, av stadens
modersmålslärare. Den är dessutom inläst på fler än
35 språk och tolkad på teckenspråk. Skådespelaren
Johan Rabaeus läser den på svenska, engelska och
franska. Träffa skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) som
berättar mer om webbplatsen och satsningen. På plats
finns även modersmålslärarna Jonny Ivanovitch
(romani) och Juliette Tabbakh (arabiska) samt
skådespelaren Johan Rabaeus. En skola i världsklass – det är vår vision. Med
Sveriges största utbildningsutbud och 16 000
engagerade medarbetare arbetar vi för att ge våra
elever den bästa tänkbara utbildningen för
framtiden.
Paula on the Fringe: Miss Julie and The Hunchbacks of Notre Dame
By Paula Simons Edmonton Journal, August 24, 2012
“Don’t step down,” Swedish playwright August
Strindberg tells us in his great tragedy, Miss
Julie. “People will always say you fell.” And that, indeed, in the danger in trying to step
down a classic work of literature for a Fringe
Festival audience. If people don’t understand what
you’re doing, they’ll think you just fell down on
the job. With its brash bravura take on Strindberg,
Edmonton’s 50% Fruit Theatre attempts a subversive,
semi-satiric assault on an icon of modern theatre,
with exciting, but mixed results. Miss Julie, Strindberg’s most famous play, was
written in 1888 – a fact you have to check and
double-check three or four times. It seems
impossible that a play so radical, so sexually
charged, so sadomasochistic, could ever have been
written, much less staged, in what we think of as
the Victorian era.
USA ‘Mies Julie’ Wins Best of Edinburgh Fringe Award
By Steven McElroy The New York Times, August 23, 2012
“Mies Julie,” a smoldering South African stage
adaptation of August Strindberg’s 1888 drama “Miss
Julie,” won the ninth annual Carol Tambor Best of
Edinburgh award, to be presented Friday in Scotland. The winner receives a fully subsidized production in
New York City in January. But there is a twist this
year: Logistical and scheduling complications will
prevent those involved with “Mies Julie” from doing
the January production. So, Ms. Tambor said, she has
chosen an additional winner: “Midsummer,” with music
by David Greig (“The Strange Undoing of Prudencia
Hart”) and Gordon McIntyre. “Midsummer,” a two-character romantic comedy that
Ms. Tambor called a “love letter to Edinburgh,” is
not a play in the current Edinburgh Festival Fringe
(which runs through Monday) but was one in 2009.
“Midsummer” will be presented Jan. 9 to Feb. 3 at
the Clurman Theater on West 42nd Street.
Arbuzov, Strindberg & Vercors
feature in final Donmar Trafalgar season
By Theo Bosanquet What's On Stage 23 August 2012
The Donmar Warehouse has announced the third and
final Donmar Trafalgar season, which showcases the
work of its young directors at Trafalgar Studios 2. The new season will see Alex Sims, Titas Halder and
Simon Evans each stage a production – Aleksei
Arbuzov's The Promise, Strindberg’s The Dance of
Death and Vercors’ The Silence of the Sea
respectively.
[...] It’s followed, from 17 December 2012 to 5 January
2013 (previews from 13 December), by Titas Halder’s
revival of Strindberg’s classic The Dance of Death.
Set on an isolated island, the plays sees military
captain Edgar and his wife Alice live a bitter life,
their marriage soured by hatred. Halder, who was RAD
at the Donmar in 2010-11, will use a new English
version by Conor McPherson.
Av Maria Edström SR, P1, Kulturnytt 23 augusti 2012
Just när ni trodde mardrömmen var över -
Strindbergsåret fortsätter! Skämt åsido men nu så
här i andra halvlek så längtar i alla fall
Kulturnytts recensent Maria Edström efter nya
vinklar på den gode August. Och på Strindbergs
Intima Teater i Stockholm verkar man ha tänkt
likadant. Där har regissören Ole Anders Tandberg i
samarbete med Stockholms stadsteater dramatiserat
"Ockulta dagboken" ett av Strindbergs mer privata
och svårforcerade alster skriven mellan 1896 och
1908 och som aldrig var tänkt att publiceras. Maria
Edström har sett Ockulta dagboken.
Inte mindre än fem stycken Strindberg möter vi på
Intima Teaterns fina lilla scen och mitt bland dem,
Harriet Bosse i Thérèse Svensson lite häpet
innerliga gestalt, omgiven som hon är av alla dessa
aspekter av Strindbergs person. Det är väldigt kul
och lite corny. Man blir som bedövad av all denna
längtan, kvinno-och sexualskräck och manlig
självhävdelse kryddad med en rejäl portion paranoia. Och alla skådespelarna från Samuel Frölers bittra
och roliga gubbe, över Sven Ahlströms ständigt
förvånat förorättade till Michael Jonssons
passions-paranoiker plus Åke Lundqvist och Robert
Panzenböck, blir tillsammans som en röstorkester av
Strindbergs alla utfall och infall. Bilden som tonar fram är inte direkt inställsam,
regissören Ole Anders Tandberg har koncentrerat sig
runt relationen med Harriet Bosse och om Strindberg
till en början framstår som sin tids nättroll så
blir det alltmer rörande med hans totala oförmåga
att se verkligheten. Harriet söker honom ständigt i
drömmarna, trots att hon gift om sig med en annan,
som ett slags drömmens inverterade stalker. Bosses roll är också den försonande berättaren och
Thérèse Svensson förmår bära upp denna svåra roll,
detta kvinnliga nav i denna de manliga känslornas
centrifug. ”En liten hund skrek hela natten” för sådana
stämningskapande meningar är man beredd att förlåta
Strindberg mycket och här kan man undra om det inte
egentligen var sig själv han menade.
Save for Scotland's Olympic medallists, South
African-born director Yael Farber might be the
most-talked-about woman in Scotland, thanks to her
show Mies Julie, at the Edinburgh Festival Fringe.
Farber, who lives in Montreal, Canada, has given the
124-year-old August Strindberg play Miss Julie a
local twist, setting it in the Karoo, instead of
Sweden, to "capture the incredible complexity,
beauty, tenderness, brutality and possibility that
we are capable of as South Africans". The production premiered at the National Arts
Festival, in Grahamstown last month, before a
two-week run at the Baxter Theatre in Cape Town. Farber's adaptation looks at contemporary South
Africa as "a post-traumatic society" and the "knot
of inheritances and legacies that entangle lives in
the aftermath" of the trauma. The story revolves around the relationship between a
black farm labourer, the daughter of his baas, and
the woman who has raised them both. Such is the power of the sex and class war in the
production that it has an age restriction of 16
years and older. Farber's production, which features Hilda Cronje
(Mies Julie), Bongile Mantsai (John) and Thoko
Ntshinga (Christine) has had the UK press
spellbound.
”Hallå, pappa! Är det ditt fel eller deras?” Om
August Strindberg hade känt till mobiltelefonen
skulle han kanske ha låtit Indras dotter ringa upp
pappa gud för att fråga varför det är så synd om
människorna. Nu sker det i stället i Teater VIIRUS
uppdaterade tolkning av Ett drömspel.
Uppsättningen är i första hand riktad till en ung
publik och premiärplatsen - gymnastiksalen i Brändö
gymnasium- vald med omsorg. Regissören Jakob Höglund
har förankrat sin bearbetning i en miljö som speglar
primärpublikens egen vardag men spelrummet väcker
säkert minnen och associationer också hos dem som
lämnat skolan bakom sig för länge sedan. För den här
åskådaren t.ex. ter sig varje gymnastiksal som rena
snabbresan till allt vad mänskligt tillkortakommande
kan rymma...I VIIRUS version inlemmas publiken
dessutom rent konkret i föreställningen. Det här är
inget drömspel vi tillåts betrakta på avstånd utan
en väldigt fysisk iscensättning som ramlar över oss
med samma kraft som de vilda och obegripliga
scenarion som kan ansätta oss i våra egna drömmar.
Detsamma gäller de gestalter och situationer
Strindberg låter passera revy. För hans egen samtid
var de fullt igenkännbara och nu återuppstår de
präglade av referenser som hör hemma i vår tid. Med
finns allt från kaotiska tonårsfyllor till en
modellvacker gudadotter som singlar ner från
rymdäventyrens catwalk till vårt pinade klot.
Efter den fleråriga succén med ”Les Misérables”
satsar Åbo Svenska Teater igen på en musikal. – ”Hair” blir en titt i backspegeln på ett årtionde
som en del kommer i håg och andra får en chans att
bekanta sig med, säger regissören Georg Malvius. [...]
I år är det hundra år sedan August Strindberg dog.
Det kommer att uppmärksammas på ÅST med en
kombinerad föreställning av pjäserna ”Dödsdansen”
och ”Vi har det bra”. – Det blir en klassiker av Strindberg kombinerad med
en nyskriven pjäs av Camilla Blomqvist, berättar
Thibblin.
Club kids are familiar with the strange goings-on at
The Box, the intimate Lower East Side venue that
specializes in modern-day burlesque and risqué
vaudeville acts. But the hot spot’s current
offering, the Private Theatre’s adaptation of August
Strindberg’s 1893 comedy “Playing With Fire,” offers
titillation of a more rarified, theatrical kind. This little-seen work is one of the few comedies
written by the normally morose Swedish playwright
(“Miss Julie,” “The Dance of Death”). It’s being
presented in a freewheeling, site-specific
adaptation by Royston Coppenger that renders its
tale of a complicated love triangle — a married
couple and the husband’s best friend — into a barely
comprehensible, sexed-up performance piece. The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Lilly Charles The youthful cast spills over from the tiny stage of
this obscure, sexed-up 1893 play. Much of the play’s sophisticated dialogue has been
replaced by familiar avant-garde stylization. The
performers roam throughout the two-level environs of
the jewel-box club, with the action spilling over
from the tiny stage into the aisles and balcony.
----------------------- USA (Texas) Undermain Theatre Announces 2012-2013 Season, With
Homer, The Bible, and Strindberg (Plus Video)
By Peter Simek Front Row August 21st, 2012
The Undermain Theatre has announced its 2012-2013
season, titled “The Season of Myth,” and it will
feature two Homor-based plays, a take on the Bible,
and a chamber mystery by Swedish playwright August
Strindberg, whose work was last produced at
Undermain around Easter 2011.
[...] The season will round out with Strindberg’s The
Ghost Sonata, directed by Patrick Kelly, who also
directed last season’s The Birthday Party.
Mies Julie (5 stars) Essential adaptation of Strindberg’s
classic
By Matt Trueman The List 20 August 2012
Truly great productions of classic texts can reveal
the play within the play. Who knew that beneath the
staid formality of August Strindberg’s Miss Julie
lurked a play as explosive and heartwrenching as
Yael Farber’s South African-set rewrite? Like Patrick Marber, whose After Miss Julie
transposes Strindberg’s plot to post-war Britain,
Farber strips the text down to a taut three-hander.
In fact, taut is too loose: there’s not a smidgeon
of superfluity here. Farber gives us the core
nucleus. What becomes clear are the atomic bonds – equal push
and pull – between Mies Julie (Hilde Cronje) and her
servant John (Bongile Mantsai). Relocated to a South
African farmhouse, beneath which both sets of
ancestors – black Xhosa and white Afrikaans – are
buried side by side, their sexual entwining is a
serious trangression, even if it mirrors the picture
below ground. From there, however, their situation swells to a
monumental impasse. Three or four times they reach
the cusp of eloping as equals, only for one or other
to cough up some half-swallowed pride. Neither is
quite willing to give up their claim to the land, to
forget past grievances for the sake of a better
life. They become two snare traps biting at each
other’s metal jaws.
Finland Teaterrecension: Ett drömspel
i gymnastiksalen
Av Ann-Christine Snickars Hufvudstadsbladet 20.8.2012
Ett drömspel av August Strindberg. Regi och koreografi: Jakob Höglund. Scenografi: Sven Haraldsson. Kostym: Heidi Wikar. Mask: Tuija Luukkainen. Ljud: Kristina Ekholm. Ljus: Mari Agge. I rollerna: Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita, Åsa Wallenius.
Teater Viirus premiär på Brändö gymnasium 17.8
Viirus version av Ett drömspel, som riktar sig till
skolungdom, har premiär i en gymnastiksal. I sådana
kommer man antagligen att spela i framöver när man
turnerar i skolorna. Majoriteten av alla elever som
finns har någon gång känt sig utsatta i en
gymnastiksal, det är jag säker på. Det är ett bra
rum för guden Indras dotter att träda in i
jordelivet på. Nu kallas Indras dotter, som gör en studieresa bland
människorna, bara Agnes, och hennes far kallas bara
pappa. I inledningen blandas glimtar av vad som
komma skall med en hurtig introduktion lämpad för
var och en utan förkunskaper. Jag ser den som en
parodi på larvig instantpedagogik och välvilliga
skolbesök, ens inställning blir genast elevens, den
är alltid kluven. I en intervju i Hbl (6.8) sa regissören Jakob
Höglund att han inte ser så stor skillnad mellan
regi och koreografi. Och det han gjort med Ett
drömspel är att han liksom koreograferat in publiken
i pjäsen. Rent fysiskt också. En bit in i
föreställningen får publiken flytta på sig, ställa
sig i en klunga på angivet ställe. Plötsligt rullar
skådepelarna runt i slagsmål mitt bland oss. Det är
ganska upprivande och pockande, inte bara
kroppsligt.
Redan när vi steg iland på Kymmendö brygga började
jag ana. En timme senare hade vi nått det skraltiga,
vindpinade huset på berghällen intill havet och jag
stod där och såg ut över vattnet och insåg det jag
väl aldrig hade trott; att vi har vissa likheter,
August Strindberg och jag. Det är inte mina ord som ska jämföras med de
strindbergska. Hans sätt att uttrycka ”O, du min
grönskande ö, blomkorg i havets våg” skulle jag
aldrig ha fått ihop. Men han, liksom jag, älskade
öar. Och förra söndagen lärde jag att han,
åtminstone på Kymmendö, satt och skrev i en skrubb
som i princip bara rymmer en stol och ett bord,
förutom de fula tapeterna. Nej fel, det fanns små
fönster också. Med utsikt mot kobben dit han och
Siri von Essen brukade simma, till
lokalbefolkningens uppenbara häpnad. I slutet av
1800-talet kastade sig folk inte frivilligt i sjön. Ett Strindbergsår som detta, när det redan talas och
skrivs så mycket om författaren, hade jag tänkt
avhålla mig. Men så hamnade jag på en av Anita
Perssons legendariska vandringar, hon har hållit på
i över 30 år att trampa i författarens fotspår – har
ni missat dessa möjligheter till både äkta kunskaper
och uppfriskande vid-sidan-om-information, det vill
säga skvaller, får ni skylla er själva. Men än finns
flera chanser kvar, bara i höst.
Vi skrattar och lider med
Strindberg Av Lars Ring SvD 17 augusti 2012
Teater Ockulta dagboken Stockholms stadsteater på Strindbergs Intima teater Texter: August Strindberg. Manus, regi: Ole Anders
Tandberg. Scenografi: Maria Geber. Medv: Thérèse Svensson, Sven Ahlström, Michael
Jonsson, Åke Lundgren, Robert Panzenböck, Samuel
Fröler
August Strindberg skriver dagbok åren 1896–1908 – en
ockult sådan där han vill skildra och samla alla
mystiska tecken från makterna. Det blir så småningom
en mäktig text: en gudom kommunicerar med August via
spelkort på gatan och oljud ur väggarna. Han söker
naivt en absolut mening. Ockulta dagboken är storartad, lätt manisk fantasi
kombinerad med förmågan att dikta bilder. Den är ett
laboratorium där han kastar ner infall, idéer och
framtrampad poesi från dagliga promenader.
Iakttagelser blir trådar till det han väver samman
som Litteratur. Texten blir en plats för naken
intimitet. Ole Anders Tandberg har ur mängden av geniala
underligheter klippt ihop en beskrivning av ett
äktenskap. Han gör Harriet Bosses väsen till
centralaxel, hon som ska bli hustru nummer tre efter
det berömda frieriet: Vill fröken ha ett litet barn
med mig?
Det är förstås en strålande idé att låta Strindberg,
dagboksförfattaren, gestaltas av så många
skådespelare. Fem män och så kvinnan som både är den
dyrkade Harriet Bosse och en aspekt av honom själv.
De är röster han lyssnar till i sitt inre. De faller
varandra i talet, ropar ut sin förtvivlan, söker
tröst, hittar förklaringar och sammanhang. ”Ockulta dagboken” fördes sporadiskt mellan 1896 och
1908. Mest intensivt skrev han i den när
förhållandet till Harriet Bosse var i kris eller
upplösning. Inte ologiskt alltså att hon är en av
rollerna i Ole Anders Tandbergs inspirerade
iscensättning. Strindbergmännen flockas kring henne,
fem små gubbar i säckiga kostymer. Det går inte att
låta bli att tänka på Pija Lindenbaums barnbok
”Else-Marie och småpapporna”: den likformiga
ängsligheten, tafattheten och inte minst överseendet
som vi betraktar dem med.
Juditduon tar över Skandia Succéduon Judit och Judit från de kända
reklamfilmerna dominerar höstens program på
Skandiateatern. Förutom en storsatsning på fars
spelar de också Strindberg.
Av Peter Johansson Norrköpings Tidningar 2012-08-17
Bakom duon står Skandiateaterns Carina Perenkranz
och kollegan Pernilla Parszyk, som nu tar samarbetet
från filmerna ett steg längre. Höstens stora satsning heter Grymt galet och är en
omarbetad version av Willy Russells fars Färdknäpp -
som ska bli en lek med stereotyperna om
Svenssonfamiljernas sovstäder. [...]
Förutom i farsen dyker reklamkändisarna också upp i
en August Strindberg-afton den 21 oktober, med
dubbla pjäser - Den starkare och Ett halvt ark
papper. - Eftersom det är Strindbergsåret i år så passar det
ju bra, så vi tittade på vad vi kunde göra
tillsammans och det är ju sällan det är två kvinnor
i huvudrollerna, säger Pernilla Parszyk.
Av Mikael Tjernström Dagbladet (Sundsvall) 17 augusti 2012
Strindbergsåret och Teater Västernorrlands
40-årsjubileum präglar höstens teaterutbud. Den stora satsningen blir dock inte en pjäs av
Strindberg – utan om honom i form av föreställningen
”Tribadernas natt”.
Scenkonstbolaget Teater Västernorrland har nu gjort
klart sitt program för hösten och i går presenterade
man det hela på Sundsvalls teater. Det blir som vanligt föreställningar för alla
åldrar, och framför allt fortsätter man att satsa
mycket mot de unga. – Den yngre publiken är jätteviktig för oss, säger
teaterchefen Iso Porovic. [...] Den stora vuxensatsningen under hösten blir P.O.
Enquists pjäs ”Tribadernas natt” som handlar om
August Strindberg och den då blivande ex-hustrun
Siri von Essen. Regisserar gör gästande Kia Berglund
från Stockholm.
Edinburgh Festival 2012: Mies Julie: The smash hit of the Fringe Dominic Cavendish talks to Yael Farber, the director
of a South African 'Miss Julie’ that has been wowing
audiences
By Dominic Cavendish The Telegraph 16 Aug 2012
Yael Farber has enjoyed successes on the Edinburgh
Fringe before but this year the dream has come true
in a way that has taken even her breath away. The
South African director, 41, has gone from having to
encourage members of the audience for her radical
and revelatory new version of Strindberg’s Miss
Julie – redubbed Mies Julie – to sit near the front,
to wondering whether she can squeeze any more in at
the back. She has a sell-out hit on her hands, the subject of
five-star raves – “The best Miss Julie I’ve ever
seen” – and the kind of word of mouth that means
it’s only a matter of time before what looks, at the
end of the second week of the Fringe, like the big
“find” of this year, gets a run in London. It’s easy to get carried away in Edinburgh after
only a few giddy days but I have to say: believe the
hype. Mies Julie isn’t just the crowning glory of
Assembly Festival’s superb South African
mini-season. Produced by Cape Town’s Baxter Theatre,
it has set a benchmark of excellence – and visceral
relevance – that productions elsewhere, even at the
Traverse, have struggled to match.
Av Ann Enström Västerbottens Kuriren 13 augusti 2012
Den dramatiska Strindberg är lite grann som
sommarnatten – uppluckrad och fragmenterad i ett
ljus som innehåller mörker. Det skriver Ann Enström,
VK:s scenkritiker, i sitt bidrag till kultursidans
sommarserie.
Min äldsta dotter är i Turkiet med sin farmor på
solsemester. För någon kväll sedan när vi skapade
med varandra undrade jag varför de hade dragit för
gardinerna, då jag tyckte det var så mörkt i deras
hotellrum. Mamma, svarade hon mig, vi har inte
dragit för gardinerna, det är redan mörkt här. Incidenten fick mig att påminnas om vårt extrema
sommarljus i norr. Själv är jag så van vid
midnattssol och ljusa sommarnätter att jag tar
fenomenet för givet. Sommarnattens leende är en
sådan del av mig att jag projicerar det ända bort
till Turkiet. Än mindre bemödar jag mig att ens dra
för några mörkläggningsgardiner nattetid.
Av Sofia Bagge SR, P1, Mitt i musiken 13 augusti 2012
Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens
liv och författarskap lyfts fram ur alla möjliga
synvinklar. Musiken var viktigt för August
Strindberg som både var en intresserad lyssnare och
flitig amatörmusiker. På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma
närmare hans musicerande och intendenten Erik Höök
säger att han ibland spelade hellre än bra. – Nej han kunde klinka lite gran, han har själv
berättat hur han spelade psalmer vid pianot. Han har
också försökt spela Wagners Tristan och Isolde i
pianoutdrag och han skriver fy fan för han tycker
det låter illa
Teater Viirus höstsäsong inleds på fredag med
premiär för pjäsen Ett Drömspel av August
Strindberg. Pjäsen regisseras av Jakob Höglund.
År 2012 firas Strindbergs 100-årsfest och därav
pjäsvalet, informerar teatern. Viirus version av
Strindbergpjäsen utspelas i en skola här och nu.
Guden Indras dotter Agnes tröttnar på sin pappa och
åker ner till jorden, där hon dimper ner mitt i en
skolfotografering. Pjäsen turnerar i gymnasier
runtom i Svenskfinland och spelas också på Viirus. I
rollerna ses Simon Häger, Oskar Pöysti, Jessica
Raita och Åsa Wallenius. Viirus sätter även upp pjäsen Woyzeckmaterial i
höst. Den har premiär den 12 oktober. Dessutom
fortsätter Club Viirus i höst med start den 3
november. Viirus ensemble deltar även i ett
filmprojekt under det kommande året. Filmen spelas
in i samarbete med Jarmo Lampela, KOM-teatern och
Ryhmäteatteri. Filmens intrig och karaktärer
improviseras fram tillsammans med Jarmo Lampela
under hösten och den spelas in nästa år.
Genvägen till Strindberg Ann Lingebrandt går en snabbkurs i Strindberg med
Katarina och Henrik Langes "Strindberg för dig som
har bråttom".
Av Ann Lingebrandt Helsingborgs Dagblad 13 augusti 2012
Kultur. En snabbkurs i Strindberg? Radikalen,
kvinnohataren, alkemisten, galningen, den politiske
vindflöjeln... Äsch, har vi inte hört allt det där
förut? Att det mesta i världslitteraturen låter
platt och banalt, fast med en viss absurd charm, när
det skalas ner till tre fyra serierutor, det har
Henrik Lange gjort till affärsidé med sina "för dig
som har bråttom"-böcker. Nu har han, tillsammans med
Katarina Lange, gett sig på den hundraårsjubilerande
författaren och sammanfattar allt du redan visste
och lite till i snärtiga svarta silhuetter. Som genväg till Strindberg blir boken väl
faktarabblande, men med en hel del fniss däremellan.
Ett år som i år kan det förstås vara bra att veta
hur man fixar Strindberg-stilen (förslagsvis hög
hatt och galoscher) och vad man ska säga för att det
ska verka som om man faktiskt läst den djefla karln
("säger man Ågust är det ingen som ifrågasätter att
man läst Strindberg"). För alla skolelever som inte fattar varför de
tvingas traggla sig igenom "Röda rummet" kan
seriesnuttarna funka som en sporre. Inte minst den
fantasieggande tanken på hur det hade sett ut om
Strindberg skrivit Millenniumtrilogin – "Flickan som
sprängde röda rummet" – eller om han varit Dan Brown
och gjort en "Röda koden": "Arvid hittar hemligheten
som är en kista i Goethemuseet, där i ligger, fullt
fungerande, Strindbergs hjärna."
Ockult på scenen Fem skådespelare gestaltar super-egot August
Strindberg när Ockulta dagboken sätts upp på
Strindbergs Intima teater i Stockholm. Regissören
Ole Anders Tandberg tycker författarens svartsynthet
är befriande.
Av Anna Ångström SvD 12 augusti 2012
GRÄNSÖVERSKRIDARE –Det är otroligt, här har vi en människa som
spränger alla gränser. En gammal man – men så
modern. Hade Strindberg levt i 20 år till hade han
varit absurdist. Ole Anders Tandberg blickar kärleksfullt upp mot
några foton av diktaren. Vi sitter på kafé Röda
rummet, granne med Strindbergs Intima teater där
uppsättningen av Ockulta dagboken har premiär på
onsdag, den 15 augusti. Denna mytomspunna jättebok, sprungen ur
Infernokrisen, ville författaren skulle brännas. Men
detta Strindbergsår ges den ut som del av
nationalutgåvan av hans samlade verk.
Sakprosa Strindbergs världar Björn Meidal och Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström
Det har säkert inte undgått någon att det är
Strindbergsår i år. Litet märkligt kanske, eftersom
det firas till åminne av hans död, inte födelse. Det
är kanske inte så märkligt när allt kommer omkring,
ej minst i Frankrike har man pippi på dödsdagar,
såvitt man inte heter Céline – allt officiellt
hedrande ställdes in efter starka protester,
eftersom han både var förrädare och hyste
motbjudande åsikter. Men, nota bene, han var en
lysande romanförfattare. Att författare är knäppgökar är förvisso inget nytt,
vi behöver bara gå till Norge och Hamsun, som
därstädes tydligen inte längre är kontroversiell,
trots sitt medlöperi med nazisterna. Även Strindberg var ju rätt knäpp, åtminstone
periodvis, eller ska vi kanske säga pernodvis. Också
han hyste av och till vämjeliga åsikter, ej minst av
antisemitisk natur. Han var dock inte, enligt min mening, så stor som vi
i Sverige vill tro – det är lite med honom som med
Zlatan; den ene var inte världens störste
författare, den andre är inte världens främste
fotbollsspelare. Som dramatiker var utan någon som
helst tvekan Ibsen större, och det visste nog även
den gode August.
Av Albert Häggblom YLE/Huvudstadsregionen 10.08.2012
Jakob Höglund är aktuell med att regissera
Strindbergs pjäs Drömspel, för att sedan turnera i
de svenska skolorna.
Det var i gymnasiet som Jakob Höglund kom underfund
med att teatern är hans uttrycksform. Det började
med dans, senare också skådespelarutbildning och på
senare tid har Höglund gett sig in för att
regissera. - Den stora ”aha” upplevelsen för mig har varit att
jag märkt att jag inom regi kommer allra bäst till
min rätt, säger Höglund. Strindbergs pjäs ett Drömspel är författad 1901 och
handlar om meningen med livet, och Höglund ser den
som ständigt aktuell, speciellt för ungdomar i
gymnasieålder. - Tanken var att vi skall göra pjäsen här och nu
tillsammans med ungdomarna i deras gymnastiksal utan
scenografi, säger Höglund. Genom att låta eleverna vara med i pjäsen genom att
agera levande scenografi tror Höglund att också en
äldre pjäs kan göras intressant för dagens unga.
Av Ylva Lagercrantz Spindler, TT Spektra SvD
10 augusti 2012
Ospelade Strindbergspjäser, finns det? Ja, faktiskt.
Som en del av Strindbergsåret framförs tre
refuserade manus som läsningar på Stockholms
kulturfestival. Dessutom sätts "Ockulta dagboken"
för första gången upp som pjäs.
En orientalisk saga med flygande mattor, en
riddarpjäs som bara blev en rustning och en dispyt
om den höga brännvinsskatten. Tre vitt skilda ämnen
med den gemensamma nämnaren att de alla är
refuserade pjäsmanus signerade August Strindberg.
Men för den skull inte ospelbara, tycker Strindbergs
Intima teaters chef Ture Rangström. - Nej, absolut inte. De är svåra att göra för att
det ofta är väldigt mycket folk i rollistan, men
numera kan man ju ha en överenskommelse med publiken
som inte behöver ta hänsyn till det. Ture Rangström kommer att vara ciceron när de
refuserade pjäserna framförs som läsningar under
Stockholms kulturfestival. Men att de var refuserade
är en sanning med modifikation. I två av fallen
handlade det om självcensur. Bara i fallet ”Siste
riddaren” var det i stället Strindbergs intima
teaters dåvarande chef, August Falk, som sa ifrån.
Av Annelie Bränström-Öhman Västerbottens Kuriren 9 augusti 2012
Annelie Bränström-Öhman betraktar en profetisk
vampyrskildring sprungen ur Strindbergs förmåga att
hålla blicken fäst vid avgrunderna i samhällets
mellanrum.
Nog är det väl lite makabert att högtidlighålla
minnet av ett dödsår i form av ett jubileum? Fast
det är klart: en viss poetisk (eller åtminstone
karaktärmässig) logik har den Strindbergska Dödens
100-årsfirande detta år. Många som besökt
Strindbergsmuséet på Drottninggatan i Stockholm,
inrymt i den lägenhet som skulle bli den Djefvla
Karlens sista bostad i livet, har säkert känt
rysningen inför gipskopian av Beethovens dödsmask på
väggen ovanför pianot. Och Strindbergs-legendariet
är likaså välfyllt med anekdoter om olika
variationer av spökerier och hinsides äventyr. En av
de mest rörande är att Strindberg periodvis sägs ha
vägrat ta av sig ytterkläderna inomhus, eftersom han
såg dem som ett slags pansar till skydd för
andevärldens väntade anlopp. Må vara hur det vill med sanningshalten i
anekdoterna. Spökhistorierna har hur som helst en
viss kongenialitet i firandet av ett
dödsjubileumsår. Precis som senare så kallade
“skräckmästare” som Alfred Hitchcock och Stephen
King hemsöktes Strindberg själv tillräckligt ofta av
härjande inre dämoner för att kunna ge röst och
kropp åt deras skepnader – i människohamn och
gränslanden därutom. Mästerstycket i spökgenren är förstås Spöksonaten –
befolkat av en milt sagt osalig blandning
existenser, inspirerade av de anderöster som
Strindberg menade sig ha hört mellan tonerna i en av
sagde Beethovens pianosonater. Alla rör sig i och
omkring ett till exteriören modernt hus, men som
visar sig hysa antikverade hemligheter och lögner
som går i arv kors och tvärs över generations- och
klassgränser.
By Lyn Gardner The Guardian, Wednesday 8 August 2012
Mies Julie Assembly Mound, Edinburgh Until 27 August
Miss Julie is suddenly on the rage again, as
witnessed by recent revivals at the Royal Exchange
in Manchester and London's Young Vic. But she has
never raged quite so fiercely as she does in this
searing and fearless new version by Yael Farber,
which reinvents Strindberg's play and transposes it
to modern South Africa. On a Karoo farm, the labourers are celebrating
Freedom Day – but in the hot, steamy kitchen of the
farm, things are still much as they have always
been. The boss's boots are laid out ready for
shining by John (Bongile Mantsai); his mother,
Christine (Thokozile Ntshinga), is still working,
and has been since sunrise, her fingers so worn that
when she tried to vote she had no fingerprints to
prove her identity. But beneath it all, things are
stirring, and the boss's unhappy daughter, Julie
(Hilda Cronje), stalks the kitchen like a feral cat
on heat looking for trouble. Farber's production is like the pot that Christine
has on the stove: at first simmering, then boiling
over as resentment, memory and the unresolved
legacies of the apartheid era bubble to the surface.
As the temperature rises, the red soil of the
Eastern Cape mingles with blood on the floor. It's a
piece that suggests a nation's neglected children
will wreak havoc.
Fokus för uppsättningen är det tidiga 1900-talet,
förälskelsen, det korta äktenskapet och skilsmässan
från Harriet Bosse. I Ockulta dagboken har
Strindberg skrivit ner sitt liv ocensurerat –
ångest, självförebråelser, anklagelser, mardrömmar
blandat med telepatiska tecken från högre makter.
Det har blivit hans egen version av kärlekens
omöjlighet. Premiär den 15 augusti på Strindbergs
Intima Teater i samarbete med Stockholms
stadsteater.
10e juni 1908 Fasansfull afton. Lade mig kl 10. H-t sökte mig
naivt hela natten, men jag var skyddad. En liten
hund skrek hela natten. Läste på aftonen det sista
av Blå boken. Kände att livet var slut.
August Strindberg skrev på sin ”Ockulta dagbok”
under åren 1896 och 1908. En stor del av innehållet
kretsar kring Harriet Bosse, H-t i dagboken och
Strindbergs hustru åren 1901 - 1904. I mars 1901
skriver han euforiskt Tänk! Jag har kysst hennes
vackra lilla mun och små mjölktänder! Ole Anders Tandberg menar att August Strindberg
aldrig varit så modern som dramatiker som i Ockulta
dagboken.
OCKULTA DAGBOKEN Av: August Strindberg Dramatisering och regi: Ole Anders Tandberg Scenografi och kostym: Maria Geber Ljus: Miriam Helleday
Medverkande: Thérèse Svensson, Michael Jonsson, Sven Ahlström,
Samuel Fröler, Robert Panzenböck, Åke Lundqvist
Premiär 15 augusti på Strindbergs Intima Teater Detta är ett samarbete mellan Stockholms stadsteater
och Strindbergs intima teater.
Av Sara Meidell Västerbottens Kuriren 8 augusti 2012
SCUM-manifestet, Strindberg och ståupp med politisk
skärpa, liksom Idlaflickorna i Dramatentappning –
det är några av många akter som bjuds under hösten
på de lokala teaterscenerna.
Lagom till att höstrusket slog till släppte Umeå
teaterförening i går programtidningen Rajden som
traditionsenligt öppnar teatersäsongen. Den första
scenhändelsen ligger dock ett par veckor fram i
tiden. Precis som förra hösten är det i
Wallmarksgården som spelprogrammet inleds, i år med
en uppsättning av Tok-Anders och Storbonn, av och
med Hans-Ola Stenlund och Arne Forssén. Vid denna
omgång, pjäsen spelades på samma plats 2004, används
för första gången gårdens gamla tramporgel som inför
uppsättningen stämts upp och gjorts spelfärdig. Mera Hans-Ola Stenlund blir det senare i höst när
han åter ger sin egen enmansföreställning Herr
Strindberg och jag, bejublad efter vårens premiär på
August Strindbergs dödsdag 14 maj och nu inplanerad
i höstprogrammet med tre föreställningar i oktober.
Halvvägs genom Strindbergåret konstaterar
teaterföreningens Frida Holmgren, i samband med att
programmet presenterades, att det varit tunnsått med
turnerande Strindbergföreställningar hittills, men
teaterföreningen presenterar dock totalt tre akter i
höst som knyter an till jubileumsåret.
Av Gunnar Balgård
Västerbottens-Kuriren 7 augusti 2012
Svarta fanor är mest ett mischmasch, men
temperaturen i Strindbergs författarskap lyfter fram
underdogen, alltid redo att bitas i benet – det
skriver Gunnar Balgård i VK:s sommarserie.
Vad gör man? Inför en sommarartikel om Strindberg
som jag uppgivit skulle handla om borgarhat och
klassfrågor, läser jag den sena romanen Svarta fanor
i tanken att den kunde utgöra en lämplig
utgångspunkt. Boken har solitt rykte som
förargelseväckande objekt, och jag har inte läst den
förut. Och vad finner jag? En svamlig och raskt
hopkommen produkt, skriven av den rastlöse och
otålige August Strindberg som mer än en gång
sprungit ifrån sig själv, och publicerat böcker utan
att se sig om. Naturligtvis finns här avsnitt av en viss infam
inspiration, men just ingenting som man kan bygga
några övergripande resonemang på. Hos Sven Delblanc
i hans litteraturhistoria inhämtar jag, att Svarta
fanor innehåller det “mest geniala nidporträttet” i
svensk litteratur. Då krävs nog att man har det
samlade författarskapets välvilja att luta sig emot.
August Strindberg var svag för all sorts ny teknik.
Förvånande därför att han inte ville skriva till
skenet av en elektricitetslampa – trots att
möjligheten fanns på Drottninggatan 85. Skrivbordet
hade han vid fönstret, så att dagsljuset kunde falla
in över manus. När solen arbetat nog för dagen,
tände han stearinljus och fotogenlampa. I ena handen
en penna, i andra en rysk cigarett. Det är Stina Olson som ledigt berättar om
författarens sista bostad, i antologin Strindberg i
Blå tornet (red. Stefan Bohman, Carlsson). Telefon hade Strindberg haft länge, men han påstod
att det bara gick att ringa ut. Det var få som
betroddes med hans nummer. I hallen stod ett modernt
isskåp, där han förvarade sin öl. Bostaden i Blå tornet var ett slags pensionat, där
även mat ingick. Vid missnöje kunde han skriva
lappar med ovett: ”Eskimåmat”. Eller: ”Behåll er
danska svinmat!”. Han var noga med sitt hem, men hade inget emot
fabriksproducerade möbler och textilier. Inredningen
i Blå tornet skulle mera vara ett intressant
”sceneri” än som hos Carl Larsson i Sundborn, en
show off av stilbildande inredning.
August Strindbergs ”Ockulta dagboken” blir
teaterföreställning för första gången, i en
uppsättning på Strindbergs Intima Teater i samarbete
med Stockholms stadsteater. Föreställningen är
dramatiserad och regisserad av Ole Anders Tandberg
och i rollerna syns Samuel Fröler, Thérèse Svensson,
Michael Jonsson, Sven Ahlström, Robert Panzenböck
och Åke Lundqvist. Premiär blir det den 15
september. Strindberg påbörjade ”Ockulta dagboken” 1896 och
skrev på den fram till 1908. En stor del av
innehållet kretsar kring Harriet Bosse, Strindbergs
fru mellan åren 1901-1904.
Madame Strindberg. Oder Die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr, Förlag: Residenz Verlag
Frida Uhl är för de flesta av oss numera mest känd
för att hon var August Strindbergs andra hustru. Men
egentligen är det som tidstyp hon och hennes liv
intresserar. Det ska jag förklara. Äktenskapet med August Strindberg lämnar jag åt
sidan. Till det vi Strindbergintresserade redan läst
många gånger lägger Buchmayr knappast något nytt.
Men då Buchmayr skrivit en bok, rak, kunnig, mindre
ideologisk men med ordentliga citat ur hennes brev
och för oss okända skrifter, framträder Frida Uhl
för läsaren som en i sin tid – och från sin klass –
typisk gestalt. Till omslagsbild har förlaget valt en av Arnold
Gerthus tjugotalsbilder av ”kvinna som vamp”.
Kändast är nog hans Greta Garbo-stuk från 1925 (som
sägs ha bidragit till att göra henne till mytisk
figur). Just detta foto var för tiotalet år sedan
omslagsbild på Monica J. Strauss biografi över samma
Frida Uhl: Cruel Banquet: The Life and Loves of
Frida Strindberg. Frida Uhl hade säkert själv valt
just den bilden om hon levat. Men den förminskar
henne. Hon blir mindre komplicerad och mindre typisk
som gestalt. Jag hade nog i stället valt den
porträtteckning ur New York Times år 1915 som
Buchmayr återger på sid 300. Där är hon en mer
militant kvinnotyp.
Vandra med Strindberg: Fem vandringar i Stockholm Anita Persson Förlag: Kata förlag
Önskas svalkande perspektiv på den våldsamt upphöjda
nationalförfattaren? Gör en skärgårdsutflykt till
Kymmendö. Där ligger förmodligen historiens mest
anspråkslösa skrivarstuga. Belägen på en bergknalle
ser den ut som ett utedass. Några besökare står på
kö för att plåta, för den är faktiskt inte större än
ett torrdass. Är det här författarens antimonument
över sig själv? I alla fall är bygget ett bevis för
att den omvittnat känslige Strindberg definitivt
inte led av klaustrofobi. August Strindberg tillbringade sju somrar på
Kymmendö där han fick idéerna till sin mest lästa
(fyrfaldigt filmade) roman, Hemsöborna. Som student
i början av 1870-talet bodde han hos hemmans-ägaren
och fiskaren Jonas Eriksson (Carlsson i Hemsöborna).
Jakob Höglund placerar Strindberg i
skolmiljö En flicka som drar sin första tonårsfylla på
toaletten är något som unga kan relatera till, tror
Jakob Höglund. I höst dansas hans egenartade vision
av August Strindbergs Ett drömspel fram i skolornas
gymnastiksalar.
Av Isabella Rothberg Hufvudstadsbladet 6.8.2012
Brändö gymnasium står tomt. Det enda spåret av
elever är de leende tonåringarna ihopfösta och
förevigade på klassfotografier som pryder väggarna. Vid ingången tar Jakob Höglund emot, solbränd och
fräscht klädd i grönt linne, shorts, tennisstrumpor
och vita sneakers. – Det är en otroligt svår pjäs och visst kan man
fråga sig varför man sätter upp just den för en så
ung publik, medger han. Teater Viirus uppsättning av Strindbergs Ett
drömspel är en turnéföreställning vars huvudsakliga
målgrupp är gymnasie- och högstadieelever. Pjäsen
från 1901 hör till dramatikerns märkligaste. Tid och
rum suddas ut, ”personerna klyvas, fördubblas,
dunsta av, förtätas, flyta ut, samlas”, som
Strindberg själv skriver i förordet. Men det är
också utmaningen i att fånga tonåringarnas intresse
som lockar Höglund.
Av Gotlands Tidningar Emelie Bergbohm. Hela Gotland 2012-08-03
I kväll gästspelar för första gången Tyresö
Teaterförening på Närsakar scen. Det gör de med
musikteatern "Hemsöborna" efter boken av August
Strindberg, med efterföljande föreställningar den 4
och 5 augusti. Föreställningen är bearbetad och
regisserad av Örjan Herlitz, före detta
länsteaterchef på Gotland. Detta är gruppens femte uppsättning av pjäsen, som
sedan urpremiären 1996 visats över 60 gånger. - Det är en historia om en persons uppgång och fall
på grund av övermod. Vi har tagit fasta på humorn
och folkligheten i pjäsen, säger Örjan Herlitz. I sin bearbetning önskar han framhäva Strindbergs
språkkänsla och mustiga enkelhet. - Med några få rader kunde han beskriva människor
och ändå lyckas måla upp en sinnrik detaljrikedom. I uppsättningen medverkar närmare 30 personer på
scenen med ensemble, musiker och en berättande kör.
Este jueves concluye la temporada de la puesta en
escena Señorita Julia, la pieza más reconocida y
representada del célebre dramaturgo sueco August
Strindberg. El grupo Espektros, dirigido por Omar Alain Rodrigo,
cumple 10 años de trabajo escénico ininterrumpido en
Querétaro, por lo que ha emprendido el proyecto de
realizar una trilogía de Strindberg, apoyado por el
Consejo Nacional para la Cultura y las Artes y el
Instituto Queretano de la Cultura y las Artes. La más fuerte, uno de los monólogos femeninos más
conocidos del teatro universal, ya corrió su primera
temporada y está a punto de regresar a escena,
mientras que al término de la breve temporada de
Señorita Julia, el grupo ya se prepara para
reponerla el próximo año ante la excelente respuesta
por parte del público. De ahí, que trabajen la obra El padre. Han iniciado
con los ensayos y será estrenado la primera semana
de octubre; el proyecto Diez años de Espektros-cien
años de Strindberg bajará el telón en el mes de
noviembre con las tres obras que configuran la
trilogía. Después de 120 años, Señorita Julia se ha convertido
en un clásico del teatro moderno. La función se
realizará a las 8:30 de la noche en el Museo de la
Ciudad, con las actuaciones de Jessica Elías,
Leonardo Cabrera y Flor Moreno.
“Play Strindberg” to go on stage in
memory of Hamid Samandarian
SB/YAW Tehran Times: 30 July 2012
TEHRAN -- Actor and director Homa Rusta plans to
stage the Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s
“Play Strindberg” in memory of her late husband, the
prominent director Hamid Samandarian. The play will be performed by Rusta, Reza Kianian
and Payam Dehkordi at Tehran’s Iranshahr Theater
Complex in October, the Persian service of the Mehr
News Agency reported on Monday. The play was scheduled to be staged by Samandarian
in the fall 2012. However, he died of liver cancer
on July 11. Samandarian had previously directed the play in 1972
and 1999 in Tehran’s theaters. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using
Strindberg’s characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which
Dürrenmatt’s satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death.
Cultura Programación del Festea ofrece
alternativas culturales para este domingo
AVN29/07/2012
- El Festival Teatral de Autor (Festea) ofrecerá
tres alternativas recreativas, caracterizadas por
situaciones absurdas y tragicómicas, este domingo
28, en las salas Altosf, Artenativo y Alberto de Paz
y Mateos, desde las 6:00 de la tarde, con entrada
gratuita. La más fuerte será una versión venezolana de la
clásica dramaturgia sueca de August Strindberg,
dirigida por Sheila Colmenares del grupo Las 3
gracias. En la obra los personajes llevarán el
nombre de "La señora Y" y "La señora X"; la primera
entonará cantos tristes de la popular cantante
cubana "La Lupe", en un solitario bar, mientras la
segunda irrumpirá el momento íntimo con la intención
de desahogar sus cargas emotivas en compañía de un
hombre desconocido, informó la actriz Vanessa León. Esta primera función se desarrollará en Artenativo,
ubicado en la calle Sucre de la urbanización Los
Molinos, en el sector San Martín de Caracas.
Cultura/Espectaculos "La mas fuerte" de Strindberg
dirigida por Roberto Chanampa Para decidir quién es la más fuerte La obra plantea el encuentro de dos mujeres
relacionadas a partir de un hombre amante de una y
ahora casado con la otra.
Por Julio Cejas Página/12, 29 de julio de 2012
En la diversidad de propuestas que muestra la
cartelera local, la búsqueda cada vez más intensa de
nuevas escrituras teatrales no deja de lado el
potente legado de dramaturgos como August Strindberg
que retorna a partir de la versión de "La más
fuerte", dirigida por Roberto Chanampa, que puede
verse todos los domingos de julio y agosto a las 20
en el Centro de Estudios Teatrales (San Juan 842).
El director en diálogo con Rosario/12 ,reconoció que
se considera antes que nada un actor, compartiendo
en esta oportunidad la escena junto a la actriz
Florencia Crende a quién conoció durante los ensayos
de la obra "Maratón". "Le propuse a Florencia trabajar juntos, no sabía
qué era lo que iba a hacer, y eso siempre perturba.
Trato que la gente no se desespere frente a la
incertidumbre, quería hacer algo corto a partir de
dos mujeres y aparece el texto de Strindberg que
encaja justo", dice Chanampa. -Un texto intervenido por Esmeralda Morales, según
dice el programa... -Sí, Esmeralda es paciente de la Colonia de
Oliveros, y alumna de los talleres de escritura que
coordina Hernán Camoletto y sus textos están
registrados en Argentores. Bueno, yo trabajo desde
hace años en Arte y Salud allí y me pareció
interesante tomar esos materiales que interactúan
con el texto original. En "La más fuerte" (1888) Strindberg plantea el
encuentro de dos mujeres relacionadas a partir de un
hombre que fue amante de una de ellas y ahora está
casado con la otra. Un encuentro "casual" en un bar
donde una habla todo el tiempo y la otra se ríe. "Fantasmas, figuras, rencores, presencias y
ausencias que narran fragmentos de un pasado que se
actualiza implacablemente, que retorna para dar fin
a algo, o quizás sólo son apariencias que buscan
respuestas en el espectador", anuncia el parte de
prensa del recientemente creado grupo "Teatro Animal
Laboratorio Salvaje".
Los peligros de la certeza Éxito de 'Dubte', de John Patrick Shanley, que en cine
protagonizaron Meryl Streep y Philip Seymour Hoffman, y
en el Poliorama de Barcelona interpretan,
espléndidamente, Rosa Maria Sardà y Ramon Madaula
Por Marcos Ordóñez El País 28 jul 2012
[...] 2 He visto, también bajo el marchamo del Grec, La
señorita Julia (Romea), dirigida por Josep Maria
Mestres, y À la ville de Barcelona (Grec/Anfiteatro)
bajo la batuta de Joan Ollé. La primera es una excelente
puesta del clásico de Strindberg, muy bien interpretada
por Julio Manrique, Cristina Genebat y Mireia Aixalà, y
una muestra de morro superlativo por parte de Patrick
Marber, que redujo la pieza y la ambientó en la
Inglaterra del 45, después de la victoria laborista, la
retituló After miss Julie y la firmó como si fuera suya. [...]
Beim Stockholmer Kulturfestival steht
Strindberg im Mittelpunkt
Kultur-Port.de 25. Juli 2012
Im letzten Jahr war es Norwegen, 2010 Dänemark und im Jahr
davor Finnland. In diesem Sommer steht beim Stockholmer
Kulturfest vom 14. bis 19. August aber eine schwedische
Größe im Mittelpunkt: August Strindberg. Anlässlich des 100.
Todestages des berühmten Schriftstellers wird sein Leben und
Werk auf unterschiedlichste Weise untersucht, präsentiert
und diskutiert. Aber natürlich stehen auch zahlreiche andere
Darbietungen auf dem Programm - rund 600, um genau zu sein.
Mittelpunkt der Veranstaltung werden der Gustav-Adolfs-Torg,
kurz G.A.T., und die Malmtorgsgatan sein. Auf dem Programm
stehen sowohl musikalische Highlights als auch Tanz- und
Theatervorstellungen, ein eigener Markt für Kunsthandwerk,
Design und Kunst sowie der vielleicht weltweit längste
Büchertisch in der Drottninggatan. Außerdem werden
verschiedene Kunst- und Literaturwalks durch die Stadt
angeboten. Der Eintritt zu sämtlichen Darbietungen ist frei.
Für einzelne Veranstaltungen, beispielsweise die Citywalks,
ist jedoch eine Vorabreservierung erforderlich, für die eine
Servicegebühr in Höhe von SEK 20 (ca. 2,35 Euro) erhoben
wird.
Pressmeddelande Stockholms Kulturfestival – hela programmet klart för varieté, gatukonst, Strindberg
och Wallenberg
2012-07-25
Stor satsning på varieté och gatukonst, Strindbergtema och
invigning av minnesmärke för Raoul Wallenberg – här
presenteras nya programpunkter och detaljer till de delarna
av festivalprogrammet. Det är tre veckor till festivalstart.
Vid Sergels torg byggs en ny modern varietéscen som bjuder
på en specialproducerad föreställning varje kväll. – Vi är två söta kvinnor som styr på scenen och vågar vara
roliga och absurda. Det är ovanligare än man tror i dagens
klimat. Det är mest män som är konferencierer. Vi är vassa,
vi har en åsikt och är inte rädda för att säga den. Humor är
det bästa sättet att sprida information, för det måste
finnas sanning i den, det är därför man skrattar, säger
Angela Wand, en av konferenciererna till varietékvällarna
och själv varietéartist.
STRINDBERGLAND Förra årens temaländer Finland, Danmark och Norge avlöses av
Strindbergland och vi besöker den värld som Strindberg levde
i, skapade och påverkade. Kulturfestivalen riktar
strålkastaren mot allas vår August med ett program som
belyser hans verk, hans älsklingsmusik och hans
favoritplatser i Stockholm. Klicka här för hela programmet
till Strindbergland:
http://kulturfestivalen.stockholm.se/program/index.php?CID=103
Strindbergs Ospelbara (Klassikerna tisdag 14/8 på
Medelhavsmuseet, Sagodramerna torsdag 16/8 på
Medeltidsmuseet, De Historiska fredag 17/8 i Tyska Kyrkan,
De refuserade lördag 18/8 på Strindbergs intima.) Fyra olika readingprogram kring Strindbergs ospelade pjäser.
All Strindbergs dramatik har inte fått klassikerstatus. Vi
har tillsammans med Stadsteatern hittat ett drygt tiotal
pjäser från olika delar av hans liv, som förblivit i stort
sett ospelade. Strindbergs Ospelbara förläggs på tematiskt
väl valda platser, med kunniga ciceroner, och skådespelare
från Stadsteatern. Valda delar ur pjäserna läses av
skådespelare från Stockholms Stadsteater.
STOCKHOLMS KULTURFESTIVAL Tid: 14–19 Augusti 2012 Plats: Stockholm City Hemsida:
www.kulturfestivalen.stockholm.se Pris: Fritt inträde!
Ett finger åt makten Mikaela Blomqvist om Strindbergs och Greiders katekeser för
underklassen och de vanmäktiga.
Av Mikaela Blomqvist
Helsingborgs Dagblad 24 juli 2012
Lilla katekes för underklassen/ Liten katekes för de ännu
vanmäktiga August Strindberg/Göran Greider Karneval förlag
Att ivra klasshat är något som enbart farliga extremister
gör. Ja det kan man i alla fall tro om man följt de senaste
månadernas debatt om just klasshatets legitimitet, tagit del
av saltsjöbadenbornas oro över föreningen "Allt åt allas"
överklassafari och hört om de polisanmälningar som moderata
politiker gjort av såväl ansiktsförsedda piñator som inlägg
på twitter. Inte minst därför är återutgivning av August Strindbergs
Lilla katekes för underklassen välkommen. Boken har det
uttalade syftet att uppvigla massorna eller som Strindberg
själv uttryckte det: ”väcka underklassens hat mot
öfverklassen”. Med en kategoriskt svartvit fråga-svar
retorik ställer han upp klasshatets grundpremisser.
Överklassen är ”de tärande” och underklassen ”de närande”.
Lagar, filosofi, historia, estetik, religion och äktenskapet
är bara medel för överklassen att bevara den rådande
ordningen och hålla underklassen i okunnighet. Likaså hela
politiken och samhället självt. Ja, någon stor ideolog är Strindberg bevisligen inte.
Katekesen skrev han som relativt ung (även om den först gavs
ut postumt) och han är här också mycket riktigt stridslysten
och anti på samma oreflekterade sätt som en tjurig tonåring
brukar vara. Han är hellre slagfärdig och snabb än grannlaga
och genomtänkt. Framsidans fotomontage där Strindberg ger
långfingret till läsaren är nog så talande.
Strindbergs roller: Kemisten Under de mest turbulenta åren i sitt liv dök August
Strindberg ner i en ny passion. I vetenskapen såg han nya
möjligheter.
SvD 24 juli 2012, Stockholm TT Spektra
Som anhängare av monoismen, läran att allt liv kan härledas
ur ett ursprung, ser August Strindberg likheter mellan
rimfrost och blomkål, mellan koraller och svavelantimon. Det var när äktenskapet med Siri von Essen tog slut med
dunder och brak som en slumrande passion för
naturvetenskapens oändliga möjligheter väcktes hos den
nyskilde och skuldsatte författaren. I början av 1890-talet
bor han i Berlin, han har förlorat vårdnaden om barnen och
hoppas på konstnärlig förnyelse. Här träffar han den unga
Frida Uhl och vid sidan av det stormiga förhållandet ägnar
han allt mer tid åt kemiska experiment. Monoisten och darwinisten Ernst Haeckels teori om att
grundämnena har uppstått genom förbindelser mellan ett antal
”uratomer” ger bränsle till alkemisternas dröm om att
omvandla grundämnen. Och Strindberg, en handlingens man,
börjar genast experimentera. I ett brev ber han vännen och
poeten Richard Dehmel att skicka litteratur och kemikalier.
Inom fjorton, nej åtta dagar, ska han påvisa kol i svavel.
Teater Pelikanen Text: August Strindberg. Regi: Anders Wällhed. Scenografi: Ingrid Hjärne. Medv: Berit Carlberg, Jörgen Düberg, Mia Poppe, Niclas
Strand, Gunilla Poppe Poppegården, Domsten
Teaterkonsten kommer aldrig att dö, sa Erland Josephson en
gång. Om alla institutioner lägger ner kommer ändå någon
till sist att ställa sig på en låda och spela, det ända man
behöver är en text – om det så är telefonkatalogen – vilja
och en publik. En låda, eller en trädgård. Under flera år har Poppegården,
Nils Poppes privata hem, fungerat som enkel teaterscen med
hustrun Gunilla som teaterchef. Den gamla Skånelängan med
sitt halmtak fungerar som fond. Publiken sitter under ett
vårdträd, en ask. Bakom ett plank hör man bussen till
Helsingborg växla ner på byvägen utanför. Det är en liten
anspråkslös utomhusscen där ensemblen kommer mycket nära och
där minnet av Nils Poppes gärning vårdas kärleksfullt. På repertoaren detta Strindbergsår står påpassligt
kammarspelet Pelikanen från 1907. Texten var skriven för
Intima teatern vid Norra bantorget, medvetet avskalad och
med en speltid på ”fem kvart” vilket var idealt ansåg
författaren. Starkt och kärnfullt var ledorden, framfört med
en något stiliserad psykologisk realism som då var ny och
djärv.
Literatur & Weltschmerz
Wir stecken im 19. Jahrhundert fest
Von Robin Detje Cicero online 21. Juli 2012
Ich! Ich! Ich!, ruft der bürgerliche Großkünstler und
behauptet, dass er uns alle in sich trägt. Mein Wahn, sagt
er, ist eure Welt. Wenn ich Ich! Ich! Ich! rufe, meine ich:
Euch! Euch! Euch! Ihr müsst euch nur in mir finden. Dabei
viel Spaß. 150 oder 200 Jahre lang hat dieses Spiel
wunderbar funktioniert: Der bürgerliche Großkünstler war
immer auch der rebellische Bürgerschreck. Der Star gab sich immer auch als geächteter Außenseiter. Der
Kranke wurde zum Arzt, und das Abfallprodukt seiner
wundersamen Verwandlung war Schönheit. Das Werk diente als
Zeugnis eines titanenhaften Ringens mit übermächtigen
Kräften des Bösen (vorzugsweise des engen, provinziellen
Bösen, aus dem die Großkünstlerseele ausbrechen musste), und
in alle Richtungen spritzte der Schweiß. Strindberg zum Beispiel, August, vor 100 Jahren in Stockholm
gestorben. Ein Musterbeispiel dieser Gattung. Manche
glauben, hinter seiner Genialität habe sich, zumindest
phasenweise, nichts anderes verborgen als ein Hang zur
Psychose. Sie halten das Genietum für eine sozialisierte
Spielart der Geisteskrankheit.
Paria Paria - En kvalmig eftermiddag i ett rum på landet. Luften
står dallrande. Mörka moln tornar upp sig, regn på avstånd.
Åska. Två män, tidigare okända för varandra, har umgåtts
några veckor. Uppbrottet närmar sig. Nu händer något emellan
dem...
Efter Paria: Vi har hört... Paria en grupp aktiv inom KRIS
träffades i Gävle för att läsa, lyssna på och diskutera
Paria under ledning av Reine Lööf, Folkteatern i Gävle.
Moderskärlek Moderskärlek - En mor har hemlighållit sanningen om fadern
för sin unga dotter.
Efter Moderskärlek: Vi har hört... Moderskärlek en blandad
grupp med par och socionomer träffades i Gävle för att läsa,
lyssna på och diskutera Moderskärlek under ledning av Reine
Lööf, Folkteatern i Gävle.
Paria med: Ulf Palme - herr X, arkeolog och Bengt Ekerot -
herr Y, resande från Amerika. Regi: Gunnar Hellström.
Medverkande i Vi har hört... Paria: Billy Nilsson, Ulrika
Delmerud och Olle Parkman. Medverkande i Vi har hört... Moderskärlek: Andras de Klerk,
Sara Fridholm, Kristoffer Andersson Bong, Max Hebert, Tuva
Modér och Cecilia Wilhelmsson.
„Ich bin nie mit jemand einig!“
– Per Olov Enquists Romanbiographie über August
Strindberg zum 100. Todestag
Von Wolf-Dieter Lassotta Blaue Narzisse 18. Juli 2012
Per Olov Enquist: Strindberg. Ein Leben. 282 Seiten, Btb-Verlag. Aktualisierte Neuausgabe 2012. 9,99 Euro.
„Es kommt mir vor, als wandelte ich im Schlaf; als
vermischten sich Leben und Dichtung. Ich weiß nicht, ob das,
was ich schrieb Dichtung ist, oder ob mein Leben es war“,
schreibt der berühmteste schwedische Schriftsteller und
Dramatiker August Strindberg (1849-1912) an einen Freund
kurz vor dem Höhepunkt seines Schaffens. Was ist wirklich
geschehen, was war Inszenierung? Ein mögliches und
anschauliches Bild dieses Lebens bietet der biographische
Roman Strindberg. Ein Leben, des ebenfalls schwedischen
Schriftstellers Per Olov Enquist, der anlässlich des 100.
Todesjahres Strindbergs neu aufgelegt wurde. Strindbergs Leben erscheint rastlos, ein Leben wie es nur um
die letzte Jahrhundertwende denkbar ist. Nach anfänglich
großen Schwierigkeiten, mit seinen schriftstellerischen
Werken Fuß zu fassen, gelingt ihm der Durchbruch mit Das
rote Zimmer, einem satirischen Roman auf die schwedische
Gesellschaft. Doch den Erfolg will er nicht genießen: „
...jetzt, wo ich Erfolg habe, überkommt mich eine ungeheure
Lust, alles … zu zerschlagen.“ Strindberg der Frauenhasser: „Der Mann ist stärker
unterdrückt als die Frau!“ Mit seinem nächsten Roman Das neue Reich greift er die
bestehende Gesellschaft an, eignet sich marxistische Ideen
an und sympathisiert mit den Sozialdemokraten, die den
großen Schriftsteller gerne in ihre Reihen aufnehmen. Doch
Strindberg lehnt die sozialdemokratische Frauenpolitik ab:
„Der Mann ist stärker unterdrückt als die Frau! Und es ist
unvereinbar Kinder zu gebären und zugleich einen Beruf außer
Haus auszuüben.“ Nicht nur dank solcher Positionen erwirbt
er sich den auch heute noch bestehenden Ruf eines
Frauenhassers.
Av Sara Ullberg/TT Spektra. Gotlands Allehanda 2012-07-18
Författare, samhällsdebattör - skilsmässopappa. August Strindbergs förhållande till sina
fem barn var inte helt okomplicerat, men i sina omsorger om
dem framstår han som en ovanligt modern pappa. Inget av hans barn fick växa upp och bli stora tillsammans
med sin pappa. Skilsmässorna präglade deras relation, men
Strindberg uttryckte ständigt sin kärlek och längtan efter
barnen. - Det är naturligtvis aldrig lätt att ha stora män eller
stora kvinnor som föräldrar. Men i många aspekter var han en
förbluffande modern pappa, jag tror att man hittar väldigt
få män som så mycket engagerade sig i sina barn, i deras
lekar och intressen, säger Björn Meidal, professor i
litteraturvetenskap och Strindbergsexpert. Strindberg tyckte om att umgås med sina barn, läste för dem,
fotograferade dem gärna och lät dem plocka med hans stora
herbarium. En särskilt nära relation hade han till sin
yngsta dotter, Anne-Marie, som föddes när han fyllt 53 år.
Äktenskapet med den många år yngre Harriet Bosse knakade i
fogarna redan strax efter barnets födelse, men pappa August
höll flitig kontakt med sin dotter även efter skilsmässan.
Han tog hand om henne under Harriet Bosses turnéer, skrev
brev och skickade presenter och pengar - "KÖP NU SMULTRON
OCH JORDGUBBAR FÖR DESSA PENGAR. INTE I SPARBÖSSAN!" skrev
han kärleksfullt befallande.
MIES JULIE DIRECTOR: Yael Farber CAST: Thoko Ntshinga, Bongile Mantsai, Hilda Cronje, Tandiwe
Nofirst Lungisa VENUE: The Flipside, Baxter Theatre UNTIL: July 26 RATING: ***
Yael Farber’s adaptation of August Strindberg’s play about
class and the battle of the sexes finds fertile ground in a
modern South African kitchen. She turns the power struggle into an interrogation of
ownership, of land and people, in the form of Christine
(Ntshinga). Here Christine is John’s (Mantsai) mother and Julie’s
(Cronje) primary caregiver since her own mother died. Like so many white South Africans, Julie has been raised by
the servant and sees Christine has her own, creating a
convoluted relationship with John who is a rival for
Christine’s affection, a potential playmate and now, as an
adult out of sorts with herself on this fateful evening, the
object of her passion. The action takes place on one evening in the red-tiled
kitchen where a drunk Julie attempts to seduce John, but
gets more than she bargained for.
Marber’s Adaptation of World Classic “Miss
Julie” Opens For First Time in Cyprus
By Stella Tsolakidou Greek Reporter July 17, 2012 in Cyprus, Entertainment, News
XMAS Productions presents the classic masterpiece of August
Strindberg’s “Miss Julie” for the first time to Cypriot
audiences from July 12th to August 3rd following the
innovative adaptation of Patrick Marber “After Miss Julie”
was first broadcasted by the BBC in 1995. Directed by Athena Xenidou, Marber’s version of Strindberg’s
play revolves around three main characters: aristocratic
lady Miss Julie (Kristy Papadopoulou), chauffer/servant John
(Alexis Georgoulis) and cook Christine (Nedi Antoniadou).
Dealing with class, love, lust, the battle of the sexes and
the interaction among them, all action takes place in the
kitchen of a large country house outside London, at a time
when the British Labour Party has just won their famous
‘landslide’ election victory. Marber’s version of the play was screened by BBC Two on 4
November 1995 as part of the Performance Season and had its
first stage premiere at the Donmar Warehouse Theatre in
London on 20 November 2003, where it was well received by
the critics and audiences alike. The Roundabout Theatre
Company produced the Broadway premiere on 22 October 2009 at
the American Airlines Theatre to mixed reviews.[5] It
starred Sienna Miller (Miss Julie), Jonny Lee Miller (John)
and Marin Ireland (Christine), and was directed by Mark
Brokaw. Marber is also well known for his well received
plays “Closer” and “Don Juan in Soho.”
The play premiered on July 12 at the Latsia Municipal
Theatre, Nicosia, and attracted many Greek-Cypriots so far,
according to local media reports. Tickets are priced at €20 and €45 (VIP). Performances will be hosted at Skala Theatre in Larnaka, July 17 and 18 (21.00h) at Xenion High School in Famagusta, July 24-25 (21.00h) at Ancient Odeon in Paphos, July 27-28 (21.00h) at Municipal Gardens Theatre in Limassol, August 2-3
(21.00h)
Sommarskildraren Strindberg Fågelkvitter, vågskvalp, ångbåtar och saltmättad
skärgårdsluft. Många av August Strindbergs texter andas
svensk sommar så att läsaren nästan blir yr av doften från
schersmin som pustar ut mellan pärmarna. Så levde han också
under naturalismens era, när konstnärerna lämnade staffliet
och författarna skrivbordet för att i stället gå ut i
naturen och skildra verkligheten.
Av Ylva Lagercrantz Spindler/TT Spektra. SvD 17 juli 2012
I ”Konsten att meta”, som återges i ”Blomstermålningar och
djurstycken: ungdomen tillegnad”, beskriver Strindberg ett
av sommarens stora nöjen med en analytisk blick: ”När en någorlunda bemedlad person av medelmåttig
intelligens skall försöka sig på att meta, ställer han sig
på en ångbåtsbrygga och kastar ut sin rev, och där förbliver
han stirrande på flötet i timmar tills ett tjockt töcken av
dumhet sänker sig över hans själ /.../). ”Det är naturskildringarna som gör Strindberg folkkär”, som
Mikael Timm så träffande uttryckte det i ”Strindberg i
naturen” (Sveriges Radio Kulturnytt, 5 januari).
Serie: Strindbergssommar | del 1
Heminredaren Strindberg
Av Mikael Timm SR, P1, Kulturnytt, tisdag 17 juli 2012
I ett par nerslag tar Mikael Timm med sig en bok av
Strindberg till en vardaglig plats. Idag sitter han under
kökslampan med romanen I Havsbandet som utkom 1890.
Nej, jag läser inte Strindberg. Jag tittar i taket. Ute
skiner solen, inne hänger taklampan på sned. Något måste
göras. Det borde vara lätt. Världen är full av heminredningsprogram, ombyggnadsartiklar
och reklambilder av människor som funnit livets mening i en
kökslucka. Riktiga män som alla ägnar sig åt hem inredning? Någon timme senare hänger lampan fortfarande på trekvart. Nu regnar det ute så jag tänder den i alla fall och söker
tröst i Strindbergs skärgårdsskildringar. Helt fel. Jag förstår snabbt att Strindberg inte skulle ha gnällt på
de där fixarnissarna som borrar, skruvar och sågar alltmedan
de levererar mer eller mindre vetenskapliga förklaringar. Strindberg skulle ha lyssnat uppmärksamt. Han skulle fått
lampan rak. Kanske skulle han till och med ha skrivit en
egen guide till hur man bygger sin bokhylla eller väljer
gardiner. Eller gjort en heminredare till huvudperson i en berättelse.
Hans verk är fyllda av självsäkra män som förstår sig på det
praktiska livet. Och framförallt förstår hur det ska levas
bättre. Carlsson i Hemsöborna är förnumstigare än värsta
tråkkonsulten från Lantmissbrukarnas Riksförbund.
Av Mikael Vestlin Helsingborgs Dagblad 14 juli 2012
MEDIEKRÖNIKAN. Om jag tar i kan jag påstå att jag har
existentiella problem. Det är det här med varandet. Vissa
saker har varit, andra borde alltid få vara och en del borde
inte funnits alls. Jag pratar om August Strindberg, Kjell
Alinge och Hero. Det är 100 år sedan Strindberg dog och SVT har den goda
smaken att sända produktioner relaterade till en av våra
största författare, kanske den störste. Det är tv-serier,
dokumentärer, samtal, baletter… Alldeles utmärkt public
service. Men ibland gör det ont.
Ingen har väl missat att 2012 är ett stort jubileumsår för
svensk litteratur. För exakt hundra år sedan – i dag – dog ju en av våra
största litterära giganter. En diktare, tidningsman, glödande kulturkritiker och suput
vars inflytande fortfarande är svårt att mäta. Därför är det en skandal att varken Sveriges kulturminister
eller Stockholms kulturborgarråd skjutit till en enda
skattekrona för att högtidlighålla detta jubileum! Istället
har miljoner ödslats på 100-årsminnet av August Strindberg.
Hemsidor har startats, odödliga pjäser spelats och hans
anteckningsblock getts ut i faksimil. Men om Carl David af Wirsén (1842–1912) är det skrämmande
tyst. Carl David af Wirséns livsgärning gick ut på att bekämpa
alla former av nyskapande, svensk litteratur. Särskilt
Strindberg – hans svorne fiende. Som ständig sekreterare för
Svenska akademien och redaktör för Post och inrikes
tidningar gjorde han sitt bästa för att kväsa radikalismen
samtidigt som han delade ut de första Nobelprisen till några
sippa, franska poeter. Han var en dumkonservatismens riddare, vars personlighet i
sina bästa stunder beskrivits som stel, hämndlysten,
intrigant och självömkande. En sann förkämpe för
kulturkritikens innersta kärna – att räddhågset huka för
allt nytt och att okritiskt älska allt utländskt. Carl David! Jag har inte glömt. Du kommer att vara en ledstjärna för oss mediokra och
passivt-aggressiva kulturjournalister i minst hundra år
till. Dessutom ett ljus i mörkret för intriganta akademiledamöter
med förkärlek för utländskt strunt. Låt detta bli ett
jubelår!
Patrick Marber: «Aposté por 'la Roja', pero
solo gané 50 €»
Por Imma Fernandéz / Barcelona El Periódico, Jueves, 12 de julio del 2012
El teatro y el fútbol suben juntos a escena en la
conversación con Patrick Marber (Londres, 1964). El autor de
la celebrada Closer asistió en el Romea al estreno de
'Senyoreta Júlia', adaptación de su versión sobre el clásico
de Ausgust Strindberg. La tragedia de una mujer de clase
alta que seduce a un criado. -¿Por qué trasladó el clásico de Strindberg a la Inglaterra
de 1945? -Strindberg sitúa la acción en la víspera de San Juan,
cuando los suecos celebran una gran fiesta. Yo pensé en una
noche festiva en Inglaterra: la de la victoria electoral
laborista tras la segunda guerra mundial. Se abrió un nuevo
mundo. -El director del montaje, Josep Maria Mestres, compara aquel
mundo de transformación con el actual. SEnDSí, vamos hacia otra gran convulsión. El colapso de los
bancos y del euro nos pueden llevar a una sociedad muy
distinta. Pero la obra de Strindberg es relevante por
abordar el profundo deseo entre personas que no pueden estar
juntas. El enamorarse de alguien que no te puede
corresponder nos pasa a todos. Nos enamoramos de las
personas equivocadas.
DRIVING to Grahamstown for the National Arts Festival,
actress Thoko Ntshinga was struck by the sheer amount of
empty land she was passing. Her family are bound up in a land reclamation issue which
she thinks will still drag on for years. The land in
question is in Kirkwood, on the banks of the Sundays River
in the Eastern Cape, where she spent a good deal of her
childhood. “We’re now living on a small piece of land and then I look
across to this large empty piece of land, just sitting
there. “I was telling uMama NoFirst: ‘Why is it that people can’t
share this land?’ “We drove along and there’s nothing… nobody. Why is it we
can’t make use of the land? The ownerships isn’t as
important as the use. Ownership of what exactly? “The bottom line is that there is this sore that hasn’t
healed in the country. We can’t go anywhere, we can’t go
forward without healing this wound. I sit here and think:
‘Why can’t I get that piece of land?’ “ said Ntshinga. That’s not the only reason land was on her mind, though; she
was on her way to Grahamstown for the debut performance of
Mies Julie, SA-born director Yael Farber’s adaptation of
August Strindberg’s Miss Julie. When this play was mounted in SA in 1985, John Kani and
Sandra Prinsloo created a huge outcry with their
cross-colour kiss, but this particular version highlights
the very contemporary issue of land ownership.
Hora y media de tensión 'Senyoreta Júlia' , el clásico de Strindberg renovado por
Patick Marber
Por Begoña Barrena El País, Cataluña 10 JUL 2012
El clásico de August Strindberg renovado por Patrick Marber,
dramaturgo, guionista y director, y autor de Closer, la
pieza que Mike Nichols trasladó a la gran pantalla con un
reparto de lujo y ese inolvidable tema de Damien Rice. La
historia es la misma, solo que en Inglaterra tras la II
Guerra Mundial, la noche de la victoria del partido
laborista y de la derrota de Churchill. La hija del conde
seduce al criado, ahora el chófer; ambos deciden fugarse
juntos a Suiza, ahora Nueva York, y montar un hotel de lujo,
ahora un night club; para ello, ella roba dinero de su padre
y al darse cuenta del futuro que le espera se suicida.
Marber tituló su versión After Miss Julie. El montaje de
Josep Maria Mestres vuelve al título original, pero la
tensión que imprime a lo largo de función -entendida como
sexual y no resuelta, como angustia por parte de Julia, como
incertidumbre en el caso de Cristina, como opresión por la
rigidez del orden social- consigue que lo sigamos como si no
supiéramos nada de la trama y deseando además un happy end
para cada uno de ellos, tan comprensibles nos hacen los
personajes.
As part of the celebration of the life and work of Swedish
playwright, novelist, poet, essayist and painter, August
Strindberg, Arts Investment Trust (AIT) will from tomorrow
to July 21 cast his play titled Comrades at Reps Theatre,
Harare. Directed by Patience Tawengwa, Comrades is the debut
production of AIT, a new organisation founded and registered
in 2011 with an objective to foster growth and development
of the theatre industry in Zimbabwe and to nurture
self-sustainability of theatre productions through
independent investments.
The Trust is the brainchild of three HIFA directors Alumni
Tawengwa, Tawanda Mutero Kanengoni and Kudzai Chimbaira. “The play will tour Sweden in October where it will also be
expected to be part of the closing celebrations of the
Strindberg Year, thereby presenting the Zimbabwean
translation of Strindberg’s play in Stockholm,” said
Tawengwa. She said the production was part of the commemoration of the
August Strindberg Year around the world and through a
Swedish partnering organisation. Funding for the forthcoming
tour had been secured through Stockholms Stad
Kulturförvaltningen (City of Stockholm Culture Board) and
Konstnärsnämnden (Arts Granting Committee) with the
motivation that the presentation of the Zimbabwean
translation of Strindberg’s play in Stockholm will provide
diversity at the Strindberg year. The play highlights marriage issues — the responsibilities
of each of the parties, the proper relationship between
them, their respective rights, duties and privileges.
Comrades also highlights feminist issues. “Comrades features a powerful cast of four-Rutendo Chigudu,
Privillage Mutendera, Kevin Hanssen and Leeroy Gono,” said
Tawengwa. The play will be showcased every day except Sundays and
Mondays at 7pm and there will also be a matinee show on
Saturday afternoon.
So I have another predicament because when this play,
Desperate in Love, which has been lauded as one of the best
theatrical pieces to come out of Theatre in the Park, begins
its run, Arts Investment Trust (AIT) will be staging August
Strindberg’s play Comrades at Reps Theatre Upstairs on the
same day. AIT will be staging Strindberg’s four-cast comedy as part of
the celebration of his life and work. The play also runs
from July 10 to 21, except on Sundays and Mondays. Well, I know I will eventually watch both plays, but
sometimes being me can be a tough job as I am expected to be
at every premiere and, if not, then the best next show. Back to Strindberg’s play, the comedy is set to tour Sweden
in October this year where it will also be expected to be
part of the closing celebrations of the Strindberg Year,
thereby presenting the Zimbabwean translation of
Strindberg’s play in Stockholm. Comrades is the debut production of AIT, a new organisation
that was founded and registered in 2011 with the objective
to foster growth and development of the theatre industry in
Zimbabwe, and to nurture the self-sustainability of theatre
productions through independent investments. The trust is the brainchild of three HIFADirect graduates —
Tawanda Mutero Kanengoni, Patience Gamu Tawengwa and Kudzai
Chimbaira.
Swedish Embassy, Beijing Pressrealease 05 Jul 2012
Swedish theatre in Beijing: “Miss Julie” by August
Strindberg
茱莉小姐最终版 网络大小
Miss Julie by August Strindberg will be played at the Top
Drama Theatre in Beijing from July 12 to August 5. The play was first performed in 1889 with Strindberg's wife,
Siri von Essen, in the character of Miss Julie, and it has
since been produced many times in and outside of Sweden and
has also been adapted into ballet, opera and film. Now it is Beijing's turn to enjoy this great tragedy. In the
last couple of years Beijingers have been able to enjoy
other plays by Strindberg, such as "The Pelican" and "The
Ghost Sonata", but this time it's directed by a Chinese
director – Mr. Ravel Luo. The play will be performed in
Chinese.
Time: July 12-August 5, 2012 19:30 (closed on Mondays,
Tuesdays) Venue: Top Drama Theater Language: Chinese (Mandarin) Address: Fang Jia Hutong 46 , Yong He Gong Street, Dong
Cheng District. Contact: 4000 610 806,15611838162
Dubbelbok August Strindbergs lilla katekes för underklassen Göran Greider: Liten katekes för de ännu vanmäktiga. Karneval förlag
August Strindberg var ständigt på väg mot nya platser,
bokstavligt talat såväl som i tanken och språket. Ett gjorde
han dock alltid: ifrågasatte etablerade sanningar -
estetiska, religiösa, psykologiska, politiska. På maktens
sida stod han inte. Sällan svingade han sitt svärd så vildsint som i ?August
Strindbergs lilla katekes för underklassen", nu utgiven på
nytt med anledning av jubileumsåret. Här är det den
frustande samhällskritikern som talar, med formen lånad från
Luthers katekes, frågor och svar. ?Vad är samhället?" lyder
första frågan, som besvaras ?En samlevnadsform som utvecklat
sig under inverkan av överklassens syfte att hålla
underklassen under sig." Det är härlig läsning, pang på rödbetan utan garderingar.
Katekesen är en uttalad stridsskrift och som sådan utan
anspråk på förfining i resonemangen. Den ska väcka känslan. En del är visserligen svårsmält för dagens läsare, som
tankarna om kvinnan och äktenskapet. Annat gäller lika väl i
dag som då. Som att samhällsmoralen är godtycklig och avgörs
av dem som sitter vid makten för tillfället. ?Överklassen
som har vapenmakten behöver icke begå sina mord i lönn, och
skäms icke att begå dem öppet, och det skryter den med"
skriver Strindberg och det kunde handla om USA och Usama bin
Ladin. Tillsammans med Strindbergs text i den här pocketutgåvan
finns Göran Greiders ?Liten katekes för de ännu vanmäktiga"
(tidigare publicerad i Aftonbladet). Precis som i
Strindbergs fall både kan och bör man resa invändningar på
sina håll. Men man bör också ta på allvar Greiders
påminnelse om att makten till stor del befinner sig utom
demokratins räckhåll och att mediernas granskande uppdrag är
av största vikt. Greider skriver: ?Lägg märke till att journalisternas första
fråga till varje ekonomisk talesman alltid är: Vill du
behålla RUT-avdraget? De frågar så, för att de vill veta hur
det blir med städningen hemma hos dem själva." Bokstavligt
sant är ju detta inte, men likafullt relevant.
Klaffende Abgründe der Psyche Das Demon Theater gräbt im Aalener Kino am Kocher
schonungslos bis in der Tiefe des menschlichen Inneren
Von Christine Bausch Schwäbische Post 05.07.2012
Zum zweiten Mal wurde eine Produktion des freien Theaters
„American Demon“ aus Los Angeles zur Bergmann-Woche auf die
schwedische Insel Farö eingeladen. Auf der Rückreise machte
die kleine internationale Truppe mit einem
englischsprachigen Programm, dem Einakter „Die Stärkere“ von
August Strindberg, im Kino am Kocher in Aalen Station.
Beim Zwischenhalt am Mittwochabend ist ursprünglich das
dramatische Zusammentreffen von Bergmans Hörspiel „ A
Spiritual Matter“ (Eine Seelenangelegenheit) mit August
Strindbergs „The Stronger“ (Die Stärkere) geplant. Aus
Krankheitsgründen muss dann leider das Bergman-Stück
entfallen. Doch die vielen, überaus interessierten Besucher,
die auch noch Gelegenheit zu einem lebhaften Austausch mit
den Akteuren bekommen, erhalten auch mit dem verbleibenden
Programmteil hervorragende darstellerische Leistungen, die
klaffende Seelenabgründe eröffnen. Die außergewöhnliche
Aufführung in englischer Sprache lässt „Die Stärkere“ von
August Strindberg, einem der meistgespielten Dramatiker
seiner Zeit, fast schmerzlich erfühlbar werden, echt,
aufrührend, erschütternd. Das Ensemble bringt eine neue,
innovative Bearbeitung dieser seelenkundlichen Studie. Im
Original als Monolog mit zwei Frauen konzipiert – nur die
vermeintlich stärkere spricht, die andere schweigt- gibt
hier die Inszenierung von Barbara Müller-Wiedmann beiden
Charakteren eine Stimme.
El festival de verano de Barcelona
Un pájaro herido vuela en el Romea
'Senyoreta Júlia' seduce con su elenco
y efectista puesta en escena
Por Imma Fernández El Periódico Martes, 6 de julio del 2012
Esta señorita Julia que ha cocinado Josep Maria Mestres en
el Romea es un pájaro herido incapaz de levantar el vuelo.
El personaje del maestro August Strindberg nos llega
trasladado a la Inglaterra de 1945, según la versión del
británico Patrick Marber del 2003 que parece sobrevolar las
heroínas traumatizadas e histéricas de Tennessee Williams,
con aterrizaje forzoso en la lucha de clases. Había expectación en la platea por el voltaje de ese tira y
afloja entre la señorita Julia y el criado John, a quien
seduce. Entre Cristina Genebat (también traductora de la
obra) y Julio Manrique, director artístico de la sala. No
hubo fuego, más allá de algún intenso forcejeo en su
retorcida relación, pero el reparto convenció a la mayoría,
empezando por Genebat, que fue ganando altura a medida que
avanzaba el drama. Mireia Aixalà -la cocinera y prometida de
John- cierra con nota el triángulo de Senyoreta Júlia, una
tragedia acerca del poder, la pasión sexual, las
dificultades de ubicarse más allá de los límites de la clase
social y la crueldad de usar al otro para traspasarlos.
Teater 123 Schtunk i Nöjesparken, Varberg | Hemsöborna av
August Strindberg En lite ojämn men mycket generös föreställning, skriver
Tomas Forser.
Av Tomas Forser GP 6 juli 2012
Teater 123 Schtunk i Nöjesparken, Varberg Hemsöborna av August Strindberg I rollerna: Lasse Beischer, Josefine Andersson och Dick
Karlsson Spelas t o m 29/7
123 Schtunk goes Strindberg i Varberg. I sommar spelar
gruppen Hemsöborna på en läcker liten scen i Nöjesparkens
grönska. Det är en perfekt plats för folkteater. Publiken,
som är stor och mycket, mycket välvillig, häckar på nya
bänkar placerade i en funktionell halvarena. Relationen blir
minst sagt familjär. På scen är det Lasse Beischer, Josefine
Andersson och Dick Karlsson. På bänkarna bekanta, bekantas
bekanta och lokala storheter. Innan natten gått ser jag att
vi alla redan fått gruppens tack på Facebook: "Tack Ann,
Kent, du som nästan hette samma som Björn Gunnarsson,
Studierektorn, Eva och Fåssan! Tusen tack till er alla som
gjorde denna fina sommarkväll!" Kent heter Sjöström i efternamn och är lärare på
Teaterhögskolan i Malmö. Skådespelaren i handling.
Strategier för tanke och kropp" är titeln på hans fina
avhandling; den första om teater på det konstnärliga
området. Han sätter sig som sig bör på första raden. Björn
Gunnarsson är den Björn som recenserar teater i Hallands
Nyheter och är litteraturkritiker i Göteborgs-Posten. Som
garvad kritiker sätter han sig på något mer behörigt
avstånd, noterar jag. Men Beischer upptäcker honom förstås.
"Gunnarsson är här också ser jag", säger han när han lystet
mönstrar publiken i första entrén. "Fan jag skulle inte sett
den djäveln!" Och som elev hos rörelsepedagogen Kent får vi
höra att Lasse Beischer var iklädd kroppsstrumpa och skulle
göra "svåra saker med hälarna". Beischer gör förstås sen
några svåra saker med hälarna av och till under
föreställningen samtidigt som han ålar kroppen i en flytande
rörelse. Som ett litet pedagogiskt citat. Det ser
utomordentligt fånigt ut. Både Kent och Björn "medverkar"
således i föreställningen, tilltalas och kommenteras i sina
roller som publik. Och inte bara de utan Studierektorn,
Läkaren och Farsan också. "Jag var rädd för dig, du", säger
Beischer i riktning Studierektorn. "Nu är det du som är rädd
för mig". Det är klart att alla vi andra blir på gott humör
av att se och höra sånt.
El festival de verano de Barcelona
Julio y la señorita Julia Manrique y Cristina Genebat llevan la pulsión sexual y de
clases al Romea
Por Imma Fernández El Periódico Martes, 3 de julio del 2012
Despojada de la misoginia original del clásico de August
Strindberg, Senyoreta Júlia llega al Teatre Romea, este mes
de julio, con Julio Manrique y Cristina Genebat como pareja
protagonista en un dramático combate de líbidos y clases.
Les acompaña en escena Mireia Aixalà y les dirige Josep
Maria Mestres, que ha adaptado la versión más «moderna y
humanizada» del británico Patrick Marber. El dramaturgo, guionista y director londinense trasladó la
acción a la Inglaterra de 1945, concretamente a la noche de
la victoria electoral laborista. Además, suavizó los
vértices femeninos del triángulo amoroso dibujado por el
autor sueco en 1888 y acentuó la lucha de clases. «A
diferencia de Strindberg, que detesta a Julia y a todas sus
figuras femeninas, Marber siente una profunda empatía por
los personajes; los quiere a todos mucho. Su Julia es un
pájaro herido que ha sufrido un gran golpe en la vida»,
explicó Mestres, que recordó la atmósfera de cine negro que
respira la obra. SEDUCCIÓN FATAL EN LA COCINA / La acción transcurre en la
cocina de una casa noble, donde Julia, la hija del dueño, y
John, el chófer, inician un juego de seducción fatal. En
segundo plano aparece la cocinera (Aixalà), la prometida del
ambicioso criado. «La señorita Julia es una muñeca rota que
necesita que la quieran, mientras que John tiene muchas
ganas de prosperar y ve muchas oportunidades en ella. Hay
también una pulsión sexual muy fuerte», declaró Genebat,
también traductora de la obra y pareja de Manrique fuera del
escenario. A su juicio, «Strindberg escribió el personaje de
Julia para hundir a su esposa», la aristócrata Siri von
Essen, que lo interpretó en el estreno del montaje. El texto, agregó Genebat, plantea también cómo las clases
trabajadoras pueden llegar a ser más conservadoras que los
propios burgueses. Mestres lo resumió con la paradoja de El
gatopardo: «Todo debe cambiar para que nada cambie», y
subrayó la trascendencia del clásico por la inversión de
roles: «Aquí la mujer es la poderosa y el macho, el criado».
Stiliserad och tidlös Julie EXPERIMENTELLT Strindbergsåret bjuder på många olika
tolkningar av Fröken Julie. På Nynäs slott är det en
multikonstnärlig version med ny musik och filminslag. En
välspelad och betydelseladdad uppsättning.
Av Lars Ring SvD 3 juli 2012
Teater Fröken Julie August Strindberg Scenkonst Sörmland på Nynäs slott Regi: Kristina Hagström-Ståhl. Musik: Johan Ramström. Scenografi: Sven Dahlberg. Orkester: Hanna Wiklund, Anette Kumlin, Åsa Arvidsson. Medv: Tove Edfeldt, Pär Malmström, Ingela Schale Berghagen.
Nynäs slott, söder om Vagnhärad, är en pampig byggnad med
medeltida anor – liksom många av tiden förbisprungna sätt
att leva i dag ägt av ett landsting. Det vackra, gula
slottet med exteriör från 1860-talet var en egen värld med
smedja, bryggeri och orangeri och med en egen noga utmejslad
hierarki från adel till svinadräng. Allt numera noga
redovisat genom pedagogiska utställningar av Sörmlands
museum. Här passar det förstås, detta Strindbergsår, att spela
tragedin om fröken Julies uppror och undergång. Scenkonst
Sörmland svarar för en ambitiös, multikonstnärlig version
med nyskriven musik för en trio bredvid scenen och med
svartvita filminslag som skildrar tillkomsttid och
stämningar. Vagnslidret är ombyggt till intim perspektivscen
och ensemblen, liksom musikerna, är iklädda svarta, strikta
spelkostymer med olika variationer på hårt spända
livstycken. Formspråket gör iscensättningen tidlös trots att ensemblen
använder originalet med alla pluraländelser. Johan Ramström
har skrivit musik som hela tiden prövar olika uttryck, från
stämningsmåleri och folkmusik till vassa toner från spända
själar. Musiken ligger under delar av replikföringen och
skapar distansering och känsloförstärkning om vartannat.
Sommardebatt i P1 är programmet som diskuterar halveviga
kultur- och samhällsfrågor med gott humör.
August Strindberg har väckt starka känslor i över hundra år
och vi koncentrerar och förtydligar debatten i en fråga: För
eller emot? Med för att debattera Strindberg är Ulrika
Kärnborg (författare) och Caroline Ringskog Ferrada-Noli
(författare). Men vi skall också ge oss i kast med den svenska
nationalismen. Är den bättre än andra länders? Och vad är
det som gör nationalism bra eller dålig? Medverkar gör
historikern Lars Trägårdh och EU-parlamentarikern Marit
Paulsen. Och så hör vi den legendariska författaren och journalisten
Anette Kullenberg om något hon aldrig pratat om tidigare,
nämligen damfotboll. Mer eller mindre pengar är frågan? Programledare i det första programmet är Louise Epstein.
Johans och Martins hälsning: Fängelset dödar
ens intellekt
Av Axel Andén Medievärlden 29 juni, 2012
Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye har skickat
en sommarhälsning från fängelset i Etiopien: "Tack för allt stöd vi fått det här året. Det längsta året i
våra liv. Den första tiden gick endast åt att få i sig mat,
hålla värmen på cementgolvet och att inte bli sjuk. I dag är
utmaningen psykisk. Fängelset dödar ens intellekt. För att
överleva påtar vi i vår kryddträdgård, lyssnar på Guns n'
Roses i zonens högtalarsystem och läser Strindberg efter
inlåsning. Det ger hopp och en smak av friheten. Vi hoppas på ett snart slut, så att vi kan få resa hem och
återförenas med våra familjer. Ha en bra sommar och njut av
friheten!" I december förra året dömdes Johan Persson och Martin
Schibbye till elva års fängelse för illegal inresa och stöd
till terrorism. I helgen är det ett år sedan de greps. TT har intervjuat Johan Perssons pappa Kjell Persson om
situationen i fängelset.
Nationalskaldens liv Nu är den borta från SVT Play och istället släpps den på
video. Den spelades in på åttiotalet och reprissändningarna
har nyss avslutats.
Av Lennart Lundberg Allehanda 28 juni 2012
Nu släpps TV:s praktverk om August Strindberg även på DVD.
Denna åttitalsproduktion skriven av PO Enquist är en mycket
bra skildring av vår nationalskald Strindberg och hans liv.
Skådespelarna är (var) lysande med Tommy Berggren och Stina
Ekblad i huvudrollerna. Dessutom är den välgjord på alla
sätt. Samtidigt kan man tycka att det dröjt lite väl länge innan
serien släppts på DVD. Men den som hade annat att göra när
den sändes på TV och som valde att inte trycka på
inspelningsknappen den kan denna box vara ett alternativ.
För bra är den. Till hösten släpps ytterligare
strindbergmaterial på DVD.
Dvd/bd-film: Strindberg: Ett liv Regi: Kjell Grede, Johan Bergenstråle Roll: Thommy Berggren, Stina Ekblad, Stellan Skarsgård, Fred
Hjelm Genre: TV-Serie/Drama Filmbolag: Scanbox Dvd-premiär: 20 juni Betyg: 4/5
Senyoreta Júlia’ con perfume ‘noir’ Cristina Genebat y Julio Manrique interpretan una moderna
versión inglesa del clásico
Por Jacinto Antón El País, Cataluña 28 Jun 2012
La Senyoreta Júlia llega de la mano de Julio, Manrique para
más señas. El próximo miércoles, 4 de... julio, el teatro
Romea de Barcelona, que dirige Manrique, estrena, en el
marco del festival Grec y como cierre de su temporada, una
interesantísima versión de la obra clásica de August
Strindberg en la que el personaje del título lo interpreta
Cristina Genebat y el propio Manrique el de su criado y
amante. El tercer personaje del reparto, la novia del
sirviente, criada ella también, lo encarna Mireia Aixalà. La
relectura de la pieza de 1888 del dramaturgo sueco es del
autor británico Patrick Marber (Londres, 1964), que ha
actualizado la trama situándola en la Inglaterra de la
victoria laborista de 1945, tras la II Guerra Mundial, que
apeó del poder a Churchill. El montaje del Romea lo ha
dirigido Josep Maria Mestres. Ayer, al presentar el espectáculo, el director recalcó “la
atmósfera de noir, el perfume de cine negro, con rubia guapa
incluida”, que Marber ha imprimido a la obra de Strindberg.
El propio Mestres no era ayer, precisamente, ajeno al cine
de suspense, pues hoy está previsto que se dé a conocer si
será el nuevo director del Teatre Nacional de Catalunya
(TNC). Julio Manrique destacó la amistad que le une con
Mestres de cuyo apellido hizo una categoría: “Ha sido mi
maestro en el teatro, con él empecé”. Subrayó Manrique las
relaciones personales que se dan en esta producción
(Cristina Genebat es su mujer) y proporcionan, consideró,
“un plus humano”. Apuntó que todos se lo han pasado muy
bien: “Es una historia que nos gusta y nos pone mucho”. Para Manrique, la versión de Marber tiene una “conexión
potente” con los tiempos actuales. “Algo se movía entonces,
con la victoria de los laboristas, igual que algo pide
moverse ahora”. Además, “está la pasta, y cuando aparece es
el tema protagonista”. Para Manrique, que Julia y su criado,
aquí el chófer John, escapen juntos es una imposibilidad,
como prueba la reacción pavloviana de él al oír la campana
cuando lo reclama el amo, el padre de la señorita.
La «Senyoreta Júlia» se traslada a Inglaterra El Grec acoge el clásico de Strindberg adaptado por Patrick
Marber
Por Carlos Sala La Razón 28 Junio 12
Dónde: Teatre Romea. C/ Hospital, 54. Cuándo: Del 4 al 29 de julio. Cuánto: 18 a 29 euros.
BARCELONA- A August Strindberg no le gustaban las mujeres,
un eufemismo para no decir que las odiaba, empezando por la
suya propia, a la que incluso dedicó su libro «Infierno», lo
que es bastante significativo. En su obra más célebre, «La
señorita Julia», obra con sólo tres personajes, su misoginia
quedaba más que patente ante la crudeza y crueldad con las
que trataba a los personajes femeninos. Y aún así, construyó
una auténtica obra maestra que renovó el teatro psicológico.
¿Se podría mantener la esencia del texto y humanizar a los
personajes femeninos? Difícil, pero eso es lo que intentó el
director, guionista y dramatugo inglés Patrick Marber, en
una versión que buscaba modernizar el texto. El Teatre Romea, dentro del Festival Grec, presenta del 4 al
29 de julio «Senyoreta Julia», con dirección de Josep Maria
Mestres. La acción se traslada de finales del siglo XIX a la
Inglaterra de 1945, acabada la Segunda Guerra Mundial y en
los días que, por sorpresa, los laboristas ganaron las
elecciones y por primera vez en muchos años parecía haber
una luz detrás del túnel. «En la obra original veías que el
autor detestaba a sus personajes y criticaba la debilidad de
Julia. Marber, aunque mantiene la manera seca de presentar a
los personajes, los trata con profunda empatía», señaló ayer
Mestres. La obra se centra en la cocina de una casa noble. A la
manera de «Downton Abbey», la hija del señor de la casa se
presenta en la cocina y entre juegos psicológicos seduce al
chofer y viceversa. Él verá la oportunidad única de subir en
el escalafón social gracias a ella y la señorita Julia verá
pronto que ella no tiene margen para corregir sus errores y
no le permitirán olvidar su pequeño desliz. La obra se
centra en la lucha de clases, las escalas del poder y sus
mecanismos psicológicos para humillar y deshumanizar al
individuo. «Julia es una muñeca rota y necesita que la
cuiden, mientras que John tiene ganas de prosperar y ve
muchas oportunidades en Julia. El choque entre ellos sólo
podrá desembocar en tragedia», apuntó Genebat, que
interpreta a Julia y también firma la traducción del texto.
Noticias agencias
Mestres dirige una 'Señorita Julia' que aborda la
urgencia del cambio social
ABC.es 27-06-2012
La urgencia por un cambio social y la lucha de clases son
los temas principales que aborda "La Señorita Julia", una
versión del británico Patrick Marber sobre la emblemática
obra de August Strindberg que dirige a partir del 4 de julio
en el Grec Josep Maria Mestres. Julio Manrique, Cristina Genebat y Mireia Aixalà presentarán
en el Romea el drama de Strindberg sobre la aventura fugaz
entre una mujer de clase alta del siglo XIX y uno de sus
criados, reescrito cien años después por el dramaturgo y
guionista británico Patrick Marber. En 1983, Marber trasladó la acción de la obra estrenada en
Dinamarca en 1889 a la noche de la victoria electoral del
partido laborista británico en 1945 tras Guerra Mundial, en
una época en la que todo estaba destruido. En ella, Miss Julie (Cristina Genebat) va en busca de John,
el chófer, a la cocina de los criados, en la que también se
encuentra la novia de éste, la cocinera, encarnada por
Mireia Aixalà. Traducida al catalán por la propia Cristina Genebat y
adaptada por Mestres, la obra permanecerá hasta el 29 de
julio en el Teatro Romea y, en opinión de Manrique, actor y
director artístico del teatro, "la obra pide bisturí,
precisión y arte de explicar las historias".
Ond mor i centrum på Poppegården Vem är modern? En ondskefull utsugare som svälter sina barn
– eller ett missförstått offer? Familjen Poppe och Berit
Carlberg står på scen när Strindbergs "Pelikanen" sätts upp
i Domsten.
Av Jonna Ingvarson Helsingborgs Dagblad 25 juni 2012
Dörren far plötsligt upp. – Ska ni komma in och äta gröt? Moderns fråga får luften att darra av anspänning. Med kylig
stämma svarar svärsonen: – Nej tack. Är det havre så ge det åt jakthundarna om du har
några. Är det råg kan du lägga det på din böld. – Vi är fattiga och måste spara. – Med tjugotusen är man inte fattig! Scenen bryts och Berit Carlberg och Jörgen Düberg lägger av
sina rollansikten för en stund. Repetitionerna av August Strindbergs "Pelikanen" är i full
gång. Men inte på en teater, utan i den lummiga trädgården
bakom Poppegården i Domsten. För andra året öppnar Gunilla
Poppe upp Skånelängan för sommarteater.
Shakespeares "En midsommarnattsdröm" och Strinbergs "Fröken
Julie" är två dramatiska verk som bägge koncentrerar sig
kring den mytomspunna ljusa midsommarnatten. Kulturnytts
Mikael Timm reflekterar.
Midsommar är en dröm. En god dröm och en mardröm, som vi
delar bägge. Två av världens mest spelade dramer
sysselsätter sig med årets kortaste natt: Shakespeares En
midsommarnattsdröm och Strindbergs Fröken Julie. För att börja med Shakespeare handlar det om fyra ungdomar i
antikens Aten som vill gifta sig, men föräldrarna står i
vägen. De flyr staden och hamnar i en förtrollad skog där
också ett gäng hantverkare repeterar en amatörföreställning.
Framförallt finns där älvor och mystiska väsen som
förtrollar människorna. Låter det förryckt? Som tonåring tyckte jag det och först
många år senare när jag en midsommarafton lockades att
klättra upp på en hög klippa förstod jag att Shakespeare var
realist. Istället för att titta på solen såg vi ned i skogen
bakom oss. Jodå, där fanns förälskade som var ihop med fel
person, rörmokaren jag hade träffat samma kväll låg och sov
intill med hustrun till båtens skeppare som i sin tur målade
den sovande rörmokarens hjässa med hustruns läppstift. Och i
en glänta längre bort satt en kör och sjöng. En midsommarnattsdröm kan göras hur som helst. Erotik,
klasskamp mellan hantverkarna och deras överklasspublik. Och
så en smula tidlöst vanvett. Oavsett hur ingredienserna
blandas slutar pjäsen alltid lyckligt. Shakespeare ger oss
den goda drömmen. Strindbergs drama har samma ingredienser men som Inga
Tidblads röst signalerar visar är proportionerna andra.
Fröken Julie handlar om två individer utanför kollektivet.
Vid premiären 1888 ansågs pjäsen smått obscen, Bonniers
vägrade trycka texten. Strindberg lyckades verkligen hugga
ett stycke blödande kött, Strindberg lyckades med sin
föresats att ta ett stycke direkt ur livet, utan att som
Ibsen arrangera det smakfullt. Jag har sett en fransk uppsättning där pjäsen utspelas i en
björkskog, en italiensk expressionistisk bland
stålrörsmöbler, flera svenska psykologiserande och så finns
där förstås Sjöbergs filmatisering som vann pris i Cannes. Betjänten Jean, grevinnan Julie fyller scenen. Kollektivet,
den grekiska kören – alla som inte syns, firar midsommar
någonstans utanför köket. Kristin, Jeans trolovade, hör till
dem. Hon vet var hon hör hemma, vilket varken betjänten Jean
eller grevinnan Julie vet. De speglar sig i varandra utan
att kunna hjälpa varandra. Där hamnar väl en del av oss par också denna midsommar.
Minns då Shakespeares skogsandar.
Det är synd om människorna, skrev August Strindberg
(1849–1912) i pjäsen Ett drömspel. Han låter guden Indras
dotter upprepa påståendet gång på gång. Mången samtida och
sentida har framhållit att det var speciellt synd om
Strindberg själv. Kanske. Långtifrån allt vad Strindberg sysslade med var genialt. Men
ingen kan frånta honom hans stora betydelse som författare
och dramatiker. Påståendet ”jag har inte det skarpaste
huvudet – men elden; elden är störst i Sverige”, låter som
en träffande självbeskrivning. Sverige, som ofta anses vara
det småtråkiga landet lagom, skulle ha en betydligt tristare
(litteratur)historia utan furien Strindberg som fick
litteraturen att glöda. Lagom, var han sannerligen inte. Det kan naturligtvis diskuteras om dödsår ska markeras, men
om man genom att uppmärksamma att det förflutit 100 år sedan
en författares död kan lyfta fram god litteratur och
dramatik är det värt besväret alla gånger.
Mies Julie: Restitutions of Body and Soil Baxter Theatre Centre
Artslink 06/19/2012
An explosive new adaptation of August Strindberg’s classic
Miss Julie, under the title Mies Julie, takes to the stages
in South Africa and Edinburgh. The internationally acclaimed South African director Yael
Farber’s explosive new adaptation of August Strindberg’s
classic Miss Julie, under the title Mies Julie, comes to the
Baxter Flipside for two weeks only, from 11 to 26 July,
following its premiere at the National Arts Festival,
Grahamstown, from 2 to 4 July. The tour continues when the production transfers to the
Edinburgh Festival in the UK from 2 to 27 August and
thereafter comes to the South African State Theatre in
Pretoria from 5 September to 7 October. Farber has assembled a formidable cast led by Thoko Ntshinga
as Christine with Bongile Mantsai as John and Hilda Cronje
as Julie.
Premiär för Kronbruden I kväll är det premiär för Tornedalsteaterns traditionella
utomhusteater.
Av Eva Åström Norrbottenskuriren 2012-06-19
- Och som varje teater med självaktning spelar vi en pjäs av
Strindberg med anledning av Strindbergsåret, säger Lars G
Thelestam, konstnärlig ledare. Det var teaterns styrelse som ville sätta upp en pjäs av
Strindberg. Då i en genomläsning av all Strindbergs dramatik
hittade Lars G Thelestam pjäsen Kronbruden. En pjäs av
Strindberg som inte spelats så ofta, senast var det en
uppsättning på Dramaten 1944. - Vårt uppdrag är att spela pjäser på meänkieli så det
gäller att välja pjäser där det finns konstnärliga
motiveringar att använda språket. Det finns i Kronbruden.
Denna Romeo & Julia historia bygger på två släkter som
ligger i fejd och det finns en klasskillnad. Mats familj som
är lite finare och rikare talar meänkieli och Kerstis familj
talar svenska. Dessutom passar Kronbruden som utomhusteater.
Pjäsen utspelar sig i Dalarna på Karl XV:s tid och utblicken
kan lika gärna kan vara Tornedalen med vidder och skog som
Dalarnas fäbodvallar. Lite lantligt.
Döda dramatiker spelas i sommar Strindberg, Shakespeare och Molière. Tre döda dramatiker
regerar på sommarteatertronen även 2012. Och jubilaren
August toppar förstås listan. Vi kartlägger årets
sommarteater och talar med ett par skådespelare som vågar
trotsa såväl skyfall som kliande myggbett.
SvD 19 juni 2012, Stockholm TT Spektra
Säkra kort. Det är den svenska sommarteaterns signum. Bara
ett fåtal nyskrivna verk slåss om utrymmet på våra svenska,
väderkänsliga friluftscener. Och det är döda manliga dramatiker som ligger överst på
topplistan. Vi räknar till inte mindre än tolv
Strindbergspjäser. Därutöver sju av Shakespeare och fyra av
Molière. Att Strindberg ligger i topp Strindbergsåret 2012 är förstås
inte märkligt. Av dessa är minst ett par inte helt oväntat
”Fröken Julie” som med sin doft av fläderblom, syrener och
midsommarnubbe är själva sinnebilden av svensk sommarteater,
gärna med en romantisk herrgård som spelplats. I år hittar
vi exempelvis en på Nynäs herrgård i Tystberga och en
nypremiär på Karlsunds herrgård i Örebro. Men det finns också mindre uttjatade Strindbergspjäser på
repertoaren, som ”Kronbruden” på Tornedalsteatern och den
lika sällan spelade ”Moderskärlek” som ges av Arbisteatern i
Norrköping, medan clowntrion 123 Schtunks lär bjuda på en
rejäl omruskning av Strindbergikonen med sin version av
”Hemsöborna”.
Michelle Williams Gets Theatrical with 'Miss Julie'
By Bryan Enk Next Movie, Jun 18, 2012
Michelle Williams will soon be treading the boards, as they
say. The "My Week With Marilyn" star is set for something a
little more classical as she's attached to a new adaptation
of August Strindberg's stage play, "Miss Julie," according
to The Playlist. "Miss Julie" is a much-celebrated three-character play that
takes place at a Count's estate over one midsummer night in
1874, where Miss Julie, an aristocrat, breaks free from
society's shackles and dances at a servants' party — and
ends up falling for a footman named Jean. The new film adaptation is set to be directed by Liv
Ullmann, Ingmar Bergman's former muse who's been out of the
Hollywood spotlight for several years.
Pressmeddelande, Carlsson Bokförlag
Ny bok: Strindberg i Blå tornet
Mynewsdesk 2012-06-18
Sina fyra sista år, 1908–1912, bodde August Strindberg i Blå
tornet, Drottniggatan 85 i Stockholm. I den här boken får vi
en inblick i Strindbergs liv under den tiden. Hur levde han,
vad skrev han här, hur vad det för en äldre man att bo i en
modern lägenhet, hur såg kvarteren kring Blå tornet ut då?
Det sista kapitlet berättar hur denna bostad blev
Strindbegsmuseet och vilka auteticitetsproblem som kan
uppstå i personmuseer. Boken bjuder på ett rikt och
intressant bildmaterial.
Författarna till boken är: Stefan Bohman, chef för Strindbergsmuseet Erik Höök, förste intendent vid Strindbergsmuseet Camilla Larsson, intendent vid Strindbergsmuseet Lina Ludvigsson, tidigare vikarienerande intendent vid Strindbergsmuseet Stina Olson, administratör vid Strindbergsmuseet
"Säger man Ågust är det ingen som ifrågasätter om man har
läst Strindberg" står i den nyligen utgivna "Strindberg för
dig som har bråttom" (Kartago) - en humoristisk snabbguide i
text och bild till Strindbergs liv och författarskap, av
Katarina och Henrik Lange. Ja, hur är det egentligen med den
saken, hur ska man uttala August Strindbergs förnamn? Ingmar
Bergman berättar i SVT:s intervjuserie från 2003 om en dröm
där han mötte Strindberg. Bergmans största oro var att han
skulle uttala namnet fel. Enligt Bergman var nämligen
Strindberg noga med att namnet skulle uttalas Ågust. I annan
fall blev han "skitförbannad", med Ingmar Bergmans ord. Tv-serien "August" från 2007 med manus av Peter Birro stöder
den uppfattningen - där uttalar alla namnet med å-ljud. Frågan är om detta är historiskt riktigt. Enligt Språkrådet
är det ingalunda självklart att detta är det korrekta eller
mest rimliga uttalet. I en artikel på rådets webbplats
argumenteras tvärtom för att man bör uttala August med samma
ljud som i augusti. Namnet August går tillbaka till kejsar
Augustus, som Strindberg beundrade. Det hände också att han
undertecknade sina brev med Augustus. Å andra sidan verkar det som om en mindre krets kring
familjen använde uttalet Ågust, enligt fransk förebild. Men
det kanske snarast bör betraktas som ett mode för sin tid
och inte något vi behöver ta fasta på i dag.
Danza di morte in gabbia Il matrimonio secondo Strindberg
Di Luca Marchesi Il Vostro 17/06/12
Uno spettacolo che toglie il respiro, uno dei più belli
della storia teatrale. Gli interpreti sono bravi,
soprattutto John Alexander Petricich. A Milano fino al 1
luglio
MILANO – Si dirà che pensare al matrimonio come una gabbia
non è una cosa molto originale. Che in molti, già sposi non
troppo felici, hanno elaborato questa idea pensando alla
propria condizione. Che vedere i coniugi come due animali
feroci che si azzannano fino a lasciarsi a terra esangui,
pure non è una pensata che lasci esterrefatti. Ma questo
testo di August Strindberg è uno dei più belli della storia
del teatro, tanto è pregnante, cinico, spietato nel
esaminare quanto l’umanità borghese possa farsi del male
fino a massacrarsi, fino a morire. UNO SPETTACOLO CHE TOGLIE IL RESPIRO – Danza di Morte, ora
in scena al Teatro Out Off di Milano, con la regia del
giovane Alberto Oliva, è uno spettacolo che toglie il
respiro e ogni speranza, almeno per quanto riguarda la
relazione matrimoniale. Il richiamo più diretto, per chi ha
una certa età, è il film Scene da un matrimonio, di Ingmar
Bergman, che con Strindberg condivide i natali svedesi. Chi
ha memoria può quindi evocare tutta la sofferenza e la
violenza psicologica esibite in quella pellicola del 1973.
Strindbergs hemlighet Så faslig och farlig att den borde brännas. August
Strindberg krävde att hans Ockulta Dagbok aldrig skulle ges
ut. Trots det har den nu getts ut i faksimil. Carl-Johan
Malmberg återvänder till ett sinnesutvidgande verk.
Av Carl-Johan Malmberg SvD 17 juni 2012
I Ett drömspel, den åldrande Strindbergs sammanfattning av
hela sin livssyn, kanske också hela sitt liv, är det allra
värsta man kan råka ut för det som kallas gentagelsen. Det
är ett slags minnenas malande rundgång som drabbar Officern,
Advokaten och Diktaren; de tvingas uppleva sina förflutna,
sina nederlag och kränkningar på nytt och på nytt, ”gå samma
väg tillbaka, utstå alla processens vedervärdigheter,
omtagningar, omskrivningar, upprepningar”, som Advokaten
beskriver det för guden Indras dotter som också hon måste
pröva på gentagelsen för att se hur de stackars människorna
har det. I sitt eget liv gjorde Strindberg allt för att slippa
gentagelsen. Han bröt ständigt upp, startade om, tänkte
nytt, skrev och skapade annorlunda. Han är den ständige
vandraren, poeten som nomad, både i sitt inre och yttre liv.
Han lämnar åsikter och sanningar, vänskaper, äktenskap och
barn, adresser, städer och länder. Det är först vid över 50
års ålder som han skaffar sig sitt första verkliga hem, i
Röda Huset vid Karlavägen i Stockholm. Det är när han gifter
sig med Harriet Bosse. Strindberg är vår störste anti-nostalgiker, i en litteratur
som annars ofta är besatt av minnen. Bara enstaka gånger ger
han efter för dragningskraften hos det förflutna, som när
han berättar några lyckliga Paris-minnen i den
självbiografiska Legender från 1898.
Havsvalladalen naturskog
i Värmland och Strindbergs getapel på Långholmen
SR, P1, Naturmorgon lördag 16 juni 2012
Havsvalladalen i norra Värmland är ett vidsträckt område med
gammal tallskog och en del gransumpskog i svackorna. Det
ligger mellan Höljessjön och Örsjön och Klarälven rinner
strax utanför. En del av skogen här har huggits förr, men
här finns också helt orörd natur. För den lavintresserade är
det en skattkista med dvärgbägarlav, lunglav och skrovellav. Skogsinventeraren Sebastian Kirppu blev lyrisk när han
upptäckte Havsvalladalens naturvärden för många år sedan och
tillsammans med länsstyrelsens Fredrik Wilde gajdar han oss
denna morgon. Lavskrikan trivs i vargreviren här, liksom den tretåig
hackspett. I ån havsvallan sliter bävern med sitt. Och här
finns också träd så kraftiga att de orkar hålla kungsörnen
tunga bo. Programledaren Jenny Berntson Djurvall och
fältreportern Lena Näslund sänder direkt från
Havsvalladalen. Vi ska också leta efter en buske som Strindberg beskriver i
en av sina sagor. Det handlar om hur den den gråa, kala och
steniga fängelseön Långholmen mitt i Stockholm förvandlas
till en grön trädbevuxen ö. Stockholmsbotanisten Per-Sigurd
Lindberg och författaren Alice Rasmussen hjälper reportern
Tomas Lindberg att söka rätt på Strindbergs getapel.
Pressmeddelande Stockholms Konserthus / Kungliga Filharmonikerna
Mynewsdesk 2012-06-15
Konserthuset sommaröppnar
[...]
Strindberg och musiken Musik var ständigt närvarande i Strindbergs liv och han
använde ofta musik som en integrerad del i sitt eget
skapande. Musiken förmedlade andliga erfarenheter ord inte
kunde uttrycka. Flera stora kompositörer inspirerades av
Strindbergs gärning, bland andra Jean Sibelius och Ture
Rangström. En foto- och affischutställning i samarbete med
Strindbergsmuseet. Fri entré.
Av Clara Lowden SR, Nyheterna P4 Sörmland 15 juni 2012
Landstingets Scenkonst Sörmland och Sörmlands museum vill
genom August Strindberg berätta hur sörmlänningar levde runt
förra sekelskiftet.
I år är det 100 år sedan författaren August Strindberg dog
och ute på Nynäs slott utanför Nyköping slås nu portarna upp
för teateruppsättningen av Strindbergs pjäs Fröken Julie och
utifrån den har det skapats flera olika utställningar. Inne i finstallet håller utställningen Moderna människor
till, den handlar om godsmiljön och de människor som levde i
den på 1800-talet, en tid då det gamla samhället mötte nya
idéer och saker och ting började röra på sig. Karl-Johan Cottman menar att Strindberg förkroppsligar den
här tiden genom att han både var modern och nytänkande men
ändå väldigt konservativ. Ute på gården hänger stora
svartvita porträtt på sörmlänningar som under den här tiden
flyttade till städerna och som kan ses som symbolen för den
nya tiden, ingenjörer, fabriksarbetare. I fähuset kan man se Elisabeth Ohlson Wallins
fotoutställning "Heteronorm & Etnonorm" som handlar om
gränser, normer och makt och ute i vagnslidret hänger
utställningen Livet är inget för amatörer där tolv svenska
serieskapare har tolkat Strindberg. Bland annat har
serietecknaren Malin Biller funderat kring vad Strindbergs
hatkärlek till kvinnor egentligen berodde på.
Grönköpings Veckoblad fyller 110 år, och jubileet har
givetvis satt sin prägel på staden med borgmästartal, sång
och musik och telegrafiska lyckönskningar från när och
fjärran. Utan Veckobladet, sade borgmästare Mårten Sjökvist,
skulle Grönköping befinna sig på en betydligt lägre
kunskaps- & åsiktsnivå, kanske rent av i jämnhöjd med Skövde
och Hjo!
Strindbergsåret firas i Grönköping med en nyskapande
uppsättning av ”Fröken Julie”, eller ”Tjejen Jullan”, som
regissören H. Browall föredrar att kalla pjäsen. Den vördade
stadsäldstan Sophie Liljedotter erinrar sig också, att hon
en gång har skrubbat August Strindberg i Varmbadhuset - dock
utan att upptäcka några geniknölar i hårmanen.
Nu börjar föräldrar avslöja sina barn i memoarböcker. Fru
tullvaktmästarinnan Mettan Ruda kommer att göra upp
räkningen med bl a sonen Emil i en kommande bok på
missionsbokhandlare Joelssons förlag.
Riksteaterns sommar med rockabilly, gatukonst och kvinnliga
dramatiker från hela världen
[...]
Cullbergbalettens festivalsommar Cullbergbaletten avslutar säsongen på Festival de Marseille
i Frankrike där The Strindberg Project visas den 20 juni.
Kompaniet fortsätter därefter till Tyskland med två
föreställningar av Benoît Lachambres JJ’s voices på en av
Europas viktigaste scener för modern dans; PACT Zollverein i
Essen. I mitten av augusti framträder Cullbergbaletten på
Kulturfestivalen i Stockholm med konceptet Playback där
publiken bestämmer innehållet och dirigerar dansarna med
olika förslag. Senare samma månad blir det en helt ny
Cullberg Out in context på Malmöfestivalen där dansarna
skapar musiken och ljudbilden live med mikrofoner, samplad
musik och sina egna röster. Sommaren avslutas på Parkteaterns scen i Vitabergsparken med
två föreställningar av Melanie Mederlind Translations, en av
två verk i The Strindberg Project som hade premiär i mars på
Dansens Hus stora scen. Kalendarium sommaren 2012: Marseille
The Strindberg Project 20 juni, Essen JJ’s voices 22-23
juni, Stockholm Kulturfestivalen Cullberg Out in context -
Playback 14 augusti, Malmö Cullberg Out in context –
Cullbergbaletten möter Malmöfestivalen 18 augusti, Stockholm
Parkteatern Translations 23-24 augusti Läs mer på
www.cullbergbaletten.se
Por Roberto Perea Proceso.com, 13 de junio de 2012
MÉXICO D.F. (apro).- Por cuarto año consecutivo la
Coordinación Nacional de Teatro del INBA organiza el ciclo
De la academia al escenario, que tiene como propósito
principal vincular a los recién egresados de las escuelas de
arte teatral con un escenario profesional, que en esta
ocasión es el Teatro Julio Jiménez Rueda. Se trata de uno de los programas más loables puestos en
marcha por el INBA, ya que permite a los egresados de las
escuelas de teatro enfrentarse a una puesta en escena
formal, en un teatro en toda la extensión de la palabra, más
allá del cobijo que les puede ofrecer un montaje escolar. En
muchos casos se trata del primer encuentro con el teatro
profesional, como un inmejorable complemento a su formación
escolar. En esta ocasión participan la Escuela Nacional de Arte
Teatral (ENAT) y el Centro de Estudios Artísticos (CEDART)
José Clemente Orozco, de Guadalajara, Jalisco. [...] El ciclo De la Academia al Escenario continuará con
Infierno, obra escrita y dirigida por Tania González Jordán,
basada en La más fuerte, de August Strindberg, como un
homenaje al autor sueco en el centenario de su
fallecimiento, con la compañía El Cuarto Rojo, del Distrito
Federal, con las actuaciones de Raúl Briones Carmona y
Mariano Ruiz. Este proyecto –explica Tania González– nació en el salón de
clases, “donde los integrantes de la compañía nos conocimos
estudiando el método Linklater. A partir de ahí tuvimos un
encuentro y un enamoramiento hacia las palabras y hacia lo
que el actor puede hacer con ellas, así que ahora nos
valemos de este enamoramiento para llevar nuestra
exploración a un hecho teatral vivo que nos ponga a prueba”.
Con boleros y diálogos teatrales actrices venezolanas
demostrarán ser La más fuerte
AVN, Caracas, 13/06/2012
AVN.- La más fuerte es el nombre del texto teatral escrito,
en 1889, por el sueco August Strindberg y que, este jueves a
las 7:00 de la noche, la agrupación caraqueña Las tres
gracias presentará en el Hall principal del Centro de
Estudios Latinoamericanos Rómulo Gallegos (Celarg), con una
versión cercana al costumbrismo característico de la América
Latina. Las actrices venezolanas Vanessa León y Estefanía Carrizales
escenificarán un debate existencialista sobre el amor, las
desilusiones y demás obstáculos experimentados por ellas en
el caminar de su vida, que desencadenará en una revelación
del universo psicológico de ambos personajes al finalizar la
propuesta, resumió León. Los personajes llevarán el nombre de "La señora Y" y "La
señora X"; la primera entonará cantos tristes de la popular
cantante cubana "La Lupe", en un solitario bar, mientras la
segunda irrumpirá el momento íntimo con la intención de
desahogar sus cargas emotivas en compañía de un hombro
desconocido. En el transcurso de la conversación una de las mujeres
intensificará su canto, mientras la otra desafiará al ritmo
con su cuerpo, con la intención de emprender una aguerrida
lucha fémina por demostrar quién es más fuerte. El performance, dirigido por Sheila Colmenares, integrará la
programación semanal de Accionarte, proyecto del Celarg
orientado a recibir, en sus espacios abiertos, inquietudes
creativas de agrupaciones de la capital venezolana. El grupo Las tres gracias nació en 2011, con el objetivo de
incluir visiones cotidianas en las manifestaciones
artísticas de la danza, la música y el teatro.
RECENSION: Henning Mankell tar sig an Strindberg i nio enaktare.
Staffan Bergsten låter sig övertygas.
Av Staffan Bergsten UNT 2012-06-13
Henning Mankell Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg Leopard förlag
Stora män i all ära, nog förtjänar de att hyllas hundra år
efter sin död. Men det kan bli för mycket av det goda. Så
känns det med August Strindberg fastän vi knappt hunnit
halvvägs igenom hans jubileumsår. Alla medier är överfulla
med honom, hans liv och hans verk, med foton, målningar,
brev osv. Inte ytterligare en bok på detta tema, tänkte jag
när jag fick uppdraget att recensera Henning Mankells
Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg. Men redan efter
några sidor var reservationerna bortblåsta. Trots – höll jag
på att säga – sina sensationella framgångar som
deckarförfattare övertygar Mankell som litterär stilist och
dramatiker. Den första av de nio enaktarna, Uppbrott,
gestaltar en häftig uppgörelse mellan en ung man kallad
Strindberg och hans auktoritära far och slutar med att sonen
lämnar föräldrahemmet för gott.
Cierra nuevo ciclo esta escuela
Teatro, danza y plástica de la EPBA
Por Ivonne Monreal Vázquez Cambio de Michoacán Martes 12 de Junio de 2012
Morelia, Michoacán.- En la recta final de sus estudios en
artes visuales, teatro, música y danza, estudiantes de la
Escuela Popular de Bellas Artes (EPBA) de la Universidad
Michoacana de San Nicolás de Hidalgo (UMSNH) invitan a una
serie de eventos a llevarse a cabo en lo que resta de junio.
Previo a la ceremonia de egreso de estos alumnos, programada
el 20 del mes en curso a las 16:00 horas en el Teatro Samuel
Ramos, el proyecto de danza contemporánea Vértice 3/60,
dirigido por Cristina Iriarte Sauye, brinda 3 funciones de
danza el 14 y 15 de junio a las 19:00 horas y el 16 de junio
a las 22:00 horas en los Baños Villalongín (Aquiles Serdán
número 877, Centro Histórico), con un costo de 50 pesos por
persona y su venta previa en Alterdans (Calzada Madero
número 63, Centro Histórico).
Los estudiantes de la carrera de teatro, por su parte,
invitan a las funciones de la obra La más fuerte, original
de August Strindberg, dirigida por Ana Perusquia que se
presenta del 20 al 22 de junio a las 20:00 y 21:00 horas en
el café-bar El Rincón de los Sentidos (Avenida Madero
Poniente número 485, Centro Histórico), sin costo por
entrada. Además de un par de funciones más el 23 y 24 de
jnio a las 20:30 horas en el Centro Artístico Cultural
Bubamara (Avenida Acueducto número 2606, colonia Chapultepec
Oriente), entrada por cooperación voluntaria.
Doble Cara, una pesadilla policíaca, obra escrita por
Antonio Serrano y Alicia García y dirigida por Roberto
Briseño y José Ramón Segurajáuregui, es otra de las puestas
en escena a las que invita la EPBA aunque en este caso fue
montada por el grupo de teatro Contrapeso, y cuyas funciones
se llevarán a cabo del 18 al 20 de junio en el Foro Alterno
La Bodega (calle 20 de Noviembre número 871, Centro
Histórico), con un costo de 50 pesos por persona.
Además invitan a la exposición colectiva Proyecto 17 que
estará abierta hasta el 23 de junio en la Galería David
Alfaro Siqueiros (calle Guillermo Prieto número 87, Centro
Histórico).
Specialutgåva av Strindbergs Ockulta dagboken såld
på Bukowskis Klassiska auktion
Mynewsdesk, 2012-06-12
August Strindberg förde dagbok 1896–1908, en tid som spänner
över Infernokrisen, äktenskapet med Harriet Bosse och
starten av Intima Teatern . Norstedts nyutgåva av Ockulta
dagboken har tryckts i 999 exemplar, varav 99 i ett särskilt
exklusivt utförande. Dessa är numrerade och nummer 1
auktionerades ut på Bukowskis Klassiska auktion idag, den 12
juni, för 20.000 kronor. Köpesumman skänker Norstedts förlag
till organisationen Advokater utan gränser. Nyutgåvan av Ockulta dagboken, som utkom i början av maj,
ingår i Nationalupplagan av August Strindbergs Samlade Verk
som fullbordas 2012. Detta är ett unikt projekt mellan
Stockholms Universitet och Norstedts förlag som inleddes
redan 1980.
Iran’s Samandarian to stage Durrenmatt’s ‘Play
Strindberg’
TE/TE PressTV Jun 11, 2012
Veteran Iranian stage director Hamid Samandarian is slated
to stage Swiss dramatist Friedrich Durrenmatt’s Play
Strindberg in the capital city of Tehran. Samandarian who staged the same play in 1972 and 1999, will
present the comedy at Iranshahr Theater Complex in near
future. Written in 1968 and published in 1969, Play Strindberg is a
free adaptation of August Strindberg's marriage tragedy The
Dance of Death, using Strindberg's characters. The title refers to Jacques Loussier's jazz trio Play Bach
and the play casts a satirical look at the trials and
tribulations of a partnership deals with love, hate,
opportunism, paranoia and death. Samandarian also directed and staged Durrenmatt’s Old Lady’s
Visit in Tehran.
Samandarian to reprise “Play Strindberg” in
Tehran
SB/YAW Tehran News 11 June 2012
TEHRAN -- The giant of Iranian theater Hamid Samandarian
will stage Swiss dramatist Friedrich Dürrenmatt’s “Play
Strindberg” for the third time in Tehran. Samandarian’s troupe will perform the play at the Iranshahr
Theater Complex in the near future. Samandarian had directed
the play in 1972 and 1999. Actor/director Homa Rusta, wife of Samandarian, first
planned to stage the play, but the plan was cancelled due to
certain personal reasons. Rusta, Reza Kianian and Ahmad Sa’atchian are main members of
the cast. They had also performed the play in 1999. The play is a free adaptation of August Strindberg’s
marriage tragedy “The Dance of Death”, using Strindberg’s
characters. “Play Strindberg” is a black comedy in which Dürrenmatt’s
satirical look at the trials and tribulations of a
partnership deals with love, hate, opportunism, paranoia and
death. About five years ago, Samandarian directed a production of
Durrenmatt’s “Old Lady’s Visit” in Tehran.
La danza della morte di August Strindberg Dal 13 giugno al 1° luglio (escluso domenica 17) al Teatro
Out Off di Milano
Di Alberto Oliva Teatri online 11/06 2012
con John – Alexander Petricich, Marta Lucini, Andrea
Fazzari, Chiara Zerlini. regia, scene e costumi Alberto Oliva consulenza storico letteraria Andrea Bisicchia produzione Teatro Popolare Italiano e Teatro Out Off
“Forse quando la morte viene, la vita comincia”.
Non è Una danza macabra quella che vogliamo portare in
scena, ennesimo tributo al grande Strindberg, ma La Danza
della Morte, definitiva, autentica, assoluta. Così vogliamo
rendere giustizia a uno dei più bei titoli della storia del
teatro, che annuncia un grande dramma, estremo nel suo
ballare sul filo tra la farsa e la tragedia, tra il dramma
borghese e l’espressionismo astratto, ma soprattutto tra la
vita e la morte… La storia delle messinscene italiane di questo capolavoro
dell’autore svedese, di cui ricorre quest’anno il centenario
della morte, racconta quasi solo di grandi prove attorali,
su cui svetta la coppia Gianni Santuccio – Lilla Brignone
che ancora molti frequentatori abituali del teatro ricordano
a quarant’anni di distanza.
Klass, helt enkelt Kajsa Ekis Ekman läser två katekeser - och vill skrota
vänster- och högerbegreppet
Av Kajsa Ekis Ekman Aftonbladet 2012-06-11
SAKPROSA Liten katekes för underklassen/ Liten katekes för de ännu vanmäktiga August Strindberg/Göran Greider Karneval förlag
Jag har länge tänkt att begreppen vänster och höger är
missvisande. Inte därför att jag skulle vara en miljöpartist som tycker
att de är förlegade. Tvärtom. Men de ger fel bild av politikens viktigaste och mest
grundläggande konflikt: vem som ska ha tillgång till
resurserna. Ska de fördelas jämnt eller ska de stanna kvar i
händerna på ett fåtal? Det här är en vertikal konflikt mellan de som är under och
de som är över. Men för att illustrera den använder vi en
horisontell skala. Det har råkat bli så eftersom de radikala
partierna satte sig till vänster i den franska
nationalförsamlingen på sjuttonhundranittiotalet och de
konservativa till höger. Sedan har skalan blivit kvar trots
att den inte säger något om vad konflikten handlar om. I stället, menar jag, borde vi säga just över och under. Då
blir det tydligt att det rör sig om en maktrelation. Vissa
är över och vill bevara sina privilegier, resten – de
berömda 99 procenten – är under och kräver rätt till kakan
de själva bakat. När August Strindberg skrev sin Liten katekes för
underklassen på 1880-talet, talade han inte om vänster och
höger. Han talade inte ens om fattiga och rika trots att
hundratusentals svenskar var så fattiga att de emigrerade.
Och han talade definitivt inte om identitet, även om
skillnaderna mellan klassernas utseende och livsstil var så
stora att vissa konservativa tänkare menade att de
egentligen var olika raser.
The Cutting Ball Theater has announced the lineup for its
2012-2013 season. The season will open with Strindberg Cycle: The Chamber
Plays in Rep (October 12-November 18), featuring repertory
performances of August Strindberg's The Ghost Sonata, The
Pelican, The Black Glove, Storm, and Burned House in new
translations by Paul Walsh and directed by Cutting Ball
artistic director Rob Melrose.
In the new year, Cutting Ball will present Risk is This.The
Cutting Ball New Experimental Plays Festival (January
11-February 9), a festival solely dedicated to experimental
works for the stage. The festival's productions and staged
readings will include Superheroes, written and directed by
Sean San Jose; a new translation by Rob Melrose of Alfred
Jarry's Ubu Roi, directed by Yuri Urnov; Basil Kreimendahl's
Sidewinders; Dipika Guha's Passing; and Josef and Karl
Capek's Insect Play in a new translation by Bennett Fisher.
The season will continue with a new translation by Rob
Melrose of Eugene Ionesco's The Chairs (March 1-31), a
tragic farce directed by Annie Elias. Then, Rob Melrose will
direct the world premiere of Andrew Saito's Krispy Kritters
in the Scarlett Night (May 17-June 16), a play about love
and longing in the neglected neighborhoods of a fictional
city.
The Hidden Classics Reading Series will also celebrate the
work of August Strindberg. Plays set for the series include
Strindberg's The Father (August 19), Vaclav Havel's The
Increased Difficulty of Concentration (December 9),
Sophocles' Electra (January 27), Shakespeare's The Merry
Wives of Windsor (March 24), and one play still to be
announced on June 9.
Zimmertheater im Zeichen von Strindberg Zimmertheater ist Spiel im kleinen Raum, Theater mit
einfachsten Mitteln.
Nachrichten
Ein solches bieten Julia Beyerl, Wolfgang Erhart und Gerhard
Pilz zum 10-Jahr-Jubiläum des Atelier regART von Gisela
Haugeneder und Renate Billensteiner in Schwertberg. Die als
„Minderheitenprogramm des PERGERtheaters 2012“ bezeichnete
Stunde mit faszinierenden Strindberg-Texten steht unter dem
Titel „Aus dem Zettelkasten des seltsamen Herrn August
Strindberg“.
Theater 15. und 16. Juni, je 20 Uhr, Atelier regART,
Parkgasse 2 in Schwertberg
By Mary Eisenhart San Francisco Chronicle Thursday, June 7, 2012
Cutting Ball Theater closes its season with staged readings.
Premieres include: "Aulis: An Act of Nihilism in One Long
Act," in which Christopher Chen revisits Agamemnon's fateful
dilemma, and Anthony Clarvoe's "Gizmo," a study of
technology. Also: Paul Walsh offers five new translations of
works by August Strindberg.
"Aulis: An Act of Nihilism in One Long Act": 8 p.m.
Fri.-Sat. "Gizmo": June 15-16. "The Ghost Sonata": June
29-30. "The Pelican" and "The Black Glove": July 6-7.
"Storm" and "Burned House": July 13-14. The festival is
free; $20 donation for reserved seating tickets; $50
donation for a five-play reserved seating festival pass.
Exit on Taylor, 277 Taylor St., S.F. ("Gizmo" will be staged
at Exit Stage Left, 156 Eddy St.)
http://www.cuttingball.com.
By Ruth Butaumocho Entertainment Editor The Herald 07 June 2012
Two of August Strindberg plays were premiered to critical
acclaim in Harare on Monday night at a launch that was
attended by several theatre enthusiasts. Because of time
constraints, theatre enthusiasts were treated to excerpts of the plays, “The
Father” and “Miss Julie”. Strindberg is a Swedish playwright, novelist and short-story
writer, who combined in his works psychology, naturalism,
and later elements of new literary forms. A Shakespeare of the Scandinavian literature, Strindberg
wrote on the role of women in society, something that
probably could have been inspired by his love-hate
relationship with women, which culminated in three failed
marriages The two plays were done by Global Arts and Complete Arts
Projects with support from the Culture Fund and the Swedish
Embassy as part of the commemorations being held worldwide
to commemorate the life of the legendary artiste, who died
in 1912.
Fröken Julie Text: August Strindberg. Regi, bearbetning: Katie Mitchell, Leo Warner. Schaubühne på Globen Annexet Scenografi: Alex Eales.
Ta en instängd och möjligen aningslös grevedotter och en
snygg betjänt med ambitioner – lägg till en kokerska som
representerar ordning plus svensk midsommarnatt med allt vad
den symboliserar av sexualitet och kaos. Varsågod: en drygt
120 år gammal klassiker som aldrig slutar fascinera. Bergmanfestivalen bjuder på en enda Strindbergspjäs detta
jubileumsår. Å andra sidan är det en stor, bokstavligen bred
iscensättning till vilken man fått hyra Globen Annexet. En
lokal som knappast är gjord för närkontakt. Fast detta
gästspel från Berlin är en film – och kanhända mest av allt
så för stora delar av publiken. På scengolvet rusar ett gäng kamerateam, på en filmduk
ovanför ett intrikat system av rum, korridorer och fönster
visas det hopklippta skeendet upp. Till höger står två
kvinnor och gör alla ljud: vattendroppar, fågelvingar och
tallriksklirr. Det är som om åskådarna får vara med när en
film skapas, vi följer det skickliga fusket men också det
suggestiva resultatet. Tala om brechtiansk verfremdung och
om ett tredimensionellt pussel av hantverk och tajming som
blir till subtil estetik. Bara redigeraren själv, regissören
är osynlig, som vilken gudom som helst.
Av Pauli Olavi Kuivanen Norrköpings tidningar, 5 juni 2012 – Kulturmagasinet
Ibland kan han påminna om Gusten spanande efter sjöfågel på
någon kobbe i havsbandet. Och kanske är den blivande
hemmansägaren i Hemsöborna på något avlägset vis August
Strindbergs alter ego. De förenas i någon mening genom sättet att betrakta livet på
håll. Händelserna kunde vara hämtade ur vilket folklustspel
som helst, men det som förskjuter den dramatiska
tyngdpunkten i Bengt Lagerkvists tv-serie från 1966 är Ulf
Palmes lätt sorgsna stämma. Den mäter liksom distansen
mellan berättaren och romanens handling och man följer livet
på den stockholmska skärgårdsön som genom en tubkikare. Konstnärligt är det ett effektivt grepp, men inte särskilt
humant och avståndet är ett sätt att ge uttryck för löjet,
som det alltför mänskliga väckte hos den vid denna tid
nietzscheanskt influerade Strindberg. Egentligen är det bara skärgårdslandskapet och havet som
omfattas med någon större kärlek.
El poder como destrucción "El pelícano" se exhibe hasta el 17 de junio en el Celarg
Por Daniel Fermín El universal 5 de junio de 2012
Johan August Strindberg (1849-1912) destruía lo que amaba.
Los personajes de sus obras teatrales también viven en sus
propias contradicciones. Ahí está El pelícano, por ejemplo,
una pieza que retrata a una madre castradora que conduce a
su familia hasta la tragedia. La obra, que forma parte del Proyecto Strindberg que
organizan (hasta el 17 de junio) Hebu Teatro y Teatro del
Contrajuego, utiliza a la inversa el simbolismo de aquella
ave que se sacrifica para alimentar con su sangre a sus
críos. Aquí, en el texto original del dramaturgo sueco, el
egoísmo de la protagonista debilita a sus hijos. El montaje, que tiene funciones cada fin de semana en el
Celarg (viernes y sábado a las 8:00; domingos, a las 7:00
pm, siempre antes de La señorita Julia), desmitifica la
figura de la madre protectora. "La obra se puede leer de
varias maneras. Está ese opuesto a la mitología de la madre
que se sacrifica. También una alegoría del poder, que te
corrompe, que te quita la personalidad. Hay detrás de todo
eso, la crítica profunda a la familia, como un ente de
corrupción, como nido de los problemas", dijo Diana Volpe,
que protagoniza la obra. El pelícano, dirigida por Orlando Arocha, también cuenta con
las actuaciones de Ricardo Nortier, Nirma Prieto, Jesús
Nunes y Daniela Leal. Como el yerno, la criada y los
descendientes, respectivamente. Como aliados y víctimas, que
se convierten en victimarios de una mujer capaz de negarle
alimento a sus hijos, de provocar la muerte de su esposo, de
administrar el dinero y los recursos en beneficio propio
para cumplir con la absurda fantasía de ser una aristócrata.
MUSIK. Malmö akademiska kör och orkester är inbjudna att
delta i det internationella klimatmötet Rio+20 i Rio de
Janeiro.
De åker på söndag, men innan avresan sjunger de på
nationaldagen i Caroli kyrka. – Det känns hedrande att bli inbjudna av staten och det
stora universitetet i Rio. Speciellt kul är det att få
representera Malmö och att uruppföra en Strindberg text där,
säger Johan Antoni, producent. Utöver konserten på klimatmötet ska de turnera i området
kring Rio de Janeiro och leda workshops för unga i
favelorna.
Än är det liv i farbrorn Strindbergskonferensen: Giganten fortfarande relevant för
teatern i dag
Av Jenny Aschenbrenner Aftonbladet 2012-06-04
”Strindberg och teatern” var överskriften när mannen, myten
och teaterlegenden Robert Wilson föreläste på den
Strindbergskonferens som lite i skymundan hållit på ute i
Frescati utan att pråla med expressiva gästspel och
nyskapande scenkonst, som den parallellt pågående
Bergmanfestivalen. Där är det snarare forskningen som står i
centrum, men några frågor runt Augusts relevans för den
nutida teatern skulle ändå ställas. Till Wilson, bland
andra, han som etsat sig fast i massor av
teaterstockholmares sinnen med sin formstrama och
hypnotiserande uppsättning av Strindbergs Ett drömspel för
så där 15 år sedan.
August Strindberg Rep and Negro Ensemble
Company's Playing With Fire Extends Run, Switches Theater
By David Gordon Theater Mania Jun 4, 2012 • New York City
August Strindberg Repertory Theatre and Negro Ensemble
Company's production of Strindberg's Playing with Fire will
move to the Gene Frankel Theatre from June 15-30 after it
completes its previously announced run at New School for
Drama on June 10. Robert Greer directs the comedy, which features a new
adaptation by Negro Ensemble Company executive director
Leslie Lee, from a translation by Ulrika Brand. Presented
with an all-black cast, the staging serves as the inaugural
production of August Strindberg Repertory Theatre and will
introduce them as a resident company of the Gene Frankel
Theatre. The cast includes James Edward Becton, Jaleesa Capri,
Toccarra Cash, Elizabeth Flax, Jolie Garrett, and Nathan
James. The design team features include Angelina Margolis
(set design), Miriam Crowe (lighting design), Lora Jackson
(costume design). Eszter Szalczer serves as dramaturg. Originally set in a Swedish summer house in 1893, Lee's
adaptation takes place at a summer cottage in the Martha's
Vineyard neighborhood Oak Ridge, circa 1926. The play tells
the story of a writer who finds himself embroiled in
multiple love triangles when visiting friends for the
summer.
Prosa Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg Henning Mankell 252 s. Leopard förlag
August Strindberg är inte helt lätt att få ihop – varken som
person eller författarskap. Henning Mankell gör ett försök
med en rekordartat kort sammanfattning som han låter
nationalmonumentet själv rikta till Verner von Heidenstam
som ett gott råd om såväl konsten att skriva som den att
leva: ”Hjärta rimmar på smärta. Men det rimmar också på
fjärta. Glöm aldrig det.” Henning Mankell må vara mest känd för sin deckarsvit om Kurt
Wallander men han skriver också dramatik, särskilt en rad
pjäser för unga som spelas flitigt världen runt. Han kan
sägas vara en bruksdramatiker som gärna skriver om
kolonialism, moral och svenskt 50-tal. Han står bakom en rad
fina, poetiska och existentiella teaterstycken, senast om
Darwin, mannen som gav oss en ny världsordning, utan Gud. ”Lögnhalsarna” kallar Mankell en samling av nio kortpjäser
om och med August Strindberg. Samtliga stycken är dialoger
där en oftast ung August konfronteras med bland andra
fadern, en påkläderska, en 17-årig Hjalmar Branting och en
prostituerad kvinna. Därtill Verner von Heidenstam, vilken
dock möter en vuxen och erfaren man som kan överblicka sitt
författarskap där själsliga djup och brutala skildringar
möter det folkliga.
Liten katekes för de
ännu vanmäktiga Del 7: Politisk filosofi
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-28
Vad är nyliberalismen? Svar: Vår tids dominerande filosofi. Den säger att allt har
ett pris men ingenting ett värde. Läran omfattar nästan alla
livets områden, utom estetiken. Där heter motsvarande
överklasslära postmodernism, men har vänts ut och in för att
lura kulturfilosoferna. Den lär ut att makten inte går att
fixera och att samhällsordningen därför är orubblig.
Vad är skatt? Svar: Överklassens ord för helvetet på jorden. Med rimligt
tilltagna skatter kan icke-kommersiella verksamheter byggas
upp som riskerar att ge de vinstdrivna verksamheterna, inom
till exempel äldreomsorg och skola, dåligt rykte. Därför
hatar överklassen skatter.
Por Alonso Cueto Caballero La Republica, Domingo, 27 de mayo de 2012
El 14 de mayo de 1912, después de una vida de misoginia que
matizó con tres matrimonios, August Strindberg murió en su
Estocolmo natal. Dejaba una obra vasta, compuesta sobre todo
por piezas de teatro y novelas. El centenario de su muerte
ha motivado en todo el mundo, la aparición de artículos y
ensayos, además de nuevos montajes. Aunque es conocido por
piezas como “La Danza de la Muerte” y “El Padre”, Strindberg
le debe su fama sin duda a la obra donde mejor mostró su
visión feroz y desesperada del amor, “La señorita Julia”. “La señorita Julia”, estrenada en 1888, es una historia que
presenta un juego despiadado de poder en una pareja. Julia
es una joven que pertenece a una familia adinerada. Ha sido
algo consentida por su padre, cuya presencia flota en la
casa. En una fiesta, baila con un criado, Juan. Luego, ambos
se encuentran en la cocina, que resulta ser un gran
confesionario pasional. La cocina se convierte
simbólicamente en el lugar de la casa donde se exhibe todo
lo que se oculta en los demás cuartos.
Multimedia ger Julie nytt liv LIVE OCH PÅ FILM I dag startar Bergmanfestivalen på
Dramaten. Mest radikal är Katie Mitchells multimediaversion
av Fröken Julie som spelas i Globens annex. Regissören är
ett Strindbergsfan som vill nå ung publik.
Av Anna Ångström SvD 27 maj 2012
När den brittiska stjärnregissören Katie Mitchell sätter upp
August Strindbergs naturalistiska kammardrama Fröken Julie
är 80 procent av texten bortskuren. Fokus ligger på den till
synes minst viktiga rollfiguren, kokerskan Kristin. För att
följa hennes subjektiva medvetande används fem livekameror
som intar 400 olika vinklar. De rörliga bilderna skapar,
tillsammans med avancerade ljudeffekter, känslan att vara på
en filminspelning – eller i en dröm. Uppsättningen, gjord för Schaubühne i Berlin, var ett av
huvudnumren på teaterfestivalen i Avignon. Den
utrymmeskrävande tekniken, designad av videokonstnären Leo
Warner, gör att Dramaten lånar Globens annex. – Det är ett radikalt experiment men ändå troget pjäsens
rollfigurer och historiska ram, försäkrar Katie Mitchell och
tillägger: – Jag är ett Strindbergsfan! Varför har ni ingen
Strindbergsfestival? Utan hans radikala pjäser, ingen
Beckett.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 6: Religion
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-21
Hur kom det sig att religionerna en gång fick ett sådant
grepp om majoriteten? Svar: Hemligheten bakom alla de stora religionerna var att
de utlovade sina anhängare socialism – men i livet efter
detta. Varje paradis var klass- och (för dem som tänkte
fördomsfritt) genuslöst. Därför finner man att de heliga
skrifterna ofta följt de upproriska. Till en viss punkt.
I dag betyder väl inte religionen någonting? Svar: Enbart för det militärindustriella komplexet som
behöver islam när kalla kriget är slut, samt för
högerextremismen.
Är högerextremismen religiös? Svar: Ja, se på Breivik.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 5: Kvinnan
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-12
Varför är kvinnan underordnad mannen? Svar: Därför att det naturliga matriarkatet övergavs så
snart människan började odla jorden, bygga stora samhällen,
resa hierarkier och införa egendomsrätt och monoteism. Den
kvinnliga gudomen Ashera rensades ut och skildes från sin
make Jahve. Det evangelium där lärjungarna avundades Jesus
och Maria Magdalenas närhet fick absolut inte komma med i
Nya testamentet. Män som hatar kvinnor är tiotusen år gamla.
Könsmaktsordningen uppstår i exakt samma ögonblick som den
mänskliga arten råkar i konflikt med biosfären.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 4: Ekonomi
Göran Greider om den borgerliga lögnapparaten - 115 år efter
Strindbergs ”Liten katekes för underklassen”.
Aftonbladet 2012-05-10
Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. Men är kapitalismen
evig? Svar: Den översta tredjedelen vill få oss att tro det. Men
kapitalismen är runt sjuhundra år gammal. Den har en
födelse. Den uppstod i norra Italien, spred sig sedan i
cykler vidare över världen, med skiftande centra: Genua,
Amsterdam, London, New York - och nu utforskar den till och
med de underjordiska sjöarna under Arktis som varit i fred
för människan i miljoner år. Men allt som har en födelse har
också en död. Kapitalismen är dödlig. Den förblir vital bara
så länge det finns fattiga att exploatera. Därför ligger det
i kapitalets intresse att så länge som möjligt bevara
fattigdomen i världen.
Men vill inte kapitalismen tvärtom göra oss alla rika? Svar: Nej, bara några få av oss. 700 år av kapitalism borde
ha lärt oss det.
Prosa Lögnhalsarna. Nio enaktare om Strindberg Henning Mankell
252 s. Leopard förlag
August Strindberg är inte helt lätt att få ihop – varken
som person eller författarskap. Henning Mankell gör ett
försök med en rekordartat kort sammanfattning som han
låter nationalmonumentet själv rikta till Verner von
Heidenstam som ett gott råd om såväl konsten att skriva
som den att leva: ”Hjärta rimmar på smärta. Men det
rimmar också på fjärta. Glöm aldrig det.” Henning Mankell må vara mest känd för sin deckarsvit om
Kurt Wallander men han skriver också dramatik, särskilt
en rad pjäser för unga som spelas flitigt världen runt.
Han kan sägas vara en bruksdramatiker som gärna skriver
om kolonialism, moral och svenskt 50-tal. Han står bakom
en rad fina, poetiska och existentiella teaterstycken,
senast om Darwin, mannen som gav oss en ny
världsordning, utan Gud. ”Lögnhalsarna” kallar Mankell en samling av nio
kortpjäser om och med August Strindberg. Samtliga
stycken är dialoger där en oftast ung August
konfronteras med bland andra fadern, en påkläderska, en
17-årig Hjalmar Branting och en prostituerad kvinna.
Därtill Verner von Heidenstam, vilken dock möter en
vuxen och erfaren man som kan överblicka sitt
författarskap där själsliga djup och brutala skildringar
möter det folkliga.
Musicals hitting the right note at theatre box office
Yorkshire Post 1 June 2012
With musicals doing big business, Dirty Dancing producer
Karl Sydow talks to Sarah Freeman about giving audiences
the time of their lives. Strindberg’s play The Dance of Death and the shamelessly
feelgood Dirty Dancing don’t appear to have much in
common. One is a complex play of a marriage gone horribly wrong
and the other, well it’s really about Baby who refuses
to be put in the corner. However, for theatre producer Karl Sydow, the two will
be forever linked. It was in the middle of a Sydney run
of Strindberg’s drama when he was first approached about
adapting Dirty Dancing for the stage. A fellow producer had just secured the rights to the
story, but lacked the finances to make it a reality and
wondered whether Sydow might be able to help. While some
theatre producers might have rifled their contacts book
to scout opinions, Sydow rang his daughter.
Zwei Ausstellungen waren in diesem Jahr bislang in
Stockholm dem hundertsten Todestag August Strindbergs
gewidmet, des - neben Selma Lagerlöf - wichtigsten
schwedischen Autors überhaupt. Doch die erneuerte
permanente Ausstellung in seiner letzten Wohnung in der
Drottninggata und die wenigen, in einem Flur
abgestellten Vitrinen im Nordischen Museum sind
klägliche Veranstaltungen, affirmativ, begriffslos und
unhistorisch. Eine gründliche Korrektur bietet nun die
reich illustrierte Biografie 'The Worlds of August
Strindberg', deren Bilder zugleich das Material für zwei
Ausstellungen abgeben, die erst am 14. Mai, dem
Todestag, eröffnet wurden: Die eine wird im Museum für
Fotografie in Stockholm (im Stadtteil Södermalm)
gezeigt, die andere im Schwedischen Institut in der
Pariser rue Payenne (im Marais). Beide Ausstellungen
sind bis in den Herbst zu sehen. Für diesen Band hat Björn Meidal eine Lebensdarstellung
verfasst, die nicht an Umfang, aber an Genauigkeit über
alles hinausgeht, was bislang zu diesem Schriftsteller
an Biografien veröffentlicht wurde. Dabei kommt es gar
nicht so sehr auf die Menge der Daten an als vielmehr
auf die Feinheit der Beobachtung und auf die freundliche
Distanz, mit der Björn Meidal dieses Leben betrachtet.
Denn man muss ja August Strindberg keinen Rang in der
Weltliteratur zuzuweisen oder ein moralisches Urteil
über ihn fällen - viel wichtiger ist es, einen
angemessenen, ästhetisch begründeten Zugang zu dem
Ineinander von Privatleben und künstlerischer Produktion
zu finden, das Strindbergs Werk in großen Teilen
ausmacht, zur rastlosen Projektemacherei, die sein Leben
bestimmte, und zur panoramatischen Größe, die auch zu
diesem Mann und zu diesem OEuvre gehört. Vielleicht waren es die Bilder - also eben dieses
Panaroma -, die Björn Meidal inspirierten. Ihnen kommt
in diesem Buch eine mindestens ebenso wichtige Rolle zu
wie dem Text. Verantwortlich dafür war Bengt Wanselius,
der bekannteste Bildredakteur Schwedens: Er wendet die
alchemistische Leidenschaft, die August Strindberg für
die Fotografie empfand, ins Produktive, rückt die
Lebenswelten des Schriftstellers (einen französischen
Bauern zum Beispiel, siehe oben) neben dessen
(Selbst)-Inszenierungen und schafft so eine
Dokumentation, in der man gleichzeitig auf August
Strindberg und mit ihm schauen kann. (Björn Meidal/Bengt Wanselius: The Worlds of August
Strindberg. Bokförlag Max Ström, Stockholm 1912. 509
Seiten, 599 Kronen(ca. 65 Euro).
Moment:teaters hyllade uppsättning Frida Strindberg
gästspelar på Apo Michanis-teatern i Aten idag.
Ensemblen med Andreas Boonstra, Josefin Ankarberg och
Åsa Berglund Cowburn deltar även i ett
Strindbergseminarium på Svenska institutet.
By Ruth Butaumocho Entertainment Editor The Herald, 31 May 2012
THE Book Café will next week Monday host the August
Strindberg Centenary launch. The much-anticipated launch
will also afford theatre enthusiasts an opportunity to
watch snippets of two of his plays, “The Father” and “Miss Julie”, done by two
Zimbabwean theatre groups, Complete Arts Projects and
the Global Arts Trust. Strindberg is a Swedish playwright, novelist and
short-story writer, who combined in his works
psychology, naturalism, and later elements of new
literary forms. A Shakespeare of the Scandinavian literature, Strindberg
wrote on the role of women in society something that
probably could have been inspired by his relationships
with women. During his life, he was married three times — and
several of his plays drew on the problems of his
marriages and reflected his constant interest in
self-analysis. A sensitive and controversial writer, Strindberg
represented the 19th century ideal of artist as a free
personality, unrestrained by convention. Even in his plays, you can’t help but observe that he
sometimes blamed women for his woes.
Escrito por Administrator
Corriente Alterna 30 de Mayo de 2012
Miercoles de teatro:
Hoy se estará presentando la conferencia "El catecismo
de Strindber" dictada por Xiomara Moreno en el marco del
PROYECTO STRINDBERG, en El Celarg. Entrada libre. El Proyecto Strindberg se llevará a cabo del 18 de mayo
al 17 de junio en la sala de teatro 2 del Celarg. Las
presentaciones de El pelícano serán desde el viernes 18,
con horario de jueves a sábado a las 8:00 pm y domingos
a las 7:00 pm. La señorita julia estrenó el sábado 19 y
tendrá funciones de jueves a sábado a las 9:00 pm y los
domingos a las 8:00 pm. Las entradas para cada obra tienen un costo de 100
bolívares, público general, y 90 bolívares estudiantes y
tercera edad. Las actividades alternativas son
gratuitas. Los boletos pueden adquirirse en las
taquillas del teatro. Más información: @DianaVolpe y
@MarcyAlejandra en Twitter.
Teatro moderno La dirección es excepcional en la conformación de las
situaciones. Como espacio escénico, ambas
representaciones comparten una estructura de madera con
tres espacios que se acondicionan con una variedad de
elementos para diferenciar las dos realidades
Por Joaquin Lugo Tal Cual Digital 30/05/2012
En la Sala de Teatro 2 del Celarg la agrupación Hebu
Teatro presenta "Proyecto August Strindberg" para
celebrar el centenario de la muerte de este dramaturgo
sueco, considerado uno de los padres del teatro moderno.
En doble función se puede disfrutar de las piezas El
Pelícano y La Señorita Julia, con producción ejecutiva
de Diana Volpe, producción general de Rossana Hernández
y dirección de Orlando Arocha. El estilo opresivo y misógino de Strindberg se percibe
en ambos textos. En el primero, con la madre
desnaturalizada que mata de hambre y frío a sus hijos y
se enamora del marido de su hija, y, en el segundo, con
la joven de clase alta que pierde todo en manos de un
aprovechador. La dirección es excepcional en la conformación de las
situaciones. Como espacio escénico, ambas
representaciones comparten una estructura de madera con
tres espacios que se acondicionan con una variedad de
elementos para diferenciar las dos realidades. La
rigidez de la estructura refleja el ambiente asfixiante
de los textos. Esta certera propuesta escenográfica
contrasta con el vestuario, ambos diseñados por el
director, debido a que posee un estilo de época, aunque
sirve para demostrar la imagen de cada personaje. En las actuaciones de El pelícano, Diana Volpe mantiene
un atinado control del cuerpo y el tono vocal que
demarcan las intenciones de Elisa, la madre.
El estreno será el 11 y 12 de Mayo de 2012, en la Casa
de Cultura “Raúl Moreno”, a partir de las 9 de la noche.
Las entradas se pueden adquirir de manera anticipada en
la Casa de Cultura, o enviando un correo a
jachasteatro@gmail.com o llamando al número de tlfo:
657099953. Además esta obra participará el próximo 13 de
mayo en el XXIII Certamen Nacional de Teatro de
Navalmoral de la Mata, siendo elegida entre más de 120
obras presentadas. También asistirá a una Muestra de
Teatro Aficionado que se celebrará en San Vicente de
Alcántara, el próximo 23 de junio, día clave para la
representación puesto que todo lo que acontece en “La
Señorita Guardesa” sucede en la noche de San Juan.
Han var idel öra, ständigt nyfiken och hade den
skarpaste blick. Kom med fyr och flamma och svarta fanor
till jubelfesterna. Hans språk är rikare och spänstigare
än hos någon annan. Det är ett kulturarv som blåser bort
allt damm. Lokalt sett kan man inte påstå att Strindbergsåret varit
märkbart. Men lagom till säsongsvilan gjorde så
Stadsteatern och Folkteatern en Strindbergdag med
textbitar och plockgodis. Teatern lockade med öppna
repetitioner, Cirkus Strindberg med paj- och
pilkastning, några föredrag och litet frågesport. På
Stadsteaterns utomhusservering var vi några som hörde
Johan Gry och Johan Karlberg läsa Paria i konkurrens med
blåsorkester vid Götaplatsen och cafésamtal. Det är en
raffinerat otäck text och de två skådespelarna gjorde
den rättvisa under svåra omständigheter. Men dagen innehöll framför allt Anna Petterssons
gästspel med Fröken Julie. Under en och en halv timma
plockade hon isär klassikern och rensade den på gamla
ideologiska slaggprodukter. Till 95 procent var dialogen
likväl Strindbergs och pjäsen inte bara stod ut med hur
denna lysande skådespelare hanterade stycket. Hon gav
det helt enkelt nytt liv, andra konturer och rika nya
uttryck och innebörder.
Drömspel för tredjeklassare De har spelat in röster, snickrat fönster och gjort all
annan rekvisita. I går fick eleverna i årskurs 3 se
pjäsen de varit med och skapat, Lilla Drömspelet.
Av Ann Richardsson Helsingborgs Dagblad 29 maj 2012
BÅSTAD. Elever från årskurs tre på Östra Karups skola
och Backaskolan i Grevie tog i går morse bussen till
Båstad för att titta på teater. Under terminen har de
gjort teckningar på temat drömmar och i slöjden har de
både sytt och snickrat saker som nu används i
föreställningen, Lilla Drömspelet. – Vi fick träbitar som vi sågade och målade och så satte
vi dit plast, säger kusinerna Ebba och Hanna Bertilsson
från Östra Karup om de fönster som de snickrat i hop.
A Swedish Love Triangle, With Some Slight Revisions
By Eric Grode New York Times May 28, 2012
August Strindberg isn’t the first playwright who springs
to mind when the phrase “comedy of manners” is uttered.
Depending on how boisterous you find Georg Büchner and
Neil LaBute, he may be the last. Nonetheless, the newly christened August Strindberg
Repertory Theater has sprung to life with a dapper
production of that Swedish master’s obscure comedy
“Playing With Fire.” Instead of the relentless misogyny
and scorched-earth worldview of his better-known “Miss
Julie” and “Dance of Death,” we get aphorisms and
flirtations. (Well, up to a point: “I love your soul,
even though it is weaker than mine” is what passes for
sweet nothings in the land of Strindberg.) And, as if kicking off with this 1893 rarity weren’t
eye-catching enough, the troupe — which has joined
forces with the Negro Ensemble Company — has relocated
the play to an upper-class African-American enclave of
Martha’s Vineyard in the summer of 1926. So now the
audience’s recalibration has been expanded to include
“Strindberg,” “comedy of manners” and “Jazz Age.” With
an all-black cast. Playing with fire, indeed — and,
unfortunately, getting a bit singed in the process.
There was nothing August about Strindberg As brilliant a playwright as Strindberg was, his life as an
alchemist, practitioner of the occult and downer of absinthe
remains as compelling as his work.
By Alexander Adams The Spiked Review of Books, Issue no 56, May 2012
Strindberg: A Life,
by Sue Prideaux
Sue Prideaux opens her biography of playwright August
Strindberg with the Strindberg family arriving in Copenhagen
during a lengthy period of self-imposed exile from Sweden.
Strindberg, in search of accommodation, had been directed to
the local castle by a gypsy. The family arrived at dusk and
an eccentric host and hostess (ostensibly mistress and
servant but actually brother and sister) proceed to put on a
bizarre magic display for the Strindbergs, accompanied by
dirges on a hurdy-gurdy. Growing increasingly alarmed, Strindberg (prey to portents
and magical signs) was anxious to leave. However, given a
brief tour of the castle in near darkness, he finally agreed
to take rooms there. Only on returning next morning did he
discover the squalid state of his rooms and the noisy
menagerie in the gardens. The sinister servant threatened
the family with a pistol and Strindberg was seduced by a
maid and subsequently charged with sexual intercourse with a
minor. (It turned out she was actually above the age of
consent.) The shenanigans at the castle would come to
inspire some aspects of Strindberg’s most popular play, Miss
Julie.
Strindbergs inre liv i faksimil August Strindbergs Ockulta dagboken är komisk, tragisk,
vacker och i många stycken vanvettig, men framför allt
oemotståndligt levande.
Av Pauli Olavi Kuivanen Norrköpings tidningar 2012-05-24
AUGUST STRINDBERG Ockulta dagboken Norstedts
Karl Jaspers fastslog helt frankt att Strindberg var
sinnesjuk. Men tolkningarna har varit många och en närmast
ändlös rad av auktoriteter har tagit sikte på Infernokrisen
för att reda ut författarens själstillstånd. Psykologerna har förklarligt nog varit mer angelägna att
ställa en diagnos, men angett så skilda orsaker som
schizofreni, hjärnskador och absintförgiftning. Samtidigt
har åtskilliga litteraturforskare och kritiker - bland dessa
Gunnar Brandell och Olof Lagercrantz - valt att uppfatta
symptomen som uttryck för en medveten strategi för att
livnära kreativiteten. De flesta har utgått från de självbiografiska verken, men
själva urtexten är Ockulta dagboken som Strindberg förde
under tolv år. Länge befann den sig utom räckhåll för
flertalet forskare och ingick i Gröna säcken - Strindbergs
arkiv - som deponerades på Nordiska museet innan materialet
1922 flyttades till Kungliga biblioteket. Redan på
konvolutets framsida kan man läsa att dagboken inte får
tryckas eller lånas ut. Men lagom till hundraårsdagen av Strindbergs död den 14 maj
i år utkom anteckningarna i en ny, praktfull upplaga som
omfattar tre volymer och ingår i den snart fullbordade
Nationalutgåvan. Den består av två folianter, som återger
handskriftsoriginalet i färgfaksimil och boktext. Den tredje
delen består av kommentarer till de olika textpassagerna.
NORRKÖPING Söderkåkar och Shakespeare. Barnteater och
bygdespel. Även i sommar kommer länet att sjuda av teater.
24 olika teateruppsättningar planeras.Folkbladet var med när
alla entusiastiska teatergrupper strålade de samman på Arbis
häromdagen.
En kostymklädd revyprimadonna, indianer, ett koppel mylingar
och rymlingar. Alla länets sommarteaterentusiaster är här på
Arbis och kostymerna ger en vink om vad som ges på länets
scener i sommar. Bland de 24 föreställningar som spelas i länet finns t ex
den komiska farsoperetten Mimmi från Möllevången, Uffe
Holmertz sommarteater En ovanligt vanlig dag (med Robban
Zetterberg), bygdespelet Vid Starbergets fot och Strindbergs
Moderskärlek i modern tappning.
Vill du träffa Indras dotter? Håller du kanske med henne om
att det är synd om människorna? Då har du chansen att se
henne på Västmanlands Teater i höst, då Strindbergs pjäs
"Ett drömspel" kommer att sättas upp.
August Strindberg (“The Dance of Death,” “Miss Julie”)
wasn’t known for his comedies. The current revival of the
Swedish playwright’s rarely seen 1893 work “Playing With
Fire” isn’t going to change that. Translated by Ulrika Brand and adapted by Leslie Lee (“The
First Breeze of Summer”), this all-black co-production by
the Negro Ensemble Company and the August Strindberg
Repertory Theatre moves the setting to 1926 in the Oak
Bluffs neighborhood of Martha’s Vineyard. Something has
clearly been lost along the way. The play concerns the romantic triangle among aspiring
artist Newt (Nathan James), his wife, Kersten (Toccarra
Cash), and their ne’er-do-well friend Axel (James Edward
Becton). Axel’s bent on seducing Kersten, which Newt doesn’t
seem to mind since he’s got eyes for his beautiful cousin
Adelle (Jaleesa Capri). Adelle, meanwhile, is being pursued by Newt’s father (Jolie
Garrett) — “a member of the East Coast colored elite” — who
grudgingly bankrolls his son’s artistic dabbling; Newt’s
mother (Elizabeth Flax) seems oblivious to it all, walking
around whistling “What a Friend We Have in Jesus.” Lee’s attempt to make the play more accessible only succeeds
in adding a different layer of exoticism. (I doubt
Strindberg’s original includes offstage moans of sexual
ecstasy and a scene in which a man manually stimulates a
woman under her dress.) The Chekhovian-style comedy falls
flat, with the performers foundering under Robert Greer’s
stilted direction. Strindberg completists will probably want to check out such
a curiosity. But this damp “Playing With Fire” doesn’t give
off any sparks.
Strindberg & Cinema in Los Angeles
Palaces of memory: August Strindberg and
Ingmar Bergman
By Richard Adams World Socialist Web Site 21 May 2012
Strindberg & Cinema: A Film Festival, presented by the
August Strindberg Society of Los Angeles at the Silent Movie
House, May 8, 15 and 22, 2012.
The second night of the Strindberg & Cinema Festival
featured two films that Ingmar Bergman made for Swedish
television: a filmed production of August Strindberg’s A
Dream Play (1963) and Bergman’s acclaimed self-portrait of a
theatre director, After the Rehearsal (1984). While After
the Rehearsal was released internationally as a feature film
after initially airing on Swedish television, this was the
first time that A Dream Play had been shown in North
America. Typically, this site is reserved for commentary on new work,
but there are times when an unexpected juxtaposition casts
old and even supposedly familiar works in fresh and deeper
perspectives. It had been some twenty years since I’d seen
After the Rehearsal. I remembered it as a wry, often
insightful, at times pointed commentary on the art of
theatre, especially the elusive arts of directing and
acting.
Bergmanfestivalen i Stockholm fyller hela Globenannexet.
Katie Mitchells filmiska uppsättning av ”Fröken Julie” är
tänkt som en upplevelse av livet självt och kräver en större
scen än Dramatens.
”Strindie” säger Katie Mitchell kärleksfullt. Även tidigare
hon gästat Dramaten, bland annat som regissör av Strindbergs
”Påsk”. Till Bergmanfestivalen, 27 maj till 6 juni, är hon
inbjuden med sin originella uppsättning av ”Fröken Julie”,
gjord på Berlinteatern Schaubühne, med en teknik som frälst
till och med teaterfientliga ungdomar. Katie Mitchell blir själv uttråkad av det teatrala.
Tillsammans med videokonstnären Leo Warner har hon nu gjort
en föreställning som är lika mycket film som teater. På en stor skärm ovanför scenen syns skådespelarna samtidigt
som de agerar och filmar sig själva. Ljudeffekterna och
musiken spelas upp simultant med skådespeleriet. Inget är
förhandsinspelat, även kameramännens bilder visas direkt.
Teaterns magi ska inte gå förlorad vilket krävt en minutiös
koreografi. - Det svåraste är att inte snubbla på sladdarna, säger Katie
Michell vars arbetssätt föddes ur en längtan efter att fånga
skådespeleriets detaljer även på teaterscenen.
Strindbergårets tyngsta bok är praktverket Strindbergs
världar med lika mycket bild som text. En bok där det blir
tydligt hur Strindberg konstruerade sig själv som
författarpersonlighet och varumärke. Årets Strindbergpristagare, Björn Meidal, är bokens
författare. Men i ett första steg var uppdraget dans-och
teaterfotografen Bengt Wanselius. Som ansedd bildredaktör
fick han för tre år sedan förfrågan från förlaget Max Ström
om att göra en bilderbok om August Strindberg. Han hade
tidigare gjort en om Ingmar Bergman för samma förlag. En skribent behövdes också för de bildtexter boken var tänkt
att innehålla. Bengt Wanselius föreslog en
litteraturprofessor vid Uppsala universitet, Björn Meidal,
en av världens mest välrenommerade Strindbergforskare.
Cecilia Grönberg från Stockholm har utsetts till 2012 års
Grez-sur-Loing-stipendiat för sitt projekt ”Bland franska
bönder 126 år senare. Strindberg och visuell sociologi”.
Projektet innebär ett återskapande av förlorade fotografiska
dokument i August Strindbergs fotspår. Strindberg började
skriva boken ”Bland franska bönder” under den tid han var
bosatt i Grez hösten 1885. Bilderna som togs till boken
finns dock inte bevarade. Cecilia Grönbergs
återiscensättningar kommer därför att utgå från Strindbergs
reseanteckningar. Projektet är intressant inte minst för att
2012 markerar 100-årsjubileet av Strindbergs död. Målet med
Cecilias Grönbergs projekt är en bokpublikation. Grönberg är
doktorand på Högskolan för fotografi vid Göteborgs
universitet.
Text: David Andersson Ystads Allenhanda 21 maj 2012
Gästkrönika. I förra veckan var det 100 år sedan August Strindberg dog.
Naturligtvis högtidlighålls detta på olika sätt under hela
året. Strindbergsjubileer brukar vara populära. År 1999, då
författaren skulle ha fyllt 150, läste man varje dag ett
brev av honom på radion. Har vi någon nationalförfattare är det förvisso Strindberg.
Trots detta har han lyckats behålla sitt rykte som rebell,
och idol för många vänsterskribenter. Trots sin kvinnosyn,
sin politiska ombytlighet och sina konstiga religiösa och
vetenskapliga spekulationer lyckades Strindberg under sina
sista år bygga en allians med den framväxande
arbetarrörelsen. Han fick också sin konkurrent Verner von
Heidenstam stämplad som reaktionär. Redan 1931 varnade den socialistiske litteraturhistorikern
Victor Svanberg för ”Strindbergskulten”, och pekade på
Strindbergs många reaktionära åsikter. Det har inte hindrat
vänsterskribenter som Olof Lagercrantz och Jan Myrdal från
att dyrka honom.
Sex, lögner & Strindberg Många könsord i Mankells enaktare om skalden
Av Claes Wahlin Aftonbladet 2012-05-20
DRAMA Henning Mankells Lögnhalsarna – nio enaktare om
Strindberg (Leopard förlag) består av nio dialoger där en
ung, ännu långt i från berömd Strindberg rasar, mjuknar och
pratar i sina möten med, i tur och ordning, Fadern,
Skådespelerskan, Hyresvärdinnan, Siri von Essen, Hjalmar
Branting, En prostituerad, Snickaren, Carl Larsson och, till
sist, Verner von Heidenstam. Alla retar de sig på honom, liksom han retar sig på dem. Många av dialogerna handlar häpnadsväckande mycket om sex
(några om klass). Könsorden är många. Orden är ännu fler,
och det är väl just det senare, jämte det att replikerna
rent språkligt lätt kan byta plats med varandra, som gör
Mankells enaktare tämligen enahanda. För mycket berättas
helt enkelt. Att sedan Strindberg porträtteras utifrån vår tids kunskap
om hur det gick sedan (genombrottet, berömmelsen, etc), och
med ett ständigt ombytligt humör, får mig att undra om det
inte hade varit mer lyckat att förvandla dessa dialoger till
en enda pjäs, ett slags vandringsdrama. Att skriva pjäser om dramatiker är inte lätt, helst ska
författaren vara av åtminstone nästan samma kaliber som sina
objekt.
Strindbergsåret fortsätter och på Stadsteatern i Stockholm
sätter Thommy Berggren upp "Tribadernas natt" med en
porträttlik Shanti Roney som August Strindberg.
En rätt stökig lokal, illa upplyst men fylld av ting som
retar ögats nyfikenhet. Scenografen Anna Asp tar hela
scendjupet i anspråk, staplar rader av gröna ölbackar längs
ena kortsidan, bygger ett berg av kaféstolar längst bak i
fonden. Huller om buller en mängd lagrad teaterrekvisita. På det
pappersbelamrade slagbordet i förgrunden Fröken Julies
fågelbur. Året är 1889, platsen en repetitionslokal på Dagmarteatret i
Köpenhamn. Här skulle "Fröken Julie" ha gått upp till
urpremiär men stoppades av censuren och måste ersättas med
"Den starkare".
Brottningen med Gud präglade begravningen På 1880-talet utnämnde August Strindberg sig själv till
ateist, men efter Infernokrisen närmade han sig
kristendomen. När Nathan Söderblom jordfäste honom den 19
maj 1912 utgick han delvis från understrykningarna i
Strindbergs andaktsböcker.
Av Caroline Krook SvD 19 maj 2012
August Strindberg avled i sitt hem på Drottninggatan i
Stockholm tisdagen den 14 maj kl 16.30 1912 efter en lång
dödskamp med svåra smärtor. Närvarande i rummet var
hushållerskan Mina Boklund och sjuksköterskan Hedvig
Kistner. Han sköttes i första hand av sin systerson Henry
von Philp som var gift med hans dotter Greta. von Philp var utexaminerad läkare men oerfaren och han
vägleddes i behandlingen av professor Karl Petrén i Lund.
Den 6 maj konsulterades dr Israel Holmgren som kom till
sjukbädden. Denne ställde diagnosen cancer peritonei cum
ascitide. Kirurgdocenten Gunnar Nyström från Uppsala
tillkallades för att utföra de tappningar som blev
nödvändiga, sedan han fått vatten i buken. Enligt
Strindbergs önskan obducerades inte kroppen. Strindberg hade bett Hjalmar Branting hjälpa familjen att
ordna med begravningen. Han, eller möjligen Strindbergs gode
vän stadsnotarie Nils Andersson i Lund, bad professor Nathan
Söderblom, sedermera Sveriges ärkebiskop, förrätta den
kyrkliga akten. Det var ett naturligt val. Söderblom hade på
många olika sätt stöttat Strindberg. De hade vistats i Paris
samtidigt och då Strindberg vårdades på sjukhus för eksem,
fick han till stånd en insamling åt honom och ett av de
sista brev Strindberg skrev var för att tacka och betala
tillbaka.
Entorno intelligente, publicado por El Nacional, 18 de Mayo
del 2012
"Hay muchas maneras de asesinar a la gente", le dice Axel a
la madre de su esposa. Diana Volpe encarna a esa mujer fría
que vestida de luto teme la presencia fantasmal de su marido
muerto. La escenografía simula un apartamento con paredes de
madera y la ambientación corresponde a la época de
principios de siglo XX. La actriz, junto a Ricardo Nortier,
Nirma Prieto, Jesús Nunes y Daniela Leal desarrollan la
pieza del dramaturgo August Strindberg, El pelícano. En la
obra se plantea el egoísmo y la corrupción de una madre que
hostiga a su familia, totalmente contraria a la actitud que
toma el ave que inspira el título del montaje. Para conmemorar los cien años del fallecimiento del escritor
sueco, Hebu Teatro presentará el Proyecto Strindberg desde
hoy y durante un mes. Orlando Arocha es el director
designado. UNA SEÑORITA DE CUIDADO En la segunda pieza de la propuesta,
hay un mensaje cruel que critica la lucha de clases sociales
marcado por el estilo del teatro realista. La protagonista
se deja guiar por la seducción y no se dará cuenta hasta
dónde llegarán las consecuencias de sus actos. En la escena, Cristina está sentada a la espera de su novio.
Entra por la puerta y se escucha al fondo una rumba que
corea: "¡Hoy es noche de San Juan Bautista! ¡Trae la
cerveza, trae la comida y entonaremos esta melodía y
bailaremos esta melodía!".
Entorno intelligente, publicado por Tal Cual, 18 de Mayo del
2012
Se trata siempre de un conflicto de poder. El sexo, la clase
social, la posición en el hogar son sólo la excusa; la
verdadera intención es mostrar el lado miserable que a veces
no resulta tan evidente. August Strindberg, el artista
atormentado que pasó del realismo al simbolismo y que alteró
los preceptos de la dramaturgia universal, es el
protagonista de un ciclo que organizan Hebu Teatro y el
Teatro del Contrajuego para dar a conocer en el país obras
que inviten a la reflexión. El programa, que comienza hoy y
culmina el 17 de junio, incluye galerías fotográficas,
conferencias, lecturas dramatizadas y el montaje de dos de
sus piezas más importantes, El pelícano y La señorita Julia,
presentadas una a continuación de la otra. Las escenografías fueron hechas de madera. Paredes,
columnas, suelos y existencias lucen duros, fríos, rajados.
El presente de los personajes está carcomido por los traumas
y el egoísmo. La puesta recrea un ambiente estéril,
enfermizo. El pelícano transcurre en una casa helada, asediada por
sombras y vientos que asemejan fantasmas. Los integrantes de
una familia velan la muerte del padre mientras se pelean por
herencias y rencores. Las palabras de la madre laceran, las
reacciones de los hijos van de la sumisión a la locura y el
yerno se maneja con violencia y manipulación. La historia es
protagonizada por Diana Volpe, Ricardo Nortier, Jesús Nunes
y Daniela Leal. La señorita Julia introduce en escena a una joven de la alta
sociedad que se ha cansado de las poses y de las costumbres
de ésta y decide seducir a su sirviente la noche de la
Fiesta de San Juan. Su posición social choca con el vigor
masculino del otro. Interpretados por Yuri Pita y Abilio
Torres, los personajes del montaje arrastran los dramas de
las diferencias sociales. Rossana Hernández completa el triángulo en la piel de
Cristina, novia del joven mozo.
For the 100th anniversary of his death, the Swedish
Institute of Paris is presenting a photography exhibition
"L'image d'August Strindberg" through October 14, 2012. If August Strindberg (Stockholm 1849-1912) (Stockholm
1849-1912) is above all known in France where he resided,
for his plays, he was also a novelist, essayist, poet,
painter, photographer and… alchemist. As photography began
spreading throughout the world, August Strindberg quickly
understood its importance. Not only as a reflection of his
own image, but also for the artistic and alchemical nature
of the medium. The illustrious playwright often visited
nearby photography studios, including that of professional
photographer Otto Wegener in Paris, the amateur Otto
Johansson’s studio on the island of Furusund in the northern
archipelago of Stockholm. As Björn Meidal, Professor at the Uppsala University and
Strindberg specialist commented, “he was obsessed by the
observation and the analysis of his own image. He attacked
the lack of depth in professional photographers’ work and
often said that “in this field, a beautiful picture is
essential! The soul, expression, is secondary!”
Anita Persson kommer cyklande direkt från tryckeriet med
cykelkorgen full med exemplar av sin tryckfärgsdoftande nya
bok ”Vandra med Strindberg, Fem vandringar i Stockholm”.
Anita Persson kan sin Strindberg efter att ha varit
intendent på Strindbergsmuseet och lett
Strindbergsvandringar i tre decennier. Den så kallade Strindbergsfejden är temat i en av
guidebokens vandringar som läsaren kan göra på egen hand.
Strindbergsfejden började den 29 maj 1910 när Aftontidningen
publicerade en artikel av August Strindberg där denne gick
till totalangrepp på tidens Karl XII-dyrkan och därmed
förskaffade honom konservativa fiender. ”De stora personliga egenskaper man pådyvlat den skägglöse,
saknade han totalt … Sitt land övergav han fegt, sedan han
utarmat detsamma; … Såsom enväldig voro dock han handlingar
oansvariga och hans person sakrosant.”. skrev August
Strindberg bland annat om ”hjältekonungen” Karl XII.
Aftontidningens redaktion låg på Drottninggatan 83 inte
långt från Strindbergs hem i Blå tornet. Strindbergsfejdsvandringen fortsätter längs Drottninggatan,
med en avstickare in på Adolf Fredriks kyrkogård där
Strindbergs kanske argaste antagonist Sven Hedin ligger
begraven. Förutom Strindbergsfejden är Strindbergs teaterstad,
Strindberg i arbetarrörelsens kvarter, Kymmendö
(verklighetens Hemsö) och Från början på Riddarholmen till
slutet i Blå tornet teman för de övriga vandringarna i Anita
Perssons nya bok.
Recensioni: Hystrio, a. XXV, n. 2, aprile-giugno 2012 trimestrale di teatro e spettacolo
pp. 122, euro 10, 00 ISSN 1121-2691
[...] Il “Dossier August Strindberg”, ricco e articolato omaggio
al drammaturgo scandinavo in occasione dei cent’anni della
sua morte, è affidato alla pregevole cura di Laura Bevione e
Diego Vincenti, che si avvalgono della collaborazione di
autorevoli studiosi. Uno di questi, Franco Perrelli, fa il
punto sulla nodosa questione delle etichette che hanno da
sempre accompagnato l’opera dello svedese, optando per una
miscela densa di «romanticismo, pessimismo, occultismo e
spiritualismo barocco». La formazione culturale di
Strindberg, come bene spiega Jorgen Stender Clausen, è
radicata nelle saghe mitologiche nordiche, poi emigrate
nelle commedie (Maestro Olof) e assimilate, attraverso la
lettura di Georg Brandes, alla lezione di Kirkegaard. Un
altro autorevole studioso, Roberto Alonge, propone un
confronto tra Il padre di Strindberg e Il costruttore
Solness di Ibsen per dimostrare il protofemminismo presente
nel primo e sollevare qualche dubbio sulla canonica
definizione del secondo quale paladino dei diritti delle
donne. Ancora Perrelli affronta aspetti poco noti della
figura di Strindberg ma di fondamentale importanza, come la
direzione dal 1907 al 1910 del Teatro Intimo di Stoccolma
(162 posti) in cui praticò l’esercizio di istruttore di
attori, che allora competeva al drammaturgo, seguendo
percorsi legati tanto al simbolismo quando al naturalismo.
Dopo aver ricordato scandali e polemiche provocate da
diversi allestimenti a partire dalla fine dell’Ottocento,
Björn Meidal ripercorre il periodo vissuto all’estero
(1883-1899) in Francia, Svizzera, Austria, Germania e
Danimarca, mosso da una sorta di autoesilio e da obiettivi
legati alla ricerca di affermazione internazionale.
By J. Kelly Nestruck The Globe and Mail, May. 16 2012
As spring has sprung, Toronto theatre’s fancy has been
heavily turning to thoughts of love. Despite the bright
skies outside, the city’s stages are awash in dark romances,
ones underscored by violence rather than violins. Following hot on the heels of American playwright Rajiv
Joseph’s exciting Gruesome Playground Injuries, we now get
the Canadian premiere of British playwright Bryony Lavery’s
Stockholm, a two-hander that would work very well under the
title Ghastly Kitchen Accidents. [...] The title Stockholm, it becomes clear, refers to more than
the Swedish city these two Bergman fans plan to visit on
holiday. Lavery paints Todd and Kali’s relationship as a
hostage situation – though to what extent she feels this
Stockholm syndrome metaphor might be extended to all couples
is left dangling. The title has a third, more subtle resonance. It’s the
birthplace (and deathplace) of August Strindberg, the
notoriously misogynist playwright who, despite his
prejudices, wrote great characters for women. Kali certainly
seems cast in the mould of such power-hungry anti-heroines
as Miss Julie or Laura in The Father, while Young seems one
of Strindberg’s weak victims of the modern matriarchy. It’s
provocative to find a female playwright taking up
Strindberg’s mantle, and a pair of feminist theatre
companies teaming up to produce the result.
Festival brukar betyda folkfest och det gäller även för
Uppsala Pride. Men här finns också plats för allvar:
HBTQ-rättigheter står i fokus och årets tema är Kropp och
hälsa. [...]
På söndag arrangeras ett seminarium under rubriken
Anti-Strindberg. Tanken är att uppmärksamma feministiska,
queera och homosexuella kulturpersoner. Namnet är en lek med
Strindbergåret (2012 var det 100 år sedan August Strindberg
dog) och syftet är att skapa en motpol till det som
arrangörerna ser som en stark dominans av vita,
heterosexuella män i svenskt kulturliv.
Per Olov Enquists pjäs ”Tribadernas natt” från 1975 kan
verka som beställd till detta Strindbergsår, en pjäs
ihopdiktad av stoff från Strindbergs liv och inte minst hans
relation till kvinnan. I måndags hade pjäsen premiär på
Stockholms stadsteater, i regi av Thommy Berggren och med en
oerhört porträttlik Shanti Roney i rollen som August.
”Ni har en fin liten kvinna inom er, herr Strindberg” säjer
Marie Caroline David, hon den vämjeliga danska
alkoholiserade tribaden som förvridit huvudet på hans hustru
Siri von Essen. Enquists pjäs är full av sådana här
skarpsinniga iakttagelser som han lägger i rollfigurernas
munnar, i denna mycket välkomponerade pjäs vars avsikt att
avkläda Strindberg snabbt röjs. Ett slags inverterad
Strindbergs-pjäs alltså, en dramatiker i full kontroll som
just inte låter något omedvetet bubbla fram. Och regissören Thommy Berggren har tagit sig an pjäsen med
den slags naturalistiska sanning han bekänner sig till, i
Anna Asps vackra naturtrogna och mörka Dagmar-teater i
Köpenhamn fylld med backar av öl av känt danskt märke där
man ska repetera ”Den starkare” efter att Fröken Julie
förbjudits. Men av någon anledning tappar uppsättningen rytm och tempo,
kanske i ett slags premissomkastning. Här förefaller
gestalterna ha samlats för att i första hand ha en
uppgörelse och inte för att repetera en pjäs vilket gör det
hela märkligt spänningslöst. Rollgestalterna befinner sig,
på nåt vis orörliga, där i sina känslotillstånd och säjer
sina skarpsinnigt genomskådande repliker. Strindberg själv
har på otaliga vis redan gestaltat vilken fin liten kvinna
han har inom sig, men han skulle aldrig låtit någon säja
det.
La Provincia, Opinión 16 de mayo de 2012 Diario de Las Palmas
ELISA RODRÍGUEZ COURT
LAPROVINCIA@EPI.ES Cada cual sueña a su modo con esa
cajita de pesca de color verde como la que tanto anhela un
personaje de una obra de teatro que escribió Strindberg. Su
mayor deseo es que la vida le conceda una de esas cajas
verdes en las que los pescadores guardan la carnada, el hilo
y los anzuelos. El tiempo transcurre y el hombre envejece sin que se haga
realidad su sueño. Sin embargo, finalmente los dioses se
apiadan de él y le conceden su deseo. Con el tan ambicionado
regalo entre sus manos, se aproxima a la parte delantera del
escenario. Observa la caja durante un buen rato y después,
en lugar de mostrar alegría, clava su mirada en el público y
exclama con profunda tristeza: "No era este verde?" Una cajita de pesca verde puede ser, por tanto, una cosa muy
común y también un milagro. Depende de la clase de ojos que
la engalanen, bien de gris o de luz. El posible misterio
estriba en la propia mirada, del mismo modo que el misterio
del canto de un pájaro reside antes en el interior de quien
lo escucha. Como escribe Emily Dickinson en unos versos: "El
ave está en el árbol", //me indica algún escéptico.// "No
señor: ¡en usted!" La cajita verde se alojaba en el imaginario del personaje de
Strindberg y el placer de la ilusión, como suele suceder,
terminó por revelarse superior al placer de la consumación.
Cómo iba a alcanzar el objeto conseguido la potencia de lo
imaginado. Al final queda encerrado el primero en el
desolado desván del cumplimento, un cuartucho que apenas
puede competir con la imaginación, con la libertad en el
aire. Tal vez por eso nuestros recuerdos favoritos no se
remitan al momento de la conquista de los deseos, sino a la
atmósfera previa, tejida de planes y de expectativas que
crean acontecimientos. Quizá debido también a lo mismo, se
tema antes que se extinga el deseo que el hecho de que este
no resulte satisfecho. Al menos así podremos seguir
proclamando, como el personaje de Strindberg: "No era este
verde?"
Strindberg’s classic tale, “Miss Julie,” is relocated from
1874 Sweden to Post World War II London in Patrick Marber’s
“After Miss Julie.”
‘After Miss Julie’ Focal Point Theatre Company, Piccolo Theatre, 600 Main St.,
Evanston
Focal Point Theatre Company’s Artistic Director Melissa
Albertario thinks that a good move. That’s why the Deerfield
native is staging the Chicago premiere of the play as the
first full-length production in Focal Point’s inaugural
season. Albertario fell in love with the play while studying in
London where she earned a master of fine arts degree in
directing from the University of Essex. Since Marber’s play
is set in 1945, on the eve of an election night when the
Labour Party defeated the conservative incumbents,
Albertario thought it paralleled the political situation in
this country when she returned three years ago. She noted
that there was also, “The turnover from an incumbent to a
new party that was promising hope and peace. The more time
went by, the more I got to witness the fallout from that
turnover. The play became more and more relevant. It was a
great project to pick at the right time.”
Thommy Berggrens iscensättning av Tribadernas natt lämnar
legenden Strindberg på papperet, oförlöst. Skådespelarna på
scenen blir aldrig människor av kött och blod.
August Strindberg brottades med sin Gud som en Jakob.
Eftervärlden tampas med August själv. Så många roller, så
många åsikter och utfall – och så evigt oåtkomlig som person
med sina stora ögon och aningen galna blick på
fotografierna, oftast dold bakom sin knäppta, svarta bonjour
och höga hatt. P O Enquist skrev 1975 förstlingspjäsen Tribadernas natt om
en sen kväll på Dagmarteatret, Köpenhamn 1889. August och
Siri är på väg att skiljas men behöver som vanligt pengar.
Siri bildar Skandinaviska försöksteatern och till sist,
efter krångel med censuren, får man spela kortpjäsen Den
starkare. Siri och väninnan Marie David, tämligen öppet
lesbisk, ska repetera, Strindberg dyker upp och vill
regissera – också denna kväll.
RECENSION: Tribadernas natt på Stockholms stadsteaters
Klarascen är ett lågmält triangeldrama. Susanne
Sigroth-Lambe har sett en känslomässig uppgörelse.
Shanti Roneys August Strindberg gör en närmast förströdd
entré på Klarascenen. Han fingrar på ett par tåspetsskor som
hänger på en dansträningsstång, laddade med kvinnlig
bräcklighet. Går vidare med små steg och slår sig ned vid en
huggkubbe, där kanske nyss en grönsiska mist huvudet. För
fågelburen på bordet i mitten av scenen är tom och en
teateraffisch på väggen berättar om Fröken Julie. På själva hundraårsdagen för August Strindbergs död har
Stockholms stadsteater valt att ha premiär för en pjäs om
författaren. P O Enquist debuterade som dramatiker med
Tribadernas natt 1975. Den kritiserades då för att snaska i
Strindbergs privatliv, men har gjort succé efterhand och
spelats i ett tjugotal länder.
Ein übervoller Zettelkasten August Strindberg: "Notizen eines Zweiflers", Berenberg
Verlag
Von Gabriele Killert Deutschlandfunk 14.05.2012
Der Schwede August Strindberg gilt als einer der radikalsten
und sprachmächtigsten Neuerer des europäischen Theaters. Aus
Anlass seines Todes am 14. Mai vor 100 Jahren hat die
Übersetzerin Renate Bleibtreu "Notizen eines Zweiflers"
herausgegeben: Eine Zusammenstellung meist undatierter
Handschriften aus dem Nachlass im Besitz der Königlichen
Bibliothek.
Kafka fühlte sich besser, wenn er Strindberg las. Er drückte
sich noch etwas deutlicher aus: Ich lese ihn nicht, um ihn zu lesen, sondern um an seiner
Brust zu liegen. Uns, Angehörigen einer nach außen coolen, pathos-aversen
Epoche würde ein so emphatisches Bekenntnis wohl kaum über
die Lippen kommen. Dass Strindberg zu den titanischen
Figuren der Literatur gehört, können wir aber schon
anerkennen. Alles an ihm scheint extrem, superlativ, weit
über Normalmaß geraten zu sein. Seine Energie, sein Ego,
seine Leidenschaften, Liebe und Hass, seine Rigorosität und
bi-polaren Stimmungen: schwelgerische Begeisterung schlug um
in Verachtung, manischer Größenwahn in panische
Selbstzerknirschung; er war extrem reizbar, geplagt von
Ängsten und paranoiden Zwangsvorstellungen bis in
Grenzbereiche des Psychotischen. Hinter der imposanten hohen
Stirn tobte ein beständiger Kampf mit dem inneren Dämon, der
ihm als dem neuen Hiob und literarischen Erlöser zur Prüfung
seiner Leidensfähigkeit auferlegt war, davon war Strindberg
in untrüglichem Sendungsbewusstsein überzeugt. Ein Leben
hart am Abgrund, das seine Zeit-genossen erschauern ließ:
The following short story by Momus — an account of an
entirely fictitious set of new photographic self-portraits
of August Strindberg, the intense, visionary and choleric
Swedish dramatist — was commissioned by Per Stam of the
Stockholm Strindberg Society for publication in their
yearbook, Strindbergiana. It appeared in the 2012 volume,
the 27th in the series. The photographs that accompany it
are actual Strindberg self-portraits. Thanks to all at
Strindbergiana for allowing me to conduct this “unreliable
tour” across their pages.
Teater
Herr Strindberg och jag Sagateatern, Umeå Manus: August Strindberg Av och med: Hans-Ola Stenlund
Jag kan förstå skådespelaren Hans-Ola Stenlunds fascination
för August Strindberg. Både Herr Strindberg och Herr
Stenlund har lite samma konstnärliga uttryck, det där
svulstigt dramatiska. Teatrala. Uppenbarligen är jag inte
ensam om att ha sett Strindberg i Stenlund. Nya
enmansföreställningen ”Herr Strindberg och jag” blir tredje
gången gillt för Stenlund som tidigare spelat Strindberg i
P.O. Enqvists ”Tribadernas natt” och i Hilda Hellwigs
uppsättning av ”Ett drömspel”. Den här gången är dock
utgångspunkten, som föreställningens namn ”Herr Strindberg
och jag” antyder, delvis Hans-Ola Stenlund själv och hans
relation till världsdramatikern. Föreställningen kretsar
huvudsakligen kring nationalskaldens år i Paris i slutet av
1800-talet och hans omtalade Infernokris när Strindberg
gick från labil till spritt språngande galen. Vi möter
rumlaren och amatörkemisten Strindberg men också den
svartsjuke maken Strindberg som överger sina barn trots att
han säger sig älska dem. Med textpartier ur bland annat Fadren tecknar Stenlund en
underhållande och lättsam introduktion till Strindberg och
hans liv. Att det är en Strindberg vi sett förut gör inte så
mycket – Stenlunds porträtt av Strindberg balanserar fint
mellan prålig upptagenhet och senköpt ångest och ger en
mänsklig Strindberg som är lätt att tycka om. Frågan är bara
vad som hände med Strindbergs motspelare Hans-Ola? Var tog
egentligen ”jag” vägen i ”Herr Strindberg och jag”? Stenlund
kliver endast ett fåtal gången ur rollen som Strindberg och
berättare och då med frågor och kommentarer som säger
ytterst lite om Hans-Ola och hans relation till Strindberg.
Vem är ”jag” i Stenlunds pjäs? Det hade jag velat veta.
Av Henrik Hultqvist Västerviks Tidningen 2012-05-14
Han är mest känd för sina romaner. De som tog en Lunch med August Strindberg på Västerviks
musikbibliotek fick lära känna en del nya sidor.
På måndagen hundra år efter August Strindbergs död hyllades
författaren i ett lunchprogram kallat "Lunch med August
Strindberg". Tio romaner, tio novellsamlingar och sextio dramer har gjort
honom till en av Sveriges mest produktiva författare. Det finns också en del mer okända sidor av honom. - "Du ser att jag är en djefla man, som kan som kan göra
många konster", skrev han i ett brev till Edvard Brandes,
berättar Marcus Brännström från musikbiblioteket.
Av Anders Sjögren Västerbottens-Kuriren 15 maj 2012
I går var det exakt 100 år sedan August Strindberg avled. I
dag återvänder Anders Sjögren till året 1912 och berättar
hur Verner Ölund från Bjurholm var med och introducerade
Strindberg för en amerikansk publik. Kanske bidrog han
också, indirekt, till Eugene ONeills utveckling.
Tiden är 19 april 1912, platsen Berkeley Lyceum Theatre på
44:e gatan i New York. Det är amerikansk urpremiär på August
Strindbergs pjäs Fadren. Ja, mer än så: det är första gången
en Strindbergpjäs sätts upp på engelska i New York (och,
sannolikt, i USA). Teatern tillhör inte de största på Broadway, men dess
konstnärliga rykte är gott alltsedan invigningen 1894 med
den första amerikanska uppsättningen av Henrik Ibsens
Gengångare.
Under 15 års tid har Henning Mankell samlat på sig korta
dramatiska texter om August Strindbergs liv, som alla
handlar om ett möte mellan Strindberg och någon känd eller
okänd person - vissa av dem sanna, andra troliga men
uppdiktade. Nu ges de ut i en samling. Jenny Aschenbrenner recenserar Henning Mankells
"Lögnhalsarna"
Pipskägget, hatten, det koleriska temperamentet. Radikal och reaktionär, vetenskapsman och konstnärssjäl,
misogyn feminist. Ok - bara när jag nu försöker rada upp en massa
stereotypiserade kännemärken för det där nationalhelgonet
som just nu firas här och där och överallt så måste jag
själv lite kapitulera inför denna komplexa och på något sätt
just på grund av sin monumentala sårbarhet - heroiska
människa. Jag känner hans dragningskraft. Och kan därför både förstå och sympatisera med Henning
Mankells projekt: att skriva nio enaktare som alla baserar
sig på den riktiga Strindbergs riktiga liv. Nio möten på tu
man hand mellan författaren och samtida storheter som Carl
Larsson och Hjalmar Branting, eller folk ur djupen, en ung
hora, en fattig snickare. Det är lite corny, men visst -
absolut lockande. Men svårt - inser jag efter att ha plöjt alla nio enaktarna
i följd, svårt att inte fastna med foten i kläm i den
dramatiserade litteraturhistoriens något stolpiga
fantasikreationer. Det går inte att komma runt känslan av
ansträngd konstruktion, visserligen både intelligent och
inläst lek med det historiska objektet Strindberg, men inte
blir han mindre pappfigur i Mankells händer. Och jag längtar
lite efter den dag när vi packat ner klippdockan Strindberg
i sin kartong igen, slutat ta på och av hans fina höga hatt,
slutat försöka mjölka varje ögonblick av hans liv på mening
och istället börjat läsa hans ord som ord, igen. De tröttnar jag inte på.
August Strindberg, a 100 años de su muerte 'reviven' sus
obras
Informador 14 de Mayo de 2012
Recuerdan alrededor del mundo al dramaturgo con puestas en
escena
CIUDAD DE MÉXICO (13/MAY/2012).- Considerado por los
especialistas uno de los mejores escritores y dramaturgos
suecos en la historia de ese país, Johan August Strindberg,
autor de novelas como "El cuarto rojo" y "La señorita
Julia", entre otras, será recordado en varios países, a 100
años de su muerte, ocurrida el 14 de mayo de 1912. En México, las celebraciones comenzarán con la puesta en
escena de "Pascua", una de las más célebres piezas del
renovador del teatro sueco, quien nació el 22 de enero de
1849, en Estocolmo, y que la Compañía Nacional de Teatro
ofrecerá a partir de mañana, en el Teatro Guillermo Romo de
Vivar, de Pachuca. Dicha obra narra la vida de un padre de familia que tras una
serie de malos acontecimientos es encarcelado debido a sus
endeudamientos, justo en la semana de Pascua; mientras que
su hija menor también es encerrada, pero en un hospital
psiquiátrico de la época, donde la sociedad es demasiado
costumbrista y rígida.
«Tenemos un país cada vez más empobrecido culturalmente»
El Nacional14 de Mayo del 2012, Entorno Inteligente
D iana Volpe, más que afirmar, se pregunta. Con un dejo de
tristeza en la mirada, habla sobre lo difícil que es hoy en
día hacer teatro en el país. Pero, con la misma intensidad
con la que ha interpretado a personajes como Blanche Dubois
y Greta Garbo, asegura que continuará su trabajo sobre y
detrás del escenario. Llega puntual al encuentro. Lleva con
ella sobre ella, detrás de ella, al lado de ella
vestuario, bastón, maleta y bolso con equipamiento para un
montaje y artículos personales. En breve comenzará una de
las clases que dicta como profesora de los talleres de Hebu
Teatro, agrupación que creó en el año 2008 con el objetivo
de escenificar en el país piezas "duras" como ella misma
define del teatro contemporáneo y clásico. Esta semana
presentará, junto con el Teatro del Contrajuego, el Proyecto
Strindberg. Habla ronco, a veces entre risas y otras tantas
entre pausas, sobre la situación de la dramaturgia y de la
cultura en Venezuela.
A 100 años de la literatura esquizofrénica de August
Strindberg El dramaturgo es considerado el renovador del teatro sueco y
precursor del teatro del absurdo
Por Mi Morelia MiZamora.net 14 de Mayo del 2012
Fuente: Conaculta
México, D.F. (MiMorelia.com).- “El carácter de un hombre
traza su destino”, decía el escritor y dramaturgo sueco
August Strindberg, y en su caso su personalidad irreverente,
crítica, pero también enfermiza, hipersensible y misógina,
lo llevó a convertirse en el autor nórdico más famoso al
renovar el teatro sueco y ser el precursor del llamado
teatro del absurdo. En el marco del centenario de su fallecimiento, acaecido el
14 de mayo de 1912, Suecia celebra el Año Strindberg con
seminarios, exposiciones y diversos homenajes, pues a pesar
de la polémica que desató su obra y sobre todo su vida, su
figura fue tan importante que se dice que cerca de 50 mil
personas acudieron a su entierro. Su obra “La más fuerte”, es considerada uno de los mejores
monólogos de la historia del teatro. Aborda el encuentro
entre dos mujeres, una casada y una soltera, que en plena
Nochebuena exhiben su lucha por el control y el poder. Se trata de una pieza ubicada en el teatro naturalista que
ofrece un retrato sicológico de dos personajes en busca de
la posesión de un hombre que al final no adquiere
importancia, pues lo fundamental es demostrar quién es la
más fuerte. August Strindberg realizó aportes al simbolismo y
expresionismo a finales del siglo XIX y también es autor de
obras como El padre y Sueño, montada en México por Alejandro
Jodorowsky bajo el título de Ensueño.
Hoy, el centenario luctuoso del dramaturgo August Strindberg El mayor renovador del teatro moderno. Pese a su legado,
en México se le conoce poco y no se prepararon actividades
para recordarlo.
Por Emiliano Balerini Casal Milenio 14 Mayo 2012
Dramaturgo, novelista, poeta, filósofo, químico, entomólogo
y considerado el mayor renovador del teatro moderno, el
sueco August Strindberg (1849-1912) cumple hoy cien años de
haber fallecido. A pesar de ello, en México no se preparó
una agenda teatral que muestre la complejidad y riqueza de
su trabajo. Según especialistas, como la psicoanalista Estela Ruiz Milán
y el académico de la Universidad del Claustro de Sor Juana
Víctor Grovas, la falta de interés por presentar en México
sus montajes se debe al desconocimiento de su obra, las
pocas traducciones que hay al español y la complejidad que
tiene el teatro de Strindberg. Asimismo, porque para
directores de teatro y estudiosos mexicanos, Suecia es un
país muy lejano. Esto no quiere decir que en la historia teatral del siglo XX
mexicano se omitieran obras de Strindberg en diferentes
épocas. Al contrario, Julio Bracho montó La más fuerte en
1931, Virginio Mariel presentó en 1953 La señorita Julia,
Alejandro Jodorowsky puso La sonata de los Espectros en 1961
y en 1966 El ensueño.
Der Dichter, der in der Schweiz Arkadien fand Vor hundert Jahren starb der schwedische Autor August
Strindberg.
Konsequent waren die Entscheidungen, die er im privaten
Leben traf, eng sein Bezug zur Schweiz.
Von Hansjörg Betschart Tageswoche 14.5.2012
Am 15. August 1887 telegrafierte August Strindberg aus Basel
nach Stockholm. Danach verliess er hastig die Schweiz. Sein
Zug fuhr vom Areal der heutigen Mustermesse los – dort lag
der damalige «Badische Bahnhof» mit einer Verbindungslinie
zum «Bundesbahnhof». Was hat der schwedische Dramatiker
damals Dringliches an die Redaktion des «Dagens Nyheter»
depeschiert? Bei seiner Einreise 1884 in die Schweiz stürzten der
Familienvater und seine Frau Siri noch mit ihren Kindern
«jubelnd von einem Zugfenster zum anderen, um keinen
Eindruck, keinen Berg im Jura zu verpassen». Strindberg, der
als Chronist, als Dramatiker, als Romancier und Essayist in
Schweden bereits kleine Erfolge gefeiert hatte – zog mit
vagen Hoffnungen in die republikanische Schweiz: Seiner Frau
wünschte er in Genf einen fulminanten Karrierestart als
Schauspielerin am dortigen Theater. Er träumte von einer
Laufbahn als europäischer Autor, ohne Nachstellungen der
monarchistischen Zensur im Norden, und er entwarf für sich
und sie eine moderne Ehe.
Poetischer Provokateur Vor 100 Jahren starb der schwedische Dichter August
Strindberg
Von Florian Ehrich Zur Deutschlandfunk 14.5 2012
Als einer der bedeutendsten Dramatiker seiner Zeit prägte
August Strindberg entscheidend das moderne Theater. Der
schwedische Dichter galt als unbarmherziger
Wahrheitsfanatiker, der für sein Werk keine Indiskretionen
über sich oder seine Mitmenschen scheute. "Der ungeheure Strindberg. Diese Wut, diese im Faustkampf
erworbenen Seiten ..." Franz Kafkas Tagebucheintrag offenbart die Wucht, die das
Werk des Schweden bis heute auf seine Leser ausübt. Der
manisch produktive August Strindberg - sein Gesamtwerk
umfasst über 50 Bände - wird am 22. Januar 1849 in Stockholm
geboren. Als junges Talent erlebt er erste Erfolge, doch
1872 wird sein ambitioniertes Schauspiel "Meister Olof"
zurückgewiesen. Strindberg schärft nun als Journalist seinen
Stil und arbeitet als Hilfsbibliothekar an der Königlichen
Bibliothek. 1877 heiratet der Bürgersohn die aus dem
finnischen Adel stammende Siri von Essen. Die Ehe scheitert,
und Strindberg schildert in dem Roman "Plädoyer eines
Wahnsinnigen" die zermürbenden Auseinandersetzungen:
Niemand lebt mehr, der ihn kannte. Heute vor hundert Jahren
ist er gestorben. Ein Glück, möchte man behaupten, es dürfte
nämlich - was im Geniefall hin und wieder vorkommt - kein
Vergnügen gewesen sein, mit ihm persönlich zu verkehren. August Strindberg war nicht nur Schwedens größter
Dramatiker, sondern hielt sich auch für ein Universaltalent.
Er glaubte, aus Quecksilber Gold herstellen zu können, die
dabei unvermeidlichen Wunden an seinen Händen galten ihm als
Stigmata. Auch der Sprachforscher Strindberg erarbeitete
sich einen glänzenden Ruf, leitete er doch das Chinesische -
wie die restlichen Idiome des Erdkreises - vom Hebräischen
her. In erotischen Dingen freilich gelang ihm in der Tat
eine epochale, sogar nach Generationen aktuelle Erfindung:
Immerhin führte er drei der nach ihm benannten
Strindberg-Ehen - mit Siri von Essen, Frida Uhl und Harriet
Bosse. Sein Grundproblem und ein Jammer: Ohne Frauen konnte
er nicht leben, mit ihnen erst recht nicht. Er quälte sie,
weil er sie brauchte, und er brauchte sie, um sich und sie
zu quälen.
August (gesprochen o:gest) Strindberg, an dessen 100.
Todestag wir hier erinnern, zeigte sich auf Fotografien, die
er am liebsten mit Selbstauslöser herstellte, als ein Mann
mit brennend ruhigen Augen: gerade so, als sei er in der
Lage, jede Wand, jedes Kleid und jede Haut mit seinem
Flammenblick zu durchsengen.
In Strindbergs Gespenstersonate, einem der großen
Vorreiterwerke des modernen Theaters, entblößen,
durchschauen, überführen und richten einander Menschen, die
seit Jahrzehnten in einem alten Haus zusammenhocken. Alle
leben auf einem Fundament von unabgegoltener Schuld. Auf
diesem Fundament, so spürt man beim Lesen, wandeln wir noch
immer – und Strindberg hat es fixiert. Seine Figuren hassen
einander, und sie klammern sich aneinander fest, sesshafte
Schiffbrüchige, denen der letzte Besitz wegsinkt. Sie
verlieren die Welt, ihre Sprache, das eigene Ich. Und es
treibt sie der Drang, diesen Verlust noch zu beschleunigen,
damit Erlösung eintritt. Der Protagonist der
Gespenstersonate , der Student, sagt: »Mich überkommt
zuweilen ein rasendes Verlangen, alles zu sagen, was ich
denke; aber ich weiß, dass die Welt zusammenstürzen würde,
wenn man wirklich aufrichtig wäre.«
I år är det 100 år sedan August Strindberg dog. Han var en
av Sveriges mest betydelsefulla författare och i Jönköping
uppmärksammas det mer än gärna. På Stadsbiblioteket har man redan haft flera programpunkter
med föreläsningar om August Strindberg och under hösten
kommer det att bli fler. Man kommer att kunna se filmer om
Strindberg och Caroline Krook, präst och biskop, kommer att
hålla en föreläsning om August Strindberg som troende
tvivlare. Jenny Meyer är biblotikarie på Jönköpings
Stadsbibliotek och hon anser att det inte går att överskatta
vad Strindberg har åstadkommit. - Trots att han skriver på ett annat språk än det vi gör nu
så är hans texter fortfarande läsbara och han var extremt
skicklig på att hantera språket. Ett verk som är väldigt
omtyckt är Hemsöborna och det tror jag beror mycket på att
det även blev en filmatisering av den, säger Jenny.
Av Hasse Persson SR, Nyheter P4 Gävleborg 14 maj 2012
Just i dag är det 100 år sedan författaren August Strindberg
gick bort - något som uppmärksammas på många håll. I Delsbo
Tingshus är det exempelvis i kväll är premiär på pjäsen "Min
vän Strindberg" av Monika Wilkens. Regissören Lisette Boman Bakgrunden till pjäsen är den ortsanknytning till Delsbo som
vänskapen mellan bygdens son Nathan Söderblom och Strindberg
utgör. Utgångspunkten är hur Nathan Söderblom såg på August
Strindberg, förklarar Lisette Boman som regisserat
skådespelet: - Nathan Söderblom var inte bara bekant med Strinberg -han
beundrade honom och kom sedemera också att i sin prästroll
begrava honom, berättar Lisette Boman. Läs mer:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=5107452
”Strindberg har oförtjänt dåligt rykte” Redan i livet konkurrerade den emotionelle Strindberg med
den genomtänkte pjäsbyggaren Ibsen.
SvD 14 maj 2012, Stockholm TT Spektra
I dag dominerar Ibsen stort på världens teaterscener, men är
det helt igenom rättvist? Två länder, två dramatiker och två jubileer som får olika
utfall. En snabb titt på norska Ibsen.net, ett bestående
resultat av norska statens 44-miljonerssatsning på
Ibsenjubileet 2006, visar mängder av premiärer världen över
bara nu i maj. Den svenska jubileumssajten Strindberg 2012.se, bekostad av
regeringens 1,2 Strindbergsmiljoner, kommer inte i närheten
trots att vi befinner oss i jubileumsårets epicentrum. - Strindberg ger regissören mer av ett problem, ”hur ska man
lösa den här grejen?” Av Ibsen får man en gåva. Han har
verkligen lagt upp en stig, säger den norska regissören
Kjersti Horn i ett försök att enkelt ringa in skillnaderna
mellan de två.
Av Jan Sundström, Gotlands Tidningar Hela Gotland 2012-05-14
I dag är det 100 år sedan August Strindberg dog. På teaterscener, i tidningar, i television och på
utställningar hörs budskapet att all modern svensk
litteratur utgår från Strindberg. Det är ett rimligt. Strindbergs stora romaner och pjäser handlar om människors
rivalitet och om att styras av onda eller goda ideal. Det är synd om människorna, sa August Strindberg. Han tänkte
nog på sig själv som uppfylld av helig ande. En oregerlig
och subversiv ande säger vi. Naturens skönhet var ett av Strindbergs ideal. Om nu all
modern svensk litteratur utgår från Strindberg kan lika väl
sägas att all modern svensk naturskildring utgår från
Strindberg.
August och hans värld Gunnar Bergdahl om praktverket "Strindbergs världar" som
utkommer i dag, på dagen 100 år efter titanens död.
Av Gunnar Bergdahl Hemsingborgs Dagblad 14 maj 2012
Strindbergs världar Björn Meidal/Bengt Wanselius Bokförlaget Max Ström Utkommer i dag
Sidorna 478 och 479 är ett av många utfallande
helsidesfotografier. Strindberg står vid fönstret i Blå
Tornet, ljuset utifrån är skarpt och ställer möblemanget i
skugga. Är det den stora Strindbergsfejden han ser närma sig därute
på Drottninggatan? Känner han av sin vacklande hälsa? Gräver
cancern nya smärtgångar i hans inre? Vad tänker han på där
han står efter ett oavbrutet aktivt författarliv genom det
sena 1800-talet och nu in i ett nytt sekel? Såväl exakt årtal som fotograf är okända. Men mannen och
platsen! Varje besök genom åren på det lilla Strindbergsmuseet i
Stockholm har varit en upplevelse av den där hejdade tiden,
av att ana något konkret bortom läsupplevelser och
biografiska kunskaper.
Död i 100 år – men ändå vital Han är älskad och hatad, omhuldad och uttjatad, hyllad
och attackerad. August Strindberg har varit död i ett sekel,
men är fortfarande levande i vår samtid. Kaj Schueler minns
en skälmsk nationalförfattare.
Krönika Kaj Schueler SvD 14 maj 2012
Idag tänder vi ett ljus för August Strindberg. Klockan halv
fem är det nämligen 100 år sedan den store författaren drog
sin sista suck. Den eländiga kräftan tog hans liv.
Strindberg var då endast 63 år gammal. Ett knappt år tidigare hade den även ekonomiskt trängde
författaren fått vad som skulle kunna ses som ett
erkännande. Han hade sålt rättigheterna till sina samlade
verk till Karl Otto Bonnier för hela 200000 kronor. En
ansenlig summa pengar som han delvis gav till sina barn med
en uppmaning om sparsamhet. Ett bekymmer – att han så länge
försummat sina nära – hade med ens blåst sin kos. Men han kände ålderdomen komma krypande med ”varningar och
förkänningar”. I ett brev till vännen Nils Andersson skriver
Strindberg ”Sjuklig sedan ett par månar; troligen en ännu
okänd outslagen åkomma invärtes, som läkaren (min måg) icke
förstår sig på. Alla inälvorna i uppror, spränga; får inte
rum i huden, fastän halvsvälter och lagt bort afton-groggen
(den regelbundna).” Brevet avslutas med en omisskännlig
språklig gest: ”Jag sitter här och väntar – på något okänt!
fruktat, men i ett visst lugn!”
August Strindberg 100 år senare Av Pauli Olavi Kuivanen, blogg Norrköpings Tidningar 14 maj 2012
Idag är det hundra år sedan August Strindberg dog. I
bilradion berättade Stefan Boman, chef för
Strindbergsmuseet, om dödsögonblicket. Det bygger på ett
vittnesmål från den Röda korssyster som vakade hos honom. Hon hade lagt sig för att vila på golvet i hans sovrum när
han plötsligt satte sig upp i sängen och såg på henne. Hon trodde att han skulle bli arg för att hon lagt sig, men
i stället ska han sagt att åt henne att ligga kvar. Och han ska ha sagt, att han inte längre fanns. Det ska ha
varit det sista han yttrade i livet. Sanningshalten i berättelsen har naturligtvis inte gått att
fastställa, men det är som taget ur Ockulta dagboken. Strindberg själv hade om han kunnat förmodligen hävdat att
han redan befann sig på andra sidan när orden fälldes. Dagboken anlände förresten i fredags – en stor kassett som
innehöll tre bastanta delar. Två folianter och en volym
kommentarer. Dagboken påbörjades när han bodde på Hotel Orfila i Paris
1896 och de första sidorna avslöjar att hans själskris bruit
genom alla försvarsvallar. Språket är självlysande, surrealistiskt och förgiftat. Så
här skrev han den 8 september 1896 : Helvetets fåglar: Ochim
och Ijim. En eldåsna med röda ormar. "Dessa dårar skulle man
endast nalkas från Öster, att vi icke komme i deras fantasis
dunstkrets och vår syn bleve bländad Ögonen gröna, röster som vindens tjut, överdragna med
Snäckslem.” Det mest påtagliga är ändå driften att uppfatta tillvaron
som ett system av tidigare okända förbindelser. Han försöker
helt enkelt att förstå världen genom att upprätta ett nytt
kopplingsschema. Men på en punkt hade han fel den där morgonen för hundra år
sedan. Han finns kvar och man behöver bara läsa några sidor
i den märkliga boken för att övertygas om det. Det är
vansinnigt och sorgligt, men också oerhört vackert, roligt
och alltigenom levande.
Anna Pettersson, 43, har just avslutat dagens andra
föreställning av Fröken Julie på Strindbergs Intima teatern
i Stockholm. Hennes uppsättning av August Strindbergs Fröken Julie har
hyllats under våren. ”Jag har alltid tyckt att Anna Pettersson har haft ett drag
av galen genialitet bakom pannan, men riktigt så här har hon
ju aldrig visat det förr”, skrev Dagens Nyheter på sina
kultursidor. Efter sådana recensioner är det lätt att le. Anna Petterson gör inte bara rollen som Fröken Julie. Hon
gör hela pjäsen, hon regisserar och hon spelar samtliga
roller. – Jag har sett Fröken Julie ett tiotal gånger i mitt liv.
Det har varit utomhusscener, det har varit finkläder och det
har varit fiolmusik om midsommaraftonen. Det har varit
mysigt. Jag har gått därifrån utan att ens tänka på att det
var någon som stått och karvat sig i halsen.
Strindbergåret till ära utkom för några veckor sedan hans
dagbok från februari 1896–1908, känd som Ockulta Dagboken.
För första gången återges nu hela texten i dagböckerna, som
typograferad text samt som faksimil.
I dag kan man högtidlighålla 100-årsdagen för August
Strindbergs död, så som observanta läsare redan inhämtat i
Markus Wests text om Anna Pettersson som vänder ut och in på
Strindberg på Intima teatern i Stockholm. Strindbergåret till ära utkom för några veckor sedan hans
dagbok från februari 1896–1908, känd som Ockulta Dagboken, i
vetenskapligt textetablerad och kommenterad trebandsversion
– volymerna 59:1, 59:2 och 60 – i Nationalupplagan av August
Srindbergs samlade verk. För första gången återges nu hela texten i dagböckerna, som
typograferad text samt som faksimil. Här kan man läsa även
sådant som tidigare betraktats som oläsligt och förlorat
bakom tjocka överstreckningar, nu frilagt genom digital
bearbetning, infrarött ljus och annan modern teknologi. – Statens Kriminaltekniska Laboratorium fick i flera
omgångar i uppdrag att försöka tyda den överstrukna texten
på sidan 205 där Strindberg kommenterat bröllopsnatten med
Harriet Bosse 1901. Med hjälp av infrarött ljus kunde man
uttyda delar av texten. Senare lyckades Camilla Kretz som
arbetat redaktionellt med faksimilena digitalt bearbeta och
frilägga den överstrukna texten och det visade sig mer
framgångsrikt än SKL:s försök. Efter att flera förstorade
och färgförändrade bilder togs och kombinerades kunde större
delen av de överstrukna anteckningarna tydas, berättar Hans
Söderström, biträdande huvudredaktör för
Strindbergprojektet.
Av Gotlands Allehanda Sara Ullberg/TT Spektra Hela Gotland 2012-05-14
Strindberg är död, men återföds ständigt på scenen. Nu vaxar
Shanti Roney mustaschen, slipar tungan och spelar Sveriges
största eld. Det hänger ett fotografi av Strindberg i Thommy Berggrens
rum på Stadsteatern i Stockholm - en hommage till en
själsfrände och följeslagare genom livet. När Berggren sökte
till Scenskolan gjorde han det som Jean i "Fröken Julie" och
i den hyllade tv-serien "August Strindberg: Ett liv"
gestaltade han själv den stridbare författaren. Nu regisserar han pjäsen "Tribadernas natt", som får premiär
på Strindbergs dödsdag den 14 maj. I Per Olov Enquists drama
möter vi en författare i känslomässig upplösning, strax
innan det turbulenta äktenskapet med Siri von Essen formellt
är över.
Av Sören Sommelius Helsingborgs Dagblad, kultur-Sörens blogg 14 maj, 2012
August Strindberg dog den 14 maj 1912. Ett sekel har gått
men Strindberg har verkligen inte dammat igen utan är
levande och läsvärd. Han går igen inte minst i olika
läsecirklars bokval detta Strindbergsår. Mellan december 1896 och den 20 juni 1899 bodde Strindberg i
Lund, där han umgicks med en stor vänkrets. En av vännerna
var Waldemar Bülow, redaktör för den frisinnade Folkets
Tidning. Strindberg firade sin 50-årsdag i Waldemars hem
(bilden) på Skomakaregatan 6, en byggnad som finns kvar
alldeles bakom Stortorget. De här åren var kreativa för Strindberg, som i Lund bl a
skrev Inferno, Legender, Till Damaskus och Ensam. Därtill
kommer många anteckningar från Lundaåren i Den ockulta
dagboken, som i dagarna ges ut i Nationalutgåvan av
Strindbergs samlade verk. Om Lund skrev Strindberg i
förordet till Axel Wallengren eller Falstaff Fakirs samlade
verk: ”Lund, den lilla hemlighetsfulla staden, som man aldrig blir
klok på; sluten, ogenomtränglig; vänlig, men inte med öppna
armar; allvarlig och arbetsam som ett kloster, dit man icke
går in godvilligt, men ändå lämnar med saknad; som man tror
sig kunna fly, men dit man kommer igen.” Waldemar Bülow var redaktör men också en av Lundaspexarnas
föregångare och använde pseudonymen Mesopotamus Jönsson. Waldemar var min mormors bror och Falstaff Fakir var deras
kusin.
Rå-skrift som river och gör ont Mikael Timm om Strindbergs Ockulta dagboken
Av Mikael Timm SR, Kulturnytt 14 maj 2012
För drygt 30 år sedan inleddes utgivningen av
Nationalupplagan av Strindbergs samlade verk. Redan från
början var det strid om den långsamma utgivningstakten, de
omfattande vetenskapliga kommentarerna och senare har det
varit bråk kring pengar och personer. Men med utgivningen av
den famösa Ockulta Dagboken närmar sig Nationalupplagan
äntligen mållinjen. Jag gillar dagböcker. Andras såklart. I min egen står ju
bara det jag känner till. Bäst är Ockulta Dagboken. Den är
litterär genforskning, en DNA-text i vilken man finner
koderna till Strindbergs andra verk och dessutom ett otal
uppslag till det han inte skrev, pjäsen om Napoleon till
exempel. Och uppslag till en del man skulle vilja skriv
själv, så fungerar makterna när de är på gott humör.
Av Katarina Östholm Örnsköldsviks Allehanda 14 maj 2012
I dag är det 100 år sedan Sveriges meste nationalförfattare
gick ur tiden. Kultursidan instämmer i hyllningskören och
låter fyra medarbetare ge sin personliga syn på mannen som
kallats både galning och geni och som älskade att hata.
Sveriges nationalförfattare har fått generationer av
skolelever att svettas floder. Berätta om din första stora
Strindbergsupplevelse.
Karin Lundqvist, Sambiblioteket, Härnösand. Som ofrivilligt rodnande person, har jag allt sedan
gymnasietidens läsning av August Strindbergs Tjänstekvinnans
son känt ett visst släktskap med författarens alter ego, den
unge Johan. Han blev blossande röd om kinderna, när fadern
ville veta vem som nallat ur vinbuteljen. Trots att han var
oskyldig tvingades han till ett erkännande. Så är det för
mig också; utan minsta tillgång till ett pokerfejs ser jag,
oavsett skuld, lika skamsen och ertappad ut!
I dag är det 100 år sedan August Strindberg avled i sin
lägenhet i Blå Tornet på Drottninggatan i Stockholm. När han
gick ur tiden var det som en omstridd, men samtidigt
uppskattad provokatör och författare. Stefan Bohman är chef för Strindbergsmuseet i Stockholm. Han
berättar om hur August Strindbergs död togs emot av
samtiden. – Ja, det var dagliga bulletiner de sista veckorna, på
förstasidorna på tidningarna. Det var en stor, stor nyhet,
både i Sverige och Europa när han avled. I August Strindbergs gamla lägenhet på Drottninggatan i
Stockholm står skrivbordet, sängen och pianot kvar som när
Strindberg bodde här och det var också här han skrev sitt
sista stora drama Stora landsvägen med de bläckpennor som nu
ligger noga ordnade på bordet.
Strindberg: ett levande lik Av Jenny Teleman Aftonbladet 14.5 2012
I dag för ett hundra år sen dog August Strindberg. Klockan
halv fyra. Han hade haft en lång natt med mycket hostningar,
morfin och talproblem, meddelade tidens dagspress som under
hela våren 1912 med författarens goda minne, av
läkarsvärsonen dagligen matades med rapporter om huruvida
skalden ätit buljong eller legat och vilat i stället. Dessa upplysningar härrör från Anders Berg som känsligt
ledde Strindbergs Intima Teaters likvaka för titanen igår
kväll. Strindbergsfestivalen (som pågår till 16 maj) hade
bjudit in sex fria grupper till Likvaka i Tisteldalen –
efter en strindbergsk novelltitel – för att ”hylla och ta
livet av nationalskalden”. Tanken på ett upprört spöke skrämde kanske upp det fria
teaterlivet. För nervöst och manuspappersfladdrigt och
rödkindat blev det ofta när det lektes med författarens
överskattningsteorier, när det kritiskt feministiskt retades
med hans irritation över faraodyrkan och funderades över
varför han blev arg på Victoria Benedictsson. Bullrigt och
djupt blev det också i många korta ögonblick. Som när
Gertrud Larsson hackade lök med samma vrede och rastlöshet
som Strindberg skrev med. Som när fem timida djävulsdyrkare
ur Ockulta föreningen sätter upp en riktigt dålig pjäs av
August, Det sjunkande Hellas från 1869. Något anade han.
Han skrev den under pseudonymen Härved Ulf. Två utlovade
timmar blev dryga tre men det kan ta tid att dö och vakan
var lika oberäknelig, ibland i rundgång med sig själv och då
och då lika hett levande som liket självt.
RECENSION: Anna Franklin och Teymor Zarré har spårat
Strindberg i dagens Paris. Sebastian Johans har sett en
underhållande jakt.
KONST Inferno – Gå i Strindbergs fotspår i Paris Anna Franklin och Teymor Zarré Åhuset Pågår till 3 juni
På morgonen den 14 maj för exakt hundra år sedan stod Greta,
Karin och Hans runt sängen i lägenheten på Drottninggatan 85
i Stockholm och såg på när deras pappa, August Strindberg,
lämnade världen i sviterna av magcancer. Fem dagar senare begravdes författaren på Norra kyrkogården.
Kortegen kantades av röda fanor och åtskilliga tusen
beundrare slöt upp. Dock inte lika många som de mäktiga
200 000 som några år tidigare hade följt Frödings väg till
graven, vilket med all säkerhet hade retat den koleriska
huvudpersonen. Slumpen spelade emellertid den döende Strindberg i händerna
och några veckor innan han slöt ögonen för sista gången hade
hans första hustru Siri von Essen gått i förväg in i dimman,
och en månad efter hans eget frånfälle följdes han av både
sin nemesis Carl David af Wirsén och dottern Greta, som
omkom i en tågolycka. Typiskt Strindberg och hans gigantiska
ego, muttrade en syrlig Selma Lagerlöf, som inte hörde till
skaldens beundrare, till och med i graven behöver han ett
entourage för beundran och träta.
Klassiker der Moderne Zum 100. Todestag des schwedischen Schriftstellers August
Strindberg
Von Claudia Schülke Sonntagsblatt 13.05.2012
Ehen zerrüttet, Studium abgebrochen, gefangen in Paranoia
und Rastlosigkeit - wohl nicht der Stoff für ein glückliches
Leben, aber für eine außergewöhnliche Dramatikerkarriere:
August Strindberg gilt heute als erster Klassiker der
Moderne.
Strahlend blaue Augen, eine hohe Stirn und lockiges Haar
machten August Strindberg (1849-1912) zum Frauenliebling.
Doch der schwedische Schriftsteller, Maler und Fotograf
hatte ein schwieriges Verhältnis zum weiblichen Geschlecht,
galt schon zu seiner Zeit als Frauenfeind. »Bösartige Tiere«
nannte er die Frauen einmal. Dreimal hat er geheiratet,
dreimal wurde er geschieden. Schonungslos zeigen seine
Theaterstücke »Der Vater« und »Der Totentanz« den
Geschlechterkampf. Vor 100 Jahren, am 14. Mai 1912, starb
Strindberg in seiner Geburtstadt Stockholm an Magenkrebs.
Die »Nacht der Eifersucht«, in die ihn seine paranoiden
Episoden versetzten, hat er auf Leinwand gebannt. Ebendieser
psychischen Krankheit, seinen Wahnvorstellungen und
Depressionen, hat Strindberg aber auch die besten seiner
Dramen abgerungen, mit denen er zum Wegbereiter des modernen
Theaters wurde: Gerhart Hauptmann hat von seinem
Naturalismus und Symbolismus gezehrt, Bertolt Brecht vom
epischen Zeige-Gestus und seinem Stationendrama mit lose
aneinander gereihten Szenen. Der Regisseur Max Reinhardt hat
Strindbergs »faustische Natur« bewundert und seine Stücke an
Berliner Bühnen inszeniert.
SUECIA. TURISMO LITERARIO Con Lisbeth en Estocolmo
Por Graciela Cutuli Pagina 12, 13 de mayo de 2012
Un paseo por la capital sueca, donde el éxito planetario de
la trilogía Millennium impulsó la creación de un circuito
literario para conocer lugares vinculados con las tres
novelas, luego llevadas al cine por partida doble: una
versión rodada en sueco y otra en inglés. Para recorrer
Estocolmo con un libro bajo el brazo.
Las postales muestran las ciudades como uno quiere
imaginárselas. El sol brilla siempre y los monumentos
muestran su mejor perfil. Las novelas, por el contrario, las
revelan tal como son realmente, con sus costados soleados y
sus partes de sombra. Y algunas son tan descriptivas que
hasta permiten recrear la sensación de cotidianidad. Sin
haber puesto nunca los pies en Estocolmo, un lector de
cualquier lugar del planeta siente familiaridad con el
Kaffebar o la calle Bellsman gracias a la trilogía
Millennium, de Stieg Larsson. A lo largo de las miles de
páginas de este bestseller mundial se puede recorrer el
pintoresco centro antiguo de Estocolmo –Gamla Stan, o Ciudad
Vieja– pero también los fríos y rectilíneos barrios modernos
de la ciudad junto a sus dos protagonistas, Mikael Blomkvist
y Lisbeth Salander. Si existieran, de carne y hueso, la
capital sueca bien podría contratarlos como guías de
turismo: porque desde hace unos meses se puso en marcha una
visita guiada temática sobre la trilogía, tal como existía
ya una caminata tras los pasos y recuerdos de Abba y otra,
en el sur del país, que evoca el paso del comisario
Wallander, surgido de las también famosas novelas de Henning
Mankell.
"Es ist nicht leicht, Mensch zu sein" - Vor 100 Jahren starb der Dramatiker August Strindberg
Von Janina Fleischer Leipziger Volkszeitung 13.5 2012
Leipzig. Seine Stücke gehören zu den noch heute
meistgespielten, sein Roman „Das Rote Zimmer“ ist soeben in
einer Neuübersetzung erschienen: August Strindberg hat die
Entwicklung des modernen Dramas wie auch die literarische
Moderne entscheidend beeinflusst. Am Montag vor 100 Jahren
ist er in Stockholm gestorben. Es gibt sie noch, die „Berns Salonger“ mitten in Stockholm.
Heute finden hier Ausstellungen, Konferenzen, Konzerte
statt. In den 1870er Jahren lag im hinteren Zimmer vor der
Südgalerie des Vergnügungslokals jener Raum, in den man
„nicht kam, weil man sich amüsieren, sondern weil man seine
Ruhe haben wollte“. August Strindberg setzt ihm ein Denkmal
in seinem Roman „Das Rote Zimmer“, acht Jahre nach seinem
Debüt als Dramatiker. Mit den autobiographisch motivierten
„Schilderungen des Lebens als Künstler und Schriftsteller“
begründet er eine neue Erzählweise. 1879 ist das und der
Autor 30 Jahre alt.
Från antisemitisk, kvinnohatande tokstolle till hyllad
arbetarhjälte. Martin Kylhammar berättar hur det gick till
när bilden av Strindberg målades om.
Om Strindberg dött den 14 januari 1910, säg av en
nedfallande istapp från taket på Drottninggatan 85 i
Stockholm, och inte som han verkligen gjorde, av magcancer
den 14 maj 1912, hade allt varit annorlunda. Då hade dessa
hundraårsdagar passerat mycket mer obemärkt. Strindberg var
nämligen åren runt sekelskiftet 1900 alls ingen ikon, alls
inte modern och radikal och framåtpekande. Tvärtom. Strindberg hade från debuten ständigt spytt galla över
industrin, industriarbetarna, tekniken och vetenskapen och
talat varmt bara om bönder och jordbruk, natur och
ursprunglighet. En hel del av denna civilisationskritik är
mycket framsynt, och pekar fram mot vår tids insikter om
vikten av en långsiktigt hållbar utveckling (se min bok
"Maskin och idyll"). Då var däremot inte sådant populärt i
radikala politiska kretsar. Strindberg var en "reaktionär
radikal", som skrev folkligt och demokratiskt men levde kvar
i en föråldrad bonderomantik.
El feminista misógino El dramaturgo August Strindberg cumple mañana 100 años de
muerto
Por Daniel Fermín El Uiversal 13 de mayo de 2012
August Strindberg (1849-1912) vivía en sus propias
contradicciones. También las provocaba. Ya su compatriota
Ingmar Bergman dijo que lo amaba, que lo odiaba, que lanzaba
sus libros contra la pared, pero que nunca podía deshacerse
de él. El dramaturgo sueco, que mañana cumple 100 años de
muerto, fue un feminista misógino que revolucionó el teatro. Al nativo de Estocolmo se le conoce como el padre de la
tragedia contemporánea. Un autor que forma parte de la
historia de la dramaturgia occidental. "Strindberg fue un
visionario, llenó el teatro de modernidad. Junto a (Henrik)
Ibsen, fue de las grandes figuras que impulsaron lo que
sucedería en el siglo XX", dijo Virginia Aponte, directora
de Teatro UCAB.
Er beschimpfte die Frauen und war der erste Feminist. Mit
Talenten war er reich gesegnet: als Dramatiker, Dichter,
Maler, Fotograf und Hobbywissenschaftler, der sich nicht nur
beim Goldmachen die Finger verbrannte. Vor 100 Jahren starb
August Strindberg. Eine Würdigung
Auf schmerzvolle Weise war Strindberg immer auf der Höhe
seiner Zeit. Und ihr vorausgeeilt. Dass dieser geniale, am
schlimmsten gegen sich selbst wütende Feuerschädel dabei in
eine Hölle von Widersprüchen stürzte, ist eine milde
Untertreibung. Er war ein düsterer Charakter, ein
Lichtbringer, ein Katalysator künstlerischer und
gesellschaftlicher Prozesse. Man kennt ihn als misogynen
Irren, der gegen das Wahlrecht der Frauen wetterte und ihnen
jede höhere Intelligenz absprach. Er hat mehrere Ehen und
die eigene Gesundheit ruiniert. Zur Hypochondrie neigt er
ebenso wie zur Eifersucht. In seinen „Reden an die
schwedische Nation“ zog er gegen den König, die Schwedische
Akademie und den Nationalhelden Sven Hedin in den Krieg. Die Publikationen zur „Strindberg-Fehde“ füllen Bände. Er
hat sein Intimstes entblößt und die Privatsphäre anderer
verletzt, er agierte öffentlichkeitswirksam bis zum
Äußersten.
Beroende av kvinnan På måndag är det exakt 100 år sedan August Strindberg
dog. Fortfarande är Strindberg hyllad men obekväm och
föraktad för sin kvinnosyn.
Av Mats Granberg Norrköpings Tidningar 2012-05-12
Elena Balzamo:Skrifdon och papper, brefkort, frimärken: fyra
essäer om Strindberg (Lind & co) P O Enquist: Strindberg - ett liv ; Tribadernas natt ; Målet
mot fröken Julie (Norstedts) Lukas Moodysson: Tolv månader i skugga (Wahlström &
Widstrand) August Strindberg: En dåres försvarstal (Norstedts pocket)
August Strindberg är som Lenin. Visserligen är den förstnämnde bara är bildligt konserverad,
i eftervärldens läsningar, vetenskapliga tolkningar och
medial mytbildning hundra år efter sin död. Jag sitter på ett kafé och försöker skriva något om August
Strindberg. Det går inte så bra. I stället läser jag Lukas
Moodyssons Tolv månader i skugga. Men så skriver Moodysson om hur han hittar en lapp
med egen anteckning om Strindberg: "Och Strindberg. Hans
femtonåriga dotter skriver brev till pappa, söker kontakt.
Strindberg svarar att hon ska glömma honom." August Strindberg är fortfarande, 100 år efter sin död,
Sveriges mest betydelsefulla författare. Men samtidigt en
moralisk skamfläck. Att placera honom på Riksbankens nya
sedlar är en omöjlighet. Där trängs i stället svensk
litteraturs största pekoralister: Astrid Lindgren och Evert
Taube. Två författare vars syn på könsroller också tål att
diskuteras. Men de är ointressanta, definitivt mer döda än levande. Kanske är det detta brev som Moodysson syftar på: "Jag är
sextio år gammal och bor på ett pensionat...men jag är ju
författare, och livet är för mig blott ett material för
dramatiska arbeten, i allmänhet tragedier --- Lev väl! Och
betrakta mig endast som ett minne! Din far" Så skriver August Strindberg till sin då femtonåriga dotter
Kerstin - som han fått med Frida Uhl - 1909. Brevet,
ursprungligen skrivet på tyska återges i Elena Balzamos
"Skrifdon och papper, brefkort, frimärken - Fyra essäer om
Strindberg". Hon har gått igenom Strindbergs väldiga
korrespondens: 9 000 brev, så småningom utgivna i 22 band.
Men Balzamo har granskat originalbreven och fyra av de
roller som Strindberg tar på sig när han skriver brev.
Intressantast är rollen som pappa - och exman.
August Strindberg hat bereits zu Lebzeiten als Modernisierer
von Literatur und Theater gegolten - aber auch als
„Weiberhasser“ und „Verrückter“. Nach Österreich kam der vor
genau 100 Jahren verstorbene schwedische Autor der Liebe
halber. Seine Ehe mit einer oberösterreichischen
Journalistin wurde jedoch schon nach Monaten zur „Hölle“ und
währte nur kurz. Strindbergs tiefe Krise führte daraufhin
sogar zu okkulten Wahnvorstellungen. In seinem Werk sollte
sich fortan viel Oberösterreichisches finden.
August, August, August. Den här helgen dyker
nationalförfattaren Strindberg upp överallt, med anledning
av 100-årsjubileet av dödsdagen nu på måndag. I SVT blir det i dag uppesittarkväll. I sändningen som leds
av Eva Beckman får alla från P O Enquist och Henning Mankell
till Märta Tikkanen och Patti Smith berätta om sin relation
till Strindberg. För den som föredrar att fira på mer klassisk mark startar
samtidigt en festival på Strindbergs Intima. Ur dagens
program: Kristina Adolphson läser brev till Harriet Bosse,
Margareta Hallin läser novellen ”Tobaksladans hemlighet”,
elever från skrivlinjen på Biskops-Arnö läser egna texter
och Anna Pettersson spelar sin enmansvariant av ”Fröken
Julie”.
I arbetet med sin nya föreställningar har Hans-Ola Stenlund
hittat en ny vän. Han heter August Strindberg.
På måndag är det hundra år sedan August Strindberg dog och
då är det premiär på ”Herr Strindberg och jag” i Umeå. Den som är jaget i titeln är Hans-Ola Stenlund som på scen
samtalar med den store författaren. Faktum är att Hans-Ola
Stenlund är ensam på scen så han växlar mellan att spela
Strindberg och sig själv. Det är tredje gången Hans-Ola spelar August Strindberg. På
1990-talet var han Strindnerg dels i Hilda Hellwigs
annorlunda tolkning av ”Ett drömspel”, dels i P O Enquists
”Tribadernas natt”. Däremot har Hans-Ola aldrig spelat i en Strindberg-pjäs,
märkligt nog.
Den språkliga skönheten, Strindbergs svarta humor och
obändiga driv att ständigt söka sig utanför sin egen värld
är sidor hos nationalskalden som skådespelaren Hans-Ola
Stenlund lyfter fram i sin nya föreställning som får premiär
i Umeå på Strindbergdagen. Den ikoniska rocken visar vägen när Hans-Ola Stenlund lotsar
oss genom Sagateatern till scenen på scenen, där han på
Strindbergdagen presenterar sitt nya verk om
nationalskalden. Med bred pälsad krage och tilltagen längd är det
Strindbergska signaturplagget lika möjligt att omforma som
bilden av ikonen själv för eftervärlden och under Hans-Ola
Stenlunds enmansföreställning får rocken vara både
tvångströja, samtalspartner och värmande ytterplagg. - Strindberg har blivit som en vän under arbetet med pjäsen,
säger Hans-Ola Stenlund.
Att närma sig författaren August Strindberg är också att
närma sig personen August Strindberg. Ur skärningspunkten
mellan liv och dikt växer Sveriges största författarskap.
Men vad var liv och vad var dikt?
I "Inferno" ställs den självbiografiska frågan på sin spets.
Är verket vad det påstår sig vara, en skildring av August
Strindbergs verklighet under en period i mitten av
1890-talet? Eller bör man i stället förstå "Inferno" som i första hand
ett konstnärligt verk, medvetet konstruerat av en driven
författare som vet att formulera sig drastiskt? Samtidskritiken tänkte inte så, utan såg ett biografiskt
verk: närmast en sjukdomsjournal. Men frågan som ?Inferno" väcker är densamma som vi i dag
måste ställa oss inför verk av Karl Ove Knausgård, Lars
Norén eller Maja Lundgren: Vad är det för ett "jag" som
talar?
Femton bitar Strindberg Alla vet att August Strindberg var Sveriges störste
författare och dramatiker. Men Titanen var mångsidig – här
är 15 bitar i det spektrum som utgjorde människan. SvD låter
serien Stockholmsnatt möta Strindberg i Stockholm år 2012.
SvD 12 maj 2012 Av Lars Ring, Stefan Thungren
Ornitologen Av någon anledning kom August Strindberg redan som 23-åring
att välja örnen som pseudonym och identifikationsobjekt.
Möjligen har det med överblick att göra – tänk på
inledningen till Röda rummet, där dock August kallar sig
Falk. Dessutom var ju örnen en fågel befryntad med Jupiter,
gudarnas konung. På sin ålders höst kom Strindberg att
använda begreppet örn, det latinska Chrysaetos, för Harriet
Bosse. Dikten med samma namn är en bild av dödlig ensamhet.
När Intima teatern öppnades 1907 lät Strindberg skicka ner
en uppstoppad ”örninna” som tänkbar och känsloladdad
rekvisita till olika pjäser – som laddad symbol för sig
själv, sitt livsverk och sin kärlek.
Guldmakaren
”Jag tror icke på telefoner eller ångmaskiner och icke
heller på Darwin annat än med stor inskränkning” skriver
Strindberg 1886.
Strindbergs blomsterspråk BOTANIST Växtrikets artnamn är ett språk i sig som August
Strindberg visste att bruka. Inte mindre än 1500 olika
växtnamn hinner han notera i sitt författarskap, enligt
Strindbergskännaren Alice Rasmussen. SvD 12 maj 2012 Av Fredrik Sjöberg
Sakprosa Strindbergs flora Alice Rasmussen 664 s. CKM Förlag
Säga vad man vill om August Strindberg som naturforskare;
fältbotaniken kunde han. Såg han en lysing så visste han
dess namn, både på svenska och latin. Eller en ögonpyrola.
Renfana, getapel, styvmorsviol. Alltsammans glosor i ett
språk han kände väl, närapå som ett modersmål. Redan vid en ytlig bekantskap med författarskapet märker man
av grönskan, återgiven med namns nämnande. Han var noga med
den saken, både under sin tidiga, naturalistiska period, och
senare, när ockultism och kryptisk symbolik mer tog
överhanden. Totalt förekommer omkring 1500 växtnamn i hans
verk, breven inräknade. En hel värld. Jag skriver dessa rader i den vackra staden Wien, på Thomas
Bernhards gamla stamkafé Bräunerhof; det är tidig morgon och
jag är ännu uppfylld av intrycken från gårdagens litterära
soaré på Naturhistorisches Museum en bit härifrån. Strindberg kom på tal, som alltid, särskilt som ett av
kvällens teman var just floran och faunan som uttrycksmedel
i skönlitteraturen.
In vielem war er der Erste: Er hat das epische Theater
vorbereitet, er hat das Mystische auf die Bühne gehoben, er
hat das Surreale theaterfähig gemacht. Am 14.Mai vor 100
Jahren ist er gestorben. Wie tot ist August Strindberg?
Seine Stücke werden selten gespielt. Von der großen
„Frankfurter Ausgabe“ in zwölf Bänden, die in den
1980er-Jahren vom Insel-Verlag begonnen wurde, sind nur drei
Bände lieferbar. Sein Andenken ist zum Schlagwort verkommen,
das mit „Ehehölle“ in Verbindung gebracht wird. Und ist es
nicht so, dass sich die Themen seiner berühmtesten Dramen
weitgehend erledigt haben? „Der Vater“ (1887) zum Beispiel: Der Satz „Pater incertus
est“ ist inzwischen dank der genetischen Forschung endgültig
widerlegt; die Vaterschaft ist feststellbar. Oder „Fräulein
Julie“ (1888): Dass es Sex ohne Seele gebe, dass sich
Begierde ohne Liebe entfalten könne, galt als pathologische
Abnormität. Heute ist das kein Aufreger mehr. Die
Geschlechterschlacht im „Totentanz“ gehört inzwischen zum
banalen Schrecken des Zusammenlebens. In den 1880er-Jahren
war „das Weib“ zur „Frage“ geworden.
Suecia celebra aniversario de la muerte de August
Strindberg, padre del teatro moderno Strindberg murió hace 100 años.
Genneraccion 11 de mayo del 2012
August Strindberg, considerado el Padre del Teatro Moderno,
feneció hace cien años y Suecia, su país natal, le rinde
homenaje a través de innumerables exposiciones y novedades
literarias. Strindberg, también conocido por ser el héroe de las letras
nórdicas, nace en Estocolmo (Suecia), en 1849. En 1879, a
los 30 años, se consagra como escritor con la publicación de
su novela “El Cuarto Rojo”. Por su parte, el director de cine sueco Ingmar Bergman,
quien llevó las obras de Strindberg en más de 30
oportunidades, afirmó que disfrutaba mucho leerlo y que su
dominio del idioma sueco era incomparable. Por otro lado, Jesús Pardo de Santayana, traductor al
Español de toda su obra para teatro y la novela que el
dramaturgo escribiera durante su juventud: El Salón Rojo,
declaró que Strindberg internacionalizó el Sueco, y gracias
a él, Suecia está considerada como parte de la cultura
Europea. Cabe recordar que Strindberg murió el 15 de mayo de 1912.
Por Elvira Huelbes Cuarto poder 12 de mayo de 2012
Suecia entera celebra este mes de mayo el centenario de la
muerte de su escritor de bandera con todo tipo de
representaciones, exposiciones, jornadas de debates,
excursiones en barco y más cosas. En España, la editorial Nórdica ha publicado doce cuentos
traducidos por Francisco Uriz, algunos inéditos en España y
prepara otro volumen de dibujos del dramaturgo, para
acompañar la conmemoración. El Círculo de Bellas Artes de
Madrid puso en escena entre febrero y abril La señorita
Julia y El pelícano, además de una adaptación teatral de la
novela autobiográfica Inferno. También la universidad de
Granada le dedicó, a últimos de marzo, unas jornadas en las
que se analizó la personalidad arrolladora y convulsa del
artista.
Cutting Ball Theater Concludes Season With RISK IS THIS,
6/8-7/14
BroadwayWorld, San Fransico, May 11, 2012
Cutting Ball Theater closes its 12th season with the
adventurous RISK IS THIS.THE CUTTING BALL NEW EXPERIMENTAL
PLAYS FESTIVAL, one of the only play festivals in America
solely dedicated to experimental works for the stage.
This year's festival features two new works and five new
translations in staged readings. Like the 2011 edition,
which featured workshops of two Cutting Ball commissioned
works, Tontlawald, which received a main stage World
Premiere as part of the Cutting Ball 2011-2012 season, and
Tenderloin, which recently extended its World Premiere main
stage run at Cutting Ball this spring, this year's festival
offers a unique opportunity to see plays in development,
alongside the artists creating them, as the works find their
theatrical voice. RISK IS THIS.THE CUTTING BALL NEW
EXPERIMENTAL PLAYS FESTIVAL plays June 8 through July 14 at
the Cutting Ball Theater in residence at EXIT on Taylor (277
Taylor Street) in San Francisco. Free and open to the public
(general seating; $20 donation for reserved seating; $50
donation for 5-play reserved seating festival pass). For
more information, the public may visit cuttingball.com or
call 415-525-1205.
"I am thrilled about this year's "RISK IS THIS.The Cutting
Ball New Experimental Plays Festival," said Cutting Ball
Artistic Director Rob Melrose. "This year's festival
combines the two sides of our mission - experimental new
plays and revisioned classics, as all seven plays are either
translations of or responses to classic plays. Additionally,
this season's festival culminates with readings of all five
of Paul Walsh's new translations of August Strindberg's
Chamber Plays: Storm, Burned House, The Ghost Sonata, The
Pelican, and The Black Glove. This Strindberg workshop is
our way of gearing up for the full productions of all five
plays Cutting Ball will produce in Rep in October and
November 2013 as part of our main stage season. To our
knowledge, this will be the first time all five Chamber
Plays have been performed in rep in any language, including
Strindberg's native Swedish. We look forward to sharing with
our audiences the very beginning of the process of what is
going to be an exciting project of epic proportions."
[...]
Risk Translations In addition to two new works, this year's festival features
Risk Translations, five workshops of August Strindberg's
Chamber Plays in new translations by Paul Walsh. Cutting
Ball Artistic Director Rob Melrose will direct all five
readings. The Risk Translations are part of Cutting Ball's
year-long celebration of the centennial of August
Strindberg's death; the company is honoring the playwright's
vast career throughout 2012 with symposiums, lectures, and
staged readings of his works, culminating in a festival of
fully-staged new translations of Strindberg's five Chamber
Plays, entitled Strindberg Cycle: The Chamber Plays in Rep,
in October of 2012, the first time all five of Strindberg's
Chamber Plays will be performed together in repertory in any
language.
Österreich Schriftstellerjubiläum II Gefühlstumulte und Kopfdelirien
Von Alexander Kluy Der Standard 11 Mai 2012
Am 14. Mai jährt sich zum 100. Mal der Todestag des
schwedischen Dramatikers und Schriftstellers August
Strindberg
"Er sieht sich als primitive Aufruhrsgestalt, als Wilder am
Waldrand, pyromanisch zur Stadt herüberstarrend, die er
angezündet hat", so Peter Weiss. August Strindberg: der
Frauenhasser, der unheilige Beziehungsnarr, der Rasende. Ein
weltweit aufgeführter, aber geifernd misogyner Maniker, ein
vulkanisches Gefühlsinferno auf zwei Beinen. Diese und
andere Mythen überwuchern bis heute Strindbergs Werk, das so
polarisierend wie vielgestaltig ist. Er ließ kein
literarisches Genre aus und schrieb Romane, Novellen,
Dramen, Essays, Komödien, Gedichte und Satiren, Legenden und
Märchen, zudem malte er und experimentierte mit Fotografie.
Es ist ein, so Thomas Mann, "wetterleuchtendes Werk
gewaltigen Umfangs" - auf 72 Bände ist die 1981 begonnene
schwedische Gesamtausgabe angelegt. Auch war Strindberg
Okkultist, Agitator, Mystiker, Religionskritiker, Utopist
und ein verspielter Briefeschreiber. Sowie ein sich
entblößender Mythenmacher seiner selbst.
F.A.Z.-Romane der Woche Der Mond ist eine Glaskugel und die
Erde voller Hubbel
Von Wolfgang Schneider Frankfurter Allgemeine 11.05.2012
Das rote Zimmer“ ist Strindbergs Durchbruchswerk aus dem
Jahr 1879. Zeitgleich mit Ibsens „Nora“ läutete der Roman
die skandinavische Moderne ein. Der dreißigjährige Autor
hatte bereits erste, schwierige Schritte als Dramatiker
unternommen und als Journalist seine Nase in verschiedene
soziale Biotope gesteckt. In diesem Roman verarbeitet er
seine Erfahrungen und liefert das furiose Panorama einer
durch und durch korrupten Gesellschaft. Es ist ein Buch, auf
das Kafkas Urteil passt: „Der ungeheure Strindberg... Diese
Wut, diese im Faustkampf erworbenen Seiten.“ Arvid Falk heißt der autobiographisch zugeschnittene Held.
Gleich zu Beginn gibt er eine bequeme Beamtenlaufbahn auf,
um sich als Literat auf die Spur der Wahrheit zu setzen.
Nach dem Motiv der feindlichen Brüder wird ihm als
Kontrastfigur der Großhändler Carl Nikolaus Falk
gegenübergestellt, ein Repräsentant der Stockholmer
Oberschicht, der ihn erst einmal ums brüderliche Erbteil
prellt. Mit anderen jungen Künstlern und Literaten trifft
sich Arvid im „Roten Zimmer“, einem Stockholmer Bohèmelokal,
und bespricht die Lage.
Lesen Sie mehr:
http://www.faz.net/aktuell/feuilleton/buecher/buecher-der-woche/f-a-z-romane-der-woche-der-mond-ist-eine-glaskugel-und-die-erde-voller-hubbel-11747770.html
August Strindberg: „Das rote Zimmer“. Roman. Aus dem Schwedischen von Renate
Bleibtreu. Manesse Verlag, Zürich 2012. 574 S., geb., 24,95
€. „Notizen eines Zweiflers“. Schriften aus dem Nachlass.
Herausgegeben und aus dem Schwedischen übersetzt von Renate
Bleibtreu. Berenberg Verlag, Berlin 2011. 320 S., geb., 25,–
€. „Vom Meer“. Drei Erzählungen. Aus dem Schwedischen von
Klaus-Jürgen Liedtke. Friedenauer Presse, Berlin 2012., 31
S., br., 9,50 €.
Deutschland
Frida Uhl Eine Frau zwischen Strindberg und Wedekind
BR (Bayerischer Rundfunk) 10.05.2012
Frida Uhl ist 20 und lebt noch nicht lange in Berlin, als
sie sich erst in den Dichter August Strindberg und später in
den Schriftsteller Frank Wedekind verliebt. Sie will
finanziell unabhängig sein und ist ihrer Zeit damit so weit
voraus, dass sie im Jahr 1893 überall aneckt. Auch bei den
Männern, die sie liebt.
Frida Uhl kommt 1872 im oberösterreichischen Mondsee zur
Welt. Die Eltern leben getrennt, Frida wächst fast ohne ihre
Mutter auf, besucht neun Jahre lang verschiedene
Klosterschulen, unter anderem in London und Paris. Sie will
Journalistin werden und mit Schreiben ihr Geld verdienen.
Ihr Vater Friedrich Uhl ist ein bekannter Theaterkritiker
und Chefredakteur der Wiener Zeitung. Statt einer Mitgift
"schenkt" er Frida den Einstieg in den Beruf. Eine reiche
Heirat hätte er zwar bevorzugt, aber er wollte die Tochter
aus dem Haus haben. Er schickt sie als
Theaterkorrespondentin nach München, aber sie reißt nach
Berlin aus und stürzt sich ins wilde Bohemeleben.
Strindberg, en el teatro de la locura Novedades literarias, exposiciones y todo un país,
Suecia, celebran el centenario de la muerte del autor, titán
de la moderna dramaturgia y héroe de las letras nórdicas
Por Elsa Fernández-Santos El País 11 may 2012
El miedo y la ira de August Strindberg acabaron el 15 de
mayo de 1912, hace ahora un siglo. Ese día, un cáncer de
estómago ponía fin a la vida de un escritor que, pese a los
tortuosos fuegos cruzados de su carácter, construyó una obra
que le convierte no solo en un titán de la literatura
nórdica sino en uno de los padres indiscutibles del teatro
moderno. Temeroso de todo, y pese a no creer nunca en nada,
pidió que le enterraran con una Biblia sobre el pecho.
“Salve cruz, única esperanza”, fueron sus últimas palabras.
Tenía 62 años y vivía recluido en su casa, sin apenas
recibir visitas, acechado por la esquizofrenia que marcó no
solo su vida sino también su obra.
Eine spannende Spurensuche: Frida Strindbergs unerhörter Lebensstil
Von Bernhard Leitner Nachrichten 11. Mai 2012
SAXEN. Am Montag jährt sich der Todestag des schwedischen
Nationaldichters August Strindberg zum 100. Mal. Im
Strindbergmuseum Saxen – der Autor lebte und arbeitete
zwischen 1893 und 1895 im Gemeindegebiet sowie im
benachbarten Klam – wird aus diesem Anlass am Samstag das
Buch „Madame Strindberg“ präsentiert. Geschrieben hat diese Biografie über Strindbergs zweite Frau
Frida Uhl der gebürtige Saxener Friedrich Buchmayr, der als
Bibliothekar im Stift St. Florian tätig ist und sich seit
seiner Studienzeit mit Strindberg auseinandersetzt.
Mondäne, selbstbewusste Frau
„Ich wollte einmal die gängige Meinung über Frida Strindberg
abklopfen auf die Wirklichkeit“, sagt Buchmayr. Dabei habe
sich gezeigt, dass diese Frau wesentlich mehr war als „nur“
Ehefrau und Mutter von Strindbergs Tochter. „Sie war eine
sehr mondäne, gebildete Frau und ihrer Zeit im Grunde
genommen weit voraus“, sagt Buchmayr.
Två festivaler blir
kulturvecka Strindberg är i fokus under årets Kulturfestival som i
övrigt lockar med ett gediget utbud för ung som gammal.
Av Erika Hallhagen SVD 11 maj 2012
Stockholms kulturfestival och Ung 08 kallar sig i år för
Stockholms festivalvecka när de gemensamt presenterar årets
program. De bägge festivalerna behåller dock olika namn och
organisation. –Det har aldrig varit tal om att slå ihop dem helt, säger
Philippa Norman, kommunikatör på kulturförvaltningens
evenemangsavdelning. –Ung 08 är en festival för och av ungdomar sista veckan på
sommarlovet, medan Kulturfestivalen är en mer ordinär
stadsfestival. Ung 08 lockar med artister som Mohammed Ali, dj-kollektivet
Fucking & punching, pop-kollo och Pimp my wheelchair där man
kan få sin rullstol pimpad på MTV-vis. Kulturfestivalen är
mer traditionell. Som tidigare år bjuds vi valda delar gatuteater, jazz,
folkmusik, opera och nycirkus. Temat är emellertid inte
något av våra grannländer utan ytterligare en djupdykning i
det manliga geniet August Strindberg. I en mängd olika
programpunkter riktar man strålkastaren på författaren som
gick bort 14 maj 1912.
Stockholms kulturfestival och Ung 08-festivalen slås ihop
och blir Stockholms festivalvecka. Eftersom
kulturfestivalens tema är August Strindberg genomsyrar han
alla delar av festivalen. (TT Spektra) Stockholms kulturfestival och Ung 08-festivalen slås ihop
och blir Stockholms festivalvecka. Mellan 14 och 19 augusti
uppträder till exempel Alexis Weak medan Tina Ahlin, Lill
Lindfors och Svante Thuresson finns bland dem som hyllar
Hasse och Tage under en särskilt hyllningskväll. Eftersom
kulturfestivalens tema är August Strindberg genomsyrar han
alla delar av festivalen.
Kulturförvaltningen Stockholms stad Pressmeddelande programsläpp
STOCKHOLMS KULTURFESTIVAL + UNG08 =
STOCKHOLMS FESTIVALVECKA 14–19 AUGUSTI 2012
Mynewsdesk 2012-05-10
I år tar Stockholms Kulturfestival och Ung08-festivalen
varandra i hand och bjuder på en festivalvecka i augusti,
mitt i Stockholm, med fri entré. Spektakulär
höghöjdsgalenskap med argentisk- spanska Voala Muare,
hyllningskväll till Hasse&Tage, Live@Studion – den nya
nordiska alternativscenen, Ung08 – Europas största festival
för ungdomar, Maxat för Mini,Världens längsta bokbord,
samtal, dans,Walks, performance och musik. Vi hyllar HASSE&TAGES fantastiska musik- och humorskatt i en
specialproducerad hyllningskväll med bland andra Tina Ahlin,
Lill Lindfors, Svante Thuresson och Shima Niavarani på vår
stora scen GAT. Ung08 öppnar en klubb bara för 16–19-åringar
där bland annat ALEXIS WEAK, AMETIST och OLIVER INGROSSO
DJ:ar. Underbara karaktärer från Barcelona upptäcker Sergels
torg: LEANDRE – den charmige uteliggaren, FADUNITO +75 – ett
gäng misslynta åldringar, RODAFONIO – musikanter i ett
gigantiskt rullande hjul. STRINDBERG besöker alla delar av
festivalen – från musik och poesi på Brunkeberg till
tidigare ospelade verk som vi vågar oss på under namnet
STRINDBERGS OSPELBARA. Radiosymfonikerna gästas av OLA SALO
som blandar The Arks värld med tolkningar av sina personliga
favoriter. I samtal möter vi bland andra JOHN AJVIDE
LINDQVIST, författare till Låt den rätte komma in.
Idag släpper vi programmet för festivalerna. Stockholms
festivalvecka har mer än 750 programpunkter under sex dagar
och hade förra året närmare en halv miljon besök. På nästa
sida följer några av höjdpunkterna.
Strindberg får eget liv på scenen Strindberg är död, men återföds ständigt på scenen. Nu vaxar
Shanti Roney mustaschen, slipar tungan och spelar Sveriges
största eld.
SvD 10 maj 2012, Stockholm TT Spektra
Det hänger ett fotografi av Strindberg i Thommy Berggrens
rum på Stadsteatern i Stockholm - en hommage till en
själsfrände och följeslagare genom livet. När Berggren sökte
till Scenskolan gjorde han det som Jean i ”Fröken Julie” och
i den hyllade tv-serien ”August Strindberg: Ett liv”
gestaltade han själv den stridbare författaren. Nu regisserar han pjäsen ”Tribadernas natt”, som får premiär
på Strindbergs dödsdag den 14 maj. I Per Olov Enquists drama
möter vi en författare i känslomässig upplösning, strax
innan det turbulenta äktenskapet med Siri von Essen formellt
är över. Den här gången är det Shanti Roney som spelar en porträttlik
Strindberg. En lösmustasch, en hög hatt och ett hår som
stolt strävar mot himlen fulländar illusionen.
Hebu Teatro celebra a uno de los padres del
drama moderno con el Proyecto Strindberg
Autor: Editor EA el Mié Informe21 09/05/2012
A partir del 18 de mayo, la sala de teatro 2 del Celarg
presentará un mes dedicado al dramaturgo y novelista sueco
August Strindberg, para conmemorar los cien años del
fallecimiento de quien fuera –junto con Anton Chéjov y
Henrik Ibsen- el padre del drama moderno. El eje central de
la celebración será la presentación de las obras El pelícano
y La señorita julia, que estarán en cartelera hasta el
domingo 17 de junio. El pelícano es una obra de 50 minutos de duración en la que
actúan Diana Volpe, Ricardo Nortier, Nirma Prieto, Jesús
Nunes y Daniela Leal. Se dice que este animal siente un amor
tan fuerte por sus hijos que, en caso de pasar hambre, da su
sangre para alimentarlos. Sin embargo en esta obra la madre
es todo lo contrario porque, en lugar de cuidarlos, abusa de
su poder y de la debilidad de los muchachos. Los personajes
buscan conquistar el sueño de ser dueños de sus propias
vidas que, en definitiva, es lo único que los mantiene con
fe. La obra explora la vida como corrupción, la culpabilidad y
la primacía de la ilusión sobre la realidad. La señorita Julia, por su parte, cuenta la historia de una
joven que intenta escapar de una vida llena de costumbres
que la coartan y por eso decide ir a bailar a la fiesta de
los sirvientes. En la cocina de la casa, seduce a un lacayo
mientras la novia los observa escondida. Julia no se dará
cuenta hasta dónde llegarán las consecuencias de sus actos.
Rezension
Keine Chance für die Liebe Der alte Schwede August Strindberg wühlt auch 100 Jahre nach
seinem Tod noch auf
Von Sebastian Fasthuber Falter 19/2012 vom 9.5.2012 (Seite 29)
Madame Strindberg Oder die Faszination der Boheme Friedrich Buchmayr 2011 | Residenz, St. Pölten / Salzburg 367 Seiten EUR 26,90
Besserer Zustand, weil ich Strindberg gelesen habe. Ich lese
ihn nicht, um ihn zu lesen, sondern um an seiner Brust zu
liegen. Bin zehnmal in Gefahr, abzugleiten, beim elften
Versuche sitze ich aber fest, habe Sicherheit und große
Übersicht. (...) Der ungeheure Strindberg.“ Was Franz Kafka in seinem Tagebuch vermerkte, gehört zu den
schönsten Zeugnissen für die starke, aufwühlende,
verstörende, aber auch bestärkende Wirkung der Bücher von
August Strindberg (1849–1912). Hier war eine Kraft am Werk,
die sich in der zeitgenössischen Literatur so nicht mehr
findet. Strindberg war der vielleicht letzte Schriftsteller,
der – sich Goethe zum Vorbild nehmend – den Anspruch hatte,
Dichterfürst und zumindest ein bisschen auch noch
Universalgelehrter zu sein. Im Gegensatz zu so manchem Goethe-Werk, das heute nur mehr
literaturhistorisch Interessierte mit Gewinn lesen werden,
ist Strindberg aber auch 100 Jahre nach seinem Tod immer
noch ein Bringer. Neben den gern gespielten Klassikern wie
„Totentanz“ oder „Fräulein Julie“ und dem frühen Roman „Das
Rote Zimmer“ sind es vor allem die autobiografisch zu
lesenden Werke, die ungebrochen faszinieren. Thomas Mann
vermerkte einmal, Strindberg habe seine eigene Biografie
„mit einer Rücksichtslosigkeit geopfert wie kaum ein anderer
Dichter und Bekenner vor oder nach ihm“. Das galt freilich
nicht nur für ihn, sondern auch für jene, die an seiner
Seite waren – besonders für seine beiden ersten Ehefrauen
Siri von Essen und Frida Uhl.
Verso Damasco,
il Gruppo Teatrale del Mercoledì
omaggia August Strindberg
Genova Oggi notizie 09 maggio 2012
Genova - Il Gruppo Teatrale del Mercoledì omaggia August
Strindberg, nel centenario della sua morte, al Teatro Rina e
Gilberto
Govi (via Pastorino 23, Genova Bolzaneto). La compagnia
amatoriale genovese - attiva sul territorio da sedici anni -
omaggerà l’illustre August Strindberg portando in scena un
adattamento di Verso Damasco il 12 maggio, alle 21. Il 14
maggio 2012 ricade infatti il centenario della morte del
drammaturgo svedese (Stoccolma 1849 – 1912).
Strindberg è stato uno dei grandi punti di riferimento e di
innovazione della cultura del Novecento, grazie
all’importanza e alla vastità delle sue opere che ricoprono
molti generi letterari e in cui trapelano i segni di un
animo, quello dell’autore, perennemente in conflitto con le
convenzioni, il tempo e la vita stessa. Ed è questa una
delle caratteristiche di Strindberg: mettere nei suoi lavori
se stesso o fare in modo che se stesso si riveli, più o meno
involontariamente, nelle sue opere sempre intimamente
autobiografiche, poiché richiamano il tormento di vivere,
l’avversità con la figura femminile, dove tutto è immerso in
un’atmosfera sospesa tra realtà e sogno/incubo. Verso Damasco sembra essere apparentemente una storia
lineare e sempre attuale: protagonista è lo Sconosciuto, un
tempo famoso scrittore, che incontra una donna, la Signora,
della quale si innamora; lei lascerà il marito e porterà
l’amante a casa della Madre, ma egli, umiliato, sarà
costretto a proseguire il suo viaggio. Lo Sconosciuto –
rappresentazione dell’uomo e dello stesso Strindberg –
incontra sul suo cammino diversi personaggi, come in un
sogno mostruoso e tormentato, un viaggio ciclico in mezzo al
palcoscenico della vita, tra uomini e donne forse sognati o
immaginati: “Ma quel che lei mi vuol far vedere, mi dica, è
la realtà?”, chiederà lo Sconosciuto alla Signora. Con un percorso che ha visto rappresentare autori quali
Cechov, Pinter, Beckett, Ibsen e Brecht, il Gruppo Teatrale
del Mercoledì non ha voluto esimersi dal ricordare e
celebrare August Strindberg a cento anni dalla scomparsa.
La regia dello spettacolo è di Andrea Ansaldo.
Lo Sconosciuto - Massimiliano Bet La Signora - Brunella Bruzzone Il Mendicante / La Badessa - Gloria Pastine La Madre / Una vedova - Francesca Lenzo Il Vecchio - Pietro Russo Il Marito - Matteo Contini La Giovane - Veronica Zanni Il Pazzo - Domenico Nasso Una Vedova / Un’Assistente - Sol Lopez Un’Assistente / La Levatrice - Francesca Vallone Un Uomo - Giuseppe Candido Una Donna - Lorenza Porretto Un Ragazzo - Edoardo Cangialosi Luci e suono Mario - “Titti” Strata
Minnesföreställning till minne av August
Strindberg
Mynewsdesk 2012-05-09
Tid: Måndagen den 14 maj klockan. 20:00 Plats: Halmstads Teater
Bland de medverkande: # Per Ragnar som slog genom bland den breda publiken i
Strindbergs "Röda rummet" 1968, där han spelade huvudrollen.
Denna afton och 44 år (!) senare spelar han åter upp en del
av texten i rollen som Arvid Falk. # Prästen och skådespelaren Paul Fried uppträder i rollen
som den berusade Pastorn ur "Hemsöborna". En riktig präst
som spelar full präst! # Elin Bornell från Borås Stadsteater spelar upp en del utr
det "Drömspel" som framgångsrikt spelades vid deras teater
detta spelår. # 123 Schtunk - de välkända och ofta bejublade clownerna
angriper Strindberg med sina röda näsor. # Ordbasen - Liv Ulfsdóttír (röst) och Max Thornberg (bas)
tar sej an dikter och ordakonst. # Operasång av Inna Akopova - lite av det vi tror att
Strindberg tyckte om... # Hallarnas skådespelarlag spelar upp en scen ur
"Spöksonaten" - en propduktion som spelats på Halmstads
Teater under våren. # Intervjuer med minnen, påhitt & fria fantasier mellan de
olika akterna - kvällens programledare: Teaterns chef Ulf
Andersson.
Föreställningen ges endast en gång – välkomna att höra av
Er!
För mer info kontakta: Ulf Andersson, Chef för Halmstads Teater Halmstad & Co AB,
mobil 070-5742112
Lilla Parken inviger kulturoas i Sundbyberg. Lilla Parken spelar Paria av August Strindberg i egen lokal
på Sturegatan 37, Sundbyberg. Premiären inviger kulturoasen
som är öppen för alla kulturutövare som saknar scen att möta
och hitta sin publik.
Paria ges 23 & 29 maj kl 19.00
Paria (utstött eller föraktad varelse) Spänningen ligger tät, åskan mullrar utanför rummet där
rädsla omfamnar två individer i ett nagelbitande möte om
brott och straff, skuld mot oskuld. I vad som nästan kan
likna en rättegång förhör och testar de varandras gränser;
vem är mer värd för världen än den andre? Vad är sanning,
lögn och vem får bestämma vad som är vilket? Vem får vara
domare och vem får dela ut straff? Ett spännande, kokande & intensivt psykologisk drama. Action
utan slagsmål.
Emil Kekonius Det är inte första gången Emil regisserar och agerar på scen
samtidigt. Även aktuell i Politikerns sista tal av Antony
Swerling, och i sommar spelar Emil Kekonius barnteater för
hela familjen på fjäderholmarna.
Olle Zetterberg Utbildad på Wiks folkhögskola och Boris teaterskola spelat
Flugornas herre, Mathissen, Sången om Taråberg, Diamanten,
3x Dracula. Ledare; Teater för ungdomar på Medborgarskolan.
Strindbergsåret är i full gång och kulminerar den 14 maj,
exakt hundra år efter Strindbergs död. Både i Sverige och ute i
världen sker en mängd aktiviteter. På Strindbergs egen teater, Strindbergs Intima, pågår en
festival under tre dagar med massor av aktiviteter. Bland annat
spelar Anna Pettersson sin kritikerhyllade Fröken Julie där hon
själv spelar alla rollerna och Stockholms improvisationsteater
gästspelar med Improviserad Strindbergsteater. P O Enquists hyllade pjäs Tribadernas natt har premiär på
Stockholms stadsteater och Halmstads teater spelar en
minnesföreställning. Flera böcker om Strindberg presenteras. Den
första stora fotografiska biografin Strindbergs världar av Björn
Meidal och Bengt Wanselius släpps samtidigt med en
fotoutställning på Fotografiska museet. Strindbergmuseet
presenterar sin nya bok Strindberg i Blå tornet.
Strindbergmuseet ligger också bakom en fotoutställning med
August Strindbergs egna fotografier som visas i Nyköping.
Utställningen fortsätter sedan till Örebro, Sundsvall och
Göteborg.
Allt som sker den 14 maj och under resten av Strindbergsåret
finns presenterat i kalendariet på
http://strindberg2012.se. Här kan intresserade också läsa
korta artiklar om Strindberg och få tips om vidareläsning. Nytt
på webbplatsen är krönikor av aktuella personer, däribland Stina
Oscarsson, Pär Thörn och Elena Balzamo.
Webbplatsen http://strindberg2012.se
är ett samarbete mellan Kulturrådet, Stockholms stad genom
Stockholms stadsteater och Svenska institutet.
Kulturrådet har ett nationellt uppdrag att koordinera
planerade aktiviteter och marknadsföra Strindbergsåret 2012 samt
att i samverkan med Svenska institutet förmedla information om
aktiviteter till utlandet och de svenska utlandsmyndigheterna.
Stockholms stadsteater har ett uppdrag från Stockholms stad att
samordna insatserna i Stockholm. I styrgruppen för arbetet ingår
även Stockholms stadsbibliotek, Strindbergssällskapet och
Strindbergsmuseet.
Ytterligare information Jan Kärrö, projektledare Telefon: 08-519 264 61 E-post:
jan.karro@kulturradet.se
Strindberg lade själv stor vikt vid att han skulle bli läst
av alla och nog tillhör han våra mest lättlästa författare.
Om man inte har svårt med den hundra år gamla prosan. Då kan
Strindberg med ett lättare språk vara precis det som behövs. Nu blir några av Strindbergs verk, Röda rummet, Fröken Julie
och Hemsöborna, tillgängliga för många fler läsare. till
exempel vuxna människor som lär sig svenska och
gymnasieelever som har svårt med läsningen. Varför träna
läsning med barnböcker? När man kan läsa Fröken Julie? - När människor söker efter litteratur, gäller det att
erbjuda ett innehåll som möter deras mognad men i en form
som möter deras läsförmåga. En lättläst Strindberg kan vara
den första riktiga bok en person läser och vara vägen till
att senare läsa originalet, säger Laura Mendez, förlagschef
på LL-förlaget. För att fira Strindbergsåret ger LL-förlaget på nytt ut Mona
Larssons älskade biografi August Strindberg – bilder ur hans
liv, en bok med korta faktatexter och många bilder, varav
flera är Strindbergs egna foton. Och i augusti kommer Röda
rummet återberättad till lättläst av Cecilia Davidsson.
Sedan tidigare finns också Fröken Julie och Hemsöborna, båda
återberättade av Busk Rut Jonsson. Fröken Julie är
illustrerad av Fereshteh Fazeli.
Besök LL-förlagets Strindbergsida () och läs mer. Här finns
böcker, lärarmaterial och länkar samlat.
LL-förlaget gör lättlästa böcker för unga och vuxna.
LL-förlaget utgör en del av Centrum för lättläst som gör
nyheter, böcker och information för människor som av olika
skäl har lässvårigheter eller är otränade läsare.
För mer information besök http://www.lattlast.se
eller kontakta: Laura Mendez, förlagschef LL-förlaget, tel 08-720 99 86,
0739-88 22 76 Camilla Batal, pressansvarig och chef för Marknad och
Kommunikation vid Centrum för lättläst, tel 08-720 71 81,
0733-84 92 88 Cecilia Davidsson, författare, återberättare av Röda rummet,
tel 070-2740510
Embajada de Suecia Inferno: inspirado en Strindberg
Noticias & eventos 08 may 2012
La Compañía El Cuarto Rojo reestrena Inferno , un juego
escénico a partir de La más fuerte e Inferno del dramaturgo
sueco August Strindberg, que entrelazan la manera de ver el
mundo y entender las relaciones que están plasmadas en ambas
obras. En un espacio que bien puede ser el de los sueños, el
público será testigo del conflicto que Strindberg vivía con
la mujer, con el matrimonio, con dios y finalmente consigo
mismo.
La Más Fuerte es una lucha constante de contrarios: la madre
que lucha contra todo lo demás, la esposa contra la amante,
la voz contra el silencio. En Inferno, escuchamos al hombre
que imaginó a esas dos mujeres a partir de dos hombres que
juegan a ser Strindberg imaginando a los personajes de una
obra escrita por él mismo, encerrados en un mundo habitado
por sus propios fantasmas dejan ver el infierno del otro,
sus miedos, sus deseos, fantasías y complejos.
La investigación de la obra y vida de August Strindberg y el
proceso de desarrollo de la voz a partir del método
Linklater, una práctica vocal, dan como resultado una puesta
en escena donde se crea un espacio íntimo en el que el mismo
autor pueda cobrar vida y dé vida a su texto, un espacio
imaginario sin tiempo ni lógica aparente.
La obra fue estrenada el 7 de julio del 2011 en La Capilla,
ahora la Compañía El Cuarto Rojo regresa al espacio que abre
las puertas para volver a dialogar con Strindberg. El
montaje quedó como finalista del pasado Festival de Teatro
Universitario y se presentará con once funciones en La
Capilla, 6 en el Centro Universitario de Teatro y fue
incluido dentro del ciclo: De la academia al escenario,
organizado por el INBA, presentándose en el Teatro Julio
Jiménez Rueda.
Dirección de Tania González Jordán y con las actuaciones de
Mariano Ruiz, Raúl Briones Carmona y Carlos López Tavera que
entrará como actor suplente en el mes de julio.
Teatro La Capilla todos los jueves a partir del 10 de mayo
hasta el 26 de julio (excepto 7 de junio) a las 20:30 hrs.
Con la puesta en escena “Pascua”, la compañía Nacional de Teatro se presentará en Pachuca
Redaccion News Hidalgo 7 mayo, 2012
PACHUCA, 07 May (News Hidalgo).- Considera la puesta en
escena más representada en Suecia; del escritor y dramaturgo
August Strindberg, llega este lunes 14 de mayo al Teatro
Guillermo Romo de Vivar, PASCUA, traducida y dirigida por
Héctor Mendoza y con un elenco conformado por la Compañía
Nacional de Teatro. La obra se presentará en funciones a las 16:00 y 20:00
horas. Y la entrada será únicamente con boleto de cortesía,
que puede solicitar en el Foro Cultural Efrén Rebolledo,
Bravo 202, Centro Histórico de Pachuca, Hgo. Este montaje nos presenta la dramática situación de una
familia marcada por la desdicha debido a una cadena de
acontecimientos, que han traído al padre de familia, el Sr.
Heyst, a ser encarcelado por deudas. Paralelamente, y de
manera incomprensible, viven también el encierro de la hija
pequeña, Eleonora, en una institución psiquiátrica. Adjunto
a una rígida sociedad sueca de 1900, la religión y la falta
de fe alertan a la posibilidad de un milagro durante la
semana de Pascua. Eje temático que Strindberg (1849-1912)
utilizó en el desarrollo de la dramaturgia.
Gregory Motton årets Göran O. Eriksson-stipendiat!
MyNewsDesk 2012-05-07
Sveriges Dramatikerförbund utser översättaren Gregory Motton
till årets Göran O. Erikssons-stipendiat. Prisutdelningen
sker på Strindbergs Intima Teater söndagen den 13 maj kl
13-15.
Vid utdelningen samtalar Gregory Motton med Magnus Lindman
om att översätta Strindberg. Skådespelarna Cecilia Nilsson
och Gerhard Hoberstorfer läser.
Juryns motivering: Gregory Motton är en mycket mångsidig översättare, vars
arbete värdesätts av ett stort antal upphovsmän. Hans
översättningar av dramatiska verk i vitt skilda genrer och
språkdräkter, visar alla prov på en följsamhet, som tyder på
stor känslighet, parad med den integritet och precision, som
kännetecknar stor yrkesskicklighet.
Boka gratisbiljett till prisutdelningen på
sdf@dramatiker.se, eller tel 08-21 33 10.
Strindbergsfestivalen den 12-16 maj på Strindbergs Intima
Teater, Barnhusgatan 20, Norra Bantorget i Stockholm. Se
även fortsättning på dagen!
Göran O. Erikssons stiftelses ändamål är att främja
översättningar av svensk dramatik och ett stipendium delas
årligen ut till en översättare som gjort särskilda insatser
för att sprida svensk dramatik i världen. Den årliga
prissumman kommer från en donation från Jane Friedmann till
minne av Göran O. Eriksson. Göran O. Erikssons Stipendium
förvaltas av Dramatikerförbundet.
För information kontakta: Birgit Hageby, vice ordförande Sveriges Dramatikerförbund Tel: 0709-90 03 37 Isabella af Klintberg, vik informationsansvarig Sveriges
Dramatikerförbund Tel: 08-402 36 45,
afklintberg@dramatiker.se
Sveriges Dramatikerförbund (Writers Guild of Sweden) är en
intresseorganisation som företräder manusförfattare
verksamma inom scen, film, television, radio och nya media.
Liten katekes för de ännu vanmäktiga Del 3:Kulturen
Av Göran Greider Aftonbladet 2012-05-07
Vilken är kulturens uppgift i rådande samhällsordning? Svar: Att lugna människor. En värld utan konst och
litteratur skulle vara en rasande och upprorisk värld. Men kan det stämma? Strindberg bråkade ju med överklassen? Svar: Ibland gjorde han det. Men mycket av det han skrev
tjänade borgerligheten, männen och dumheten. Han närde
antisemitiska fördomar. Vad lär oss Ett drömspel? Att det är
synd om människorna och meningslöst att kämpa emot
orättvisorna. Men han skrev annat också. Röda rummet, Svarta
fanor. Glöm dock aldrig vad kulturhistorien i stora delar är: De
översta skiktens allra finaste övertalningskonst. Sokrates,
västerlandets mest upphöjde tänkare, var motståndare till
demokratin. I Iliaden var den mest föraktade av alla en viss
Tersites. Varför? För att denne Tersites satte sig upp mot
kungarna och ville få slut på kriget. Johann Sebastian Bach
komponerade för sömnlösa furstar. Bengt Ohlsson skrev för
gentryn i Stockholms innerstad. Och så vidare. Vacker är den
inte, kulturhistorien!
I vår tid är det populärt att hedra August Strindberg i
egenskap av litterärt geni. Men såsom Ebba Witt-Brattström
påpekat i Om Strindberg, red. Lena Einhorn (2010) och senast
Ulrika Kärnborg i AB 6/2-12 är det ett misstag att bortse
från hans roll som kvinnokritiker. Strindberg slog igenom på
kontinenten delvis genom sin negativa inställning till
kvinnor, särskilt frihetssträvande medel- och
överklasskvinnor. Mindre känt är att Strindberg fick prominent försvar från
offentliga feminister. Året efter Strindbergs död, 1913,
utgavs i England ett biografiskt verk om Strindberg: August
Strindberg, the spirit of revolt, studies and impressions.
Upphovsmakare var den svenskfödda djuraktivisten,
feministen, reformivraren och författaren Lizzy Lind af
Hageby (1878-1963). Året därpå utkom i USA Emma Goldman
(1869-1940), anarkisten, feministen och författaren, med en
bok om modern europeisk dramatik: The social
significance of the modern drama. I kapitlet om Strindberg
hyllade hon honom som dramatiker. Hur kunde personer som Lizzy Lind af Hageby och Emma Goldman
uppskatta Strindberg – författaren som i Giftas skrev för
kvinnors rätt men därefter deklarerade en syn på kvinnor som
underlägsna och rätteligen underordnade? Vad gjorde dem till
beundrare? Deras verk har glömts av senare tider fast de på
varsin kontinent bidragit till att göra Strindberg till en
del av världskulturen. Dags att lyfta deras arbeten ur glömskan.
Vampyren Strindberg måste suga blodet ur
människorna
Av Lina Mattebo Smålandsposten 2012-05-07
Är det okej för en författare att lämna ut människor, deras
svagheter och felsteg? August Strindberg är känd för att
inte ha haft några hämningar när det gällde att skriva om
andra - något som har inspirerat många skribenter. Inte
minst dagens utlämnande författare håller debatten aktuell. Kulturjournalisten Ulrika Knutson föreläste om August
Strindberg i Växjö i slutet av mars. August Strindberg var en vampyr. Ja, så beskriver han i alla
fall sig själv i ett brev till den blivande kollegan Verner
von Heidenstam. Som författare måste man suga livet och
blodet ur människorna i sin närhet, menade Strindberg: "Om du visste huru livet ter sig när man såsom författaren
måste göra, klätt av sig naken på ett torg, huru man som en
vampyr får suga sina vänners, sina närmastes, sitt eget
blod! Husch! Och gör man det ej, så är man ej författare." Kulturjournalisten Ulrika Knutson håller med om att August
Strindberg jobbade som en vampyr. Hans böcker och
romanfigurer har oftast sin grund i verkliga människor och
händelser. Inget var för privat eller utlämnande för att
skrivas om. – Han använde sig av genren lätt maskerad självbiografi
väldigt flitigt.
EL ESTRENO SERA LOS DIAS 11 Y 12 DE MAYO
El grupo Jachas Teatro actuará en
Torrejoncillo Pedro Luis López dirigirá la obra 'La Señorita Guardesa'
Por N. Agut El Périodico Extremadura 07/05/2012
El grupo Jachas Teatro de Torrejoncillo actuará en este
municipio los días 11 y 12 de mayo. En esta ocasión el grupo
de actores y actrices estrenará la obra que lleva por título
La Señorita Guardesa , bajo la dirección de Pedro Luis López
Bellot. Está inspirada en La Señorita Julia , de Strindberg,
con la que Jachas Teatro propone una historia de lucha,
amor, sueños y poderes que anteponen intereses por encima de
los valores establecidos y el respeto.
La protagonista, Julia, decide quedarse en casa a pasar la
noche de San Juan con los criados en lugar de ir a
celebrarla en familia. Un baile inesperado con el mayordomo
y la relación que guarda éste con la cocinera hilarán una
historia entre fogones que cambiarán el curso de sus vidas.
